Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Evigt ung

...är jag en mästare på.?Mitt problem har varit just det. Livet är en fest just nu (med alkohol i blodet på helgerna) och att jag skulle upp i tid dagen efter fanns inte i tanken efter några glas vin som bara blev fler och fler under kvällen/natten. Inget konsekvenstänkande om framtiden överhuvudtaget med vin i kroppen.
Nu behöverl jag ha lite planer för framtiden, ta tag i mitt liv men såklart samtidigt leva här och nu.
Kunna njuta av livet i ett nyktert tillstånd.

Ett år sen sist. Oj, vad jag har förminskat problemet känner jag nu. Har läst tråden... och inte ens när jag tyckte att det gick bra, så gick det galant. Förskönar för mig själv och förminskar problemet bara för att jag kanske inte riktigt har det där suget. Tvångstankarna däremot. Och när man druckit tillräckligt mycket kvällen innan då är omdömet helt borta. De sista två veckorna har jag druckit på ett sätt som jag inte har gjort tidigare. Druckit på kvällen och fortsatt vid 4-5 på morgonen när jag vaknat. Inte varit nykter när jag gått till jobbet. Himmel!!! Det är ju helt, helt, helt galet.
Har nyktra dagar, veckor ibland jag inte känner mig beroende. Då funderar jag, känner att jag kan sluta, förskönar mängden lite, men såhär kan jag ju inte fortsätta. Så jag får återvända till er härinne. Måste dokumentera det hör. Funderar på om det är årstidsbundet.... senvåren - nov-dec o jan känns värst. Har haft en riktig skitperiod på jobbet. Hoppas få ordning på det för jag orkar inte medicinera med alkohol längre.
Tvingar ner vin i smyg, mår oerhört illa, får kväljningar, dricker lite till. Smyger och ersätter. Jag har redan varit igenom der här en gång. Alkoholen skapar ångest, magen pajar, sömnen pajar, självförtroendet sviktar, man blir ful och tjock.
Trött, dricker för att orka. Blir ännu tröttare...
Jaja, märker att inlägget blir rörigt, tänker mest att jag måste börja om att vara aktiv härinne så att jag faktiskt slutar nu på en gång.
Jag vill ju vara duktig så det är kanske ett sätt att säga stopp NU för jag har tröttnat nu.

Lim

Hej Sisyfos. Bra att du är här igen och skriver när du känner att det börjat gå åt fel håll igen.

Jag förstår dig angående funderingen om det är årstidsbundet. Det är nog sådär för många tror jag.

I slutet av mitt drickande drack jag också på morgonen. Men inte innan jobb då men om jag var ledig. Då kunde jag lätt dricka ett par glas vin innan nån dagsaktivitet. Hände inte massa gånger men tillräckligt många för att jag ska minnas det som nåt jag gjorde. Jag drack ju helst dagtid för det var då jag ville ha lite krydda på tillvaron plus att jag inte kunde sova med alkohol i kroppen.

Dricker du fortfarande i smyg när du dricker?

Jag minns det som att du verkligen alltid känt av det negativa med alkoholen. Det är ju ändå bra för då vet du rent logiskt vad alkohol ställer till med.

Hoppas du hittar tillbaka till den goda vägen du var på väg på ❤ Du har stöttat mig förut och jag vet att du kan!!

Du är värd och behöver god sömn och kärlek till dig själv. Våren och sommaren är så vacker om man är nykter.

Många kramar!

Här sneglat lite i din tråd och ser att vi till viss del har liknande dryckesvanor. Bland de få här jag känner mig lite lika som vad gäller A. Tvånget, smygandet... Börjar gärna dricka på morgonen vid ledighet. Dock har jag ett arbete där det är omöjligt att jobba påverkad. Behöver dessutom bilen i jobbet. En av mina räddningar för att inte sjunka ännu djupare.

Just nu känns det som att du akut måste minska konsumtionen för att förhoppningsvis kunna sluta helt. Kanske kan vi peppa varandra lite extra. Klura på orsaker och ha stöd av att det finns någon mer som känner igen vissa ovanliga och speciella mönster.

Önskar dig lycka till! ♡

Sisyfos! Du har stöttat mig många gånger så jag vill gärna stötta dig❤️ Men jag vet inte hur just nu... Är själv lite ute på farligt vatten för tillfället även om jag ändå är helt säker på att helt nykter är det som gäller för mig. Varför tänker man en sak och gör något annat? Och varför är det ostoppbart när man satt igång? Det som får mig att känna att jag vill dricka är när jag har behov av att enbart befinna mig i nuet, inte behöva känna att det finns en morgondag och något som heter konsekvenser. Är det så för dig med? Vad jag förstått är vi ganska lika på det planet att vi hela tiden lever i framtiden, planerar och har oss. När ska man lära sig att leva och trivas i nuet? Är det då man inte behöver dricka, tro?
Kan vi inte försöka tillsammans? Vad behöver vi och kan alkoholen ge oss det? Skulle inte tro det, inte på lång sikt. Den sätter däremot käppar i hjulet för oss.
Många kramar❤️❤️??‍♀️

Lim: tack för dina ord! jo, jag dricker i smyg. Tror faktiskt inte sambon har märkt något alls de sista månaderna. Det blir ett himla liv då. Och jag tror inte att det har märkts i övrigt heller, men det är ju oerhört lätt att förlora omdömet ännu mer och det får verkligen vara nog nu.

Vinäger: ja, jag tänker verkligen sluta nu. igen!!! Så skrämmande omdömeslös som jag har varit den sista månaden gör att det jag verkligen fasat för (upptäckt) verkligen skulle ha kunnat ske. Och jag orkar helt enkelt inte dricka mer. Jag mår bättre utan, så mycket vet jag ju. Vi fixar det nu, både du och jag.
Amanda,: Nog har du mycket att ge, trots att du vacklar. Det kanske är andras vacklande man lär sig mest av. jag la bort forumet helt ett tag och missade helt din kamp. Sen såg jag att du inte mått fysiskt bra. En stor anledning till att jag en gång i tiden började medicinera med alkohol var att jag fick så lågt blodvärde. Det, tillsammans med jobbstress, totalansvar för familj etc etc. Sömnbrist! Tror att anledningen nu också var trötthet till stor del. Att det så snabbt spårade ur. Jag var sjuk för ett tag sen och har varit sjukt trött sen dess. Nu är det bättre. Så gå till doktorn, tycker jag. Bara flr att kolla att det inte är nåt annat. Jag slutade förresten med mina vitaminer för ett tag sen. Kanske behöver dem helt enkelt för balansen. och så lite mindfulness när det är många grubblerier. När jag var yngre skrev jag, då fanns det inte på kartan att dricka. Nu reder vi ut vad som hela tiden driver oss till att vilja koppla av med alkohol. Du mår ju heller inte bra av det. Inte ens första gången.

Vad tråkigt att läsa att det inte gått bra, men bra att du skriver igen. Jag har inte heller kunnat hantera drickandet, jag har intalat mig att jag har kontroll på det hela - men det har jag inte. Nu har jag åter igen beslutat att det får vara nog. Vi kanske kan hjälpa varandra.

Vet inte vad man ska skriva... kul att se en gammal forumvän... eller tråkigt. Det är blandat. Funderade lite på hemvägen vad vi gör för fel, vi har ju på sätt och vis lite samma problematik tycker jag. Tvångsmässighet, beteende... jag har jobbat hårt på att andra ska må bra. Är kanske också lite högkänslig. Går hos nån och pratar nu. Det kanske hjälper till lite. Måste få tyst i mitt huvud. Det enda jag vet just nu är att jag inte orkar dricka. Behöver inte heller just nu. Att prata med nån är inte så dumt ändå. Jag har för första gången i mitt liv sagt öppet och ärligt att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol. Kändes rätt skönt. Sen reder vi ut en massa annat. Kan rekommendera det, men man måste ju hitta rätt. Jag hade tur. Vi börjar om igen nu, Nystart. Inget hemma, träning, välmående. Det får bli så nu.

Det känns som det går åt rätt håll även om jag dricker mer än jag borde. Det destruktiva drickandet, dvs "nu skiter jag i allt" och bara dricker har jag till största del jobbat bort. Jag har nog också blivit mindre arg generellt, mycket beroende på att jag tills vidare kapat all kontakt med familj som bara gör mig ledsen. Jag har även lyckats sluta att sitta uppe länge och dricka ensam efter att familjen lagt sig, för det mesta lägger jag mig samtidigt långt innan jag blivit plakat. Men, det där belöningsdrickandet har jag inte under kontroll. Har jag gjort något bra så skall det belönas, jag gör tydligen något bra i princip varje dag….. Men, jag har iallafall inte ångest över detta drickande - dock blir det ju för mycket och jag är orolig för vilka skador det ger.

Som sagt, jag jobbar på och tar ett problem i taget. Nu skall jag hitta andra belöningar och inte fira med A. Total nykterhet verkar omöjligt, men varje nykter dag blir ett steg i rätt riktning.

Nu jobbar vi vidare!

Låter bra, Nystart, men inte helt klockrent faktiskt. Fast det är nog mest så att jag märker själv att jag mår bäst helt utan alkohol. Jag får belöningen nästan direkt i form av fantastisk sömn. Så belöningsdrickandet funkar tvärtom, men det är svårt att förstå och acceptera för mig.
Jag har ju heller inte lagt ner helt. Vet inte om jag ska. Drack tillsammans med vänner i veckan en kväll på en uteservering. Mer än jag tänkt, men inte okontrollerat. Det var så mysigt bara. Sov såklart sämre då. Nykter sen dess. Ska ut i veckan, vet inte hur jag ska göra. I helgen blir det inget, om jag inte går på restaurang. Då blir det kanske ett glas rött, men jag vet inte.
Jag har ju funderat i veckan såklart. Funderat på att köpa, funderat på om jag inte behöver, skulle må bra av det etc... man går inte från att dricka så mycket till att inte dricka alls utan att det händer. Men nej, jag vill verkligen inte ha. Inte snabbt klunka i mig direkt ur flaskan i sovrummet. Inte smuggla ut tomflaskor, inte hålla på att laborera med att fylla på flaskor etc. Just nu är jag lugn och då förstår jag faktiskt inte vad jag hållit på med. "Kidnappad hjärna", ja det ska gudarna veta. Jag som dessutom får belöningen direkt när jag slutar - jag borde verkligen inte hamna i det där. Jag gillar inte ens att vara full. Jag vill bara bort från kaos, tankar, kryp o obehag i kropp och själ. Måste hitta annat lugn för det skrämmer mig hur omdömeslös jag faktiskt blev på slutet här. Hade lätt kunnat bli upptäckt... avklädd, kanske skadat mig själv eller nån annan. Nu var det ingen som verkade märka det, men ändå. Och om man jämför idag mot förra lördagen. Pigg, aktiv, full av planer och ork. Orkar ta tag i saker. Då, trött, gör det jag måste, inget mer.

Vilka insikter!
Märker att jag bara börjat.
Huvudsaken är att man känner sig nöjd med sig själv. Är man det så kommer allt annat naturligt.

Ha en fantastisk eftermiddag i solen!

Visst är det så att man mår så mycket bättre utan. Orkar inte riktigt med detta hattandet med att dricka, inte dricka, och runt i samma cirkel. Nu ska jag iallafall ta och satsa ordentligt på en nykter månad. Hakar du på?

Rövarkulan2

Det där med ”kidnappad hjärna” var nog det mest slående jag har läst på länge. Mitt i prick.

Känner igen det du beskriver så väl. Ska jag eller ska jag inte?

Hoppas du har det bra i värmen.

Håller mest hus hos andra... det blir så mycket samma sak om och om igen härinne. Två steg fram, ett bak, ett fram, ett bak. Har fortfarande inte bestämt mig för att bryta helt med a, men det är svårt... eller just nu väldigt lätt. Semestern har alltid varit bra för mig. Då finns det andra kickar att få och stressen är lägre. Tänker mig en mycket sund höst. Borde kunna funka om jag tar hand om mig och jobbar på mindfulness, lugn och sömn.
Rövarkulan, det där med Kidnappad hjärna finns väl beskriven i en bok och jag fattar verkligen vad de menar. Det är som att vara radiostyrd. Ganska konstig känsla när man vanligtvis tycker att man har koll på läget.
Studenten, har läst inne hos dig. Känns som om du börjar få lite ordning i tillvaron igen. Det går ju inte fort, men vi vet ju båda att alkohol bara förstärker kaos. Hoppas du fortsätter på den här banan och hittar lugnet igen.
Och just idag är jag inte a-beroende. Har valt bort idag för att det helt enkelt skulle göra att jag blev trött. Men jag låter mig inte luras... jag kan inte ha a tillgängligt (hemma) för där gör jag inga val. Där ska det drickas upp. Jag är programmerad.

Visst är hjärnan kidnappad och radiostyrd, för hur annars kan man helt plötsligt ha inhandlat en kasse utan att ens vara sugen och trots att man bestämt sig för att inte dricka. Själv dricker jag på lånad tid, jag vet att jag måste sluta och jag vill verkligen sluta, men utan att ändra min tillvaro, jobb rutiner osv faller jag hela tiden.

Hoppas du mår bra Sisyfos.

Ja visst är det som du säger, ett steg bak två steg fram, bak och fram bak och fram. Lite som en dans nästan.

Mindfullness och sömn tror jag också på. Och ja, A förstärker kaoset. Kul att se dig igen (eller njae, men missförstå mig rätt).

Ta hand om dig ?

Jag har harvat fram och tillbaka härinne. När jag började min bana var jag en sån där som drack för mycket i veckorna och plötsligt knappt hade några vita dagar alls. Slutade nästan helt under 9 månader och började sen igen, men inte dagligen.Nästan precis tre år har jag nu druckit då och då istället. Ofta ok mängder. Men så en dag..., Periodarnas”(ursäkta uttrycket) beteende, var så främmande för mig tidigare, men så en dag...
Så en dag har jag druckit utan stopp i ett dygn... eller inte utan stopp men börjat om på morgonen och fortsatt under dagen. Än så länge kan jag stoppa, men vad kommer beteendet ifrån. Jag känner inte igen mig själv i det och det skrämmer mig.
Funderar mycket på hur det hänger ihop med stress, oförmåga att varva ner och som Granit nyss skrev i sin tråd , känsla av rastlöshet. Elllan svarade att hon jobbar och reflekterar och jag tror att mina problem grundar sig i att hjärnan inte får vila. När det har pågått tillräckligt länge dricker jag. Hjärnan får sin vila för stunden, men drickandet stressar kropp och själ och plötsligt är hjärne inne på att släcka ner fullständigt.
Det beteendet är fullständigt främmande och skrämmande för mig.Funderar mycket på orsaker till att man plötsligt, från att ha varit en åtminstone ganska kontrollerad och sansad person, utan märkbara (för andra) problem med a går till att ta risker med drickandet. Riskera att bli upptäckt.
Jag tror verkligen att man får jobba för att finna lugn och reflektion. Försökte slappna av idag och det är gräsligt svårt. Just nu är det för mycket. Men idag inget a-sug i alla fall.
Både skriva o läsa är ett sätt för mig att slappna av tydligen för jag somnar i princip direkt, som nu. Sov gott allihop!

Hur går det för dig vännen? För mig går det halvknackigt, ett steg fram och sen ett tillbaks. Jag vet vad jag vill och var jag vill hamna, bara så svårt att få disciplinen att verkställa - det tar ju bara några minuter av tappad koncentration och man faller. Är inte i rätt läge att söka hjälp nu så måste klara detta själv, iallafall för stunden.