Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, alla vet ju varför jag skriver här. Problem med alkoholen. Drack första gången när jag var 17 år och älskade det från första stund. Mitt mål just nu är att inte dricka söndag-onsdag. Jag är ledig torsdag-söndag. Oftast så dricker jag inte söndag, måndag, tisdag men sen på onsdag börjar jag känna mig "värdig" eller vad man ska säga, men försöker hålla mig till torsdag och då blir det hus i helvete! Senaste tiden så dricker jag på torsdag, fredag och lördag. Ibland har jag druckit på söndagen också... när jag vaknar full då är det kört. Då fortsätter jag bara dricka för att hålla kvar i någon sorts känsla och inte bli bakis. Men sen blir det ju ännu värre dagen efter. Förra måndagen var hemsk. Då hade jag druckit non-stop torsdag-söndag med kanske några timmar emellan nykter. Jag var typ halvt paralyserad och kunde inte gå till skolan och låg hemma i sängen hela dagen. Mina händer bara skakade. Stackars, stackars kropp.

Varför dricker jag? Jag skulle nog säga att tristess är en del av det. Vana. Och jag blir mer utåtriktad. Har väl en släng av social fobi som ger mig ångest, alkoholen tar bort lite av det i stunden. Men jag märker ju att efter en dag av drickande så ökar ångesten med 10.000%. En av mina föräldrar var alkoholist och även pillermissbrukare så gener är kanske en del av det. Det är lätt att dricka, allting känns lättare. Jag bor i ett land där alkohol är VÄLDIGT tillgängligt, går att köpa nästan 24/7.

Vad vill jag förändra och varför? På senaste tiden (eller har det alltid varit så?) så tänker jag på alkohol nästan hela tiden. Så fort jag vaknar så kommer tankar. Oftast när jag börjar tänka att "nu har jag inte druckit på ett tag, vad bra" då är det nästan 100% att jag kommer dricka den dagen, utan att jag har bestämt det. Jag vill kunna bestämma själv, och hålla mig till att inte dricka en dag även om det finns möjlighet. Och som jag skrev förut så vill jag börja med att inte dricka söndag-onsdag. Jag mår inte bra av detta, och kroppen mår inte bra såklart. Jag har en underbar man och jag vill uppskatta honom utan att vara påverkad hela tiden. Något jag har börjat med är att inte köpa alkohol själv, men jag frågar fortfarande min man om han kan köpa och han köper hem själv också utan att jag har bett om det. Spelar ingen roll vad det är, jag är inte petig. Jag vill sluta be om alkohol i alla fall.

Det är väl en mjukstart för mig... Vi får se hur det går.

Tofslan

Idag ska vi gå och se ett baseball game live! Så himla roligt är det. Jag har blivit lite av en nörd av det efter att ha flyttat till USA. MEN baseball = öl. Jag ska inte dricka något, såklart (älskar att det är så självklart nu) men alla runt omkring kommer dricka. Det är standard. Tror ingen som är nykter älskar att vara runt en massa berusade människor. Inte jag i alla fall. Men min man ska inte dricka heller, så det är skönt och det kommer också bli trevligt att fokusera på baseball och inte hur mycket öl man har kvar i plastmuggen, när man kan köpa mer, eller panika över om man blir full eller inte. Det känns bra.

Åh och 10 dagar idag! :)

Tofslan

Snart två veckor, det känns stort. Igår var en bra dag, var orolig över att jag skulle få sug när alla satt där med sina öl men absolut ingenting. Det var stekhett ute och jag klunkade vatten medan vi tittade på baseball. Förstår inte hur de kunde dricka öl efter öl när det var sådär jäkla varmt, och gång efter gång skrika efter de som jobbade där för att ge dem mer öl. Det var väldigt intressant att se hur människor gick från nyktra till fulla. Tyvärr åt jag ganska dåligt hela dagen så min mage gör lite ont idag, men jag är i alla fall inte bakis.

Liten stor

Starkt att gå på baseball utan att dricka. Känns som man blir starkare för varje event förknippat med alkohol man lägger bakom sig utan a.

Jag har också börjat tänka på vuxna som går från nyktra till fulla när jag är nykter i såna sammanhang och det är något konstigt med det. Man märker det ju inte själv när man dricker men måste ju vara konstigt för tex barn när mamma eller pappa blir annorlunda även om de inte blir jättefulla.

Tofslan

...jag kände mig lite starkare när jag lämnade och kunde köra hem.
De beter sig verkligen underligt, kan inte sätta ord på det. Men de är ju inte sig själva. Där har man varit många gånger, det är väl därför man inte gillar när det är någon nykter i gruppen för de ser hur man beter sig, på riktigt. Jo, jag vet av egen erfarenhet då min mamma var alkoholist, men tycker även det är obehagligt nu som vuxen när min pappa dricker lite. De ska väl vara tryggheten antar jag.

Tofslan

Är det någon annan som vaknar upp med illamående? Det har hänt flera gånger de sista dagarna. Ganska vanligt när jag dricker (såklart) men förstår inte varför det händer nu.

Tofslan

Typ varannan/tredje dag kommer suget.
"Åh, jag ska aldrig dricka mer. Jag älskar att vara nykter. Ska säga till familj och vänner att jag har en alkoholfri sommar."
"Åh, vad skönt det ska bli i augusti när jag kan börja dricka igen. Ex många dagar kvar."

Blir trött på mig själv.

Tofslan

Vaknar på morgonen och allt känns jättebra, tacksam över att inte må dåligt och vakna nykter. Detta håller i sig ganska länge till typ 1. Sen efter lunch så börjar det smyga sig på... Vid 3-4. Blir som värst när min man ringer och säger att han är på väg hem från jobbet. Då frågar han alltid : "Behöver vi något?"
Sen kommer han hem och jag är lite smått irriterad och ledsen för att min man är en trigger för att dricka. Sen håller det i sig till typ 7-8. Sen går jag och lägger mig, eller i alla fall till sovrummet för jag pallar inte.

Bedrövadsambo

Hungrig, arg, ledsen eller trött? Orsaken finns nästan alltid där. Imorgon är en bättre dag! Styrkekram ❤️

Liten stor

Känner igen din beskrivning och min fru är ofta en trigger för mig också. Jag har haft jättebra perioder men senaste dagarna smyger sig suget och tankar som "fuck it, livet suger ju utan så kan lika gärna bättra på humöret ikväll med en whisky".

Ovanligt arg och irriterad idag.

Men visst hoppar vi över a hela juli? Tror vi kommer känna oss glada och fria när vi kommer ur träsket helt.

Tofslan

Bedrövadsambo: Det hoppas jag verkligen, tack för ditt stöd <3

Liten stor: Vi tänker så lika! "Jag kommer ju inte skada någon om jag tar lite vin, vem bryr sig liksom?" eller "Om det ska vara såhär så orkar jag inte vara nykter." Men det är ett löfte till mig själv, och varför är det mer okej att svika eller göra illa sig själv än andra? Jag gör ju detta av en anledning. Absolut juli ut, det är jag helt 100 på!

Tofslan

Jag tänkte skriva ett inlägg om en av de största anledningarna till att jag dricker, nämligen social ångest/social fobi. Jag vet inte riktigt skillnaden mellan de två eller om det är samma sak, men föredrar att kalla det social ångest.

Det syns inte på mig att jag har ångest i sociala situationer, ärligt talat så är jag nog väldigt kompetent när det kommer till nya personer och samtal eftersom jag är så medveten om min obekvämhet. Det är det som är så konstigt. I alla fall så började det när jag var ganska ung, runt 10 år. Jag kunde inte ringa till mina kompisar. När man var liten så ringde man ju hem till kompisen, och ofta var det en förälder som svarade och så frågade man om man fick leka etc. Det tog emot. I skolan hade jag kompisar men var ganska ensam på fritiden efter det, om inte kompisarna ringde mig eller mina föräldrar ordnade något.

När jag blev lite äldre, så var det lättare att ringa kompisar och sms fanns ju alltid. Då började det bli mer och mer i främmande situationer. Typ gå ut och shoppa eller klippa håret var sådana situationer som var jobbiga, för det gjorde jag själv. När jag är med en annan person så sjunker ångesten dramatiskt och ibland försvinner helt, så är det idag också. Idag tycker jag dock fortfarande att det är jobbigt att prata i telefon, även med familj! Så himla sjukt. Något som borde ha blivit gjort i lägenheten för flera veckor sedan händer inte för jag vågar inte ringa hyresvärden etc. Tillslut gör jag det ändå för jag MÅSTE men fyfan vad jag hatar det.

Brukar titta genom gardinen för att se om någon granne är ute, om det inte är någon där så skyndar jag mig ut till bilen. Jag svettas, hjärtat klappar hårt och snabbt. Granskar allting jag har sagt till någon flera dagar senare. "Varför sa jag så?" "Vad tycker de om mig nu?" Är 100% medveten om hur jag står, går och gör när jag är i sociala sammanhang. Inget får verka konstigt. Blir utmattad av att vara i skolan, inte på grund av plugg men mentalt.

Gud, det är så sjukt svårt att förklara hur jag känner! Det är inte en rationell rädsla och det känns så pinsamt och löjligt. Ibland klarar jag inte ens av att gå till mataffären och handla, eller tanka bilen. Även att gå ut och äta är hemskt ibland, tänker att vi stör som kommer hit och äter. Alla servitriser pratar om oss etc. Jättejobbigt är det, och det är konstant. Dag ut och dag in. Ibland bättre, ibland sämre. Men den finns alltid där. Har läst att det bara kan "botas" med att utsätta sig för situationer, men det gör jag ju! Varje dag. Kanske hade det varit värre om jag inte gjorde det och stannade i huset 24/7 inte vet jag.

Alkohol hjälper i stunden, men det gör ångesten så mycket värre dagarna efter. Då känns det som att jag har något att dölja, en mörk hemlighet. Självkänslan är på noll.

Bedrövadsambo

Tror du skulle ha stor nytta av lite kbt-samtal. När du får negativa, automatiska tankar av typen "alla stirrar" så ska du ha ett batteri av medvetna tankar att ta till "ingen tittar på oss, och gör dom det så låt dem titta". Även om du inte ens tror på det just då så kommer de medvetna positiva tankarna sakta medan säkert programmera om din hjärna. För tankens kraft är stark! Vänd på allt negativt och "låtsas" vara positiv, till slut blir du positivt inställd. "Usch, det här har jag aldrig gjort förut" byts till "Kul att prova något nytt, jag ska göra mitt bästa" osv. Prova! Försök att identifiera de automatiska negativa tankarna och byta ut dessa mot medvetna positiva tankar. Det är de negativa tankarna som äter upp dig inifrån.

Tofslan

Ja, jag måste verkligen jobba på det. Som det är nu så står jag bara ut, gör det mesta ändå. Men jag vill må bättre. Jag vill inte känna såhär. Tyvärr kan jag inte ta till en terapeut just nu för vi bor i USA, och ingen sjukförsäkring för tillfället = pissdyrt. Det kanske finns någon bra bok om social ångest jag kan läsa. Ska prova att byta ut tankarna. Jag vet att det har funkat förut, och typ tänka "vad är det värsta som kan hända" och då är det ingenting. Eller att se hela situationen framför sig innan man gör det, det hjälper också ibland. Eller att belöna sig när man har gjort något (brukar ju vara vin då, men får väl bli något annat). Önskar att jag var en utåtriktad person som inte brydde sig om vad andra tycker och tänker. Livet skulle vara så mycket lättare.

Tofslan

Är orolig för hur jag ska kunna klara att jobba 40 timmar eller mer i veckan. Blir mentalt utmattad i andras sällskap på bara några timmar. Jag pluggar till ett ganska socialt yrke där man tar hand om människor. Jag gör det dels för att jag vill ha ett betydelsefullt arbete och dels för att jag vill utmana mig själv och den här ångesten. Kanske om det blir en daglig vana så blir det lättare att hantera.

Aha, då förstår vi bättre varför alkoholen kan få en roll för dig! Social ångest är verkligen en plåga! Ja, jag har personlig erfarenhet av den...! Lustigt nog, lättar den när jag är utomlands, i främmande miljöer, eller tillsammans med människor från andra länder härhemma. Kanske därför att situationen då inte innehåller samma förväntningar på att man ska uppföra sig på ett svenskt korrekt sätt. Har du märkt av den skillnaden något, eller är det lika pestigt här som där?

Tofslan

Njae, det är nog samma för mig här som där. Jag förstår vad du menar att inte upprätthålla någonting, så var det nog när jag var utbytesstudent då var alla så nyfikna på mig och vem jag var att då var ångesten och prestationen inte lika hög. Nu när jag bor här permanent så är det inte riktigt så längre. Dessutom var det väldigt jobbigt i början med engelskan, även om jag själv tycker att jag är väldigt bra, så är det ju ändå inte mitt modersmål. Jag är van nu, så det är okej men det kan ändå vara irriterande att inte kunna uttrycka sig ordentligt ibland, jag känner mig dummare än när jag pratar svenska om du förstår vad jag menar? Dessutom är jag så långt borta från familj och vänner i Sverige, när jag träffar dem får jag glädje och självförtroende och jag träffar dem som sagt inte alltför ofta. Jag måste verkligen se till att skaffa mig mer av ett "liv" här. Det är svårt.

Tofslan

Jag måste få säga att jag är stolt. Förra året höll jag också upp två veckor på sommaren men det var mer för att vi var på ett ställe där det inte fanns tillgång till alkohol, och vi hade en del jobb att fixa. Den här gången har jag gjort det medvetet och för min skull! Jag mår väldigt bra fysiskt, förutom tröttheten. Min hy är jättefin och jag har nästan helt slutat med smink, så den ska bli ännu bättre. Magen gör inte ont alls, ingen halsbränna eller stickningar i benen som jag fick ibland (vet inte om det är alkoholrelaterat men det hände ganska ofta).
Suget kommer och går, vissa dagar är värre än andra, men det har aldrig varit så starkt att jag har velat dricka. Mer arg på situationen och att jag känner de känslorna jag gör för alkoholen. Oroar mig lite inför augusti, då jag ännu inte har bestämt mig. Samtidigt tar jag en dag i taget just nu och det känns väldigt skönt att vara nykter just nu.

Bedrövadsambo

Bra att du fokuserar på fördelarna! Kan inte se ett spår av saknad i ditt inlägg faktiskt ????? Du ska sträcka på dig och vara stolt, och keep up the good work! Kram ❤️

Tofslan

Nej, absolut ingen saknad från min sida, i alla fall inte just denna sekund ;)
Kram

Sannah

Du behöver inte tänka långt fram bara ta en dag i taget! Ju längre tiden går desto klarare blir du över vad du känner och vill!
Jätte bra att du beskriver hur bra du mår! Vad är det som du saknar med alkoholen? Vad kommer den att ge dig som du nu inte redan har nu?
Kram!