Ja, så här är det: mådde kanon med mitt vita liv. Men så hände det. I fredags. Jag var på jobb, ringde hem och undrade om mannen kunde påbörja maten så att jag slapp äta lunch ute. Lunchmaten är ofta dyr och onyttig. Jaa, han lät lite lullig men fullt? kapabel. Kommer hem, trött, hungrig, måste gå ut med hunden - och maten är inte ens påbörjad! Hannen sitter där skrattande framför tv:n med sitt påsvin! Jag gick hundpromenad, kom hem, fortfarande trött, hungrig, ledsen, arg. Kolkade upp den flaska vin han så lägligt köpt hem.
Min fundering är: vill han få mig att dricka? Varför?
/Dion.

Jag misstänker att min man är (/har?) Aspergers syndrom. Det sägs att Aspisar sällan super. Han super, vilket kommit och accelererat med stigande ålder. På senare tid har han emellertid klarat det hyfsat (efter att jag satt ned foten kraftfullt några gånger). Trodde därför att vi skulle få en spritfri jul, men han hade i smyg handlat hem och gömt...(!) Så när jag pysslat färdigt i köket och sagt att nu var bordet dukat, så kom en man som redan druckit sig mätt, fram ur sitt gömsle. Märker att han beter sig mer än full när han är full, mera... knasig. Han blir sur! när jag säger att maten är serverad. Frågar: "vad skulle du tycka om jag kom och väckte dig klockan två på natten och serverade mat!!" (–??!!) Kom då att tänka på det här med Asperger. En sån person har ju viss koll via sitt intellekt men har problem med intuition och känslor. När spriten åker in så åker förnuftet följaktligen ut och vad som återstår är fullt – kaos. Jag tror det är vad som händer.

Hittade något intressant om hur ihärdig träning påverkar belöningssystem: "Vid träning ökar frigörandet av ämnet IL-6, men stora mängder träning kan leda till en överproduktion av ämnet som främjar ”negativa känslor”. Precis efter att man har tränat, dämpar IL-6 de negativa känslorna en stund, varför träning alltså både skapar problemet, men också kortsiktigt dämpar det. På så sätt uppstår beroendet och det skapas en negativ spiral." Visst liknar det alkoholens verkningar?!

... "osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och när du har lärt det och slutat jaga vinden
och när du har lärt det och slutat skrämmas av blåsten
så kom tillbaka och lär mig ännu en gång:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död."

(Karin Boye)

John-Erik

Tack för att du delar detta.. Vackert, sant och skrämmande
på samma gång...

Önskar dig ett Gott Slut & ett Gott Nytt År!

//John