Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Jag har läst i din tråd... Vilken resa du har gjort- så inspirerande! Tack för din kommentar, så skönt att höra att någon annan har känt likadant och att det kan gå över. Att det finns ett liv på andra sidan.

Du kanske t.o.m. har något bra tips nu när förhandlingen med a-rösten inför Valborg har börjat?

På valborg är jag bjuden på fest med människor jag inte känner så väl. Min första tanke var att jag ska säga att jag måste vara nykter om det händer mitt tonårs barn något så att jag kan hämta henne. Men, nu har a-rösten börjat viska:
1. Vill du vara den där "tråkiga" personen som inte dricker och inte kan "släppa loss"?
2. Vad ska dina nya vänner tro om dig- du kommer aldrig mer bli bjuden på någon av deras fester!
3. Du kan dricka litegrann, typ två glas vin..
4. Jaja, du hade lovat dig själv att vara nykter i 90 dagar. Nu har det gått 28, du har varit jätteduktig! Ta en dag med vin och fortsätt sen räkningen, en dag spelar ingen roll.

Just idag har jag inga motargument... Om du har något så är jag tacksam för hjälp..

Tanten75

du är chefen! Du säger ingen a! Punkt!

Men... så enkelt är det ju inte... i know, velade precis fram och tillbaka med mina tanter för några dagar sedan. Inga argument var så där jätteövertygande till en början, men det kommer! Vi är medvetna om fallgroparna, riskerna, suget... vi ligger steget före.

-att vara nykter för att kunna vara tillgänglig för barnen är ju en bra ”yttre” anledning, spec i ett nytt sällskap.
-28 dagar blir 29, 30, 31... känslan att vakna nykter och lägga på ytterligare i dag är härlig!
-det är värst innan festen, väl där och resten av gänget börjar vara lite berusade kommer tryggheten i ditt val att vara nykter. Vad skönt att slippa dagen-efter-måendet. Stanken av a är motbjudande osv
-tycker dom inte om dig som du är utan a? Det är deras förlust, sådana bekanta klarar man sig utan!

Hur som helst, det går att lista fram en lång lista med motargument...en del är bra, endel mindre bra... dagen efter kommer den riktiga belöningen när man är så glad, starkare och tacksam att man vaknar upp nykter ytterligare en dag??
Du fixar det! Du fixar det!

Som jag känner igen denna känsla, förhandlingar och kampen att övertala sig själva. Det är tufft och behövs. Jag har också kämpat. Det handlar om att försöka förstå beroenden (din hjärna behöver en kick, dopamin och allt detta, du hittar säkert massor om beroendens mekanismer på nätet) och försöka tvinga pannloben, den logiska delen av hjärnan att ta över. Den logiska och ansvarsfulla Jasmin1 som vet att man inte ska dricka. Den galna och roliga Jasmin2 som vill dricka. Vilken av de vinner denna gång? Det vet du inte. Vilken av de kommer att ta konsekvenserna? Det vet vi, Jasmin1. Jasmin2 försvinner så fort man vaknar bakfull.
Ett hårt, logiskt arbete, som inte räckte för mig. Det var viktigt, men för lite för att sluta dricka. Jag är inte logisk av mig ;)
Så mina tips är inte logiska just nu heller, ha ha.
Jag behövde släppa in sorgen, inte förtränga den. Det är f*n inte roligt att vara nykter. Jag läste alla "strålande" tips på forumet och visste att folk vill mig och varandra väl, men det var himla trist, hopplös och förj*vligt att vara nykter och det är fortfarande. Man är begränsad, man får inte smaka det goda och man måste vara på sin vakt på varje fest. Livet är absolut inte lättare heller, alla problem kvarstår, de blir oftast fler (tyvärr öppnas avgrunden när man slutar dricka), de blir tydligare och man har inte de sköna stunderna i dimman. Detta är sanningen med nykterheten. Den är sorglig och ju ärligare var jag med mig själv att så blir resten av mitt liv, desto lättare blev processen att bearbeta min förlust. Sörja över den. Jag försökte nämligen dricka mindre i 10 år innan jag tog det definitiva beslutet och det hjälpte inte.
Jag brukar jämföra detta med en situation där en kvinna försöker lämna sin man som misshandlar henne. Det kan vara svårt, hon är beroende av honom av olika anledningar, men han gör henne illa. Inget hjälper, hon kan inte träffa honom då och då, för att hon riskerar alltid att han slår henne. Hon måste göra ett definitivt slut för att kunna bearbeta sorgen och gå vidare.
Strax efter det att jag slutade dricka fick jag diabetes, hormonberoende, dvs. det påverkas inte av min livsstil. Jag var tvungen att ta beslut att sluta äta socker. Det är exakt samma sak här. Det är himla trist och begränsar mig, men... jag väljer att leva. Jag sköter om mina två sjukdomar. Vad vinner jag? Mår bättre fysisk. Får uppleva världen lite längre. Undviker katastrofer. Lär mig att njuta av livet.
Jag är inte logisk och behöver det andliga och känslomässiga. Jag behöver också kickar.
När vi slutar dricka uppstår det ett svart hål och om vi inte fyller detta hålet med någonting, då kommer det att dra oss tillbaka. Och igen, träning är bra, läsa böcker är bra, avslappnande bad är bra, tänka på barnen och släktingar är bra... FAST det hjälpte mig bara delvis. Det fyller inte mitt tomma rum.
Jag behöver kickar, stimulans. Både intellektuell och emotionell. Skaffade en vän på internet som var där varje dag, delade sina djupa känslor och upplevelser med mig, behövde hjälp också. Vi diskuterar livets mening och meningslöshet, lidande, litteratur, människor och blommor ;) Vi gör underbara inre resor.
Jag bestämde att jag slutar dricka för mig själv. Jag reste på en väldigt ... riskabel resa, till ett land som jag älskar, där människorna har fullt upp med att överleva och har inte tid att dricka eller ha depression. Jag läser hela tiden deras språk, för att kunna skaffa nya vänner och låta dem dela sina liv och historier med mig. Jag vill skriva en bok. Jag älskar mitt jobb och får kickar där.
Till slut insåg jag att nu, efter 1,5 år, när jag är på en fest och är nykter, är jag faktiskt mycket mer inspirerande, väcker nyfikenhet och glittrar mer än när jag var full. Då var jag bara dum.
Jag skaffar kreativa och inspirerande vänner, bjuder de hem och njuter.
Ibland pratar jag med de döda, de som alltid önskade mig bra. Ber de om styrka, frågar de om råd.
Mitt i allt detta blev jag mer och mer sjuk. Nu ska jag opereras och jag är livrädd för det, panikslagen.
Men livet är här och nu, nu, nu. Jag vill njuta av varje rörelse, jag vill inspirera andra och bli inspirerad. Av glädje, skratt, ironi, cyniska kommentarer, sorg, tårar, uppgivenhet, frustration. För att varje känsla är vacker för mig och driver mig framåt.
Vem har sagt att livet är enkelt? Vem har sagt att livet har mening? Vem har sagt att jag kan göra så många betydelsefulla val?
Jag valde inte mina sjukdomar, jag valde inte alkoholismen. Jag väljer att leva, så länge jag kan.

Så är det väl med dom flesta beroenden..Bara idag, jag är inte beroende, alla andra..Inte så farligt, jag är värd det, jag har ju varit så duktig..Osv..Mina svar var...Kan jag låta bli? Annars är jag ju beroende, hur ofta tänker jag på alkohol? Spela hela filmen, hur kändes det när jag gjorde bort mig i fyllan och efteråt, hur känns skammen? Varför förgifta min kropp? Det är ett nervgift vi pratar om..En riktigt full persons hjärna beteer sig som en hjärna som har utvecklingsstörning..Gången blir ostadig, talet blir sluddrigt, tankarna går segt, munnens och ögonens motorik förslappas..Ja det är vårt eget val att inta detta gift som det faktiskt är..Bakfyllan är resultatet av en förgiftad kropp..Jag går inte på tillställningar där jag inte känner mig säker på min nykterhet..Mitt liv är för värdefullt för att smutsas ner av fylla igen..Kram..

John-Erik

Du är superduktig min vän!
Det finns mängder med knep att ta till. Frågan är dock om du är bekväm med att ljuga?
Att man äter en viss medicin kan funka bra. Betablockerare ska ex.vis inte kombineras med A.
Men det finns fler om du tänker efter...nödlögner.
Tror inte man är tråkig om man inte dricker. Min fru säger att jag är mer mitt rätta jag ex.vis.
Inte att jag är dålig när jag dricker men kommer mer till min rätt utan A, måste jag tillägga
Känner många kul människor som aldrig rört A. De är hur kul och trevliga som helst.

Själv säger jag att jag håller uppe ett tag. Funkar super...

Lycka till hur du än gör Jasmine!

John

....hoppas du hittade dina motargument trots allt...
28 dagar är väldigt bra och starkt gjort....så håll ut.
Jag är i sthm nu. Höll inte mig A-fri till jag skulle hit som var mitt mål men jag är nöjd ändå. Fick många positiva insikter under min alkoholfria period så jag känner mig nöjd.
Min terapeut sa i förra veckan något som fastnade hos mig - att det här att gå från att dricka alkohol till att inte dricka alls (eller som jag - dricka måttligt) innebär en identitetförändring som man/jag måste acceptera och förhålla mig till...vem är man/blir man/vad gör man när man inte längre dricker eller dricker mindre...??

Hej Jasmine!

Jobbig period du är inne i nu, men rösten lägger sig så småningom som tur är. Det gäller bara att inte ge efter.

Skit i vad de nya människorna på festen tycker om dig på Valborg om du inte dricker. ( Dessutom är du säker mycket trevligare nykter, jag är det i alla fall :) ) Tänk istället vad dina barn, dina nära och du SJÄLV vinner på att inte dricka. Hur vill du att dina barn ska tänka på dig när de ser tillbaka på den här perioden om 10 år? Ska de se en mamma som smygdricker vin eller ser de en närvarande mamma? De är viktigare än vad de tycker om dig på festen.

Men jag känner så igen mig i det du skriver, jag tänkte precis likadant. Men sen försökte jag tvinga mig själv att tänka Vad vill jag se tillbaka på? Vad vill jag att mina barn ska se tillbaka på när de tänker på mig? Vem vill JAG vara? Att vara fullast och göra bort mig ständigt och förhandla med mig själv om alkohol - så ville jag ABSOLUT inte vara, men jag hade ju råkat bli den personen. :(

Att vara en person som dricker måttligt tror jag kan vara en utmaning för någon som mig så jag har valt att vara helt nykter ett tag. Hur länge vet jag inte men nu är det över åtta månader utan alkohol och det är så skööööönt! Avigheten att vara nykter i alla sällskap finns fortfarande kvar men den bleknar hela tiden. Jag uppskattar verkligen mitt nya nyktra liv. Jag är piggare, smartare, snyggare och trevligare och hinner med en massa mer saker än jag gjorde innan när jag befann mig i alkholdimman några dagar i veckan.

Men den första tiden, de första veckorna, till och med månaderna, var sjukt jobbiga. Jag tror på dig Jasmine, du klarar precis allt du vill! Du kan få precis det livet du vill! Hoppas inte detta låter för pretto, men mitt liv har verkligen förändrats till det bättre sen jag tog bort alkohol från mitt liv. Jag skickar en stor varm kram till dig! ❤️

Det gäller verkligen att kolla i backspegeln hur man levt som aktiv alkoholberoende. Sen se hur situationen ser ut idag eller hur man vill ha sitt liv..Jag trodde inte på att det gick att sluta dricka alkohol med hjälp av forumet..Men nu vet jag..

Skrev just ett långt inlägg som försvann. Suck. Jag försöker igen. Tack Tanten, rabbitgirl, miss lyckad, J-E, Iusios, Jojo för era motargument . Ni betyder så mycket <3. Jojo och rabbitgirl, tack för era fina inlägg, de ska jag spara och läsa nästa gång jag tvivlar. Jag ska även spara det jag skriver nu så att jag inte går i fällan igen.

Jag drack igår på festen, inte för mycket och inte så att jag gjorde bort mig på något sätt, men ändå. Tårarna rinner idag för att det inte alls känns bra. Den diffusa värk jag tidigare har haft i benen och ena armen kom direkt tillbaka, humöret åkte ner i botten och allt jag tänkt göra idag förblir väl ogjort. Sov uselt och vaknade med huvudvärk. Förutom att jag inte mår bra så är jag ledsen över att en vän bad mig om hjälp igår, men eftersom jag druckit kunde jag inte köra bil och hjälpa henne. Det var inget allvarligt, men ändå....

Om jag ska vara lite snäll mot mig själv (tveksamt..) så drack jag för en månad sen samma mängd som igår i princip VARJE KVÄLL, nu var det en kväll av 29. Och varför drack jag då på festen? Trots att jag har mått bra under min nyktra period? Trots att jag inte behöver dricka för att ha roligt på en fest? Svar: Jag vet inte. Mitt andra jag, Jasmine2, hade nog inte, trots resonemanget här, varit tillräckligt tydlig mot Jasmine1 med att det inte blir något vin på festen. Jag orkade liksom inte vara annorlunda... Tänker att nästa gång den här risken finns så stannar jag hemma, som flera av er skrev om i rabbitgirls tråd om nykter valborg. Det kommer att vara en utmaning för mig som är ultrasocial... men det är inte värt det.

Note to Self: Det är F-N inte värt det. Aldrig någonsin oavsett...

Du är uppmärksam och insiktsfull, låt sliten gå ur kroppen, ta en dusch, snart är du på den nyktra vägen igen.

Nästa gång vet du: Det är f-n inte värt det!

Tack för pepp hos mig, betyder mycket ska du veta. ♡ Kram

Mirabelle

Jasmine1 behöver också kärlek och omtanke... Det kanske är hon som behöver det allra mest. Tänker på Rons tråd där vi just diskuterat våra inre tonåringar och barn. Jasmine1 är fullt medveten om sina misslyckanden och tillkortakommanden. Hårda ord och fördömanden leder bara till att hon bråkar ännu mer för att skydda sig. Krama om, lugna ner, avled, anpassa omgivningen så att hon har bättre chans att lyckas i framtiden. Kram

Jag har inte riktigt sett det ur det perspektivet. Men, du har säkert rätt. Jasmine1 behöver stöd och omtanke, hon har inte alltid haft det så lätt?

En kram hade jag behövt just nu! Men, nu checkar jag ut från den här dagen och försöker glömma gårdagen. Jag är så innerligt trött på mig själv, på min icke-relation, på allt tvätt;) Nu ska jag försöka sova...

Tanten75

Det är inte värt det, men var snäll med dig själv!
Vägen är inte spikrak, man viker av och tar en omväg! Fortsätt där du var, du har kommit så långt! Kram

Tycker du absolut kan och ska vara snäll mot dig själv....Låter som du ska gå vidare från det som hände...låter bra ...du har säkert varit ledsen besviken arg förebrått dig etc så det räcker..
Hitta det positiva nu istället. JA du brukade dricka en stor mängd flera dagar i rad tidigare men nu hände det EN gång efter ett långt och bra uppehåll.
Hoppas (och tror bestämt;))att du nu kan återgå till vita dagar, veckor igen:)!
Jag har haft några dagar i sthm med en hel del öl men nu ska jag hem och tillbaka till det mer avhållssamma livet igen
Ska faktiskt bli rätt så skönt!!
Kram och vi hörs snart igen