Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

- - Dag 13 - -

Ja-a...faktiskt sommar. Tänk...inte trodde min kallröda nästipp i januari att den någonsin skulle bli röd av värmande solstrålar i ljuvaste maj.

Dottern och jag har plockat undan lite på altanen. och eskurit kaprifolen och vinrankorna som slingrar sig uppe vid altantaket.
Maken har gjort rent altangolvet med högtryckstvätten och fyller på mer vatten i poolen.
Sonen har slipat träbänken vid poolen som förberedelse inför inoljning.
Vi har rensat bland odlingstråg och krukor.

Dottern och jag har sått lite nya fröer. ("Prins Gustafs öga", "Limegurka", "Pionvallmo"). Hon blev gråtmilt nostalgisk när hon upptäckte en liten öppnad påse med dekorationsgräs, så den har hon planterat. ?
Maken och sonen ska handla åt svärfar och sedan åka ut och lämna över detta på Coronabehörigt avstånd.

Så ljuvligt så att det nästan gör ont i själen!

Nu ska jag avnjuta en alkoholfri ingefärsöl och sedan direktså lite grönsaker i pallkragarna.

Hur har din dag sett ut idag? Vad ska du göra ikväll?

- - ?

Det låter härligt! Vi är nog flera här som varit ute och grejat i trädgården i dag. Läste ett Se klart skulle fixa med pallkragar. Själv har jag konkat en massa Sten och byggt på en stenmur, klippt gräsmattan och grävt en del. Är bra mör nu. Min Apple Watch signalerade ” nytt rörelserekord i dag”, jag har haft den i tre månader?

Har knäckt 4 st iskalla 33 cl Pepsi Max under dagen. ?

Ljuvligt gott!

Kram

Efter en tuff jobbvecka har jag mest slappat. Långfrukost, stordiskat, filtchillat i parken, glassfikat, sovit middag, cyklat och sen ätit hämtmat till middag.

Har inte gjort någon mer nytta idag än att diska. Jo, jag har röstat på låtar i mello-appen också! Fick lyssna igenom 34 Eurovisionlåtar för att få fram 10 som jag gillade, så det var lite svettigt ett tag.

Jag tänker väldigt ofta på något som Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart”:

”Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna glädje i det vardagliga.”

Det känns mer och mer sant för varje nykter dag som jag samlar på mig. Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har.

Kram ?

Halloj,
En gång bodde även jag i hus och pool och barn hemma, så fin tid, och din dag låter ljuvlig. Mitt stadsliv har av ju tillfälligt bytts till landetliv så även här en heldag ute med rens och gödsling och så går jag liksom runt och bara kikar på alla återvändare i perennrabatterna, fint återseende. Dag 13 och du låter stark. Precis som det ska. Heja!
Kram och ha en bra fortsättning på helgen!

Kånkat steg till stenmur låter som ett rejält styrkepass för både kropp och hjärna. Hur känns kroppen idag tro?
Jag har en FitbitCharge3 som jag inte haft på mig på ett tag, blev lite påmind nu om att kanske ta på mig den (Får ju för mig att jag inte rör på mig så mycket = promenader, men steg får jag ju definitivt i trädgården med ju).

Idag blir det mindre av trädgårdsarbete här - det regnar här. Såg att det snöat i flera delar av landet. Hur ser det ut hos dig?

Kram

- - ?

Hejsan! Jag är bra mör i kroppen i dag, och det spöregnar här också, men det är ju bra för växterna med lite regn.? Jag fick den där klockan när jag fyllde år och tycker den är rätt käck faktiskt. Bra att den loggar allt, och så håller den ju koll på pulsen och så. Det blir en slappardag för min del i dag, men det är rätt skönt det också.

Ha det gott!

Kram

Dag 14
- -

går kände jag mig så himla "låg" på något sätt. Det var skönt att vara ute i solen och pyssla i trädgården, men kände mig lättirriterad. Dottern reagerade på att jag och maken trätte som "tonåringar" mot varandra. Hon hade rätt och jag kunde inte låta bli att skratta när hon sade det. "Mummel, mummel...dessa jäkla plankor som ska ligga här på marken så att jag man inte kan gå mellan huset och garaget längre". "Mutter, mutter...var fasiken tog du vägen nu då. Gör du rent ölflaskorna? Du skulle ju koppla in vattenslangen så vi kan spola rent här under altantaket nu när vi har plockat undan alla saker där. Vi står ju bara här och väntar ju." "Och vart tog du vägen nu. Är du på TOA? I 25 minuter? Jag är så jäkla trött på att bara vänta hela tiden, jag orkar snart inte dra det här "projektet" längre" osv.

Idag var jag "ilsk" igen. Jag har gått upp varje morgon sedan i måndags och gjort "hotellfrukost" till familjen vid samma klockslag. Satt på "svenska sommarhits" och "Sven-Bertil Taube" och familjen har sjungit med.
I morse gjorde jag inte det och två timmar efter att vi brukar göra i ordning frukost så låg alla fortfarande och scrollade på telefonerna i sina sängar. När jag muttrar om detta för maken så säger han "Jag gjorde i ordning frukost igår"? (Ja-a...ställde fram brödkorgen och kokade kaffe). Jag stegar ner med ljudliga steg, slamrar och väsnas, torkar och fixar ilsket. Ingen musik här inte. Orkar inte bjuda till med varma kramar och leenden, "God morgon". Och alla går omkring surmulna utan att hälsa på varandra. Kink och gnäll.

Jag tog sonen till hjälp och röjde ut hela linneskåpet och stod sedan och strök igenom allt igenom till två timmars poddlyssnande. Nu känns det bättre. Och jag inser att det handlar väldigt mycket om dessa jäkla hormoner nu som rusar i min kropp. Jag har aldrig "loggat" mina cykler på något sätt, men inser nu, när jag är så smått på väg in i menopausen, att jag måste börja göra det. Måste hitta någon smart "app" på något sätt.
Sedan...familjen är great och gör precis allt som jag ber om (men det är just kanske det....att det ska stå på en lista eller att jag ska be dem göra det, för att det ska bli av. Faktiskt.

Känner mig så jäkla OTÅLIG hela tiden. Livet är liksom för kort, om ni förstår vad jag menar (och det vet jag att ni gör då de flesta av er känner samma sak).

Hua...vad det kliar i hela mig idag...fortfarande.... Tur jag har en stor garderob också som jag kan slita tag i...haha.

Ha en fin dag, även fast den kanske är lika regngrå hos er, som hos mig!

- - ?

Familjen lyssnade igår (men fixade inte av kommentatorsdelen de lagt in på SVT, så vi bytte över till spellista på Youtube istället).

Det var lite halvdåliga inslag, några bra (som Island och Danmark bland annat).

Däremot...den som verkligen gick IN i mig var Nederländernas bidrag.
Jag, som nynykter, kände HELT igen mig i de känslor han beskriver där.
Så lågmält och så mycket tankar som uttrycks i texten som jag tror många av oss här inne kan känna igen oss i.
Det kändes som att han beskrev livet som tillfrisknande alkoholist.

Faktum är...att i slutet på videon så sitter han på något som jag vill tolka som ett AA-möte!
Se videon och berätta gärna vad ni själva tänker om text och budskap.

- - - - - - - -

https://www.youtube.com/watch?v=sMcxWB90TTY

- - - - - - - -

Jag lyssnar inte på engelska texter mer än refrängen. Men jag fick också känslan av AA-möte. Fin röst och melodi också.

Mina favoriter var annars Island, Österrike, Israel, Irland och Malta. I den ordningen. Och jag älskade soffkommentatorerna ? Hade redan lyssnat in mig på alla låtar i Mello-appen, och röstat.

Jag är en riktigt mello- och Eurovision-fantast ?

...jag till slut nådde min vändpunkt. Den värsta söndagen i mitt liv.

Det känns som så länge sedan nu. Men bara två veckor sedan. Det går liksom inte att få in att det var "nyss" ändå.

De här två veckorna har gått över förväntan bra. Beslutet, att aldrig mera dricka, känns SÅ rätt. Endast en gång har jag känt sug...eller snarare saknad över något som varit och aldrig mer ska bli. Det var i fredags, när solen sken så varm på kvällen. Jag stod i köket och förberedde potatissalladen, maken grillade. En doft av nyoljat altangolv, ungdomarna som skrattade och skämtade med varandra på ovanvåningen. Då saknade jag ett glas med vin i handen, en skål med maken.
Jag nämnde det för maken och vips försvann suget, som genom ett trollslag.

Varför ska jag dimma bort denna vackra stund: Vad gör den vackrare med höjd promille i kroppen? Vilken illusion vi har fått inlärt i oss. Att vinglaset liksom mer blir en "accessoar" som saknas i "den perfekta stunden".

Jag måste börja se vinglaset som det. Som en accessoar, en inventarie som liksom krävs för att signalera lycka.
Ett steg i detta är att ta bort den "klingande champagneglas"emojin bredvid ballongerna och partyhattarna när jag önskar någon en fin födelsedag på något socialt medium. Ersätter det med en "fika"emojis istället.
Så mycket jag gjort utan att vara medveten om det.

Idag skiner solen på förmiddagen. Jag ska gå ut till pallkragarna med en kopp kaffe och bara försöka njuta.
...

- - ?

Håller verkligen med dig! Det finns ett väldigt tydligt ”före” och ”efter” i mitt liv också. Jag kan idag faktiskt inte förstå hur jag tänkte. Att det var SÅ svårt att släppa taget om alkoholen. Som om det vore en mänsklig rättighet att dricka liksom.

Så mycket man har gjort helt utan att tänka på det tidigare. Som alla alkohol-emojis, vinflaska i gå-bort-present, aw med självklart alkoholintag osv.

Jag tänker allt oftare att jag visst kan hänga på uteserveringar om jag vill. Och sitta på trädäck och titta på solnedgången i grilloset. Jag behöver bara ha något alkoholfritt i glaset. Själva stunden blir lika nice ?

Två alkoholfria tips som jag provade i helgen: ”Clausthaler Lemon” och ”Stones Ginger Joe”.

Båda var jättegoda! Fanns på Coop ihop med den alkoholfria ölen. Som för övrigt börjar säljas mer och mer!

Kram ?

..."Stones Ginger Joe", den med en touch av päron, drack jag igår. Den var riktigt god. Har en med röd etikett hemma, också köpt från Coop (original?)
Den mest "bettiga" när det gäler ingefära är "Fentimans Ginger Beer". Den köpte jag också på Coop. Supergod!

Det som är så toppen är att de räcker så lääänge...en hel kväll liksom...(till skillnad från tidigare alkoholhaltiga intag...ähum).

Det kanske är fånigt, men jag har svårt att liksom säga att det är "ingefärsöl" när ungarna frågar vad jag dricker. (dricker det i höga dricksglas dessutom, inte ölglas förstås). Jag säger istället att det är "ingefärsdricka" (vilket det ju är på sätt och vis). Jag skulle ju kunna säga att jag dricker "alkoholfri ingefärsöl", men något klingar i mig av att det ju blir motsatsen till något annat som jag tidigare överkonsumerat, alkoholen.
Ungefär som när man ska "banta". "Vad har du för fyllning?" "Grädde....ja-a...light grädde då". Att det liksom känns som att man "försöker"; men inte gör det på riktigt. Eller eeeh....vet inte vad jag menar eller känner riktigt.
Den smakar ju inget som öl alls, så förstår inte varför det egentligen tar emot att säga att "jag dricker öl...som inte är öl med alkoholhalt...utan annan...fast med ingefärssmak...och ingen smak av något annat". Enklare och sejfare för övergången just nu att säga att jag "ingefärsdricka".

Håhåjaja vad snurrigt detta blev. Lika bra att gå och värma på lite mat och sätta mig i solen och inta den med ett glas kolsyrat vatten och vara nöjd så, haha.

Säg att du dricker ”Ginger Joe”. Jag pratar om öl här hemma, dricker en del alkoholfri sådan. Man behöver inte omskriva allt. Ser de undrande ut kan du ju bara tillägga ”alkoholfri”. De vänjer sig snart.

Kram ?

Ps. Ingefäran kände jag inte ett spår av. Är van vid hemmagjord ingefära/citron-shot ?

Dag 16
- - -

Det nådde jag (förhoppningsvis) igår. Hoppas verkligen det lättar mer sedan. Det var första dagen som jag var "ensam hemma". Ny dag på en vecka då de flesta går iväg och arbetar. Jag hemma, sjukskriven - kan inte gå tillbaka där jag jobbar nu, inget annat alternativ klart ännu heller.

Jag kände dovklangen redan vid frukosten, men sedan växte den sig starkare och starkare. Trots att jag tvingade mig ut i trädgården och plockade en stor bukett med mörkrosa hyacinter och rosa tulpaner så lättade det inte. Jag satte mig och bara "försökte vara", utan mobil, utan någonting vid grönsakslandet.
Min ensamhet blev bara mer påtaglig då.
Unga mammor gick förbi, pratandes och skrattandes, med sina barnvagnar.
En ung man pratade "affärer" med någon i mobiltelefon medan han rastade hunden.
Två äldre män gick och pratade bilmodeller samtidigt som de gick med gåstavarna.
I studsmattan i grannhuset längre bort studsade de två barnen, 2 och 3 år, som påminner så mycket om mina egna barn när de var små.

Jag gick in igen. Funderade på att ringa någon. Jag har inga vänner jag kan ringa, men satte mig i kö till alkohollinjen. Ingen ledig linje. Väntade i 20 minuter innan jag lade på. Av någon anledningen ville jag inte bli uppringd. Sökte på flera samtalsstödsjourer, men de flesta hade stängt nu på grund av Corona eller hade kvälls- eller nattöppet. Funderade på att betala någon för att få prata. Kontaktade Mindler. Närmaste tid för att få samtala med en psykoterapeut i 25 minuter, var fem timmar senare. Började känna en mild form av "panikångestattack", något jag aldrig haft innan. Det var som att jag blev helt fastlåst i tid och rum. Kunde inte tänka framåt, inte vara i nuet, inte tänka rationellt. Bara liksom "fastlåst", fast mentalt liksom. Andades. Försökte ta på något som hade någon form av "struktur" som jag kunde fokusera på. Blev Pilatesbollen och dess räfflor.
Sååå...ensamheten kunde jag inte göra något åt..gick då och åt lunch för att få upp blodsockret.
Drack vatten. Fortfarande samma dova klang i kroppen, som kom liksom ända inifrån benmärgen på något sätt.

Utan att jag själv skulle börja tveka, kastade jag mig ut på en promenad. Jag hade en "smitare" på ena axeln. "Jag kan gena här, så kommer jag hem snart". Och "mobbaren" på den andra. "Ditt jävla slöa faaan, som att du har något annat att göra. Försök inte smita, jag ser dig allt". De två brukar inte finnas där. Det brukar vara mer av "häpp" (Det är som det är, skit samma" eller "Pepp" (På något sätt ordnar det sig nog, vad blir nästa steg).
Olustigt att ha dessa på mina axlar, men kunde inte ruska av mig dem.

Lyssnade på trädgårdspodd, men "lyssnade" inte riktigt. Ville bara ha "sällskap". När de sedan pratade om exakt HUR man på rätt sätt gödslar, beskär och försår och "En vanlig missuppfattning bland folk är..." "Det folk gör fel är att..." och jag var liksom "folket" där, som uppfattat fel tidigare, då stängde jag av. "Finns ju INGET man kan göra rätt här alls ju, kan ju inte ens slänga ut koskit på rätt sätt!"
Att gå helt tyst var också jobbigt, så jag pratade lite med Siri. "Siri - Spotify!" Jag kände att jag nog nått någon slags "gräns" här, där man är så ensam att man pratar med en digital söktjänst och kände mig om möjligt ännu mer deppig. Mina egna spellistor kändes för peppiga. Det fick bli Lars Winnerbäck, hans nya album. De är så "text-matiga" och det var lättare att fokusera på orden genom sång.

Väl hemma så kom maken hem och då kändes det lite lättare. Pratade med honom om hur jag mådde och sade att jag behövde komma ut, att jag tar bilen. Det slutade med att vi åkte till en Handelsträdgård cirka 8 mil från vårt hem. Där förälskade jag mig i en krollilja och en klematis som båda fick följa med hem.
Kändes något lättare. Såg "Vem bor här" med honom på kvällen och det var också ett bra tidsfördriv, fick alla rätt.

Gick och lade mig vid 23.00 och vaknade 04.45 och kunde inte somna om. Försöker hålla humöret uppe, men känner den där dovheten, den så ovana och tunga inom mig fortfarande.
Idag är jag i alla fall inte ensam och det känns skönt. Maken arbetar hemifrån på förmiddagen och vår dotter är hemma från skolan med en skallrig torrhosta.

Ska göra en prydlig punktlista på saker jag kan aktivera mig med idag.

Hoppas ni andra får en fin dag!

- - ?

Du har verkligen förmåga att sätta ord på det jobbiga - och det kommer att hjälpa både dig själv och andra på din nyktra resa. En resa som är svajig och guppig, men det är värt det! Tänk förlossning ?

Kram ?

Många likheter i din dag som ser ut som mina dåliga dagar. Ångest med gräns till panik, ensamhet, inre kackel.
Du har gjort många bra saker. Både försökt stanna och andras och försökt aktivera dig. Nästa gång prova lite längre att stanna och känna på känslorna. När du sitter ner, försök att inte tänka och förklara känslorna så mycket. Bara känn HUR de känns fysiskt, det där obehaget, olusten som bara finns där. Gör allt du kan för att känna hur den känns och var det sitter. Samtidigt andas djupt och långsamt.
Prova "ge upp". Kanske är din hjärna trött men kroppen pigg. Försök pausa tankemaskinen som säkert går på högvarv för att söka efter roten till detta obehag samtidigt du gör något monotont och lätt ansträngande eller ingenting alls.

Önskar dig en fin och bättre dag.

..
Andrahalvlek - aaahhh...kul liknelse med förlossningen. Min förlossning med sonen tog 70 timmar och dottern tog också sin tid med sina 5,1 kilo födslovikt, men det är ju kanske precis så mödosamt med "värt" det jag får se detta..haha...

Pianisten - har läst lite i din tråd nu och ser väldigt många likheter jag med med dig. Det var bara ett par år sedan som jag förstod att jag är högkänslig, HSP. Det gav många ledtrådar till mig själv om vilka situationer som tar energi och hur jag då kan behöva "schemalägga" mina aktiviteter smart.
Kloka ord där. Försöker att "bara vara" i stunden, även om det är svårt. Där hjälper trädgården en del, att rensa en ogräsrabatt samtidigt som man lyssnar på en underhållande podd. Klurigare när det är sånt här regnoväder som det är nu och det är lite gråtrist och kallt även inne. Då försöker jag baka matbröd eller annat, men just nu har det inte gått. Tack för att du tog dig tid att svara.

Dag 17
- -

Det kändes så bra igår att ta kontakt med ett skyddsombud för att diskutera arbetsmiljön på arbetsplatsen, den som gör att jag nu är sjukskriven. Hon var drivande, sade precis det jag så länge velat uttrycka själv inför chefen, men inte orkat. Hon fixade ett möte med chefen senare i veckan. Det kändes så bra att "få det gjort", men nu känns det så oerhört jobbigt. Vet liksom inte vad jag ska få ut av mötet? Chefen blir ju överglad över mötet, hon vill ju få svar på hur fort hon kan ersätta mig med någon annan. Jag? Jag känner att jag sagt allt det som jag känt redan tidigare, inte fått gehör och därför sitter i den sits jag sitter. Sjuksriven för oro och ångest vid tankar på arbetet och känsla av stort utanförskap på arbetsplatsen. Och dit ska jag alltså imorgon. Knyter sig i magen på mig.

Går som i limbo här hemma, i en lång väntan. Huvudvärk och oro i hela mig. Känner mig oförmögen att egentligen göra något alls, men då tar tankarna mig ännu mer i besittning.

Ska skriva en "checklista" att bocka av så att jag har något att utgå ifrån: (uppdaterad)
☑️- ta på mig kläder och borsta tänderna
☑️ bädda sängen
☑️ köra en tvättmaskin (dottern och jag samlade ihop från husets alla hörn)
☑️ plocka i diskmaskinen
☑️ ta en huvudvärkstablett (redan gjort i skrivande stund, men skönt att redan "bocka av" något. Snuvig och snörvlig på ett onödigt sätt)
- sätta en surdeg
- söka på hur man kan anlägga en rabatt
- spela Fortnite med dottern (som är hemma och hostig fortfarande) (ska vi starta nu och spela en stund innan det är dags för lunch. Vi är grymma ihop och kommer nästan alltid topp 3...haha)
☑️ sortera upp "skänka" och "slänga" från garderobsrensningen (gick snabbt när dottern hjälpte till)
☑️ plocka i ordning lite på skrivbordet här (var inte så mycket, men nu är det härligt tomt igen)

Det får bli dagen idag helt enkelt.
- - ?

Jag ska:
Duscha
Plocka ur diskmaskinen
Glo
Ha möte med min terapeut (förhoppningsvis över telefon)

Sedan får det räcka. I kväll äter vi rester som går bra att värma i micron.

Kram!