Forum för anhöriga

Hej!
Jag har ett ex som är nykter alkoholist/drogmissbrukare sedan september 2015. Vi har ett barn tillsammans. Han har verkligen förändrats till det bättre på alla sätt och vis och vi funderar på att ge förhållandet en ny chans nu när han är nykter. Önskar höra från andra som lyckats hela familjen efter att ena partner varit aktiv missbrukare. Hur gjorde ni? Hur långt tid tog det?
Mitt ex behandlade mig väldigt illa psykiskt när han var aktiv, var otrogen flera ggr med olika kvinnor, smusslade pengar osv.

Hej, min make är beroende av alkohol. Vi har varit ihop i 45 år och de senaste 10 åren har det ökat. Han lider av ångest och medicinerar mot det, men trots det kan han inte låta bli alkohol. Nu har jag äntligen känt att nu får det vara nog, ska ta kontakt med alkoholkliniken i kommunen för samtal. Har ni nån erfarenhet av att prata med såna? Hur är det att gå till AA anhörig möten??

Hej alla,
jag är ny här. Orolig mamma till 40-årig dotter som dricker för mycket. Livet fungerar för henne, än så länge har alkoholen inte ändrat något i hennes liv, inga yttre faktorer i alla fall. Fast jag vet ju att vägen bara går neråt om inget händer.
jag har en fråga, vad som gör mig så ångestfull är att jag ser hur hon förändras efter bara ett par klunkar vin. I de listor över varningstecken jag kommer över, står det nästan tvärtom, att toleransen ökar. Kan det vara så illa att hon redan är förbi det stadiet?

Jag vet inte var jag ska vända mig med detta. Jag hoppas att någon här kanske känner igen sig och kan dela med sig av några kloka ord. Annars får det bli mitt sätt att lätta lite på hjärtat då jag inte har pratat med någon annan om allt detta, bara skrapat lite på ytan för mina vänner. Är rädd att de ska säga åt mig att lämna honom om jag berättar exakt hur det är.

Jag träffade min sambo för 14år sedan och vi har 3 underbara barn tillsammans 1år, 4år och 6år.
För 3-4år sedan insåg han att han var alkoholist och sökte hjälp via samtal. Han hade kanske 1-3 återfall per år. Men senaste året har han fått en ny kollega som inte alls tycker han har problem med alkohol och tycker jag är känslig och nu det senaste halvåret har han druckit lite här och lite där.
Ibland redlös, ibland smugit in 3 öl.

I januari gick jag sönder. Fick ett sammanbrott efter att mannen druckit, igen. Jag har gett upp oss. I januari rasade hela min värld. Jag vill inte ha något med den där människan att göra mer. Jag ser med fasa på alkohol och vad den kan ställa till med. Varför dricker dom inte aceton?

Hej,

jag är just nu i ett känslomässigt mellanläge. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt. Jag vet inte ens om jag räknas som en "riktig" anhörig. Det känns som att jag, om jag benämner mig som det, förminskar andra anhöriga.

Hej! Lever med min älskling och vår son på 7 år. Han är nykter alkolist sedan 5 år. Då för 5 år sedan gick det riktigt åt skogen en kväll/natt. Efter många år av kämpande innan dess med att försöka få honom att skaffa hjälp blev den här kvällen en vändpunkt eftersom det inte kunde gå mer illa. Han fick behandling i 4 veckor och har sedan dess varit nykter. Det har varit en lång väg tillbaks och vi har kämpat tillsammans men sedan blev han av med jobbet och nu 6 mån senare tar han ett återfall....det har hållt på i över 5 dagar nu men på kvällen.

Hjälper mig att inse det omöjliga i att "hjälpa"...

http://youtu.be/CrTlI6seM0A

ville uppdatera min tråd ikväll.
Det är nog nu.
Det lilla hopp som fanns kvar är trasat. Sönder. Och jag känner mig nästan lättad. Att jag äntligen tagit ett beslut. Ingen aning om hur jag ska gå vidare bara. Det löser sig.
Barnen är ledsna, delad vårdnad kommer väl gå åt skogen för hur ska jag kunna lyfta ur barmen ur situationen om han är ensam med dem. Har aningen aning om var han är. Nånstans på tätorten ett par mil längre bort.