Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Sundare

Måste rätta en sak från i morse; jag har visst kroppsliga symtom. En lätt influensakänsla i kroppen, lite skakig o darrhänt.
Hade en lång dag utan mat igår, tänkte att det berodde på det. (Tvungen hjälpa en sjuk vän till akuten) och idag har jag knäskurat två stora golv så svetten lackat.
Men det är nog en abstinens i botten. Också.
Bra val att göra framåt de närmaste veckorna
Jobba 7.30-16.30 mån-fre
Träna 1 lätt yogapass/v
Köra mitt mindfulnessprogram10 min ett par ggr/v
Äta regelbundet, öva mig på mellanmål/rast
Försöka få ihop minst 5 km per dag (så mkt det går!) i vardagsmotion.
Hitta nån rolig film
- Skratta
Lyssna på en sorgligt Sommarprogram ur SRarkiv - gråta.
Och tack för alla svar o hälsningar i denna min tråd!

Ja, det låter som om du verkligen har fullt upp... Vad skulle hända om du tog en time-out? På fantasiplanet!

Sundare

Sovit som en stock efter viss inledande stress i tankarna.
Tänker mycket och min strategi att skjuta undan tankarna är ofta att göra något för andra istället. Glömma mig själv o mina "problem" genom att fokusera på andra. Jag är en hjälpare i min arbetsvardag. Jag är den stora mamman redo med tröst och stöd för alla som behöver.
Och när jag fokusera på mig själv spänner jag ibland bågen som min göra bättre val-lista här över, tänkte inte sätta målen så högt upp men känner att också detta lilla stressar mig. Får återgå till en dag i taget.
Igår gjorde jag kloka val genom att avstå alkohol, vara aktiv och ta tag i vissa saker jag skjutit upp och som gav mig lättnad när de var över. Dessutom var jag social med nära släkt o vänner.

Sundare

Tänkt fram o tillbaka på din tanke om lite av mycket eller mycket av lite. Vill du utveckla lite mer kring din tanke så ska jag fundera mer.

Jag tänkte på min Sambo när jag skrev det där. Hon har massor av engagemang och är ytterst hjälpsam. Det innebär att hon gärna tar på sig ansvar och mindre uppgifter. Som att handla åt någon, hjälpa någon att boka biljetter på Internet, plocka ur min träningsväska, ringa barnbarnen, mm mm
Alla dessa små kortvariga men viktiga uppgifter gör att hon blir trött. Nu har hon inga alkoholproblem men äter gärna väl mycket. Stressen hon får gör det omöjligt för henne att gå ner i vikt, något hon vill.
När jag läste vad du skrev tydde jag ordet lite som att uppgifterna inte var omfattande men är de tillräckligt många kan de utgöra grunden för stress. Och stressen leder alltför lätt till glaset.
Och jag är övertygad om att det är någon "trigger" i ditt liv som du underskattar eller missar. MM är också inne på en liknande tanke. Och då tänkte jag att detta med alltför många uppgifter kunde vara en sådan.
Ja, det var ungefär så jag tänkte.
Vänligen
Ikaros

Ikaros, klok som en bok ?. Vi kanske kan lägga till att ha allt i huvudet, inte direkt planera i en almanacka, så har du prickat in mig också. Lägg till lite järnbrist, så har vi utmattning och kanske orsaken till att det gick snett från början,

Sundare

jag är här men min mobil kommer inte längre i kontakt med servern så jag har inte kunnat berätta något om veckan.
Men det har varit en mycket bra vecka eftersom det har varit en vecka av kloka val, väldigt lite ensamhet och noll alkohol. Helgen kommer gå i samma spår för alla alternativ är undanröjda. Kör både med livrem och hängslen just nu och insett att så får jag göra tills jag landat i en längre ihållande nykterhet.
Hoppas du får en fin helg!
Ja det önskar jag alla forumvänner och mig själv, en skön, fin och bra helg. För egen del noterar jag minskad ångest för varje nykter dag som går och ökat glatt humör. Nånstans inuti mig bor en ganska glad o nöjd person, henne vill jag hitta och få fram på nytt.

Jag har exakt samma problem dom du ..., både med à och med uppkopplingen. Irriterande! Det har ju blivit en god vana detta forum. Nån som vet vad problemet består i? Verkar inte vara mobilen i sig då min andra mobil funkar.
Önskar dig precis en så fin och harmonisk helg som du beskriver!

Sundare

Ja, nu är problemet åtgärdat, så skönt. Vill ha forumet som en säkerhetslina i mobilen, behöver det!
Vingliga ben, minns ni Bambi på hal is? Då har ni mig. Tack och lov har jag min vapendragare Stampe med mig, maken hjälper mig att räta på ben och rygg så jag tar mig framåt.
I lördagskväll fick jag en kraftfull ångestdipp och kraftig huvudvärk, försökte spela stark o glad ändå för familjens skull då vi för en gångs skull var samlade en lördagkväll för gemensam matlagning och samtal. Men med ett enda reultat: de trodde jag druckit. Jag var "konstig" och för dem betyder det "varning för att mamma/frugan smygdruckit". Insikt som kändes som en knytnäve i magen. Blev rätt kaotisk kväll men den slutade bra. Fick sova med ena dottern, hur stora de än blir är man alltid mamma-barn.
Söndagen var bättre, fylld av arbete och åttaganden. Kanske inte så "kul" men upptagenhet är det bästa skyddet just nu.
Nu tar vi denna vecka.

Sundare

Morgonhimlen var röd när jag åkte pendeln mot jobbet. Ljuset gör mig lättare i sinnet. Kände t o m att jag log, inom mig och ett försiktigt leende på läpparna. Blir gladare och lättare till sinnet när jag nu varit nykter flera dagar i streck. Jag mår definitivt mycket bättre utan alkohol.
Tacksam för varje dag då jag gör klokare val vilket leder till ett sundare liv.
Hoppas ni andra här också har bra dagar, vi som kämpar här behöver återhämtning och kraft för att ta oss vidare.
Sänder här ett <3 till er alla på denna alla hjärtans dag!

AlkoDHyperD

För mig både hjälper vetskapen om att vintern ligger bakom oss och att tävlingssäsongen kommer närmare för varje dag samtidigt som det gäller att vara vaksam på "sista-minuten-impulsen: Om jag ska ta ett återfall till innan sommaren måste det vara snart."
Sug har jag bara mitt i en period. Nu var det över två veckor sedan jag drack senast, så det är borta. Kanske är de två helger som kommer är viktigast. Vet inte vad ni andra har för viktiga mål och värden i era liv, men hitta dem och använd dem! Återkom till frågan hela tiden och så fort tanken på hur skönt det skulle vara att flyta bort i alkoholdimman kommer.
I torsdags låg återfallet och lurade. Ska jag handla inför helgen och dra iväg till stugan ett par dygn? Satte mig på cykeltrainern och körde ett intervallpass först. Konditionen usel, men euforin kom också. Den gamla känslan av styrka och oövervinnerlighet. Jag vill en säsong till, vill orka cykla med värstingarna de 18 milen till träningslägret efter påsk. Vill somna med frisk luft i lungorna och vakna med träningsvärk, mycket mer än somna med ångest och hjärtklappning och vakna med darriga händer.
Vilja någonstans är bättre än frukta och fly. Helgen blev nykter.

Sundare

vaknat efter en natt av djup, återhämtande sömn. Igår ett träningspass, nummer två i raden efter år då jag endast använt mig av promenader. Fick efter något dygn förra veckan en fruktansvärt träningsvärk som fyllde mig av njutning. Tror det blir likadant nu då det var helt andra övningar igår.
Tränar även andning och meditation.
Samt jobbar och gör mig upptagen.
Läser vad AlkoDHyperD skriver här ovan, håller helt med - vi måste hitta vår värderade riktning och hålla den kursen. Alla andra vägar är avvägar.
Och avvägar är jag trött på. Det är de som gör mig ångestfylld, osäker, sliten, fysiskt och mänskligt nedsatt. Jag vet egentligen mycket väl vad som är min väg men som beroendeperson måste jag kalibrera kompassen oftare. Tänker på Heliga Birgittas bön; "Herre visa mig vägen och gör mig villig att vandra den." Tänker att hon var rätt säker på sin väg, den där Birgitta, men också hon behövde bli påmind om den och även fokusera sin kraft och vilja på att fortsätta den. Värderad riktning är vad jag funderar över denna morgon. Vad har ni i era tankar?

AlkoDHyperD

Sjukgymnastbesök och mathandling innan barnen vaknat, fikafix, löprunda på någon mil, snabbdusch, snabblunch, bilfärd i 150 km/h till skidbacken med de två minsta barnen och fullt ös i tre timmar i solen, hem för middagslagning, röjning i köket efter slarviga tonåringar samtidigt, samtal med familjeterapeut samtidigt med middagsintag ang en av tonåringarna, uppackning av alla skidgrejer, kvällsmat, småplock.....Ja! Allt detta helt i värderad riktning på alla sätt. Nöjd. Och helt slut. Det jag räknade upp är inte allt men jag kan säga att det går i ett utan ens pissepaus (!) när jag sätter igång. Värderad riktning x 100 så att säga. Turbon på och gasen i botten.
Nu ska jag sova.

Har sina fördelar att ha turbo och framförallt att använda den till positiva saker! Grattis till din dag i rätt värderiktning!!

AlkoDHyperD

Att jag hamnade i ett maniskt skov - är inte bipolär, men en aning hypoman - som resulterade i inläggning på psyket. Kanske rester av den lätt maniska lediga dagen?. Eller så är det så här man känner sig när man inte har ångest, panik och tankekaos hela tiden...

Sundare

Känner mig tacksam och lättad för varje dag som går och avståndet till senaste återfallet ökar. Tänkte skriva sista återfallet vilket är mitt hopp. Men också i ett tillfrisknande kan det hända saker, enligt bland andra min alkoholterapeut.
Just nu har jag en tonåring som inte mår väl så även för hennes skull håller jag mig nykter. Vill inte vara till ytterligare börda och ledsnad för henne.
För egen del ger mig nykterheten fortsatt större glädje och ångestfrihet. Jag tycker betydligt mycket mera om mig själv idag än den där fruktansvärda fredagen för två veckor sedan. Efter återfallet och akuttiden hos min AT.
Känner att familjen är mån att ha mig innanför sin "radar", tänker inte att det är kontroll utan till stöd och hjälp för mig. Livrem, hängslen och skyddsnät. Extra allt för nykterheten och tillfrisknandet.
Önskar mig en fin fredag och er önskar jag exakt detsamma.

Hej
När du tänkte skriva "sista återfallet" hade din hjärna bestämt sig!
Ha en mycket trevlig ny vit vecka.
vänligen
Ikaros

Sundare

Varit lite krasslig i helgen, och trött, djävulusiskt trött. Tror det är vintern som tar ut sin rätt och alla processer de senaste månaderna.
Kollegan kommer bli sjukskriven på deltid vilket riskerar skvätta över på min tjänst med ökade arbetsuppgifter. Fasar lite för det. Har ju tidigare under två års tid täckt för två personer varför jag till sist sa upp mig och bytte tjänst. Vill inte hamna i det igen!
Noterat ett ökat sug efter både mat och snacks, är ingen söt utan salt böna, läser ju annars en del här om sockerberoende. Men hellre det än alkoholen förstås. Fler som känner igen det?
Tack till Ikaros o MM som hälsat på här! KRam!