Förändra sitt drickande

Jag sitter nu här måndagen efter kräftskivan lessen förtvivlad och känner att hur kunde detta hända mig?.
Jag är en snäll man i 27 år åldern jag är pappa till 2 fina barn och jag har en helt fantastisk kvinna i mitt liv!,
Jag har God ekonomi ett nytt fint hus bra föräldrar syskon mm, men jag har ett stort problem!!! Jag blir helt sjukihuvet då jag dricker

Hej!
Jag misstänker att jag dricker för mycket pga så uttråkad och vinet ger mig kreativitet till att faktiskt göra något annat än att ligga i sängen och kolla på tv.
Jag är periodvis deprimerad och lider av ångest och panikångest.
Har någon något tips på vad man kan göra för att inte hälla upp det där glaset vin som sedan blir 4-5 glas vin?
Jag vill inte att det går för långt utan vill kunna avnjuta vin med mina vänner någon gång ibland, men vill kunna ha kontroll över vinet och inte tvärtom.

Hej Alla!

Jag har försökt minska mitt drickande i flera år.. Sedan 2015 när jag tvingades sluta på mitt jobb. Vill inte gå in på det, men hade sådan ångest att jag fick mediciner. Som säkert många här vet är alkohol ett väldigt effektivt sätt att dämpa ångest och jag började dricka regelbundet på vardagarna. Kändes som om jag inte stod ut om jag inte fick vin på kvällarna.

Hade 3 nyktra dagar efter en rejäl baksmälla och rädsla för delirium . Har väll druckit mer eller mindre varje dag under semestern . Och igår drack ja 2 flaskor vin , vaknar idag och mår piss , kräks , svettningar , skakig osv . Varför gör man såhär

Ni som vill kan läsa min tråd "Att inse fakta" under "Forum för anhöriga". Korta versionen är att min sambo sen jan fick ett ultimatum i början mars "bli nykter eller flytta". Nu har han tagit ett rejält återfall. Jag har sagt åt honom att han måste flytta imorgon. Jag är uppväxt med alkoholiserad pappa, jag tolererar inte det i vuxen ålder alls. Han fick sin chans, tog den, och sumpade den. Det är MIN lägenhet och MITT liv, och MITT beslut. Men är jag för hård mot honom? Just nu sover han bara.

Har läst på den här sidan till och från sedan i början av sommaren när jag på riktigt insåg att jag har problem. Idag blev jag medlem.... Jag har alkoholism i släkten men jag tror inte att jag kan kalla mig själv för just det. Jag går upp på morgonen, äter frukost, lämnar mitt barn i skolan och åker och jobbar. (egenföretagare).

Igår var jag så full att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem. Hemma finns min fina man, två fantastiska barn. Jag är så rädd att min man inte orkar längre, inte orkar med att jag alltid är fullast, aldrig slutar dricka när jag väl börjat, ständigt gör bort mig. Min mamma hade också problem med alkoholen och jag har blivit henne. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg sin mamma som ett fyllo. Jag har försökt att skära ner på alkoholen i många år med varierande resultat men jag slutar alltid här. Ångestfylld med minnesluckor och bakis.

Jag undrar om det är vanligt att må väldigt illa efter att ha druckit alkohol en längre tid?

Själv när jag drar ner, och känner jag att jag behöver lite alkohol, och har det hemma, men jag inte kan dricka mer än teskedsstora klunkar öl för att inte kräkas, trots att alla roliga abstinenssymptomen är på väg.

Det blir så efter ca 5 dagars drickande, sen är det som om jag går in i en alkohol-vägg, det går inte mer, kan sitta med en öl i 2-3 timmar - inte för att jag inte vill dricka fort, utan för jag absolut inte kan det,väldigt svårt att svälja och illamående.

Hej allihop.
Jag är ny här. Jag har under i stort sett hela mitt liv använt alkohol för att hantera min ångest.
Jag är snart 50. Hade en ganska tuff uppväxt som ställt till det en hel del för mig.
Jag är gift sedan 10 år och min sjuka relation till alkohol håller på att förstöra äktenskapet.
Jag "ser till" att en konflikt uppstår mellan mig och min fru. Då får jag "anledning"att bege mig iväg, köpa 6-10 folköl för att sedan parkera avsides och dricka upp allt tillsammans med ett paket cigaretter.