av Charlie70

svagis
tis, 2019-12-31 - 17:15

Just nu är inte rätt läge att vara flexibel. Jag är inte heller flexibel. Det måste bli som jag har planerat!
Häng här med oss istället :)
Kram

Charlie70
tis, 2019-12-31 - 17:26

Svagis, det kommer jag att göra. Sitter just nu tillsammans med 14-åringen och lyssnar på min gamla vinyl med Aha. Han satte på den. Han laddar för kvallen sager han. Jag vet fortfarande inte hur det blir (vågar inte stalla några frågor...), men hoppas de kommer ivag alla tre :-). Om och nar jag blir ensam kommer jag ta fram min alkoholfria cider och satta på TV:n!

Charlie70
tis, 2019-12-31 - 18:48

Bara för att jag sjalv ska minnas. Nu sitter jag har. 14-åringen kom i vag på nyårsfirande utan pappa och NPF-syster. Bra. Synd om honom att gå dit sjalv men bra andå att han inte låter sitt liv också begränsas av systern. Det racker att mamma och pappas liv blir det. Nu sitter jag har barnfri, med bra TV och ar sugen på vin för första gången på 9 dagar. Jag hanterar det genom att tanka på hur skönt det kommer att vara att vakna nykter i morgon bitti. Jag har inget hemma, men visst skulle jag kunna cykla ivag till någon pub. Det tanker jag inte göra. Jag ska stanna i soffan och kanna mig som en tant. För mig ar det i sammanhanget positivt att få kanna sig som en tant. Tanter dricker inte annat an kaffe. Då ska inte jag heller göra det. Slut från mig för stunden.

svagis
tis, 2019-12-31 - 19:19

för det gör jag :) Vad bra det ordnar sig ändå. Jag funderar på att ta ett skumbad! Men jag har inget alkoholsug för stunden. Du får göra en rejäl balja té och stoppa in fötterna i ett par raggsockar. Det är nog bara en katt som fattas! Inte har jag lust att gå till något uteställe för att förstöra min nykterhet i alla fall.

Lugn och Sinnesro önskar jag dig - här är det helt ok, inget sug men den där tristessen hänger sig kvar....men jag står ut!

Charlie70
tis, 2019-12-31 - 20:02

Du har så ratt så, svagis! Jag dricker ju sjalv enorma mangder te :-) :-) Suget lamnade mig igen. Blev orolig en stund. Nu kanns det bra igen! Jag tittar ut och tanker på de andra. Jag tillhörde "de andra" tidigare. De som vid det har laget har fått i sig en del alkohol och kvallen bara fortsatter. Inte jag. Inte i dag. Jag har virat in mig iett tacke, tant ljus och titta på Hotel Halcyon på svtplay. Bra serie förresten.

Charlie70
ons, 2020-01-01 - 10:22

Vaknar nykter. Tyvarr rödögd men inte pluffsig i alla fall. Langtar efter att få de dar klara ögonen på morgonen som många beskriver. Jag sover och sover men blir andå aldrig riktigt pigg! 23,30 i natt knackade det intensivt på mitt köksfönster. Det var grannar i kvarteret som jag inte kanner jättebra. men vi har snackat en del nar vi setts på gatan sedan jag flyttade hit efter skilsmassan. Vad ville de? Jo, de ville kolla med mig om jag ville titta på fyrverkerierna från deras lagenhet (de har fantastisk utsikt) och dricka alkoholfritt bubbel. Jag bara tanker två grejer, 1, vilken jvla tur att jag inte hade dragit i mig en massa vin nar de knackade på. Då hade jag förmodligen inte gjort något jättebra intryck... Skönt att slippa det. 2, De finns fler som inte dricker i det har samhallet. För grannarna (som jag sakert tror alltid varit måttliga) galler att mannen har fått en sjukdom med tillhörande medicinering som inte ar kompatibel med a. Så, det slutade med att vi satt dar, vi tre, ihoptrangda i deras lilla kök och tittade på fyrverkerna från fjarde våningen. Vi pratade, om livet och döden, om andra varldskriget och jag vet inte allt. Inte förran 01.30 gick jag hem. Fin avslutning på nyårsafton. Jag ar såååå glad att jag kunde öppna nykter nar grannarna knackade på. Coolt! Det ska jag göra om :-)

Hur ar det med er andra nyktra som onyktra eller bakfulla? Dags för frukost har. KRAM!

svagis
ons, 2020-01-01 - 10:29

Åh vad glad jag blir när du skriver om ditt tolvslag :) Det var ju fantastiskt!
Själv stod jag med ett glas päroncider i handen (dottern hade somnat) och tittade ut på mina grannar som sköt fyrverkerier på innergården. Det kändes så bra. Somnade gott men sov också länge och inser att jag måste börja ställa klockan så att jag tar mig upp på tisdag morgon när jobbet kallar.
Kram!

PimPim
ons, 2020-01-01 - 19:33

...av din resa! ✨??✨ Och Gott Nytt År på dig! Vilken mysig nyårsnatt du fick ??
Jag är nygammal här och har precis som du barn med NPF, båda mina har det och jag lever ensam med dem och det du beskriver så har jag dövat mycket med mängder av vin för att just orka med.
Jag Serieknarkar en del också så tack för serietipset! Katt har jag också och det är himlans mysigt. Jag har varit nerkurad i sängen i stort sett hela dagen, bälgat i mig massa bubbelvatten och te. Springer på toa mest hela tiden, men det är ju bra.... nu ska kroppen renas!

Ha en fortsatt fin kväll!

Kram PimPim ?

Charlie70
ons, 2020-01-01 - 21:27

Ja, just tv-serier ar något jag börjat med efter att jag skilde mig. Relativt nytt i mitt liv med andra ord. Så lange jag var gift var det maken som hade monopol på tv-tittandet... Men herrejisses vad bra det ar nar man finner en serie som fångar! Just nu går World on Fire på min svtplay. Sevard den också! Det har med NPF-barn och alkoholkonsumtion ar himla lurigt tanker jag. Jag har ju upplevt att min varld har dragits in i samma snurr som min NPF-dotters. Tempot har varit och ar fortfarande oerhört högt nar man umgås med henne. Det ar standigt olika förslag på vad man kan göra och stora kriser nar något inte blir som hon har tankt. Det kan gå i ett från morgon till kvall. Jag har upplevt att min egen hjarna dragits med i hennes tempo till den grad att jag sjalv trott att jag också har samtliga diagnoser som hon... För att få ned det tempot har jag tagit till rödvin. Och mer och mer rödvin har det blivit under åren....

Tack svagis och PimPim! Vi hörs av vidare har!

Charlie70
tors, 2020-01-02 - 08:20

Arbetsdag i dag. Jag har sovit gott och tillackligt lange men ar inte pigg och frasch. Det ar förmodligen den dar utmattningen som tar evigheter att ta sig ur som ger sig till kanna dagligdags. I kvall börjar min barnvecka. Datorn som jag och dottern delar på kommer darför vara upptagen av henne. Jag har gott hopp! Må suget hålla sig på avstånd och tack svagis och PimPim för att ni hanger härinne på min tråd också. Skönt att höra att jag inte ar den ende med NPF-barn som kört i diket. I dag ska jag vara nykter.

svagis
tors, 2020-01-02 - 08:52

Jag ska också jobba idag, fast hemifrån. En kollega, som brukar ha förmåga att göra mig upprörd, kommer hit och vi ska jobba vid mitt köksbord. Oavsett vad hon gör eller säger så ska jag behålla min sinnesfrid. På lördag är det AA-möte igen och jag ser fram emot det mycket.
Stor kram till dig Charlie!

Lennis
tors, 2020-01-02 - 13:29

Gott nytt år! En till med NPF barn här, min son är 18 så nära nog vuxen (ja hrrm det kan man diskutera) han är mer jämngammal i mångt o mycket med yngste sonen 14. Den äldste har ADD men inte den yngste - inte uttalat mer åt Adhd hållet om något isåfall ?
Oja många gånger man druckit vin för att döva oron ångesten frustrationen över sonen för att man helt enkelt inte orkar...hjärnan behövde vila. Man vet att det är så fel men för stunden. Skilsmässan eller irritationen på barnens pappa o diskussioner där är en annan trigger som är farlig väldigt farlig.
Man måste hitta andra sätt att sysselsätta eller vilseleda hjärnan med för att inte triggas - träna pyssla hemma promenad lösa en bok baka eller tja det som funkar för stunden. Bara inte låta irritationen stanna för mycket i stunden!
Styrkekramar till oss NPF föräldrar helt ärligt föräldrar som inte har barn med det har inte en aning hur det kan vara o hur tufft o hur mycket extra vi måste kämpa!
Kram kram

svagis
tors, 2020-01-02 - 19:11

Jag blir så fundersam - är det bara vi mammor som dricker för att hålla ihop våra stökiga liv med NPF-problematiken? Finns det några alkoholistpappor härinne eller behöver de inte trösta sig med alkohol när kvällen kommer? I så fall, varför inte? För min exman har inga alkoholproblem men är inte heller nämnvärt engagerad i dotterns svårigheter, det var jag som tog på mig ansvaret med utredning, BUP-möten, hela vårdnaden åren mellan 12-18 då hennes bi-polära sjukdom debuterade och vi var skilda....han lever ett gott liv med sin nya kvinna, inga barn...medan jag fortfarande sliter för att dotterns hem inte ska förfalla totalt och för att hon ska komma ut i samhället....morr...jag anar ett mönster här och det gör mig INTE särskilt upplivad.

Så om jag har fel - skriv en rad för all del Charlie eller någon annan som läser!
Kram

PimPim
tors, 2020-01-02 - 21:18

Jag har precis samma med mina barn. Det är jag som själv räddat i allt. Barnens pappa dök inte ens upp på alla sittning vi haft med skola och BUP. Han dör inte ens upp på återgivningen av sonen diagnos utan i 9 års tid har jag skött allting själv, med två barn, med olika behov samt jobbat heltid och gjort karriär... Inte undra på att jag haft mitt vin som snuttefilt för att koppla och få somna om kvällarna. Sen flera år tillbaka har barnens pappa dem inte ens någon helg. Så jag är den som hela tiden har dem hemma och fixar och trixar och lagar mat till förbannelse, tvättar i tid och otid och för att inte tala om maskinen som alltid är full med ren disk och det står högar på barnens rum och på diskbänken. Andas PimPim, andas!

Kram PimPim?

lusios
tors, 2020-01-02 - 23:40

Vad du menar! Jag är också på dag 2 och vill bara att det ska gå en tid 1 vecka eller 1 månad då jag kan se tillbaka med stolthet och förmodligen MÅ bättre och KÄNNA mlg piggare!
Men jag tror en dag i taget är det bästa att tänka!
Lycka till!

Charlie70
fre, 2020-01-03 - 07:30

Svagis, du satter fingret på något jag också funderar på. Sjalvklart måste det finnas pappor också, men jag har hittills varken sett eller hört dem. Tvartom, ser jag hur mammorna med sjalvklarhet t.ex. går ned i tid på arbetet för att barnet/n tar så stor plats i livet. Och många gånger blir det inte enklare nar de blir större, utan problematiken blir snarare svårare. Nar de blivit myndiga hamnar i loopen att man inte kan hjalpa dem med mindre an att man ar god man eller har fullmakt.

Mitt f.d. aktenskap såg ut som så har ungefar: "Engagerad" pappa som alskar sina barn. Deltar i alla möten. Går ibland dit utan att veta varför vi har mötet. Sager vid några tillfallen så mycket dumheter så jag får be honom hålla tyst fortsattningsvis. Några år sedan det hande, men den erfarenheten sitter i så aven vid det senaste mötet för någon vecka sedan var jag tvungen att påminna honom i förvag om att det går bra att sitta tyst om man inte ar saker på sin sak eller riskerar saga något som motsager varför vi ar dar eller inte har med mötets syfte att göra. Jag har varit den som till 100% stått för planering nar det galler skolgång (han skriver alltid på alla papper. Ifrågasatter aldrig något så det problemet har inte funnits), utredningar på BUP, försakringskassan, logoped, ortoptist, neurolog, LSS osv osv. Jag pratade med min dåvarande make, men inser nu att jag har hållit monolog. Aldrig att vi har diskuterat något, eller att jag har upplevt att han kommit med egna förslag. Jag trodde i många år att vi hade ett BRA samarbete . I sjalva verket har jag kant mig TOTALT ensam med vår NPF-flicka. Exmaken har varit ofta sjuk. Inga allvarliga saker, utan mindre infektioner av olika slag (nivå förkylning med feber). Veckorna har han oftast jobbat. På helgerna har han legat på soffan. Han har haft monopol på TV:n. Jag har sprungit. Tvatt matlagning, handling, Aktivera barn, lyssna på barn som pratar oavbrutet, ta hand om de standiga kriserna. Jag har bett honom om hjalp i bland och då har han masat sig ur soffan. Ja, ni hör, jag har fått BE honom om hjalp vid tillfallen nar jag inte kunnat klona mig. Jag ryser nar jag tanker på det.... Jag hade sovmorgon lördag morgon. Fredag kvall efter att mat, diskmaskin och popcorn var fixade satte jag mig med mitt vin i sköna fåtöljen. Dar satt jag och lyssnade på musik och gick in i dimman. Det var en rutin vi hade. Exmaken fick ta hand om barnen då (jag fick så klart be honom varje gång). Jag drack så mycket jag ville då. Det var enda gången efter veckan som var 1000% uppbokad på arbete, hem och barn som jag kunde tanka mina egna tankar. Sitta ner utan att ha ett måste. Som ni förstår var jag aldrig sarskilt utvilad på lördagen.

Jag ar från djupet av mitt hjarta intresserad av alla NPF-pappors tankar och erfarenheter. Hur har ni det? Finns ni har?

Nu tar jag en kopp te. Dag 12 tror jag det ar för mig i dag. Jag ska vara nykter i dag också.

Hoppas du kunde behålla din sinnesfrid nar du traffade kollegan i går svagis.

Lennis och PimPim: Tack för att ni tittar in i min tråd. Det varmer på något satt att veta att vi ar fler som ha liknande utmaningar.

KRAM

svagis
fre, 2020-01-03 - 08:58

Du beskriver hur mitt liv sett ut - tack för det <3
För när en läser en annan människas utsaga så är det mycket enkelt att både se klart och känna stark sympati och empati och för hur livet blir som det blir och varför alkholen erbjuder en sådan lockelse....det är ju glasklart när en läser din beskrivning. Men också lika klart hur FEL det är att det blir så. Jag blir bara mer och mer förbannad över hur ojämlikt vi har haft det, för jag har det likadant. En snäll och go exman som verkligen älskar sina barn men som inte på riktigt har förmåga att offra en enda millimeter av sitt eget liv för barnens skull. Därför är det jag som har fått ta alla smällar genom åren och fått göra stora uppoffringar för barnets bästa.

Jag ska också vara nykter idag :) Vi förtjänar en bättre livskvalitet - utan alkoholdimma och alkoholrelaterade sjukdomar.
Kram