Står och stampar på samma ställe

219 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Granit
Fan...

Jag blev så glad för er skull.
Jag önskar att jag kunde tala med honom, en alkis till en annan. Berätta för honom att det han känner är abstinensen. Få honom att ge Antabusen en ärlig chans tills dess att han känner att vardagen nykter är något bättre än att fly bortom flaskan..

ledsen medberoende
Känner igen

Hej!
Känner igen mig i din anhörigsituation.
Hur går det för dig och din man?
Min partner är också väldigt verbalt begåvad och akademiskt skolad, så han pratar ju ned alla, inklusive läkare och annan vårdpersonal.
Jag försöker lämna ett destruktivt förhållande nu och jag mår jättedåligt.

Anxiete
Amanda igen

Skrev något i en annan tråd något som verkligen stämmer , jag citerar ” Som jag ser det är förståelsen mellan alkoholist och anhörig icke-alkoholist i det närmaste obefintlig och ouppnåelig” slut citat
Efter en tung helg är jag helt överens med henne. Vi kunde fan varit från olika planeter !!

Anxiete
Därför kan jag

aldrig hjälpa min man , jag kan bara finnas till hand så länge jag själv vill.
Varför står det alltid någon liten filur och sätter krokben för en när man tror att man inte ska snubbla, när man vågat lyfta blicken framåt och tar ett förhoppningsfullt steg framåt ? Då kan man ge sej fan på att innan man hinner sätta ned foten så ligger man där med skrapsår på knäna och undrar vad som hände ....

Kristina 2
Frustrerande

Så fruktansvärt frustrerande det är, att se så klart att förståelsen mellan alkoholisten och den medberoende är obefintlig och ouppnåelig...att man inte kan få den man älskar så mycket och delar allt med, att förstå... Den där filuren som sätter krokben för en, man undrar om den filuren alltid finns i livet eller om det bara är i livet tillsammans med en alkoholist som den visar sig hela tiden. I den långa loppen glömmer man ju hur livet ter sig när det inte är marinerat i alkohol.

Hur känns det idag efter en tung helg? Någon känsla av ljusning och hopp, eller bara elände. Min egen helg har varit likadan och känslan av frustration och närmast panik är stark. Att bara finnas till hands så länge man själv vill, som du skriver, är ju inte det sätt man egentligen vill leva sitt liv. Man vill ju leva i närhet och ömsesidig förståelse.

Har ni någonsin gått i terapi tillsammans? Jag undrar om man skulle nå fram till en ökad förståelse för varandras problem på så sätt?

Stor kram till dig, mina tankar finns hos dig.

Anxiete
Alltid lättare på vardagar

tycker jag. Då känner jag mej inte så ensam och gör mej inga visioner om hur mysigt ”alla andra ” har det ,även om jag vet att det inte är så.
Filuren..... jo han finns nog alltid hos alla men kanske han får lite för stor roll i ett ”sjukt” hem.
Jag tyckte ”Amanda igen”s kommentar var rätt skön. Då är det inte mej det är fel på som inte kan förstå , det är inte jag som är oresonlig !
Paniken har jag känt många gånger. Det enda rådet jag har är att gå undan, stäng in dej, gå ut och gå eller något så du kommer undan och kan andas och tänka utan att bli störd .
Nu struntar jag både i alkohol och inte alkohol för nu ska jag titta på fotboll
Heja Sverige 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Anxiete
Nu tar jag upp

medberoendekampen igen !
Så länge jag gör valet att stanna så kan jag inte gå och gnälla och tycka synd om mej själv ! Jag har inget som binder mej kvar mer än min egen vilja ... ja, lite annat som jobb , djur osv ... men det är saker som går att lösa !
Jag måste lära mej att göra mina egna val och inte min mans val !!!!

saris
Du är

Starkare än vad du tror, du klarar av mer än vad du tror med, så mycket man har klarat av att stå ut MED dem tänk vad man kan blomstra utan dem, eller om man bara väljer att sätta sig själv först. Massa kramar till dig 🌸🌸🌸

Anxiete
Tänkte bara önska alla

på forumet en Glad, lugn och solig midsommar 🦋🌻☀️
Var rädda om er därute 💕

Anthraxia
Glad midsommar :)

Tack för den, och detsamma :)
Vi har köpt fläskfilé och potatisgratäng och varsin bok att läsa vi :)

Nordäng67
Glad midsommar...

till dig också och alla andra vänner här inne! Glad och lugn blir den nog men än smattrar regnet på rutorna😅 kram 🌼🇸🇪☀️💖

Anxiete
Härligt att höra

Anthraxia ! Håller tummar och tår för er 👍
Nordäng, du bor på fel ort 😉 här på gränsen mellan Skåne o Blekinge lyser solen.... än så länge.... ☀️☀️

Anxiete
En lugn och skön vecka

Efter att min man gjort valet att sluta med antabus efter knappt en vecka pga biverkningar (heter det) så trodde jag det skulle bli som vanligt här hemma men faktiskt inte ! Han har jobbat ute varje dag och kört bil , han har mått bra och varit glad, troligtvis tagit någon öl på kvällen men jag har inte frågat. Jag har varit passiv och jobbat på mitt medberoende ..
Nästa vecka ska han iväg på jobb hela veckan och över helgen. Han är tvungen att köra mellan hotell och arbetet så då kan han inte heller dricka!
Nu kommer mitt bekymmer.... Jag har redan börjat oroa mej för hur det blir när han kommer hem, när han ”skött sej” i två veckor och det är dags att koppla av och belöna sej ...... Och hur kan jobbet vara en större morot att hålla sej nykter än den han säger sej vilja leva resten av livet med ???
Nåja, lite tankar så här på midsommarafton... Idag är jag inte orolig. Dricker han så får han väl göra det.... En dag i taget även för mej !

Anthraxia
Jag tror.

Jag inleder rätt ofta med "Jag tror" ;)
Nå! Jag TROR; när man jobbar är man upptagen - hela tiden. Man hinner inte känna myrorna i skallen, eventuell ångest, och så vidare.

Jag läste för ett tag sedan om en kvinna som bestämt sig för att sluta dricka, och plötsligt upptäckte hur mycket TOM TID det finns på ett dygn. Innan hade hon ju druckit bort tiden, men som nykter upptäckte hon att hon inte hade en aning om hur hon skulle få tiden att gå.

Min pojkvän har börjat laga mat, städa, och lösa korsord hela dagarna - men det han gör absolut mest är att spela tv-spel. Det är ju heller inte nyttigt, och kan vara beroendeframkallande, så jag försöker släpa ut honom på Pokemon Go-promenader, så att han iallafall får frisk luft och får röra lite på sig.

Dessutom producerar fysisk aktivitet endorfiner. Och, har jag läst mig till, missbrukare tenderar att ha problem med signalsubstanser; hjärnan har byggt upp sig så att de har Hemskt svårt att känna sig glada av något annat än sin drug of choice.

Så jag tror inte att han/de inte värderar dig/oss - jag tror bara att "vardag" inte stimulerar deras avtrubbade receptorer tillräckligt.

...ska jag vara lite personlig - även om jag VET att det inte är samma sak - så har jag själv aldrig varesig hetsätit eller spytt på jobbet - ätit "lite för mycket" har jag gjort på jobbet, men aldrig sådär så att jag tappat kontrollen över det.

Nu är det inte samma sak, men det är ju också ett sorts kompulsivt missbruk...

Nå. Jag tror ändå det är lite så; med "tom" tid börjar hjärnan skrika åt dem. Typ.

Anxiete
Ja du behöver nog inte

”Tro” jag är ganska säker på att du har helt rätt 😊 Tack för bra input !

Troll65
Granit...

Det du skriver känns så igen...min sambo känner nog precis som du är jag rädd...därför vill jag bara tacka för det du skriver och önskar dej verkligen en ljus framtid och fortsätt vara motiverad...kram till dej!

Softjessi
Nu har jag läst din tråd och

Nu har jag läst din tråd och känner igen mig i mycket..
Fastnade för din mening där du skriver att så länge du väljer att stanna kan du inte gå och gnälla och tycka synd om dig själv.. Tack! Precis så är det ju även för mig. Jag är fri att gå om jag vill men precis som du älskar jag ju min man och hoppas. Kram

Softjessi
Måste bara berätta.. Min man

Måste bara berätta.. Min man ville nyss ha en sömntablett ( mina )
Inte så lämpligt med så mycket alkohol i kroppen men han gav sig icke
Gav honom en Dimor ( mot diarré) 😂
Och nu har han lagt sig

Anxiete
😂😂😂

Så jäkla bra !! Han kanske tycker de funkar kanon 😂😂
Ingen kan säga att vi inte är uppfinningsrika .....
Satt och tänkte på det här med semestrar . Vi reste väldigt ofta till för 3 år sedan, då tröttnade jag. Det var ju inte ens kul de flesta gångerna. Jo, att se och uppleva såklart men oron för flygresan( ska han traggla ihjäl alla på planet) första 3 dagarnas standard-brakfylla ( vad ska de andra gästerna tänka) och sedan resan hem( alla vilar och är trötta, min man kör hela programmet) Skaffade valp och har två hundar nu så det är svårt att lämna iväg dem, men jag trivs hemma , här behöver jag inte oroa mej! Fan va sjukt, vi har alla möjligheter att ha ett fantastiskt liv och här sitter vi.. eller rättare sagt jag sitter , han har lagt sej....

Anxiete
Livet

Står still just nu. Jag har upptäckt senaste månaden att maken ”kan om han vill” (något förenklat) innan kunde han inte låta bli att dricka men nu kan han periodvis. Jag är fortfarande övertygad om att det finns en psykisk sjukdomsbild bakom drickandet men naturligtvis har han byggt upp ett alkoholberoende också. Jag försöker se positivt på att han minskat på intaget men vet ju att det är en tidsfråga innan det ökar igen.
Och jag då, vad gör jag? Inte mycket. Velar mellan att lämna, kollar husannonser, räknar på budget, får jag ett nytt jobb 55 år ung? Jag jobbar ju hemifrån i hans firma, alltså innebär det att jag måste ha ett nytt jobb för att kunna flytta. Hur ska mina hundar kunna bo i lägenhet, tror vi hade blivit vräkta 🤔
Tankarna snurrar och livet går vidare....
Om jag stannar och han fortsätter dricka, hur länge dröjer det innan han blir allvarligt sjuk? Ska jag ta hand om honom då eller går det fort?
Äsch, nu skiter jag i detta , jag löser inget idag heller. Jag tar en långpromenad i stället !!
Glad fredag på er alla 🌸

Softjessi
Är också övertygad om att det

Är också övertygad om att det ligger något psykiskt bakom hos min man.. Startade i en utmattningsdepression med svår ångest och då hittade han sin medicin ☹️Inte så manligt att gå till psykolog eller dyl tydligen 😆Ja semestrar är ett gissel.. det kan bli underbart eller alldeles fruktansvärt
Min man är ingen partydrickare som utmärker sig på något sätt
När han dricker i perioder är det väldigt destruktivt direkt.. ösa i sig en massa, sova, vakna med ångest och så rullar det... Och inte ett skit kan man göra för att stoppa karusellen
Jag önskar dig en fin dag 🌸

Rymmaren
Kunde vara jag som skrivit,

Sjukskriven, min fd sambo for in den berömda väggen...... Följt av själmedicinering, total vägran att söka hjälp och kommer aldrig på frågan att prata med nån hjärnskrynklare eller beteendevetare! Och sen rullar karusellen på. Hoppas allt löser sig på bästa sätt och under tiden ser du till att ta hand om DIG!

Anxiete
Medberoende borde klassas som sjukdom!

När jag läser i trådarna och ser hur mitt eget liv ser ut, när jag är ärlig mot mej själv och vågar se på mitt beroende då ser jag en röd tråd. Jag vill ju så innerligt gärna lösa andras problem , stora som små, det har jag alltid velat. Jag har lagt så mycket tid och energi på saker som egentligen inte angått mej mer än att någon nämnt det för mej. Jag kan sitta i timmar och leta lösningar åt mina söner på något de i förbifarten sagt....
När man då träffar och blir förälskad i någon som är beroende ja då är det som att ge socker till en diabetiker..... Man blir sämre och sämre i sin sjukdom och kan ibland inte själv komma ur det. Därför borde det klassas som sjukdom!
Jag har först nu efter 7 år insett att jag är sjuk, jag har väl förmodligen varit det alltid men det bröt ut när jag träffade kärleken i mitt liv. Och hur ska jag kunna hjälpa honom? Det är som när den blinde leder den döve, eller som det sägs när man ska flyga: Sätt på din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan annars kanske ni båda förlorar medvetandet...
Typiskt medberoende är väl också att inläggen på anhörigsidorna handlar väldigt mycket om den beroende och betydligt mindre om oss själva
Jag har sagt innan att jag ska sluta gnälla för det är mitt eget val att stanna. Det är inte så enkelt har jag kommit fram till men jag ska försöka att låta min tråd handla om MEJ och inte honom.
Kram på er ifrån ett regnigt 👏🏻👏🏻 blekinge 🌸

Stjärnfall
Jag har blivit en gaphals!

Äntligen fattade jag att jag är sjuk när jag läst här. Sjuk att vara medberoende! Jag och min älskling träffades för 4 år sedan. Man var kär och nyskild och allt spännande! Det blev mkt alkohol och glädje. Han är företagare så pengar och bubbel inget problem. Han hade precis skilt sej! Det var kaos i hans familj runt omkring honom och jag stod bredvid med öppna armar och mkt goda råd. Jag fick ju lyx o uppskattning. Så uppdagades det mer o mer att när han lyft första glaset så kunde han inte sluta. En kul typ som alla lyssnar på medans jag nu blivit gråare, argare och större förväntningar varje gång på partyn att han ska inte bli så full! Nu har det hänt igen! Jag blir ju så förbannad varje gång så jag flippar ur! Har nu börjat äta atarax för att få tbx självkontrollen. Så glad att jag hittat detta forum och nu fattat! Måste bara fokusera! Jag når ju inte fram till han genom att prata. Han vill ju ha kul och jag är bara tråkig! Ledsen trött och uppgiven

Anxiete
Hej Stjärnfall

Vad bra att du har hittat hit! Det var här jag fick insikten om att jag är i princip lika sjuk som min man och att jag måste jobba med mej själv, inte enbart hans problem! Din historia kunde varit min, jag var visserligen inte nyskild men han var och han tog mej med storm ! När de rosafärgade glasögonen åkte av var jag redan fast.... och jag vill inte vara utan honom men jag börjar inse att ska jag må bra då måste jag fundera på hur jag vill att MITT liv ska se ut, inte vårt för det kan jag bara påverka till hälften, utan MITT!
Om du läser trådarna här så ser du att majoriteten av medberoende känner sej precis som du, de blir mindre, tystare, argare och mer kontrollerande. Det man måste jobba mot är att släppa kontrollen. Är ni på party så låt han skämmas för sej! Försök ha så roligt du kan och i värsta fall åk hem utan honom! Om du startar en egen tråd så är det lättare att hitta dej +att du får mer gehör. Längst upp i högra hörnet på startsidan står” starta ny forumtråd” där börjar du!
Igen, välkommen ! Vackert nick förresten, jag hoppas en stjärna faller för dej och att det du önskar slår in! Kram 🦋

Anxiete
Det går bra nu

Vi har haft en skön vecka , maken helt nykter sen i onsdags och jag njuter!! Vi har roligt, skrattar och gör saker tillsammans och vet ni, det är kul att göra saker när man vågar slappna av, när man inte letar tecken hela tiden. T.om så att han igår sa att det var kul att köra bil något han hatar annars ! Nu är jag tyvärr luttrad så jag vet att detta varar inte men jag tänker glädjas så länge det varar!
Jag har varit väldigt öppen om makens problem till mina närmaste och när jag igår berättade för min syster att allt är bra just nu så förväntade jag mej lite glädje tillbaka, för min skull, det enda jag fick var:att du orkar......
Jag förstår på ett vis men inte på ett annat. Det är inte så att jag rapporterar 7 dagar i veckan hur läget är eller gnäller för min tillvaro, det är mitt val. Och hade jag gnällt då hade hon varit väldigt förstående. Varför är det svårare att glädjas med någon än att lyssna på problem? Känns världen lättare om jag vet att någon annan har det jobbigt? Näe, vill inte tro det! Så dagens tips: Är någon glad, gläds med och dissekera inte anledningen!
Ha en skön söndag 🌸

Anthraxia
Nu ska jag inte regna på dig

Nu ska jag inte regna på dig egentligen, men jag Tror att ens närstående blir lite medberoende till den medberoende, typ.
Misstänker att jag är ungefär lika sjuk som min partner, på ett annat sätt. Min lillebror finns där i vått och torrt - fan, när det var som värst ställde han upp och distraherade min pojkvän från att hinna på Systemet de dagar jag helt enkelt inte orkade. Helt sjukt, om jag tänker efter...

Nu går det ju, som bekant, bra för oss också - och då är lillebror mer benägen att påpeka att jag kanske borde göra mig av med min pojkvän.

Ungefär som att alla råd säger att man bara ska prata allvar med "sin" missbrukare när denne är nykter; lillebror stöttar och lyssnar och hjälper när jag är "full" (eller djuuupt inne i negativ period i mitt medberoende) men när jag är "nykter" påminner han mig om det negativa...

Nå. Jag är glad att det går bra - jag hoppas att det håller i sig länge, länge, länge :)
Jag ville bara förklara varför jag tror att ens vänner och familj gör som de gör.

Ha en toppendag!

Anxiete
Du har med all

sannolikhet rätt, som vanligt, Anthraxia 😊. Jag hade kanske gjort samma sak i omvänd sits.... Som medberoende kretsar ju det mesta kring alkohol och det är väl inte konstigt vänner tröttnar! Det svåra är att säger jag ingenting om det själv då får jag oftast frågan-Hur är det? Svarar jag bra då ljuger jag .....

Anxiete
En veckas nykterhet

Jag måste ju skriva bra saker också !
Känns annorlunda denna gången, verkar som om han kommit på att livet funkar även utan 18 folköl innanför västen.
Han sa igår att han kände sej ”både glad och ledsen inombords” . Vi gjorde en deal han och jag, 3 veckors nykterhet sen utvärdering ..... Vi får väl se....
Jag mår som en prinsessa ! Fick sällskap på morgonpromenaden idag, vet inte när det hände sist om det någonsin har hänt. Så nice, långpromenad till hundbadet kl 7.30 ☀️💦 I vanliga fall kommer han upp vid 9-tiden , sätter sej på cykeln och köper öl till frukost....
Jag tror inte detta håller men jag ska inte oroa mej förrän den dagen kommer när han trillar igen , risken är att fallet blir brutalt hårt för min del men nu ska jag bara njuta . Känner mej lite nyförälskad faktiskt 😊😊
Ha en bra dag och var rädda om er 🌸🦋

Tösabiten
Underbart

Detta låter ju underbart! Du gör helt rätt som njuter. Jag menar kan man få några bra semesterdsgar/veckor utan alkoholen måste det ju bli några härliga stunder. Nä det kanske inte håller i sig, men det dka du inte bekymra dig om nu. Ta det när det kommer, om det kommer. Vilken känsla att få känna sig lite nykär och att få sällskap på hundpromenaderna. Det skulle jag också vilja ha. Min gubbe följer med på em ibland. Då är han nykter, men vi har inget att prata om så jag kan lika gärna gå själv.
Njut nu. Så glad för din skull,

Sidor