av Lena72

Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Sisyfos
tors, 2016-04-14 - 11:01

Tänker att du kan läsa ditt inlägg och ge dig själv ett råd. Det är extremt lätt att skriva, "men sluta då" men det är ju svårt att göra det. Tror du att din alkoholism märks för man och barn? Den gör det. Jag trodde ju att jag skötte det hyfsat obemärkt, men de märkte och visste. Tråkigt känns det.
Jag hamnade i träsket igen efter nästan ett års uppehåll. Skyllde på stor press och oro och allt det var sant, men drickandet Blir ju inget bättre av. Min mage mår otroligt dåligt av alkohol. Och jag med! Orkar inget, får inget gjort, är frånvarande etc.
Det är illa, illa tycker jag att ni som opererar er inte får mer skarp information om beroendet. Och biverkningarna av den gör det säkert än svårare att sluta.
Om du slutar, så kommer du om du börjar igen att märka att du inte orkar dricka. Men jag kan förstå känslan av att alkoholen är som livets vatten, den är bara helt fel. Det stämmer ingenstans.
Så jag tycker att du ska börja idag. Rensa hemmet från alkohol, sök hjälp, gå till din samtalsterapi. Operationen är gjord. Du läker säkert bättre om du inte häller i dig frätande ämnen inifrån. Du har inget att skylla på längre. Nu väljer du alkohol, inte av oro utan för att du inte orkar med ditt liv. Och jag lovar dig att det blir bättre utan a efter ett tag om du bara slutar. Styrka till dig!

Lena72
tors, 2016-04-14 - 14:39

Jag skall verkligen försöka skriva av mej här för det gör så ont att läsa det man skriver.
Självklart märks det! Min man tycker synd om mej, så han tjatar inte på mej.... Barnen tror mamma har ont igen då jag stänger in mej i sovrummet.....

Och här vill jag inte spendera resten av mitt liv....

(Tårarna rullar)

Lena72
fre, 2016-04-15 - 08:05

Ligger i sängen o orkar knappt ta mej ur.... Allt känns trist! Har inte lust att gå till jobbet, ändå brann jag för detta när jag startade för 6 månader sedan?!
Skall ta agrafferna (stygnen) nu.... Måste gå upp. Vågar inte ta bilen, får åka buss i spöregnet istället. Livet känns väldigt grått....

RaniLee
fre, 2016-04-15 - 09:55

Det är mycket som hänt i ditt liv och molnet du har över dig behöver få tid att skingras. Tyvärr går det inte över med alkohol, utan det blir bara ännu sorgligare. Ring din samtalskontakt och be om hjälp. Att blanda alkohol och starka tabletter kan äventyra ditt liv, då det är lätt att glömma i ruset hur många tabletter som tas. Många här kan säkert vittna om hur den kombon har riskerat deras liv. Jag hoppas att du tar detta på rätt sätt. jag vet att jag kan låta lite "präktig" i skrift, men det är inte min avsikt. Styrkekramar till dig <3

Lena72
fre, 2016-04-15 - 13:21

Jag vill så gärna bli av med dimman, men vill så gärna njuta av ett glas rosé på uteserveringen o ett glas rött till maten. Känner verkligen att det är en sorg att behöva ta bort de fina vinflaskorna som vi har köpt på våra resor med vinprovningar.
Hur kunde jag låta detta gå så här långt? Tycker synd om min man att han skall behöva ändra sitt liv för mina misstag.
När jag slutade röka ändrades ju inte hans liv, nu kommer hans liv ändras jätte mycket..... Vinprovningar, hans dröm om vinkällare, sommarkvällarna med vin o fniss i växthuset.... Skäms!

Sisyfos
fre, 2016-04-15 - 13:22

Ja, låt sorgen ta plats! Vågar inte ens tänka tanken på att förlora båda inom loppet av ett par månader. Hur gammal man än är, är man ju inte stor nog. Såg igår på Berg och Melzer där Carina grät över sin far som gått bort 7 mån tidigare. Det gör ont och det är ett stort hål, men det går inte att fylla det med alkohol. Önskar att du kunde hålla upp en period. Alkoholen påverkar måendet på sätt man inte ens kan föreställa sig. Det blev så tydligt för mig när jag drack igen efter ett långt uppehåll. Motivationen, orken, den totala tröttheten och ångesten hos mig var till stor del orsaksakad av alkohol. Att återvända till det tillståndet är inget man gör. Men det går att ta sig ur. Det går faktiskt. A-fritt körde jag. Vanan kvar, men utan a. Kanske var det det som gjorde att det var lätt att trilla dit igen. Men huvudsaken är att inte få i sig giftet från början tänker jag. Bestäm dig! Positiva effekter av att sluta kommer rätt snabbt.

Lena72
fre, 2016-04-15 - 13:29

Vet att han anser att jag dricker för mycket. Det är som en elefant i rummet ingen låssas om....
Vill prata om det men då kommer han stötta mej men om jag vill dricka en kväll är jag rädd att han inte vill de o hur gör jag då????? Klarar att sluta? Smyger o dricker fast i smyg?

När jag har bantat eller liknande har jag velat göra det i smyg. Om jag har valt en godis är det ingen som har kommenterat nått. När jag har berättat o någon kommenterat har jag i protest ätit 5 st!

Vill inte att han skall kontrollera mitt drickande men är rädd att om jag inte säger nått nu så gör han det o då är jag inte berädd..... Hade skämts ihjäl om han hade tagit upp "DET" ???

Vilket rörigt inlägg, förlåt men det är så rörigt i mitt huvud nu....

Lena72
fre, 2016-04-15 - 13:33

Druckit varje dag i 4 veckor.... Hur klarar jag de första dagarna? Fattar inte hur jag skall klara det? Egenföretagare så jag kan inte vara hemma.... Jobbar nu även som nyopererad.

Levande
fre, 2016-04-15 - 13:53

Men smyga och ljuga gör ju allt ännu värre och känns som du själv inte helt vill detta.
Har inte de på sjukhuset sagt något, märks ju ganska tydligt om man dricker mycket även om man själv inte tror det?
Ta en dag i sänder och bestäm inte mer än det, så slipper du tänka så långt fram.
Som Sisyfos skriver mår man så mycket bättre väldigt fort.
Hoppas du kommer på en bra plan som kan funka för dig.
Kram och styrka

Lena72
fre, 2016-04-15 - 17:35

Idag var jag o tog bort stygnen.... När jag kom hem brast allt! Jag berättade för min man att jag inte orkar mer o dricker förmycket! Jag hulkade fram att jag berättade för sköterskan om mitt drickande o att hon skulle be läkaren skriva ut tabletter o att jag hade bokat en tid till alkoholkliniken till tisdag!
Jag ljög om att jag har gått bakom hans rygg o försökt själv sedna nov, men bomben är släppt! Han vet!
Känns så skönt! Helt slut.....

Levande
fre, 2016-04-15 - 18:17

Ett sådant bra steg och önskar dig all lycka och ro.
Kram och styrka

SkåneTösen
fre, 2016-04-15 - 21:00

Det var väldigt modigt gjort tycker jag att be om hjälp. Jag har inte vågat berätta face to face för någon närstående. Hoppas att jag vågar det i framtiden just nu är det bara här jag sagt som som det är.
Hoppas allt går bra på Tisdag, det är ett jättestort kliv du tagit och du har gått igenom mycket jag förstår att du är helt slut.
Jag ska hålla tummar och tår för att det går bra för dig nu!
Kramar från Skåne.

Sisyfos
lör, 2016-04-16 - 08:38

Å så skönt att höra! Att sambon visste var det stöd jag behövde. Läste om dina funderingar tidigare om du nånsin skulle kunna dricka igen om han visste. Jag försökte sluta så många gånger utan att sambon visste, det var svårt. Han köpte ibland vin åt mig. Det blev avsevärt lättare när han visste och jag inte längre drack hemma. Skönt att känna det och hemma behöver jag verkligen ingen a.
Du är så stark som berättat och det är början på en ny period. Du kommer att må så mycket bättre. Känns ibland som om man verkligen måste nå sin botten innan det är dags. Nu har du nått din.

Leverjag
lör, 2016-04-16 - 09:42

Det är viktigt att få stöd hemifrån. Jag förstår dina tankar om att då kommer han säga till men du kan prata även om detta med honom om hur du känner med förbud och hur det triggar dig. Han behöver inte säga ngt, kanske mer hjälpa dig med att ställa frågor som tex: har du druckit och ätit? Du kanske behöver vila eller ska vi gå en promenad först? Han kan hjälpa dig att motstå impulsen.

Min man säger inte mycket men jag vet att han vet och jag berättar när suget kommer. Det gör att jag har lättare att stå emot. Sedan är det ju så att det är du som vill förändra ditt liv och leva ett värdigt liv, fri från beroendet. Jag måste jobba med min motivation och påminna mig om varför jag tagit beslutet att inte dricka. Jag tänker då på hur jag suttit själv och druckit, däckat i stolen, svikit barn, inte haft ork, varit på dåligt humör, sabbat jobbförutsättningar, blivit dum och trög, ledsen, stressad med ångest, styrts av fokus på att dricka, skadat min kropp och min hjärna, blivit plufsig och fet, rödögd och sliten av giftet. Det syns och märks och livskvalitén blir urusel. Energin för annat försvinner. Många här vittnar om hur de sover bättre, blir piggare, mer närvarande med nära och kära och börjar skratta igen!

Du har det tufft med operationer som det är. Detta missbruk riskerar ju allt. Farlig väg. Du måste nog fråga ditt innersta vad du vill. Det kan hjälpa att tänka att du ska klara några veckor i alla fall så omprövar du beslutet efter det.

Hoppas du väljer att bli fri från begäret. Det blir lättare och lättare med suget. Vanan kommer till slut ändras så att det är naturligt att inte dricka och tänka på alkohol hela tiden. Din hjärna är kidnappad! Ta tillbaka kontrollen och var rädd om dig och ditt liv!

En dag i taget. Ät och drick. Promenera och öva mindfullness.
Kramar och styrka till dig!

rabarber
lör, 2016-04-16 - 10:45

Vad starkt, modigt och insiktsfullt att du berättat. Det är ju först när man erkänt för sig själv som man kan delge någon annan. Det är ett jättestort steg i sig. Vi har ju en tendens att gömma, mörka, låtsas som att "det inte är så farligt", vill inte se sanningen. När man väljer att se förbi skam och skuld, väljer att stå naken framför den man bryr sig om och liksom kasta alla korten på bordet. Och den befrielse när man berättat. Och den glädje när man märker att man får stöd, personen står kvar snarare än springer sin väg.

Jag är så glad för din skull! För min egen del, kom jag inte så långt, utan personen som var mig närmast tröttnade och lämnade.

Igen - ett jättestort steg som du ska vara stolt och glad över!

Styrka till dig!

Lena72
sön, 2016-04-17 - 12:23

Vad gulliga ni är, känns skönt med er stöttning. Vi drack vin i går o pratade, kändes faktiskt konstigt nog skönt att avdramatisera det hela. Ikväll blir första nyktra kvällen på veckor. Känns nervöst men ok tror jag.
Han är väldigt stöttande o sa flera gånger att jag var modig att jag själv tog upp det o inte väntade tills han eller vänner behövde ta i det. Att vi gör denna resa tillsammans.
En dag i taget.... Hoppas jag klarar denna kvällen! Men är nästan lite sugen redan för jag vet att jag inte får nått i kväll.
Håll tummarna!

Lena72
sön, 2016-04-17 - 14:17

Jag känner verkligen att inget är kul... Trädgård, växthus, företaget, vara med familjen allt känns grått o trist. Jag fattar att det är alkoholens fel. Men undrar....

Hur lång tid tar det om jag slutar dricka innan livet klarnar?
Skall jag sluta tvärt eller är det bättre att trappa ner?
Ok om jag skaffar "lyckopiller" eller blir jag beroende av det me kanske?

Allt är så grått o trist......

anonym11208
sön, 2016-04-17 - 14:21

att livet känns lite trist, men så fort jag har hålligt upp med alkoholen ett par dagar känns livet bra igen, man skrattar och känner sig pigg. Jag tycker det går fort att känna en förändring. jag tror att det är bättre att du slutar tvärt, ta en dag i taget. Vad är ditt mål? Att dricka mindre och måttligare eller att sluta helt? Kram till dig, det blir bättre, och tänk va skönt det kommer vara i morgonbitti när du vaknar, ingen huvdvärk, känner dig fräschare, osv, en dag i taget.