av Märthan

Jag orkar inte mer...

Jag vet knappt hur det är att vara normal längre, hur det är att vara nykter, att måbra, för vad fan är det?

Nu både vill jag och måste sluta dricka, men abstinensen är så grymt svår... vanan är så stark.

Vaknar på morgonen med en vilja att sluta dricka men en abstinens som får kroppen att skaka, ångest, ilska, tjurighet. Ett par glas gör det normalt igen men sen fortsätter det... jag är dum i huvudet. Jag har på något sätt glömt vad ett normalt liv är, isolerar mig men är utåt sett social. Fast i sociala sammanhang är jag dyngrak utan att någon verkar fatta, samma på jobbet i en relativt hög position. Jag är sjukt misslyckad och går från hypomanisk till ledsen.

Hur orkar man mer när man vill mer och ingen ser...

Benguela
mån, 2018-07-09 - 12:22

Vad bra att du har hittat hit! Här finns många med erfarenhet av det du får igenom nu.

Vad har du för möjlighet att få hjälp från vänner, familj, vårdcentralen, AA, arbetsgivare....?
Det låter som om det kan vara en tuff kamp mot abstinensen för dig.

Märthan
mån, 2018-07-09 - 17:07

Tack för ditt svar, det värmer ska du veta...

Jag har läst här i flera år och inser att forumet är fantastiskt, för alla utom ett hopplöst fall som mig. Jag jobbar relativt högt uppsatt inom just vården och kan därför inte krypa till korset.... har dock en insider som jag ska prata lite med i slutet av månaden och förhoppningsvis få benzo.... men ändå... den här ensamheten och abstinensen som är helvetet på jorden.

Jag lever i en relation där missbruket är tudelat och jag måste göra detta ensam, mitt i ett pågående. Att bryta är är en nollfråga, jag älskar min andre hälft och vi har delar av livet som man inte bara splittar pga detta. Aldrig.

Däremot ensamheten, den känns... även om forumet finns känner jag mig så ensam. Allt känns fejk. Sitter i mina designerkläder, ytan så fin så fin. Kan inte sova utan A, vaknar mitt i natten och fyller på, väcker mig med några glas innan jobbet, i värsta fall fyller jag upp även på jobbet. Jag hatar mig själv, men ändå inte.

Får hypomaniska tillstånd dagtid, vilket underlättar jobbet men bryter ner mig psykiskt. Vet fasen inte hur jag ska bryta detta onda... jag är inte dummare än att jag inser att jag går mot en tidig död, något jag inte vill alls!

Jag är i nuläget så uppgivet att jag inte vet vart jag ska vända mig...

Benguela
mån, 2018-07-09 - 19:01

... smärta och hopplöshet du beskriver. Och ändå finns det hopp! Det är ju därför du skriver här.

Och visst finns det ställen att få hjälp på, där man är anonym. Om man inte vill att det ska synas i landstingens papper att man har problem med a.

Har du dessutom en relativt hög position, kanske du har möjlighet att söka privat terapi av något slag? (Har själv gjort det, men innan jag fick problem med a, och haft stor flädje och nytta av det)

Blev det dag 1 idag, har du ju det att glädjas åt också. Om inte, får du en ny chans imorgon. ?

Sommarflickan2018
mån, 2018-07-09 - 19:47

Du är stark som vågar öppna upp och skriva här. Det är ett steg på vägen. Jag rekommenderar att du försöker få hjälp, finns det någon AA-förening där du bor? Om du jobbar inom vården är det kanske jobbigt att gå till en vårdcentral och be om hjälp men samtidigt, du är definitivt inte ensam och det finns bra hjälp at få om man vill.

Jag har tänkt på något liknande det du skriver de senaste dagarna. Hur jag brukade vakna upp ibland och känna att nä, idag ska jag inte dricka, sen gick det några timmar och jag började fundera på vad jag skulle dricka på kvällen. Jag drack aldrig på morgonen eller jobbet men mycket efter jobbet och på helgerna. Det ÄR skitjobbigt.

Jag funderar på det där med din insider och att du ska få benzo. Får jag fråga hur du tänker där? Det är ju risk för tillvänjing med just benzo och i värsta fall gör du som jag, blandar benzo och alkohol.

Och. Du är inte misslyckad och ett hopplöst fall. Du är ju medveten om att det finns ett problem, det tyder på insikt och en vilja att leva ett bättre liv. Om det inte är ett alternativ att söka vård hos VC så kan du kanske kontakta ett beroendecentrum eller kommunen för att få alkoholterapi.

Forumet är en jättebra plats att hämta inspiration, stöd och information. Så bra att du berättar här hur du mår och hur läget ligger. VI är många som läser och skriver och stöttar varandra.

Kram

DetGårBättre
mån, 2018-07-09 - 21:26

Benso är skitbra under några dagar om man vill klippa alkoholen. Men man måste ju veta att det är för några dagar bara och inget substitut på lång sikt. Enklare skippa alkoholen även om det likväl blir jobbiga dagar...

Märthan
tis, 2018-07-10 - 05:34

Tack, vilken fin respons av er alla!

Jag kan tyvärr inte få hjälp i kommunen, det är en liten kommun och de flesta vet vem jag är här... det är en sån skam att det äter upp en inifrån. Om de bara visste vilken bluff jag är. Bluff.

Gällande benson tänker jag som DetGårbättre sa, under några dagar, för att få hjälp med värsta fysiska abstinensen och kanske kunna sova, eller tänker jag fel? Andra kan detta bättre än jag. Antabus är jag lite rädd för, om jag inte kan hålla mig från drickat.

En av anledningarna att jag inte vågar bryta med drickat är att jag mår så fruktansvärt dåligt fysiskt av abstinens. Kl är 05:30 nu och det kryper redan under huden, ångest och virrighet. Nervös fast vet inte för vad. Samtidigt skiträdd för att dö. Jag njuter int av drickat längre, mår inte alls bra, men det lugnar nerverna så att säga.

Hur bröt ni? Hur står man ut? Att gå från dricka alla dygnets vakna timmar till inget? Hur gör man...

Benguela
tis, 2018-07-10 - 09:07

... erfarenhet av den typen av abstinens som du beskriver, men det låter jobbigt. Har läst flera andra här på forumet som har det dock. Shoppa runt bland trådarna, så hittar du olika strategier som andra har använt.

Men tänk dig en morgon, en dag, en kväll UTAN abstinensen. UTAN suget. När din blick, din tanke, ditt fokus kan läggas på helt andra saker. Saker som gör dig nyfiken, glad, förundrad, engagerad.
Det är ialla fall vad jag tänker mig väntar ”på andra sidan” om den värsta kampen. Jag tror att det är värt det.

Vad tror du?

Sommarflickan2018
tis, 2018-07-10 - 11:07

Testat både Campral och Naltrexon men de bet inte på mig. Det betyder inte att de inte hjälper på andra så det kan vara värt att testa. Men jag ville inte sluta när jag fick dem så därför hjälpte de nog inte heller.

För mig var det ett uppvaknande där jag visste att slutar jag inte nu så förlorar jag allt. Det fick mig att kontakta läkaren (som jag har god kontakt med sen tidigare pga depression och utbrändhet). Jag hade självmordstankar och dammsög Flashback och andra forum om hur man lättast tog livet av sig med hjälp av benzo och alkohol. "Tyvärr" (missförstå) mig rätt, hittade jag inget. Tvärt om verkade det i princip omöjligt (jag drack mycket vin men inga stora mängder sprit, kräktes aldrig eller fick minnesluckor (om jag inte blandade med Stilnoct)).

När jag slutade så fick jag mycket stöttning av sjukvården och kommunen. Men jag läste också Äntligen full kontroll av Allen Carr. En bok om att sluta dricka och att inte se det som att ge upp någonting utan att man vinner saker. Lite anti-hjärntvätt. Jag har slutat röka med hjälp av hans bok "Äntligen icke-rökare" och visste att hans sätt att förklara saker talade till min logiska sida. Jag kände mig dum när jag läste "Äntligen icke-rökare" eftersom jag kände att "Så här korkad och ointelligent är inte jag". Dvs, jag är smartare än att dra ner giftig rök i lungorna. Slutade samma dag jag läste ut boken och har aldrig rökt sen dess.

Nu när jag läste Äntligen full kontroll hade jag ett hum om hur den funkade och jag hade redan slutat dricka (nåja, iaf sen två dagar tillbaka) men visst gick det upp ett par ljus när jag läste den. Den funkar säkert inte på alla men hans sätt funkar på mig och det är iaf värt att försöka. Om det inte finns några andra utvägar. Och precis som Äntligen fri skriver. Det handlar inte om moral. Inte ens om viljestyrka (om man läser boken alltså).

Jag äter benzo sen många år tillbaka men det är ett rävgift. Jag ökade min dos de första dagarna men har sedan dragit ner till en dosering jag inte haft de senaste två åren. Jag måste bli av med det beroendet också och därför skulle jag inte rekommendera det till någon med beroendeproblematik. Det är lätt att ersätta ett beroende med ett annat. Sen tror jag absolut att det kan vara bra om det sker under läkaruppsikt men jag förstod det som att du skulle få det vid sidan av och det är det jag oroar mig för. Har du testat melatonin?

Om läkarkontakt är helt omöjlig så kanske du kan kontakta alkoholhjälpen via deras email (står på förstasidan) och få stöd och hjälp därifrån. Sen finns det ju behandlingshem som man kan åka på privat (om man har råd till det). Alternativt kontakta en privat terapeut för hjälp.

Oavsett vad så finns vi här i forumet för dig, surfa runt och läs vad andra har gjort, ta stöd och hjälp från de som gjort liknande resor. Försök tänka positivt och på allt gott som kommer med nykterhet. Abstinens är fruktansvärt men det är inte farligt även om det känns så. Kanske kan du börja med att försöka dra ner på drickandet så att abstinensen inte blir så stark?

Hoppas verkligen att det finns någon hjälp för dig att få, nu när du varit så öppen och stark och börjat skriva här. Det kräver mer än vad många tror. Så tacka dig själv för det och var SNÄLL mot dig själv.

Stor kram

Märthan
tis, 2018-07-10 - 14:49

Benguela.... du beskriver en dröm som känns som en utopi men faktisk är verklig, hur mår Du? Och mer än tack för alla fina ord och support..

ÄntligenFri... utan att än ha sett videon, moralfrågan är sedan länge förkastad... ska kika, tack...

Ssommarflicka... vilken härlig person du är! Vilken energi! Lägger du lika mycket energi och omtanke på dig själv som på andra? Stort tack för återkoppling och reflektion, guld värt! Att vara snäll mot sig själv är viktigt, jag tror jag är som du och prioriterar andra först.. att leva genom andras glädje ger och tar...

Denna dagen är som blåst, försent. Men jag har gjort en massa. Handlat, syrat egenodlade grönsaker, kombucha, roat barm, hälsat på grannar. Givetvis onykter från sekund ett. Pratat med kärleken om detta aber, min medberoende om än mitt är större. Landar i att jag måste få hjälp, sätta ett datum, våga. Helt ärligt är jag fullständigt livrädd att livet ska bli tomt, meningslöst och tråkigt. Jag hör ju hur fel det låter men ändå, jag som är överaktiv undrar ändå hur jag ska få tiden att gå utan att få slappna av, hur gör man. Känner nervositet och panik bara av tanken, tristess.

Sigge69
tis, 2018-07-10 - 15:01

Hejsan M
Kika gärna in hos mig på DET VIDARE LIVET och min "blogg" heter beroende. Känner igen mig mycket i det du beskriver och i dig. Jag har skrivit dag för dag, varit spiknykter i 71 dagar. Du kommer fixa det om du vill.
Kram S69

Sommarflickan2018
ons, 2018-07-11 - 00:33

Vilken fin komplimang, blir lite rörd. ?

Du läser mig väl. Jag lägger mycket tid på att andra ska må bra, då mår jag bra. MEN, precis som du skriver, inte lägger jag den tiden på mig själv inte. Vilket såklart är dumt men ett väl inrutat mönster. Och det är väl därför jag har hamnat där jag har hamnat. Men jag ska bli bättre på det, det är ett av mina mål med min terapi. Om det sen funkar vette sjutton :-)

Precis det där med tristessen var jag också orolig för. Men jag har valt att bryta några mönster, ge mig själv tid att läsa, se på program på tv där jag skrattar (ist för att se destruktiva program där folk är arga/ledsna/dricker/bråkar etc), åka och ta en kaffe själv osv. Nu har jag inte alls lika tråkigt som jag hade i början men om jag är ärlig så blev det ju inte roligare för att jag drack. Visst, det känns som tiden gick snabbare men till vilken nytta då? Jag upplevde ingeting utan tog mig genom dagarna och ångesten ökade och ökade. Förhoppningsvis kommer det bara att bli bättre och bättre.

Tycker det är bra att du pratade med din partner, det är lättare att dela bördan än att hålla den för sig själv. Och jag tror på dig. ?

Stor kram

Märthan
ons, 2018-07-11 - 12:45

Sigge... har läst och ska läsa mer... imponerad av ditt driv och jävlaranamma ??

Sommar... som många har vi mycket gemsamt, prestationsprinsessor. Någonstans är det kanske ok att faktiskt prioritera andra, få energi genom att bry sig, men hitta balansen när det inte tar mer energi än det ger. Där är väl limbon.

Att tiden går snabbare är väl ett av det positiva med drickat, eller inte? Det fungerar på något sätt som en bedövning av livet. Av det som är jobbigt att ta tag i, av känslor, av ansvar. Mängden ansvar är översållande, känslor flyger hit o dit, måsten och viljor som för ett rasande krig mot varandra. Önskemål och förhoppningar som slits sinsemellan.

Imorgon har vi ett uppdrag, något viktigt för mig men det händer på kvällen. Partnern har ett uppdrag han med. Jag panikar. Köra bil? Är ju ledig och kan absolut inte hålla mig ifrån drickat, jag vet inte hur! Hur jag än vrider o vänder mig misslyckas jag och kommer må skit. Jag förstår varför ingen tycker om mig, för det låter lite småpatetiskt men så är det. Förmodligen för att jag själv inte tycker om detta, släpper inte in någon men ingen vill heller in.

Stor ut med abstinensen till 8:30 idag... vaken sen 5. Det var länge för mig, förstår inte hur det ska klaras längre. Jag är så trött på allt, att alltid ha ont i magen, ont i sidan, vara supersvullen som en gravid kvinna men knappt orkar äta något. Äter rätt när det går, men ingen lust alls sexlust noll, glädje noll men har allt.

Carina
ons, 2018-07-11 - 13:04

Vill egentligen inte störa er fina konversation som ni har med varandra - men vill ändå tipsa dig Märthan om den anonyma telefonlinjen Alkohollinjen, tel 020-84 44 48. Du kan läsa mera om öppettider mm. på Alkohollinjen.se. Det kan vara ett alternativ när det känns för känsligt att öppna på "hemmaplan".

Det finns hopp, jag lovar dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Benguela
ons, 2018-07-11 - 13:42

... är kanske ingen hjälp i stunden, om man redan från det man vaknat tänker på a.
Men som en långsiktig hjälp mot a, oro, hyperaktivitet, stress, självhat mm kan det fungera bra. Jag kan rekommendera det om/när det känns görbart. Och en sak som gäller för både yogan oC avprogrammering från a:
Do your practice, and everything will come.

Märthan
ons, 2018-07-11 - 14:03

Carina.... pratade med er och jag är ohjälpbar...

Beng... för rastlös för Yoga

Benguela
ons, 2018-07-11 - 14:18

.... för rastlös för yoga. Nu. Men snart kanske. Och det skadar inte att praktisera, även om man känner sig rastlös.
Så klart att du inte är ohjälpbar.
Vad skulle det betyda - om du vore ohjälpbar?
Kanske har du svårt att ta emot hjälp, och blir arg/trotsig istället?
Kanske ”kräver” din självbild att du hanterar allting bäst själv alltid? (Det där senare är något jag själv brottas med. Stämmer kanske inte för dig, ville bara fråga).

Kanske behöver du ”riktig” medicin som hjälp. Jag har ingen erfarenhet av det. Men jag har provat l-glutamin mot suget. Det ska även hjälpa mot andra typer av behov, kopplat till hjärnans behov. Ingen mirakelmedicin. Men ett stöd.

Märthan
ons, 2018-07-11 - 15:37

Kanske ”kräver” din självbild att du hanterar allting bäst själv ?

Så är det, hur gör man annars?

Ska beställa L-glut, vad har du mer provat B?