Forum för anhöriga

Alkoholisten är ofta väldigt egotrippad och får nästan ett barnsligt beteende när denne kräver att omgivningen ska "lyda" minsta vink och gärna släta över alla misstag..
A. kan gå i taket om någon råkar låta en kastrull koka över, men själv bagatellisera en sönderbränd sönderskrapad stekpanna med: Äsch, det gör inget vi köper en ny.. den va i alla fall gammal..
A. kan bli manisk, när hen är nykter i sin iver att spara pengar (på ALLT utom alkohol naturligtvis) För att sedan glatt bjuda laget runt, bjuda på mat och fullkomligt strö pengar omkring sig när A är full.

Hej, i mitt kompisgäng har det alltid varit en självklarhet med alkohol på festerna och då menar jag ordentligt.
Vi är 5 st bästisar sen flera år tillbaka varav jag är den enda som kan hålla mig nykter en helg.
För 4 år sedan drack jag lika mycket men nu känner jag bara ett stort obehag av att umgås med dessa en fredag/lördag kväll.

3 av dessa dricker minst 24 st 33cl starköl varje helg och man märker att det skadar nära och kära/ (otrohet,slagsmål etc etc)

Ny på forumet och söker nån form av hjälp, en spark i baken... att få komma till insikt. Antingen på ena eller andra sättet.
Jag känner mig helt avtrubbad. Det är finväder ute. Äntligen. Ser det men kan inte ta in det.

Efter feedback från användare har vi genomfört vissa förändringar för att öka säkerheten för användarna i forumet. Det kommer nu gå att ändra sitt eget användarnamn och ta bort sitt konto på egen hand. Tryck på "konto" i nedre vänstra hörnet och därefter på "Redigera" Du kan ändra det du vill och därefter spara alternativt välja ta bort kontot längst ner.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag vill skrika, hota, tala om så jävla dum han är, hur trög, å att det är ju bara att låta bli att dricka.
Får sån ilska över det.....
Min sambos drickande har varierat över våra 14 år tillsammans.
Hans relation till alkohol har väl aldrig varit hälsosam. Dricka lite vi -köper han ett tetra packa.
Flaska bubbel, ja självklart den största.
Har väl under några år även varit verbalt grym.
Jag har tagit åt mig, varit ledsen, legat vaken....å väntar på att "jag gjort nå fel". Men även festat Med han.

Jag är gift med min stora kärlek och jag är lika kär i honom idag som jag var när vi träffades. Vi har (tack och lov) inga barn, men däremot husdjur. Vilket för mig är illa nog då jag självklart inte litar på honom. Jag litar inte på att han skall ha koll ifall han inte är nykter. Skulle något hända med våra älskade djur skulle det vara oförlåtligt.

Min pappa dricker.

Min kollega, vi delar lokal som hantverkare, har missbrukat alkohol under minst 2 år men det kulminerade när hon sattes i konkurs. Hon har fått mycket hjälp och även varit på behandlingshem men blev utslängd pga återfall. Utöver detta problem med familj och ekonomi. Allt mitt förtroende för henne är helt bortblåst så jag litar inte en sekund på henne. Har tom tänkt köpa en alkomätare men samtidigt, det är min ARBESTSPLATS och jag har mitt företag att sköta.

Min sambo sökte äntligen hjälp för sitt missbruk och flyttade ut. Vi fortsatte träffas och nu kom han hem några dagar. Då var det dags gör återfall och han drack hemma där även våra barn är. Jag har aldrig druckit bland barnen och nu hotas jag av att en anhörig (till honom) ska ringa och ve sociala ta våra barn i från mig, kan man höra så? Sambon är inte kvar i huset bara jag och barnen. Men är livrädd att någon ska kunna ta dem ifrån mig. Någon som vet?

Mitt X och jag har 2 söner tillsammans. En 12-åring å en som snart fyller 18.
18-åringen bor heltid hos mamma sedan ungefär 6 år och 12-åringen växelbor varannan vecka.
Vi separerade för 8 år sedan och har en bra relation. Pratar med varandra minst 4-5 ggr i veckan.
I huvudsak om barnen å skolan men även av mer privat natur. Något vi dock ytterst sällan pratar om är hennes alkoholvanor.
Mitt X har inte vart nykter sedan hon slutade amma för 11 år sedan.