Så kom dagen när den unga läkaren med sin snälla blå ögon tittade på mig och sa, dina leverprover är inte bra och det är alkoholrelaterat en stund stannade allt av. Jag som alltid lyckats hålla masken tappade allt, kändes så jäkla skönt att säga att jag har problem. Sjukskrev mig en vecka och legat här, läst om alla er som kämpar så det har gett mig kraft varje dag att inte dricka något är nu inne på dag 8.
Så med många små steg skall jag nu försöka räta upp livet igen utan att döva ångest och annat med vin, vilket aldrig gått men man fått en stund ro innan man vaknar med ännu värre ångest.

Tack för hälsningen i min tråd. Det var länge sedan jag skrev här hos dig.

Sömnbrist, värk och sjukskrivning är jobbiga saker. Det blir en extra prövning. Samtidigt kan det, åtminstone delvis, påminna om tillstånd som orsakats av hårt drickande. Och då kan det vara en påminnelse om vad man inte vill tillbaka till.
Skräck eller oro inför uppnått nyktert år tycker jag inte du ska känna. Jag tror inte att det finns någon punkt i almanackan som skulle göra risken för återfall större. Däremot, som du nämner, bör man inte låta nykterheten på sikt bli något vardagligt och självklart, utan att man alltid får fortsätta med ett visst mått av arbete. Fast det kräver mindre och mindre kraft och energi.
Jag hoppas verkligen att du så småningom får uppleva det jag gjorde i min förra långa nykterhet. Detta att sugen helt upphör, att man känner en inre frid och harmoni gentemot alkohol, och allt som därikring finns förknippat. Och att eventuella tankar på alkohol blir helt ofarliga. Det tog 1-1½ år förra gången för mig att nå detta harmoniska tillstånd. Jag hoppas nå detta frihetstillstånd igen. Men, kanske dröjer det längre tid, eller också kanske jag aldrig når helt dit igen. Då kommer jag i så fall ändå att kunna leva med det, att kanske ha några svaga sug ibland, tycka att det är lite jobbigt ibland. Vinsterna är ändå så stora med ett liv i nykterhet.

Fortsätt nu med dina kloka tankar och val Levande, och med dina stunder vid eken. Hoppas värken ger med sig, och att sömnen rättar till sig, så du med full kraft och fokus kan fortsätta bygget av ditt nya liv.

Många kramar

Det var inte kul att höra att du är sjuk. Men du har väl klarat värre saker. Försök att sova på dagen om det är lättare. Många har ju med sig att det inte ska sovas på dagen, men har man vaknätter så kan det behövas. Försök med värmekuddar eller andra hjälpmedel mot värken. Ta hand om dig nu och vila när du kan. Kram...

Levande

Kanske är nyttigt att bli sjuk ibland och få lära sig ha tråkigt.
Kanske är en del av mina problem och som jag gjorde att jag flydde in i dimman ibland.
Verkar som jag skall lära mig att trivas en regnig onsdag i januari, när jag bara skall ta det lugnt och bara göra det jag orkar.
Konstigt att även det kan bli en stress och locka fram viskningar från spöket även om det just nu inte är något hot.
Håller på att lära mig lagom, passerat 50+ och lever fortfarande fullgas eller tvärnit oftast fullgas rakt in i kaklet.
Så eken kommer få höra ännu fler sanningar innan jag når målet lagom.
Önskar er en fin dag och hoppas ni finner era vägar

Levande

Om en vecka är det 1år så läste igenom hela min tråd i dag till morgonkaffet, tror det är viktigt att inte glömma vad jag startade.
Inte älta det men se resan och påminnas om hur jag mådde, ta med mig det på nästa etapp.
Tror jag klarat det pågrund av rädslan för det svarta hålet som skulle dra ned mig i en mardröm som bara skulle sluta illa.
För första gången i mitt liv så kan jag se sanningen och baksidan av alkohol, inte försköna med bilder av drinkar och glada människor .
Är jag avundsjuk på de som kan ta ett glas och sen är det bra, ja givetvis men konstaterat att de är få som gör det.
Så denna veckan går åt till en sammanfattning av tankarna som varit under året och ladda till nästa år.
Så påminner mig om en dag i sänder och glöm inte var du startade, väljer ett klokt val för mig i dag.
Önskar er fin dag med kloka val

Tilde

Du ska veta att du inspirerar. Jag har läst mycket i din tråd senaste tiden. Känner igen mig mycket och får mycket kraft o inspiration av att läsa det du skriver. Lycka till i fortsättningen också.

Levande

I natt har jag funderat mycket efter följt en tråd på anhörigsidan.
Kommer säkert få mycket mothugg men skall ändå få ut detta.
Att missbrukaren sägs ha ett val och borde böja huvudet i skam, skall gå med på kontroll och skäll verkar vara en självklarhet.
Men i mina ögon har den som kallar sig medberoende en större anledning till att göra detta, för att tro att skäll, bråk och tårar skulle få någon nykter är så dumt.
Den som har ett missbruksproblem tycker redan så illa om sig själv och känner en sådan vanmakt inför livet, så skuldbelägga gör det hela bara värre.
Bevisar bara det man själv redan känner att man inte är värd något.
Så rådet till alla som lever nära någon med missbruk sök hjälp för er själva så ni kan släppa och göra bra val för er själva, först då kan man vara stöd åt någon annan.
För både beroende och medberoende är en farlig sjukdom som det finns hjälp emot.
Hoppas ingen tar illa upp, bara några tankar från en som både varit beroende och medberoende
Så ännu en dag med tankar och beslut, önskar er alla en fin dag oavsett vilken sida av beroendet ni står på

heueh

Jag har inte upplevt hur det är att vara på den andra sidan, men har fått min beskärda del av förmaningar och kontrollförsök. Har aldrig fungerat på mig, tvärtom. För en medberoende är det kanske som att se ens herrelösa bil rulla ner för en backe. Instinktivt vill man stoppa den på något sätt, men att ställa sig mellan den och diket innebär bara skador på båda två. Alla inser inte det, och visst kan jag förstå den hjälplösa känslan när man bara kan se på och hoppas att kraschen inte blir för kostsam.

Svartvit

Mycket bra skrivet Levande. Du har helt rätt, enligt mig. När människor runt omkring en klagar på en osv så vill man bara dricka ännu mera, tyvärr. Så har det i alla fall varit för mig.

När jag var ung och människor nära mig "ville försöka prata mig till rätta" och få mig att dricka mindre, drack jag mer.
Om man p.g.a. sitt drickande förorsakat sig själv skam och ångest, ökar dessa känslor om andra anser att man gör fel.
Och vad "botar" en alkoholist dessa känslor med?

"För en medberoende är det kanske som att se ens herrelösa bil rulla ner för en backe", skriver du, Heueh. Bra liknelse. Jag försöker att inte ge efter för impulsen att stoppa bilen till varje pris, jag försöker rädda mig själv; annars är jag inte till någon nytta för någon. Jag avvaktar ett lugnare tillfälle och frågar föraren till den herrelösa bilen om han är med på att skaffa körkort och att söka / ta emot hjälp för den förgiftningssjukdom han för närvarande lider av, så att hen sedan, när krafterna och de normala tänkandet ev återkommit, kan ta ny ställning till hur han vill leva sitt liv. Precis som jag tagit ställning till hur jag måste göra.

Levande

Så stolt över mig själv, lärt mig så mycket under denna tiden om mig själv och att hantera livet.
Nu är det dags att ta nästa steg och inte sluta jobba med mig själv för lärt mig att spöket smyger i bakgrunden hela tiden.
Köpte mig ett halsband i början nykterheten, lovade mig själv att inte ta på mig det innan det gått ett år och nu är jag där.
Ett eklöv med inskriptionen är följ ditt hjärta, det är det jag skall jag göra detta året men ha med mig kloka val.
Vill tacka er alla som delar och stöttar, det har varit så viktigt under året och hjälpt mig så mycket.
Önskar er alla styrka att ta kloka val som passar er väg och ingen tack för ni finns?

F

Du har gjort en beundransvärd resa, både med nykterheten och med bygget av ditt nya liv. Alla dina texter här har inspirerat, stöttat och hjälpt.
Det har känts tryggt ut att ha dig en bit framför på den nyktra stigen. Din tråd var den första jag läste, och inspirerades av, när jag skälvande av abstinens och ångest påbörjade min vandring här inne i början på sommaren.

Vilken bra ettårspresent du skaffat. Häromdagen skrev jag i en annan tråd om att man kan skaffa ett litet speciellt föremål och använda som en slags talisman. Som extra stöd när det svajar. Ditt halsband blir perfekt för det.

Ett stort tack för allt positivt du gett och delat med dig av Levande!

Ditt halsband ska du bära med stolthet.
Jag tatuerade in en text över min vänstra pulsåder på handleden
när jag hade varit nykter i en vecka med texten i vacker gammal skrivstil.
"One day at a time"

Det är en vacker fri, flygande duva under.
Berättade även för tatuerare vad texten betydde för
mig: den ska påminna mig om hur jag ska leva för
resten av mitt. Att jag hade tagit ett sånt grovt återfall
att det var risk för hjärtstillestånd...

Den kommer fyllas på med en flygande duva, en för varje år, den 25 oktober.
Varje gång jag får ett sug (eller rättare sagt , varje morgon) så tittar jag på
min tatuering. Jag får en flashback hur dåligt jag mådde när jag satt i den
där stolen med armen utsträckt.

När jag gick därifrån så sa jag: -Tack du kan ha räddat mitt liv.

Dagen innan hade jag orkat ställt mig
upp och städat ur här hemma, ett stort antal vodka och gin flaskor.

Det dyra vita linnelakanet slängde jag. Det ville jag inte se något mer. De fläckar
jag hade åstadkommit under dessa dagar skulle aldrig gå bort.
i tvätten. Inte i mitt psyke heller...

Stort grattis till ditt år! Riktigt riktigt bra kämpat.
Unna dig något fint idag, det är du värd

Varm kramar

MM

LenaNyman

Det känns rätt och bra på alla sätt och vis. Och vilken symbolhandling, detta med halsbandet. Det var trevligt när du steg in här i forumet. En slags lågmäld och eftertänksam stil, slitstark och klok. Du har ju berättat att du ser allt i bilder. Nåväl, jag har en förmåga att uppskatta den minsta tendens till situationskomik. Så när heueh berättar om sin hund, ja, då ser jag ju dig vid scenen strax intill och ... äh, jag vet inte, det hela blir väldigt underhållande.

Stort grattis!

Levande

Lena jag ser mig själv gapskratta åt Heueh och hans hund?
Halsbandet är mycket speciellt för det är en vän som är silversmed har gjort det, lagt en ny beställning om det blir ett andra år.
Tänkte på något Adde skrev följ de som har erfarenhet och glöm inte att det att det krävs jobb.
Det jag har lärt mig här är att man kan falla efter många år om man glömmer, detta skrämmer mig men är nyttigt att komma ihåg.
Skall hålla mig kvar här för det ger mig stöd och låter mig inte glömma hur skör nykterheten kan vara.
I dag var eken stolt över mig när jag och hunden passerade på våran runda, den laddar väl för nya problem som den skall dela med mig.
Så hoppas ni alla får en fin söndag

Ja, det är precis så du har känts under det här året: Levande!!! Tänk vilket symboliskt nick du valde.
Grattis till ditt år. Grattis till ditt nya liv. Hoppas att mannen också snart har bestämt sig. På ett sätt är smygdrickandet ändå ett tecken på att han vet att det är fel. Ta ett år till nu!

träningstanten52

Och jovisst håller med dig delvis så är det, om beroende och medberoende, skulden och skammen kan avbetalas hur många år som helst. Konsten att sätta stopp, tja det ska jag träna vidare på.
Du har lyckats fint och ett nytt år har börjat!