Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Lena72

Hittade alkoholfritt som jag dricker o lossas att jag är med på fest fast jag är hemma o myser. MEN ser nu att det är 0,2! Är det ok fast jag tar antabus? Blir jag dålig nu snart?????
HJÄLP!!!!! Livrädd, är ju hemma själv med barnen! Åka in???????

Lexi

Tror inte du behöver oroa dig. Har själv druckit vin när jag har tagit Antabus o det som hände var att jag blev illröd i ansiktet o fick hjärtklappning. Men då var det vin med mig minst 12 % alkohol. Effekten kommer väldigt snabbt när man dricker alkohol. Ska väl tillägga att det är obehagligt men inget som är livsfarligt. Hoppas du fortfarande mår bra?

Rausch

Det är ingen fara att dricka "alkoholfritt" när man käkar antabus, även om det innehåller typ 0,5% alkohol. Jag har druckit typ ett par liter 0,5% öl utan att märka av det minsta när jag käkar antabus. Du kan vara lugn.
Hälsningar,
Rausch

Sundare

Jag var med på ett julbord en gång där en man blev plötsligt väldigt dålig. Han gick på antabus o den krockade med sillinläggningen med ättiksprit. Så vad och hur man reagerar är väldigt individuellt. Skönt att det gick bra för dig. Förstår hur panikslagen du måste känt dig.
Kram

Gunda

Vad du är duktig, jag önskar jag vore där också, men inte än. Tänkte att då din man ska på fest och du inte följer med, vilken bedrift att låta bli vinet och dricka a fritt, lyfter på hatten för dig.
Jag är också GBP op för 6 år sedan. Klev på vågen i dag som jag undvikit och jag har nog druckit mig till 7-8 kg till, fan fan.
När jag låter bli vinet så får jag det där suget efter mat, går fram och tillbaka mellan kyl och det jag håller på med, äter det som faller mig in och det som finns framför näsan.
Ha en bra dag! Vi tar en vit!
Jag ska ta nya tag, så är det bara.

Lena72

Idag har det gått 1 vecka. Hurra!
Antabus svald. Kände mig på topp i morse. En dag i taget! Helg nykter med mycket mys med barnen, fantastiskt!

Men.....

Har varit hos min Atant och min man var med. Ett givande möte men känner mej så värdelös.....
Hårda ord från Atanten: nykter, aldrig mer, stackar man, stackars barn, nu kör vi antabus, skall inte, aldrig, nu räcker det!
Vet att det är den hårda sanningen men när jag går därifrån känner jag mig verkligen som en ALKIS!!!!

Min man sa att han kan ju faktiskt inte förstår (begär jag inte heller)
Att man har åstadkommit detta själv o att det inte är någon sjukdom. (Håller nog med)
Det är nyttigt att se sina effekter av sitt drickande men det gör samtidigt SÅ ont. Känns som jag snart går sönder av dåligt samvete mot min familj. Hur kan jag ens tänka ordet vin? Tänka en dag i taget? Borde vara självklart att aldrig ens nudda vid tanken då det är av ren egoism!

Är rädd att detta gör att jag tar till med min snutte?! Är man svag människa som måste ha en snutte (vin) när livet går emot en? Hur gör alla andra? Eller hur gjorde jag innan mina båda föräldrar dog inom kort o jag slappnade av med vin? Har glömt....

Vill känna mig stolt, och med lite jävlar annama, nu vill jag bara försvinna bort.

Firar 1 vecka med tårar.....

Kram

Gunda

Har läst igenom din tråd igen, vet att jag läst förut men friskat upp minnet lite.
Jag känner att vi är i lite lika situation. Vill sluta men ändå någonstans inte vill.
Vem är det som talar i oss egentligen?
Nu tar vi en dag i taget. I kväll blir det en vit kväll.
Tror mig förstår dina tårar, här rinner de också.
kram

Lena72

Mondaymorning
Visst skall man bli stärkt, vet inte om jag är känslig eller hon för tuff! En svår våg att hon måste slå en på käften så man fattar o vara för hård. Som hon sa: -Det har gått ett år sedan du kom hit och jag kan inte fjanta med dig längre och DU HAR FAKTISKT BARN!
Så rätt, så hemskt att höra!
Jag är nog lite konstig också för jag blir alltid tvärt om?! Om någon bjuder och trugar kan jag verkligen säga nej tack men om någon säger: Du ska inte, du får inte (då tar jag som ett trotsigt barn 2!!!!!)

Gunda
Ikväll kämpar vi! En kväll i taget! Tänker på dej! Tack för ditt snabba svar.
Kram

Gunda

Jag förstår verkligen vad du menar med att när det blir för hård påtryckning uppifrån så slår jag bakut.
Förstår inte varför hon ska vara så hård, det som händer är ju att du får sämre självkänsla och det leder inte
till nått nyttigt precis.
Men jag tycker du är jätte stark som fortsätter att gå dit och att du tar emot det hon säger, försöker göra det
bästa av situationen, en eloge till dig.
Min natt har varit så skön, äntligen sovit utan a och en massa ångest.
Vi tar en dag i taget och nu är jag på dag två.
kram ha en bra dag.

Malta

Har varit med om detta så många gånger. Vill någon ändra ett beteende his en annan, så är det fram med piskan. Har haft ätstörningsbehandlingar och samma sak där. Jag kände mig ännu mera ensam och skam över att inte kunna ändra min situation. Bytte till alkohol och då funkar maten. Klapp på huvudet från ätstörningsteamet. Piska från andra delar i livet. Funderade allvarligt på att gå tillbaka till att äta och kräkas 15ggr/dag för det är lättare att hålla hemligt. Dock inte från mina barn som hittat godis varstans och fått följa med på äträder... Även om jag försökt skona dem så gott det går. Alkoholen är lättare att dölja, men inte från det vuxna ögat... Kämpa på!

Gunda

Förlåt Lena72 det som stod här skulle jag skriva i min tråd.
Är nog så trött så jag blir snurrig.
Vill du se vad det var
kolla in hos mig.
kram

Sundare

...kanske byta kontakt? Det är nog att kämpa med alkoholen, inte ska man behövs kämpa med frågor om bemötande också. Alla passar inte alla, det förstår din behandlare om hon är professionell. Ni talar inte samma språk vilket är nödvändigt om du ska få stöd till förändring. Finns det fler än hon eller är hon den enda?
Jag jobbar själv inom vård och behandling, din beskrivning av din a-tant får mig att tänka på en f d kollega. Jag ryser av din beskrivning för det är som att se denna fd kollega framför mig. Hårdhet är sällan en väg framåt. Rakhet är det oftast men man behöver inte vara hård för det.
Tycker du kämpar på som fasen denna vecka! Applåd!

Gunda

Hur har du det, saknar dig och hoppas att det är bra.
kram

Gunda

Lena72 mina tankar finns hos dig, känner verkligen för dig.
Fortsätt skriv, jag vill så gärna se dig här och jag hoppas att du känner värmen från mig,
Du är en jätte fin människa, med massor av kvalitéer vill så gärna fortsätta skriva med dig, om
våra problem och svårigheter.
vist är jag på g, jag hoppas att du också snart kan säga detsamma.
Stor stor kram till dig,

Lena72

Var nästan på väg o skriva att allt är ok. Ljuga hör i forumet?! Vad tjänar det till....
Varit nykter i 13 dagar! Men glömde antabusen då det var en stressig morgon o tänkte ta den sedan men då (väldigt lägligt) ringde en gammal vän att vi skulle ses. Gjorde det o tig ett glad vin, var lite orolig....
Dagen efter var jag ledig (ensam är min bästa fiende!)
Drack en flaska vin kl 13, inga hemma!
Hade beräknat att jag skulle sova middag o promenad så skulle jag kunna mörka mitt supande.... suck
Men en unge kom hem o ville att jag skulle följa till gymnastiken o hennes kompisar sa att mamma var läskig!!!!
Min dotter sa i morse:- snälla sluta drick du skrämmer mej!

Vad svarar man?????

Är detta min botten? Känner bara att jag vill ta livet av mej!
(Det är bara en hypotes! Vill inte! Blivinte oroliga!!!!)
Min man suckar o undrar när förändringen kommer, har jag inte lärt mej? Varför bryter jag inte? Är det detta jag vill? Hur kan jag? Varför?

Det frågar jag mej också!!!!

Varför?

Hade ju nästan 2 veckor? Det var bra o skönt men ett tomrum! Måste fylla mitt tomrum! Med vad??? Skogspromenad?
Det är ju så jävla långt bort.....
Vill ha en fylla, då tar jag en liten skogspromenad istället..... i november, mörkt, kallt, sorry inte min grej.

Ändå säger jag:- hjälp?!?!?!

Svartvit

Varför det blir som det blir.. Jag hade också ett återfall efter 21 dagar nykter. Det känns så onödigt, för jag mår ju så mycket bättre som nykter. Hade precis samma känsla igår som du har nu, stödet som finns här på forumet är verkligen fantastiskt. Jag vet hur jävligt det är, men som någon skrev så ett beroende, ett missbruk, eller ett riskbruk som pågått i flera år botas inte på några veckor. Det är en ständig kamp och även fast man känner sig så otroligt besviken på sig själv så har vi, både du och jag ådstakommit något jättebra. Vi är inte tillbaka på noll, vi har två respektive tre veckor, varav en dag blev ett misstag. Det är svårt för folk utan en promblematisk relation till alkohol att förstå. Det enda vi kan göra är att fortsätta kämpa och även se våra framgångar, inte bara våra snedsteg och misstag. Kämpa på vännen, det går!

Gunda

Vad glad jag blir att se dig här igen, har saknat dig. Skönt att du skriver och fortsätt med det. Jag fick ju en återfallsvecka innan jag nu har varit ren i 9 dagar. Det är inte lätt.
Att ditt barn säger de orden till dig sätter sig som en tagg i hjärtat, ingen vill att ens barn ska känna så, vi vill inte såra våra kära.
Jag tror att många av oss mår dåligt psykiskt, sånt som vi kanske inte har bearbetat. Att få prata med någon om det kanske inte sitter fel.
Jag känner nu på min 9 dag att jag får sån ångest över att jag gjort bort mig sagt fel saker, gjort saker som jag ångrar. Det är sånt jag gjort när jag varit nykter. Jag ältar och ältar. Jag vet att det här är en orsak varför jag faller och vill inte lyssna på min inre röst som mal och mal. Mitt förnuftiga hjärna säger att sluta älta - mitt psyke ältar.
Vet inte om du kan känna igen dig i det, men så ser det ut för mig när jag faller. Men den här gången tänker jag inte falla. Hoppas jag kan hålla mitt ord mot mig själv. Vännen var inte för hård mot dig, se de dagarna du hade som nykter som nått stort, du kommer att fixa det igen.
kram "EN DAG I TAGET"

Har du testat Naltrexon eller Campral som faktiskt tar bort suget?
Och även om du dricker så blir du inte full..
Vad är då meningen med att supa? tänker jag...
:)