Hej ”Mirabelle”
I’m back hete too... började årskiftet nyktert fram till slutet på april. Har druckit några gånger efter det och så fort man släpper taget här så smyger suget på sig fort. Så är det i varje fall för mig ?
Nåväl kul att se dig här igen! Läser att du kämpar och tagit dig från din gamla arbetsgivare. Starkt jobbat!
Älskar dina beskrivande händelser med stor portion humor, den behövs emellanåt om man ska orka. Det är många gånger tack vare den man sjuder och håller sig där istället för att börja koka...
Ta hand om dig! ?

Kram PimPim ☀️

Så kom då dagen då jag går på semester, och inte kommer tillbaka. Känns som om det kom väldigt hastigt på... Jag har medvetet och ihärdigt bromsat under de senaste veckorna. Annars brukar jag speeda upp och köra rakt in i kaklet innan semestern. Så jag är en lallande gurka första veckan. Men i år har jag maskat mig så mycket som bara varit möjligt. Hade definitivt kunnat uträtta mer, men varje gång jag kände det där inre tvånget att ”walk the extra mile” ställde jag mig iskallt frågan ”What’s in it for ME?” Varje gång var svaret inte ett jävla skit. Det handlade alltid om andras önskemål, behov, oförmåga att tänka själva, ovilja att ta i sånt som kan bli jobbigt... Så jag gjorde nada. Det visade sig vara hälsosamt. För två månader sedan var jag totalt överarbetad och sönderstressad, ett vrak. Börjar nu min semester avstressad och fylld av energi. Sitter och smuttar på en Ginger Beer och dagdrömmer om en flaska vin. Men har jag lärt mig att ta helg utan vin, så ska jag nog lära mig att även ta semester utan vin.

PimPim! Kul att höra av dig igen :) Ja, jag tror det var så jag sakta men säkert hamnade i att stresshantera med vin i soffhörnet igen. När jag inte var här inne på forumet och läste och skrev blev det så lätt att sluta tänka efter före... Vad kloka vi är som tar oss hit igen och fortsätter den nyktra resan :) Hejja oss!

Jag känner mig verkligen som en Mirabelle, så jag tar tillbaka mitt gamla anvöndarnamn, när nu ni fina gamla vänner påminde mig om vem jag är :) Jag lägger till ett G-S, så att ni fina nya vänner inte tror att Glasögon-Smurfen gått upp i rök, alternativt håller sig undan för att fortsätta skåpsupa :)

Idag har varit en perfekt lördag. Långpromenad i solskenet och pingisturnering med gubben och yngsta telningen. Jag vann mest. Då är det en perfekt dag ;) Nu fattar jag vad ”alla andra” yrar om... Det här med uteserveringar och sug som väcks till liv. Jag har aldrig haft vanan att sätta mig och dricka så... Men idag blev jag sjukt sugen på att göra det. Om det var tanken som räknades hade jag varit majorly screwed. Men jag agerade inte på tanken, så ytterligare en vit semesterdag går till historien :) Kram på er!

Enligt gubbe bromskloss ”måste” jag ingenting. Semester. Varva ner, förmanar han, på sitt sådär kolugna ”nästan-inte-levande” sätt, där han ligger och slasar i en fåtölj. ”Vaddå, påstår du att JAG inte skulle vara nervarvad?! Jag är nervarvad de’lux. Mycket bättre nervarvad än dig. Så det så. Jag ska bara... och bara... och bara...” Jaaaa, hon som svabbar balkongen, samtidigt som hon sorterar in ren tvätt, målar på två nästan fullständiga tavlor, skissar på en ny idé, byter gardiner, flyttar några möbler och plockstädar och putsar litet överallt på vägen är ju själva sinnesbilden av nervarvad. Och om jag får säga det själv är det något av ett konststycke att lyckas göra allt detta nerkladdad med oljefärg, utan att ställa till katastrof... Jag. Vill. Ha. Vin. Men jag har ju bestämt att det är slut med vineriet.... Hur sitter man still utan ett vinglas?

Jag kan verkligen se bilden av hur du sveper omkring och gör allt det där du beskriver? Tänk på att du är hjärntvättad av alkoholen, inget blir bättre om du låter dig luras i ett svagt ögonblick. Njut av måndagen och vila mellan varven, du tokiga människa❤️

Alltså ditt inlägg... så som du beskriver din dag är min dag. Jag har semester nu men kommer inte till ro. Somnade klockan 02:00 för att Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld är gör jävla bra. Har toklyssnat på dessa sen i torsdags och slukat fem böcker redan (Adhd?), sen har jag fixat naglarna, hjälpt till med bröllopsbestyr inför väninnas marriage på lördag, storhandlat, övningskört med sonen 1,5h, skjutsat på dottern, lagat massa mat, fixat med lekar till bröllopet, städat hemma och äntligen har jag satt ner röven... vad ska jag göra härnäst tänker jag... för hela kroppen kokar...
Kram PimPim ☀️☀️

Alltså, mitt yngsta yrväder kan man alltid lita på. Hen är alltid game för action :) Idag promenerade vi drygt 1,5 mil medan vi lekte massa lama ordlekar. Man kan alltid lita på att hen vill titta på film tillsammans, spela ett gammalt hederligt brädspel eller spela och sjunga tillsammans. Hen orkar alltid allt man vill göra och tycker allt man kommer på är kul. Till och med sånt där aptråkigt göra, som sortera tvätt eller laga mat, är hen gärna med på. Och då blir det genast mer intressant, för hen är ett riktigt kvicksilver, så väl i tanke, som i handling och verbalt <3 Det är allt mammas unge det <3 må hen för alltid spritta och spraka av yster, entusiastisk energi :) Nästa år fyller hen tonåring... Än så länge ser jag inga tecken på att hen liksom de andra skulle mulna till och bli inåtvänd... Hoppas jag får ha mitt lilla solsken ännu en tid... Helst för alltid.

För övrigt föreslog solskenet att om vi äter ute så kan vi gå till taco baren, för där kunde jag få ett glas vin... Efter att hen planterat tanken och den fick riktigt stadigt fäste i min A-hjärna vågade jag inte gå i närheten av en restaurang. Telningen var nöjd ändå, för hen ville laga sin paradrätt till familjen ikväll.

Hur i hela friden kommer man till ro? Min trötta kropp skriker i protest ”Aj som fan! Sluta spring omkring och hitta på en massa nån gång! Och för Guds skull, läs på om ergonomiska arbetsställningar din klant!”

... min morgonställning är 90 grader stapplandes ur sängen... gnyr en aning för att varje rörelse gör ont! Är då evigt tacksam att ingen mer än HN som älskar mig mer än mest ser mig... livet efter 40 blev en plåga ???

... min morgonställning är 90 grader stapplandes ur sängen... gnyr en aning för att varje rörelse gör ont! Är då evigt tacksam att ingen mer än HN som älskar mig mer än mest ser mig... livet efter 40 blev en plåga ???

Så känner jag när jag läser om dina och PimPims dagar.

Men när jag tänker efter har jag nog levt så själv tidigare. En massa barn, aktiviteter, ordförande i var och varannan förening, studier på närmare 200 procent parallellt med arbete... Lägg till ett fint hem, ordning och reda, näringsriktig mat...

Hörni, inte konstigt att vi har behövt bromsmedicinen.

Nu lever jag ett jämförelsevis mycket lugnare liv. Men jag har också fått betala ett högt pris för det tidigare.

Önskar så att ni lyckas bromsa vardagen åtminstone lite. Och utan alkoholdimman, förstås. Men det är inte lätt, jag vet. Tyvärr.

Ta hand om er! ?

Kram

... men det ör svårt att koppla av när man är van vid att vara i rörelse om dagarna.
Mina övningskörningstimmar med sonen om dagarna ger mig nästan hjärtinfarkt. ?
Erkänner lite smått motvilligt att jag är världens sämsta körskolelärare! ?
Jag panikskriker ”BROMSA!!!”
Istället skulle jag i lugn ton sagt.. ”Bromsa, koppla och stanna vid väjningsplikt och stannar du växlar du ner till ettan”
Scenariot blir att sonen tokbromsar fem meter innan väjningsplikt och jag blir illamående och bilen får kärrigstopp ?
Hur svårt kan det va? ??‍♀️?
Andas PimPim... ANDAS...

Du får se övningskörningen från den positiva sidan PimPim... Med världens sämsta körskollärare blir sonen en suverän bilförare med nerver av stål, helt för egen maskin. Han blir tryggare ensam ute på vägarna sen, än med lärarens spattiga sällskap ;)

Vinäger! Jag tror det är semestern som gör mig så aktiv. När jag jobbar orkar jag bara jobb, i princip. Ibland får jag förvisso kreativa, energiska ryck även då... men har lärt mig att stå emot dem, för orken räcker inte till både jobb och ett liv :/ Men nu kan jag göra allt som legat på is :)

En negativ konsekvens av att jag slutat dricka är att kroppsvärken jag tampats med i många år har förvärrats. Det är främst nacke, axlar och mellan skulderbladen som värker konstant. Ibland är det så illa så jag inte kan hålla upp huvudet :/ Men värken har även spridit sig till andra leder... Höfter, knän, fotleder, handleder... Smörjer allt som gör ont med Ormsalva, och det hjälper mig att stå ut. Vanliga receptfria värktabletter som tex Ipren eller voltaren har inte hjälpt något vidare. Känner mig som en 80-åring! Har nu köpt receptfria läkemedel mot artros, ett långtidsverkande naturläkemedel och en mot akut smärta i leder. Det lindrar rätt bra.

Jag har hört att alkoholmissbruk kan ge just kroppsvärk... Borde inte värken börja gå över efter en månad nykter? Iaf inte förvärras? Nu kanske inte alkoholen var boven bakom värken i mitt fall iofs. Den kan ju ha maskerat värken istället. Är det bara så här det är att passera 40? Någon som känner igen sig?

Jag tyckte jag hade mer värk under första månaden, men nu när det gått 4 månader är kroppen så bra den kan vara efter 54 år. Jag provade att ta bort mjöl och socker, vilket säkert också har en del i det. Men värk mer första tiden tror jag är när levern börjar avgifta kroppen, den har ju tid nu när det inte kommer massa alkohol ner hela tiden. Kram Strulan

Här i min ände har jag börjat dagen med nackgympa som jag hittade på nätet. Gud hjälper den som hjälper sig själv. Verkar vara något som kallas ”askungenacke” jag lider av. Träningen är enkel att utföra, så det vore bara för ynkligt att låta bli.

Igår promenerade jag inne i stan. Nötte mina skor mellan Södra station och Odenplan, med några avstickare hit och dit. Det var en farlig promenad. Jag har aldrig lagt märke till alla uteserveringar med rödmosiga, glada besökare, utefter vägen. Igår lade jag märke. Igår var det nära ögat flera gånger att jag agerade på tanken ”Ensam, utan ungar, det vore så lätt att slinka in och beställa ett glas vin och plocka upp en av böckerna jag har i väskan. Me-time.” På sätt och vis var den inre kampen skön, för jag får bekräftat att jag defacto har en aktiv A-hjärna, som vill lura mig till att ta det där första glaset. Resten går ju som på räls sedan... Kampen påminner mig om varför jag inte ska dricka. Så jag vandrade stoiskt vidare. Nykter.

Fina kloka Mirabelle! Reflekterande och analyserande som vanligt, kryddat med humor. Det gillar jag.

Vad bra att du kunde resonera dig bort från alla glittriga rosékaraffer och immiga ölsejdlar. Vi vet ju att innehållet alltid är vackrare kvar i glasen än vad det blir när/om vi klunkar i oss det. Ett jäkla gift är det oavsett hur inbjudande det än må se ut i solen.

Du är så stark nu. Håll i, håll ut, så fixar du det här.

Många kramar

Ja, innehållet i glasen ser nog så tilltalande ut... Men det gör sig som sagt bäst där, kvar i glasen. Urdruckna glas, med vinfläckar eller kvarblivet ölskum längs kanterna, ser så sorgligt sunkiga ut. Vi gör en estetisk välgärning när vi låter glasen förbli fyllda, vackra och tilltalande :) Bäst att befinna sig utom räckhåll dock, för säkerhets skull. Idag experimenterar jag med att göra iced tea på ingefära. Tror det blir superlyckat, och rena rama hälsodrycken :)