Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

Tror att det är en förutsättning för att lyckas. Att vara/bli medveten om bakomliggande orsaker till att vi valt alkoholen. Du är både medveten och insiktsfull, det kanske alltid hör ihop?

Bra att du tagit kontakt med skyddsombudet,som och verkar vara rätt person för sitt jobb. Tänker att det ändå blir stor skillnad när hon är med på mötet. Hon är på din sida och förhoppningsvis förstår chefen allvaret nu. Önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att ordna sig på bästa sätt.

Kram

Låter inte som en dålig dag för dig heller, Charlie70. Vi gör vad vi måste för att överleva.
Hoppas att samtalet med terapeuten kändes bra.

Kram

...men jag känner mig så otroligt skör. Vet inte varför jag tackade ja till möte så här snart. Jag är nu helt nysjukskriven och är sjukskriven till 17:nde juni. Oron och ångesten är så nära fortfarande. Och läkaren som tyckte att jag bara skulle skicka in sjukintyget med en post-it lapp på sig "Gäller tills vidare" och så har jag tackat ja till att vara föremål för ett stormöte med chef, skyddsombud och HR-support redan nu. Mina tankar blandas med ilska, rädsla och ren panik. Vill få saker sagda, samtidigt som jag inte vet om jag orkar säga något mer alls.

Tack för att du tog dig tid att läsa och skriva hos mig!
Kram

Bara för att du tackat ja har du all rätt att ångra dig.

Skicka dit skyddsombudet ensam. Meddela din chef via mail att skyddsombudet får föra din talan eftersom du kan inte delta pga ditt mående.

Det är ju dessutom helt sant.

Kram ?

...om allt varit som det brukade vara.

Då hade jag varit sjukskriven som nu, fast ensam hemma. Ingen make som arbetar hemifrån. Ingen dotter som hostar lite och därför är hemma från skolan dit hon annars skulle ha tågat iväg.

För att släcka all den där oron och ångesten jag känner inför mötet 15.40 i eftermiddag, så hade jag säkert druckit mitt första glas vin vid 11.00 (och då hade jag ändå i tanken skjutit fram det flera gånger). Vid 13.30 ungefär hade jag nog druckit mig ett andra glas vin, lagom för att dämpa oron och ångesten. Ev. lite närmare inpå mötet, men jag hade inte druckit fler än så, inte riskerat att bli "upptäckt". Jag hade hällt i mig lagom mycket för att känna att oron och ångesten lagt sig lite, för att sedan glida vidare i rena farten trots att jag liksom nyktrat till in på mötet...lugnet hade fått liksom följa med en stund till - som en placeboeffekt av vinet.

Eftersom mötet är oerhört känslomässigt, mentalt betungande och jag kommer vara HELT slut efter det mötet i kväll, så hade maken serverat mig ett glas vin direkt jag kommit hem. Det glaset hade jag sedan fyllt på åtminstone två gånger - en hel gång och sedan kanske snabbt hävt ett halvt glas till i smyg.

Nu gör jag inte det. Det handlar inte alls om att jag nu på grund av Covid-19 inte är ensam hemma, utan för att jag bestämt mig för att inte göra det. Men...känslan av oro och ångest finns här som en klädesdräkt...som en dimma omkring mig. Trots att jag har kläder känns det som att jag går omkring naken. Jag är som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar, sin trygghet och inte vet om det ska gråta, skrika eller bara krypa ihop apatisk på golvet och suga på tummen.

- - ?

Dag 18

Nu vet jag inte precis vad som hänt på din arbetsplats men du berättar att du känner utanförskap och dålig arbetsmiljö. Försök om du kan förbereda dig rent objektivt på mötet. Fundera på vad syftet är med mötet och vad du vill få fram. Har du några egna ideer om hur situationen på jobbet kan bli bättre? Det går såklart inte att förbereda sig på alla tänkbara frågor, men du kanske kan föreställa dig vad chefen kommer fråga och ha lite svar på tal?
Stå för att du inte mår bra psykiskt, det är lika giltigt som alla andra sjukdomar! Förklara för chefen att du jobbar på ditt mående och vill bli frisk men sånt här tar tid.
Jag tror eller rättare sagt hoppas att alla chefer som är någorlunda normalt funtade visar förståelse bara man själv visar att man har viljan att komma tillbaka. Sen vet jag själv väldigt väl att det är jäkligt jobbigt när man är en känslomänniska, när grodan sätter sig i halsen, pulsen börjar slå i bröstet och adrenalinet pumpar att få fram de där rätta orden.

Jag sänder dig en styrkekram och ett lycka till inför mötet. Tror när det är gjort att du kommer känna enorm lättnad.

Håller med om vad Pianisten skrev. Det kommer kännas väldigt skönt när det är gjort,tänk på det.
Det här fixar du!??

Styrkekram❤️

Däremot känner jag mig inte lika fantastisk själv, men jag ska försöka att inte vara så hård mot mig själv och säga att jag gjorde det enda rätta. Jag ställde in mötet!

När illamåendet började komma 11.00. När jag kände att jag började få svårt att andas. När jag försökte fokusera på dottern, men det inte gick och jag märkte att hon ställt frågor utan att jag reagerat. När jag började bli orolig och få svårt att sitta still, började vanka av och an, inte veta vart jag skulle eller vad jag skulle göra - då gick jag in här till er. Då hade varken du Torn, eller du Pianisten, skrivit era fina inlägg. Däremot såg jag ett inlägg jag råkat missa - det som du skrev Andrahalvlek - #285 - "bara för att du tackat ja har du all rätt att ångra dig" (vi måste ha skrivit samtidigt, för jag såg bara ditt fina inlägg efter mitt sedan. (Tänkte inte på att titta ovanför mitt nyskrivna)

Sade till maken att jag behövde prata med honom. Nämnde vad som skrivits och att det var precis så jag kände. "Jag märker det ju, jag märkte på dig redan igår hur det här skakade dig och jag och sonen har ju försökt att säga till dig att du inte behöver, att du helst inte ska. Men du är ju så envis och tror att du behöver vara så stark hela tiden. Bra beslut. Ring skyddsombudet och berätta".

Sagt och gjort. Det var jobbigt att höra på henne röst att hon blev lite besviken ("Damn that high sensibility"). Hon försökte styra om mötet till annan plats. (Det är inte platsen, det är chefen och ämnet).
Hon föreslog sedan det jag själv tänkt föreslå - ett möte med bara henne och HR-supporten. Jättebra, då hinner vi få en samsyn på ett annat sätt. Däremot ville hon ta det redan idag, men det nekade jag. Är helt SLUT mentalt av inte ha sovit och gått och oroat mig för detta i nästan två dagar.

Tack för att ni finns. Jag har aldrig tagit "hjälp" på detta sätt tidigare, frågat andra, lyft hur jag egentligen tänker och känner. Istället har jag tystat mig själv i ensamhet med alkoholen.
Nu känner jag att kroppen "landat" mer i stolen...jag känner ryggstödet, golvets struktur under fötterna. Känner doften av det nya balsamet från det duschvåta håret. Mer närvarande. Mer lugn.

Tusen kramar till er som tagit sig tid att svara, ge fina råd, pepp och kramar!

- - ?

Det var ju det bästa,att du ställde in det! Tänkte att när du inte hade svarat på Andrahalvleks inlägg så tänkte du gå.?

Kram

Du är alldeles för sjuk just nu för att delta på den typen av möten. Folk som inte haft ångest pga jobbet kan inte förstå hur överjävligt hemskt det faktiskt är.

Du är sjukskriven till den 17/6. Sannolikt blir det förlängt till slutet av sommaren. Ett möte mellan dig och din chef, som har svikit dig å det grövsta, kan ske som tidigast i mitten av augusti.

Ingen vet förstås, men det är min kvalificerade gissning. Jag har varit både arbetstagare och arbetsgivare flera gånger i liknande sjukskrivningssituationer.

Dock har det aldrig berott på mobbning som i ditt fall och det gör det extra komplicerat för din arbetsgivare.

DET ska din arbetsgivare lägga krut på nu - och dig ska de lämna ifred. Du är inte problemet i den här soppan!

Kram ?

...och det känns inte ens jobbigt. Det bästa jag gjort! <3

Idag startar jag min allra första kombuchasats och min första surdeg.
Har inte tidigare förstått hur min ständiga berusning egentligen gjort mig så ofokuserad och disträ som den gjort. Jag känner ett knivskarpt fokus och ett nyväckt intresse för det mesta jag har omkring mig.

- - ?

Grattis t dina tre veckor?

När hjärnan är påverkad av alkohol/eller tankar på alkohol så tappar man fokus på så mycket annat. Kan bara märka det på jobbet om kollegorna pratar om ngt Tv-program och jag har ingen susning?

Kram?

Dag 22
- - -

Saker jag gjort idag:
- sått blomsterfröer i fontänrabatten
- sått majs, spenat och morötter
- planerat flera rabatter
- rört i min surdeg
- gjort inventeringslista över frysens innehåll tillsammans med maken
- tvättat och fönat håret
- ätit god chili con carne
- samtalat länge med maken
- pussat på tonåringarna och samtalat länge om deras dag och vad som händer just nu för dem
- beställt kefirgryn att göra egen kefir på
- planerat vilket bröd jag ska baka imorgon

...

Var det något mer?
Jo, just det...fortsatt varit nykter.

(Tanken på alkohol har inte ens föresvävat mig...idag heller)

- - ?

Vilken ljuvlig dag, Honungsblomma, så smart att skriva ner, och fokus på annat än vi vet vad.
Har också haft några dagar när jag inte hunnit tänka på vin, när jag blir stressad famlar jag efter chokladen och det får vara okej, just nu.
Nu fortsätter vi med en dag i taget, kram.

...är det visst idag.

Hade mitt första samtal med en psykoterapeut på vårdcentralen idag utifrån sjukskrivningen. Hon var rar att samtala med och hon berörde att vi kanske skulle behöva prata om den känsla av utanförskap och ensamhet som följt mig genom livet. Det är faktiskt det jag i förhand kanske tänkte att jag skulle behöva stöttning med, längre fram, så där hade hon helt rätt.

Satt där och funderade på om hon var en person jag skulle lyfta det alkoholberoende jag haft och tillnyktrar ifrån, men kom fram till att jag i alla fall där och då inte kände behov överhuvudtaget. Jag tror inte att jag kommer att behöva lyfta detta med henne längre fram heller, men det jag däremot nog kommer att komma in på är själva tankarna som utlöst behovet tidigare. Min strävan efter något, rastlösheten och ensamheten. Nästa tid är några dagar in på juni så det tar ju en tid innan det är dags igen.

- - ?

Alkoholen är ju ofta symtom på något annat, och det är nog viktigt att komma tillrätta med grundproblemen. Om det är möjligt på ett konstruktivt sätt och framåtsyftande.

Jag har själv bara gått i KBT-terapi. Passar mig som är så gräsligt lösningsorienterad.

Vet inte om jag hade haft nytta av psykodynamisk terapi. Jag kan ju inte göra så mycket åt min barndom och uppväxt i en dysfunktionell familj.

Förstår förstås att det har präglat mig massor - och till exempel gjort mig enormt lyhörd för andras känslor. Mer än mina egna känslor tror jag.

Ja, någon gång kanske jag provar den terapiformen också. Det är kanske det jag behöver?

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärd!

Kram ?

Dagarna swishar förbi. Jag tänker nästan inte alls på alkohol om dagarna och när jag tänker på det så är det på ett negativt sätt - som att jag irriterar mig på all den kommersiella exploatering alkholen får i media eller att jag vägrar att klicka i "gilla" på olika alkoholbaserade inlägg på Insta och annat. Jag har förskönat alkoholen tillräckligt i mitt liv känner jag, utan att dessutom fortsätta att "tumma upp" den i sociala medier.

Näe...tänker så lite på detta att jag till och med glömmer bort att gå in här och uppdatera, något som jag faktiskt lovade mig själv att jag skulle göra de första 90 dagarna.

Känner mig väldigt förundrad, lite häpen och lite oroad över att det gått så här "lätt" att omvända mig själv.
Eller lurar jag mig själv? Kommer det att komma?
Kommer det en "kamp" eller ett "sug" senare fram?

Nåja...den dagen, den sorgen.

Sååå..jag fortsätter, dag för dag, att leva mitt helt alkoholfria liv, för resten av mitt liv.

- - ?

Jag är imponerad över att du har kommit så långt såpass fort. Men det är bara att säga grattis!
Att du berättade för din man är nog en stor anledning till detta.

Fortsätt njut!

Kram