Jag har gjort det "självklara". Några djupa andetag, ätit ordentlig mat och toppat med lite chips till efterrätt. Tittar lite lojt på TV (Dörrvakterna). Och helt plötsligt fick jag den där förnimmelsen av att ha druckit en halv flaska vin vid det här laget... Skönt att slippa det.
För någon månad sedan märkte jag att jag triggades av att solen sken eller första kvällen på barnfri vecka. Efter att solen skinit ett antal gånger och ett antal barnfria veckor har passerat märker jag att den triggern liksom dunstar bort av sig själv. För varje gång jag klarar mig igenom en sådan period lär jag om hjärnan till det bättre. Nej, du är inte sugen på vin, du vill ha kaffe. Typ. Med detta vill jag bara säga till mig själv att hålla ut och hålla i. Envishet är bannemej en dygd i detta. Det kommer fler viktiga samtal kring flickan som ska hanteras. Samtalen ska dock inte hanteras med vin. De ska hanteras genom att jag ser till att få tid för eftertanke och vila efteråt.
Lördag morgon. Jag vaknade tidigt som så många av oss härinne nuförtiden. Har sovit lite mer normala åtta timmar. Brödet står på jäsning (skojar inte, vill väcka sonen med nybakta frallor i dag :D). Dricker mitt te. Fortsätter arbeta på nykterheten för den är ett arbete som ska göras. Minsta slarv och jag kommer att åka dit. Övertygad om det.
Du är SÅ himla klok Charlie70???
Precis så som du skriver ang triggers behöver jag också tänka. Som tex ”nu är du ledsen du behöver inte vin du behöver bara låta känslan kännas för den kommer att gå över” el som med solen behöver inte dricka bubbel osv. Så himla bra!
Å va gott det låter med nybakade frallor? Det handlar inte alltid om att skämma bort utan att ge kärlek❤️
Hej
Jag vet inte om du inte gillar det ordet för det är ju en aning genetiskt och det är inte alla dagar vi känner oss starka. Men för mig är du en stark förebild och jag är så himla glad att få ta del av det du skriver och dina tankar, och jag tar rygg på dig när det kommer till att hantera svåra situationer som har med våra gemensamma problem att göra. Ville bara skicka ett kilo motstånd när nu vinsuget sätter in, även om du kanske inte behöver. Kram ?
Det kom ett sug i går kväll också. Konstigt egentligen. Dagen ägnades åt att klippa bostadsrättsföreningens gräsmattor och handla till 70+ i grannskapet som behövde hjälp. Jag var helt fysiskt slut på kvällen. Ändå kom suget. Jo, Se klart, vi måste vara starka. Ett kilo motstånd kan man behöva trots att det gått en tid. Tack för det!
Frallorna blev faktiskt inte döbakade. Ätit till frukost nu också och jag känner mig riktigt nöjd! Sonen var inte lika imponerad men då han bitvis lite petig med maten - han precis som sin syster.
Har sovit tolv timmar i natt och vaknar helt slut. Deppigt från mig nu men det är så det är. I dag ska jag i huvudsak ägna mig åt ljudboken som rullar just nu. Jussi Adler Olsens senaste bok om Avdelning Q.
Stort tack för era kommentarer! Jag ligger som sagt lite halvlågt nu här inne. Väntar på att lite energi ska komma tillbaka.
Jag tänker att man får väl vara som man är oavsett om man är glad, arg, deppig, ledsen när man skriver här i forumet så länge man inte gör ngn annan illa och det gör du ju inte. Tänker oxå på att det inte är så konstigt att det kommer ett sug...men det fantastiska är ju att du fixar att stå emot?
Ni som har följt mig har ju läst om mina försovningar. Ja, jag tar på mig ansvaret för att min 15-åring ska komma upp ur sängen och i tid till skolan. Han är dränkt i hormoner. Så mycket att han är helt sänkt på olika sätt. Men, vi har pratat om det och han ställer numera väckarklockan också. För säkerhets skull. Har jag inte lagt mig vid 21 som är det vanliga har hand dessutom börjat komma förbi mig på kvällarna med försiktiga undringar om det inte är dags för mig att gå och lägga mig. Han har noterat mitt sömnbehov och tycker det verkar lagom om jag kommer i säng senast 22. Gulligt! Sonens egna nattetider har vi diskuterat i oändlighet. Jag har nu gett upp den kampen, den kostar mer än den smakar. Dock märker jag att ju tidigare jag lägger mig, desto tidigare börjar han göra sin inflygning mot sängen. "Jag följer ditt råd" brukar jag säga numera, "Jag går och lägger mig nu". Baktanken är förstås att han någon gång också ska följa mina råd....
Så fantastisk du är Charlie70. Så stor igenkänning här med kämpandet med balans, ork, aktivitet, trötthet och vila. Jag har en pågående utmattningsperiod och kämpar med att hitta den där fantastiska balansen i livet....men det är olika från stund till stund, från dag till dag vad jag orkar och hur mycket återhämtning jag behöver. Sociala aktiviteter kan trötta mer än jag vill....
Stor kram från Saskij?
I diskussion med både barn och tonåringar så kan diskussionen få pågå i flera år ibland. Nöta, nöta, nöta. De måste ju förstå VARFÖR också.
Minns en diskussion jag hade med min äldsta dotter när hon gick på högstadiet. Skolmaten var ju inte god. Många av hennes kompisar gick till korvmojjen och åt billig pommestallrik på lunchrasten.
Vi pratade och pratade och pratade. Jag bad henne att åtminstone gå till skolmatsalen och kolla vad det är för mat varje dag. Uppmuntrade henne att skippa den äckliga potatisen och bara äta kött och grönsaker.
Jag berättade hur pommes påverkar blodsockret, dvs som strösocker i princip. Först blir blodsockret skyhögt och sen totalkrashar det lagom till mattelektionen på eftermiddagen.
Jag sa också åt henne att hellre gå till Coop och köpa en färdigsallad eller youghurt/müsli än att köpa pommes. Och så vidare. Prata, prata, prata, prata.
När jag senare fått höra mina egna ord, när hon pratar om vikten av bra kost och daglig motion med andra (vänner, pojkvän, lillasyster) så blir jag helt varm inombords.
Din son är oerhört omtänksam, och han kommer att lyssna på dina råd till slut ❤️
Gillade ditt inlägg ovan om din son och hur du ”snusade” på honom. Min är något yngre men börjar bli tonåring. Gav lite hopp om att det inte är slut med ”pappamyset” på ett tag.
Jag är en djävel på att sova. Tänkte att jag skulle kunna gå upp tidigare när jag slutat supa. Nä det kom aldrig. Jag sover tills jag är klar, väckarklockor och familj till trots. Måste skärpa mig (har jag tänkt ett tag nu).
Bra jobbat så här långt! Går ju lite upp och ner ett bra tag och suget kan helt plötsligt smyga sig på. Jag tyckte mig se vissa orsaker för egen del. Stress och press både privat och på jobbet ger mig ofta en känsla av att det är ”synd om mig”. Tror inte min mamma gav mig så många verktyg att trösta mig själv med. Förr var trösten alkohol nu blir det andra saker. Ofta att jag gör något med händerna (fokus på något enkelt), ibland äter jag onyttigheter eller försöker träffa någon vän. Hur som helst så kommer du slippa mer och mer av sug från ingenstans. Kämpa på!
Huvudvärk är en trigger för mig. Det förstår jag nu. När jag tänker tillbaka så var det inte så himla sällsynt med en värktablett och några glas rött vid huvudvärk. Dundermedel för stunden. Blev rejält lullig och avslappnad - snabbt. Sedan slog huvudvärken tillbaka med ännu större kraft när mina dundermedel klingat av. Toppen, toppen liksom. I dag nöjer jag mig med en Ipren, sen får det vara bra.
Klappar mig själv på axeln! Den största euforin kring nykterheten har lagt sig. Tidiga morgnar känns så naturligt nu. Som om det aldrig funnits annat. Nu gäller det bara att hålla i. Inte glömma varifrån jag kommer. Inte ta det första glaset.
Hoppas du slipper ha huvudvärk på din 5-månadersdag. ? Det är ju som du skriver lätt hänt att glömma de tunga dystra morgnarna nu när en är så bortskämd med att vakna glad. Inget första glas, nej. Du känns så självklar på många sätt och jag inspireras av din resa. Stor grattiskram! ??
Grattis till 5 månader! Nu börjar det närma sig ett halvår. Riktigt mäktigt.?? Jag och några till här ligger ju och flåsar dig i nacken, men vi kommer inte komma i kapp dig. Du känns för stabil och stark. Grymt bra jobbat Charlie!
Sitter här, väntar på att grunden till fisksoppan ska koka klart för nästa moment. Sugen på vin. Att det aldrig går över! Visualiserar att jag häller upp ett glas. Det är rödtjut, inget finare vin det har jag inte råd med nu. Känner lukten. Nä, luktar blä faktiskt. Vill inte ha. Men jag vill bli berusad. Jag vill känna att jag kan släppa på kontrollen för några timmar. Den längtan har jag. Flickan är hos mig. Vi har det bra! Jag ska inte vara en lullig mamma.
Stort tack för alla grattis! Jag rullar vidare mot sex månader. Vill bara få på pränt att detta sug faktiskt inte släpper - så där bara...
Jättestort GRATTIS???
Åh, låter gott med soppan. Vad har du i den??
Ja du. Det där med suget! Kunde man väl vara utan. Har bestämt mig för att se det som terapi. Ett troll att skratta åt och kasta ut bara.
Kram?
Så himla gott att läsa ditt inlägg även om det är tufft?
Den här känslan att vilja bli berusad...att vilja släppa kontrollen...tänker att det krävs mycket övning att få känslan utan alkohol .men vi ska väl nå den en dag??
Ser att det finns en livfull dialog kring dieter härinne. Soppan jag gjorde i går har inget med någon diet alls att göra. Mycket kolhydrater och lite fett. Receptet kommer ursprungligen från en broschyr från Skånemejerier på 80-talet. Receptet har jag tappat för länge sedan men från mitt minne och så tar jag vad jag har:
Potatis och rotselleri (typ 4 potatisar och lika mycket seller) i kuber. Fräs i matolja, häll på någon dl vitt matlagningsvin låt puttra. Därefter ca 4 dl vatten och fiskbuljong. Koka till det blir mjukt, mixa grönsakerna. Någon matsked tomatpure, lite saffran, ev cayennepeppar, Uppskuren vitlök, mer salt eller buljong om det behövs. Man kan också lägga i fänkål, tunt skuren på mandolin. Koka upp ordentligt. Det viktiga momentet är nu att man har sin fisk redo, uppskuren och rumstempererad. Jag tog torsk och lax i går. Lägg försiktigt i och sjud extremt försiktigt. Får inte bli överkokt! Sist hade jag i lite räkor och creme fraiche. Både flickan och jag åt med stor aptit.
Vaknar utvilad i dag efter åtta timmars sömn! Fantastiskt! Har jag månne sovit färdigt nu tro, när jag vaknar efter åtta timmar i stället för tolv? Självklart glad att jag inte tog det där vinet jag fantiserade om i går. Fanns iofs inget att ta av men ändå. Med lite vilja och kreativitet kan man alltid få tag på vin, det vet vi alla.
Om jag tänker tillbaka på de senaste veckorna, inklusive helgerna, så vaknar jag av mig själv efter sju timmar.
Igår somnade jag kl 01 och vaknade av mig själv kl 8. På vardagar somnar jag vid 23.30-tiden och väcks kl 6.30. Så sju timmar tycks vara lagom för mig.
Ytterst sällan vaknar jag nattetid för toabesök, och det tyder på att jag sover hårdare också.
Varafrisk: Googla på "mandolin kök" så ser du. Jag har en Benriner. Fantastiskt bra och effektivt köksredskap som jag använder till mycket, bl.a. när jag gör potatisgratäng, skär morötter till sallad, kål till sallad och allt möjligt. Tar inte mycket plats och lätt att diska. Men!!! man måste vara MYCKET rädd om sina fingrar. Jag har använt min i många år nu och snart är det dags att slipa kniven för första gången. Ett av mina bästa köp för köket.
Ny dag igen då. Flickan har kommit iväg till skolan. Vi hade väl en så där morgon. Hon ville inte stiga upp och jag var lite mindre pedagogisk än jag brukar. Normalt läser jag för henne. Utmärkt sätt att väcka henne på. Men nu läser vi faktiskt en bok som har så usel översättning att jag helst bara vill kasta bort eländet. Storyn är bra men förstörs nästan totalt av översättningen. Därför läste jag inte i morse och då blev det som det blev...
Ser fram emot en fin dag. Solen ska skina och jag ska ta en sak i taget. Just nu en tvättmaskin och kaffe.
Alkoholen känns långt borta och jag ska vara nykter i dag också.
Har haft ett uppföljande möte med beroendekliniken i dag. Kunde meddela att jag är fortsatt nykter MEN det är ingen räkmacka jag glider runt på! Ju längre tiden går desto mer tänker jag faktiskt på att jag behöver vara vaksam. Tråkiga minnen kring alkoholen bleknar efterhand. De positiva tenderar ta överhand. Eftersom jag faktiskt har bestämt mig för permanent nykterhet är det det som gäller - fast en dag i taget. Suget poppar upp då och då. Har mindre tankar på att det skulle vara just GOTT med vin utan mer en önskan om snabb avslappning och lite kul i ett glas. Samtidigt som covid-19 och sjukskrivningen har hjälpt mig i min nykterhet börjar jag nu känna att det finns en tristess. Tristessen är sund, jag tar små steg ifrån utmattningen. Men tristessen är också farlig eftersom den genererar tankar på alkohol.
Jag hade ett låångt samtal med min son i går. Han ringde om tankar kring kompisar, pappa och ångest över skolan. Det var ett väldigt fint samtal och jag kände nästan genom luren hur hans axlar sjönk ned några decimeter allt eftersom samtalet fortgick. Jag är så tacksam över honom. Älskar honom gränslöst! Känner att jag är den förälder nu som han kan förvänta sig att en förälder ska vara. Jag kan möta honom i en grundmurad ärlighet och den gränslösa kärleken. Det är tack vare honom jag är nykter. När jag såg hans blick, natten den 21 december då visste jag att jag aldrig mer ska dricka. Jag ska aldrig mer dricka!
Hur gör jag nu då? Jo, jag fortsätter preppa för nykterheten. Lite lägre aktivitet här på forumet just nu. Lite mer föreläsningar på youtube om alkoholens verkningar, alkispodden, äter nötter och dricker bubbelvatten när suget sätter in, slarvar inte med maten, noggrann med sömnen, lyssnar mycket på ljudböcker, sitter utomhus och njuter av världen, ringer någon när det blir alldeles för ensamt (lång startsträcka där, men nu gör jag det!). Några exempel bara.
Charlie, jag beundrar verkligen ditt slit och ditt engagemang för att behålla nykterheten!
Du är så otroligt hängiven din kamp och håller vad du lovar dig själv.
Du har strategier och planer för de flesta sinnesstämningar verkar det som??.
Du är så fantastisk och insiktsfull och jag önskar det bästa för dig och din familj. Det är krävande att ha barn med funktionsnedsättning.
Stor kram ?
Ja det farliga kommer ju när minnet börjar blekna, och känslan man hade där i avgrunden....detta forum funkar lite som aa, man blir påmind hela tiden och man tar rygg på dem som gått före, en dag i taget. Kram Jullan
Fina kommentarer jag får från er! Nu har flera dagar passerat UTAN sug. Jippie! Tid och tålamod krävs i denna process. Funderar nästan på att börja räkna sugfria dagar i stället för nyktra dagar. Tror det skulle ge mer faktiskt. Ju fler sugfria dagar desto mer tillfrisknad beroendehjärna.
Jag har blivit trött igen i kombination med kort stubin. Flickan är hos mig och i går blev jag väckt vid en fullt rimlig tidpunkt men jag behövde sova. Efter hennes ridning duschade vi, åt och sedan kände jag att jag behövde lägga mig en stund. Jag somnade. Hörde som i en dimma att flickan ville att jag skulle stiga upp för hon kände sig ensam. Hon tänkte att hon skulle gå hem till pappa. Tog på sig ytterkläderna och drog medan jag sov. Men hon hittar inte. Har ingen orienteringsförmåga alls. Vaknade av att det knackade på olika fönster. Hon kan inte portkoden och kunde därför inte komma in igen. Flickan stod utanför, fullständigt förtvivlad. Kände sig ensam och att jag aldrig vaknade när hon bad mig.... Jag har alltså somnat ifrån flickan och dessutom utsatt henne från fara. Känns inte bra. Allt är alltså inte tipptopp här alltid... Det kan svänga snabbt!
I dag hade jag tänkt att vi skulle åka till det jätteroliga badhuset. Men, orkar jag? Det är ju det här med balansen. Vad bli bäst för oss båda? För flickan blir det toppen att komma iväg till badet, men inte om hon får en stressad, trött mamma med kort stubin på köpet. Eller kommer jag också att må bättre av att komma i väg i dag? Får fundera en stund.
God morgon, vilket äventyr som ändå slutade bra, och jag förstår dina avvägningar mellan lust, vila och vad vi gör för andra (väldigt mycket som föräldrar så klart).
Grattis till flera dagar utan sug. Verkligen så bra och konsekvent kämpat genom denna snäva tid.
Önskar dig en fin dag där det finns plats för vila i någon form! ?
Bra idé att räkna sugfria dagar! Fast kruxet är ju att det är svårt att lägga märke till något som inte existerar. Men tanken är god! Får klura lite på bärigheten i idén bara ?
Usch vad tufft med dottern ? Hon behöver ju hjälp med massor. Min dotter har många svårigheter, svår språkstörning tex, men hon har ett jävla lokalsinne och minne. Duktig på att läsa och skriva. Vi kallar henne sms-terroristen.
Jag brukar skämta om att hon skulle kunna ta jobb som mänsklig kalender för halva södra Sverige. När hon gick i särskolan höll hon koll på hela klassens åtaganden och personliga scheman, och även personalens delvis.
Det var ett stående mantra på skolan: ”T har koll.” Det hade och har hon alltid. Märkligt hur hjärnan fungerar. Brister på vissa områden gör att man överkompenserar på andra områden.
Jag tänker att du behöver regelbunden avlastning.
Vi separerade och helt naturligt avlastar vi varandra varannan vecka. Plus att dottern sover på korttids varje onsdag sen flera år tillbaka, så vi får en paus mitt i veckan också.
Det kommer att ta en oerhörd tid för dig att tillfriskna från utmattningen om du inte får avlastning från dottern.
Tänk på syremasken när ett flygplan störtar. Sätt på dig syremasken själv först - innan du kan hjälpa andra.
Min dotter förstår inte alltid varför hon ska sova på korttids. Jag säger till henne att det är för att hon ska träna på att sova utan mamma och pappa. Så hon kan det när hon ska flytta till eget boende.
Det argumentet köper hon. Hon vill flytta till eget boende, även om jag vet att det blir tufft som fan när det väl är dags.
Mitt drickande eskalerade sen höst förra året. Jag har haft svårt att förstå varför det blev så just då. Men troligen beror det på att flickan började en ny skola och vi hade enorma problem på olika nivåer med den där skolan. Märker ju nu, som t.ex. i går efter att vi hade haft ett större möte med skolan om flickan att jag direkt började tänka vin när jag kom hem igen. Alltid kämpigt det där med att prata om ens barns svagheter, vilket jag gör hela tiden känns det som i perioder. Jävla trigger som bara måste bort.
I vilket fall var jag under hösten i lite gles telefonkontakt med en en av flickans klasskompisars mamma. Vi pratade bl.a. om skolan och strategier för framtiden. Ett par sådana telefonmöten med henne avbokade jag lite sent inpå helt enkelt för att jag drack vin och inte var i stånd att prata. Jag drack vin också när vi pratade den senaste gången. Var inte så berusad i början men minns INGENTING av hur vi avslutade vårt samtal. Efter det har vi inte setts, mailat eller pratat på telefon. Herrejisses vad jag har haft ångest för detta. Tänkt att jag säkert uppträdde som så pissfull som jag var och att hon har tappat allt förtroende för mig och aldrig mer vill prata. Jag har självklart tänkt att om det blir några konstigheter så måste jag säga som det är till henne. En person som jag inte känner särskilt väl. USCH. Men - så sågs vi i samband med skolavslutningen. Det var bara glada miner och vi har ju inte hörts på länge o.s.v. Hon ville att flickorna skulle ses (det ska de inte eftersom de inte är kompatibla) och vi kunde väl höras... Ja, vad säger man. Kan vi alkoholister vara så duktiga på att dölja vår berusning så den inte märks för en utomstående? För mig verkar det inte troligt.
Jag trippar vidare mot 6 månader. Läget är under kontroll.
Kram!
Jag är sugen på vin. Rött vin. Har varit trött i dag efter veckan med flickan som nu är avslutad. Till det huvudvärk som tydligen också är en trigger. Nu ska jag snart göra det jag behöver. Gå och lägga mig.
Alla påfrestningar som man dämpat och/eller belönat sig med ”lite vin”när det känns jobbigt, får vi nu lära oss stå ut med eller hantera på andra sätt, utan bedövningsmedel. Inte så lätt, men tar vi en dag i taget, så kommer belöningen snart. Ha en fin helg
Så bra att du får det nedskrivet och i någon mån kanske- ut ur kroppen.
Jag håller vakt på mig själv och blir påmind av dina inlägg. Tack. Hoppas huvudvärken ger sig och sömnen befriar från vinsuget. Imorrn är en ny dag. Kram ?
Jag läste det du skrev i din tråd om den där mamman som inte verkade ha märkt att du varit berusad. Precis som du tror jag inte att vi kan dölja berusningen helt när vi är "pissfulla" oavsett hur hårt vi anstränger oss. Många - både utomstående & nära - väljer att inte låtsas om "elefanten i rummet". Det är på ett vis dumt. Då kan vi ju fortsätta att ljuga för oss själva och tro att vi har läget under kontroll.
Hoppas att du hoppade över rödvinet och gav dig själv det du behövde; sömn. Om inte så har du nästan ett halvårs nykterhet i bagaget att luta dig mot. Fantastiskt!
Allt gott!
Även om jag inte önskar att du ska ha sug så tycker jag att det är så bra att du berättar. Det är hjälpsamt när vänner här på forumet berättar om sitt sug. Annars låter det så himla lätt..och hade det varit så enkelt att låta bli..då hade vi ju aldrig hamnat här.
Jag tror precis som du säger Miss Hyde att hon inte vågade säga något. Stackars oss människor egentligen. Vi ser dem som lider men vågar inte säga eller hjälpa. Märklig sjukdom den där alkoholismen...
OCH Varafrisk! Jag kan meddela från min front att suget inte ger med sig. Jag har dragits med ett starkt sug de senaste två dagarna. Jag tänker återfall men valde att gå in här i stället. Detta är en kamp och inget annat. Det gäller att hålla ut och hålla i. För min del tror jag nu att det här med känslan av "sommar och semester" triggar mig. På det - barnfritt. Ajajaj... Klarar jag mig igenom den här sommaren kommer allt att lätta. Det är jag nästan övertygad om.
Får se om kvällen erbjuder en ny ljudbok eller skrämselpropaganda på Youtube.
Vill önska er alla en glad midsommar oavsett om ni firar den nyktert eller inte! Här blir det nyktert. Har barnen över helgen. Mysigt men tyvärr väldigt osocialt p.g.a. flickans svårigheter. Vi får göra det bästa av saken. I går gick vi till skogen och hittade ett par pinnar till en blivande midsommarstång som jag tänkte ställa i parasollfoten. Strax ska vi gå ut och hämta sly och blommor i mängd. Kommer nog ta förmiddagen vilket är bra! Ett par 70+ varav den ena är gammal dagisfröken har erbjudit sig komma hit med gitarren en sväng i em. Jag är eld och lågor. Flickan skriker NEJ! Min enda möjlighet till social samvaro med någon över 15 den här helgen. Vi får se hur det går med den levande musiken i dag...
Vi åker till huset och firar med närmaste familjen. Då kan yngsta dottern glida in och ut i gemenskapen utfrån intresse och förmåga.
När hon var liten var alla kalas en prövning. Hon var nog 10 år innan hon kunde delta på sina egna kalas ens. Hon satt på övervåningen medan alla andra satt på nedervåningen.
Hon var nog 15 år innan hon kunde delta fullt ut på andras kalas. Lite i taget har vi föst henne åt rätt håll.
Numer älskar hon kalas och deltar med liv och lust. Hon har alltid älskat alla typer av kalas, men det har blivit ”för mycket” helt enkelt.
Jag har ofta tänkt att semestra med husbil hade varit optimalt. Då kunde man besöka platser och vänner, och hon hade haft sin trygga punkt med sig och hade kunnat delta efter dagsform. Än har jag dock inte kommit till skott, och snart flyttar hon till eget boende.
Gästerna fick gå ganska snabbt i går. Det gick inte alls bra trots diverse förberedelser. Men, men, gästerna och jag var också förberedda. Inte lätt det här med socialt liv och NPF... Sug? Ja, det finns med mig. Drack två snabba alkoholfria öl till sillen. De var goda men saknade alkoholen. Envis som synden är jag. Hjärnan får faktiskt ta och lära om någon gång. Den får INTE som den vill.
I dag är vi supertaggade! Ska dra till skogs med vår Hennesy hammock. I kväll kan ni tänka på oss när jag och flickan ligger i hängmattan och tittar upp mot trädtopparna :D Packning pågår (mycket lätt). Frågor som rör uppkoppling i skogen pareras på löpande band här.
Du är så himla bra, Charlie. Trots sug så fixar du nykterheten. Brukar ju göra liknelsen med Nasse: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Precis, det är inte svårt att vara nykter om man inte har sug.
Mycket imponerad av dig. ?
Ha en fin fortsättning på helgen bland span på trädtopparna.
Jag ger mig själv en stor klapp på axeln! Vilket jobb det är att bli nykter... I början tänkte, läste och skrev jag om det nästan dygnet runt. Nu är det betydligt lugnare men det gör sig inte av sig själv, det här med att bli och förbli nykter. Det gäller att påminna sig ofta om varifrån vi kommer och vart vi vill. Att utbilda mig själv i alkoholens verkningar, planera och påminna mig själv på olika sätt har hittills varit en framgångsfaktor. Jag tror att jag kommer behöva hålla en hög vaksamhet minst 6 månader till, kanske ett år, innan jag kommer att känna mig som "alla andra som inte dricker". Det är så himla lätt att tänka "Asch". Och så är man där igen.... Jag skulle lätt som en plätt kunna hamna där. Men det vill jag INTE. Jag ska vara nykter för min och mina barns skull. Blicken jag fick av min son den 21 december förra året när jag kom hem från puben, skitfull och med en karl i släptåg förföljer mig. DET FÅR ALDRIG HÄNDA IGEN!
Helgens lilla camping blev fantastisk. Flickan var så oerhört förväntansfull när vi satt i taxin på väg mot skogen. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg hennes förväntansfulla leende på läpparna. Tänk att så "lite" kan ge så stor lycka för oss människor! Nu har vi sovit under trädtopparna på årets längsta dag. Vi har skrattat och ätit mat. Myst, läst bok och sovit gott. Det kommer vi att göra om!
Det låter så härligt alla dina beskrivningar med er samvaro du och barnen..En sån förälder hade jag också velat ha..Grattis till din nyktra tid?..Jag tycker det är lättare att slopa allt som påminner om öl och andra alkoholliknande förpackningar..Men det är olika..Tror för egen del att jag nog hade börjat svaja om jag druckit alkoholfri öl..Ett halvår, 6 månader!! Bravo!! Så bra jobbat av dig..?????????
Till dina 6 månader. Så otroligt starkt och konsekvent jobbat. Vi får verkligen se detta som ett långsiktigt projekt som kräver mycket av oss, men också ger oss ro att leva livet på riktigt.
Låter också som en underbar övernattning under trädtopparna. Att bli buren av någon annan än sig själv- megafint!
Stor kram och grattis igen!
Ni är ju för roliga miss lyckad och Torn. Det gör väl inget vilket kön det är på den här nykteristen? Charlie är faktiskt ett av ganska få namn som båda könen kan ha!
Tack för era grattis! I dag går flickan sista dagen på fritids sedan har hon och jag sommarlov tillsammans i 3,5 vecka på raken. Lite nervös faktiskt över hur jag ska orka. Hade allt varit som vanligt hade vi dragit till Spanien i morgon. Nu kommer vi att ha fullt upp med att hitta aktiviteter för henne (och mig) varje dag. Kommer bli en kamp och vi kommer säkert ha mycket kul och mysigt också. Att få tänka en tanke i fred är bara att glömma. Blir en utmaning för nykterheten! Jag kommer säkert att behöva er under den kommande tiden också!
...till nykterheten - bra jobbat?
Och till natten i skogen ...det är ju även ngt jag planerar i sommar - att sova ute under öppen himmel.
Låter så härligt!
Och vissa ( förfärliga) minnen är viktiga att inte glömma bort.
Aldrig mera just så.
Stort grattis till halvåret bästa, klokaste du!
Om suget har jag upplevt att det ändrar form efter ett tag liksom, från att hjärnan försöker tjata på en att dricka till att den mer vill gnälla om sin bitterhet. Det liknar mer en missundsamhet, typ fan vad surt att jag inte dricker, men inte så hotfullt mot beslutet. Så det blir absolut lättare, och mer och mer sällan.
Heja dig <3
Tack Kaveldun och Denhärgången för grattis! Och när du säger det Denhärgången, jag tror faktiskt att suget redan gått från tjat till bitterhet och missunnsamhet. Det ändrar karaktär, precis som du säger! Har inte tänkt så tidigare....
...följer samma dysfunktionella utveckling. Igår kom tankarna kring ”jaha och nu då? Ska det alltid vara såhär? Varför sa du inte det från början” Verkligen mer bittert och förorättat än sorg. Här lär jag mig nya saker varje dag! Tack.
6 månader, wow! Ju fler månader som går desto mer obegripligt blir det hur man höll på liksom.
Jag slipper ju suget helt märkligt nog. Konstigt. Får tankar om alkohol av gammal vana ibland bara, men dem förkastar jag snabbt. Om jag inte gjorde det hade kanske suget väckts?
Ja, jag klagar verkligen inte ? Är tacksam att slippa suget. Och förundrad.
Tufft med 3,5 vecka i ett sträck. Vi kör 2 veckor i taget nu, men sen blir det varannan igen. Jag är på andra veckan med dottern nu, men helgen har hon varit hos pappa.
Jag älskar henne så enormt mycket men jag blir samtidigt helt slut av att inte få tänka en tanke klart ens.
Vaknar tidigt. Solen störde. Har bra mörkläggning i sovrummet men fönstren behöver vara öppna i värmen. Har inte haft något sug sedan sist. Himla skönt! Nu känns livet som det ska vara! Nyktert är det normala. Finns inget som triggar. Dricka kaffe, vila när jag behöver, lyssna på radion, lyssna på fågelsång, ha ork för flickan, ha ork för mig själv. Det har jag nu. Kanske har jag trillat över en viktig gräns nu med 6 månader?
Stort grattis till 6 månader?????
Så gott du mår bra. Och din dotter, blir glad när jag läser det.
För min egen del tänker jag att jag måste fortsätta vara på min vakt. Absolut inte slappna av. Även om det verkligen satt sig, vanor ändrats. Suget kommer som blixten från en klar himmel ibland. Som en påminnelse. Ser det som min terapi?
Fortsätta läsa på. Varför mitt liv blev som det blev... och nu har jag förändrat det. Och du med. Vi skall vara så rädda om det .
Ojdå nu spånade jag iväg?
Kram o GRATTIS igen!?
God morgon!
6 månader, imponerande! När man som jag precis har vaknat till dag 11 så känns ett halvår som en ganska ouppnålig dröm. Och inget sug känner du heller..... Ofattbart för mig!
Det här känns som en lätt patetisk fråga, men jag frågar ändå: Känns det inte tråkigt? Jag tycker det är väldigt tråkigt att inte dricka. Jag känner mig väldigt präktig som max firar med en alkoholfri öl och går och lägger mig tidigt. Men särskilt kul är det inte. Förstår inte riktigt hur det ska hålla i längden? Sen är det naturligtvis jätteskönt att vakna utan baksmälla. Gick upp kl 6 idag och har varit ute med hunden, magisk sommarmorgon! Men trots det, jag vill vara nykter, men jag vill inte ha ett präktigt och tråkigt liv. Hur har du fixat det så här långt? Kram!
Om 23 veckor är jag också där..??!
Låter som en viktig milstolpe du nått nu - bra jobbat??!
Och det låter också så otroligt skönt att helt avslappnat kunna konstatera att livet känns som att nu är det som det ska vara?! Ser så mkt framemot att få uppleva det mer och mer för var dag och vecka och månad som går?!
Tack för inspiration!
Kram!
/Fibblan ?.
Den dopaminduschen vi är vana vid att få med jämna mellanrum skapar en kemisk rolighet. Inget annat. Det finns inget tråkigt i att varje stund veta vad man gör, skratta åt det man tycker är roligt på riktigt, prata om det man vill med de man vill, vara ärlig mot sig själv, sina vänner och sina barn, att vakna varje morgon till en NY fantastisk dag, att lägga sig i tid för att man är TRÖTT för att man faktiskt känner att man är trött, att inte oroa sig för att man förstör sin hälsa, att kunna köra bil när som helst, att veta att eventuell glömska inte beror på gift osv osv... Listan kan göras huuuur lång som helst!
Jag känner mig naturligtvis som en idiot när du förklarar varför det INTE är tråkigt att dricka. Det är ju ett sådant friskt och rimligt resonemang. Så vill jag oxå känna, m det gör jag inte. Men det kanske kommer. Tiden verkar vara en viktigt faktor. Hoppas på det!
Det kommer bli så som Charlie så bra beskriver det. Det är därför det är så viktigt att ha tålamod och inte ge upp. Eller tro att man klarar att bara dricka lite grann. Då får man inte chansen att uppleva det.
Grattis till så väl gnetat och din envishet är verkligen imponerande.
Jag läser ditt svar till Nicka och instämmer, men just rädsla för tråkighet har varit mitt stora ”trauma” I detta med nyktert liv. Och sant är att man måste kämpa sig igenom och inte vara så rädd och faktiskt utmana sina egna tankar om och känslor kring roligt.
Hade man bara valt de potentiellt roliga tillfällena att dricka hade vi nog inte haft problem...
Heja dig! Kram. ?
Så gott att du inte känner sug längre! Du är bra på att ta hand om dig! Vad du skriver betyder mycket för mig??Det är så gott också att jag har träffat dig. Vilken tur att inte Covid-19 hade kommit..iaf så visste vi inte om den.
Vi som hittat hit till detta underbara forum. Har olika bakgrund och behov. Det vi har gemensamt är att vi vill ändra på vår alkohol konsumtion. De flesta av oss lever rätt vanliga liv. Vad ett vanligt liv innebär för mig är att jag har en familj, ett jobb och en bostad. Den mörka sidan av våra liv är att vi dricker för mycket alkohol. I landet vi lever i är alkohol någonting man hyllar vid högtider och sammankomster. Vi som loggar och skriver här har påbörjat en förändringsprocess. Vi ska vara stolt över det. Vi är medvetna om problemet och försöker göra en förändring. Alla förändringar kanske inte lyckas vid första försöket. Många av våra medmänniskor kör på i samma gamla spår utan att reflektera. Det gäller att inte ge upp. Jag var med på irl träffen i år och även förra året. Jag tycker dessa träffar är kanon bra. Väldigt nice att träffa alla andra i samma situation som försöker göra en förändring.
Vi som hittat hit till detta underbara forum. Har olika bakgrund och behov. Det vi har gemensamt är att vi vill ändra på vår alkohol konsumtion. De flesta av oss lever rätt vanliga liv. Vad ett vanligt liv innebär för mig är att jag har en familj, ett jobb och en bostad. Den mörka sidan av våra liv är att vi dricker för mycket alkohol. I landet vi lever i är alkohol någonting man hyllar vid högtider och sammankomster. Vi som loggar och skriver här har påbörjat en förändringsprocess. Vi ska vara stolt över det. Vi är medvetna om problemet och försöker göra en förändring. Alla förändringar kanske inte lyckas vid första försöket. Många av våra medmänniskor kör på i samma gamla spår utan att reflektera. Det gäller att inte ge upp. Jag var med på irl träffen i år och även förra året. Jag tycker dessa träffar är kanon bra. Väldigt nice att träffa alla andra i samma situation som försöker göra en förändring.
Vill bara säga hej och höra hur du mår/har det? Vet att det går bra för dig och därför är du inte så ofta inne här på forumet men var bara lite nyfiken?
Det rullar på, precis som det ska! Har ju barnen på heltid en längre period här så inte mycket tid för mig själv och mina tankar. Särskilt flickan tar all uppmärksamhet hon kan få - på olika sätt.
Det var lite som om jag trillade över en gräns efter 6 månader. Inget energikrävande sug vilket är otroligt skönt faktiskt!
Jag svarade ju dig i går Varafrisk, vet att du sett eftersom du dessutom svarade. Sedan skrev du ett inlägg till om din dotter. Jag ska försöka hinna svara på det också nu.
Min lilla fantastiska pratmakare och jag har nu umgåtts tre veckor i rad. En vecka kvar. Jag är faktiskt helt slut i huvudet. Denna ständiga uppmärksamhet som krävs. Att jag inte ens kan byta några ord med grannen utan att flickan står och drar i mig och vill att jag ska komma in till henne för att ge henne FULL uppmärksamhet igen. Jag känner mig hjärndöd och längtar så oerhört efter normala samtal med normala människor. Jag älskar henne från månen och tillbaka men har också egna behov. Tankar om vin har poppat upp men fortfarande inget sug. Vi siktar på en aktivitet utanför lägenheten varannan dag. Det tar så mycket energi att komma iväg någonstans att jag behöver en dags vila innan vi kan göra en ny aktivitet.
Jag har påbörjat projekt viktnedgång nu. Det kom till mig häromveckan bara. Jag är en människa som älskar mat, riktig mat. Och jag tycker om att laga den. Har inte bantat sedan jag hade anorexi i tonåren. Nu i nykterheten har hunger varit en trigger. Men, efter 6 månader har det som sagt hänt något på riktigt för mig. Varken flickans krav på min uppmärksamhet eller hunger triggar mig längre. Så jag kör på. 10 kilo ska bort. Har ingen våg så ingen aning om var jag startar. Följer heller inget program. Spegeln och magen får styra och det kommer att gå bra! Det är jag övertygad om. Det är sannerligen mycket svårare att bli nykter än att gå ner 10 kilo. Bara att surfa vidare på envisheten och önskan om att bli en hel människa som jag kan älska lika mycket som mina barn.
I dag har jag och flickan en planerad aktivitet. Hoppas på att hon slipper sedvanligt ångestanfall när taxin står på gatan.
Kram!
Fyra veckor i sträck är minst två veckor för mycket ? Varannan vecka är ännu bättre om man ska lyckas hushålla med sin energi.
Du kämpar på så bra, och nu med vikten dessutom! Det ska jag också ta tag i. Till hösten. Trots min ålder lever jag fortfarande efter läsår, till hösten är det nystart.
Nu försöker jag istället få till så mycket vila och roligheter som möjligt mellan schemalagda aktiviteter med min yngsta dotter.
Usch, inte likt mig alls. Efter en månad med flickan var hennes pappa och hämtade henne i går. Varför är jag så gråtmild? Är jag slutkörd? Vi har i stort sett haft en fin semester trots att inget, precis som för de flesta andra i år, blev som planerat. Vi har varit hemma och gjort utflykter på hemmaplan. Flickan har sin ångestproblematik och därför är varje enskild utflykt ett otroligt stort jobb. Vi behöver förbereda. Inte för mycket och inte för lite. Då kan det bli ångest. I den stund vi ska åka kan det återigen hända något som gör att vi inte kommer i väg. Då blir jag ledsen, besviken, känner mig låst och otillräcklig. Så har det blivit några gånger. Andra gånger har det gått bra. Just nu sitter jag nog med den där känslan som blir när det inte har fungerat. Känslan av otillräcklighet. Dålig mamma. Synd om flickan som har det som hon har det. Synd om storebror som ALLTID hamnar i kläm. I går när flickan och pappan hade åkt kom sonen helt plötsligt ut ur sitt rum. Han ville prata. Första gången på en månad. Stackars honom. Vad är detta för liv egentligen? Flickan styr precis hela familjen i varje sekund. Kräver TOTAL uppmärksamhet. Hennes humör och hennes ångest styr resten av familjen. Usch vad ledsamt. För alla.
Jag tappar mycket sällan humöret nuförtiden. Värst var när vi fortfarande var gifta. Nuförtiden kan jag hålla mina egna känslor i schack. Det har alkoholfriheten hjälpt mig med. Men min ork. Den har blivit mindre. Har ju en utmattning också. Fortfarande heltidssjukskriven. Jag har försökt lyssna på lite ljudböcker och bra radioprogram men blir ständigt avbruten. Sitter jag på uteplatsen (som jag älskar) vill flickan att jag ska komma in för hon känner sig ensam.
Vinet känns fjärran, vilket är en sådan oerhörd lättnad. Nuförtiden längtar jag efter den där koppen kaffe i stället. TACK min fantastiska hjärna som faktiskt samarbetar med mig. Den vill också lära om! TACK, TACK TACK.
Lägenheten ska storstädas. Jag tar det pö om pö. Mitt liv levs "randigt" nuförtiden. Jag gör ett eller ett par mindre projekt. Sedan vilar jag. Sedan ett projekt till. I går städade jag skafferiet och la in en maskin tvätt, sedan vila osv. Om en stund ska jag duscha. Sedan städar jag badrummet. Därefter vila. Det är mitt sätt försöka komma tillbaka.
Jag känner sorg. Det är det jag känner. Den har jag känt hela flickans liv. Sorg för att hon måste leva med de funktionshinder hon har. En sorg som jag har druckit bort. För stunden i alla fall. Dagen efter har jag varit sänkt i mitt känsloliv. Då har jag kunnat göra saker som inte sorgen stått i vägen för. Nu känner jag sorgen. Jag bearbetar den. Flickan fyller snart 12. Det är hög tid för mig att bearbeta detta. För att kunna ge henne det bästa av mig själv.
Ni behöver avlastning i någon form, stunder då ni kan andas ut. Ett korttidsboende där hon kan bo en-två nätter i taget så att resten av familjen kan umgås själva. För att få det krävs utredning förstås, kanske via skolan?
Att hon utretts tidigare betyder inte att hon/ni inte behöver hjälp nu. Vid 12 års ålder brukar de flesta barn bli mer självständiga och riktar sig ut från hemmet mer.
Tills dess ska ni nog hålla rutinen varannan vecka, för att både du och pappan ska orka. Du blir inte frisk från din utmattning annars ?
Känner så väl igen sorgen och vanmakten och det dåliga samvetet gentemot det andra barnet. Det gör verkligen ont i mig att läsa ditt inlägg ?
Så skönt att du mitt i eländet inte känner sug efter just vin utan att kaffe är din nya ”drog”.
Jag dricker mycket mer kaffe nu! Fyra-fem koppar innan lunch, därefter ingenting eftersom jag är rädd att det påverkar sömnen.
Flickan sover inte själv. Vi har försökt och försökt men hon kan inte. Blir rädd och känner sig ensam. Hon ville byta rum med sin storebror, trodde det skulle funka. Jag tog hit flyttgubbar som fixade det. Funkade inte. Ville ha sänghimmel, nattlampa och tyngdtäcke. Då kanske det skulle funka. Funkade inte. Hon pratar ofta om att klara av att sova själv. Jag stöttar. Men hon fixar det inte. Inte än. Jag går och lägger mig med henne sedan måste jag stanna hela natten annars vaknar hon och känner sig rädd och ensam. Så ser det ut.
Vi har avlösning i hemmet 8 timmar per månad. Haft sedan augusti. Avlösaren känner vi sedan många år. Hon har mitt fulla förtroende. Flickan känner henne väl. Ändå blir det ångest varje gång avlösaren ska komma på eftermiddagen. Har också hänt att flickan vägrar hoppa ur taxin när avlösaren tar emot. Eller att hon springer iväg, på väg ut i gatan eller bort. Flickan hittar inte. Inte heller i kända områden. Därför blir det snabbt besvärligt för avlösaren som måste hålla koll utan att springa efter så att flickan försvinner ännu längre i väg.
Så. Ja, det finns avlastning att få men mottagaren måste kunna ta emot den. Jag måste orka arbeta för att det ska fungera. Just nu orkar jag inte arbeta för mer än det som jag har påbörjat. Avlösningen och två fritidsaktiviteter (ridning och F&S). Pallar helt enkelt inte mer nu. Jag kan skriva långa uppsatser om hur mycket varje liten del av aktivitet kräver för att kunna genomföras men det ska jag bespara er. Vill bara förklara lite för dig AH eftersom du har tagit upp frågan om samhällets stöd tidigare. Och ja, flickan går under LSS.
Avlösning varje vecka kanske funkar bättre? Ibland kan kontinuiteten vara viktig. Min dotter sover varje onsdag på korttids, förutom fyra veckor nu på sommaren då hon är ledig. Hon har kontaktperson 2 tim varje tisdag. En fast tid varje vecka var nödvändig för att hon skulle vänja sig.
Att inte få sova är tortyr ? Tack och lov sover vår dotter bra hela natten i eget rum, men så har det förstås inte alltid varit. Tills hon var 17 år hade hon egen säng i mitt sovrum, det var det enda som funkade.
Lider med er, och tyvärr kan man ju inte sjukskriva sig från sitt privatliv.
Det är avlösning varje mamma-måndag. Det har hon koll på. Varje vecka skulle inte bli mer av kontinuitet för henne det tror jag inte. Tror inte heller avlösaren är intresserad av att vara avlösare till exmaken. Jag tänker mycket på kontinuiteten. Därför är det viktigt att vi håller i de aktiviteter som vi har kört igång. Just nu orkar jag inte introducera mer. Inte flickan heller skulle jag tro.
Nej, det är inte lätt. Nu måste jag vila i sorgen. Funderar på att ringa jourhavande präst eller något (aldrig gjort tidigare). Behöver prata med någon men vill inte störa vänner i deras semester med mitt. Känner mig överväldigad av mina egna känslor i dag. Inte duschat än men det blir det snart. Städningen struntar jag i i dag.
Känner så starkt med dig❤️ Tänker att det inte var så konstigt att du känner dig gråtmild..sorgsen ..idag ...även om du har din son hemma så har du inte din dotter som pockar på HELA din uppmärksamhet och lite till....nu fanns det ju lite luft omkring. Tillåt dig vara ledsen, gråta...och ja varför inte ringa till jourhavande präst...jag gjorde det en gång då jag inte trodde att jag skulle få ta avsked t min syster....och det var skönt??
Jag vet att du kanske inte har ngt direkt förtroende för habiliteringen. Om jag hade mött dig i min roll som kurator på habiliteringen så hade jag först börjat med att du bara fick prata och gråta och sörja ...sen kanske vi hade kunnat försöka börja se om vi kunde hittat ngn lösning.
Men kära Charlie70...vila...vila ...och släpp ut dina känslor...du är ju helt fantastisk...det viktigaste är att man är good enough...och att du inte väljer att dricka alkohol är ju så starkt??
I går var en dag som liknade ingenting. Denna fruktansvärda sorg. Som ett stort, svart hål inombords. Väldigt tung att bära på. I varje fall ensam. Jag vet nu att jag har druckit bort denna sorg över flickan och allt vad det medför under alla år. Inte bearbetat utan druckit. I går drack jag inte. I stället pratade jag med en av de fyra som vet att jag numera är nykter och som fått detaljer kring varför. Vi pratade om ditt och datt, om min sorg och om kopplingen mellan mitt drickandet och min sorg. När jag lade på luren var det svarta hålet borta. Klockan var sent.
I stället för att dricka, pratade jag med en vän. Sedan lyssnade jag klart på en bok. Svårt att somna men jag vaknar till en ny dag. Klar i huvudet och utan hål i mitt inre. I dag ska jag leva! Men först - te.
Så klokt och bra att du ringde en vän och pratade om sorgen. Det är en stor sorg att få ett barn med särskilda behov.
I början är den kolmörk, med åren gör den bara besök då och då. Man får ta emot den - gråta, prata om den, gråta lite till, och sen ger den vika.
Sorgen blir extra svår att bära eftersom den inkluderar en person man älskar. Man kan inte heller visa sorgen för den personen, där måste man vara extra stark.
Min dotter fyller 21 år på torsdag, vilket hon snart berättat för halva världen ? Jag sörjer fortfarande då och då. Att hon inte ska bli självständig, att hon inte ska få barn.
Jag sörjer fortfarande ibland att mitt liv inte blev som jag hade trott att det skulle bli. Sen tänker jag rätt snabbt att allt blir som det blir och går som det går. Jag kan i alla fall vara säker på att hon inte blir knarkare eller kriminell. En bedrövlig tröst, men ändå en tröst.
Jag har funnit mycket stöd och tröst i olika patientforum. Jag har själv startat två grupper på Facebook. En för ”drabbade” och en för föräldrar. Att ventilera saker med människor i liknande situation är så befriande.
Alkoholen blir mer och mer en icke-fråga. Suget tycks har försvunnit. Tankar på vin finns kvar men lockar inte när jag tänker på vinet hela vägen - hur jag häller upp, första sippen, första glaset.... sista glaset.... Blä. Jag är så tacksam för att min hjärna är med mig och har samarbetat så välvilligt. Nu är det kaffet som lockar eller den där alkoholfria flaskan som ligger i kylen för lite mer festliga tillfällen. Jag är tacksam över att minnena över misstag jag gjort p.g.a alkoholen bleknar till förmån för den stolthet jag känner över att jag gjort något åt min dåliga relation till alkohol.
Efter månaden med barnen har jag pö om pö gjort en rejäl storstädning här hemma. Jag har sovit. Minst 10 timmar per natt. Jag har reflekterat mycket över hur vi har det i vår familj med flickans funktionshinder. Hämtat krafter ur det. Jag känner mig starkare igen.
Projekt viktnedgång pågår för fullt. Har ingen våg utan det får bli spegel här. Har en bra bit kvar men det är bara att jobba på! Klarar jag sluta dricka klarar jag att gå ner i vikt. För mig har det varit superviktigt att bara fokusera på nykterheten de första 6 månaderna. Först nu kan jag gå lite hungrig och sugen på mat utan att alkoholsuget ska ge sig till känna. En dag i taget och en sak i taget. Det är det som gäller för oss beroendepersonligheter!
En hälsning
Måste bara skicka en hälsning, vännen. Fy, vad jobbigt du har det nu.
Men jag tror på dig. Du klarar det. Inom dig finns styrkan. Den du har arbetat upp under de här månaderna. Du är så bra.
Skickar massor av värme och styrka.
Kram
Tack snälla ni!
Jag har gjort det "självklara". Några djupa andetag, ätit ordentlig mat och toppat med lite chips till efterrätt. Tittar lite lojt på TV (Dörrvakterna). Och helt plötsligt fick jag den där förnimmelsen av att ha druckit en halv flaska vin vid det här laget... Skönt att slippa det.
Kram!
Tankar om triggers - till mig själv
För någon månad sedan märkte jag att jag triggades av att solen sken eller första kvällen på barnfri vecka. Efter att solen skinit ett antal gånger och ett antal barnfria veckor har passerat märker jag att den triggern liksom dunstar bort av sig själv. För varje gång jag klarar mig igenom en sådan period lär jag om hjärnan till det bättre. Nej, du är inte sugen på vin, du vill ha kaffe. Typ. Med detta vill jag bara säga till mig själv att hålla ut och hålla i. Envishet är bannemej en dygd i detta. Det kommer fler viktiga samtal kring flickan som ska hanteras. Samtalen ska dock inte hanteras med vin. De ska hanteras genom att jag ser till att få tid för eftertanke och vila efteråt.
Lördag morgon. Jag vaknade tidigt som så många av oss härinne nuförtiden. Har sovit lite mer normala åtta timmar. Brödet står på jäsning (skojar inte, vill väcka sonen med nybakta frallor i dag :D). Dricker mitt te. Fortsätter arbeta på nykterheten för den är ett arbete som ska göras. Minsta slarv och jag kommer att åka dit. Övertygad om det.
Kram!
Du är SÅ himla klok
Du är SÅ himla klok Charlie70???
Precis så som du skriver ang triggers behöver jag också tänka. Som tex ”nu är du ledsen du behöver inte vin du behöver bara låta känslan kännas för den kommer att gå över” el som med solen behöver inte dricka bubbel osv. Så himla bra!
Å va gott det låter med nybakade frallor? Det handlar inte alltid om att skämma bort utan att ge kärlek❤️
Önskar dig en fin lördag?
Kram❤️
Hello?♀️
Så fint, fem månader snart för dig! Håll hårt i det... Jag med, i min nykterhet?
Så mysigt att vakna till nybakta frallor?
Ha en riktigt mysig dag? Kram
Starkt Charlie
Hej
Jag vet inte om du inte gillar det ordet för det är ju en aning genetiskt och det är inte alla dagar vi känner oss starka. Men för mig är du en stark förebild och jag är så himla glad att få ta del av det du skriver och dina tankar, och jag tar rygg på dig när det kommer till att hantera svåra situationer som har med våra gemensamma problem att göra. Ville bara skicka ett kilo motstånd när nu vinsuget sätter in, även om du kanske inte behöver. Kram ?
21 veckor i dag!
Det kom ett sug i går kväll också. Konstigt egentligen. Dagen ägnades åt att klippa bostadsrättsföreningens gräsmattor och handla till 70+ i grannskapet som behövde hjälp. Jag var helt fysiskt slut på kvällen. Ändå kom suget. Jo, Se klart, vi måste vara starka. Ett kilo motstånd kan man behöva trots att det gått en tid. Tack för det!
Frallorna blev faktiskt inte döbakade. Ätit till frukost nu också och jag känner mig riktigt nöjd! Sonen var inte lika imponerad men då han bitvis lite petig med maten - han precis som sin syster.
Har sovit tolv timmar i natt och vaknar helt slut. Deppigt från mig nu men det är så det är. I dag ska jag i huvudsak ägna mig åt ljudboken som rullar just nu. Jussi Adler Olsens senaste bok om Avdelning Q.
Stort tack för era kommentarer! Jag ligger som sagt lite halvlågt nu här inne. Väntar på att lite energi ska komma tillbaka.
Kram!
Det är så det är
Och det är helt okej ? Trötthet, både fysisk och mental, är nog en tydlig trigger hos dig. Hos mig också.
Kram ?
Goa Charlie70?
Goa Charlie70?
Grattis t dina 21 veckor??
Jag tänker att man får väl vara som man är oavsett om man är glad, arg, deppig, ledsen när man skriver här i forumet så länge man inte gör ngn annan illa och det gör du ju inte. Tänker oxå på att det inte är så konstigt att det kommer ett sug...men det fantastiska är ju att du fixar att stå emot?
Önskar dig allt det bästa❤️
Att vakna i tid en måndag morgon
Ni som har följt mig har ju läst om mina försovningar. Ja, jag tar på mig ansvaret för att min 15-åring ska komma upp ur sängen och i tid till skolan. Han är dränkt i hormoner. Så mycket att han är helt sänkt på olika sätt. Men, vi har pratat om det och han ställer numera väckarklockan också. För säkerhets skull. Har jag inte lagt mig vid 21 som är det vanliga har hand dessutom börjat komma förbi mig på kvällarna med försiktiga undringar om det inte är dags för mig att gå och lägga mig. Han har noterat mitt sömnbehov och tycker det verkar lagom om jag kommer i säng senast 22. Gulligt! Sonens egna nattetider har vi diskuterat i oändlighet. Jag har nu gett upp den kampen, den kostar mer än den smakar. Dock märker jag att ju tidigare jag lägger mig, desto tidigare börjar han göra sin inflygning mot sängen. "Jag följer ditt råd" brukar jag säga numera, "Jag går och lägger mig nu". Baktanken är förstås att han någon gång också ska följa mina råd....
Kram!
Grattis till 21 veckor!??
Strålande jobbat!!???
De där sugen...? Vi tar dem med jämnmod... så gött att vara nykter.
Kram!?????
Igenkänning..
Så fantastisk du är Charlie70. Så stor igenkänning här med kämpandet med balans, ork, aktivitet, trötthet och vila. Jag har en pågående utmattningsperiod och kämpar med att hitta den där fantastiska balansen i livet....men det är olika från stund till stund, från dag till dag vad jag orkar och hur mycket återhämtning jag behöver. Sociala aktiviteter kan trötta mer än jag vill....
Stor kram från Saskij?
Underbart ?
I diskussion med både barn och tonåringar så kan diskussionen få pågå i flera år ibland. Nöta, nöta, nöta. De måste ju förstå VARFÖR också.
Minns en diskussion jag hade med min äldsta dotter när hon gick på högstadiet. Skolmaten var ju inte god. Många av hennes kompisar gick till korvmojjen och åt billig pommestallrik på lunchrasten.
Vi pratade och pratade och pratade. Jag bad henne att åtminstone gå till skolmatsalen och kolla vad det är för mat varje dag. Uppmuntrade henne att skippa den äckliga potatisen och bara äta kött och grönsaker.
Jag berättade hur pommes påverkar blodsockret, dvs som strösocker i princip. Först blir blodsockret skyhögt och sen totalkrashar det lagom till mattelektionen på eftermiddagen.
Jag sa också åt henne att hellre gå till Coop och köpa en färdigsallad eller youghurt/müsli än att köpa pommes. Och så vidare. Prata, prata, prata, prata.
När jag senare fått höra mina egna ord, när hon pratar om vikten av bra kost och daglig motion med andra (vänner, pojkvän, lillasyster) så blir jag helt varm inombords.
Din son är oerhört omtänksam, och han kommer att lyssna på dina råd till slut ❤️
Kram ?
Söner
Gillade ditt inlägg ovan om din son och hur du ”snusade” på honom. Min är något yngre men börjar bli tonåring. Gav lite hopp om att det inte är slut med ”pappamyset” på ett tag.
Jag är en djävel på att sova. Tänkte att jag skulle kunna gå upp tidigare när jag slutat supa. Nä det kom aldrig. Jag sover tills jag är klar, väckarklockor och familj till trots. Måste skärpa mig (har jag tänkt ett tag nu).
Bra jobbat så här långt! Går ju lite upp och ner ett bra tag och suget kan helt plötsligt smyga sig på. Jag tyckte mig se vissa orsaker för egen del. Stress och press både privat och på jobbet ger mig ofta en känsla av att det är ”synd om mig”. Tror inte min mamma gav mig så många verktyg att trösta mig själv med. Förr var trösten alkohol nu blir det andra saker. Ofta att jag gör något med händerna (fokus på något enkelt), ibland äter jag onyttigheter eller försöker träffa någon vän. Hur som helst så kommer du slippa mer och mer av sug från ingenstans. Kämpa på!
En trigger till
Huvudvärk är en trigger för mig. Det förstår jag nu. När jag tänker tillbaka så var det inte så himla sällsynt med en värktablett och några glas rött vid huvudvärk. Dundermedel för stunden. Blev rejält lullig och avslappnad - snabbt. Sedan slog huvudvärken tillbaka med ännu större kraft när mina dundermedel klingat av. Toppen, toppen liksom. I dag nöjer jag mig med en Ipren, sen får det vara bra.
Kram!
Fem månader i dag!
Klappar mig själv på axeln! Den största euforin kring nykterheten har lagt sig. Tidiga morgnar känns så naturligt nu. Som om det aldrig funnits annat. Nu gäller det bara att hålla i. Inte glömma varifrån jag kommer. Inte ta det första glaset.
Kram!
Stort Grattis Charlie70?
Stort Grattis Charlie70?
Så bra du är??Jag längtar att kunna klara att komma dit. Jag ska dit??
Ha en jättefin fredag☀️
Kram?
Grattiskram ?
Fem månader är värt ett femfaldigt hurra: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA, HURRA ???
Minns när barnen var små och man kunde svara nästan exakt hur gamla de var. ”Tre månader och 12 dagar.” Lite så känns det nu också.
Kram ?
Grattis
Det betyder enormt mycket för oss som inte har så många nyktra dagar i bagaget att läsa om din resa.
Och först och främst - stort grattis till dig! ??
Grattis Charlie
Hoppas du slipper ha huvudvärk på din 5-månadersdag. ? Det är ju som du skriver lätt hänt att glömma de tunga dystra morgnarna nu när en är så bortskämd med att vakna glad. Inget första glas, nej. Du känns så självklar på många sätt och jag inspireras av din resa. Stor grattiskram! ??
Snart ett halvår
Grattis till 5 månader! Nu börjar det närma sig ett halvår. Riktigt mäktigt.?? Jag och några till här ligger ju och flåsar dig i nacken, men vi kommer inte komma i kapp dig. Du känns för stabil och stark. Grymt bra jobbat Charlie!
Kram
Grattis Charlie?
Så glad för din skull!
Som du kämpar ???
Grym är du!??
F-b sug
Sitter här, väntar på att grunden till fisksoppan ska koka klart för nästa moment. Sugen på vin. Att det aldrig går över! Visualiserar att jag häller upp ett glas. Det är rödtjut, inget finare vin det har jag inte råd med nu. Känner lukten. Nä, luktar blä faktiskt. Vill inte ha. Men jag vill bli berusad. Jag vill känna att jag kan släppa på kontrollen för några timmar. Den längtan har jag. Flickan är hos mig. Vi har det bra! Jag ska inte vara en lullig mamma.
Stort tack för alla grattis! Jag rullar vidare mot sex månader. Vill bara få på pränt att detta sug faktiskt inte släpper - så där bara...
Kram!
Näpp vill inte ha jag heller
Som svar på F-b sug av Charlie70
Jättestort GRATTIS???
Åh, låter gott med soppan. Vad har du i den??
Ja du. Det där med suget! Kunde man väl vara utan. Har bestämt mig för att se det som terapi. Ett troll att skratta åt och kasta ut bara.
Kram?
Så himla gott att läsa ditt
Så himla gott att läsa ditt inlägg även om det är tufft?
Den här känslan att vilja bli berusad...att vilja släppa kontrollen...tänker att det krävs mycket övning att få känslan utan alkohol .men vi ska väl nå den en dag??
Du är super❤️❤️❤️
Soppan
Ser att det finns en livfull dialog kring dieter härinne. Soppan jag gjorde i går har inget med någon diet alls att göra. Mycket kolhydrater och lite fett. Receptet kommer ursprungligen från en broschyr från Skånemejerier på 80-talet. Receptet har jag tappat för länge sedan men från mitt minne och så tar jag vad jag har:
Potatis och rotselleri (typ 4 potatisar och lika mycket seller) i kuber. Fräs i matolja, häll på någon dl vitt matlagningsvin låt puttra. Därefter ca 4 dl vatten och fiskbuljong. Koka till det blir mjukt, mixa grönsakerna. Någon matsked tomatpure, lite saffran, ev cayennepeppar, Uppskuren vitlök, mer salt eller buljong om det behövs. Man kan också lägga i fänkål, tunt skuren på mandolin. Koka upp ordentligt. Det viktiga momentet är nu att man har sin fisk redo, uppskuren och rumstempererad. Jag tog torsk och lax i går. Lägg försiktigt i och sjud extremt försiktigt. Får inte bli överkokt! Sist hade jag i lite räkor och creme fraiche. Både flickan och jag åt med stor aptit.
Vaknar utvilad i dag efter åtta timmars sömn! Fantastiskt! Har jag månne sovit färdigt nu tro, när jag vaknar efter åtta timmar i stället för tolv? Självklart glad att jag inte tog det där vinet jag fantiserade om i går. Fanns iofs inget att ta av men ändå. Med lite vilja och kreativitet kan man alltid få tag på vin, det vet vi alla.
Kram!
Låter supergott ?
Det ska jag laga i veckan!
Kram ?
Tack!
Åh så gott? Fänkål är fint i fisksoppa som alltid måste lagas med omsorg. Verkligen toppenrecept. Tar en skärmdump o gör den. Ryms inom min vv-mat.
Bra du lät bli att dricka?Kan leda till en period med drickande... tänk att vakna bakis? Huvva. Heja dig!!
Kram?
Lät verkligen supergott??
Lät verkligen supergott??
Vad är mandolin? Jag vet vad musikinstrumentet mandolin är men det använder man väl knappast t att skiva fänkål med?Älskar fänkål?
Ha en fin söndag?
Sju timmars sömn
Om jag tänker tillbaka på de senaste veckorna, inklusive helgerna, så vaknar jag av mig själv efter sju timmar.
Igår somnade jag kl 01 och vaknade av mig själv kl 8. På vardagar somnar jag vid 23.30-tiden och väcks kl 6.30. Så sju timmar tycks vara lagom för mig.
Ytterst sällan vaknar jag nattetid för toabesök, och det tyder på att jag sover hårdare också.
Kram ?
Mandolin
Varafrisk: Googla på "mandolin kök" så ser du. Jag har en Benriner. Fantastiskt bra och effektivt köksredskap som jag använder till mycket, bl.a. när jag gör potatisgratäng, skär morötter till sallad, kål till sallad och allt möjligt. Tar inte mycket plats och lätt att diska. Men!!! man måste vara MYCKET rädd om sina fingrar. Jag har använt min i många år nu och snart är det dags att slipa kniven för första gången. Ett av mina bästa köp för köket.
Ny dag igen då. Flickan har kommit iväg till skolan. Vi hade väl en så där morgon. Hon ville inte stiga upp och jag var lite mindre pedagogisk än jag brukar. Normalt läser jag för henne. Utmärkt sätt att väcka henne på. Men nu läser vi faktiskt en bok som har så usel översättning att jag helst bara vill kasta bort eländet. Storyn är bra men förstörs nästan totalt av översättningen. Därför läste jag inte i morse och då blev det som det blev...
Ser fram emot en fin dag. Solen ska skina och jag ska ta en sak i taget. Just nu en tvättmaskin och kaffe.
Alkoholen känns långt borta och jag ska vara nykter i dag också.
Kram!
Vardagsliv
Gillar att läsa om dina vardagstankar. Fokus på rätt saker. Fortsätt så.
Kram
Telefonmöte med beroendekliniken i dag
Har haft ett uppföljande möte med beroendekliniken i dag. Kunde meddela att jag är fortsatt nykter MEN det är ingen räkmacka jag glider runt på! Ju längre tiden går desto mer tänker jag faktiskt på att jag behöver vara vaksam. Tråkiga minnen kring alkoholen bleknar efterhand. De positiva tenderar ta överhand. Eftersom jag faktiskt har bestämt mig för permanent nykterhet är det det som gäller - fast en dag i taget. Suget poppar upp då och då. Har mindre tankar på att det skulle vara just GOTT med vin utan mer en önskan om snabb avslappning och lite kul i ett glas. Samtidigt som covid-19 och sjukskrivningen har hjälpt mig i min nykterhet börjar jag nu känna att det finns en tristess. Tristessen är sund, jag tar små steg ifrån utmattningen. Men tristessen är också farlig eftersom den genererar tankar på alkohol.
Jag hade ett låångt samtal med min son i går. Han ringde om tankar kring kompisar, pappa och ångest över skolan. Det var ett väldigt fint samtal och jag kände nästan genom luren hur hans axlar sjönk ned några decimeter allt eftersom samtalet fortgick. Jag är så tacksam över honom. Älskar honom gränslöst! Känner att jag är den förälder nu som han kan förvänta sig att en förälder ska vara. Jag kan möta honom i en grundmurad ärlighet och den gränslösa kärleken. Det är tack vare honom jag är nykter. När jag såg hans blick, natten den 21 december då visste jag att jag aldrig mer ska dricka. Jag ska aldrig mer dricka!
Hur gör jag nu då? Jo, jag fortsätter preppa för nykterheten. Lite lägre aktivitet här på forumet just nu. Lite mer föreläsningar på youtube om alkoholens verkningar, alkispodden, äter nötter och dricker bubbelvatten när suget sätter in, slarvar inte med maten, noggrann med sömnen, lyssnar mycket på ljudböcker, sitter utomhus och njuter av världen, ringer någon när det blir alldeles för ensamt (lång startsträcka där, men nu gör jag det!). Några exempel bara.
Kram!
Så fint samtal ?
Ett sådant samtal kan få en mamma att nästan sväva på moln. Länge.
Tillit, respekt, omtanke, ärlighet. Så viktiga ord, med innerlig innebörd. Och de går inte att förena med alkoholism.
Du är nog i en ny fas nu. Skräckbilderna har bleknat, målet är fortfarande lite suddigt. Men resan är ju målet egentligen. Här och nu, varje dag.
Tristess är ett bra tillstånd, om man låter det leda till förändring. Det betyder också att du blivit lite friskare i din utmattning ?
Ös nu inte på järnet bara! Frisk är du inte, och du blir aldrig som tidigare. Lite stressöverkänslig kommer du alltid att vara.
Kram ?
Imponerad ??
Charlie, jag beundrar verkligen ditt slit och ditt engagemang för att behålla nykterheten!
Du är så otroligt hängiven din kamp och håller vad du lovar dig själv.
Du har strategier och planer för de flesta sinnesstämningar verkar det som??.
Du är så fantastisk och insiktsfull och jag önskar det bästa för dig och din familj. Det är krävande att ha barn med funktionsnedsättning.
Stor kram ?
Ja det farliga kommer ju när
Ja det farliga kommer ju när minnet börjar blekna, och känslan man hade där i avgrunden....detta forum funkar lite som aa, man blir påmind hela tiden och man tar rygg på dem som gått före, en dag i taget. Kram Jullan
Charlie70 man kan inte annat
Charlie70 man kan inte annat än att beundra dig:) Du är så imponerande!
Önskar dig en jättefin helg:)
kram
Vad glad jag blir för dig och
Vad glad jag blir för dig och din son. Vilken fin relation ni har. Och en superbra motivation för att hålla dig nykter ❤️
Tack snälla ni!
Fina kommentarer jag får från er! Nu har flera dagar passerat UTAN sug. Jippie! Tid och tålamod krävs i denna process. Funderar nästan på att börja räkna sugfria dagar i stället för nyktra dagar. Tror det skulle ge mer faktiskt. Ju fler sugfria dagar desto mer tillfrisknad beroendehjärna.
Jag har blivit trött igen i kombination med kort stubin. Flickan är hos mig och i går blev jag väckt vid en fullt rimlig tidpunkt men jag behövde sova. Efter hennes ridning duschade vi, åt och sedan kände jag att jag behövde lägga mig en stund. Jag somnade. Hörde som i en dimma att flickan ville att jag skulle stiga upp för hon kände sig ensam. Hon tänkte att hon skulle gå hem till pappa. Tog på sig ytterkläderna och drog medan jag sov. Men hon hittar inte. Har ingen orienteringsförmåga alls. Vaknade av att det knackade på olika fönster. Hon kan inte portkoden och kunde därför inte komma in igen. Flickan stod utanför, fullständigt förtvivlad. Kände sig ensam och att jag aldrig vaknade när hon bad mig.... Jag har alltså somnat ifrån flickan och dessutom utsatt henne från fara. Känns inte bra. Allt är alltså inte tipptopp här alltid... Det kan svänga snabbt!
I dag hade jag tänkt att vi skulle åka till det jätteroliga badhuset. Men, orkar jag? Det är ju det här med balansen. Vad bli bäst för oss båda? För flickan blir det toppen att komma iväg till badet, men inte om hon får en stressad, trött mamma med kort stubin på köpet. Eller kommer jag också att må bättre av att komma i väg i dag? Får fundera en stund.
Nu är det te och frukost som gäller här.
Kram!
Nej allt är ju inte alltid toppen
God morgon, vilket äventyr som ändå slutade bra, och jag förstår dina avvägningar mellan lust, vila och vad vi gör för andra (väldigt mycket som föräldrar så klart).
Grattis till flera dagar utan sug. Verkligen så bra och konsekvent kämpat genom denna snäva tid.
Önskar dig en fin dag där det finns plats för vila i någon form! ?
Plus och minus
Bra idé att räkna sugfria dagar! Fast kruxet är ju att det är svårt att lägga märke till något som inte existerar. Men tanken är god! Får klura lite på bärigheten i idén bara ?
Usch vad tufft med dottern ? Hon behöver ju hjälp med massor. Min dotter har många svårigheter, svår språkstörning tex, men hon har ett jävla lokalsinne och minne. Duktig på att läsa och skriva. Vi kallar henne sms-terroristen.
Jag brukar skämta om att hon skulle kunna ta jobb som mänsklig kalender för halva södra Sverige. När hon gick i särskolan höll hon koll på hela klassens åtaganden och personliga scheman, och även personalens delvis.
Det var ett stående mantra på skolan: ”T har koll.” Det hade och har hon alltid. Märkligt hur hjärnan fungerar. Brister på vissa områden gör att man överkompenserar på andra områden.
Jag tänker att du behöver regelbunden avlastning.
Vi separerade och helt naturligt avlastar vi varandra varannan vecka. Plus att dottern sover på korttids varje onsdag sen flera år tillbaka, så vi får en paus mitt i veckan också.
Det kommer att ta en oerhörd tid för dig att tillfriskna från utmattningen om du inte får avlastning från dottern.
Tänk på syremasken när ett flygplan störtar. Sätt på dig syremasken själv först - innan du kan hjälpa andra.
Min dotter förstår inte alltid varför hon ska sova på korttids. Jag säger till henne att det är för att hon ska träna på att sova utan mamma och pappa. Så hon kan det när hon ska flytta till eget boende.
Det argumentet köper hon. Hon vill flytta till eget boende, även om jag vet att det blir tufft som fan när det väl är dags.
Kram ?
Obefogad ångest - tror jag
Mitt drickande eskalerade sen höst förra året. Jag har haft svårt att förstå varför det blev så just då. Men troligen beror det på att flickan började en ny skola och vi hade enorma problem på olika nivåer med den där skolan. Märker ju nu, som t.ex. i går efter att vi hade haft ett större möte med skolan om flickan att jag direkt började tänka vin när jag kom hem igen. Alltid kämpigt det där med att prata om ens barns svagheter, vilket jag gör hela tiden känns det som i perioder. Jävla trigger som bara måste bort.
I vilket fall var jag under hösten i lite gles telefonkontakt med en en av flickans klasskompisars mamma. Vi pratade bl.a. om skolan och strategier för framtiden. Ett par sådana telefonmöten med henne avbokade jag lite sent inpå helt enkelt för att jag drack vin och inte var i stånd att prata. Jag drack vin också när vi pratade den senaste gången. Var inte så berusad i början men minns INGENTING av hur vi avslutade vårt samtal. Efter det har vi inte setts, mailat eller pratat på telefon. Herrejisses vad jag har haft ångest för detta. Tänkt att jag säkert uppträdde som så pissfull som jag var och att hon har tappat allt förtroende för mig och aldrig mer vill prata. Jag har självklart tänkt att om det blir några konstigheter så måste jag säga som det är till henne. En person som jag inte känner särskilt väl. USCH. Men - så sågs vi i samband med skolavslutningen. Det var bara glada miner och vi har ju inte hörts på länge o.s.v. Hon ville att flickorna skulle ses (det ska de inte eftersom de inte är kompatibla) och vi kunde väl höras... Ja, vad säger man. Kan vi alkoholister vara så duktiga på att dölja vår berusning så den inte märks för en utomstående? För mig verkar det inte troligt.
Jag trippar vidare mot 6 månader. Läget är under kontroll.
Kram!
För att få på pränt
Jag är sugen på vin. Rött vin. Har varit trött i dag efter veckan med flickan som nu är avslutad. Till det huvudvärk som tydligen också är en trigger. Nu ska jag snart göra det jag behöver. Gå och lägga mig.
Kram!
Bra
Sova är ett överlägset bättre alternativ än att dricka rödvin. Det kommer säkert kännas bättre i morgon.
Kram
Alla påfrestningar som man
Alla påfrestningar som man dämpat och/eller belönat sig med ”lite vin”när det känns jobbigt, får vi nu lära oss stå ut med eller hantera på andra sätt, utan bedövningsmedel. Inte så lätt, men tar vi en dag i taget, så kommer belöningen snart. Ha en fin helg
Hej Charlie
Så bra att du får det nedskrivet och i någon mån kanske- ut ur kroppen.
Jag håller vakt på mig själv och blir påmind av dina inlägg. Tack. Hoppas huvudvärken ger sig och sömnen befriar från vinsuget. Imorrn är en ny dag. Kram ?
Om obefogad ångest
Jag läste det du skrev i din tråd om den där mamman som inte verkade ha märkt att du varit berusad. Precis som du tror jag inte att vi kan dölja berusningen helt när vi är "pissfulla" oavsett hur hårt vi anstränger oss. Många - både utomstående & nära - väljer att inte låtsas om "elefanten i rummet". Det är på ett vis dumt. Då kan vi ju fortsätta att ljuga för oss själva och tro att vi har läget under kontroll.
Hoppas att du hoppade över rödvinet och gav dig själv det du behövde; sömn. Om inte så har du nästan ett halvårs nykterhet i bagaget att luta dig mot. Fantastiskt!
Allt gott!
Hej Charlie70,
Hej Charlie70,
Hoppas att du har haft en bra dag?
Även om jag inte önskar att du ska ha sug så tycker jag att det är så bra att du berättar. Det är hjälpsamt när vänner här på forumet berättar om sitt sug. Annars låter det så himla lätt..och hade det varit så enkelt att låta bli..då hade vi ju aldrig hamnat här.
Kramar?
Obefogad ångest och sug
Jag tror precis som du säger Miss Hyde att hon inte vågade säga något. Stackars oss människor egentligen. Vi ser dem som lider men vågar inte säga eller hjälpa. Märklig sjukdom den där alkoholismen...
OCH Varafrisk! Jag kan meddela från min front att suget inte ger med sig. Jag har dragits med ett starkt sug de senaste två dagarna. Jag tänker återfall men valde att gå in här i stället. Detta är en kamp och inget annat. Det gäller att hålla ut och hålla i. För min del tror jag nu att det här med känslan av "sommar och semester" triggar mig. På det - barnfritt. Ajajaj... Klarar jag mig igenom den här sommaren kommer allt att lätta. Det är jag nästan övertygad om.
Får se om kvällen erbjuder en ny ljudbok eller skrämselpropaganda på Youtube.
Kram!
Repetera, repetera, repetera
Det finns en hel del skrämselpropaganda på Youtube om man söker på ”intervention” ?
Kram ?
PS. Jag känner inget sug alls än. Redo för det dock. Alkoholdjävulen lär slå till när jag är som minst beredd och som mest sårbar.
Du är bara helt suverän,
Du är bara helt suverän, Charlie70❤️??
Det blev skrämselpropaganda på Youtube
Det hjälpte. Sovit gott och länge. I dag är det måndag. Inget sug.
Midsommar
Vill önska er alla en glad midsommar oavsett om ni firar den nyktert eller inte! Här blir det nyktert. Har barnen över helgen. Mysigt men tyvärr väldigt osocialt p.g.a. flickans svårigheter. Vi får göra det bästa av saken. I går gick vi till skogen och hittade ett par pinnar till en blivande midsommarstång som jag tänkte ställa i parasollfoten. Strax ska vi gå ut och hämta sly och blommor i mängd. Kommer nog ta förmiddagen vilket är bra! Ett par 70+ varav den ena är gammal dagisfröken har erbjudit sig komma hit med gitarren en sväng i em. Jag är eld och lågor. Flickan skriker NEJ! Min enda möjlighet till social samvaro med någon över 15 den här helgen. Vi får se hur det går med den levande musiken i dag...
Var försiktiga i solen och i badet!
Kram!
Detsamma ?
Vi åker till huset och firar med närmaste familjen. Då kan yngsta dottern glida in och ut i gemenskapen utfrån intresse och förmåga.
När hon var liten var alla kalas en prövning. Hon var nog 10 år innan hon kunde delta på sina egna kalas ens. Hon satt på övervåningen medan alla andra satt på nedervåningen.
Hon var nog 15 år innan hon kunde delta fullt ut på andras kalas. Lite i taget har vi föst henne åt rätt håll.
Numer älskar hon kalas och deltar med liv och lust. Hon har alltid älskat alla typer av kalas, men det har blivit ”för mycket” helt enkelt.
Jag har ofta tänkt att semestra med husbil hade varit optimalt. Då kunde man besöka platser och vänner, och hon hade haft sin trygga punkt med sig och hade kunnat delta efter dagsform. Än har jag dock inte kommit till skott, och snart flyttar hon till eget boende.
Kram ?
Vill önska dig detsamma även
Vill önska dig detsamma även om Midsommarafton snart är över??
Föräldrar till barn med funktionsnedsättning...ni är alldeles fantastiska??????
Kramar?
Jaja
Gästerna fick gå ganska snabbt i går. Det gick inte alls bra trots diverse förberedelser. Men, men, gästerna och jag var också förberedda. Inte lätt det här med socialt liv och NPF... Sug? Ja, det finns med mig. Drack två snabba alkoholfria öl till sillen. De var goda men saknade alkoholen. Envis som synden är jag. Hjärnan får faktiskt ta och lära om någon gång. Den får INTE som den vill.
I dag är vi supertaggade! Ska dra till skogs med vår Hennesy hammock. I kväll kan ni tänka på oss när jag och flickan ligger i hängmattan och tittar upp mot trädtopparna :D Packning pågår (mycket lätt). Frågor som rör uppkoppling i skogen pareras på löpande band här.
Kram!
Wow
Du är så himla bra, Charlie. Trots sug så fixar du nykterheten. Brukar ju göra liknelsen med Nasse: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Precis, det är inte svårt att vara nykter om man inte har sug.
Mycket imponerad av dig. ?
Ha en fin fortsättning på helgen bland span på trädtopparna.
Kram
Håller med Vinäger, du är
Håller med Vinäger, du är bara så himla bra????
Ha det nu helt ljuvligt i skogen och hoppas att allt ska gå bra?
Heja heja dig ??
6 månader i dag!
Jag ger mig själv en stor klapp på axeln! Vilket jobb det är att bli nykter... I början tänkte, läste och skrev jag om det nästan dygnet runt. Nu är det betydligt lugnare men det gör sig inte av sig själv, det här med att bli och förbli nykter. Det gäller att påminna sig ofta om varifrån vi kommer och vart vi vill. Att utbilda mig själv i alkoholens verkningar, planera och påminna mig själv på olika sätt har hittills varit en framgångsfaktor. Jag tror att jag kommer behöva hålla en hög vaksamhet minst 6 månader till, kanske ett år, innan jag kommer att känna mig som "alla andra som inte dricker". Det är så himla lätt att tänka "Asch". Och så är man där igen.... Jag skulle lätt som en plätt kunna hamna där. Men det vill jag INTE. Jag ska vara nykter för min och mina barns skull. Blicken jag fick av min son den 21 december förra året när jag kom hem från puben, skitfull och med en karl i släptåg förföljer mig. DET FÅR ALDRIG HÄNDA IGEN!
Helgens lilla camping blev fantastisk. Flickan var så oerhört förväntansfull när vi satt i taxin på väg mot skogen. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg hennes förväntansfulla leende på läpparna. Tänk att så "lite" kan ge så stor lycka för oss människor! Nu har vi sovit under trädtopparna på årets längsta dag. Vi har skrattat och ätit mat. Myst, läst bok och sovit gott. Det kommer vi att göra om!
Kram!
Vilken Morsa..??..
Det låter så härligt alla dina beskrivningar med er samvaro du och barnen..En sån förälder hade jag också velat ha..Grattis till din nyktra tid?..Jag tycker det är lättare att slopa allt som påminner om öl och andra alkoholliknande förpackningar..Men det är olika..Tror för egen del att jag nog hade börjat svaja om jag druckit alkoholfri öl..Ett halvår, 6 månader!! Bravo!! Så bra jobbat av dig..?????????
Morsa!
? Jag vill inte komma med pekpinnar miss lyckad, men Charlie är en fantastisk morsa! Lurigt med nick...?
Viktigast i alla fall, stort grattis till 6 månader!! Grymt bra jobbat!
Kram
Va faan..?..
Har jag gjort bort mig nu igen..!!Okey, en fantastisk förälder hursomhelst.???.Nu får jag ta på mig glasögonen, så det blir rätt nästa gång!!?
Grattis
Till dina 6 månader. Så otroligt starkt och konsekvent jobbat. Vi får verkligen se detta som ett långsiktigt projekt som kräver mycket av oss, men också ger oss ro att leva livet på riktigt.
Låter också som en underbar övernattning under trädtopparna. Att bli buren av någon annan än sig själv- megafint!
Stor kram och grattis igen!
Jag redigerar?..
?
Så härligt att läsa om hur ni
Så härligt att läsa om hur ni har haft det och hur lyckat det blev!!
Å Grattis till alla dina dagar:)
Det är så gott att du finns här...dina inlägg betyder så mycket för mig!!
Stor kram!!
Jag ler ;-)
Ni är ju för roliga miss lyckad och Torn. Det gör väl inget vilket kön det är på den här nykteristen? Charlie är faktiskt ett av ganska få namn som båda könen kan ha!
Tack för era grattis! I dag går flickan sista dagen på fritids sedan har hon och jag sommarlov tillsammans i 3,5 vecka på raken. Lite nervös faktiskt över hur jag ska orka. Hade allt varit som vanligt hade vi dragit till Spanien i morgon. Nu kommer vi att ha fullt upp med att hitta aktiviteter för henne (och mig) varje dag. Kommer bli en kamp och vi kommer säkert ha mycket kul och mysigt också. Att få tänka en tanke i fred är bara att glömma. Blir en utmaning för nykterheten! Jag kommer säkert att behöva er under den kommande tiden också!
Kram!
Grattis
...till nykterheten - bra jobbat?
Och till natten i skogen ...det är ju även ngt jag planerar i sommar - att sova ute under öppen himmel.
Låter så härligt!
Och vissa ( förfärliga) minnen är viktiga att inte glömma bort.
Aldrig mera just så.
Wow
Stort grattis till halvåret bästa, klokaste du!
Om suget har jag upplevt att det ändrar form efter ett tag liksom, från att hjärnan försöker tjata på en att dricka till att den mer vill gnälla om sin bitterhet. Det liknar mer en missundsamhet, typ fan vad surt att jag inte dricker, men inte så hotfullt mot beslutet. Så det blir absolut lättare, och mer och mer sällan.
Heja dig <3
Tack!
Tack Kaveldun och Denhärgången för grattis! Och när du säger det Denhärgången, jag tror faktiskt att suget redan gått från tjat till bitterhet och missunnsamhet. Det ändrar karaktär, precis som du säger! Har inte tänkt så tidigare....
Mitt tjat..,
...följer samma dysfunktionella utveckling. Igår kom tankarna kring ”jaha och nu då? Ska det alltid vara såhär? Varför sa du inte det från början” Verkligen mer bittert och förorättat än sorg. Här lär jag mig nya saker varje dag! Tack.
Grattis morsan Charlie ?
6 månader, wow! Ju fler månader som går desto mer obegripligt blir det hur man höll på liksom.
Jag slipper ju suget helt märkligt nog. Konstigt. Får tankar om alkohol av gammal vana ibland bara, men dem förkastar jag snabbt. Om jag inte gjorde det hade kanske suget väckts?
Ja, jag klagar verkligen inte ? Är tacksam att slippa suget. Och förundrad.
Tufft med 3,5 vecka i ett sträck. Vi kör 2 veckor i taget nu, men sen blir det varannan igen. Jag är på andra veckan med dottern nu, men helgen har hon varit hos pappa.
Jag älskar henne så enormt mycket men jag blir samtidigt helt slut av att inte få tänka en tanke klart ens.
Kram ?
Livet som det ska vara
Vaknar tidigt. Solen störde. Har bra mörkläggning i sovrummet men fönstren behöver vara öppna i värmen. Har inte haft något sug sedan sist. Himla skönt! Nu känns livet som det ska vara! Nyktert är det normala. Finns inget som triggar. Dricka kaffe, vila när jag behöver, lyssna på radion, lyssna på fågelsång, ha ork för flickan, ha ork för mig själv. Det har jag nu. Kanske har jag trillat över en viktig gräns nu med 6 månader?
Kram!
Stort grattis till 6
Stort grattis till 6 månader?????
Så gott du mår bra. Och din dotter, blir glad när jag läser det.
För min egen del tänker jag att jag måste fortsätta vara på min vakt. Absolut inte slappna av. Även om det verkligen satt sig, vanor ändrats. Suget kommer som blixten från en klar himmel ibland. Som en påminnelse. Ser det som min terapi?
Fortsätta läsa på. Varför mitt liv blev som det blev... och nu har jag förändrat det. Och du med. Vi skall vara så rädda om det .
Ojdå nu spånade jag iväg?
Kram o GRATTIS igen!?
Vad avundsjuk jag bli - och imponerad!
God morgon!
6 månader, imponerande! När man som jag precis har vaknat till dag 11 så känns ett halvår som en ganska ouppnålig dröm. Och inget sug känner du heller..... Ofattbart för mig!
Det här känns som en lätt patetisk fråga, men jag frågar ändå: Känns det inte tråkigt? Jag tycker det är väldigt tråkigt att inte dricka. Jag känner mig väldigt präktig som max firar med en alkoholfri öl och går och lägger mig tidigt. Men särskilt kul är det inte. Förstår inte riktigt hur det ska hålla i längden? Sen är det naturligtvis jätteskönt att vakna utan baksmälla. Gick upp kl 6 idag och har varit ute med hunden, magisk sommarmorgon! Men trots det, jag vill vara nykter, men jag vill inte ha ett präktigt och tråkigt liv. Hur har du fixat det så här långt? Kram!
GRATTIS till ett halvår?!
Om 23 veckor är jag också där..??!
Låter som en viktig milstolpe du nått nu - bra jobbat??!
Och det låter också så otroligt skönt att helt avslappnat kunna konstatera att livet känns som att nu är det som det ska vara?! Ser så mkt framemot att få uppleva det mer och mer för var dag och vecka och månad som går?!
Tack för inspiration!
Kram!
/Fibblan ?.
Nä! Inte tråkigt!
Den dopaminduschen vi är vana vid att få med jämna mellanrum skapar en kemisk rolighet. Inget annat. Det finns inget tråkigt i att varje stund veta vad man gör, skratta åt det man tycker är roligt på riktigt, prata om det man vill med de man vill, vara ärlig mot sig själv, sina vänner och sina barn, att vakna varje morgon till en NY fantastisk dag, att lägga sig i tid för att man är TRÖTT för att man faktiskt känner att man är trött, att inte oroa sig för att man förstör sin hälsa, att kunna köra bil när som helst, att veta att eventuell glömska inte beror på gift osv osv... Listan kan göras huuuur lång som helst!
Tack för grattis!
Jag känner mig naturligtvis
Jag känner mig naturligtvis som en idiot när du förklarar varför det INTE är tråkigt att dricka. Det är ju ett sådant friskt och rimligt resonemang. Så vill jag oxå känna, m det gör jag inte. Men det kanske kommer. Tiden verkar vara en viktigt faktor. Hoppas på det!
Japp
Det kommer bli så som Charlie så bra beskriver det. Det är därför det är så viktigt att ha tålamod och inte ge upp. Eller tro att man klarar att bara dricka lite grann. Då får man inte chansen att uppleva det.
Grattis till 6 månader! ?
Starkt jobbat och så inspirerande för mig som tar mig igenom dag 1 idag. Ser fram emot att 27 december oxå kunna fira 6 månader. ?
Jag önskar dig en bra kväll! ?
Så skönt Charlie!
Grattis till så väl gnetat och din envishet är verkligen imponerande.
Jag läser ditt svar till Nicka och instämmer, men just rädsla för tråkighet har varit mitt stora ”trauma” I detta med nyktert liv. Och sant är att man måste kämpa sig igenom och inte vara så rädd och faktiskt utmana sina egna tankar om och känslor kring roligt.
Hade man bara valt de potentiellt roliga tillfällena att dricka hade vi nog inte haft problem...
Heja dig! Kram. ?
Grattis Charlie70 t alla dina
Grattis Charlie70 t alla dina månader??
Så gott att du inte känner sug längre! Du är bra på att ta hand om dig! Vad du skriver betyder mycket för mig??Det är så gott också att jag har träffat dig. Vilken tur att inte Covid-19 hade kommit..iaf så visste vi inte om den.
Kram t dig?
Vi vandrar framåt i olika steg.
Vi som hittat hit till detta underbara forum. Har olika bakgrund och behov. Det vi har gemensamt är att vi vill ändra på vår alkohol konsumtion. De flesta av oss lever rätt vanliga liv. Vad ett vanligt liv innebär för mig är att jag har en familj, ett jobb och en bostad. Den mörka sidan av våra liv är att vi dricker för mycket alkohol. I landet vi lever i är alkohol någonting man hyllar vid högtider och sammankomster. Vi som loggar och skriver här har påbörjat en förändringsprocess. Vi ska vara stolt över det. Vi är medvetna om problemet och försöker göra en förändring. Alla förändringar kanske inte lyckas vid första försöket. Många av våra medmänniskor kör på i samma gamla spår utan att reflektera. Det gäller att inte ge upp. Jag var med på irl träffen i år och även förra året. Jag tycker dessa träffar är kanon bra. Väldigt nice att träffa alla andra i samma situation som försöker göra en förändring.
Vi vandrar framåt i olika steg.
Vi som hittat hit till detta underbara forum. Har olika bakgrund och behov. Det vi har gemensamt är att vi vill ändra på vår alkohol konsumtion. De flesta av oss lever rätt vanliga liv. Vad ett vanligt liv innebär för mig är att jag har en familj, ett jobb och en bostad. Den mörka sidan av våra liv är att vi dricker för mycket alkohol. I landet vi lever i är alkohol någonting man hyllar vid högtider och sammankomster. Vi som loggar och skriver här har påbörjat en förändringsprocess. Vi ska vara stolt över det. Vi är medvetna om problemet och försöker göra en förändring. Alla förändringar kanske inte lyckas vid första försöket. Många av våra medmänniskor kör på i samma gamla spår utan att reflektera. Det gäller att inte ge upp. Jag var med på irl träffen i år och även förra året. Jag tycker dessa träffar är kanon bra. Väldigt nice att träffa alla andra i samma situation som försöker göra en förändring.
Grattis Charlie⭐️
Mycket bra jobbat..?
Tack
Grymt jobbat!
Tack för allt stöd i min tråd med!
Hej Charlie70☀️
Vill bara säga hej och höra hur du mår/har det? Vet att det går bra för dig och därför är du inte så ofta inne här på forumet men var bara lite nyfiken?
Kram?
Godmorgon!
Det rullar på, precis som det ska! Har ju barnen på heltid en längre period här så inte mycket tid för mig själv och mina tankar. Särskilt flickan tar all uppmärksamhet hon kan få - på olika sätt.
Det var lite som om jag trillade över en gräns efter 6 månader. Inget energikrävande sug vilket är otroligt skönt faktiskt!
Jag svarade ju dig i går Varafrisk, vet att du sett eftersom du dessutom svarade. Sedan skrev du ett inlägg till om din dotter. Jag ska försöka hinna svara på det också nu.
Kram!
Så härligt Charlie70 att du
Så härligt Charlie70 att du slipper det energikrävande suget! Härligt att det rullar på!
Är så tacksam för att du har svarat i min tråd och nu ska jag skriva ett inlägg där!
Kram!
Blir inte mycket nu av något
Min lilla fantastiska pratmakare och jag har nu umgåtts tre veckor i rad. En vecka kvar. Jag är faktiskt helt slut i huvudet. Denna ständiga uppmärksamhet som krävs. Att jag inte ens kan byta några ord med grannen utan att flickan står och drar i mig och vill att jag ska komma in till henne för att ge henne FULL uppmärksamhet igen. Jag känner mig hjärndöd och längtar så oerhört efter normala samtal med normala människor. Jag älskar henne från månen och tillbaka men har också egna behov. Tankar om vin har poppat upp men fortfarande inget sug. Vi siktar på en aktivitet utanför lägenheten varannan dag. Det tar så mycket energi att komma iväg någonstans att jag behöver en dags vila innan vi kan göra en ny aktivitet.
Jag har påbörjat projekt viktnedgång nu. Det kom till mig häromveckan bara. Jag är en människa som älskar mat, riktig mat. Och jag tycker om att laga den. Har inte bantat sedan jag hade anorexi i tonåren. Nu i nykterheten har hunger varit en trigger. Men, efter 6 månader har det som sagt hänt något på riktigt för mig. Varken flickans krav på min uppmärksamhet eller hunger triggar mig längre. Så jag kör på. 10 kilo ska bort. Har ingen våg så ingen aning om var jag startar. Följer heller inget program. Spegeln och magen får styra och det kommer att gå bra! Det är jag övertygad om. Det är sannerligen mycket svårare att bli nykter än att gå ner 10 kilo. Bara att surfa vidare på envisheten och önskan om att bli en hel människa som jag kan älska lika mycket som mina barn.
I dag har jag och flickan en planerad aktivitet. Hoppas på att hon slipper sedvanligt ångestanfall när taxin står på gatan.
Kram!
Lider med dig
Fyra veckor i sträck är minst två veckor för mycket ? Varannan vecka är ännu bättre om man ska lyckas hushålla med sin energi.
Du kämpar på så bra, och nu med vikten dessutom! Det ska jag också ta tag i. Till hösten. Trots min ålder lever jag fortfarande efter läsår, till hösten är det nystart.
Nu försöker jag istället få till så mycket vila och roligheter som möjligt mellan schemalagda aktiviteter med min yngsta dotter.
Kram ?
Gråtmild i dag
Usch, inte likt mig alls. Efter en månad med flickan var hennes pappa och hämtade henne i går. Varför är jag så gråtmild? Är jag slutkörd? Vi har i stort sett haft en fin semester trots att inget, precis som för de flesta andra i år, blev som planerat. Vi har varit hemma och gjort utflykter på hemmaplan. Flickan har sin ångestproblematik och därför är varje enskild utflykt ett otroligt stort jobb. Vi behöver förbereda. Inte för mycket och inte för lite. Då kan det bli ångest. I den stund vi ska åka kan det återigen hända något som gör att vi inte kommer i väg. Då blir jag ledsen, besviken, känner mig låst och otillräcklig. Så har det blivit några gånger. Andra gånger har det gått bra. Just nu sitter jag nog med den där känslan som blir när det inte har fungerat. Känslan av otillräcklighet. Dålig mamma. Synd om flickan som har det som hon har det. Synd om storebror som ALLTID hamnar i kläm. I går när flickan och pappan hade åkt kom sonen helt plötsligt ut ur sitt rum. Han ville prata. Första gången på en månad. Stackars honom. Vad är detta för liv egentligen? Flickan styr precis hela familjen i varje sekund. Kräver TOTAL uppmärksamhet. Hennes humör och hennes ångest styr resten av familjen. Usch vad ledsamt. För alla.
Jag tappar mycket sällan humöret nuförtiden. Värst var när vi fortfarande var gifta. Nuförtiden kan jag hålla mina egna känslor i schack. Det har alkoholfriheten hjälpt mig med. Men min ork. Den har blivit mindre. Har ju en utmattning också. Fortfarande heltidssjukskriven. Jag har försökt lyssna på lite ljudböcker och bra radioprogram men blir ständigt avbruten. Sitter jag på uteplatsen (som jag älskar) vill flickan att jag ska komma in för hon känner sig ensam.
Vinet känns fjärran, vilket är en sådan oerhörd lättnad. Nuförtiden längtar jag efter den där koppen kaffe i stället. TACK min fantastiska hjärna som faktiskt samarbetar med mig. Den vill också lära om! TACK, TACK TACK.
Lägenheten ska storstädas. Jag tar det pö om pö. Mitt liv levs "randigt" nuförtiden. Jag gör ett eller ett par mindre projekt. Sedan vilar jag. Sedan ett projekt till. I går städade jag skafferiet och la in en maskin tvätt, sedan vila osv. Om en stund ska jag duscha. Sedan städar jag badrummet. Därefter vila. Det är mitt sätt försöka komma tillbaka.
Tacksam att jag är nykter.
Kram!
Gråtmildheten jag känner är en sorg
Jag känner sorg. Det är det jag känner. Den har jag känt hela flickans liv. Sorg för att hon måste leva med de funktionshinder hon har. En sorg som jag har druckit bort. För stunden i alla fall. Dagen efter har jag varit sänkt i mitt känsloliv. Då har jag kunnat göra saker som inte sorgen stått i vägen för. Nu känner jag sorgen. Jag bearbetar den. Flickan fyller snart 12. Det är hög tid för mig att bearbeta detta. För att kunna ge henne det bästa av mig själv.
Tack nykterheten!
Ni behöver hjälp ❤️
Ni behöver avlastning i någon form, stunder då ni kan andas ut. Ett korttidsboende där hon kan bo en-två nätter i taget så att resten av familjen kan umgås själva. För att få det krävs utredning förstås, kanske via skolan?
Att hon utretts tidigare betyder inte att hon/ni inte behöver hjälp nu. Vid 12 års ålder brukar de flesta barn bli mer självständiga och riktar sig ut från hemmet mer.
Tills dess ska ni nog hålla rutinen varannan vecka, för att både du och pappan ska orka. Du blir inte frisk från din utmattning annars ?
Känner så väl igen sorgen och vanmakten och det dåliga samvetet gentemot det andra barnet. Det gör verkligen ont i mig att läsa ditt inlägg ?
Så skönt att du mitt i eländet inte känner sug efter just vin utan att kaffe är din nya ”drog”.
Jag dricker mycket mer kaffe nu! Fyra-fem koppar innan lunch, därefter ingenting eftersom jag är rädd att det påverkar sömnen.
Kram ?
Sover inte själv
Flickan sover inte själv. Vi har försökt och försökt men hon kan inte. Blir rädd och känner sig ensam. Hon ville byta rum med sin storebror, trodde det skulle funka. Jag tog hit flyttgubbar som fixade det. Funkade inte. Ville ha sänghimmel, nattlampa och tyngdtäcke. Då kanske det skulle funka. Funkade inte. Hon pratar ofta om att klara av att sova själv. Jag stöttar. Men hon fixar det inte. Inte än. Jag går och lägger mig med henne sedan måste jag stanna hela natten annars vaknar hon och känner sig rädd och ensam. Så ser det ut.
Vi har avlösning i hemmet 8 timmar per månad. Haft sedan augusti. Avlösaren känner vi sedan många år. Hon har mitt fulla förtroende. Flickan känner henne väl. Ändå blir det ångest varje gång avlösaren ska komma på eftermiddagen. Har också hänt att flickan vägrar hoppa ur taxin när avlösaren tar emot. Eller att hon springer iväg, på väg ut i gatan eller bort. Flickan hittar inte. Inte heller i kända områden. Därför blir det snabbt besvärligt för avlösaren som måste hålla koll utan att springa efter så att flickan försvinner ännu längre i väg.
Så. Ja, det finns avlastning att få men mottagaren måste kunna ta emot den. Jag måste orka arbeta för att det ska fungera. Just nu orkar jag inte arbeta för mer än det som jag har påbörjat. Avlösningen och två fritidsaktiviteter (ridning och F&S). Pallar helt enkelt inte mer nu. Jag kan skriva långa uppsatser om hur mycket varje liten del av aktivitet kräver för att kunna genomföras men det ska jag bespara er. Vill bara förklara lite för dig AH eftersom du har tagit upp frågan om samhällets stöd tidigare. Och ja, flickan går under LSS.
Tack för dina ord Andrahalvlek!
Kontinuitet
Avlösning varje vecka kanske funkar bättre? Ibland kan kontinuiteten vara viktig. Min dotter sover varje onsdag på korttids, förutom fyra veckor nu på sommaren då hon är ledig. Hon har kontaktperson 2 tim varje tisdag. En fast tid varje vecka var nödvändig för att hon skulle vänja sig.
Att inte få sova är tortyr ? Tack och lov sover vår dotter bra hela natten i eget rum, men så har det förstås inte alltid varit. Tills hon var 17 år hade hon egen säng i mitt sovrum, det var det enda som funkade.
Lider med er, och tyvärr kan man ju inte sjukskriva sig från sitt privatliv.
Kram ?
Kontinuitet finns
Det är avlösning varje mamma-måndag. Det har hon koll på. Varje vecka skulle inte bli mer av kontinuitet för henne det tror jag inte. Tror inte heller avlösaren är intresserad av att vara avlösare till exmaken. Jag tänker mycket på kontinuiteten. Därför är det viktigt att vi håller i de aktiviteter som vi har kört igång. Just nu orkar jag inte introducera mer. Inte flickan heller skulle jag tro.
Nej, det är inte lätt. Nu måste jag vila i sorgen. Funderar på att ringa jourhavande präst eller något (aldrig gjort tidigare). Behöver prata med någon men vill inte störa vänner i deras semester med mitt. Känner mig överväldigad av mina egna känslor i dag. Inte duschat än men det blir det snart. Städningen struntar jag i i dag.
Kram
Åh goa Charlie70❤️
Åh goa Charlie70❤️
Känner så starkt med dig❤️ Tänker att det inte var så konstigt att du känner dig gråtmild..sorgsen ..idag ...även om du har din son hemma så har du inte din dotter som pockar på HELA din uppmärksamhet och lite till....nu fanns det ju lite luft omkring. Tillåt dig vara ledsen, gråta...och ja varför inte ringa till jourhavande präst...jag gjorde det en gång då jag inte trodde att jag skulle få ta avsked t min syster....och det var skönt??
Jag vet att du kanske inte har ngt direkt förtroende för habiliteringen. Om jag hade mött dig i min roll som kurator på habiliteringen så hade jag först börjat med att du bara fick prata och gråta och sörja ...sen kanske vi hade kunnat försöka börja se om vi kunde hittat ngn lösning.
Men kära Charlie70...vila...vila ...och släpp ut dina känslor...du är ju helt fantastisk...det viktigaste är att man är good enough...och att du inte väljer att dricka alkohol är ju så starkt??
Kramar❤️❤️
Det svarta hålet
I går var en dag som liknade ingenting. Denna fruktansvärda sorg. Som ett stort, svart hål inombords. Väldigt tung att bära på. I varje fall ensam. Jag vet nu att jag har druckit bort denna sorg över flickan och allt vad det medför under alla år. Inte bearbetat utan druckit. I går drack jag inte. I stället pratade jag med en av de fyra som vet att jag numera är nykter och som fått detaljer kring varför. Vi pratade om ditt och datt, om min sorg och om kopplingen mellan mitt drickandet och min sorg. När jag lade på luren var det svarta hålet borta. Klockan var sent.
I stället för att dricka, pratade jag med en vän. Sedan lyssnade jag klart på en bok. Svårt att somna men jag vaknar till en ny dag. Klar i huvudet och utan hål i mitt inre. I dag ska jag leva! Men först - te.
Jag är nykter, jag känner och jag bearbetar.
Kram!
Lovely ❤️
Så klokt och bra att du ringde en vän och pratade om sorgen. Det är en stor sorg att få ett barn med särskilda behov.
I början är den kolmörk, med åren gör den bara besök då och då. Man får ta emot den - gråta, prata om den, gråta lite till, och sen ger den vika.
Sorgen blir extra svår att bära eftersom den inkluderar en person man älskar. Man kan inte heller visa sorgen för den personen, där måste man vara extra stark.
Min dotter fyller 21 år på torsdag, vilket hon snart berättat för halva världen ? Jag sörjer fortfarande då och då. Att hon inte ska bli självständig, att hon inte ska få barn.
Jag sörjer fortfarande ibland att mitt liv inte blev som jag hade trott att det skulle bli. Sen tänker jag rätt snabbt att allt blir som det blir och går som det går. Jag kan i alla fall vara säker på att hon inte blir knarkare eller kriminell. En bedrövlig tröst, men ändå en tröst.
Jag har funnit mycket stöd och tröst i olika patientforum. Jag har själv startat två grupper på Facebook. En för ”drabbade” och en för föräldrar. Att ventilera saker med människor i liknande situation är så befriande.
Kram ?
7 månader i dag
Alkoholen blir mer och mer en icke-fråga. Suget tycks har försvunnit. Tankar på vin finns kvar men lockar inte när jag tänker på vinet hela vägen - hur jag häller upp, första sippen, första glaset.... sista glaset.... Blä. Jag är så tacksam för att min hjärna är med mig och har samarbetat så välvilligt. Nu är det kaffet som lockar eller den där alkoholfria flaskan som ligger i kylen för lite mer festliga tillfällen. Jag är tacksam över att minnena över misstag jag gjort p.g.a alkoholen bleknar till förmån för den stolthet jag känner över att jag gjort något åt min dåliga relation till alkohol.
Efter månaden med barnen har jag pö om pö gjort en rejäl storstädning här hemma. Jag har sovit. Minst 10 timmar per natt. Jag har reflekterat mycket över hur vi har det i vår familj med flickans funktionshinder. Hämtat krafter ur det. Jag känner mig starkare igen.
Projekt viktnedgång pågår för fullt. Har ingen våg utan det får bli spegel här. Har en bra bit kvar men det är bara att jobba på! Klarar jag sluta dricka klarar jag att gå ner i vikt. För mig har det varit superviktigt att bara fokusera på nykterheten de första 6 månaderna. Först nu kan jag gå lite hungrig och sugen på mat utan att alkoholsuget ska ge sig till känna. En dag i taget och en sak i taget. Det är det som gäller för oss beroendepersonligheter!
Kram!