..ska jag kalla min tråd!
Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/
Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.
Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.
Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...
...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!
Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.
Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.
Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!