..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

Hej
Intressant att läsa om din alkoholkarriär. Detta med att alltid vara den som blev fullast delar jag med dig trots den stora åldersskillnaden. Mitt drickande började tidigare och var nog redan från början intensivare än ditt. Numera är jag periodisk alkoholist.
Men jag undrar över hur du ser på ditt drickande som det är i dag?
vänligen
Ikaros

Tack Ikaros för dina välkomnande ord! Jag har lagt märke till, i andra trådar, att du är snabb att möta upp andra och reflekterar klokt!
Ja, idag och sen mellandagarna dricker jag inte alls alkohol! Under flera år har jag känt att det blir för ofta och mycket när jag dricker. För ganska exakt ett år sen var jag på hälsocentralen och tog blodprov. I samband med det tog jag spontant upp mitt problem. Sköterskan jag pratade med kollade omedelbart efter ledig läkare och jag gick direkt från labbet till läkarrummet. Där berättade jag om min alkoholkonsumtion och det sug jag känner efter framförallt vin. Jag bad att få Campral utskrivet och även remiss till hc kbt terapeut. Under våren gick jag i några samtal och åt Campral. Fortsatte dricka i stort sett som tidigare (terapeuten hade lite svårt förstå det) med den skillnaden att jag skrev ner mängd och situation. Det blev väldigt tydligt att även det jag räknade som "mysdricka " handlade om berusningsdrickande. 6-8 glas vin är liksom inte bara ett eller två glas ☺
Inför sommaren gjorde jag en audit vilket jag själv är utbildad att göra och också arbetat med (ironiskt, jag vet) och fick poäng 29. Vid 20 rekommenderas behandling. Jag blev omskakad och tog ett uppehåll på ett par veckor. Under ledigheten trodde jag att jag kunde dricka normalt vilket till stor del fungerade. Kontakten på hc avslutades med att både jag och terapeuten trodde (hon uttryckte) jag skulle fixa det och att audit varit en "eyeopener". Tänk, det fungerade ca en månad. Under hösten har det fortsatt och jag räknade ut att 40-60% av kvällarna var jag berusad. Reflekterat mycket kring det. Jag blev orättvist *L avvisad från krogen i november. Går ut 2-4 ggr/år. Fortsatte mina vanor. Nykter julafton, juldagen var det middag med åtföljande utgång med drygt en flaska vin i kroppen. Överraskade mig själv med att inledningsvis dricka vatten och sen bara 2 öl. Kände på det viset berusningen på ett annat sätt. Dagen efter var jag seg och trött, bakis helt enkelt. På kvällen åt vi middag och delade en flaska vin. Efter maten ytterligare ett par plus rester av en box.
Dagen efter, den 28 december, när jag illamående vaknade kände jag ännu en gång att nu får det vara nog. Gick under dagen in på alkoholhjälpen. Till min stora överraskning var jag medlem sen 2 år och 5 månader! Det hade jag glömt. Ännu en påminnelse om att jag brottats med mina problem länge. Mediterade över detta och kom fram till att jag ska vara alkoholfri under 2017, en dag åt gången. Berättade för min man om mitt beslut vilket för min del skulle innebära alkoholfri nyår. Nyår var jubileumsfirande inplanerat med familjen med äldsta dottern som värdinna. Jag sa att han gör som han vill med alkoholen då. Han valde omedelbart att ansluta till mig för att det inte skulle bli bra annars. Jag ringde dottern och sa att jag och pappa inte kommer att dricka. Hon blev undrande. Förklarade då att jag dricker för mycket och pappa för ofta samt att min kontrollförlust är oförutsägbar och jag ville vara säker på att nyårsafton inte skulle sluta i dimma.
-Jamen då kör vi utan alkohol! Kom svaret glatt. Vid tolvslaget skålade vi i cider inköpt på Ica. Nykter en nyårsafton har jag som vuxen bara varit 2 gånger; ena gången gravid och andra gången nyförlöst (2 olika barn ☺). Det var en skön känsla att vakna utan baksmälla och ånger på nyårsdagen.
Idag är det 19e dagen sen mitt uppvaknande. Jag har inte upplevt direkt sug utan mera impulsen att åka till systemet. Läser intensivt härinne och finner i varje tråd något jag kan applicera på mig själv. Inte alltid direkt eller tydligt, mera ett iakttagande som gör att jag studerar mig själv ytterligare lite till.
Tack alla som delar med er!

Tryckte 2 ggr på sparaknappen så det blev dubbelt. Raderar det dubbla ☺

Hej, jag är också ny här så det kanske inte är jag som ska säga välkommen :) men det gav mig mycket att läsa dina inlägg. Känner igen mig i mycket... 'mysdrickande' som är alldeles för mycket, egentligen har man fattat det långt innan man erkänner det, eller hur? Så är det iaf för mig. Och det där med att alltid vara fullast. Känna sig duktig och nöjd när det nån gång är nån annan som är värre. Om det är ens mönster redan från när man var mycket ung, betyder det att man har en genetisk läggning då? Kan man undra. Kämpa på!!

Ska vi vara! Till våra beslut, varandra och nya tankar. Jag har definitivt en biologisk sårbarhet. Pappa var alkoholist, så ock ett äldre syskon. Andra syskonet blir grälsjuk och svamligt när han dricker. Min mamma blev bladig på en öl och ibland drack hon whiskey i smyg, ett glas som hon halsade (ett glas åt gången)
Mysdricka. ..jomen det har funnits...ofta. ..I modern tid 3 glas men eftersom det blir mera, med minnesluckor, så är det inte så mysigt längre!

Hej Hjärnklar
Efter att ha läst ditt inlägg har jag ett förslag. Skall vi följas åt genom ett nyktert 2017 och hjälpa varandra?
Jag har nämligen också bestämt mig för ett nyktert 2017.
Vill du det så följer vi varandra kontinuerligt här på nätet.
vänligen
Ikaros

Valery

Din historia berör mig verkligen. Kan känna igen mig med det mesta du skrivit ombhur du upplever alkoholen. Jag vill gärna ta del av er resa mot ett nyktert 2017.

linus

...att läsa om hur du tagit itu med din situation! Det låter väldigt lovande för framtiden. Själv kan jag inte sikta på ett nykter 2017, då jag redan trillat dit två gånger, men jag hoppas på ett nyktert RESTEN av 2017!

Valery

Det känns så bra i kroppen redan. Dock vet jag inte om det är för att jag verkligen känner att jag kan sluta denna gång eller något annat. Känns nästan lite övernaturligt.

Du är nyktrare i skallen än 2016, har fattat ett beslut om hur du vill leva! Det kallar jag att inleda året nyktert! Borsta av dig och fortsätt! Here we go!

Härligt att kroppen känns bra! Och övernaturligt, ja det kanske det är eller så inte-vem vet? Huvudsaken är att det funkar! Jag vet att de gånger jag under längre tid funderat över ovanor, accepterat dem och därmed gjort mig redo att släppa så har det skett när jag gett upp att jag skulle klara av det och sen gått vidare. Exempelvis med nikotin...otaliga försök och uppehåll med ständiga återfall. Till sist vände jag på steken och accepterade att okej, jag använder det här men varför? Jag är ju en smart kvinna så jag har säkert mina skäl. Noterade hur det kändes i kroppen innan och efter, konstaterade att jag blev skärptare, mer fokuserad när jag var trött, jag blev lugnare när jag var stressad. Någon frågade om jag inte längtade att bli nikotinfri och jag svarade nej, då skulle jag vara det!
Bara en vecka senare vaknade jag och ett mirakel hade inträffat! Jag var inte sugen, kände mig närmast äckad vid tanken att stoppa in eländet i käften. Det var år 2009 och dryga 20 år med intensivt konsumerande som bara försvann!
Kanske är det likadant med alkoholen? Om vi fokuserar på vad det är för känslor vi vill komma åt, accepterar dem och tänker att det är väl själva fan om dessa inte ska gå att hantera på sånt vis att vi i längden mår bra, då borde väl oddsen öka för "mirakel" även där?
Jag tillhör dem som inte tror på vita knogarnas metod...

Nu är jag sugen på att dricka vin!! För någon timme sen kom maken hem med matkassar. Jag kom på mig själv att titta efter systempåse eller en bag. Kände ett styng av besvikelse att där inte fanns något ? Det sitter i fortfarande. Jag skrev att jag inte tror på vita knogar. ..får väl säga att sitta stilla i båten och inte agera på impulsen är vad som gäller! Men att tanken bara kommer....

linus

Jag har också det konstiga för mig. Att bli besviken över att jag stått emot sug, eller besvikelse över att jag inser att jag inte kommer bli full den här kvällen (i alla fall om det är situationer som jag förr hade blivit full i). Jag förstår att det är beroendehjärnan som talar och gör livet surt för mig, men känslan är ju reell ändå. Impulskontroll är nog bra då, lät det lägga sig lite (lite som det här med att räkna till tio om man blir väldigt upprörd (är det någon som gör det?)) fast under längre tid. Hoppas du får en bra kväll!

..är det med dessa tankar. Försöker koppla till känsla och begripa vad som händer. Känt av dessa funderingar under helgen redan. Passerade systemet i bilen strax innan 15 i lördags och sneglade mycket ditåt. Kunde inte komma ihåg om just det stänger kl 15 eller ej. I vilket fall kopplade jag på tanken och tänkte att jag bara behövde hem och äta och vila lite. Hade varit i slalombacken sen förmiddagen så rätt trött. Har inte tänkt tanken att dricka förrän nu i eftermiddag. Hade barnen här på middag fram till 20 tiden så inget utrymme att handla på känslan, som för övrigt försvann.
Idag är det 19 dagar sen jag vaknade upp och bestämde mig att vara alkoholfri. Tycker mig ha märkt här på forumet att någonstans vid den här tidpunkten kommer en oro/ambivalens så det bara skratta ut eländesspöket så gott det går! HA!! Jag ser dig allt och vet att du försöker lura mig!! Men jag är listig även jag, sådetså! !

Idag pratade jag i telefon med min man som var inne i stan. Helt plötsligt säger jag " köp hem vin -i massor " och skrattade sen bort det. Senare under samtalet frågade han om jag var seriös med att vilja ha vin. Jag vet att han gladeligen hade köpt.
Jag sa att jo jag vill ha vin ...men bara lagom och eftersom jag inte vet om jag är lagom vill jag inte ha.

Supernöjd med mitt svar men ändå besvikelse över uteblivet vin :/

Ett par timmar senare var det dags för ny dialog, denna gång med mig själv. Vovven har varit krasslig så jag var till veterinären i em. Jag har varit orolig men fick så lugnande besked så jag var lättad när jag körde hem.
Jomen nog vore det skönt med vin ikväll, bara lite, jag åker och handlar.
Jävla listiga beroendehjärna! Kopplade på HJÄRNAN, den delen som ska vara klok och det var den. Jag förklarade för mig själv att jag var hungrig, trött, varit orolig och spänd och att vin INTE löser det. Utan mat och sen vila. Ledsen och lättad dör man inte av.

Såå....Jag har vunnit två gånger över mig själv idag och segervapnet var hjärnan, samma hjärna som är missbelåten i detta nu.

Imorgon är det en ny dag med nya tag! Dagen idag vinner mitt fria jag!

Det går ju bra det här...men jag märker hur ofta tankar på alkohol kommer. Ikväll är det middag, födelsedagsfirande, på restaurang. Födelsedagsbarnet uttryckte sin förtjusning genom att rabbla upp sina favoriträtter "och ett par av deras öl till det". Jag kände ett il av sug där och då. Ja, det har jag gjort flera dagar.
Ikväll kör jag bil (men bussarna går ju ofta, säger en jävel bakom örat)

Jag är nere. Trött, trött och trött. Inget är roligt. Jag är deprimerad, sjukskriven sen oktober. Alkoholstoppet valde jag också för att hjälpa psyket på traven men hittills har det inte hjälpt. Jag har en längtan efter längtan, känna mig förväntansfull och glad. Tyvärr är det inte första gången jag mår dåligt så jag f ö r s ö k e r påminna mig om att det vänder. Middagsätningen i torsdags var utan alkohol för min del. När beställningen på dryck togs upp valde jag en alkoholfri öl. Den smakade ok men kändes alltför avslagen så det blev vatten resten av måltiden.