Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

Stingo

Ursäkta, men nu förstår jag inte riktigt meningen med din fråga. Om du vill veta mer om min historia med alkoholen, så finns här hundratals inlägg i två trådar. Bara att läsa.

Ok! Jag är väl lite vilsen på sajten, men lär mig efterhand. Jag ska läsa på.

Mvh, D.

LenaNyman

... med ett livstecken, Stingo. Och så magvärmande med skutten, det är dig och er väl unt. Kram på dig.

Stingo

Över två månader sedan jag lämnat en hälsning här, märker jag. Mitt liv fortsätter på utstakat spår - mest utan, men ibland med mindre mängder alkohol. I dag en lugn och vit (men svart utanför fönstret) julafton med den närmaste familjen.

God Jul till alla gamla forumvänner och till alla nya som kämpar.

steglitsan

Hej Stingo,

Hoppas allt är väl med dig! Jag är tillbaka här lite grann. Jag behöver vara det framöver. Jag gjorde ett inlägg i mars, och försvann lika fort. Men du har skrivit fint och jag ser att du även skrev hos Lena att jag behövde lite stöttning. Det betydde så enormt mycket att läsa. Jag blir ledsen för att jag inte svarade då. Men jag vill säga tack nu.

Jag hoppas att du är där du vill vara, min tolkning av dina senast inlägg är att det går fint. Jag är så glad för din skull. Hoppas din fnurra med Sofie redde ut sig.

Många kramar!

Varför jag

Först tack till Steglitsan som gav mig tipset att läsa dina trådar, sen kanske det inte skulle läsas på en gång, i sträck, fram till kl 03:00 på natten ;-) men det var så intressant!!

Jag har fått väldigt mycket hopp i att lyckas med mitt mål, att dra ner på a till en minimal nivå, typ som din. Samtidigt har jag fått det ganska klart för mig att det måste till en ganska lång period INNAN man kan lära sig dricka på nytt.

Men framför allt tanken att "kan du, så ska väl jag kunna det också?"

Tänk att lite finskt jävlaranamma kan sporra en så :-)

Lycka till i fortsättningen! Och fortsätt gärna med din berättelse, den är väldigt intressant.

Stingo

Tack Varför jag. Det känns som en stor gåva när någon läst hela tråden. Ett stort ansvar också. Å andra sidan kan jag inte ta ansvar för någon annan, bara för att beskriva min egen resa på ett uppriktigt sätt och det har jag verkligen försökt.

Jag har flera gånger försökt skriva vidare, men det bara vill inte bli till. Det jag skrivit eller försökt skriva sedan förra sommaren känns ihåligt och tomt, eller så upprepar det bara vad jag skrivit många gånger tidigare. Jag läser också mer och mer sällan och då oftast bara gamla bekantas trådar. Antagligen är det mycket därför jag inte heller kan skriva, jag har aldrig varit en berättare, däremot gärna en aktiv debattör. Den andra orsaken är att de saker jag slåss med i mitt nuvarande liv för det mesta är orelaterade till alkohol.

2,5-årsmärket passerade jag för ett par veckor sedan. Just då hade jag faktiskt en liten episod med alkoholen. Jag hade fått en bonusflaska vin levererad till mitt hotellrum och tillbringade dessutom flera av kvällarna på restaurang där det också blev en öl eller två. Så jag drack mera den veckan än jag nuförtiden är bekväm med. Me flaskan räckte hela veckan och jag var aldrig ens nära att vara berusad och hade aldrig någon tanke på att fortsätta efter att jag kommit hem. Så jag ser det som en upplevelse där jag kanske igen lärde aningen aning mera om mig och alkoholen.

Stingo

Så har det gått tre år sedan jag avbröt mitt missbruk. Här har jag inte skrivit mycket under det senaste året, så jag tittar tillbaka på min uppdatering för ett år sedan. Det jag tycker mig märka är att mitt förhållande till alkoholen avdramatiserats en hel del under ett år till av måttlighet. Visst finns det fortfarande en medvetenhet och viss spänning i allt som har med alkohol att göra, men jag känner inte mera av det lika starkt som jag skrev förra året. Hemma kör vi ändå nära nolllinje och då semestern tillbringats mest på stugan så har det bara blivit enstaka finska treor under de senaste veckorna.- helt nöjd med det.

Under resor kan det bli en öl varje dag och i gott sällskap kanske till och med tre - helt nöjd med det också.

nyatider

Det var nästan mer än ett år sedan jag skrev senast. Då kallade jag mig mod60 men jag kom inte ihåg mitt lösen, surprise, så nu kallar jag mig för nyatider.
Ett bra användarnamn för det är det som gäller. Nya tider och dags att dra på bromsen igen. Året har varit ok men jag känner att jag sakta är på väg tillbaka i gamla dåliga spår. Så nu tar jag tag i mitt drickande igen. Kul att du har det bra. Jag ska leta upp alla gamla kontakter om de fortfarande skriver och hoppas de mår bra de oxå. kram mod...menar nyatider

Stingo

Så är det hänt. Sophie gick sin egen väg ändå. Hon föll... rakt i armarna på en annan man. Stackars sate, han kommer inte att få det lätt. De som följt med min resa har säkert insett att det inte var en slump att jag valde namnen från boken/filmen Sophies val. Vår relation var aldrig enkel, relationer mellan skadade själar är aldrig enkla. På vissa plan har vi gett varandra så mycket, på andra har vi bara tagit, hindrat och begränsat.

Det hände plötsligt och häftigt. Jag har mött hennes vrede och hat förut, så på något plan var jag trots det beredd. Men det gör ändå väldigt ont.Jag är ensam. Den värsta tiden på dygnet är att gå hem från jobbet. Komma hem till en överstor, tom lägenhet, som känns väldigt kall i höstmörkret.

När jag kommit hem tänder jag en brasa och känner att det här nog ändå var för det bästa. Vi hade kopplat strupgrepp på varandra, kvävde varandra långsamt samtidigt som vi kysstes och älskade. Tårarna rinner. Älskad, saknad, hatad, föraktad...

Jag lugnar mig med alkohol. Inte i stora mängder. För en vanlig man skulle ett tillfälligt bruk som det här inte vara ett problem, men med min bakgrund är det inte bra. Det inser jag lätt. Just nu klarar jag ändå inte att slåss mot både ensamheten och alkoholen.

Jag behöver bygga ett nytt liv. Hitta nya mänskor. Hitta mig själv. Vem är jag? En hurudan man kan jag vara utan en så stark och krävande person som Sophie att leva via och spegla mig i? Vad är jag när jag är mig själv? Stora, djupa frågor, som tiden får svara på.

Jag är rädd men hoppfull inför framtiden. Jag är fri.

Vad tråkigt Stingo... Även om detta kanske var både oundvikligt och nödvändigt, så är det tråkigt. Jag har själv genomgått en skilsmässa och hur det än är så vänder det upp och ner på det mesta. Var snäll mot dig själv och ta hand om dig. Ge f-n i alkoholen, för den kommer inte att hjälpa dig. Fortsätt gärna och skriv här och låt inte detta blir en anledning till att falla ner i a-träsket.

Varm kram till dig

Tråkigt att höra!
Samtidigt blir jag så fundersam på hur det var... och på vad du skriver. "Någon stark person att leva genom och spegla sig i". Stämmer säkert men nu låter hon som en vulkan som förgör.
Men du Stingo, du är stark nog själv. Hon verkar ju ta ut hela sitt misslyckande med det här förhållandet på dig, inget dåligt samvete? Eller kanske dåligt samvete, men löser det genom anfall... nä, hitta nån med mer självkänsla och kärlek nästa gång.
Håller med Muränan, skippa alkoholen, den tar dig bara neråt. Kanske ger viss lugn o tröst nu, men det tar inte lång tid förrän den späder på alla tråkiga könslor och ger sig på din själ. Men du vet ju det här..,

Stingo

Tack alla. Och du Sisyfos har verkligen tentaklerna ute. Precis så upplever jag det - att hon tar ut hela misslyckandet på mig. Mera självkänsla och kärlek, jo du, det önskar jag mig själv av hela mitt hjärta <3

PP

Välkommen tillbaka. Ja, vad säger man nu då? Trist! Känner igen mig en massa i det du beskriver. Hoppas du tar dig igenom den första svåra tiden, och håller alkoholen på avstånd. Den är garanterat bränsle för deppighet.
Ta vara på dig!
//PP

Kämpa på Stingo, du är stark. Och alkoholen gör inget lättare, bara tillfälligt, så undvik den. Det vet du förstås.
Kram.

Stingo

Tack, också PP och Santorini. Ett enkelt konstaterande, som att någon känner igen sig, ger redan stöd i en situation som det här. Er allas samstämmiga uppmaning om alkoholen gör också gott. Ibland behöver man höra sådant som man själv vet.

Det är så lätt att glömma känslorna som kommer när man dricker... och man börjar känna sig mindre värd, ledsen, ångest, misslyckad. Och till viss del är det ung av samma anledning man drack från början. Har precis haft ett litet återfall.... ja, jag dricker sällan, men det blev för tätt ett tag, dagar i rad, mycket och osunt och som ett brev på posten kom olustkänslorna, ineffektiviteten, ångest och sömnproblem. Bättre kan du ha det! Det blir så tydligt när man som jag har långa uppehåll och sen återgår en kortare tid. Lim beskriver en otrolig ångesteffekt, min är inte lika tydlig, mer krypande men dock - känn efter, analysera.
Och du, det hon säger till dig nu, handlar mer om henne än om dig, det är jag rätt säker på. Så låt det rinna av.

Skillnad

...att läsa om smärtan, den själsliga...separation, uppbrott, slitigheten, skitigheten...bortom finns annat, kanske ljus...

Jag är ny här, fast ändå inte...har följt... Känner mig uråldrigt gammal, varken klok ellet vis, men du välj bort alkohol och att leva igenom någon annan... Det kan vara brutalt ensamt att leva genom sig själv, fast jag hoppas på att det ger lön för mödan och att en kommer ut just som ”sig själv”, hel...utan någon annan. En sådan man skulle jag vilja möta ☺️ En hel ?

Två halva blir en, två hela blir dubbelt så mycket, starkt ? tänker jag...bla bla bla...tröstar mig själv i min ensamhet med mina egna ord. Du, jag vill bara säga, var rädd om Dig ?✨?