Ja, så här är det: mådde kanon med mitt vita liv. Men så hände det. I fredags. Jag var på jobb, ringde hem och undrade om mannen kunde påbörja maten så att jag slapp äta lunch ute. Lunchmaten är ofta dyr och onyttig. Jaa, han lät lite lullig men fullt? kapabel. Kommer hem, trött, hungrig, måste gå ut med hunden - och maten är inte ens påbörjad! Hannen sitter där skrattande framför tv:n med sitt påsvin! Jag gick hundpromenad, kom hem, fortfarande trött, hungrig, ledsen, arg. Kolkade upp den flaska vin han så lägligt köpt hem.
Min fundering är: vill han få mig att dricka? Varför?
/Dion.

Jag har tidigare nämnt Greta Garbo, som ju är en riktig ikon i många bemärkelser. Häromdagen var jag och shoppade second hand i närheten av hennes adress – Blekingegatan. Där, på butiken, kom det plötsligt fram en dam som provade GG-hattar, ni vet – såna där i mjuk filt, som man kan formligen svepa in ansiktet i. Mycket klädsamt! Damen hade en svart dito på sig och en beige i handen, och frågade mig vilken som passade henne bäst. Efter en kort diskussion i frågan, där jag bestämt rådde henne att ta den beiga, nja – puderrosa som är snällare mot hyn – avlägsnade hon sig (glatt!). Efteråt tänkte jag: det där var Monday Morning! Hey, MM – var det du?!

Vad sött skrivet, men tyvärr inte jag. Skulle du däremot se någon med rumplångt lockigt trassligt blont hår med slitna jeans och converse som ligger på knä och gör fint på Cornelis grav och som ler glatt till förbipasserande och morsar! Då kan det vara jag... :D

ps är övertygad om att den svarta hade passat absolut bäst på mig då jag är en riktig blondin ds

Puss & kram - Dionysa för att du tänkte på mig! :D

"Får mig osökt att tänka på
... att jag hade liknande strategi som ung!; jag blev fena på att titta män djupt och länge i ögonen när vi pratade – allt för att dom inte skulle granska min kropp; jag var osäker på om den dög. Mitt djupa tittande missuppfattades förstås, och min själ! inte var det min själ dom blev intresserade av!" skrev jag nyss i den utmärkte Heuehs tråd, och fortsätter här (God bless the child that got he's own! – Blood, Sweat & Tears.): Kanske var det min själ dom ville nå, tog bara genvägen över min kropp? Och jag lät det ibland ske i ren nyfikenhet. Det kanske skulle funka? Not really. Jag kan inte för mitt liv begripa hur sex och kärlek kan hänga ihop! Någon som vet?

Tänkte väl att hon inte var du, – det hade ju varit kusligt om jag prickat rätt! Och så fel jag hade! Du verkar vara motsatsen till hatt-damen.
Ha det nu så bra som möjligt, – helst bättre, och sköt om Cornelis!

Jag har haft tur som fick födas och växa upp i ngt så unikt som en drogfri miljö. Var nästan vuxen innan jag överhuvudtaget smakade a – som dessutom inte alls föll mig i smaken. Första gången jag handlade på Systemet var jag en bit över tjugo! Köpte en flaska rött som jag hällde i mig och väntade sedan lystet på att något magiskt skulle inträffa. Not. Inte ett barr. Jo, jag blev snart illamående, och allt kom i retur i toastolen. Så snopet! Kunde inte begripa varför folk höll på med sånt.

Ibland undrar jag om Systembolaget lagt något i a (utöver a...) som gör att man blir som hjärntvättad. En fjärrstyrd robot!! Ett slags chip i skallen? Denna undran eftersom jag drack vin i går kväll (och skrev dumma brev), fastän jag inte tänkt göra det alls. En orsak kan vara att mannen köpt hem, sedan var otrevlig och lämnade mig ensam med flaskan... Han är inte klok. Jag måste skaffa mig en ny man känner jag. Eller så ingen alls.

Jag extraknäckte en längre tid som a-provare åt Systembolaget. Satt i en sk konsumentpanel. Jag höll på några år och det var så häftigt att få bekanta sig med sortimentet utan att dricka sig full! Få betalt dessutom. Ofta gick jag förbi Prisextra och handlade god mat, blommor, eller något annat på hemvägen. Gröna skylten passerade jag närmast oberörd. Det var som om jag fått nog av Dessa Drycker! Alla smaker, alla dofter och karaktärer som passerade förbi min näsa, gom och smaklökar. Jag var som en väldresserad fågelhund – alltid alert och närmast besatt av att disciplinerat utföra mitt uppdrag, utan att någonsin reflektera över att kanske svälja bytet. När A-tanterna fick veta det här! fick dom nästan krupp och förbjöd mig strängt att fortsätta med den sysslan, precis som om jag var ett barn, en omyndig, Bara ännu-en-Alkoholist – vad det nu är. I missbrukarvården blir man sällan sedd som en människa med förnuft och handlingsfrihet, utan snarare som ett objekt, ett radiostyrt monster; stöpt i samma form som alla andra A.* Mycket riktigt så upphörde kallelserna till fler a-uppdrag i och med det... och det var inte jag som sa upp mig.

* Ok, jag vet att vissa vid vissa tillfällen fungerar så där...radiostyrt när hen är inne i ett allvarligt missbruk. Men alla är ju inte det och inte alltid.

PS. Jag lärde mig under den här tiden att avsky påsvin av alla de slag! Första klunken är insmickrande god, men därefter... känner man den äckliga smaken av bisulfit, konserveringsmedel, tillsatts av "ekfat"(syntetisk) och all annan skit man haft i för att klara hållbarheten i en pappförpackning. Jag började också uppmärksamma de arbetare som hade till uppgift att plocka dessa giftbesprutade druvor. I den gyllene sydafrikanska solen.

igen? Eller, varför får jag så lätt kontakt med främmande, halvfrämmande människor numera? Det är som om jag plötsligt blir sedd! Jag tål att bli sedd, kanske därför. Jag sträcker på ryggen, jag rör mig ledigare, jag kan t.o.m. le! ibland. Detta trots att jag har det så tungt härhemma. Utkämpar en enorm och ojämn kamp. Jag vet ju själv hur det är att vara inne i träsket, nu står jag snett utanför. Kanske hjälper det att jag varit där? Vet inte. När jag var där så checkade jag alltid av med honom; "hur har du det, vad tycker du,? Jag vill inte vara sån här." Men han tyckte oftast det var lugnt!! Kvinnor som älskar för mycket... bad vår familjerådgivare att jag skulle läsa. Kanske det.

På förrförra stället jag bodde, hade vi som brukligt förråd nere i en något ruskig källarvåning. Hönsnätsburar på rad. Vi brukade alltid försöka vara två när vi måste ned i ärende dit. En kväll när vi kom ned, hördes det gutturala skrik och dunsar i en av korridorerna. Vi kisade in i halvdunklet, och vad fick vi se? Jo, den rediga grannfrun höll på och baxade in, sin för tillfället oredige man! i sitt förrådsutrymme! Och sedan låste hon grinden med ett stort hänglås och lämnade honom där. Vi tittade häpet på varandra, och förträngde snabbt den svårsmälta upplevelsen, det var som på film.

Det är inte enbart enkelt och bra att bli nykter och må bra – balansen i familjen rubbas också. "Fienden är listig", som min doktor säger. Det finns krafter som lockar, drar, hotar och strävar efter att den gamla maktbalansen ska återuppstå. Det får mig som nyss att framprovocerat bli arg och otrevlig. Det är förnedrande för den som blir utsatt, – men också för den som utsätter en annan människa – för ord som "fyllesvin". "Håll käften..." Allt jag säger i min välmotiverade förtvivlan och vrede, slår tillbaka på mig själv, fr.a. Min Gud; lär mig behärskning, på det att jag må orka med min nya, sköna nykterhet!

Hur kommer det sig att sidan var nere – i mitt fall från torsdag (den 9:e) t.o.m. söndag e.m. – utan att något meddelande lades upp om vad som hänt? Inte heller ett ord på Facebook?! Serverproblem räcker inte som förklaring.

Hej! Vi håller med om att vi borde vara snabbare på att ge besked om eventuella problem med tjänsten.

Jag ska också försöka förklara så gott jag kan vad det är som har hänt även om jag inte är helt säker på att jag förstår allt själv än. Sedan tidigt i fredags fick vi meddelande om att personer hade svårt att komma in. När vi provade så hade vi inte sådana problem och vi tolkade det därför som tillfälliga störningar. När problemen återkom under fredag kväll och lördag så kontaktade jag vår tekniker som gick igenom vår server och startade om våra tjänster. På lördag kväll under kom han fram till att problemen sannolikt låg utanför vår server i det som kallas DNS. Eftersom det finns flera DNS:er som leder än till vår server när man skriver in alkoholhjalpen.se så har det varit olika mycket fel för olika personer och vid olika tider. Vår DNS ligger under Folkhälsomyndigheten som vi har kontaktat för att lösa problemen och få mer information. De säger att de upptäckte fel på DNS igår som de löste till idag.

Vissa fel tar tyvärr lite tid att få rätsida på. Jämfört med stora siter så har vi inte samma möjlighet att fixa snabbt. Vi håller dock som sagt med om att vi kan vara snabbare med information så att ingen blir orolig eller känner sig utestängd.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

"Hörru – ska du dricka mycket i helgen?" frågar min pratdoktor plötsligt. -"?? Nää, ingenting", svarar jag förbryllat. Sedan kommer jag på det: jag fyller ju år! Det höll han reda på. Inte jag. Ojämnt, visserligen och ingenting att bry sig om, men ändå en anledning till att dricka och äta något gott på något bättre ställe, som brukligt. Så iväg bar det.
Den fina, lilla restaurangen var ett gammalt varsamt renoverat och något ombyggt ölcafé från 1920-talet. Jag var senast där med min pappa, på 60-talet. Han älskade att slänga käft med ölgubbarna, samtidigt som han var helt ointresserad av de drycker som erbjöds. Kaffe var hans grej, med mycket socker och grädde. Själv var jag livrädd att behöva kliva in i de där dolska utrymmena med dämpad belysning, brunboaserade träpaneler och hårda golv (lätta att spola av). Det ekade av slamrande stolar mot golvet, och det luktade konstigt. Gubbarna tittade fundersamt på den lilla mjölkdrickande jäntan med den dito kaffedrickande norrlänningen. Ja, vi var ett märkligt par på det stället.

Så igår satt jag där igen, på Café Tranan. Elegant och pietetsfullt renoverad, ljus, vacker, ren. Rustik-elegant. Personalen kunnig, stolt, vänlig. Gästerna, socialt och ekonomiskt trygga, och som inte frågade vad något kostade. Beställde förstrött ur menyn och vinlistan. Och – kostar det så smakar det – åtminstone här. Tog ett glas av deras röda ”husets” till ankan med confiterad potatis, portvinssås, grönkål. Vinet av ett slag jag aldrig, säger aldrig, smakat tidigare. (Finns inte på SB!) Slovenskt, fullständigt oraffinerat. Man kunde nästan höra fruktskal och kärnrester smattra mellan tänderna vid inmundigandet. (Glömd var SB:s saftiga vinvarianter att likna vid förgiftad saft, fullproppade med pesticider, konserveringsmedel, konstgjorda tanniner... och annat smått och hemskt.)
Ett glas till maten räckte av denna fantastiska dryck. Nu mindes jag varför jag en gång i tiden börjat dricka vin…till maten. Skål, pappa!

I helgen hade jag ett återfall light. Känner mig fortfarande deppig, hängig. Skrev till min dr, frågade om han skulle kunna skriva ut något som jag kan trappa ned på. Han svarade raskt och rakt: "inte bra för vår relation". Näe. Men varför så stelbent? Funderar nästan på att gå över till grannen... nästan... som har ett helt husapotek, men då skulle jag vara fast för evigt.

Präktiga Dionysa... Jag gillar inte mitt nick-name‚ det är liksom för pretentiöst. Jag kommer från gedigen arbetarklass där ingen är mer förmer än nån ann. Bara så vi vet.

AlkoDHyperD

Vet inte om det är ok att skriva om mediciner här på forumet, men admin får väl ta bort om jag går in på ämnen som bör diskuteras med läkare.
Var det benzodiazepiner du frågade efter? Det finns andra mediciner som kan hjälpa och som inte binder till samma receptorer som alkohol eller är beroendeframkallande. Antihistaminer som Atarax kan minska ångest och hjälpa dig att sova bättre, Quetiapin, som jag har är en atypisk neuroleptika och skrivs förmodligen inte ut av allmänläkare, men fungerar mot alkoholabstinens, humörsvängningar, depression och sömnstörningar i låga doser. SSRI tar visserligen några veckor innan de får full effekt men brukar skrivas ut åt höger och vänster nästan lite slentrianmässigt i mitt tycke.
Jag tycker din läkare svarade lite nonchalant och borde gett dig en tid så du fick förklara dina symptom ordentligt. Att skriva ut "off label" förstår jag att han är tveksam inför, men ta anamnes innan han svarar dig är ju hans jobb.

Ja, det är en benzo som jag fått förr i samband med abstinens. Svag, närmast symbolisk dos. Jag blir så skamsen när han inte alls villl hjälpa mig. Förstår att jag bara är skit i hans ögon. Jag skulle inte ha frågat. Det är hemskt när det kränger så här. Törs inte lita på mig. Tycker jag sviker mina vänner som tycker om mig, som hjälpt mig så mycket. Bortkastat!

Du har ju rätt, om det verkligen är så. Jag skär mig inte, jag svälter inte, men jag har en tendens att söka mig till män som inte är snälla? Kanske lättar mitt självförakt när jag får förakt som kommer "utifrån", från någon annan? Då kan jag kanske bjuda motstånd, externalisera mitt självhat. Vi är komplicerade ... Idag ska jag fronta honom, kolla om jag har rätt eller om jag bara projicerar. Han måste kunna visa mig värme, intresse också! (Inte bara viss beundran, som ju är gravt smickrande...) Överrösta min självdestruktiva sida, var den nu än kommer ifrån.
Förresten tror jag vi ärver den här typen av svåra känslor (alltså inte genetiskt utan socialt och ibland utan att veta varifrån eller hur).