av Lena72

Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Gunda
ons, 2016-11-30 - 08:29

Lena72 Hoppas du har en bra morgon och att du skriver ¨
här snart igen.
Tänker på dig, kram

Lena72
ons, 2016-11-30 - 11:48

Har sådan jävla ångest!!!! Fy fan!
Tagit min antabus så nu måste jag lida igenom detta. Men skulle bara gräva ner mej.... (läs dricka vin)
Tack för era pepp! Det värmer.....

Sundare
ons, 2016-11-30 - 12:03

måste säga att jag lider med dig. Känner din ångest och skam i min egen kropp. Att du uppfattades som en "läskig mamma", känner igen det med sådan smärta! Kan du få tätare kontakt eller annat samtalsstöd? Något mer som bär än Antabus? Antabus sätter stoppet du inte själv har men tankarna, själen, suget, ångesten... Tomrummet ja, vad kan du mata det med istället? Vad tycker DU om? Skit i skogspromenaderna om det inte är din grej? När mår du som bäst? Om du tänker bakåt i livet, finns det något du inte längre gör som inneburit en glädje för dig? Gillar du använda händerna eller huvudet? Är du fysisk och gillar att röra på dig? Gillar du musik eller tystnad? Längtar du aktivitet eller lugn? Vad berör dig?
VI är så olika och det är avgörande att hitta sin egen väg till mening.
Tänker på dig från mitt håll här i världen. Jag har precis börjat om min resa mot nykterhet, vet exakt hur svårt det är. Kram så länge!

Lena72
ons, 2016-11-30 - 14:01

skrivit! Vet faktiskt inte riktigt vad jag söker och vill. Har druckit för mycket i 1.5 år. Innan dess inget alls. Började när båda mina föräldrar fick cancer o dog med några månaders mellanrum. För att stå ut o klara av sorg.
Skall ställa denna frågan så blir livet nog lite mer uthärdligare. TACK!

MondayMorning
ons, 2016-11-30 - 14:57

Jag kramar dig. Och alla andra.

Förstår att det inte är lätt med sådan förluster.
Att utsättas för detta är nästan inte mänskligt.
Livet är så skört....

Alkoholen kan dock aldrig ersätta det
tomrum du känner av förlusten av dina föräldrar.

Har du fått bearbetat den sorgen?

Kan det ligga andra orsaker bakom dina A-problem
som kanske kräver annan medicinering ....
Har du också en behandlande läkare, utöver din A-tant?

Jag är säker på 2 saker:
*Man måste hitta roten till problemet.
*Man kan aldrig nånsin sluta dricka för någon annans skull.

Du måste göra det för din skull, det är din kropp som tar stryk
det är din kropp som får ångest. Att familjen mår bättre, är en
självklarhet och den kommer med på köpet när du mår bra.

Varm kram <3

Lena72
ons, 2016-11-30 - 15:21

Just nu vet jag inte varför, bara att det gör så jävla ont. Jag har fått antabus utskrivna av en läkare men bara träffat denna en gång.
Tyvärr trivs jag inte med min Atant då det känns som att hon skäller mer än att peppa mig. Vågar dock inte byta eller rättare sagt orkar inte ta tag i det.

Kram

Sundare
ons, 2016-11-30 - 17:28

Det tänker jag varje gång du skriver A-tant. Du signalerar på alla sätt att ni inte matchar och du ska ha en medpart och inte motpol på den här resan. Ge dig själv en bättre chans, ta tjuren (eller Atanten) i hornen och byt STÖDkontakt!

Gunda
ons, 2016-11-30 - 17:47

Den A-tanten är inte ok, man bråkar inte på den som ligger, man stöttar och ger tipps.
Att få skuldkänslor det har vi så det räcker ändå, det ska ingen ge en ännu mer än man har.

Gunda
tors, 2016-12-01 - 08:21

Att det gick bra även för dig, det här är inte lätt.
Hoppas våran dag blir bättre i dag och att vi mår på ett
annat sätt i dag än vi gjorde i gåt.
kram och ha en bra dag!

Utoin
tors, 2016-12-01 - 12:38

Uppenbarligen fixar du inte att bli nykter på egen hand, det har jag förståelse för, är själv på behandlingshem. Kan hålla med din ansökan terapeut, du kan inte komma undan att du har ansvar för att dina barn inte far illa och har rätt till en trygg uppväxt. Du får nog ta av dig offerkoftan ett tag och se till att du får den hjälpen du behöver för att bli nykter och bli en bra mamma. Det är inte lätt men det går. Lycka Till!

Sisyfos
tors, 2016-12-01 - 19:49

Jag tycker att du är så modig Lena72 som beskriver exakt hur det är. Det är inte enkelt. Du kämpar, lyckas, misslyckas och reser dig igen. Vägen är inte rak och det är ett ansvar att ta för sig själv och för andra. Men precis när kämpandet är som värst så är man också som känsligast, tvivlar på sig själv och skäms. Förstår inte sig själv och ältar tillkortakommanden. Jag har, för att klara mig ur beroendet, sopat de händelser som jag skäms för under mattan. Tar fram dem lite i taget då och då, när det går bra och jag känner mig stark. Har skrivit om dem i andras trådar istället. Vill säkert hålla nåt slags sken uppe och vill heller inte ha den typ av kommentarer som du fick ovan. Du har många nyktra dagar nu. Du hade också planerat drickandet så att det inte skulle drabba familjen. Ta nya tag! Du kommer ur det här till sist. Och det är ingen idé att fundera över om det är botten eller inte. Tror inte riktigt på "botten", mer på att man till sist hittar en framkomlig väg. Tror på dig!

MondayMorning
tors, 2016-12-01 - 20:19

Kämpa på, för du gör det bra.
Du kämpar på för din nykterhet.
Du har klarat många nyktra dagar och
du har inte så lång period av drickande
bakom dig.

Du behöver bara in på rätt spår igen
och du är på god väg
Är så övertygad att du klarar det

Varma kramar till dig

Rosen
tors, 2016-12-01 - 20:25

Håller helt med Sisyfos och MM. Vårdslöst och icke-konstruktivt inlägg. Tufft klimat på behandlingshemmet kanske? I detta forum försöker människor stötta varandra i kampen.

Gunda
tors, 2016-12-01 - 21:22

Du är en kämpe Lena72 du har bevisat att du kan och du kommer att fixa det här. Finns ingen anledning att lägga mer på bördan än man redan har.
Stå på dig, vi finns här och vi hjälps åt hela vägen.
kram kram kram

Lena72
tors, 2016-12-01 - 22:53

Har haft en kul o stressig dag på jobbet! Älskar när det händer saker! Inget sug o mysig kväll med mys.
Har haft två 14 dagars perioder o 2 återfall. Vägen är krokig i början men skall försöka...
Känns skönt med ert pepp (alla 5!)
Skall putta undan offer koftan o ge mig en nykter helg. Lagt fram antabusen på bordet så den inte glöms igen.
Natti o kram

miss lyckad
tors, 2016-12-01 - 23:21

Kan slå vad om att det inte finns någon familj som mår bra av vårat supande. Sen att våga erkänna det är stort. "Kom igen Lena"... Som Håkan H sjunger. Du försöker och kämpar. Kram

KEVLAR
fre, 2016-12-02 - 01:27

Har glimtat igenom texterna här...har en far som varit periodare i många år, men det är på senare tid som det eskalerat. Själv har jag varit på båda sidor av glaset men genom genom terapi, dyrköpta misstag och till slut ett riktig rejält uppvaknande, så vet jag nu vad detta gör med mig.
En känslomässig skörhet som jag och många andra bär på, som väljer alkoholen som den enda bästa vännen.
Lars Lerin, beskrev i ett av sina program, att han efter år av missbruk, insåg att tankarna förgiftades. Sinnet blir förgiftat.
Precis så. Ett gift som bedövar känslorna, de känslorna som vi behöver för att leva och ge till oss själva, våra nära och kära, till våra barn.
Alkoholen förgiftar vår medkänsla och empati, grumlar sikten framåt och skapar en kvicksand av självömkande, skuld och skam.
Jag är övertygad om att det alltid finns en orsak till att vilja fylla tomrummet med alkohol. Orsaken är alltid känslor.
Att inte våga känna, att känna för mycket eller att försöka ändra på känslan.
Skulle varmt rekommendera att läsa om anknytningsteorier.
Det inre barnet är många gånger ett sårat och bortglömt barn som tar överhanden när känslorna stormar.

Sundare
fre, 2016-12-02 - 09:15

Antabus, alkohol och ansvar...14 dagar och 2 återfall, jag själv 10 dagar o 4 återfall (om jag nu minns rätt). Vi har börjat just för att vi vill ta ansvar. Helt utan offerkofta. Att blotta sig här inne gör oss lite hudlösa så nåt jäkla skydd behöver vi ju även om det inte är just en offerkofta. Min kofta är randig av ånger, skam och skuld och jag vill oerhört gärna repa upp garnet och sticka en mönster av stolthet, ärlighet och nykterhet.
A som i Att börja om, att ta ansvar, att axla livet utan att vara avtrubbat, a som i Att leva...
Lena - önskar dig en fin fredag! <3

Gunda
fre, 2016-12-02 - 09:53

och kan inte annat än att hålla med de två som skrev i dag. Så mycket kloka ord.
Vi tar tag i det Lena72 och så får vi en fin helg, med våra nära och kära.
kram