Jag blev så glad av ditt svar. Känner mig plötsligt stark och klok, istället för ynklig och sinnesbefriad. Beslutsamheten blir ännu starkare :) Trevlig helg!

Japp. Nu känns det att jag slutar med alla dumheter. Det är fredag kväll. Jag har landat i soffan. Utan vinglaset. Jobbtankarna tumlar runt i huvudet, krockar och slåss om utrymme. Och inga av de tankarna är lönt att ens tänka till slut, för obehaget gäller omständigheter jag inte kan göra ett skit åt, bara hantera konsekvenserna av... Tills det inte är mitt ansvar att hantera dem längre. Snart. Ungefär var femte minut smyger sig tanken om några glas vin objuden in. Och att det skulle vara skönt att kräkas. Skönt??? Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk sitter och längtar efter att kräkas??? Näe... nån måtta får det baske mig vara. Nu är det slut på idiotin. Här ska varken vinas eller svinas. Happy nykter Friday everyone!

Har just nu liten eller ingen ork till att kommentera i andras trådar, men känner att jag vill skicka en kram till dig. Tror att du behöver den. Annars nöjer jag mig numera oftast med att trycka ett litet hjärta. Du får både ock.

Yes! Nu har jag första nyktra fredagkvällen på länge under bältet! Det var jobbigare än förväntat, men görbart. Imorgon ska jag vakna fräsch :)

DetGårBättre

Haha, som du vet har jag första onyktra fredagskvällen på typ 80 veckor iaf ?. Öl efter öl beställs där tanken är att, så full är jag inte. Men jag vet att kroppen kommer vara uttorkad imorgon. Törst efter vatren etc. Men det är ju priset jag får betala. Lite somcatt om jag vill gå naken genom alska i februari är priset att jag blir frusen som fan.

Gah, men ypp om sex timmar är mot planen!

Så osocial. Orkade inte ens hälsa på de övriga som bor i rummet.

Kram

DetGårBättre

Trust me! Andra föräldrar kolhydratbombar sina barn och andras stup i kvarten. Det kan du inte ens i vild, dålig fantasi fö ihop.

God morgon glasögon smurfen!
Är själv tillbaks i detta forumet efter 2 års uppehåll och känner igen mig själv i din berättelse.
Tyvärr har jag det senaste året uppgraderat vinet till sprit för att få ”tyst” i huvudet efter en lång arbetsdag.
Är så imponerad av dig att du tog steget från den arbetsgivare som fick dig må dåligt, starkt av dig!

Förra gången jag var aktiv på dessa sidor så hade jag 14 månader utan en enda droppe A. Jag mådde så bra, både i kropp och själ.
Skall försöka komma till detta läge igen med hjälp från er alla och en stor portion envishet.

// vissen ros

Tack för att du tittar in och kommenterar. Jag har varit mycket nära att göra som du, och uppgradera till sprit. Jag har börjat lusläsa procenten på vinflaskan, och letar rätt på en med 14 eller mer. Det var bara ett par veckor sedan jag tänkte om vinet att ”Fan det funkar ju inte längre. Nästa gång får jag köpa något starkare också, att ha som backup utifall att...” Vi gör så rätt, du och jag, som kommer tillbaka hit och samlar kraft och mod att röra oss mot en friskare framtid! Kram

DetGårBättre

Jo, somnade direkt. Och kom upp men det var snurrigt på morgonen. Kom även iväg med bussen nu så nu är jag i Brno. Idag har jag mest vilat. Tror det blev stressigt igår. Sådant kan påverka mer än man tror. Jag behöver ju mina stunder där jag inte gör något alls. Viktigt ta hand om sig själv.

Men det går super på resan totalt. Blev lite snedsteg igår men ingen större skada skedd som tur är. Kram!

Nykter. Dagen har varit så bra. Vaknade fräsch och fick massor uträttat. Orkat mig ut på promenad ett par timmar. Lagade god (kolhydratfattig och grönsaksspäckad) mat tillsammans med gubben och vi lyckades få alla ungarna att äta middag tillsammans vid köksbordet. Det händer inte så ofta. Men idag hade alla energi och ro i sinnet att sitta ner och bemöta varandra. Annars brukar det alltid vara någon som lider av stimuli-overload och behöver få vara ifred. Och de åt maten. I en familj med diverse diagnoser brukar det annars mest ätas enligt konceptet ”var och en blir salig på sin egen fason”. Till och med ungen som endast ätit mamma scans köttbullar i nära nog ett års tid smakade litet av det mesta. Halleluja, plötsligt så händer det! Jag börjat läsa en ny bok och har fem Wordfeud matcher pågående. Allt tipp topp. Och ändå känns det så jobbigt just nu. Rastlösheten kryper i både kropp och själ. Men det är trots allt bara just nu, och det går över så småningom. Oavsett hur det känns just precis nu i denna stund, så har det varit en perfekt dag. Och fler sådana ska det bli.

Hörreni... Vad långa helgerna blir utan alkoholdimma. Man hinner hur mycket som helst. Lustigt, jag trodde vinet var vägen till vila. Men jag hinner vila så mycket mer utan det. Och måndagsångesten är svagare än vad den brukar vara när söndagen närmar sig kväll. Inte ser jag fram emot att släpa mig till jobbet ytterligare en vecka. Uppsägningstid är plågsamt meningslöst. Särskilt som ångesten sprider sig i kollegiet när de inser att allt de tagit förgivet att jag gör nu kommer att förbli ogjort. Kanske kan de hitta någon som kan utföra delar av mitt ansvar. Men allt? Knappast. Om de mot all förmodan hittar någon med kompetensen så är jag rätt säker på att människan inte ställer upp på det. Så... jag förbereder mig mentalt för ytterligare en vecka av att lugnt lyssna på gnäll, beklaganden och farhågor om framtiden. Men jag får inte den vanliga ”hur-i-helvete-ska-jag-ORKA” paniken.

Ikväll tar jag till melatonin. Det är ju inte riktiga, vanebildande sömntabletter, utan något även mina barn alltid har utskrivet. Ändå har jag tänkt att här ska inte ersättas vin med piller. Näppeligen. Men nu går det inte längre. Sömnbristen har blivit en vana under de senaste 5 åren sisådär, men när nu även helgen passerade utan sömn (läs vinkoma) så börjar läget bli riktigt eländigt. Jag MÅSTE sova, eller ta in på hotell hispan. Melatonin känns som det smidigaste alternativet. Så får det bli. Kram på er alla. Nu tar vi några nyktra och ätfriska dagar till! Den ena efter den andra bara. Can we do it? Yes we can! Som den mycket vise mannen Bob the Builder nötte in i huvet på mig för ett antal år sedan... Jag kan citera Thomas the Tank Engine, Peppa Pig och Iggle Piggle också, ifall ni behöver fler djupa visdomsord på er resa... Klart slut. Gonatt.

Varning för gnäll! Jag känner mig så sur och tvär, på ungefär allt. Som om jag mentalt går omkring och pekar fulfingret åt allt och alla. Efter att jag sade upp mig från jobbet har luften gått helt ur och dammarna öppnats, på något vis. Jag ser allt så tydligt i retrospektiv. Den skamlösa exploateringen, som jag i åratal var för upptagen för att skärskåda. Den lätta går jag inte på igen. Nu sätter jag hälarna i backen och slutar leverera det omöjliga. Idag vill jag dricka. När jag dricker ersätts ilskan av lulligt lugn. Men jag tänker inte dricka bort ilskan. Utan känna den. Annars kanske jag lurar mig själv till att acceptera det oacceptabla. Igen. Jag är arg. Och jag är nykter.

Att vara arg kan vara nyttigt och att säga ifrån med nyktert sinne är fantastisk. Det ger styrka att fortsätta resan/ kram Strulan

Femina

Fortsätt vara arg och nykter och använd den energin konstruktivt! Till slut har du arbetat dig genom värsta ilskan och är bara nykter! Och kanske lite trött men nöjd med dig själv.

Härdsmälta under arbetstid. Känns definitivt mer tillfredsställande än att supa ner sig under fritid. Det var inte första gången jag läste lusen av mer eller mindre hela organisationen samtidigt. Men det var den sista. Resultatet, som alltid, när jag till slut brände propparna var att alla (från det högsta hönset till de grönaste kollegorna) strök mig medhårs. De gör så. Hukar för draget, stryker medhårs och avger ack så trovärdiga löften, som de räknar med att slippa infria. Jag blir lika chockerad varje gång jag inser hur ansvarslösa vuxna (?) människor på en arbetsplats faktiskt kan vara. Om jag säger att jag ska göra, eller inte göra något, då levererar jag. Come high water or hell. Oavsett vad jag själv må behöva försaka (tex skolavslutningar, läkarbesök, kafferaster, fritid, sömn...) så ser jag till att det som ligger på mitt ansvar inte medför krishantering för andra. Fy fasen vad jag hatar samarbete. Samarbete är bara ett fint sätt att säga ”Glasögon-Smurfen tar allas ansvar, eller så går det åt helvete”.

I mitt nya jobb kommer jag flyga solo :) Det är tydligt avgränsat vad som är mitt ansvar och vad som är andras. Mitt jobb påverkas inte av vad som händer (eller inte händer) i de delar av organisationen jag inte har ansvar för. Måluppfyllelsen inom mitt ansvarsområde beror på mig. Bara MIG. Själv är bäste herde.

... att du blickar framåt. Tänk på det du har framför dig. En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget. Andas...

Kram på dig