Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Emma79

...min man också ? jag är SÅ slarvig..

Eller kreativt impulsiv, hoppar från ett projekt till ett annat.

Men jag börjar lära mig, och blir väldigt lugn av att städa ur skafferi och stryka tex.

Godnatt!

AL

Det där med sexet är så off.
Tror jag gör som du....inväntar lusten....istf att bli nojig över det oxå.

Som vanligt är jag kärringen mot strömmen. Mycket mera på när jag är nykter. Det beror säkert på att jag druckit så mycket att sömnen gått före sex. Rent allmänt föredrar jag myset - eller för all del den ibland primitivt råa, men ack så underbara, akten - på morgonen, men som bakis är det inte mycket värt.

Mirabelle

Håller med om att sex är bäst på morgonen! Allra helst bli väckt av mysigt pillande... Pirr i hela kroppen när man befinner sig mellan dröm och verklighet... Kanske ska jag lägga in en beställning på det :) Då bara måste ju lusten komma :)

Tror att det är smart att hitta och lösa grundorsaken och inte bara symtomen. Hoppas innerligt att du får rätt hjälp nu. Lycka till! ♡ Kram

Emma79

...är ju ännu ett steg mot att må bättre! Wow!

Att våga be om hjälp kan vara en sån otrolig lättnad, att inte behöva dra hela lasset själv.

Hoppas nu att du hamnar I rätt händer ??

Mirabelle

Ni är så rara allihop <3 Nu känner jag mig litet som en bluff, som hänger här med min vånda... Det är ju depression och ångest som är mina "riktiga" problem :/ Kan man vara bluff-alkis? Nä... Ett riskbruk är ett riskbruk, faktiskt. När som helst kan alkoholen användas som ett plåster på symptomen igen. Jag måste hålla mig borta från den. Och jag måste logga in på vårdcentralen och boka tid. Det är kvällens uppgift. Jag förberedde mina närmsta kollegor på att jag kommer behöva gå till läkare. Sa som det var. Jag mår inte bra psykiskt, och har insett att jag behöver hjälp att ta mig ur det, innan jag blir en lallande grönsak. De blev förskräckta och började skuldbelägga sig själva för min stressnivå :/ Men det handlar ju om så mycket mer än arbetsrelaterad stress... Nåja. Rom byggdes inte på en dag. Först boka tid. Sen får resten komma som det kommer.

Mirabelle

Jag har skickat in begäran om tid och beskrivit problemet kortfattat svart på vitt. Nu försöker jag att lita på processen. Jag får en tid. Jag inställer mig. Läkaren ställer frågor. Jag svarar. Om jag bryter ihop och bölar mig igenom allt så får det bli så. Det kommer gå bra.

AL

Det blir bra...kliver du tagit....och blir det skit så är vi ändå kvar....

Emma79

...alltid hos Läkare.

De lägger huvudet på sen och frågar hur det är.

Och vill ha ett ärligt svar o allt stannar mellan se 4 väggarna.

Då släpper det o tårarna sprutar.

Otroligt befriande ?

Vid depression arbetar ett litet område kallat Amygdala lite för hårt och andra områden lägger ner, serotoninet studsar tillbaka för snabbt i synapsen... I detta tillstånd behöver vi hjälp, du behöver inte lyfta dig själv, vara duktig. Modigt och bra att du nu bokat tid!
Forskning visar att antidepressiva medel och terapi når samma resultat, vilket jag tycker är väldigt intressant. Välj det ena eller det andra men en kombination är inte fel.
Visst, att gräva fram all skit är inte kul men ska du bli av med det är det nog vad som krävs. Men det tror jag nog du vet☺️ Du är stark och intelligent och har all rätt i världen att få må bra!! Och när vi mår bra kan vi börja ta hand om oss själva❤️

Mirabelle

Nu fick du mig att le :) Om det blir skit så finns ju ni här :* Skönt!

Mirabelle

Puffar åt rätt håll, Hejja-rop, omtanke och info... Tänk vad man får på det här forumet <3 Jag satt i bilen och undrade om jag överdramatiserar och slösar med läkarens tid. Men så kände jag plötsligt inte igen mig och kunde inte hitta hem. En väg jag kört åtminståne en gång i veckan i fyra år... Förvirringen höll i sig några minuter bara, men det är skrämmande ändå. Och det är tyvärr alldeles för vanligt förekommande. Jag kan tex gå ut genom dörren på morgonen och sedan bli stående, för att jag inte vet åt vilket håll jag ska gå för att komma till jobbet (och det går bara att välja vänster eller höger. Jag jobbar 5 min promenad på rak väg hemifrån). Då får jag testa att gå åt ett håll och se om det blir rätt. Jag har vant mig vid att få sådana "demensanfall" litet nu och då... men det är nog inte riktigt friskt. Det behövs nog en läkare nu.

Hej vännen ❤️ Har varit dålig på att kommentera här.. men vill bara säga att jag uppskattar så att du finns och hoppas allt går bra för dig❤️ Jag vill gärna vara ett stöd om jag kan. Kramar / Odette

Mirabelle

Härligt att du tittar in :) Du är ett stöd. Bara att veta att du finns här och att du förstår vad det handlar om ger mig lugn <3

Mirabelle

Min man blev helt chockerad när jag berättade om några av mina "demensanfall". Jag inser att jag har blivit en mästare på att mörka mitt förvirrade tillstånd. När jag tex mitt i en mening tappar tråden och glömmer bort vem människan är, vad vi pratar om och varför... Då maskerar jag det snabbt och effektivt med att låtsas att jag helt apropå blev slagen av en annan viktig tanke, och därför avbryter resonemanget mitt i meningen. Det hela brukar klarna igen medan jag spottar ur mig en massa annat vi måste avhandla vid första bästa tillfälle. "Ja just ja, var var vi nånstans, jo..." När jag glömmer hur man går mellan olika lokaler på jobbet, eller vart jag är på väg, gör jag samma sak. Låtsas att jag kom på något jag bara måste göra först och skyndar målmedvetet iväg på påhittat ärende. Det hela brukar klarna på vägen. Shit vad sneaky jag är egentligen...

Idag har jag inte haft ett enda förvirringsanfall :) Kanske släpper en del av stressen bara av vetskapen att hjälpen kommer? Jag fick tid på onsdag i nästa vecka... Jag peppar mig själv för att våga vara helt ärlig med hur illa det är ställt. Man blir inte skjuten i gryningen även om man har tappat kontrollen över sitt eget huvud.

Emma79

..hade ett par såna anfall innan jul ( väääääldigt mkt jobb då ) exakt som du beskriver. Står o pratar om något självklart någon jobbgrej något jag upprepat en massa gånger och så TOMT. Tyst. Skratt. ”Ja just det exakt så, tja från det ena till det andra...”

Utbränning säger de. Eller på väg mot. Små förvarningar.

Krympta hjärnan spökar igen ?

Härligt med hjälp, klart man ska få hjälp! Och känslan när man hittar någon som är nyfiken o bra, och liksom en detektiv ger sig in o undersöker.

AL

Detta låter ruskigt. Hjärnan har lagt sig i stridsberedskap..akutläge.
Reptilhjärnan jobbar för högtryck. Det brukar inte funka så bra under en längre tid... och då är det inte bara minnet som tar stryk.
Allvarligt....
Du måste landa.
Vi vill ju ha dej kvar...?