Forum för anhöriga

Efter feedback från användare har vi genomfört vissa förändringar för att öka säkerheten för användarna i forumet. Det kommer nu gå att ändra sitt eget användarnamn och ta bort sitt konto på egen hand. Tryck på "konto" i nedre vänstra hörnet och därefter på "Redigera" Du kan ändra det du vill och därefter spara alternativt välja ta bort kontot längst ner.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag vill skrika, hota, tala om så jävla dum han är, hur trög, å att det är ju bara att låta bli att dricka.
Får sån ilska över det.....
Min sambos drickande har varierat över våra 14 år tillsammans.
Hans relation till alkohol har väl aldrig varit hälsosam. Dricka lite vi -köper han ett tetra packa.
Flaska bubbel, ja självklart den största.
Har väl under några år även varit verbalt grym.
Jag har tagit åt mig, varit ledsen, legat vaken....å väntar på att "jag gjort nå fel". Men även festat Med han.

Jag är gift med min stora kärlek och jag är lika kär i honom idag som jag var när vi träffades. Vi har (tack och lov) inga barn, men däremot husdjur. Vilket för mig är illa nog då jag självklart inte litar på honom. Jag litar inte på att han skall ha koll ifall han inte är nykter. Skulle något hända med våra älskade djur skulle det vara oförlåtligt.

Min pappa dricker.

Min kollega, vi delar lokal som hantverkare, har missbrukat alkohol under minst 2 år men det kulminerade när hon sattes i konkurs. Hon har fått mycket hjälp och även varit på behandlingshem men blev utslängd pga återfall. Utöver detta problem med familj och ekonomi. Allt mitt förtroende för henne är helt bortblåst så jag litar inte en sekund på henne. Har tom tänkt köpa en alkomätare men samtidigt, det är min ARBESTSPLATS och jag har mitt företag att sköta.

Min sambo sökte äntligen hjälp för sitt missbruk och flyttade ut. Vi fortsatte träffas och nu kom han hem några dagar. Då var det dags gör återfall och han drack hemma där även våra barn är. Jag har aldrig druckit bland barnen och nu hotas jag av att en anhörig (till honom) ska ringa och ve sociala ta våra barn i från mig, kan man höra så? Sambon är inte kvar i huset bara jag och barnen. Men är livrädd att någon ska kunna ta dem ifrån mig. Någon som vet?

Mitt X och jag har 2 söner tillsammans. En 12-åring å en som snart fyller 18.
18-åringen bor heltid hos mamma sedan ungefär 6 år och 12-åringen växelbor varannan vecka.
Vi separerade för 8 år sedan och har en bra relation. Pratar med varandra minst 4-5 ggr i veckan.
I huvudsak om barnen å skolan men även av mer privat natur. Något vi dock ytterst sällan pratar om är hennes alkoholvanor.
Mitt X har inte vart nykter sedan hon slutade amma för 11 år sedan.

Jag började för tre veckor sedan gå till en kurator på vårdcentralen i samband med en (i mina ögon) mildare utmattningsdepression.

Har en fråga till er andra som skriver av er här...
Era respektive, hur e dom nyktra...?

Hur har dom det med ansvarstagande över saker?
Har dom en mamma exvis som fixat o donat alltid?
E dom bortskämda sen barnsben, vana att deras vilja ska gå genom?

Min e så...mamma lagar mat, mamma fixar i trägården...
Föräldrar som kört ut med mat när han supit....
Men en jävla vass mamma som jag aldrig hört säga nått snällt tyvärr

Han har aldrig behövt ta ansvar!!!!

Så jag undrar om det e någon röd tråd genom det hela....????

Såja...då var helgen över!
Min kille/x...vad man nu kan kalla han kommer krypandes igen, bölar bönar o ber om att allt ska bli bra igen, vilken gång i ordningen detta är vet jag ärligt inte längre.
Vet bara att han haft en nykter helg på nio månader, dvs dom nio vi varit ett par.

Han har ljugit o ljugit o ljugit....skickar jävligt elaka sms när han e full, att man e ett luder, billig, fet röv och att det finns INGEN som vill ha en sån som mig....nä va fan kommer då kräket krypandes för igen?????