Ja, jag är tillbaka här igen. Lägger mig platt nu, inga krusiduller. Jag kan inte dricka alkohol. Och jag ska inte dricka alkohol. Jag ska göra allt jag kan för att klara det här.

Det har jag inte gjort, är alldeles för feg. Det är lixom den jag är tyvärr. Är 21år och är periodiskt alkoholberoende. Har mest troligt dragit på mig hjärnskador och fysiska åkommor, närminnet är som bortblåst och motoriken är som en 80årings. Men jag är glad om jag fyller 22 ?

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Juli18

Du har sökt hit till forumet, öppnat upp dig om ditt drickande. Det är strongt.
Du är bara 21 år, en fördel.
Klart du kan sluta. Jag säger inte att det är lätt.
Var själv 25 då jag slutade med mitt periodande.

Varken hjärnan eller kroppen hade tagit några skador.
Min lever är som hos någon som aldrig druckit alkohol.
Min hjärna fungerar, har IQ 142 ?
Då jag drack gick jag svajigt både då jag var nykter och onykter.
Hjärnan kändes som mos.

Du är på rätt spår.
Jag var så rädd för att söka hjälp. Vägrade till den dag min bukspottkörtel blev rejält inflammerad och levern svullen som en boll. Läkaren sa att Om jag inte slutade dricka skulle jag inte bli 26 år.
Min make..då sambo fick in mig på en beroendeklinik.

Sök hjälp du har inget att förlora men allt att vinna.

Styrkekramar.

Sommarflickan2018

Hej Lundgrens2.

Jag tycker verkligen att du ska försöka ta hjälp, du är ung och har så mycket att upptäcka och uppleva. Det är skitjobbigt att ta det där första steget men du kommer må bättre att göra det och prata med någon som vet vad det handlar om och som vet vad som är bäst hjälp för dig. Jag tog hjälp och det är det bästa jag har gjort.

Men vet du, du har redan tagit ett steg i rätt riktning, du har börjat skriva här och bekänt för dig själv att du har problem. Det betyder inte att allt löser sig men det är ett steg på vägen. Så fortsätt och skriv och försök ta hjälp. Man kan ringa till Vårdcentralen, gå på AA-möten, besöka en alkoholklinik etc.

Vi finns här för stöttning och pepp.

Tårarna rinner, kroppen svajar och strupen skriker efter mer. Var nära på att sätta kanylen i armen under helgen, det gjorde jag inte men jag kunde ha suttit här idag som sprutnarkoman och inte bara alkoholist ?

Sommarflickan2018

Skriv av dig, skriv, skrik ut smärtan, ångesten och förtvivlan, det brukar iaf kännas lite bättre efteråt. Och snälla, ta inte till sprutan, vi finns här för dig för att lyssna. Så låt oss finnas här och utnyttja oss skamlöst med ord om det känns lite bättre.

Vi lyssnar, vi finns och det finns många som varit på botten och vänt.

Styrkekram

Är det helt omöjligt för dig att söka hjälp? Känner starkt att det börjar bli nödvändigt. Ställ dig frågan: Vad är det värsta som kan hända? Ställ sedan samma fråga om du fortsätter att dricka på det destruktiva sätt som det övergått till mer och mer. Vilket är farligast? Kommer ihåg din förra tråd och tycker att ditt dryckesmönster har förändrats och just nu känns det mer eller mindre livsfarligt.

Hoppas att du tar mitt inlägg på rätt sätt, vill dig bara väl. Du är ung och så insiktsfull, låt inte ett fint liv gå till spillo i onödan.

Kram

Känner en skam för att söka hjälp, för eftersom jag inte tror att jag klarar sluta så blir det så dumt om jag fortsätter. Vet inte ens vart man ska vända sig?

Li-Lo

Du har det tufft nu och börjar fundera på att söka professionell hjälp. Bra, du skriver att du känner dig osäker inför vård samtidigt som du verkligen vill få ett slut på lidandet alkoholen skapar. Du undrar vart du ska vända dig och det kan variera beroende på vart i landet du befinner dig. Kanske vår länk: https://alkoholhjalpen.se/karta kan vara till hjälp nu?

Skam är en svår känsla och samtidigt en signal om att du gör något du inte vill. Som så många skriver här, du är på väg, varje inlägg är ett steg i rätt riktning.

Vänliga hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Li-Lo

Ett råd, om du vill ha, är att ringa anonymt och ställa frågan direkt till socialtjänsten. De har stor erfarenhet och de är till för dig. Utifrån din fråga föreställer jag mig att du känner dig rädd och kanske lite trängd just nu. Lite pest eller kolera. Vad du än gör kommer vissa konsekvenser fortsatt vara svåra samtidigt som du på längre sikt har mycket att vinna. Ett samtal kan göra stor skillnad. Även om vissa dörrar känns orimliga att öppna nu så behåll dem på glänt.

Tänker på dig
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag tycker också att det låter som du behöver hjälp med detta. Din historia påminner mig en del om den yngre periodaren i Louis Theroux: Alkoholens offer. Du har motivationen och insikterna men så händer något. 24*6,0% per dag är väldigt mycket. Jag tycker du verkar vara smart och jag förstår att du är rädd för eventuella konsekvenser om du söker hjälp. Men att fortsätta perioda kommer att få betydligt värre konsekvenser än de som skulle kunna komma av att söka hjälp.

Dricklagom

Säger det igen, checka av med lite hjälp. Jo, det kan suga som tusan att både erkänna saker och de facto ordna hjälp, men det hörs lite väl fatalistiskt att säga att du är glad om du blir 22. Där behövs det mer krafter än du har själv, även om du verkar jobba på bra ibland. Insikt är första steget, det verkar du ha tagit.

Varit nykter ett par dagar, slätat över alla dumheter, kompenserat dåligt beteende, känner mig som vem som helst. Läser även vad jag skrivit, varit berusad och i dåligt skick, så mycket överdrifter och skrik på hjälp. Nu när jag mår bra igen så skulle jag aldrig få för mig att söka hjälp, antar att det är klassiskt periodar tänk. Vet att jag har problem, men någonstans så ligger det någon känsla över att det kommer att bli bättre, troligen önsketänkande. Hela situationen är märklig och bisarr.

Får även lite dåligt samvete när ni försöker att hjälpa mig. Och jag skiter blankt i det ni säger och gör tvärt om. Hoppas ni har förståelse för hur det är

Dricklagom

Ah, du hör till oss rebeller? Som gör motsatsen mot till vad folk säger? :D Då får vi ju försöka lura dig, så ta en runda till du, det är nog inte så farligt...

Sagt med glimten i ögat och hopp om bättring inför nästa runda!

Sommarflickan2018

Hej du.

Det låter som du inte bestämt dig, det är ok. Men dina inlägg skvallrar om att du ser det som ett problem, i alla fall när du är full och har ångest. Du måste givetvis inte göra något som helst du inte vill och har du ingen lust att sluta och tycker att du slösar med vår tid så är det givetvis ditt beslut. Jag tänker inte övertyga dig för det är bara du som kan bestämma hur du vill göra.

Men vi finns här oavsett och behöver du oss så lyssnar vi och stöttar.

Jag tror på dig och hoppas att du en dag kommer till insikten om att du inte är speciellt snäll mot dig själv. Du är värd så mycket bättre.

Lycka till.