Forum för anhöriga

Nu har vi varit på semester i 5 dagar på tu man hand. Jag försöker komma ner i varv med mindfulness, meditation och plöja böcker. Känner små korta glimtar av ett lugn inombords... Men i synnerhet på kvällarna får jag en ångest som river och sliter i mig. Fruktansvärt! Kan inte koppla av i hans närvaro, är på helspänn hela tiden.
Kan man leva ett bra liv och få ro... trots flodhästen i rummet? Det här äter upp mig...

Vi ska ha tålamod.. inte snacka skit.. fortsätta att hålla om ryggen.. inte uppmana medberoende alkoholisthustrur/partners att flytta ifrån alkoholisten.. Blunda för alla återfall..
Inte vara "arga".. framför allt inte pysa ut på detta forum..
Nä.. det passar nog inte mig längre.. Jag har nog slutat krypa..
Får man inte längre kalla en alkoholist för alkoholist.. Nä, då får det vara..

Läs den, lyssna på den.....
Oj vilket uppvaknande!!
Både ledsamt men helt plötsligt syns det så tydligt...
Ljuset börjar tändas över de mörka minnena som jag medvetet och omedvetet släkt och stoppat undan....
Boken anhörig.....
Läs den el lyssna på den!!!!

Hej,
Hittade hit för några dagar sedan och har läst era berättelser och gråtit över allt det svåra ni fått vara med om, men också känt igen så mycket. Jag är en av er. Att bara att skriva det får mig att börja gråta igen. Det här har tamigfan slukat mig hel.

Vi är en normal familj med två barn under 10 år. Båda min man och jag jobbar, vi har det ekonomiskt bra, ett mysigt hem och utåt ett bra liv men bakom fasaden finns ett problem.Problemet har alltid funnits där men började för mig när vårt andra barn föddes och vår äldsta barn var 3 år. Min man ville att allting skulle vara som förut, att vi skulle konstant vara ute och umgås med människor . Han tyckte att det var tråkigt hemma och att allting kretsade runt barnen. Han fick humörsvängningar och ilskna utbrott mot mig och var konstant ute på kvällarna och festade.

Hej! Har hållit inne en sak rätt länge nu men måste få de ur mig och hoppas på hjälp. Min mamma träffade en man för fem år sedan och han flyttade in hos oss bara efter några månader. Efter 1 1/2 år tillsammans gifte de sig. Då var det ingen fara vad jag kan komma ihåg gällande drickandet, de kunde väl ta ett glas vin på en helgkväll eller på sommarkvällarna. För ca två år sedan blev det värre med hans drickande. Han var då arbetslös och hade varit det en längre period, redan innan han träffade mamma.

Hej...
Vet inte vart eller hur jag ska börja. Jag har en sambo sen några år tillbaka. Vi har barn tillsammans och jag anser att han dricker för mycket. Men det gör inte han, såklart, det är därför jag är här.
Pratar inte om det här med någon, det är väl ingen som vet hur "illa" det är men folk i vår närhet har ju sett hur han dricker.

Alkoholisten är ofta väldigt egotrippad och får nästan ett barnsligt beteende när denne kräver att omgivningen ska "lyda" minsta vink och gärna släta över alla misstag..
A. kan gå i taket om någon råkar låta en kastrull koka över, men själv bagatellisera en sönderbränd sönderskrapad stekpanna med: Äsch, det gör inget vi köper en ny.. den va i alla fall gammal..
A. kan bli manisk, när hen är nykter i sin iver att spara pengar (på ALLT utom alkohol naturligtvis) För att sedan glatt bjuda laget runt, bjuda på mat och fullkomligt strö pengar omkring sig när A är full.

Hej, i mitt kompisgäng har det alltid varit en självklarhet med alkohol på festerna och då menar jag ordentligt.
Vi är 5 st bästisar sen flera år tillbaka varav jag är den enda som kan hålla mig nykter en helg.
För 4 år sedan drack jag lika mycket men nu känner jag bara ett stort obehag av att umgås med dessa en fredag/lördag kväll.

3 av dessa dricker minst 24 st 33cl starköl varje helg och man märker att det skadar nära och kära/ (otrohet,slagsmål etc etc)

Ny på forumet och söker nån form av hjälp, en spark i baken... att få komma till insikt. Antingen på ena eller andra sättet.
Jag känner mig helt avtrubbad. Det är finväder ute. Äntligen. Ser det men kan inte ta in det.