Jag känner mig lite som en hycklare som drack, men jag vet att det inte är någon mening att slå på sig själv, utan det bästa vi kan göra är att lära sig och gå vidare.

Era ord värmer att ni tror på min beslutsamhet. <3

Jag läste din analys av återfallet med extra stort intresse. Detta på grund av att jag hamnade där själv för ett par veckor sedan. Då hade jag hållit mig helt vit i mer än fyra månader.
Jag har inte lyckats bryta ännu, har haft tre fyllor denna vecka, den sista senast igår och det känns för jävligt jobbigt.
Ikväll kommer min son hem till oss och då blir det absolut ingen alkohol.
Men jag vet vad som väntar mig nästa vecka, ångest, sömnsvårigheter och ett sug som förmodligen kommer vara fruktansvärt...
Orsaken till varför jag tog första glaset beror förmodligen på att jag väntar på ett besked från sjukhuset och jag blev så irriterad och otålig för att jag kommer liksom inte vidare med någonting förrän jag vet....

Förlåt att jag kapade din tråd Rolf, orkar inte ens se min egen nyktra tråd. Vill just nu bara vältra mig i självömkan...?
Hursomhelst så önskar jag dig och mig själv lycka till?
Kram ?

För att du skriver så insiktsfullt och inte minst, delar med dig. Det känns nästan som att jag själv varit med om ditt återfall, fast via dig. Så jag kan kanske bespara mig det. Tänker jag. Och betydelsen av andras erfarenheter blir än en gång så tydliga.
Jag läste igenom större delarna av din tråd igår innan min mobil laddade ur på otympligt vis. Det är ju som att läsa en annan människas ord och tankar, och än en gång är jag otroligt imponerad av att du tog ditt beslut mitt i julen, hade jag inte fixat. Nu har du 77 dagar + 1 dag med extremt värdefull info om hur du ska gå vidare.
Att jag tror på dig är en underdrift, jag vet att du, och vi fixar detta. Vi hjälps åt vet du! Kram.

Jag hinner inte med att skriv just nu. Men tack för att ni stöttar mig här.

Fina Lisa - Jag tror på att vi kan hämta oss igen. Vi kan det här även fast det blir jobbigt en stund, inte minst av att vänta på besked från sjukhuset, hoppas att det går bra för dig. Tror på dig att du fixar det här med att avstå, upp igen på rätt spår och välja det som är bra för oss. eller hur?

Se Klart - Du stärker mig i att vi kan lära oss från våra misstag. Jag är bestämd i mitt beslut. Angående julen är jag faktiskt lite stolt, hade glömt det men du påminde mig. Det finns en skön känsla i att ha en nykter jul i min CV.

Haft en nykter helg och börjat hämta mig från mitt återfall. Nu blir det en ny arbetsvecka som väntar. Ser fram emot den.

Kram på er.

Viljan och beslutsamheten är något som är starkt när vi känner konsekvenserna av vårt handlande. Sakta glömmer jag mitt dåliga mående och här står jag inför det som är min riktiga utmaning att hålla mig nykter. Jag har lärt mig att på vardagar och vanliga helger, kan jag med fördel låta A stå kvar i skåpet och förbli odrucket. Det jag uppenbart inte har lärt mig är att vid fest, konferens och sociala tillställningar avstå från A.
Jag har rest till alperna och jag har tydligt ändrat mitt beteende då jag avstod att dricka på flygplatsen, planet och när jag kom till hotellet. Minibaren fick helt enkelt inte napp denna gång. Skönt att vakna nykter och ge sig ut i skidbacken. Tyvärr slutade dagen med en skada vilket gjorde att jag inte kan åka skidor mer denna resa. Kvällen avslutades med en gemensam middag, där vin ingick till maten. Jag lät vinet stå på bordet och valde vattnet till maten. Stolt över mig själv och kände åter igen en morgon av nykterhet. Nästa dag blev en dag i SPA:t och vilande då jag inte kunde åka skidor mer. Sur, irriterad över att åkt till alperna och inte kunna åka skidor eller ens gå promenader. Även denna kväll serverades det vin till maten men tyvärr denna gång stod jag inte emot, ett glas lede till nästa och minbarnen tömdes. 8 glas senare somnade jag onykter och ångerfull. Vaknade bakis och insåg att det var dags att börja om igen! *suck*.

Hemma igen. I COVID-19 tider så håller jag mig i karantän för att inte riskera att ta med mig smittor till andra. Jag vet att det ena misstaget leder till det andra. När jag känner efter så är det att gå tillbaka många steg i känslan av frihet när jag nu för andra gången har haft återfall. Suget efter A har kraftigt tilltagit, tröttheten börjar sätta sina klor i både kropp och sinne. Förmågan att planera och tänka klart är som bortblåst. Känslan av utmattning kommer snabbt tillbaka även fast det nu har gått 3 dagar utan A.

Jag ger mig inte. Nu har jag intet några konferenser eller fester inbokat och jag har en ny chans att skärpa mig. Jag vet att det inte är värt att dricka A. Jag vill utsätta mig för riskerna då jag vill lära mig att kunna leva ett normalt socialt liv där jag kan följa med och göra roliga saker tillsammans med andra utan att dricka A. Jag har lyckats ändra på en hel del då jag inte drack varken på flyget dit eller hem och klarade första dagen. Jag har uppenbart några steg kvar och tänker med bestämdhet jobba på att hitta nya strategier. Ska odla en järnvilja att avstå även på fester.

Nu tar jag en dag i taget igen och jag vet att jag kommer om ett par veckor känna min frihet igen.

Kram på er.

Kikar in lite snabbt bara och säger hej och att det känns tryggt att du är här. Jag skriver mer lite senare. Kram nu.

Trots återfall med efterföljande plågor så tycker jag att du har kloka tankar.

Du har gjort en massa förändringar jämfört med tidigare - och du har identifierat den känsla och situation som fick dig att ta ett återfall. Och du började om direkt!

Misstag gör vi alla - huvudsaken är att vi lär oss av dem.

Styrkekram ❤️

Jag har egentligen ingenting alls att lägga till varken vad du själv eller Andrahalvlek säger. Du har, trots återfallen, en väl utarbetad strategi som gör att du kommer att klara detta! Hang on Rolf!
Kram! Charlie

Du beskriver verkligen detta med nya utmaningar väldigt bra. Vi lär oss lite i taget, hemmafredag, vardags-aw, allt går bra. Men det är ju när rutiner blir nya, som vi liksom måste göra omtag. Samma beslutsamhet som dag 1 och det är ju verkligen inte enkelt efter skada i skidbacke och dåligt humör.
Du har ju helt klart en bra strategi framåt, är säker på att det kommer att gå bra. Och tack för påminnelse om att dessa ständigt nya situationer ställer särskilda krav på oss. Nu tar vi denna kväll nykter. Kram.

Haft ett antal återfall. Behöver ta tag i detta igen och börja om på nytt. Den här gången var det influensa som fick mig på fall och börja dricka. När jag är sjuk kan jag inte träna vilket är mitt sätt att hålla min stress och alla myror i huvud i shack. Tydligen har jag nu vid upprepade fall gett efter för att få en stunds flykt med priset av att jag nu behöver börja om med nykterheten. När jag har börjat dricka så är det lättare att dricka igen för att jag vet att tiden av nykterhet är förbi och förstörd och då kan jag passa på att fortsätta tills jag tar mig kragen igen. Det här inte ett bra sätt att tänka. Varje dag som jag har varit nykter i december, januari och februari var en vinst, jag mådde så mycket bättre. Nu är jag nära botten igen och mina hälsosamma vanor är avlägsna.

Behöver ta en dag i taget. Ska dela in min framtid i 10 dagars perioder. Jag vet att det tar ca 10 dagar att skapa nya vanor, en vana i taget. Den första är att inte dricka, den andra blir att börja motionera, den tredje att sova bra, den fjärde att äta som vanligt. Sen skadar det inte att öva på alla samtidigt men fokus nu är att inte dricka A.

Jag ger mig inte jag ska ha ett nyktert liv och ge mig själva de bästa förutsättningarna att må bra.

Aldrig ge upp! Du har gjort det förut - så du vet vad du vill uppnå. Allt är mycket enklare om man är nykter, men inledningsvis är det tufft.

Viktigast först - vara nykter!

Hur är det att vara tillbaka här, nu?
Vill du dela med dig av något som hände, eller är det bäst/smart att liksom köra på? Vi har saknat dig här, nu tar vi fas två, våren. ?

Även om det är med blandade känslor man säger så just här.

Bra ändå att du ännu en gång kommit till insikt och tagit upp kampen mot ett nyktert och därmed bättre liv igen.

Hejar på dig.

Kram

Bra att du är tillbaka här. Jag minns att när jag läste när du gjorde det där "experimentet" (#138). Shit, hur vågar du.
Och så här i efterhand var det nog inte ett så lyckat experiment. Men gå tillbaka och läs vad du skrev i ditt inlägg # 126. Du skrev att du ville minnas det.

Kämpa på nu, du kommer tillbaka!

Tack för alla fina kommentarer, de hjälper mig att komma tillbaka hit och skriva. Jag vet inte hur det här gick till från att pendla till sthlm 15 mil med tåg varje dag till att jobba hemma och inte längre känna att jag någon tid över. Min styrka försvann i och med att jag drog på mig förmodad Covid19. 6 veckor har nu gått och jag har varit förkyld fram och till baka, andfådd för minsta lilla och varje gång som jag har mått lite bättre och försökt träna så har jag blivit sämre igen. Jag har ingen ork och känner mig sjukt frustrerad över att jag inte mår bra. I omgångar har jag kastat in handduken och tagit A som flykt då jag ände tycker att jag mår så dåligt att det inte gör någon skillnad. Men det vet vi alla här att det inte blir bättre.

Hur är det att vara tillbaka här frågar Se Klart. Ja jag skäms en aning, känner mig som en hycklare, men är ändå glad att detta forum finns att påminna och stötta en i tanken att hitta en sund livsstil utan A. Jag har inte lika mycket tid att skriva och läsa här då jag jobbar för fullt och behöver fokusera på vardag och jobb till skillnad mot hur det var här under dec och jan då jag inte hade något uppdrag.

Vad hände? Det är som Santorini skriver, att man ger sig in en kamp. När är det ok att dricka och hur mycket ska en dricka för att inte gå över gränsen. Att hålla undan begäret som ständigt gör sig påmint. Det är så mycket enklare att aldrig mer börja. Har inte lust att ge mig in perioder av att ha ångest och sug bara för att få några tillfällen av flykt.

Charlie70, tack.. Saknar er med även fast jag har en aningen begränsad tid att läsa alla trådar. Det är skönt ändå att vet att ni finns här.

Vinäger – haha, ja det är lite underligt att säga välkommen tillbaka. Det är som det är och jag är glad att jag är välkommen tillbaka. Jag vet att det inte är så ovanligt med återfall, och jag förlåter mig själv så länge jag har viljan och drivet att hitta nya vägar till nykterhet.

Torn - ”livet är för mig så galet mycket bättre utan A” – Fullständigt instämmer med mig själv! Tack för påminnelsen.

Nu har det gått 8 dagar sedan mitt sista återfall. Känner redan en lättnad även fast det är helg. Det är inte samma tydliga ångest som de var i december, men den gnager ändå där och gör sig påmind. Dock är min hälsa i botten och den känslan är mycket starkare just nu. Mitt hälsotillstånd motiverar mig att hålla mig undan A. Inte meningen att gnälla eller söka er sympati för att jag mår dåligt, utan det är mer en betraktelse av att det är en stark motivation för mig att hålla mig undan A. A är inte lösningen nu. Min hud håller på ge upp, jag är utmattad och har svårt att få mitt arbete gjort. Jag håller mig just nu flytande så att jag kan klara mina åtagande. Hur ska jag nu tar mig ur detta är den fråga som jag ställer mig. En dag i taget och börja göra rätt saker. Har bestämt mig för att var 10dag införa en ny vana som gör att jag mår bättre. Nu har det gått 8 dagar av nykterhet, nästa blir att börja träna.

Kram på er.

Det är jag också. Känner så väl igen mig i "äta hälsosammare, träna mer, sluta med andra ohälsosamma vanor, sova bättre" etc. och såg inte hur höga krav jag hade på mig själv förrän andra fina medlemmar påpekade för mig. Du gör helt rätt att ta tio dagar i taget.
Går du självhjälpsprogrammet här inne på alkoholhjälpen? Det fick mig att fundera mycket kring just "belöningar" och annat. Att lägga ta bort ohälsosamma vanor, lägga till nya, att det tar tid. Vad som är min "akilleshäl" och att det inte var den jag trodde från början.

Jag blev också påmind idag om att man är i "konvalecens", vad det nu kan innebära för sig själv. Var rädd om dig själv, hushåll med din energi!

- - ?
Honungsblomman
Dag 5