Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, alla vet ju varför jag skriver här. Problem med alkoholen. Drack första gången när jag var 17 år och älskade det från första stund. Mitt mål just nu är att inte dricka söndag-onsdag. Jag är ledig torsdag-söndag. Oftast så dricker jag inte söndag, måndag, tisdag men sen på onsdag börjar jag känna mig "värdig" eller vad man ska säga, men försöker hålla mig till torsdag och då blir det hus i helvete! Senaste tiden så dricker jag på torsdag, fredag och lördag. Ibland har jag druckit på söndagen också... när jag vaknar full då är det kört. Då fortsätter jag bara dricka för att hålla kvar i någon sorts känsla och inte bli bakis. Men sen blir det ju ännu värre dagen efter. Förra måndagen var hemsk. Då hade jag druckit non-stop torsdag-söndag med kanske några timmar emellan nykter. Jag var typ halvt paralyserad och kunde inte gå till skolan och låg hemma i sängen hela dagen. Mina händer bara skakade. Stackars, stackars kropp.
Varför dricker jag? Jag skulle nog säga att tristess är en del av det. Vana. Och jag blir mer utåtriktad. Har väl en släng av social fobi som ger mig ångest, alkoholen tar bort lite av det i stunden. Men jag märker ju att efter en dag av drickande så ökar ångesten med 10.000%. En av mina föräldrar var alkoholist och även pillermissbrukare så gener är kanske en del av det. Det är lätt att dricka, allting känns lättare. Jag bor i ett land där alkohol är VÄLDIGT tillgängligt, går att köpa nästan 24/7.
Vad vill jag förändra och varför? På senaste tiden (eller har det alltid varit så?) så tänker jag på alkohol nästan hela tiden. Så fort jag vaknar så kommer tankar. Oftast när jag börjar tänka att "nu har jag inte druckit på ett tag, vad bra" då är det nästan 100% att jag kommer dricka den dagen, utan att jag har bestämt det. Jag vill kunna bestämma själv, och hålla mig till att inte dricka en dag även om det finns möjlighet. Och som jag skrev förut så vill jag börja med att inte dricka söndag-onsdag. Jag mår inte bra av detta, och kroppen mår inte bra såklart. Jag har en underbar man och jag vill uppskatta honom utan att vara påverkad hela tiden. Något jag har börjat med är att inte köpa alkohol själv, men jag frågar fortfarande min man om han kan köpa och han köper hem själv också utan att jag har bett om det. Spelar ingen roll vad det är, jag är inte petig. Jag vill sluta be om alkohol i alla fall.
Det är väl en mjukstart för mig... Vi får se hur det går.