Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hur ska jag kunna hjälpa min mamma.. Min mamma har ett alkoholproblem, jag tror till och med hon är alkoholist. Jag är inte alls insatt i dessa begrepp - om de har olika betydelse eller om det är samma sak.
Jag har en nära anhörig som så länge jag minns, missbrukat alkohol. GI är många som påpekat detta för personen och att vi mår dåligt över det. Personen blir otrevlig och kan vara rätt grov i mun men har aldrig gjort något fysiskt. Personen är lätt påverkad och behöver inte särskilt mycket för att bli full. Personen dricker i princip varje dag även fast det är jobb dagen efter och kan sitta till sent på natten och dricka. Vi har frågat oss många gånger hur mycket alkohol som egentligen har legat kvar i kroppen.... Personen äter mediciner som man verkligen inte ska blanda alkohol med.
Hej alla. Känner att jag inte riktigt vet vart jag ska vända mig men har fått nog. En av min bästa kompisar har alkoholproblem. Vi är nu 21 och sen hon var 18 (vad jag kan minnas) har hon haft problem med sitt alkoholintag. Det började som mest under slutet på gymnasiet (ca 2 år sen) då hon alltid drack sig för full när vi gick ut, slutade med att hon hamnade halvt medvetslös spyende på toaletten och vi andra får "ta shift" för att ta hand om henne. Vilket resulterar att istället för att ha en kul kväll allihopa tillsammans går energin till at ta hand om henne.
Det är så svårt att säga till den man älskar att denna dricker lite för mycket ibland, eller ja ganska mycket på helgerna. Det värsta är att jag har svårt själv att tacka nej till alkoholen eftersom den jag älskar dricker och min logik är att dricker jag med så dricker inte han lika mycket. Då blir alkoholen fördelad på två istället. Han är ju kanske inte alkoholist men han dricker för mycket, och jag tål egentligen inte alkohol pga av en mag sjukdom (ibs). OM jag var singel och var ensam på helgen skulle jag inte dricka.
Ja var ska man börja egentligen.
Jag har fått söka på nätet: vad är definitionen av en alkoholist? Hur mycket dricker man då? Vad är normalt? Så småningom gick det upp för mig att min sambo faktiskt är alkoholist. När vi träffades visste jag redan att han drack lite för mycket. Men jag visste inte exakt hur mycket förrän vi blev sambo.
Eftersom det inte syntes på honom att han var full så reagerade jag inte så mycket. Han var inte otrevlig, han krälade inte på golvet eller spydde eller annat otrevligt. Jag tänkte att folk tål olika mycket.
Hej!
Är ny här och vet inte riktigt vad jag ska skriva men gör ett försök till något.
Behöver stöd och hjälp.
När jag och min sambo träffade för ca 3 år sedan drack vi mycket ihop. Våra lediga dagar. Vi hade roligt ihop.
Sedan började vi prata om barn och blev gravida ganska direkt. De var då allt förändrades. Jag trodde han skulle bättra sig. Jag slutade dricka men inte han. De fortsatte hela tiden. De va öl whiskey och på julen glögg också. Jag sa åt han att de va jobbigt. De va jobbigt att se han dricka sig full. Ha domdär ögonen.
Hej alla användare! Under november kommer vi att starta en systersajt till alkoholhjälpen för alla anhöriga till personer med alkohol- eller drogproblem, anhörigstödet.se
Vi ska ha ett diskussionsforum kopplat till den sidan. Vi är rädda för att det blir för lite aktivitet om vi har två forum för anhöriga igång samtidigt. Vi funderar på två olika alternativ till samordning och vill gärna höra från er vad ni tycker om dessa.
Jag har under de senaste 2 dagarna läst massor här på forumet och har även läst massor kring det här med medberoende förut...även om jag vet att det inte kommer bli bättre så är jag ändå kvar..fast i en ond spiral som jag inte kan ta mig ur.
Jag har inte varit inne på länge. Ser att många som hjälpte mig då finns kvar. Ska försöka ta mig tid att läsa igenom lite av vad ni skrivit på sistone.
Min man har varit på behandling i sommar. Vi bor fortfarande ihop och barnen mår bättre, men jag är så otroligt ledsen. Kan liksom inte komma förbi det. Känns som om jag måste offra mig för familjen, för helheten. Vill inte orsaka mer problem för barnen. Men jag vet ändå inte hur jag ska förlika mig med tanken.
