Forum för anhöriga

Hej!
Min vän kommer ut idag efter en veckas avgiftning på klinik. Jag ringde alkoholkoncentration men den var tyvärr stängd så frågar här.
Vad kan jag vänta mig? Kommer han vara lik sig som innan (olik sig men fungerande) eller ’nykter’?
Brukar det ta lång tid innan medicinerna (typ stesolid mm) går ur kroppen?
Brukar den som kommit ut vara överdrivet positiv ang framtiden?
Är personen skörare än vanligt?
Fattar att det kan vara olika men jag är rädd och vill försöka förbereda mig så om ngn har erfarenhet tas det tacksamt emot!

Hur hanterar ni alkolistens elakhet. Det blir svårt att nonchalera i längden.

Min pappa har varit alkoholist i många många år. Så länge jag kan minnas. Men de senaste 10 åren har allt eskalerat ordentligt. Han är just nu arbetslös vilket gör att han har ännu svårare att hålla sig borta från flaskan. Han har uttryckt flera gånger att han inte orkar mer, att han vill bli fri från det här. Men upplever att det känns omöjligt. När han pratat med socionomer & läkare så blir han avskräckt från behandling på grund av att "man måste vara 1000 % motiverad". Då backar han och säger "jag kommer aldrig nånsin kunna vara 1000 % motiverad".

Efter många år utav olika former utav psykisk och emotionell misshandel så lämnade jag min föredetta missbrukade sambo vilket ledde till skyddat boende och jag flyttade 30 mil bort. Han vet inte vart jag bor men vi har haft sporadisk kontakt då jag fortfarande står på lägenheten och vi har djur ihop. De 3 senaste dagarna har smsen haglat in om att han vill dö, inget är mitt fel om något händer, han har blandat alkohol och piller men att jag inte ska ”oroa mig” (lättare sagt än gjort) och att han inte har någon som bryr sig och att han ska hoppa ifrån balkongen.

Min man sedan många år har problem med alkohol. Han vägrar erkänna det och tas det upp blir han förbannad och bråkar.
Han dricker varje kväll, ca 5 starköl i veckorna och helgerna mycket mer.
Sköter jobbet osv.
Jag dricker ingen alkohol alls utan han dricker själv.
Vi har barn i tonåren så det har pågått ett x antal år.
Jag var på väg att lämna honom för ca 15år sedan men här är jag ännu.
Detta medberoende har satt djupa spår i mig och barnen.
Vet inte hur jag ska tackla detta?

Det här är min första gång jag skriver här ser så mycket goda råd och hoppas på hjälp.. min sambo på 5 år har problem med sitt drickande. Han kan inte sluta när han väl börjat och blir alltid för full.. vi närstående vet alla om det men ingen har riktigt ryckt tag i det förutom jag..jag är den alla vänner ringer till när han däckat i taxin och får hämta in honom.. han blir aldrig elak eller våldsam någonsin han är en fantastiskt god och vettig kille men han har inte kontroll över hur han dricker.. vi har bråkat och jag har känt mig sviken gång på gång..

Särbo sedan 1,5 år tillbaks. Vi kallar honom K. När vi träffades lade jag märke till att han direkt när han kom innanför dörren gick till kylen...och tog ett glas vin. Det slutade inte vid ett glas utan han drack sedan hela kvällen. Detta var ett mönster som upprepade sig. Började prata med honom om det och han sade att detta var ett sätt för honom att lugna sin hjärna. Jag bad honom om att vi kan väl dricka till maten och göra det tillsammans iaf? Ja detta har ju aldrig slutat. Har försökt att få honom till att lära sig mer om männsikan och beroende men han har aldrig velat.