Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Emma79

Fatta vad mycket man oroar sig I onödan! Vi är sällan protagonister i våra medmänniskors liv, även om man ofta tror att man har alla ögon på sig.

En tjej middag fixad, nästa kommer också att gå bra.

Jag ska ha första middagen med rätt många inbjudna på lördag. Är mest nyfiken att iaktta alla under kvällens gång. Är säker på att det kommer att gå bra, men det ska ju vara en första gång av allt.

Bra jobbat jasmine! Don’t worry be happy ?

Bra jobbat och lite "kul" att ingen annan heller drack alkohol....
...då går du/vi in i helgen med lätta steg nu då?

Jasmine! Vad duktig du är. Så skönt att höra.
Jag har precis tittat tillbaka in här igen för första gången på evigheter. Mitt ”dricka ibland” funkade i kanske en vecka. Nu är jag åter och slirar runt och bryter mina egna, hemliga löften till mig själv.
Vill sluta. Men vill inte leva livet helt utan alkohol. Vill ha kakan och äta den, men det funkar ju inte.
Har i alla fall tänkt mycket på dig och hur det har gått. Så skönt att du verkar vara inne på rätt spår. Du inspirerar.
KRAM

Nu är dag 19 slut och jag känner mig både glad och vemodig. Glad för att det ger en frihet att inte använda alkohol. Igår kunde jag t.ex skjutsa min dotter på kvällen när hon ville till en kompis, trots att vi hade varit på restaurang vilket för 20 dagar sen hade varit synonymt med att jag druckit alkohol. Glad för att jag spelade spel med barnen ikväll istället för att bli seg av vin som jag smygdrack ur skafferiet. Men, jag är också vemodig. Vemodig för att jag känner mig asocial utan alkohol, utanför. Vill t.ex inte bjuda hem någon på middag och vill inte föreslå träff med någon kompis på mina barnfria helger.

Godnatt där ute!

Jag har ofta tänkt på dig och undrat hur det har gått för dig och hur du mår! Jag skrev mitt förra inlägg innan jag hade läst ditt... Som du ser så tycker jag också att det är jobbigt att vara utan alkohol.... Men, fördelarna överväger nackdelarna! Och den här gången när jag ”slutat” känns det annorlunda på något vis, mer självklart, ett mer grundat beslut.

Jag hoppas att du vill prova en vit period igen- det är värt det alla dagar i veckan! KRAM

Du är duktig som har klarat det så länge. Har du någon plan framåt eller tar du en dag i taget?
Det jag har tyckt varit jobbigast är liksom tanken på ett liv helt utan alkohol. Det känns så deppigt.
Fattar helt känslan med att känna sig utanför när man inte dricker. Från festens mittpunkt, den som alltid är ”rolig” till en torrboll. Bättre att bara strunta i det och vara hemma?
Svårt!

Emma79

...en vän jag går på bio med. Efter filmen brukade vi ta ett glas vin någonstans och prata om filmen, nu blir det en kopp te.

Det är en rätt skön ingång för umgänge, att göra något specifikt istället för att bara hänga loss.

Ett litet tips bara ?

JenniferZ

Det får mig att tänka på när jag var på bio innan vinet gjorde inträde i mitt liv. Typ mellan när jag var 16 och 22 så avslutades alltid biobesök med varmt väldoftande te och kanelbulle. Såå mysigt!

Den här gången har jag bestämt mig för att vara nykter 90 dagar och sedan utvärdera... Jag lovar inte att jag ska vara nykter resten av livet, bara de här 90 dagarna.. Och även om det just nu känns tråkigt utan vin så kanske det känns annorlunda efter 90 dagar? Och gör det inte det så kan det ju inte finnas något enda negativt argument för att vara nykter i 90 dagar? Jag har ju druckit mer eller mindre varje dag under tre år utan att må särskilt bra... så om jag nu har "tråkigt" i 90 dagar så är ingen större skada skedd;). Så resonerar jag. Följ med på resan och prova! Tre månader, vad är väl det av ett helt liv?;)

Kram <3

.. bio har jag faktiskt glömt bort efter alla år med småbarn. Jag har en vän jag promenerar med och en annan som jag ibland mediterar med... får utöka det till bio med någon. Just nu är jag som sagt mest med barnen (vilket inte är det sämsta;))

Te var det jag drack när jag var nykterist tills jag var 18. Nätter med te och diskussioner om livet, killar, politik... Det hade jag också glömt;)

Jag vill gärna ta 90 dagar!
Men. Tänker genast på alla tillfällen jag kommer att vilja göra undantag. Den där resan, festen med jobbet, semestern och alla glas rosé i solen.
Är jag där än mentalt? Klarar jag det? Eller blir det ännu ett misslyckande?
Jag börjar med en vit dag. Sen en till och en till.
Men om jag bryter det vill jag inte använda det som en ursäkt för att fortsätta dricka, utan bara hoppa tillbaka på en vit dag och en till och en till. Inte tänka att allt ”är förstört” och jag lika gärna bara kan halka in i mina gamla vanor.
Håller jag bara på med ursäkter nu?
För att ”få” dricka? :(

... vilket brukar innebära häng med någon vän, oftast med några glas vin hemma med middag eller ute på någon bar/restaurang. Men, inte den här fredagen. Den här fredagen blir det middag hemma (ensam), löpträning, yoga, bad, te och en bok. Låter så förbannat präktigt! (Och tråkigt...;)). Just idag önskar jag att jag hade några nyktra vänner att hänga med, men de vännerna finns ju bara här i cyberspace! Dag 24 för mig idag och suget var påtagligt när alla på jobbet önskade trevlig helg.

... hur går det för er? Knaskatten, jag känner mig också bekymrad för alla tillfällen då jag måste tacka nej till alkohol, nu närmast festen på Valborg. Men, jag kan bara inte fortsätta dricka som jag har gjort den senaste tiden. Det kommer isf att gå käpprätt åt helvete! Därför står jag ut... andas, äter choklad och står ut... Du vet, vad är 90 dagar av ett helt liv? Kram

Emma79

Jag tycker som vanligt att det där lãter helt otroligt trevligt! ☺️?

Kanske för att jag älskar att vara ensam men sällan är det.

Älskar även yoga bad te o bok ( löpträning hoppar jag gärna över!).

Duktig du är ❣️

Mirabelle

Jag är på tok för trött för löpträning och smidig som ett kylskåp, så jag hoppar yogan, men resten låter helt underbart :) Jag tror jag tar rygg på dig ikväll :)

Du kämpar så hårt :) Jag ler lite när jag läser dina tankar om hur sugen man blir, hur känns det, hur tufft det är att stå ut.
Alla måste gå igenom detta, en tuff resa.
Det som jag upplever som bäst med att inte dricka är att bli befriad av tankarna på vin. Att inte bli besatt av dem. Att inte vänta till fredag, eller en månad eller 90 dagar.
Idag är det fredag. Jag är ensam hemma och skulle kunna lätt dricka vin. Jag har inte ens haft en tanke på det.
Och jag vill inte göra det för att jag vet att besattheten av tankar på vin skulle komma tillbaks.
Lycka till Jasmin!

Efter att ha läst din tråd är jag ganska säker på att du har yngre barn än vad jag har... När mina barn var yngre så längtade jag konstant efter att vara ensam, att få tänka en tanke till slut, att få avsluta det man gjorde (om det så bara var vika tvätt) utan att konstant bli avbruten av någon som behövde sin mamma:). Nu när barnen är större är det annorlunda. Jag har inte längre samma behov av att vara ensam för jag är inte lika "slutkörd" av barnens behov längre. Nu tycker jag ganska ofta (som du kanske förstått) att det är sorgligt att var ensam utan barnen.

Men, den här veckan blev det en bra fredagskväll trots allt och en bra lördag. Nykter såklart;)