Startar ny tråd med målet att flytta tråden eller börja skriva i det vidare livet då min gamla tråds rubrik känns för frågande och inte tillräckligt beslutsam. Tror det kan hjälpa mig att mentalt inte traggla vidare med återfall i långa perioder och det känns som det är dags att lägga mina gamla anteckningar bakom mig för en fräsch start. Känner mig lättare bara av att skriva det här inlägget. Men innan jag vågar flytta till det vidare livet ska jag bevisa för mig själv att det är klart nu, kanske flytta tråd när jag haft 90 eller 100 vita dagar. Har inte druckit på ett tag men för enkelthetens skull kallar jag idag för dag 1.

Liten stor

Tack Emma och bra jobbat själv! Jag är dålig på att peppa och kommentera andras trådar för tillfället.

20 %/20 dagar.

Påskhelger på g med roadtrips, släktmiddagar, övernattningar etc. ogillar det starkt och brukar vanligtvis ta några glas extra för att ta mig igenom. Nu får jag lida igenom helnyktert. Men ska försöka vara positiv.
I april har jag massa utomlandsjobbnätter där jag reser själv. Ska se till att jag får hotellrum med tömda minibarer just in case. Känns litegrann som det klickade till ngt nu i hjärnan efter 3 veckor och känns lättare att avstå självmedicinering.

Emma79

...men ”måste” göra. Typ träffa vissa släktingar eller annat folk i olika konstellationer.

Borde man inte bara sätta sig ner och utvärdera vad man EGENTLIGEN vill göra med sin lediga tid? Det är så lätt att glömma bort sig själv i det där som kallas livet och dess måsten.

I princip måste man väl ingenting.

Ibland när man är på såna där tillställningar där man känner att ingen egentligen vill vara där, så alla super för att orka med.

Herregud!

Ta med dig någon bra bok eller Netflix eller något till de där hotellrummen! Det bästa jag vet med hotell är lugnet och så frukosten, men de har jag missat så många under åren då jag hellre sovit bakfyllan av mig. Ställer klockan på 11. Utcheckning halv tolv.

Lycka till med påsken! Ha en plan and stick to it ?☀️?

Nåt kag gillar med min behandling är att vi ska lära oss att vara snällare mot oss själva. Där i ingår bl.a att lära sig säga nej. Det behöver vi nog öva på ?

Liten stor

Emma o Jenny, tack. Tror det ligger mycket i det ni säger. Jag har alltid satt min omgivning, jobb och annat framför mig själv tror jag (vilket iofs lett till bra karriär och fin familj) och har väl nånstans glömt bort mig själv i allt. Jag går också i terapi nu och ska jobba vidare med den biten. Att göra andra alla andra nöjda hela tiden är ju en omöjlig uppgift.
Känner en inre riktig grundlycka och lugn nu så antar att kroppen börjar hitta riktiga endorfiner (eller vad det nu är som pumpas ut).

Glad påsk på er

En väldigt klok kvinna vid AlkoDHyperD skrev en gång ett ord jag aldrig tidigare reflekterat över. Jag lade det i min hög av "bra-ha-ord", ord som jag funderar över när det är tungt. Och kan förmedla vidare.

Självmedkänsla

Kram

MM

Liten stor

Klarade släktmiddag igår vitt (men fler besvikna miner att jag inte drack). Men skit i dom, jag jobbar på min självmedkånsla (sjukt bra ord monday morning).

Emma79

Kämpar med dem de här dagarna. Trodde de skulle vara lite lugnare, såg till och med fram emot att träffa dem men inser sen att jag oftast varit rätt mys-lullig när jag haft med dem att göra tidigare.

Nu blir det djupandning och tålamodsträning istället ?

Liten stor

Vad är det med kulturen kring at dricka?
Pratade ju igår om att jag slutat dricka och tackade nej till öl/vin hos släkten.
Idag (hos samma gäng)ska du ha snaps till sillen?
Jag - nej tack
De - oj inte ens till påsklunch? Ska du inte ha lite vin eller öl då?
Jag - nej tack jag dricker ju inte längre

Kämpar nu med sug på a och vilja att bara ge upp.

Emma79

Jag vill nästan inte ens kalla det kultur.

Men man har ju varit där själv, trugat och hållt på.

Och så fort någon god vän blivit gravid kände man ” Gud så trist hon kommer att vara i nio månader!”

Får skaffa en sån där ”Spola kröken” T-shirt folk hade på 70-talet ?

Eller bara skriva ”Nej tack!” Med stora bokstäver i pannan.

Liten stor

Idag pallade jag inte utan gav efter (några folköl så ingen större katastrof) men sviker ju mig själv. Hjärnan varvade ner och livet kändes behagligare. Men vet ju att det är kortsiktiga belöningar. Är dock inte så orolig att det ska förändra min väg framåt särskilt mkt. Jag är medveten om farorna. Blä

Liten stor

Tappat dagliga updates på gott och ont.
Kontakt med vården på fler sätt vilket jag rekommenderar till alla. Jag har fallit flera ggr igen och haft lite binge-drickande. Men min lever är knappt påverkad alls? Överdriver jag min (som jag tror) alkoholism? Får råd som att planera och minimera mängd per vecka etc? Mitt grundproblem är fortfarande stress, ångest och sömnproblem men jag är övertygad om att jag blivit beroende men känns inte som många inom vården håller med? Kanske för att jag utstrålar välklädd affärsman och såna kan inte ha den typen av problem?

nydag2018

Min är också opåverkad trots mitt höga alkoholintag genom åren. Tydligen har vi tur, men alkoholproblemet kvarstår, oavsett om levern mår bra eller ej. Men jag känner verkligen igen mig i det att man börjar tvivla på om man verkligen har så stora problem, eller om det bara är inbillning.

Emma79

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

Emma79

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

Ellan

Ja det gäller att ha tur och träffa rätt person när det gäller beroendefrågor. Jag hade en lång diskussion med min läkare kring just detta att lära sig dricka lagom. Enligt socialstyrelsen riktlinjer var det just det som skulle rekommenderas. Jag köpte det inte alls då jag visste att jag var bortom ”lagomstadiet” för länge sedan. Jag behövde ju bryta helt. Hade fallit gång på gång och insåg att lagomdrickandet inte fungerade för mig.
En klok kvinna sa en gång till mig att vid alkoholism el andra beroendesjukdomar behövs det ingen läkare för att sätta diagnos. Det kan vi gott göra själva. Så oavsett vilken diagnos eller nivå av bruk så tror jag att vi kan hantera problemen med stress, ångest, sömnproblem bättre om vi blir kvitt alt tar en lång paus från alkoholen. Det blir en enda gegga av alltihop och vi vet inte vad som beror på vad. Jag är en av dem som starkt tror på att ta hjälp av någon som på riktigt vet vad det handlar om och som på något vis har gjort resan. Men det är jag det.
Kram
Ellan, en välklädd affärskvinna ❤️

Någon slags tankeöverföring? I kväll skulle jag leta upp din tråd och hoa lite, undra hur det går och så. Nu hann du före.

Hur mycket påverkar de grundproblem du räknar upp ditt alkoholintag? Vi pratar ju mycket om att vi dricker på känslan av jobbstress och situationer vi känner oss maktlösa i. Men skulle dina A-problem per automatik försvinna om du fick ordning på ångest, sömn och stress på annat sätt? Där tror jag svaret på frågan angående beroende finns. Mina skulle inte göra det, jag skulle lätt hitta andra anledningar.

Tänker som Ellan att man vet bäst själv angående beroendet. Dessutom är det ett jättespektra vad som är just ett beroende. Jag tror att det är viktigt att det är vår känsla och övertygelse som avgör detta. Vi äger vårt inre och våra känslor, dessa är svåra för andra att argumentera emot.

Bra att du säker hjälp i alla fall. Hoppas att det ordnar sig! ♡

Liten stor

Med all input från er kloka vänner här. Känns skönt att veta att man inte är ensam nere i hålet ibland. Jag är absolut alkoholberoende och har bestämt mig för noll! Varje ond spiral har börjar med det där glaset som sen blir till dagar och veckor. Kommer även ta en längre paus från annat i livet. Har inbokade terapisamtal samt uppföljningskontroller på hälsan. Just nu har jag förmodligen abstinensbesvär och annat samtidigt. Men i läget jag är i nu med mkt vårdstöd är min sista och verkliga chans att ordna alla delar. Sjukskriven tills jag är ”frisk” igen. Jag har verkligen kraschat, får se vad som finns kvar när vraket är lagat :)

Mirabelle

Ibland när allt raseras är det egentligen så att bitarna faller på plats. Tänkvärda ord för oss som har kraschlandat och förvirrat ser oss omkring bland spillrorna... Kanske är det så att vraket ska falla samman i beståndsdelar, så att vi kan bygga en ny, starkare konstruktion av de bästa bitarna? Kram