av Surkärring

Jag vill ändå så gärna dricka ikväll.
Förkyld, missar ett roligt lopp som jag egentligen är i bra form till pga en fånig virusinfektion.
Mannen på konsert som jag missar då jag prioriterade loppet.
Filmen jag ser är usel och det är så synd om mig.
Åh en flaska vin hade suttit så fint.
Men inte.
I morgon har jag 40 nyktra dagar.
Tänker inte förstöra det nu.

Surkärring
tors, 2017-10-12 - 16:36

dagarna går så långsamt.. .det känns som en evighet sedan jag sist drack och ändå har det inte ens gått 3 månader... jag saknar det så. tycker mycket är tråkigt. jag saknar det härliga I att dricka vin med vännerna känna kroppen slappna av och sitta vaken långt in på nätterna..
nu går jag och lägger mig kl 10 på kvällen, tycker folk blir dryga när de dricker men sådan var ju jag också innan. vill dricka så andra blir intressanta igen.
vet inte vad jag ska saga med detta antagligen har jag en dipp
har planerat semester som får ställas in för pengarna räcker inte till. blir lite deppig av det.
jag forestaller mig en plats, en kort period där jag kan få vara ifred och dricka mitt vin utan dåligt samvete.
bara åka någonstans en helg, och inte behöva känna skuld för min längtan efter vin.
ska jag aldrig kunna dricka igen?
det är en sorg.
jag sviker så manga om jag dricker igen. mest mina barn. kanske lite mig själv men det känns inte som om det spelar någon roll
jag klarar mig utan vin men jag är uttråkad.
trots allt roligt som går att göra utan alcohol.
fan vad jag är uttråkad

Surkärring
tors, 2017-10-12 - 16:36

dagarna går så långsamt.. .det känns som en evighet sedan jag sist drack och ändå har det inte ens gått 3 månader... jag saknar det så. tycker mycket är tråkigt. jag saknar det härliga I att dricka vin med vännerna känna kroppen slappna av och sitta vaken långt in på nätterna..
nu går jag och lägger mig kl 10 på kvällen, tycker folk blir dryga när de dricker men sådan var ju jag också innan. vill dricka så andra blir intressanta igen.
vet inte vad jag ska saga med detta antagligen har jag en dipp
har planerat semester som får ställas in för pengarna räcker inte till. blir lite deppig av det.
jag forestaller mig en plats, en kort period där jag kan få vara ifred och dricka mitt vin utan dåligt samvete.
bara åka någonstans en helg, och inte behöva känna skuld för min längtan efter vin.
ska jag aldrig kunna dricka igen?
det är en sorg.
jag sviker så manga om jag dricker igen. mest mina barn. kanske lite mig själv men det känns inte som om det spelar någon roll
jag klarar mig utan vin men jag är uttråkad.
trots allt roligt som går att göra utan alcohol.
fan vad jag är uttråkad

Amanda igen...
tors, 2017-10-12 - 20:15

Jag vet hur du känner, alltför väl... Vet inte om det är till nån nytta men tillståndet går över. Sen kommer det dock tillbaka igen då och då.?Jag försöker acceptera det, tänker att vinsterna med att inte dricka är ju så många så på nåt sätt måste vi ju betala...
För även om jag tycker vi som har den här åkomman, kämpar med den och övervinner den, övermannas av den men vinner igen, är väldigt intressanta och fascinerande människor så offrar vi ju något andra kan "unna" sig utan besvär.
Det är ok att tycka att det är trist och det är ok att känna saknad.
Men jag tror att det ligger närmre till hands att sakna det när ekonomin gör det svårt att unna sig något annat man velat ha. Så funkar jag i alla fall.
Hursomhelst min vän, du är intressant även om resten behöver alkohol för att bli det??
Hoppas du får en ok kväll ändå, själv ska jag dricka en till kopp kaffe och fönstershoppa på zalando?
Kram!❤️??

Carina
fre, 2017-10-13 - 07:03

Tack för att du berättar om din känsla av att vara uttråkad. Det är säkert många som känner igen sig i det. När man slutar med ett beteende (i detta fall dricka alkohol) som fyllt en funktion (i detta fall kanske känna avslappning, gemenskap eller annat?) så blir det ofta först ett tomrum. Eftersom man inte hittat några alternativa aktiviteter/beteenden att göra i stället, där alkoholen tidigare hade en roll.
Det brukar därför vara viktigt för många att hitta alternativa förhållningssätt eller aktiviteter för att hantera det. Kanske hitta avslappning, gemenskap eller vad alkoholen nu fyllt för funktion på ett annat sätt. Hur tänker du själv kring det? Vad har du testat? Vad tycker du om? Vad är du intresserad av?

Här på forumet har vi en lista med massor av aktiviteter man kan testa. Listan ser lite överväldigande ut, men om du vill så kan du kolla igenom den och se om du kan hitta 1-2 saker som du känner dig nyfiken på. https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3669

Du skriver också om sorgen. Ofta är alkoholen en sorts tröst eller vän när livet känns lite tyngre eller stressigare. Så att sluta dricka kan kännas som att bryta upp med en vän, och man behöver hitta andra vänner i stället. Valet blir också att ibland behöver man välja mellan olika sorger. Exempelvis: Väljer jag sorgen att bryta upp med vännen alkohol, eller sorgen det skulle innebära att göra barnen besvikna?
Det kan i vissa stunder kännas som ett svårt val. Om man däremot lyfter blicken och funderar - vad skulle jag vara gladast och mest stolt över om 1 år från nu, då kan det bli enklare när man ser de långsiktiga vinsterna.

Vet inte om något av detta passar in för dig. Hur som helst så vill jag ge dig en applåd för dina snart 3 månader! Starkt kämpat!

Med hopp om att du får en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Surkärring
fre, 2017-10-13 - 17:59

Tack för vänliga svar.
Att hitta aktiviteter har jag inga problem med det är oftast fullt upp.
Jag har snarare problem att välja bort saker.
Och valet är ju enkelt det är klart att jag inte ska dricka. Jag ska inte göra mina barn besvikna. Jag tänker inte dricka alkohol.
Men det så tråååååkigt!
Jag saknar eftersmaken av ett gott vin till maten.
Eller en god drink före maten.
Det är inte samma sak med vatten eller läsk (bläh!) eller alkoholfritt vin.
Jag kan ju klara bara ett glas. Ibland. Och oftast inte. Och jag vill inte orsaka otryggheten hos mina barn att behöva undra hur det ska gå denna gången. Men jag tänker ofta att jag kan testa. I smyg.
Fast jag gör det inte.
Samtidigt som jag har en stark känsla av att jag missar något viktigt.

Bedrövadsambo
fre, 2017-10-13 - 19:43

Du har ”bara” varit nykter tre månader. Snart kopplar du av lika bra med en god kopp the, lyxig choklad, eller vad du nu hittar på. Alkohol har varit din avkoppling och ”guldkant” i många år, självklart krävs det mer än tre månader för att den sorgen ska blekna till hanterbar nivå. Tänk på att tankens kraft är stark. Tänker du ”tråkigt, sorgligt, jag vill ju dricka lite för det är så mysigt” så är det bara en tidsfråga. Tänker du istället ”ja, jag är sugen men det går över och jag vill inte dricka för det är inte värt det” så blir det istället en självuppfyllande profetia åt det positiva hållet. Styrkekram ❤️

träningstanten52
lör, 2017-10-14 - 21:19

Innan man blir stabil säger länkarna. Jag tror det stämmer bra och klarar en kortare period. Jobbar på nya intressen det har hjälpt och tänker inte bli deppig om det blir ett glas på vägen. Heja dig

Surkärring
lör, 2017-10-14 - 21:36

Det är ju en hel evighet!!!!
Idag har jag lekt med barnen, tränat, varit på Bibblan, käkat pizza och kollat film. Jag längtar efter vin hela tiden..
Och tiden går så låååångsaaamt...

Knaskatten
lör, 2017-10-14 - 23:54

Jag förstår PRECIS. Och tycker att du är så cool och stark som har klarat det så bra hittills. Att hela tiden vara sugen men ändå låta bli - vilken jäkla bedrift!
Att få hjärnan att tänka långsiktigt istället för kortsiktigt är inte lätt alls.
❤️

AlkoDHyperD
sön, 2017-10-15 - 12:58

Det låter som det ständig suget, längtan efter alkohol, är mycket energikrävande för dig. Jag undrar om du funderat på vad det är du upplever att du missar?
Det kan vara bra att utforska den upplevda belöningen som gör att man väljer något långsiktigt destruktivt. Vad är det för känsla eller upplevelse du får eller slipper när du dricker?
Alla beteenden fyller en funktion. Även om man kan tycka att ett beteende är negativt finns det alltid en anledning till det.
Av vilken anledning brukade du dricka?
Och sedan, hur kan du uppnå detta på annat sätt? Eller om du inte kan hitta något annat sätt, är det möjligt att behovet kan förebyggas?
Jag menar så här: jag dricker t ex för att släcka ner i en överhettad hjärna, fly från mig själv eller dämpa oron i kroppen. Träning fyller en liknande funktion. Träna hårt räddar mig och har räddat mig i åratal. Sliter dessvärre på kroppen och ökar risk för överhettning..
Men om jag skulle gå till förebyggande handlar det om att se till att minska riskerna för att hjärnan blir överhettad och kroppen uppvarvad samtidigt som den är för trött för träning. Flykten från mig själv handlar förmodligen om ett långt arbete för att öka självmedkänslan. Och att söka mig till annat som fyller själen med ro.

Surkärring
sön, 2017-10-15 - 19:48

AlkoDHyperD så klok du är och vilka bra frågor du ställer. Helt plötsligt vill jag bara gråta. Du rör vid en viktig punkt..
Ibland tänker jag att jag borde prata med någon men jag är rädd att det aldrig kommer att ta slut, eller att det faktiskt tar slut och då blir det med mig inlåst eller övermedicinerad till oigenkännlighet...
Kan ju resonera i all oändlighet.
Fick en gång höra när jag bodde utomlands att jag inte led av hemlängtan utan bortlängtan.. Har tänkt mycket på det. Jag är rastlös och har svårt att vara i nuet. Har otroligt svårt att göra "ingenting" och har ett stort planerings- och kontrollbehov.

När jag drack kunde jag släppa allt och bara vara. Jag kom in under ett täcke där inget längre spelade någon roll. Det var så skönt.

Nu känns det som om jag aldrig kan vila. Jag har ingenstans att gömma mig. Allt är tidsbegränsat, all träning har ett slut, någon gång måste jag "komma tillbaka till vardagen". När jag drack visste jag att jag någon gång behövde vara nykter men för en kort sekund kunde jag strunta i det.

Många gånger gick det bra att dricka. Det var inte alltid katastrof men med barnen vågar jag inte chansa. Kanske var det därför bara en kompis kanske två faktiskt tyckt att jag drack för mycket. Ingen annan tyckte det och många undrar varför jag måste vara så drastisk och sluta helt. Men JAG vet ju varför. JAG vet hur många gånger det gått illa. De flesta vet inte alla gånger jag drack på vardagarna.

Men jag längtar alltid efter något. Och jag blir fort uttråkad. Att dricka vin var att göra NÅGOT när barnen var på väg att lägga sig, när det var för sent att träna men jag var för trött för att läsa. Jag kunde dricka vin och titta på usel tv. För jag GJORDE något..

Eller gå på krogen för att det var att GÖRA något. Inte samma sak att gå och äta nåt det fyller inte samma hålrum.

Tänkte det skulle vara skönt att slippa vara bakis på jobb. Det är det ju men samtidigt känns jobbet så tråkigt. Kanske det bara en dipp. Kanske tjatar jag om vin bara för att ha något att tjata om. Jag vet inte..

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte fler saker att klämma in på dagarna, jag orkar inte..

Bedrövadsambo
sön, 2017-10-15 - 20:50

Just nu virkar jag kassar med glesa öglor att använda till frukt när jag handlar. Och nej, det är inget skämt. Handarbete som virka, sticka, brodera är dokumenterat bra för återhämtning. Mindfulness, där man lär sig uthärda rastlösheten, är också svinbra!

AlkoDHyperD
sön, 2017-10-15 - 21:37

Eller längta bort.
Hemma = en trygg plats
Men om man inte har någon trygg plats, inte känner trygghet inom sig själv, blir det ju begripligt att man söker efter den någon annan stans. Hittar man den inte hos sig själv måste man ju bort från sig själv.
Vad är då en trygg plats?
Jag tänker mig att det är en plats där man inte behöver vara rädd. Inte försvara sig eller vara vaksam, utan bara slappna av.
Ensam eller tillsammans.
Om man har den typen av bortlängtan är det för att det finns hot. Inre hot i form av självinvalidering, eller kanske yttre i form av en invaliderande omgivning.
Din bortlängtan är kanske i själva verket hemlängtan, men du hittar inte riktigt hem...
Kan det vsra så?

Bedrövadsambo
sön, 2017-10-15 - 23:52

Jag är väldigt hemmakär. Mår fysiskt dåligt av att resa, men gör det förstås ibland. Dock krävs det mycket för anpassa mig till nya miljöer och intryck. Och jag har en väldigt god självkänsla. Jag vill förstås prestera bra, men jag står inte och faller med det. Jag bjuder på mina misslyckanden, och jag är tillåtande mot min omgivning på samma sätt. Men när jag blev utmattad för tio år sedan blev jag helt knäckt. I alla lägen hade jag kunnat lita på mina egna förmågor. Plötsligt var de puts väck! Tilliten till mig själv fick en megakris. Rätt snabbt var jag på banan igen (inom ett halvår) men sen fick jag tre mindre återfall. Vetskapen om att det kan hända igen är hemsk.

AlkoDHyperD
mån, 2017-10-16 - 06:00

Långvarig stress som leder till utmattning innebär att fight/flight/freeze-tillståndet är ständigt aktiverat. Och då är det inte konstigt att förlora kontakten med tryggheten och tilltron till sig själv.
När reptilhjärnan får fritt spelrum (vid reella hot är det en överlevnadsfunktion) tänker vi inte med den "kloka" delen av hjärnan.
För oss som har ett beroende är det då stor risk att agera på impulser. Fly till varje pris.
Ännu större anledning till att hitta källor till återhämtning.