Forum för anhöriga

Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är väll okej, antar jag. Jag vet inte. För att göra lång historia kort. Jag hade en konversation med min pojkvän idag. (Han är 18 och jag fyller 18 om några dagar.)Om att han skulle iväg med sina vänner och dricka på kvällen, jag bad honom att ta det lugnt. Då jag själv inte visste hur jag skulle reagera om jag skulle vilja ta hand om honom. Då jag själv har haft den turen med föräldrar som aldrig druckit så mycket så de spytt och dylikt. Men ja, ni kan ju själva förstå vad som hände.

Min sambo smygdricker.
Inte varje dag, men det har eskalerat rejält sista tiden.
Vi har barn som är ganska små. De reagerar också på när han dricker.
När han har druckit så tänker jag att så här kan jag inte ha det, vill jag inte ha det längre!
När han sen är nykter så tänker jag att det är väl inte så farligt, säkert jag som överdriver.
Dock så kan jag inte slappna av, går ständigt på helspänn för att försöka se om han druckit eller inte.
Går ständigt och letar burkar eller annat som han kan ha druckit av. Är så less på detta!!!

Hej. Jag har en mamma som är alkoholist. Hon dricker fortfarande. Och nu fyller hon 50år och ska ha en fest. Hon vill att jag och mina syskon ska dricka vin till maten osv. men jag och mina bröder tycker inta att de är lämpligt för att vi vill inte läska henne och vi vill visa att de går att ha kul ändå utan sprit.Hon säger att om vi inte dricker så pekar vi ut henne så hon ska skämmas. Men jag anser inte att en person som har problem ska bli utsatt för att sina barn dricker framför henne? Jag vill gärna höra vad ni tycker om detta.

Jag är 24 år, mik lillasyster är tolv år yngre och bor fortfarande hemma. Mamma och lillasysters pappa är skilda sedan en knappt år och han flyttade från huset i mars. Igår skrev min systet till mig att "mamma bara dricker och pratar i telefon och pappa dricker pch snusar och röker (varken rökt eller snusat under äktenskapet) och det är alltid stökigt hos pappa" "mamma dricker på kvällarna ibland men pappa dricker skitmycket" det har varit uppenbart från början att pappan inte mår bra ( inte min pappa, vi är halvsyskon med samma mamma) men nu är jag orolig, vad ska jag göra???

Min mamma har vart periodare i hela mitt liv och det är lika jobbigt varje gång det sätter igång. Det senaste året har hon druckit 4 ggr på ett år och perioder som hållt på cirka 3 v.

Jag är idag 24 år och har två barn, väldigt tajt med min mamma.. Pratar ungefär 5 ggr på en dag och när hon dricker är man som död för henne. Kan inte vara glad längre, hamnat i en sjuk Depp. Hon kommer inte att sluta denna gången och imorgon startar jobbet för henne igen efter semestern.

Någon som vet vad jag ska göra :/

Det var länge sedan jag skrev eller läste här inne men idag pockar behovet på enormt mycket.

Jag har vetat att min sambo dricker för mycket och ofta i snart 6 år. Och nästan lika länge har jag varit medberoende och försökt förneka och dölja allt både för mig själv och för min omgivning. Många är bråken, katastroferna och dramerna. Å ändå är jag fortfarande kvar. Kämpar med näbbar och klor för att få detta att fungera ändå, trots allt.

Det går sådär va....

Jag har fått kontakt med en kille som jag var tillsammans med under 80-talet. Har inte träffats sen dess o av en slump träffades vi igen. Han har precis börjat sin resa som nykter alkoholist o har inte ens kommit igång med sin behandling. Han är väldigt stark o målmedveten o vi har nu umgåtts ett par gånger. Vi har träffats o fikat, lunchat o motionerat o pratat i timmar. Trivs jättebra i varandras sällskap men nu har jag förstått att jag har känslor för honom!! Var inte alls väntat o det tog mig verkligen på sängen. Min fråga är nu...vågar jag säga det till honom!?

Hej!
Jag skrev här för ett par år sedan, men jag hittar inte min gamla tråd. Någon som vet om man kan hitta den igen?

Var ska man ringa om man vill ha in en närstående på behandlingshem, personen i fråga ligger just nu inlagd på sjukhus men jag vet inte läget där ännu. Som jag förstått så har läkaren sagt att det är pga. alkoholen som hans ben slutat fungera helt plötsligt. Nu vill jag gärna vet var man ska ringa för att få personen att komma in på behandling och avgiftning för alkoholmissbruk? Kan man som syskon ringa läkaren och prata, be dom skicka en remiss till avgiftning akut? Eller tar man kontakt med ett behandlingshem?

Vet knappt vad jag ska ta mig till. Allt känns så hopplöst,falskt,som om man lever i en låtsastillvaro. Håller skenet uppe mot grannar,vänner,försöker vara stark. Vi har 2 mindre barn. Han drack för mycket redan när vi träffades o några av hans barndomsvänner tog tidigt upp oron inför hans drickande. Åkte han på jobbresa kom han hem dyngrak,var vi på fester blev han ofta dyngrak. När barnen kom tätt,var jag så inne i min mammabubbla att jag nog inte tänkte klart. Men tyckte stundtals det var bättre med hans drickande. Det här sista året har det gått utför,särskilt de senaste halvåret.