Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Mirabelle

Nu undrar jag, är det mycket socker i vin? Sedan jag slutade hälla i mig vin i tid och otid har ett enerverande sockersug gett sig tillkänna. Jag dreglar över bakverk i affären och närapå stjäl barnens fredagsmys efter att de gått och lagt sig... Väldigt ovant tillstånd för mig. Jag har aldrig riktigt brytt mig om sötsaker, eller begripit varför jag skulle vilja stoppa i mig det. Dessutom blir jag spattig och överaktiv av socker. Duracellkanin på rocket fuel... Om det är mycket socker i vin kanske kroppen har vant sig vid ett högt sockerintag regelbundet utan att jag visste om det? Och nu skriker den efter sin kick? Nå, kroppen får i så fall snällt vänja sig av med det. Det blir inga munkar o skit.

CS

Mycket socker i vin, lite mindre om du hällt i de de torrare sorterna. haha. Och sen är ju alkohol jäkligt kaloritätt, jag har nog dalat ett par kg tror jag. Väger mig inte men känner på kläderna och ser i ansiktet.

Det är lätt att ersätta ett sug med ett annat och vi med beroendehjärnor har ju ganska snabbt till det. Jag sliter med huvudvärk. Har aldrig haft innan, försöker dricka massa vatten men det hjälper inte så värst. Tror det är en sån kombo av allt. Vi har pajjat våra hjärnor och hela vårt inre med alkohol under lång tid, klart det påverkat kroppen. Tar tid att ställa rätt vad jag förstått.

Jag har kört med endel joser typ, kastat i massa bär och frukt i blender och druckit. Visserligen fruktsocker men väldigt mycket bättre än vitt socker eller alkohol tror jag nog.

Tror du och jag på socker är rätt lika. Haha, behövs inte tillsätta så värst mycket energi direkt.

Jag som inte alls gillar godis har också längtat efter något sött till och från nu. Tack och lov behöver jag endast lite för att det ska gå över. Har jag inget går det dessutom över av sig själv. Alltså, inget problem för mig, bara en iakttagelse. Det kanske mest handlar om att kroppen försöker ersätta ett sug/beroende med något annat.

Ha en fin söndag, nu håller vi i det här! ♡

Mirabelle

Varför vill det osamarbetsvilliga aset bara bli beroende av onyttigheter??? Tänk om man kunde bli beroende av städning, matlagning, riskakor, broccoli... men nä, det duger minsann inte. Det ska vara droger, alkohol, eller födoämnen som leder till kroniska sjukdomar som åderförkalkning eller diabetes. Beroendehjärnan är som ett litet barn i trotsåldern. Helt utan vett och sinne för konsekvenser skriker han sig blå över att inte få cykla trehjulingen nerför rulltrappan... En dödsföraktande treåring. Det är beroendehjärnan. Bäst att inte ta råd från den.

Tofslan

Hej Mirabelle, tycker du gör ett jättebra jobb. Beroendehjärnan är verkligen the Id som Freud skulle kalla det. Impulsiv, vill bara ha och ha, egoistisk och tänker knappast på konsekvenser. "Bara jag mår bra nu så spelar inget annat någon roll." Jobbigt. Vi kämpar mot beroendehjärnan och för ett bättre liv! <3

Mirabelle

Roligt att du tittat in här! Ja nu kämpar vi på, med siktet inställt på livet så som vi vill att det ska se ut!

Jag tycker det hjälper att försöka distansera mig från mina egna tankar och se beroendehjärnan utifrån, som om vore den ett bångstyrigt barn eller egocentrerad tonåring man hade att hantera. Synd att fanskapet sitter fast inne i mitt huvud. Annars kunde jag lämpa över den på maken och säga "Jag blir galen på hjärnan, nu får du ta över innan jag bränner propparna."

Ni är ju bara för underbara! ? Tro det eller ej, men grönkålschips i ugn håller på att ta över allt annat här hemma. Om jag är med i ert broccoli- och colagäng, vad ska jag kallas då? Grönkåloholic låter ju inte klokt, grönkålist ännu värre... Det sistnämnda som en musiker i en symfoniorkester: "Nu ska vi få höra ett soloparti av grönkålisten Vinäger". ?

krokusen

Hahahah åh så mitt i prick :) :) Som ett barn i trotsåldern :=)

Mirabelle

Men det rullar så åt helsicke knackligt... Livet i allmänhet alltså. Denna jobbvecka blev till att handla om intet annat än samvetsstress, otillräcklighet och krishantering. Jag försöker stålsätta mig och hantera saker och ting utan att slå knut på mig själv enligt nya mantrat "Good enough". Men det känns allmänt meeehhhh... Idel krossade visioner och grusade planer. Sluta bry sig för att rädda hälsan. Vad gör jag enns där när det är omöjligt att utföra arbetet på ett samvetsgrant sätt? Jag antar att det är något jag måste ta ställning till så småningom. Inte idag. Men jag är ta mig fasen nykter!!!

Mirabelle

Krishanteringen på jobbet funkade. Allt rullade, om än inte smärtfritt. Så börjar telefonen ringa... Kris på hemmaplan. Slutade med panikhämtning i skolan och halvt jobb halvt VAB om varannat. Och i eftermiddag har jag ett viktigt möte på habiliteringen gällande ett av mina barn. Har väntat i månader på att få in foten där. Jag MÅSTE dit, eller bli tillbakaputtad flera månader igen, och orsaken varför vi ska få behandling där är verkligen AKUT. Kan inte vänta. Och jag tror jag fått magsjukan som går på jobbet... Om jag bara kan hålla mig från att kräkas tills jag varit på det där mötet... Ska prova att äta något. Glömt det. Tror senaste gången jag stoppade i mig något var lunchen igår. Feberkänsla och illamående kanske beror på det. Men usch, jag vill verkligen inte ha något :( Jag vill gråta en skvätt och sova i 24 timmar.

Mirabelle

Det var rubriken på ett dum-dum-positivt mail från Hälsoliv som damp ner i min telefon nyss. Höll på att kasta fanskapet ut genom fönstret.

Mirabelle

Inget fel med att njuta. Det var bara fel tillfälle för en sådan rubrik att dimpa ner. Mina nerver sitter utanpå skinnet en dag som denna. Telefonen gick varm iom att jag försökte lösa kriser överallt samtidigt. Jag väntade svar från någon som är viktig i sammanhanget, och så var det bara ett sånt mail som plingade till. Jag var definitivt inte inställd på njutning mitt i infernot.

Mirabelle

Mailet om njutning landade nog inte så tokigt ändå. Bägaren rann över. Jag gav upp och tog en power nap. Bäst investerade 15 min någonsin! Illamåendet försvann :) Sen gick det bra att hantera resten... och det jag inte kan fixa under omständigheterna... Det kan jag inte fixa. Så enkelt är det faktiskt, när man ser litet klarare på situationen.

Du klarade det! ♡ Wow, blev lite orolig där ett tag. Din och min jobbsituation och känslorna inför densamma är nästan identiska. Tack och lov är mitt privatliv lite lugnare.

Ja du, igenkänning på ord - ännu oftare i tal - vid fel tillfälle... ? En del stackare vet inte vad de sätter igång när de helt oskyldigt försöker vara vänliga eller hjälpsamma. ?

Hoppas att du får en lite lugnare kväll nu! Andas! Kram

Mirabelle

Hade det varit IRL, någon käck äppelkindad typ som levererade positivt tänkande så hade jag nog bränt topplocket på den stackaren... Människor vill så väl... Men jag är ur balans :/

Vad ska vi göra åt våra jobbsituationer? Det här är ju hemskt ohälsosamt... Det är ju klart som korvspad... Kan man klara hälsan genom att styra sitt eget förhållningssätt, eller är det mission impossible?

Jag ligger nu under täcket med frossa, och kämpar för att inte kräkas. Hoppas det går över med en god natts sömn. Annars får det vara som det är. Det blir spiken i kistan för situationen på jobbet, men bemanningen är faktiskt inte mitt problem att lösa, även om jag ser att de inte kan lösa det utan mig. Om de som sitter på pengapåsen inte snålkörde verksamheten in absurdum till att börja med skulle det inte enns finnas något problem att lösa.