Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

sov själv inatt....

jag sa att han skynda på flytten ,jag orkar inte gå under samma tak längre.
Kände mig så elak men jag måste för min skull.
han packade ihop lite saker tog en tältsäng och drog till sitt lilla råtthål han skaffat.
han ville vänta tills hans bäddsoffa kommit, men jag pallar inte det.
Jag var helt förkrossad o livrädd när han åkte fast jag vet att jag gjort rätt.
han inser fortfarande ingenting.
Tycker bara jag överdriver o klagar o kastar skit på honom hur värdelös han är hela tiden.

nästan framme

Har skrivit mycket på denna sida i omgångar.
Nu var det ett tag sen
Maj 2012 gjorde jag slut, hade fått nog.
Min sambo fick inte tag på lägenhet för än nov eller rättare sagt han försökte inte ens söka,
utan flydde till sina släktingar från maj till mitten på augusti
Då dök han upp här hos mig och vilade sig efter ett längre festande som jag såg det.
När han flyttade så blev det en hel del festande och han hörde inte av sig många gånger
Sedan tre veckor tillbaka så har han börjat med antabus som han hade fått utskrivet 2011 men använde inte.

Hur går vi vidare?

Var ska jag börja?
Skriver mitt första inlägg här. Min historia är inte unik, det inser jag. Att läsa andras berättelser har både stärkt mig och gjort mig mer uppgiven. Men att jag nu tar steget och skriver själv är för jag har insett att jag verkligen behöver få ur mig av min sorg, ilska och bitterhet.

Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Känns som jag redan tillhör Er här inne. Läst, läst och läst i många månader...tack för all hjälp och insikt Ni alla gett mig, ovärderligt och unikt kunna ta del av missbruket från alla håll.
Tackar ödmjukast!

Har varit på väg skriva många gånger men det var tydligen först nu det lossnade.

Har ett virrvarr i kropp och själ samtidigt som jag är fullständigt klar över vad som måste göras...

Istället för att berätta vägen hit så dyker jag rakt på mitt akuta behov av rådgivning.

Arg, ledsen och besviken.

Som vanligt på helgen sitter jag på soffan och är ledsen, och han ligger och snarkar,
Kärleken till vinet är tydligen större än kärleken till mig och vårt lilla barn.

Nog för att han har skärpt sig något, han har gått från att dricka 2 boxar i veckan till att dricka kanske 2 flaskor/vecka. Det är dock så att hans personlighet förändras så vidrigt mycket när han dricker. Något mer egoistiskt kräk får man leta efter känns det som.

Jaha vart börjar man?...

Varför är jag orolig?
Min man och jag jag levt ihop i snart 15 år. Vi har tre barn - alla under 10.
Han och jag har alltid öppnat en flaska vin till maten på helgerna och vid en del tillfällen blir det lite mer.. När man har gäster och så.
Men de senaste åren har han alltid ett flak öl hemma. Ifall det blir bra fotboll på tv. Han har heltidsjobb och sköter det.
Vad är det nu som är mitt problem börjar ni undra?

Är vi bra för varandra?

Hej!
Jag är ny här och skulle behöva råd och stöd.
För ett år sen träffade jag en alkoholist igen... Jag fattar inte att jag inte förstod och nu är jag fast, jag älskar honom över allt annat. Jag har i en annan relation varit den typiske medhjälparen, jag har dolt, täckt upp och ljugit. Dit vill jag inte komma igen, men märker att det är lätt hänt.

Prenumerera på Forum för anhöriga