Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Levande

Så starkt att kunna se dem man sårat och lära sig av det.
Det krävs både mod och styrka för det, full av beundran för det.
Så kram och hjälte är du

miss lyckad

Skidresa innebar alltid vin, öl, ja alkohol i mängder för mig. Visste inte hur jag skulle klara av detta, denna resa som nynykter. Jodå det gick bra. Sambon har också hängt med på den nyktra vägen. Vi var mest i stugan och backen. För överallt så finns ju alkoholen som en lockelse för såna som oss. Det var after ski hit och dit. Jag kunde känna en viss tomhet på kvällarna, det var som om jag väntade på något. Förmodligen var det känslan av avslappning som kommer så fort alkoholen når strupen. Men jag klarade det och vi bastade varje kväll med kall a-fri dryck. Första kvällen vi var där var utsikten magisk. Solnedgång och en helt vit klippa som reste sig över andra snöbeklädda toppar. Jag sa till sambon när vi stod på stugans altan. Detta är den vackraste utsikt vi har sett i hela vårt liv!! Jag ångrar så att jag inte fota det. Men det blir aldrig lika magiskt på foto. Och min lärdom av detta är. Ser du något fint ta vara på det för det kanske aldrig återkommer. Kram <3

RaniLee

Läst din tråd idag och det var ett nöje. Blir så glad att läsa om din resa och hur din familj fått en nykter närvarande mamma. Idag är jag inne på dag 7 och det känns bra. Jag läser mycket på forumet, läser böcker och har tidigare sökt hjälp på beroendemottagningen. Detta är min tredje nyktra period och jag vill verkligen att det ska gå bra, men oj så jag kan vackla. -mina problem är nog inte så stora, har ju aldrig sug dagen efter, å jag behöver den där trösten, bara ikväll. Sådär mal det på. Attans hjärna som är så kidnappad och lever sitt eget liv just nu. Tar till mig av ditt sätt att resonera, hur du inte vill äventyra din nykterhet. Att våga säga nej, när det känns osäkert. Blev så mycket tankar, så jag får läsa din tråd en gång till en annan dag. Tack för din ärlighet och för att du vågar skriva om det som även kan var skämmigt/jobbigt som kvinna. Det är dags att vi kvinnor vägrar skämmas för vårt beroende. Du har bidragit stort till detta. Tack!

miss lyckad

Solen skiner, en fin dag. Vad är det för datum tänkte jag? Jo just det 5 månader sen jag slutade med a!! När jag skulle sluta bestämde jag mig för ett datum som passade bra :) Därför har jag inte räknat exakt antal dagar, utan ser fram emot "mitt datum" varje månad. Detta passar mig bra, för jag har bestämt mig för att jag aldrig någonsin ska dricka alkohol i resten av mitt liv. Ett bra beslut, förmodligen det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag vet att jag kan falla, men är glad för mitt liv idag, även om inte alla dagar är lika "soliga". Nu ska jag iväg och träffa en av döttrarna. Hon som mailade chefen om mitt missbruk. Det var det finaste hon kunde göra för sin mamma. Jag blir lite tårögd när jag tänker på det. Jag önskar alla på Forumet en fin dag<3

miss lyckad

Satt hemma i soffan för 5 månader sedan var full hade druckit vin som vanligt. Sonen sa till mig, mamma du behöver väl inte dricka mer? Jo idag ska jag dricka men sen blir det annat, svarade jag. För nästa dag var min födelsedag och jag hade bestämt att från den dagen skulle min nykterhet ta sin början. Men jag visste så klart inte om det skulle lyckas något vidare. Det har varit tufft många gånger. Vanans makt är stor. Även själva beroendet av a har känts, att bara kunna slappna av, fira, basta, umgås, dansa, diskutera, utan alkohol. Det är ju så jag använt a dom senaste åren. Baksidan har ju varit alkoholskadorna både kroppsligt och själsligt, skammen och ångesten. Fyllebråken och alla minnesluckor. När jag ser tillbaks på tiden nu så känns det som att det gått väldigt snabbt. Jag tänker fortfarande mycket på alkohol, alkoholism, skador på den som dricker men även följder på familj och människor runt missbrukaren. Men den största insikten är att det faktiskt går att sluta dricka med hjälp av detta forum! (Nä jag ropar inte HEJ än) det kanske man aldrig kan göra. Hursomhelst så är jag på god väg. Jag har ätit gott med familjen för att fira nykterheten. Sambon håller sig nykter. Just nu är det gott att leva<3

träningstanten52

Lägg skammen och skulden bakom dig men fortsätt att ta ansvar ! Lycka till du är så bra och dina barn älskar nog sin nyktra mamma.

Levande

Idag är du min hjälte, så stark och klarsynt. Tror som du att man måste ta fram den sanna bilden av alkohol och konsekvenserna av den för att ha en chans i den matchen.
Önskar dig all lycka och ro på din väg/ kram och tack för dina ord som startar denna dagen

RaniLee

Kan bara hålla med träningstanten52 och Levande, så himla bra jobbat. Följer din resa och får väldigt mycket inspiration och stöd från den.
Önskar dig en härlig helg!

miss lyckad

Fint att ni finns med som stöd. Jag är jättetacksam för er som jag har kontakt med. Jag önskar er allt gott. Forumet är så bra för ord och tankar som man inte alltid vill eller kan dela med sina nära och kära. Här blir man inte dömd för sjaskigheter som man gjort eller varit med om pga sina a-problem. Jag har haft en bra helg. Humöret har svängt lite grand, men jag är sådan som person. Oftast lugn och glad, men ibland ett lite hetsigt temperament. Kram på er :)

miss lyckad

Kunde känna tomhet och lite sug för någon månad sen, när jag såg någon dricka framförallt mousserande vin som var mitt gift. Nu när jag ser någon bära vin eller bolagskassar tittar jag på personen och kan tycka synd om hen. Det är såklart inte alla som har problem, men många som bär på kassarna och boxarna har problem med a. Jag tittar hur personerna ser ut. Flera ser ut som om dom dricker för mycket. Då känner jag mig lyckligt lottad, att mitt liv fick en sådan bra vändning, på ett snabbt sätt. Jag ser mig ofta i spegeln och ler mot mig själv, tittar på mina ögon som är klara och blå. Tänker på allt som hänt. Min sambo är också nykter, sedan en månad tillbaka. Han ska ju vara nykter ett år. Vet inte vad som händer sedan men bryr mig inte om det nu. Sambon har tom börjat promenera och jogga!! Han har aldrig tyckt om det, men nu gör han det. Ofta går vi tillsammans. Det känns bra. Mina andra relationer med vänner är lite sisådär. En släkting jag druckit mycket a med träffar jag knappt alls. Lite synd men hon dricker ofta och jag är rädd att hon ska trigga mig till det. Jag tror hon känner sig lite undantagen. Vi får se vad som händer med det, men jag skippar hellre alla mina vänner än att någonsin dricka a. Jag har en del andra vänner också och dom träffar jag ibland. Jag känner för att börja i någon kurs eller så, med själsligt perspektiv. Får se om det dyker upp något. Jag läser en bok just nu som är jättebra. Brene Brown. Våga vara operfekt. Hon är professor och föreläsare. Boken handlar om att våga visa vem man är även sina tillkortakommanden, och att det gör oss modiga och äkta. Författaren själv har varit nykter i 15 år. Hon skriver lite om AA och att det inte riktigt var hennes grej trots att hon gick på möten länge. Men hon förstår att AA är bra för en massa andra personer över hela världen. Mer om hennes a-problem står i tidigare böcker hon skrivit. Brene Brown skriver på ett öppet och humoristiskt sätt.Mycket bra bok. Idag var jag sambon och sonen på en handelsträdgård där det även fanns studsmattor, djur, och andra aktiviteter. Tidigare alltså för 5 mån. sedan så fick vi alltid vänta tills vi va "körbara" och efter det så var det bolaget och andra inköp till barnen för att döva dåliga samvetet. Nu var vi på en Pizzeria efteråt och tog vatten och cola till maten. Skulle det minsta sug infinna sig, tänker jag bara på när jag hällde i mig flera öl på raken för att känna berusning och den spykänslan jag fick efter, även den uppstoppade känsla när magen blåstes upp av all öl, det tar bort sug direkt. Andra gånger tänker jag bara på allt elände a fört med sig för oss. Tänker också på personer runt mig som dricker, har barn, barnbarn och deras jobbiga liv. Eller sådana som dog av alkoholen. Då känns det lätt att avstå. Ha en fin kväll, oavsett om du klarat helgen nykter eller ej. Det blir bättre. Kram <3

miss lyckad

Som jag tidigare skrivit om är det mitt/vårt tankesätt som behöver förändras. När jag blev sugen på a såg jag framför mig sonen med en ryggsäck på sig packad med sina tillhörigheter och på väg till fosterfamilj. Vi var kanske en bit från det scenariot men hade jag fortsatt hade han kanske själv valt att flytta. Den tanken gjorde mig förtvivlad, för vem vill bli av med sina barn? Jag känner till barn som blivit placerade tack vare mammans drickande, och det är oerhört sorgligt. Jag tänkte även på personer som drack mycket mer än mig för det finns ju alltid. Ville jag sjunka ännu längre ned i alkoträsket, eller ville jag kravla mig upp? Jag såg framför mig hur jag var på beroendemottagningen där det finns personer jag känner(personal) inte en kul känsla alls. Döttrarna som skrev sms meddelanden på FB små brev om hur mycket dom hatade alkoholen och vad den gjorde med mig och sambon. Berättelser om vad jag sagt och gjort på fyllan som aldrig var smickrande. Mitt utseende började mer och mer likna en fyllkärring, och vem vill se ut som det? Det fanns 1000 anledningar för mig att sluta och dom anledningarna vägde betydligt tyngre än att fortsätta sjunka djupare ner i dyn. Jag hade läst och tittat på filmer om Alkohol i flera år. Ofta var jag full när jag läste eller såg på film, och det verkade ju vanvettigt. Men all kunskap och information om ett problem är bra, ju mer man kan desto bättre förutsättningar för att lyckas lösa sina problem. Jag satt och drack vin och läste en AA bok. Sambon sa till mig lite hånfullt att "ja det verkar ju hjälpa" Faktiskt så gjorde hjälpte det på sikt, vilket jag naturligtvis inte kunde veta då. Ha det gott <3

miss lyckad

Hamnade i en situation idag, då min killkompis ringde mig och tyckte att jag sagt upp bekantskapen med honom. "Så här kan du inte hålla på" Han menar att jag håller mig undan gamla kompisar och att jag borde kunna vara med fast dom dricker för det finns andra som klarar det. Jag försökte förklara mig att jag inte klarar det och den personen han pratade om har antabus och då kan det vara lättare för honom. Kompisen undrade hur länge jag skulle hålla på med detta, och undrade också hur länge min sambo skulle stå ut? Jag försökte förklara mig igen, men han var berusad och det slutade med att han tackade mig för alla fina år som varit men att nu var det slut. Vi lade på. Pratade med min sambo och sa att kompisen förstår inte hur svåra problem vi har. Sambon höll med, och det gjorde mig glad. Sambon har många gånger förminskat sina a-problem, men gör det inte längre. Tyvärr så innefattar vårat umgänge med vänner oftast alkohol. Jag ska prata med kompisens sambo någon dag så kanske hon kan förklara svårigheterna vi har med a. Vi har pratat om alkoholproblem förr och hon dricker mycket måttligt, och ser nog problemen på ett bra sätt. Tråkigt med killkompisen men allt har sin tid. Mitt a-sug är inte borta men jag tänker på hur vi haft det då försvinner det ganska snart. Styrkekramar till er alla <3

Sisyfos

Du kan ju också försöka prata med honom när han är nykter. Berusade människor är ju inte världens mest mottagliga, det vet vi ju alla härinne. Kanske kan ni föreslå nåt att göra som inte innefattar alkohol. (Vad nu det skulle vara i det här slkoholfixerade samhället) Skapa nåt nytt.

miss lyckad

Hej! Nu kom min killkompis hem till mig, bad om ursäkt och sa " Glöm det jag sa igår, det är skönt att nån sköter sig" och gav mig en kram. Kändes mycket bra. Tänker lite på semestern, vi brukar alltid åka någonstans tillsammans med killkompisen och frun. Vi får se hur det blir i år. Kan tänkas att dom följer med på en "hälsoresa" någonstans i vår husbil. Dvs semester utan a men med god mat, miljöombyte, och kanske en simtur. Nu bjuder jag honom på ett glas isvatten med bär. Och på vår altan sitter vi nu och solar oss.

miss lyckad

Tänker på det när jag träffar folk på promenaden, i affären, på jobbet, att det kan vara någon av er? Förmodligen inte med tanke på att vi är över 9 miljoner i Sverige, men ändå.. Jag läser olika trådar, och saknar vissa på forumet. Jag fantiserar om vad dom kan tänkas göra om dom inte skriver här på länge. Vissa klarar väl av sina problem och försvinner från forumet. Andra orkar inte skriva när det är som jobbigast. Vi använder forumet på olika sätt. Jag samlade information hela tiden fast mitt missbruk av a ökade. Jag funderade mycket och pratade med människor som hade erfarenhet av missbruk på något sätt. Någonstans så visste jag att jag skulle kunna sluta, med hjälp, men oftast kändes det hopplöst. Det blev värre och värre. Dom vuxna barnen pratade om problemet varje gång vi sågs. Hemma började missbruket visa sig i form av ofärdiga projekt, säckvis med tomburkar att panta allt som oftast, besvikna barn när jag var full, mm mm. Ändå en fasad som kanske såg ok ut. Umgänget bestod oftast av andra vänner som dricker mycket. Och dessa bastukvällar (förtäckta fyllefester) som allt som oftast slutade i gräl eller sambo som slocknade i soffan. Jag har trott en massa saker om a-missbruk och beroende som inte stämmer, eller som jag missuppfattat. Tex att man kan sluta med a utan att det har gått helt åt skogen. Tidigare så skulle man nå botten, men jag förstod inte att det var väldigt olika som botten såg ut. I mitt fall så var det nog mycket nära a missbruket gett bestående konsekvenser för jobbet, kroppen, psyket, utseendet, ekonomin, hälsan, mm. Det hade redan gett konsekvenser i relationer inom familjen. Mycket gräl, besvikelse, skam. Jag hoppas vi alla som har problem med a kan klara av det, förr eller senare. I början kanske vi tar små steg... men sen behöver vi vidga vyerna och tänka på vad vi vill få ut av livet så att vi lever det liv, vi själva vill och önskar....Kram <3

miss lyckad

Idag är det 6 månader sedan min förhoppningsvis sista fylla. Skulle kunna skriva senaste, men väljer sista. Det känns mer definitivt. Vilket känns helt rätt. Har funderat på alla fester och kalas, jag inte varit med på. Vet inte hur det blir men har inte någon som helst lust med fyllefest, dvs sådana tillställningar som varit planerade eller oplanerade. Människor jag känner som varit mer eller mindre fulla,,, och jag. Visst har det ätits men huvudtemat har ändå varit alkoholen. Tiden går fort. Det är tiden som jag också började fundera på när det gäller A. Hur länge lever jag? Förmodligen kortare tid när jag missbrukar A. Framförallt när krämpor börjar kännas som troligtvis är alkoholrelaterade. Som jag nu vet att dom var det, för nu är krämporna borta!! Jag vill leva frisk så länge som möjligt. Nu kan jag det pga mitt goda beslut. Tiden i början av nykterheten var värst. Nu känns det faktiskt ganska enkelt. Jag önskar er alla en fin kväll <3 Och glöm inte att ta hand om er själva, det är så tillfrisknandet börjar... Kram

Lärare40

Känns gött att läsa ditt senaste inlägg. Då vet man att det går. Går och oroar mig för en Danmarksresa med tippargänget. Antingen följer jag med och då blir det supa men då mister jag min fina nykterhet som jag byggt upp nu under några veckor. Inte värt det. Blir inspirerad av din text när du skriver att det var jobbigast i början. Då känner jag mig inte ensam. De händer väldigt mkt i kroppen just nu. Inte enkelt precis. Huvudvärk, sover dåligt och är sötsugen som fasen. Måste ha något i munnen hela tiden. Detta borde gå över inom sinom tid. Hoppas det?Vill så gärna säga nej till Danmarksresan den 4 juni. Den grämer mig. Tänk att säga NEJ den dagen och känna att de åker iväg som är det roligaste jag vet. Fy fasen vad svårt. Men vad missar jag? Jo, en jäkla bakfylla.