Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

Mick

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.

Mick

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.

Kille79

Hej alla!!! ligger i soffan med den vanliga ångesten och kan ej sova efter ha druckit en 7 dl whisky på morgonkvisten.
Har nog aldrig förstått fören nu vilken slav jag har blivit alkohol eller har jag väll bara förträngt det.
Det går inte dag utan utan att giftet sirkululerar antingen i mitt blod eller i mina tankar.
Har en underbar dotter på 13 månader som jag är livrädd för att jag inte kommer se växa upp, är som sagt nu här på denna sida så jag uppskattar alla tips och nu får ursäkta min dåliga stavning Mvh Kille79

Kille79

Så började mitt och säkert många flers beroende.
I mitt fall handlar det nog mycket om att jag inte haft så många intressen förutom allt som har med alkohol att göra som tex kan inte tänka mig att bowla eller spela biljard utan att dricka det är ju inte biljarden eller bowlingen som jag tycker är kul utan det är ju ölen.Jag skulle nog föreslå att du skall fina något intresse som du kan byta ut fyllan med på fredagar letar själv efter hobby som skulle kunna hålla mig borta från giftet för det är vad det är ett gift som sabbar för så många du är Ej ensam.
Mvh kille79

Aronswe

Vaknade med huvudvärk och helt mosig på väg till jobb... Känns inte rätt inte fräscht ser detta som ett första steg till ett mer nyktert liv

Li-Lo

Det låter som att du bestämt dig för att förändra din relation till alkohol. "Ett mer nyktert liv". Du vill känna dig energifull och fräsch! Här finns många som generöst delar med sig av sina erfarenheter gällande att förändra sina alkoholvanor. Hoppas att du kan finna inspiration här. Ofta är det lättare att få svar på egna inlägg om man är aktiv i andras trådar och även startar en egen tråd. Hur skulle det vara för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Flammsan

Efter 4 år av successivt upptrappande vinkonsumtion (innan det väldigt sporadiskt - om inte sällan drickande) var det som att jag fick mitt uppvaknande för en tid sedan. Jag gjorde ett par försök att sluta tvärt, men det gick mindre bra. Bröt då helt med vinet och bestämde mig för att om det krusade skulle jag hålla mig till högst två öl. Det här fungerade kanonbra för mig. Visst var det väl vid något tillfälle som det blev tre istället för två, men vinet känner jag inte något sug efter. Starksprit har jag aldrig tyckt om.
Nu senaste månaderna har drickandet varit nästan som det var innan. Dvs sporadiskt och inte alltför ofta. Och jag känner att nu har jag hejdat det här, jag har fått stopp på ett riskbruk som kanske skulle ha utvecklats till ett missbruk.

Och vad har jag vunnit på det här?
Mindre ångest, mer kraft att stå emot exet.
En underbar relation med mina barn igen.
Hittat glädjen i träning och motion igen.
Jag är gladare, full av energi och initiativ.
Och jag som länge har tyckt att jag inte har varit värd kärlek har ju blivit hittad av världens finaste man, normalfuntad och normalkonsument av alkohol.

Jag har inte exakt koll på dagar, veckor eller månader som jag varit vit. Men med det här vill jag bara säga till alla som går genom den motiga perioden att DET KOMMER ATT GÅ BRA. Vet ni inte hur, prata med en läkare, ni kan få Campral utskrivet så dämpar det suget medan ni själva bygger upp styrkan att klara det.

Bamsekramar till er alla, era inlägg har varit så värdefulla för mig.

Lizzie

Jag är 21 år och är alkohol beroende, jag mår skit dåligt utav det. Jag kan inte görs något utan att dricka längre, har blivit osocial, olycklig, deprimerad och jag har gått upp en massa i volt. Min vikt är jätte viktigt för mig. Jag kan inte eller njuta av alkoholen när jag dricker, jag blir inte längre onykter ( jo om jag dricker väldigt mycket) vilket jag också gör när jag dricker. Jag mår sämre när jag dricker än när jag är nykter, men jag väljer ändå alkoholen för att det får mig att försvinna iallafall en liten stund från omvärlden. Dricker i stort sätt varje dag. Vet inte hur man slappnar av eller hur man socialiserar sig utan alkoholen. Jag vill sluta, jag vill försöka på egen hand. (Käkat antabus förr mådde skit av det) men tror att om man biter ihop som fan så går suget av efter nån vecka. Det går fortare än vad man tror, har jag hört. Jag dricker inte när jag skall jobba (jobbar natt) men från att jag är ledig tills att jag går på passet igen så dricker jag. Jag är nykter nu när jag skriver detta oxå. Men någon mer som känt/känner led mig? Det tror jag nog men det är väl individuellt kanske

Lili77

Jag känner igen mig i det du berättar. Mår dåligt och har svårt att socialisera utan alkohol, men mår ofta sämre när jag dricker (eller så leder det till att jag gör idiotiska saker). Se min tråd https://alkoholhjalpen.se/node/24995

Jag försöker att hitta nya sporter, nya vänner som jag kan umgås med i situationer som inte involverar drickande. PokemonGo kanske vore något för dig? Fånigt, men iaf får man motion, kan träffa andra spelare och skingra tankarna på drickande. :)

Kram!

Sommar1968

Hej! Har aldrig tidigare haft problem med alkohol. Gjorde en gastric by pas operation för fyra år sedan. Vet inte vad som händer med mig när jag dricker. Dricker för mycket och blir verbalt elak mot min man. Tappar helt kontrollen, får minnesluckor. Känner mig äcklig. Vill kunna dricka normalt. Känner egentligen inget sug efter alkohol och ändå så köper jag. Har gjort bort mig för vänner samt familjen ett antal gånger. Senast igår. Kissade på mig bl.a. Fy fy vill inte ha det så här längre. Skäms något otroligt över mig själv. Mår skit. Har en underbar familj ett arbete jag älskar. Min man och jag kan dela en flaska vin tillsammans och det funkar bra. Känns bra att skriva av sig. Och ja måste börja inse mina problem nu och inte dricka mer! Detta blev ett rörigt inlägg. Tack

Ipa

Hej sommar 1968!
Är helt ny här och det första inlägget jag läser är ditt och det kändes som det var jag som skrivit det, har gjort exakt samma resa som du . Behöver oxå hjälp .

Tack för era inlägg! Ni verkar dela många jobbiga upplevelser, så bra att ni kan få stöd i varandra. Det är viktigt att kunna känna sig lite mindre ensam och precis som ni säger är det ofta skönt att få skriva av sig. Vill bara skicka med att det går att få bra hjälp för sina alkoholproblem. Att ha kommit hit till forumet är för många ett första viktigt steg. Tycker man sen att det inte känns tillräckligt finns ytterligare behandling. Man kan alltid ringa till Alkohollinjen för bra vidare guidning, på deras hemsida finns även annan bra info. http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Biker63

Hej. Jag är ny här och som de flesta här dricker jag för mycket och för ofta. Känner att det börjar gå för långt när det drabbar både familj o arbete. Sista fyllan var i 4 dagar och två veckoslut före det så gick festen in på söndag kväll. Jag har några gånger provat att dricka bara lite så man har koll. Men fixar man det en gång så tror man att man är Stålmannen igen o nästa fylla är okontrollerbar. Min fru bara skrattar när jag är bakfull ( hon dricker inget) men min 12 åriga dotter brukar kommentera mitt fyllebeteende och även ifrågasätta om jag är full fast jag är nykter. Så vill jag inte ha det längre så nu måste det till en ändring och då måste det bli ett totalstopp. Men hur ska man lyckas med det när jag både är musiker och även med i en mcklubb? Jag vet ju att mina kamrater stöttar mig om jag lägger korten på bordet men känns som det kommer bli svårt ändå.

Esset

Har druckit sen jag var 14 och hamnat på sjukhus flertal gånger av alkoholförgiftning. Idag 20 år och bor ensam i en storstad utan nära och kära. Går ut 3-4 gånger i veckan och blir full varenda gång. Blir bråkig och vill slåss med alla som kollar snett elr kommentera. Som ensam tjej och i och med att jag bara har festkompisar som innebär att vi endast träffas utanför klubben för att gå in tillsammans, så försätts jag ofta i en riskig situation men just där och då orkar jag inte bry mig.
Jag börjar dricka för jag är deprimerad och vill glömma allt för ett tag men så fort alcoholen börjar avta är ångesten som värst och jag vill ta livet av mig.
Vill så gärna sluta med allt men vet inte vad jag ska ta mig till för att slippa all stress och ånger. Rädslan att något illa ska hända nån dag tär på mig men det verkar inte räcka för att sluta.
Vet inte vad jag ska ta mig åt

Va bra och modigt att du tar steget att skriva och berätta hur det varit för dig länge och fortfarande är. Du vet inte vad du ska ta dig åt som du beskriver och ett steg du gör är att berätta för oss hur du har det. Det ger oss här chansen att ge dig stöd.
Du har varit inne på sjukhus för alkoholförgiftning flera gånger sedan du var 14 år och alkoholen har haft en plats för att döva ångest på kort sikt. Samtidigt märker du nu att du mår bara sämre, du kan ha tankar på att ta livet av dig. Du vill ha en förändring och har vänt dig hit som ett steg på vägen mot det. Klokt av dig. Starkt att berätta såhär, säkert fler som kan känna igen sig och kanske också vågar ta modet att skriva och berätta som du gör.

När det gäller depression, tankar om att inte vilja leva, funderar jag på, vad har du för stöd runt dig? Finns något, du nämner du bor ensam i en storstad och de du umgås med är relaterat till dessa festtillfällen. Du mår verkligen inte bra just nu, du kommer kunna må annorlunda och det finns hjälp för dig. Ibland är det lite svårt att tänka det själv, eller att veta vart man kan vända sig.

Jag klistrar in lite från vår faktaflik under "akut stöd " och rubriken självmordstankar här nedan till att börja med:

Det kan vara så att när du läser det här så befinner du dig i en situation som känns övermäktig att hantera. Kanske upplever du intensiva negativa tankar och känslor. Det kan vara såväl yttre som inre påfrestningar som väcker ångest och känslor som hopplöshet och vanmakt. Det är smärtsamt att stå ut med. Särskilt om du känt så under en längre tid.

Tankar på att avsluta sitt liv kan i stunder kännas befriande då det verkar vara det enda alternativet för att förändra sin situation. Det kan vara skillnad på ”Jag vill inte leva så här längre” och ”Jag vill dö”. Tankar och känslor skiftar över tid.

Att du läser detta är ett bra steg då det ger dig en chans att titta på din situation utifrån ytterligare perspektiv. Att vara ångestfylld och nedstämd kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt. Det finns ett flertal behandlingar och en del personer kan behöva prova sig fram för hitta det som fungerar för just dem.

Alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt. Självmordstankar kan förstärkas av alkohol. En följd av detta är att personer skadar sig själva på sätt de inte skulle göra om de var nyktra. Om du är påverkad av alkohol just nu vill vi be dig avvakta beslut som innebär att du på något sätt skadar dig själv.

Att använda forumet kan vara ett sätt att förmedla och tydliggöra dina tankar och känslor. Andra användare kan vara ett stöd. Samtidigt kan det också vara så att du inte får respons på dina inlägg. En vanlig rekommendation då man mår mycket dåligt är att dela sina tankar med andra. Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/"

Hoppas detta inte blev för långt nu, ta till dig det du vill och tycker är hjälpsamt. Fortsätt skriv och läs här och berätta hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Hej
Det du skriver Esset berör mig djupt. Din ärlighet mitt i all ångest och mörker är beundransvärd. Du förmedlar dina känslor så att det knyter sig i magen på mig. Men har man den insikten som du har finns det en väg ut. En väg mot ljuset. Hur det skall gå till vet jag naturligtvis inte men du har ju börjat här. Och här finns många människor som kan och vill stödja dig.

Jag är mycket äldre än du Esset, jag har barnbarn i din ålder, men ändå känner jag igen mig i dig. Jag drack också våldsamt väldigt tidigt och blev ofta aggressiv. Slagsmål var jag ofta inblandad i och jag hade varit inburad för fylleri flera gånger när jag var 20 år. Ångesten känner jag igen liksom självmordstankarna jag hade vid den tiden.

Ändå hade jag det lättare än vad du har eftersom jag är man. Som du så insiktsfullt skriver är risken mycket större att du som kvinna utsätts för något när du är påverkad.
För mig redde den värsta perioden från ungdomen upp sig även om jag lever med alkoholismen. Men den går att hantera.

Ja, vad är det jag vill säga till dig? Försök att ta hjälp. Och skriv! Skriv gärna här på forumet. Du kan förmedla dina känslor och du berör! Och jag är säker på att det finns en väg ur det mörker du ser. Jag är bekant med ångesten skall du veta. Ta hjälp mot den.
Du är viktig och sök din väg utan alkohol.

vänligen Ikaros

hej igen Esset
Du skriver att du bor i en större stad så där finns kanske YPAA (Unga i AA). Det är något jag gärna rekommenderar för dig.
Sök på Google AA så hittar du dem under taggen "unga i AA"
YPAA – unga i AA. Här nedan klipper jag kort in vad de själva skriver:

För dig som är ung och har en önskan att sluta dricka finns det en särskild gren av AA, YPAA, Young people AA (=Unga i AA). Du kan söka i möteslistan på YPAA och se efter om det finns någon sådan grupp på din hemort.

Hoppas det går åt rätt håll för dig
Ikaros

Fiddeli20

Har bestämt mig. Nu får det vara slut med vinpimlandet. Dricker tills jag tappar minnet och somnar ofta i soffan efter lite fyllätande. Inget jag är stolt över. Har blundat för fakta alldeles för länge. Jag är alkolist. Häller i mig vin som om det var saft. Nä i dag när jag kommer hem hamnar rosévin i slasken
Kunde jag dessutom bli portad på systemet skulle mina chanser till ett nyktert liv öka dramatiskt. Men jag vill verkligen bli av med mitt missbruk
Det finns inga ursäkter för att fortsätta. Vill ju vara fräsch och sund. Tränar på gym och tänker på vad jag stoppar i mig. Ända till vi kommer till alkoholen. Då slutar jag plötsligt att tänka.

misu

Hej!

Jag har inte orkat läsa igenom alla inlägg här, men finns det någon som har erfarenhet av AA möten? Hur går dem till, kan man "bara" gå dit utan att anmäla sig osv...

Jag har kommit till ett slut på det här nu. Är 35 år och har druckit sedan jag var 13/14. Jag har druckit och härjat i princip vargs helg och bara varit ren kanske två eller tre helger under de här tjugo åren (och då var jag påverkad av annat). Så ledsamt. Jag vet inte hur jag har klarat det fysiskt, borde ju typ vara död nu, men psykiskt börjar det att tära på riktigt. Det har hänt saker i livet nyligen som gör det värre, där jag och alkoholen förstört mer än vad jag trodde var möjligt. Jag vet liksom inte vad jag ska göra eller vart jag kan höra av mig, så om någon har erfarenhet av vart man kan vända sig så vore jag så tacksam.

// Mikael

Ellan

Hej Mikael,
Välkommen hit. ?
Jag går på AA och mår bra av det. Sök upp närmsta möte i din hemstad, www.AA.se. Det finns lite olika typer av möten, tex kvinnomöte, mansmöte, öppna och slutna möten, beroende på vart du bor. Finns även nummer att ringa om du vill prata lite innan. Som nykomling blir du väl mottagen. Alla har ju en gång varit nya så det är ofta ett väldigt varmt mottagande. Du är anonym på mötena, presenterar sig bara med förnamn och du behöver inte (prata) dela om du inte vill.
Många tror och missuppfattar och även drar sig för att gå på möten pga den stora skammen och att Gud används i texterna. Man behöver inte alls ha någon religös tro eller liknande. Bara en villighet till att sluta dricka. Lycka till!❤️
Kram
Ellan