Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

och ta nya omtag. Att du fick ett återfall behöver inte bara ses som ett misslyckande, utan även som att du är en erfarenhet rikare.
Du har också tidigare använt detta forum, så du vet vad mycket det ger.
Nya motionsformer, t.ex. cykla som du skriver, kan du också finna. Nya fritidsaktiviteter är också bra. Man får mycket tid frigjord när man lägger ner drickandet.

Så gör ett nytt seriöst försök, och kämpa på!

Tjalle

"Förr i tiden" kunde jag vara tämligen återställd efter fyra dygn. Icke så längre. Jag mår riktigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Idag var jag på behandling hos sjukgymnasten för min dåliga rygg. Blev mycket pinsamt när hon frågade vad det var för ett stort blåmärke jag hade högt upp på vänster skinka.........
Har alltså i min senaste fylletur druttat på ändan. Har ett svagt minne om att jag skulle lägga mig i sängen men hamnade bredvid istället. Med all säkerhet till följd av stora mängder alkohol och insomningstablett. Hur långt kan man sjunka??? Blåmärket kan jag leva med men fallet i sig förbättrar ju inte direkt konvalescensen för min rygg.

Jag har dock en underbar sjukgymnast. Hon gav mig akupunktur, tens (smärtbehandling) och lite ryggsträckning men också lite psykisk pep.

Förutom kämpandet mot A har också en hel del annat gått mig emot. Ordspråket om att en olycka kommer sällan ensam har aldrig känts mer sant.

Jag har inte sovit ordentligt på många nätter och känner mig lite disträ, minst sagt. Jag hoppas på en natt med åtminstone några timmars sömn.
Det enda jag känner med säkerhet är att denna jul och nyår ska bli "vit" för Tjalle. Trevlig kväll på er från en bedrövad Tjalle

Gunda

Kroppen blir nog mer och mer förstörd av sprit och tabletter, så levern får nog jobba mer efter varje återfall.
Kämpa på och du fixar det. Skönt med vit jul och nyår, det ska även jag har.
Trevlig kväll och hoppas du får sova.

Tjalle

Tack snälla Gunda för pep. Jag ska gå och knyta mig nu. Låt oss hjälpas åt att uppnå den vita julen.
Tjalle

du haft en bättre natt Tjalle! Barmark ute, men en vit jul ska det bli för oss, eller hur?
För min del finns inget alternativ, mår kanonbra efter snart 3 veckors nykterhet. Allt verkar ha fallit på plats när det gäller att lämna
det destruktiva kretsloppet av alkohol och negativism. Har inte känt mig så här övertygad om jag nu ska slippa A. Trots fredag finns
inte en tanke på att dricka. Förra fredagen kom ett första sug, men efter en lugn rannsakan med mig själv försvann tankarna och
jag var så glad resten av kvällen. Ska snart berätta mer om vad som hände för tre veckor sedan. Håll utkik i min tråd.
/Fenix

Tjalle

Så kul att höra att du är på banan Fenix. Vi är ju några av de riktigt "gamla" här på nätet. Jag har just avslutat mitt femte dygn som nykter så du ligger 15-16 dagar före mig. Jag ska ta rygg, jag lovar....

Ser fram emot att höra vad som hände dig för tre veckor sedan. Sköt om dig.
Trevlig helg alla forumkämpar
Tjalle

Så skönt att du inte gett upp. Fortsätt kämpa! Det blir ju lättare om du håller ut mot första suget, det vet du. Det går att sluta men det är nog det svåraste jag gjort, det tror jag. Kroppen har sina krämpor ändå. Stå emot!

Tjalle

Vad glad jag blev att höra från dig santorini. En av mina förebilder på detta forum. Jag har skämts inför många av er att jag, trots så många försök, inte lyckats helt och fullt. Även om jag haft längre nyktra perioder har jag ändå inte klarat det hela vägen.

Det som sist stjälpte mig var min enormt jobbiga ryggvärk. Jag har dock förstått att kombinationen värktabletter och alkohol är katastrofal. Så kort "lindring" och sådana jobbiga bakslag. Nu har jag en bra sjukgymnast, känner mig stärkt i själen och har bestämt mig för att klara detta. Ingenting ska hindra mig denna gång. Nu ska jag bli nykter alldeles bara för min egen skull.
Trevlig söndag på er/Tjalle

I detta forum vet vi alla hur svårt det verkligen är att sluta. Man måste nå botten och det kan vara väldigt djupt dit. Jag önskar så att den som kämpar ska inse att det går. Börja om på nytt och på nytt men ge inte upp. Jag har nu fyra nyktra år bakom mej och fortfarande känner jag tacksamhet. Oftast tänker jag inte alls på det, nykterheten är självklar. Men ibland under svåra tider känner jag stolthet och tacksamhet. Jag gjorde det! Du kan också, det vet jag. Håll ut, hitta de hjälpmedel som behövs. Förstår att ryggvärken ställer till det. Förståelse får du här. Detta forum var min räddning. Att känna att här finns såna som jag som också blivit fast i missbruk. Bruket går över en gräns och blir "plötsligt" ett tvång där man inte själv längre kan bestämma. Men jag kände att jag kan själv ta mej ur det med den hjälp jag söker. Det behöver inte vara AA eller piller. Det går. Jag vet att du kan, jag tror på dej. Det är värt allt. Friheten.

Tjalle

Om du visste hur mycket dina ord påverkar mig, Santorini. För första gången sedan min rygg "gick sönder" och jag straxt därefter bröt min nykterhet känner jag hopp. Ska bli så skönt att slippa planera för alkoholinköp, räkna på hur länge förråden räcker, planera vilka dagar man kan dricka etc etc. För att inte tala om att slippa den bottenlösa ångesten man får när man ännu en gång inte lyckats kontrollera sitt drickande.

Efter en hel dags eldande utomhus ska jag nu krypa in i min lilla bastu och bara försöka finna ro.
Tjalle

Hilding

Med bastun o ro, Tjalle. Jag vet också vad du går igenom med ryggsmärtor som ständigt maler.
Jobbigt,.
Jag tar rygg på dig nu och ska ta en liten bit i taget. Inte önska dagarna var fler utan ta dag för dag så här i ensamhet och försöka finna ro jag också.
Kanske den kommer redan om ett par dagar, vem vet?
Ta hand om dig Tjalle.
LP/hilding

Tjalle

12 dygns nykterhet nu ikväll. Det har jag inte haft sedan i mitten på juni, då jag å andra sidan hade en vit period på ca 4,5 månader. Jag har haft ett rent helvete med min rygg sedan senvåren men när jag nu senast var hos min sjukgymnast kände jag något som liknade hopp. Hon justerar, kommer med råd, sträcker och drar och banne mig om jag inte för första gången börjar känna att det är aningens bättre i ryggen. Var idag ute på en powerwalk ca en och en halv timme. Dammsög bilen och gjorde rent invändigt. Något som hade varit otänkbart bara för en vecka sedan. Vi får väl se om jag får "betala" för detta när jag vaknar imorgon. Jag har aldrig varit mycket för positivt tänkande men jag inser dock att kastar man yxan i sjön och bara intalar sig att det är kört och att ingenting blir bättre så är det näst intill omöjligt att komma tillbaks.

Fysiskt är jag nu helt återställd vad gäller drickandet. Som vanligt blir jag mer sansad och balanserad efter ett par veckors avhållsamhet. Ångesten försvinner så sakteliga och det är naturligtvis skönt. Samtidigt är det också farligt. För det är ju när fysiken har hämtat sig som den lilla A-djävulen vågar sig fram igen och börjar viska i örat. "Det var väl inte så farligt den här gången heller......" "Nog kan du ta dig ett glas några gånger till....."

Den här typen av argument har jag varit utsatt för i hela mitt vuxna liv och de är ju så svårt att värja sig mot emellanåt. Långa, långa stunder går det alldeles utmärkt. Problemet är ju bara att man måste vara på sin vakt 24 timmar om dygnet. Trots det är jag relativt hoppfull. Nykterheten ger ju så mycket tillbaks.
Bara att slippa ångest, rädsla och oro. Vakna upp och veta precis hur gårdagen förlöpte. Inte behöva få hjärtat i halsgropen om det ringer på dörren och någon hälsar på. Inte vakna upp och genast börja fundera på hur stort förrådet av A är. Om det finns tillräckligt kvar för att "behålla" ruset på en "acceptabel nivå".

Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur stor del av mitt liv som gått till spillo pga A. Samtidigt vet jag att det inte lönar sig att grotta ner sig i det förflutna. Jag har inte alltför höga förväntningar på resten av mitt liv. Kan jag nå en bestående nykterhet, ha hälsan i behåll, njuta av god mat och kanske en resa då och då så är jag mer än nöjd.

Trevlig helg på er allihopa/Tjalle

Hilding

Hej Tjalle, som du säkert redan vet gick det bra i 30 dagar sedan skit igen. Nu kör jag ny runda och önskar det håller denna gång. Börjar KBT när jag är hemma från denna långa resa jag just är ute på.
Hur går det med din rygg och ditt liv Tjalle?
Tänker ofta på dig.
Lillper

Tjalle

Hej Hilding (och ni andra). Länge sedan jag var aktiv på forumet även om jag, mer eller mindre, kikar in här varje dag. Jul och nyår var helt nyktra. Även större delen av januari. Jag gav mig sedan ut på en längre resa. Lyckades inte hålla mig helt vit. Jag har dock druckit på ett annat sätt. Det innefattar bla betydligt mindre mängder. Jag har inte haft minnesluckor, inte vaknat med ont i huvudet men kan samtidigt konstatera att det inte behövs så mycket att dricka för att jag ska få ångest i alla fall.

Ibland kan jag fråga mig själv vad jag gör på detta forum.......Kanske kan jag fungera som ett varnande exempel på en alkis som inte riktigt klarar av att ta det där sista lilla steget.....I vilket fall har forumet givit mig en hel del och jag är tacksam för att drickandet åtminstone inte eskalerat ytterligare. Intentionen är fortfarande att "begränsa skadorna" men helst sluta helt. På söndag åker jag iväg helt själv på en veckas vistelse långt hemifrån. Bara vegetarisk mat, inget starkare än källvatten serveras och dagarna tillbringas med lite träningspass, promenader, vattengympa, bastu etc, etc.

Med tanke på min besvärliga rygg måste jag ta det lite lugnt men jag försöker att se något positivt i det hela. Kanske tvingas jag pga detta att se lite mer relaxed på hela min livssituation och inte leva livet i 200 knyck hela tiden. Alltid ha kontroll, aldrig helt släppa taget, alltid tänka på vad man säger, tycker och tänker. Vi får se. Man kan inte annat än försöka.....

Ha det gott alla gamla och nya kämpar/Tjalle

Tjalle

Efter en "idiothelg" då alla spärrar släppte och ingen nödbroms i världen hjälpte är jag nu på ruta ett igen. Tänk att man aldrig kan vara nog på sin vakt mot denna helvetes sjukdom. Det värker i hela kroppen och en molande värk uppe i magen. Sådana besvär hade jag inte riktigt för 10 år sedan men jag kan tala om att det blir inte lättare med åren att komma igen.

Trots en känsla av apati, meningslöshet, sorgsenhet, förtvivlan etc har jag tvingat mig till vissa lättare utomhussysslor idag. Jag vet ju att det endast är att lägga timme för timme bakom sig för att sakta, mycket sakta bygga upp någonting igen. Vet inte hur många av er som orkar höra mer från den "obotlige" alkoholisten som aldrig verkar kunna ta tag i sig själv. Jag tycker själv att jag har försökt med så mycket genom åren. Stundtals har det känts som jag är på rätt väg för att straxt därefter falla ner i det bottenlösa hålet igen. Jag har inget eller ingen att skylla på. Jag har väl helt enkelt en usel karaktär när det gäller A.

Trots allt skönt att få skriva av sig några rader och släppa sina malande egna tankar för ett ögonblick.
Tack för att ni finns./Tjalle

Sinnituss

så tar du dig upp på banan igen.
Bra med lite utomhussysslor. Här har det varit fint väder idag så då är det skönt att vara ute. Bra att du skriver här.
Var snäll mot dej själv, bädda ner dej med en mysig filt så börjar vägen tillbaka igen från kanten av det bottenlösa hålet. Ett andetag i taget på väg mot bättre tider.
Kram

Tjalle

Hej på er bästa forumvännner. Är nu inne på min 9:e nyktra dag. Borde ha varit många fler men en semesterresa kom i vägen. Jag hade en bestämd åsikt att inte dricka denna vecka. Flygresan gick bra. Dock var den stökig och för oss icke stresståliga personer med A-problem blev det lite mycket. Väl framme vid hotellet skakade jag av stress. Låter larvigt men icke desto mindre sant. Hade ett omätbart sug efter några öl och det blev till sist en 4-5 stycken på ankomstkvällen. Det hade kunnat stannat med det men det gjorde det inte riktigt. Lite "gratisskumpa" vid frukosten på hotellet, ett par lunchöl och sedan ytterligare intag på kvällen. Det gick hyggligt (med mina mått mätt) ända tills på fredagen då det eskalerade. Jag kan inte (orkar inte) gå in på några detaljer men jag spårade ur. Jag skadade ingen, utåt sett ingen dramatik, men för mig var det fruktansvärt jobbigt.

Jag vaknade upp på lördagsmorgonen och bara insåg att detta går inte längre. Rörde inte en droppe resten av resan. Har nu varit hemma en vecka och inte en tanke på att dricka. Det är en av de få gångerna jag intuitivt känner att nu finns ingen återvändo. Jag måste sluta för gott. Inte bara stänga hjärnan och "hålla uppe" för att efter ett tag se vilket man beslut då fattar. Det är liksom dömt att misslyckas. Så fort den värsta ångesten har släppt kommer tankarna så sakteliga fram om att ta sig ett glas igen.

Jag vet att nio dagar är "nada". Det spelar dock ingen roll just nu. Jag kommer att kämpa tills sista andetaget. Jag vill inte att min ålderdom ska speglas av ohälsa, psykisk och fysisk, samt ett evigt jagande efter A. Jag tänker ta rygg på er alla, både de som bara har någon dags nykterhet till de mer erfarna.

Sköt om er/från kämpen Tjalle

Flinga

Känner så väl igen den där stressen du beskriver som så lätt kan utlösa ett återfall.
Har ännu inte hittat nåt bra motmedel.
Jogga är bra fast det kanske inte är det första alternativet på ett flygplan

Många har fallit massor av gånger när det gäller beroende. Det är ett livslångt val man får göra dagligen. Insikten att aldrig ta första glaset. Att vi som beroende är det resten av livet. Det finns inget annat botemedel än nykterhet. Du Tjalle vet allt detta precis som jag. Alkoholen är en listig djävul, som gärna förstör våra liv. river sönder familjer och relationer, förstör vår kropp och själ. Kostar oss allt som är viktigt. Ändå faller vi. Men vi kan resa oss igen.. Denna gång starkare, med ännu mer insikter om beroendet och oss själva. Kram..

Tjalle

Tack för era kommentarer. Det är så skönt att dela med sig av sina innersta tankar och känna att man dessutom får respons. Flinga, jogga är kanon. Tyvärr har jag efter joggande i hela mitt vuxna liv tvingats lägga av pga höftproblem. Dock kommer jag precis tillbaka efter en 16 km rask promenad. Kan nog medge att det kändes lite maniskt men ändå på något sätt "renande". Jag har alltid haft den tendensen att jag vill "straffa mig själv" efter ett felsteg med A. Det är nog inte rätt metod men det är så väldigt mycket bättre att ta ut sig i en fysisk aktivitet än att fly bort i alkoholdimmorna. Jag vet med mig att om jag fortsätter att "leka med elden" ytterligare ett tag går jag under. Det är ingen tvekan om det.

Miss lyckad; Du har helt rätt. Jag vet med mig att fullständig nykterhet är den enda vägen. Jag anser mig vara en något så när klok person i vanliga fall men när det gäller A-frågan har jag slingrat mig genom åren för att "vägra" ta till mig denna självklara sanning. Det måste bli ett slut på detta nu. Jag kommer att göra allt för att prioritera A-frågan i fortsättningen. Kan jag inte komma vidare där blir allt det andra meningslöst.

Sköt om er och ha en fin söndag önskar en tröttkörd Tjalle