Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Frihet

Fantastiskt att läsa att du klarat en månad. Så stolt du kan känna dig!
Kram

Lena72

Det du började inlägget med "Mondaymorning" fick mig att grubbla.... Kämpar jag emot mer än andra? Har jag svårare att acceptera andra?
Det jag tror, men det är bara spekulationer är som min A tant säger är att jag sökte hjälp för tidigt för att sätta stopp. Många klarar att stoppa i tid men jag var inte klar än....
Många har ett mångårigt missbruk iblan 10-20 år. Man kan ha förlorat mycket eller ibland allt. Man har nått sin botten.
Jag började dricka över huvud taget för 3 år sedan. Jag drack på sin höjt 4-5 glas PER ÅR innan.
Jag o min man skulle hitta tillbaka till varandra efter småbarns tiden. Middag blev mys och vinet följde efter....
Jag sökte hjälp redan när jag tyckte att fred o lördag var för mycket. Jag förstod åt vilket håll det barkade hän. När det blev Rose' på vardagar.... med andra ord så hade jag inte nått min botten och jag VILLE dricka.
Min A tant säger att allt har gått väldigt fort och att jag har gjort en resa från nått glas till fuldricka på kort tid. Vanligtvis kan denna resa ta hur många år som helst. Min resa har tagit från första glasen något år tills alkolist på ovanligt kort tid, därav mitt velande och känsla av mys och att jag inte är klar. Om den snabba tid beror på personlighet, gbp op eller gener vet jag inte...
igentligen spelar detta ingen som helst roll!!!!! Här sitter jag i skiten!

Vill inte trampa någon på tårna! Det spelar ingen roll hur man började röka, blev överviktig, började missbruka! Man sitter i samma båt hur vi än kom hit...,

Bara mina tankar som försöker förstå eller försöker jag förlåta mig själv?

Detta är bara mina tankar....

Kram

Jag tror inte att du kämpar emot. Du är ju medveten om problemet och vill göra nått åt det.

Som du säger så måste man få dricka klart på nått vis, känna att man är färdig att ta adjö av sin polare, snuttefilt, bubbla eller vad man vill kalla det. Och det är ju självklart lättare om man känner inom sig, FAN aldrig aldrig mer än att man känner att man fortfarande vill men får/kan inte.
Kan man orka ta itu med problemet innan det går rakt åt helvetet är ju detta väldigt bra för alla omkring en.

Jag tror att de flesta inte klarar av att stoppa i tid.
Därav en ökande problematik i samhället.

Lena72

hade önskat en av, knapp! Ha ha

Tack för dina ord, nu jäklar kör vi nykter vecka o avslutar detta alkoholmarinerade år nyktert!
Mitt nyårslöfte är:
Skaffa det liv jag önskar så semester inte behövs!
Kraaaaam

Loffeloffe

Jag har läst en hel del i din tråd Lena72, hur du kämpar och känner. Och vill. Tycker det är så synd att ditt beroende kom så snabbt och blev så starkt. Men vad himla bra att du ändå fick tag i dricvkandet utan att vänta längre än du gjorde!!! En själv och alkoholen åker allteftersom genom en massa bottnar, den ena värre än den andra, vilken ska man vänta på? Vid vilken botten tar det stopp och så vänder det och man är klar att sluta???? Det beror väl på hur man själv och omvärlden är beskaffade kanske. Men den enda defintiva bottnen jag kan se är om en dör eller blir dödssjuk... - Och då är det ju lite försent att prata med någon eller söka hjälp... - Jag tror att det finns en myt om att "nå botten" för att flera/många av de som klarat av alkoholen menar och säger att de reste sig när de nått botten. - Visst, men återigen, var det den första, femte, eller tionde bottnen? Bottenresonemang e bottenresonemang tycker jag. - Skaffa ett liv så man inte behöver semester tycker jag låter asabra! Me too:-)

eller rättare sagt så jag var på botten av botten för 76 dagar sedan.
Jag kände nästan fysiskt min botten. Det fanns ett stopp.
Jag kände det där stoppet....

Nånstans fanns en röst som sa - lägg ner eller så kommer du att dö.

Dödsångest. När man ser döden i ögonen. När man inser för
sig själv (ingen annan) att jag måste ta mig ur detta annars kommer jag
att dö på ett eller annat sätt. När man fattar att det är ingen lek längre.
Jag kommer supa ihjäl mig om jag inte tar tag i mitt liv.
"Jag vill inte ha det så här"

Jag satt i min säng och gallskrek ett dödsskrik.
Sen grät jag i 5 dagar.

Det var min botten. Jag är övertygad om det.
Jag kan lugnt påstå att jag inte vill se den där
döden i ögonen igen. Inte på ett bra tag iaf.
Det var det värsta jag har varit med om...

Därmed inte sagt att alla måste nå dit för att det ska få ett stopp.

Lena72

Jag tror att min botten nådde jag (hoppas jag) genom att konsekvenserna är större fördelarna. Jag skrev upp en lista med 4 st rubriker:
Fördelar med att dricka
Fördelar att inte dricka
Nackdelar med att dricka
Nackdelar att inte dricka

I början var fördelarna. Så som mysigt, gott, gemenskap, roligt, socialt, känner känslor som upprymdhet, gladare, vågar mer osv

Det negativa var: dyrt, bakis ibland

Nu är det positiva: skön känsla (en stund), orkar inte bry mig om allt jobbigt (bubbla)

Det negativa: hälsan, mindre social (dricker själv) missar mycket, dyrt, barn o familj vill inte, bakis, ångest, olyckor, njuter inte av smak, gör bort mig, minnesluckor, andra misstycker, själv förakt, vikt, inte närvarande, skjuter allt framför mig istället för att ta tag i "livet" (typ sorg), ger rädsla mm mm

Testa! Detta gav och ger mig styrka att fortsätt och nå MIN botten.

Kram

Lena72

Konstigt det där med sug...
Nu när jag skall sova kom helt plötsligt en jätte våg av sug till vin!
Hela dagen har gått bra, hela kvällen! Nu har jag legat läst o tänkte bara springa upp på toa o där i mörkret på dass, ha ha ha sittandes kom tanken: - litet vin hade passat bra! Hi hi hi
Hur tänkte jag nu???? Ha ha ha
Nu ligger jag i sängen igen med släkt lampa, nu skall jag sova! A djävulen får faktiskt vara tyst och smyga in i sin koja igen! Denna gången lysande jag inte heller....

Lena72

Där kom mitt återfall! Är dock på banan illa kvickt och tänker detta bara bli en liten sväng i diket. Haft en fin o mysig nyår där jag såg till att köra.
Nu ser mina nyktra dagar ut....
13 sedan ett återfall med vin två kvällar, 23 dagar sedan vin en kväll
34 dagar sedan lite vin

Dagarna ökar med nykterhet i alla fall!
Har dock fortfarande svårt att hitta nått substitut istället för min "bubbla"
Har ju i och för sig varit jul o nyår så inget har ju varit "vardag".

Lär mig långsamt men ökar dagarna!

Kram o låt 2017 bli ett "klarare" år, inte lika dimmigt....

Lena72

skiner solen o allt känns kanon! Varit i min favvo butik på rean sedan fixat i butiken. Gillar att ha mycket på G, gillar inte dessa slappdagar...
Kram

Lena72

äntligen är vardagen här!
Barnen är lediga o jag jobbat, känns trist men har ändå hunnit med bio o mys.
Kram

Lena72

ett återfall..... att det skall vara så jävla svårt. Det har varit två tuffa dagar gällande min dotter o vad händer? Min styrka viker o A jävulen vinner. Känner att jag är på hal is. Skall till min A tant på måndag. Skulle behöva styrka nu!!!

Har lärt mig att när jag "mår dåligt" behöver jag vara extra på min vakt!!

Kram

Nyckelpigan

Hej Lena! Vill ge dig en stor kram, sparka inte så på dig själv... du kämpar, du föll men du är uppe på banan igen. Jag tar upp en fråga som andra ställt - kan du inte byta "a-tant"? Meningen är ju att hon ska stötta dig i din nykterhet, inte dra ner dig som hon gör. Jämför känslan du får när du läser inläggen här och när du varit hos henne. Tanken är ju att du ska få samma känsla och stöd hos henne IRL och det får du inte. Felet ligger inte hos dig, av någon anledning klarar hon inte av att vara objektiv som hon måste vara i sin roll. Ta dig en funderare igen, du måste ju ha någon som du kan vara ärlig mot och om kag skulle vara ärlig skulle jag inte orka gå till din a-tant och erkänna ett återfall... då hade jag mått ännu sämre, blivit mer destruktiv och risken för ett nytt återfall ännu närmre. Hoppas du hittar ett sätt som känns bra för dig! kram

Lena72

på måndag skall jag o A tanten träffas tillsammans med min man o hans "anhörig tant". Då ligger fokus på honom o henne o de skall "förklara" för mig hur han o resten av familjen har det. Förjävligt såklart! Det om något ger ju ingen "duktighets" känsla precis. Där min man berättar hur det är att vakta, leta o känna av om jag har fallit o hur hans oro är.... tårarna rinner bara jag tänker på det!

Hoppas min skam gör mig frisk!

Nyckelpigan

Detta känns ju alldeles för tidigt... du är för skör... du behöver fast mark under fötterna först... skam har vi ju så det räcker och blir över ändå...

Slå näven i bordet.
Jag är inte så himla kunnig i ämnet men den här människa som försöker behandla dig är inte klok. Du får absolut inte lita på henne, hon skadar dig och driver in i beroende.

Jag hade en kort kontakt med en kunnig terapeut via nätet och jag måste citera bara en mening som var otroligt klok (hoppas att han inte läser det, känner igen och tar illa upp ;). Jag skrev till honom att jag kan inte prata med mina föräldrar om mitt beroende, för att de kommer att oro sig, bli sura på mig, kanske övervaka osv. Då svarade han:
"Medberoende är ju en drivfjäder för att alkoholberoende hos dig ska kunna växa, att få en känsla av att inte duga från sin omgivning är att påskynda och utveckla ett beroendet, okunskap om att ett beroende är en sjukdom är hur trist som helst, folk i gemen vet inte att man ska göra tvärtom för att den beroende ska känna sig stark."

Ursäkta mig, men om du vill bli frisk, måste du frigöra dig från denna idiotiska kvinnan så fort du kan. Skaffa en bra terapeut som du litar på och har förtroende för, som hjälper, men så klart inte bara klappar på axeln, men också provocerar, väcker tankar och nya frågor.

Kram. Du kan fixa det om du vill.

Ja, jag tror man till sist måste lita på sin magkänsla. Jag har (ibland i sällskap med maken)varit hos en viss terapeut /rådgivare och gått därifrån med en ännu större klump i magen än jag hade innan. Jag brukade försöka förklara bort det med att terapeuten nog var bra, det var jag som inte tålde lite sanning och att man ibland måste må dåligt, ja, - sämre, för att sedan må bättre. Så här i backspegeln förstår jag att min intuition varit riktig, men att jag i mitt underläge inte hade vågat lita på den.