Ja...nu blir jobb imorgon och besök h en ny tandläkare. Känns lite pirrigt... tycker att det är lite jobbigt att gå t tandläkaren...men skönt när det är över.
Det blev inte fyra dagar i rad...men det ska det bli...druckit alkohol ikväll...varför??
Vet inte vad det är men det är ngt som händer under dagen ..på jobbet?Känns som om lite tristess...å nu i dessa tider..när inget är som förr och inte heller på jobbet .. så är det ngt som triggar?
Igår var jag hemma hela dagen...det fanns egentligen inget som var roligare men jag var 90% säker på att jag inte skulle dricka alkohol under dagen. Jag tror att jag behöver en spikad agenda för vad som ska hända när jag kommer hem efter jobbet. Imorgonem hoppas jag på hembesök hos en liten patient m familj??Kanske kommer jag hem sent och det blir lite lättare då att undvika att köpa alkohol.
Annars så har jag träffat en ny tandläkare...kändes super??
Allt var bra m tänderna så det känns skönt??men ska tillbaka om en vecka eftersom jag berättade om mina problem med bett och käkar...äntligen vågade jag berätta!! å så seriös tandläkare❣️
Vet inte alltid svaret till varför men så bra att du skriver här direkt. Annars märker man lätt att det blir tyst ett tag. Du fixar detta. Du har viljan? Det där med tandläkare. Har själv en tid nu i maj o funderar på att skjuta upp den... hur har du det idag? Kram
...Ledsen själ för din fråga. Känner mig ledsen?Rädd?Rädd för att bli drabbad av Covid-19.... å man tror att nu i maj månad kan det öka i det område där jag bor...vi har varit ganska förskonade ...min arbetsplats är på ett sjukhus...så pratet är omkring mig hela tiden...å dessutom luddigheten i mitt arbete? idag blev det tyvärr alkohol igen?Imorgon läkarbesök ska bli så skönt att få lite svar...oavsett vad...fast givetvis hoppas jag på så bra svar som möjligt??
Vet inte vad jag ska ha för strategi imorgon??bara att jag ska vinna över hjärnan som vill köpa alkohol????
Ja den rädslan kommer och går för mig med även om jag är realivt ung tror jag men när man hör att det går ner i ålder så blir man nästan lite knäpp. Jag gör faktiskt så att jag tittar endast nyheter ca 2 gånger i veckan. Det räcker mer än väl. Som du säger det pratas om tillräckligt ändå. Jobbar själv inom vården och visst pratas det där. Man behöver inte bli matad mer än nödvändigt. Och det man ser är ju tyvärr oftast de som drabbats hårdast. Inte de som klarar det bra. Jag har en vecka i bagaget idag och jag känner mer att jag hanterar allt bättre utan ångest skapat av a. Det är min motivation. Att inte ta till nånting som kan spä på det i detta läget. Du fixar det. Tänk vad härligt att vakna imorgon när halva sverige ligger o är bakis och skakis och må bra eller i alla fall mycket bättre. Eller hur.ska vi köra på det? Håller tummarna att läkarbesöket går bra för dig idag? KRAM
Ibland vill inte jag skriva att idag blir det ingen alkohol ifall jag inte fixar det för det känns som om jag luras då. Vill hellre skriva när jag lyckats men man ska ju kunna skriva precis när som helst.
Idag är det Valborgsmässoafton... har aldrig firat det speciellt..kanske gå och lyssna på en kör..gå t en brasa dock så har det ju varit mat och alkohol. Min hjärna är så inmatad m att god mat kan man inte äta utan dricka vin el öl till. Så då blir det lätt alkohol el mindre god mat. MEN det är klart att man äta god mat utan alkohol??och det är klart att jag kan våga skriva att ikväll blir det ingen alkohol??
Så mitt mål idag är läkarbesök, god mat med ngn festlig dryck utan alkohol och lite fina blommor??????
Önskar dig Varafrisk en fin och nykter valborg också!
Du behöver nog också tänka på HALT:
H = hungry (hungrig)
A = anxiuty (ångest, arg)
L = lonely (ensam, ledsen)
T = tired (trött)
Mina största triggers för sug är hunger och trötthet, då kommer de andra två på köpet liksom.
Tänk inte på att du ”ljuger” för oss här när du skriver att ”ikväll blir det nyktert” och sen klarar du det inte. Tänk mycket hellre på att den största skadan åsamkar du dig själv. Din självkänsla tar stryk varje gång du ”misslyckas” ?
Du är värd mycket bättre. Du ska boosta din självkänsla - inte sparka på den. Du gör det här för DIN skull! För din hälsas skull, för din framtids skull ❤️
och att det kan finnas lite extra hjälp att få nu i början. Det är jättesvårt att vinna mot a-djävulen när man väl håller på att förhandla. Hoppas att antabus kan vara ett alternativ denna gång...Kram på dig!
Hoppas att besöket blev givande. Önskar dig det lugn du så väl behöver. Lite extra motivation på det.
Och du, här är det ärligheten vi vinner mest på. Ärligheten mot oss själva. För det är ju faktiskt vi själva som förlorar mest när vi fortsätter att dricka.
Idag känner jag mig verkligen hoppfull! Det blev dock alkohol men inte pga ångest...men idag blir det ingen alkohol!! När jag drack tidigare var det mycket för att livet var så tufft (som jag har berättat i ett tidigare inlägg) men eftersom drickandet var ett beroende så fortsatte jag. I grund och botten är livet så mycket bättre än vad det har varit tidigare men jag blir starkt påverkad av olika stämningar/situationer..som tex Corona och att ha ganska otydliga arbetsuppgifter på jobbet. Jag måste därför vara väldigt noga med vad gör jag istället för att känsloäta och känslodricka..vi pratade om det på viktväktarna i veckan...fast då handlade det om att äta...jag behöver återigen välja mig själv först i mitt egna liv!!
Men...jag var ju på vårdcentralen igår och träffade en så himla noggrann läkare!! Ställde massvis av frågor..alltså hur många som helst...Han berättade att han var hjärtläkare i sitt hemland (Syrien..väldigt välutbildade läkare som kommer därifrån) ...vilken tur för mig!! Han kollade blodtrycket, lyssna på lungor, tryckte på magen och till sist togs även ett EKG. Vi hade först pratat om levervärdet...i ett levervärde ingår tre olika mätningar/siffror..han visade och förklarade väldigt noggrant och jag låg inom referensramen på två av tre...och det tredje endast lite förhöjt. Jag blev så glad!! Blodtrycket var ngt förhöjt men han sa att det kan gå upp och ner pga alkoholen. Och det sista han pratade om var livsstilen...ingen alkohol, noggrann med saltet, inte rött kött gärna fisk två, tre gånger i veckan samt frukt och grönsaker. Givetvis även träning/motion!! Även om värden var bättre så kvarstår min alkoholproblematik men det kändes så gott!!
Det blev ännu bättre när en specialistsjuksköterska från internetbehandlingen ringde...och nu har jag två samtal inbokade..ett med en psykolog och det andra med en läkare...det känns fantastiskt bra!! Jag känner mig verkligen peppad!!
Och, nej det blev ingen grillning igår Charlie70 det regnade hos mig men det blev smörstekt gös med potatis, grön sparris och vaxbönor. Så himla gott!! Beträffande köksrenoveringen så går den sakteliga framåt...idag kom sonen hem för att hjälpa till....men kombinationen far och son går inte alltid ihop...båda egna på sitt eget lilla vis. Min man har varit i byggbranschen i nästan hela sitt liv varav 20 år som snickare men slutade för nästan 20 år sedan...min son jobbar nu som snickare och jag gjort så i ca fem, sex år. Min man har väldigt svårt till att lyssna på sonen emellanåt... och just nu är dem inte sams...kan man säga...kul...eller inte?? Tror jag tar vår hund ut på en promenad så jag kommer ifrån det här....
Skrev ju i förra inlägget att min man och son inte var sams och det hela resulterade i att sonen åkte hem....Behöver inte diskutera mer om detta men det här gjorde mig väldigt både ledsen och arg?
Tog hunden ut på promenad men när jag kom hem igen kände jag mig fortfarande irriterad...så jag tog bilen åkte en sväng och därefter in en snabb tur t mataffären.
Hade jag haft alkohol hemma så hade jag druckit det eftersom jobbiga känslor dämpas med alkohol. Tänkte att jag kan köpa öl m 3,5% för det dämpar lite men inte tillräckligt. Samtidigt som jag tänkte detta så tänkte jag..varför? Varför ska du dämpa känslorna överhuvudtaget?? Stå ut...det går över! Å jag tänkte...innan du blev alkoholberoende hur stod du ut då?? Inte tog jag varken alkohol el mat för att dämpa känslorna då... så det blev alkoholfri öl istället. Nu har jag snart landat i mina känslor så det blir nog inte öl överhuvudtaget utan Loka??
Under tiden när jag resonerade m mig själv fanns ni i bakhuvudet...jag ville så gärna klara den här dagen. Även om jag vet att jag kan skriva här både när jag inte lyckas/lyckas så förstår ni ju den där känslan när man fixar det...den känslan går inte att dela m ngn annan.
Du kommer att fixa detta - förr eller senare. Det är jag övertygad om! I början var jag också lite "ögontjänare" gentemot forumet. Ville ju göra så som jag skrev att jag skulle göra.... Gösen lät ju dundergod!
Kram!
Varje gång du ifrågasätter en automatisk tanke ”vill ha alkohol” med en medveten tanke ”varför då”, och går segrande ur den dusten, så växer du mentalt några centimeter.
Att fixa att sluta dricka alkohol...det är bara att resan t målet går lite i kringelikrokar?men ju fler
alkoholfria dagar desto bättre??
Andrahalvlek...just den där diskussionen som jag hade m mig själv i em..var nog första gången...jag har haft många men inte just den..bra att ta m mig t nästa gång jag hamnar där??
Charlie70..gösen var verkligen supergod..som tur var fanns det lite över tills idag?
Även om det är helgdag så är det ändå en fredag och jag fixade det??
Så himla skönt att jag inte har köpt alkohol fastän det är lördag.
Vaknade tidigt men långtifrån utvilad som många beskriver här utan jättetrött i hela kroppen ...tror det beror på spänningar i kroppen samt snarkning...hade väckt min man? Jag tänkte några gånger på alkohol men det blir en likadan natt igen så blir den definitivt inte bättre m alkohol.
Tog en promenad m vår hund.. satte mig en liten stund vid vattnet. Så underbart! Hem och drack kaffe och åt äggmacka. Ut på cykeltur .. det blev två mil...härligt att orka??
När jag kom hem var dottern hemma en liten sväng, problem m kedjan på cykeln. Alltid så mysigt att sitta och prata m henne ....hon berättar mycket om relationer m vänner och killar...jag är så glad att hon ger mig det förtroendet. Det har ju funnits perioder då hon har dragit iväg och varit arg. Sen skjutsade min man henne hem och jag satt ute i solen. Köksrenoveringen pågår. Jag klippte gräset ..vi har ingen stor gräsmatta men gräset var så tjockt! Nu blir det duschen och ikväll blir det grillning för vi har jättefint väder här hemma hos mig☀️?
Ha en fin lördagskväll du me, tänkte följa dig en bit på vägen. Tycker att känslorna blir mer intensiva den första tiden. Man går liksom igång på det mesta, åtminstone jag. Kram jullan
Hallå där,
Vad mysigt att läsa om prat med din dotter, så skönt att vi kan vara där- och inte påväg nånstans i sinne eller handling. Och vad fint att du kämpar på så, trots orosmoment i form av renovering och två som inte håller sams :)
Du fixar det här!
Kram.
Hoppas du har sovit gott i natt Varafrisk! Då blir det väl en dag tre i dag då när bolaget har stängt? Vilket underbart samtal du hade med din dotter. Och grillning på det. Jag tror jag måste köra igång grillningen här hemma också. I mitt liv som gift var det exmaken som stod vid gillen samtidigt som jag langade ut diverse med olika instruktioner. Jag har själv inte grillat på många år. Får kanske bli sommarens projekt nu när vi kommer att vara hemmavid de flesta av oss. Har försökt svara på dina frågor i min tråd.
Kram!
Vilken fin stund du fick med dottern. Det betyder så mycket att få förtroende från dem. Tänk att du klarat helgen. Hoppas att du känner ett flyt nu. Det är du värd. ?
Ja, så är då dag tre över och imorgon hoppas jag på dag fyra men jag vet att det kommer att bli en prövning. Har ju märkt att det är något som händer när jag är på jobbet..som triggar igång mig.
Är glad över mina tre dagar. Helgen har varit sisådär. Det som har varit positivt har varit vädret igår och idag. Strålande solsken. Två långa cykelturer - 20 km igår och 24 km idag. Mysig pratstund med dottern igår. Idag hämtade jag henne och vi tog en biltur ut till ett sommaröppet café och fikade. Hon körde tillbaka, vi köpte korv och sen grillade vi när vi kom hem. Min man skjutsade hem henne till sig. Vår son kom i em och hämtade sin såg. Vi skulle prata lite grann om vad som hade hänt han och jag. Det brukar ofta gå bra men inte denna gången...mycket av det han säger har han rätt i...men det som gjorde mig så ledsen var att han sa att de senaste åren efter allt det tuffa som har hänt (som han tycker att jag ältar hela tiden)så har jag haft ångest, varit ledsen och arg hela tiden och att min man och jag bråkar. Jag tror att han sa det när jag frågade hur han mådde för jag har upplevt att han är annorlunda på något vis. Det finns väldigt mycket som jag inte berättar nu som man egentligen behöver veta för att förstå sammanhanget men som jag inte vill berätta om. Efter att han hade sagt det blev det så svårt att prata..för jag kände att det skulle behövt vara på ett annorlunda vis för att jag skulle kunna berätta att det stämmer. När jag var ute och åkte med min dotter var jag tvungen att fråga henne om också upplevde mig sådan och hon svarade ja...fast kanske inte att jag var sådan hela tiden. Och, visst har det varit så...arg och ledsen..ångest...allt vad vi har gått igenom min man och jag har starkt påverkat vår relation...och detta har jag ju dämpat med alkohol...och inte sjutton blev det bättre!!! Det har funnits perioder som jag känt att jag kan inte leva längre med min man...men jag har varit rädd för att bli ensam. Min terapeut sa till mig att man får välja, antingen får man gå skilda vägar eller så får man stanna kvar men inte bli bitter. Det är en lång historia det här om min man och min relation...men som det är nu vill jag leva med honom..givetvis är jag även rädd att bli ensam...men min förhoppning är att när jag har levt en längre tid utan alkohol...när jag kommer mer i balans..att jag ska bli mindre arg, mindre ledsen och inte ha ångest så ofta. Men, det gjorde mig väldigt ledsen iaf när min son sa så...det gjorde ont...och något som jag inte kan göra ogjort. Hade jag haft alkohol hemma el systemet hade varit öppet jag hade åkt och köpt alkohol.
Till en annan grej som inte riktigt hör ihop med vad jag skrivit ovan men som jag skriver mer utifrån vad som kan trigga att dricka alkohol...Min man och jag har haft en relativt ..ja..kanske inte stor umgängeskrets men det har funnits ett regelbundet umgänge med vänner. I december 2007 gick jag i väggen kanske inte helt och hållet, jag brukar säga att jag blev rejält vidbränd. Jobbade då som skolkurator och fick fem skolor på min tjänst...hade inte massa ärenden men hade alltid en känsla att jag borde vara någon annanstans. Min svärfar dog och min son började högstadiet. En tid då min son inte mådde så bra..och vi var på mängder av möten i skolan. Var vi inte på möten i skolan, så var det vårdplaneringar med våra föräldrar, besök på vårdcentraler/sjukhus med föräldrar samt mina egna besök. Orken att umgås men vänner tröt, helgerna blev efter några år mer inriktade på att leta tonåringar ute på stan..som vi kanske ändå inte hittade....så umgänget med vännerna blev mindre..vi orkade inte hänga med på partyn, konserter..och än mindre bjuda hem några...så därför är nätverket idag tämligen litet...det är inte så att vännerna försvunnit men vi ses nästan aldrig...och numera kanske det inte bara beror på dem utan att vi..eller åtminstone jag känner att vi har inte så mycket gemensamt. De här vännerna som jag nämner här har varit min mans och mina gemensamma vänner. Sedan är det de vännerna som endast jag umgås med...där relationen har blivit lite sisådär pga att jag har backat för det har alltid varit jag som tagit kontakten eller att jag har varit mer i behov av vår kontakt än vad de har varit därför att de har andra vänner som är de närmare än vad jag är. Det innebär att det blir inte en jämbördig relation..jag tycker om dem...men jag vill inte vara ett andrahands val. Så därför försöker jag backa för att inte bli så sårbar..det innebär att det blir ganska tyst...och lite ensamt...och det är även då som jag gärna har tagit till alkohol. Det här är även något som min terapeut och jag pratat om att stå ut i ensamheten utan att skicka sms utan att dricka alkohol. Jag började därför min målarkurs, gick på viktväktargrupperna, gick till Friskis...men nu finns ju inget att detta pga Coronan.
Känner att jag har skrivit väldigt ryckigt, rörigt men nu orkar jag inte skriva om ..hoppas att ni hänger med för det jag vill komma fram till att med detta i mitt bagage...att mitt arbete inte kommer vara som tidigare (kommer inte arbeta som kurator men är anställd på habiliteringen har dock titeln kurator) att fritiden är som den är ..det bidrar till att jag känner mig ensam och uttråkad...och det är då tufft att även sluta dricka alkohol i allt detta...så det är ju inte konstigt om man är ledsen...idag har jag tänkt flera gånger att jag ska köpa alkohol imorgon...men jag vill inte det för det är inget som kommer bli bättre av det...och jag har många saker inplanerade med läkare och psykolog som ska hjälpa mig att klara av det här...så det gäller verkligen att hålla sig över ytan.
Det här blev långt...osammanhängande kanske...men så får det bli..klockan är ändå 23.40 och om sex timmar ska jag upp igen.
Är faktiskt helt okej och jag tänker också att du nog inte hade gett uttryck för det om du hade druckit idag. Jag ser en strimma solljus från dig, och att det finns så mycket vilja, försök och önskan om att det ska bli bättre. Stora saker i rörelse.
Vi är ju här och vi är många som tror på dig. ?
Känner att du behöver mycket kraft och energi för att klara denna måndag utan alkohol!
Har läst ditt inlägg nu på morgonen och det är varken ryckigt eller rörigt.
Jag förstår ganska väl hur och varför du hamnat i utmattning och tagit till alkohol som lugnande medicin.
Men på det viset du skrev igår kväll så verkar du redan ha kapitulerat eftersom du redan i tanken planerar att dricka idag..
För det är när du kommer till jobbet som det händer något.
Och då är det kört menar du?
Men det behöver det absolut inte vara!
Du måste bara hitta din inre kraft och välja att INTE dricka!
Kan du ta denna dagen och tänka:
Klarar jag denna dagen då är det fyra dagar, sedan får vi se...
Hur länge sedan är det du höll fyra dagar?
Tänk att din kropp mår jättebra om du inte ger den alkohol utan något annat som är gott att dricka!
Bestäm dig för att göra något helt annat än du brukar efter jobbet.
Jag ska sända dig tankar hela dagen med mycket positiv energi och hålla tummarna för att du ska lyckas! ??
Kramar ???
Först när jag till hundra procent förstod att det är alkoholen som faktiskt skapar min ångest och dåliga mående så kunde jag välja bort alkoholen helt. Intellektuellt och känslomässigt.
Läser ditt inlägg från i natt. Du är inte ett dugg rörig eller ostrukturerad. Förstår mycket väl. Både det du skriver och varför du hamnat där du är. Jag sällar mig till de andra och hoppas innerligt att du kan ta det som en utmaning att INTE gå till Systembolaget i dag. Du behöver bara bestämma dig för i dag. I dag går du inte dit. I dag dricker du inget. I morgon tar du ett nytt beslut. STYRKA till dig!
Det är pinsamt men.....Det blev alkohol idag....sovit dåligt inatt och väldigt ledsen under fm på jobbet? Måste prata m min chef imorgon ang hur jag kan hantera situationen på jobbet just nu??
Jag är ändå positiv och känner att jag är på G...så jag räknar nollor i loggen/börjar på dag 1 igen imorgon....
Idag är jag hemma från jobbet...måste få ordning på all oreda i min hjärna...har tagit en promenad med min hund vid vattnet..det är verkligen en lisa för själen:) Här, där jag bor skiner solen idag och det är alldeles ljuvligt!
Även om jag inte lyckades få till fyra dagar i rad så har jag trots allt många fler alkoholfria dagar eller nollor som det blir när man registrerar i loggen vilket känns skönt! Att vara hemma när det är mycket i hjärnan som rör gör det lättare för mig att få till en ny alkoholfri dag. Det är så många saker som jag har tagit itu med så jag måste få lite ordning och struktur på det hela. Jag tänker att jag måste hitta ett nytt förhållningssätt på jobbet eftersom det ser så annorlunda ut för min del och det beror inte endast på Coronan. Det beror ju på att jag är lasad och blivit tillsvidare anställd men har ingen tjänst. Har fått några arbetsuppgifter men som är så ostrukturerade på ngt vis och kan inte heller bli på ngt annat vis. När jag jobbar med patienter och föräldrar så vet jag vad mitt arbete innebär men nu ska jag inte gör det längre. Jag måste därför som jag skrev hitta en annan struktur på mitt arbete för att hålla mig över ytan...för är inte min dag bra på jobbet så triggar den än mer att åka till systembolaget efter jobbet.
Var hos tandläkare i tisdags och har nu fått övningar som jag ska göra pga problem med käkarna vilket är till största del kopplat till oro/dåligt mående. Mitt grundläge är att vara spänd..jag vet inte hur det känns att vara avslappnad...Har bokat in tid på taktil massage eftersom jag svarar bra på det. Har fått tid för digitalt vårdmöte med psykolog och läkare när det gäller internetbehandlingen. Ska även ta två blodprover på vårdcentralen kopplad till denna behandling. Dessa prover är markörer för att kunna se hur hög min alkoholkonsumtion är. I måndags fyllde jag i ..jag tror att det var fem olika formulär..kring hur mycket jag dricker, mående mm mm. Det är verkligen skittuftt att fylla i dessa formulär...för det är liksom bara att blotta sig...och det är även en påminnelse om vart är det jag befinner mig någonstans.. och hur hamnade jag här..och jag blir ledsen. Jag känner mig samtidigt väldigt stark och modig som vågar ta itu med detta..som vill förändra mitt liv. Men, det var ju inte över en natt som jag hamnade här och det kommer även ta sin tid att ta sig ur det. Fast jag längtar till att styra över mitt egna liv...Har berättat för mina barn om behandlingen..min man...och jag förstår för vilken gång i ordningen vet jag inte...men jag förstår att jag måste sätta mig själv i främsta rummet...och jag har egentligen tiden till att göra det. Det handlar bara om att tänka om..att lära mig det.
Har förstått vad detta forum betyder för mig..jag kan ju inte berätta för någon annan om denna resa..om behandlingen..tiderna...blodproverna..men ni finns ju..tack och lov för det!
Varafrisk, jag tycker du kämpar på riktigt bra. ?
Du har insikt och handlingskraft att ta kontakt med människor som kan hjälpa dig att komma på rätt köl igen.⛵
Att bryta ett alkoholberoende är ju en process och ett arbete som ska genomföras, du får se det som en investering i dig själv.
Du har så mycket att vinna!
Och tänk vad kul det skulle vara om vi skulle träffas på en danskurs nästa år!???
Ja...FinaLisa det är verkligen en investering i sig själv??och jag har inte gett upp. Det finns bara ett mål och det är att bli nykter men det är en liten krokig väg dit?
Ja tänk va kul det skulle vara om vi sågs på Billströmska ..å fick dansa och njuta??????
Vet att du har haft det tufft men hoppas att det är bättre??
Fredagförmiddag och solen skiner...snart blir det en promenad med min hund längs stranden igen...där hämtar jag kraft..ibland sätter jag mig ner på en bänk och sänker axlarna..ser till att jag sitter på hela rumpan inte i luften...å det är ljuvligt oavsett väder!
På fredagar brukar det vara svårt att inte dricka alkohol eftersom då kommer "längtan-efter-fredagsmyskänslan" som är så förknippad med lite bubbel, lite vin...den känslan är på något vis nästan lika självklar som alla de där vanorna man har och gör rutinmässigt. Det är bara det att denna känsla har jag brottats med under så många år...så det blir ju aldrig det där myset..det är ju liksom kört för länge sedan. När jag dricker alkohol har jag alltid en begränsad mängd hemma för att jag ska kunna köra bil och arbeta dagen efteråt..när det är fredag och lördag brukar det finnas lite mer men ändå begränsat för då ska jag inte jobba dagen efter eller köra bil så tidigt. Förra fredagen drack jag ingen alkohol då var det även lättare eftersom systembolaget var stängt. Fast det var en himla go känsla att kunna se Let's dance och komma ihåg hela programmet efteråt..att kunna sitta och sticka ...och vara klar i knoppen. Jag ska köra på den banan även idag men det går inte utan ansträngning...måste fylla dagen med positiva saker. Är hemma från jobbet idag också..ska åka till handelsträdgården och köpa lite tomatplantor, ngn annan planta, fröer och blommor att sätta på bordet. Längtar tills vårt kök blir klart för nu är altanen fylld med skåp så jag kan inte göra den vårfin men tids nog så kommer jag kunna göra även det.
Jag tänker att det är olika vägar som har bidragit till att vi som är här på forumet har hamnat i ett missbruk/beroende och det är även olika faktorer som bidrar till att vi kommer ur det här.
Som jag har skrivit tidigare har jag gått i terapi under flera år...och först vid 57 års ålder har jag kunnat säga högt att jag har aldrig haft en grundtrygghet inom mig...jag har varit medveten om det under flera år men att säga det högt...alldeles för tufft för då är det liksom sanningen. Jag har haft en massa samtalskontakter under åren och jag förstår ju nu varför...en otroligt sökande på bekräftelse...att duga. Jag förstår också att jag genom åren haft kortare anställningar, inte hittat rätt...det har funnits och finns en stor rädsla för ensamheten. Men vid nästan 39 år började jag på socionomprogrammet..mina barn var tre och sju år..jag pendlade två, tre dagar i veckan till högskolan. Det tog drygt fyra timmar sammanlagt..först åkte jag buss en halvtimma för att byta till nästa buss en halv timma och sedan tåget 45 minuter. Jag slutade motionera och jag slutade sjunga i kör. Jag prioriterade först familjen och därefter studierna. Satt varenda helg och pluggade. När jag var 42 år var jag färdig socionom och jag var väldigt stolt över mig själv! Att jag vågade satsa på utbildningen berodde på en fantastisk studievägledare på Komvux där jag hade läst under några år för att få upp betygen. Det var han som pushade mig för jag hade aldrig trott att jag skulle klara det. Flera i bekantskapskretsen sa "kvinnor i medelåldern som utbildar sig och lämnar sina män", "ska du bli akademiker nu?"...min syster tyckte att jag svek mina barn men faktum var att jag var nog hemma mer med barnen när jag pluggade än om jag hade arbetat. Och jag hade ett fantastiskt stöd av min man.
Jag har aldrig satt mig särskilt högt..aldrig trott att jag är förmer än någon annan men jag är mycket insiktsfull när det gäller mitt alkoholmissbruk. Jag tänker att hade jag haft en grundtrygghet inom mig och en tro på mig själv...så hade jag kanske klarat de tuffa åren (dryga tio år) utan att ta till alkohol...men man vet inte och det är ingen idé att spekulera i det. Då fanns det ångest före alkoholen hade blivit ett problem men jag lärde mig dämpa ångesten med alkohol. Idag ser situationen helt annorlunda ut och jag vet att det är alkoholen som står bakom de jobbiga känslorna, bakom ångesten...men likväl är det en kamp kring det här med att sluta...för jag har ju utvecklat ett starkt beroende...men jag har inte gett upp och jag kommer att klara det!
Pratade med en sköterska på sömnmedicin och jag berättade om allt vad jag håller på med kring tandläkarbesök, läkarebesök och internetbehandling...Hon sa..."var inte hård mot dig själv...se dig i spegeln och säg fasen vad jag är bra". Jag tänker inte på att jag är hård mot mig själv, att jag dömer mig själv men det är många som säger till mig att inte vara hård mot mig själv...så jag får väl se till att var lite mer varsam. Om jag inte hade velat bli nykter så hade jag inte blottat mig för så många som jag gör då tänker jag på professionella kontakter..att ta blodprover...prover som visar vilken alkoholkonsumtion man har, fylla i dessa formulär. Man känner sig väldigt liten när man gör detta...fast egentligen är man ju så stark...ska försöka behålla den känslan inom mig!
Det är så bra att du reflekterar över ditt liv och hur det har blivit som det har blivit.
Intressant att få ta del av din historia. Jag vidareutbildade mig också vid samma ålder som du och med småbarn hemma. Även om det var jobbigt ibland tror jag att vi hade nytta av vår livserfarenhet på högskolan/universitetet.
Tycker att du har varit klok som har fortsatt att söka stöd genom livet. Att inse att det finns hjälp att få är en styrka. Även om det kanske inte alltid känns så tycker jag att du har kommit långt. Och nu har du börjat investera i dig själv även i vardagen.
Önskar dig en fin helg och hoppas för din skull att du orkar stå emot ett eventuellt sug. Tänk på känslan att vakna utvilad och utan baksmälla. Att må så bra det går.
Allt du gör Varafrisk för att komma till det läge i livet där du vill vara, det är ett oerhört arbete som bara kan göras om man har självinsikt, vilja och kraft! I detta ska du hålla dig själv mycket högt.
...känslan av ensamhet. Att aldrig varit grundtrygg. Studera med barn (blev klar med en treåringutbildning förra året). Altanfix. Tomatplantor. Stickning. En förstående make. Byte av jobb. Känsla av att inte hitta rätt. Att känna sig liten fast man borde känna sig stor.
Allt detta känner jag igen i dig. Och det betyder ju att vi inte borde känna oss helt ensamma ändå tänker jag.
Jag ser detta varje dag i detta forum, gemensamma drag, tankar och känslor. Alla tankar om att duga och räcka till. Att vilja mer, men inte orka.
Du har tagit fantastiska kliv framåt mot nykterheten. (Där skiljer vi oss åt, för jag har aldrig varit ärlig i något formulär jag fyllt i eller pratat med någon inom vården. Jag har varit för harig där).
Tyckte så mycket om hur du beskrev hur du satt där på stenen vid sjön med din hund..med båda skinkorna mot stenen och inte i luften. Ibland behöver man se till att landa FYSISKT också, inte bara psykiskt ju.
Honungsblomman..jag vet inte om jag var så himla ärlig i början...men eftersom jag har högt blodtryck så går jag på årskontroller på vårdcentralen...då man tar flera olika blodprover bla leverprov då man kunde se att de var ngt förhöjda. Jag kände att jag kunde inte ljuga utan berättade som det var dock kanske inte hela sanningen då. Det var ingen läkare som följde upp mig då men min läkare som nu är föräldraledig hon har återkommande bokat in mig antingen via besök el telefonsamtal för att återkommande kolla mina levervärde. Hon har även tagit ett prov som jag inte har känt till men som jag nu fick reda på att hon har tagit eftersom internetbehandlingen som jag ska gå vill att jag ska ta två prover (vilka jag ska ta på torsdag)och jag frågade vårdcentralen om de har tagits. Det ena provet hade tagits och detta prov kan visa om man har hög konsumtion. Min läkare har sagt att hon kan se att jag har hög konsumtion men jag trodde att det berodde på att levervärdena var förhöjda. Specialistsjuksköterskan sa att hon kunde förstå att min läkare tyckte det var högt eftersom hon jobbar på en vårdcentral men på en beroendemottagning upplever man det inte lika högt. Jag tänker att det beror väl på vilka patienterna är. Jag tänker att det som borde fått mig att sluta dricka alkohol vore givetvis för att jag vill ha ett bra liv med allt vad det innebär men den fysiska hälsan. När jag läser om hur alkoholen bryter ner kroppen så blir jag väldigt rädd...men grejen med alkohol är att den är så förbaskat lömsk....så man kan vara frisk för att sedan få besvär med både det ena och andra samt allvarliga sjukdomar..och det är så läskigt! Det skrämmer mig ...men lik förbaskat har jag fortsatt dricka.
Nu till ngt annat ...skrev senast att jag är så insiktsfull...men så insiktsfull är jag inte utan att jag igår drack alkohol på ett vis som jag gjorde för så många år sedan och som jag aldrig någonsin vill uppleva mer igen. Veckan som har gått har inte varit bra men när jag har druckit har det inte varje gång varit för att dämpa ångest utan det har liksom bara blivit och kanske delvis beroende på att jag ska börja behandling nästa vecka. Hur som helst så var min son hemma igår och hjälpte min man (oss) med köket. Min son har inte varit riktigt på humör den senaste tiden känner jag. Jag har tänkt när han var yngre att han hade ADHD därför fått kämpa mer med sitt humör. Eftersom det var alltid jag som satte gränserna när han var i tonåren var det ofta jag som fick alla utbrott mot mig. Så igår när jag bara ställde en fråga till sonen så svarade han väldigt tråkigt vilket gjorde mig väldigt ledsen. Mina tankar hade väl tidigare kretsat kring om jag skulle köpa alkohol..men de blev starkare. Även min dotter och svärdotter var hemma. Satt inte med och åt mat utan jag åkte iväg och köpte alkohol, blommor och mat. Vet faktiskt inte hur jag tänkte..tänkte inte alls. Började dricka i smyg..fast då var stämningen bättre. Vi grillade och tjejerna gjorde sallad. Jag kunde dricka öl i smyg och så lite fröer. Till slut var det middag...det var bra stämning...jag sa ngt till min son som inte var menat som kritik men som jag som mamma mycket väl kunde förstå att han skulle ta det som kritik. Och då kom en väldigt tråkig kommentar till mig...det blev tyst vid bordet...och jag gick ifrån..hade en liten flaska vin kvar...tog den...och gick och satte mig i ett skogsparti nära där vi bor...satt och drack vinet och grät...och grät. Det här hände ofta för kanske tio år sedan..då min son mådde jättedåligt och var i tonåren...var tuff i sina ord mot mig...jag kunde inte hantera det...det slog direkt på min dåliga självkänsla..jag dämpade känslan med alkohol..blev kaxig och sa ngt till min son som gjorde honom ledsen och han sa ngt ännu mer tråkigt till mig...och jag gick iväg och drack ännu mer. Jag vaknade vid två..gick på toaletten och tog en huvudvärkstablett..gick och la mig igen..somnade och vaknade vid 8.30 och mådde så dåligt...bakis, trött och ångerfull.
Vill aldrig någonsin sjunka så lågt igen...ALDRIG...så hemskt...jag vet inte varför jag tillät mig och sjunka så lågt??? Det var många år sedan som jag sjönk på det viset...och jag som är insiktsfull.
Nej, nu får det verkligen vara nog! Min son har varit här idag igen..vi har pratat lite grann...och stämningen har varit bra. Min dotter och jag har pratat...åkte bil..hon pratade om igår...att hon blev drabbad som bara ville mig väl..att jag stängde ute henne. Jag berättade för henne om att jag hade druckit alkohol...att jag har allvarliga problem...och jag grät. Jag tänker berätta för min son en annan dag lite mera om mina alkoholproblem när han är mer tillgänglig och lyssna. Nu är han helt fokuserad på kök som tur är.
Tror att det ska bli en bra vecka..nu är jag som du Vinäger...men jag tror att det ska bli en bra vecka. Har reflekterat över min nya jobbsituation hur jag kan förhålla mig till den så jag inte dippar då blir risken med alkohol större. Imorgon ska jag med vår hund till "djursköterskan", på tisdag ska vi ha personalfest dvs vi ska vara i Stadsträdgården om det är fint väder så vi kan sprida ut oss och hålla avstånd (det är aldrig alkohol på våra sammankomster vilket är så himla skönt), onsdag - massage, torsdag provtagning och på fredag samtal med psykologen på internetbehandlingen.
Det här blev väldigt långt men så fick det bli...har varit låg idag...men är nykter!
Det är så inprogrammerat i dig att alkohol ska lösa dina problem. Problem som du egentligen inte kan lösa. Man får tycka olika, men man får inte kalla varandra idiot eller liknande.
Varje gång du dricker så, fast du verkligen inte vill egentligen, så stampar du på din självkänsla.
Du måste se dina motgångar som lärdomar. Varför blev det som det blev? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gör jag nästa gång det sker? Reflektera, analysera, planera annorlunda.
Jag hoppas verkligen du ska bli fri från alkoholen men jag blir lite fundersam när jag ser hur mycket du har planerat nästa vecka. När jag slutade så var det 100 procent fokus på en enda sak. Att inte dricka, allt annat gick bort. Jag tror att du måste gå tillbaka till basic, dvs tänka efter om du verkligen vill sluta och ta ett riktigt skarpt, benhårt beslut. Och därefter fokusera stenhårt på att inte dricka.
Det kommer bli svinsvårt annars.
Blir alltid glad över att få svar/kommentarer på mina inlägg?? Det bidrar t att jag funderar en runda till
AndraHalvlek det är sant som du säger att hjärnan är inprogrammerad på alkohol vid problem. Men på det viset som jag
drack igår var väldigt länge sedan som jag drack...jag dricker nog mestadels idag av ren vana..givetvis av ångest, ensamhet oxå och tristess..men mycket en vana. Och jag lovar dig alla de frågor som du har skrivit att jag ska ställa jag har ställt dem många gånger...jag är en överanalyserande och reflekterande människa...tänker som en tok?
Men...nu när jag ska börja min behandling ...så vet jag ännu mer om mig själv min problematik/fallgropar genom att jag har skrivit här samt att haft kontakt m min rådgivare här...som jag kan berätta om.
Torn...när det gäller att ta beslut så ja..jag tror på det. Mitt förnuft tänker nykterhet t 100% och min känsla kanske 85-90%...jag undrar om det är så att det måste vara 100% på båda ställena?Det ligger nog mycket i det samtidigt säger forskningen att somliga personer lyckas bättre om man inte säger att det är för evigt. Jag vet iaf att dricka alkohol funkar inte för mig nu kanske är det så att hjärnan inte fattat det.
Jag kan förstå att du tycker att jag har mycket men det som händer i veckan fyller på m energi. Tanken före Coronan var att fylla min tid m fler aktiviteter för att det inte skulle finnas plats för alkoholen. Jag hade mycket tid före Coronan nu ännu mer tid...jag får för lite stimulans och blir uttråkad.
Imorgon ska jag bara få lära mig lite mer om hur vår hunds status är just nu. Tisdagem ska jag bara umgås m mina kollegor...ett härligt gäng. På onsdag massage för att minska oro och spänningar i min kropp som gör att jag får besvär m käkar och huvudvärk. Torsdag ett snabbt blodprov som är en del i min behandling mot nykterhet vilket även psykologsamtalet är på fredag. Så jag ser verkligen fram emot allt detta. Jag berättar sen hur det har varit/har gått!
Hej Varafrisk! Samma dag som jag blev medlem här tog jag även kontakt med en beroendeklinik. För mig var det hängslen och livrem som gällde. Jag ville dessutom ha möjlighet till medicinering om det skulle bli tufft. Hade mitt första möte där 5 veckor senare med sköterska. Tog blodprov och kort därefter möte med läkare. På kliniken har de varit öppna för hur jag vill ha det med möten. Jag har valt ganska glesa möten med sköterska och tog även nya blodprov för en månad sedan. I augusti kommer jag att träffa läkare igen för "6-månaderskontroll". Jag får fundera till dess om jag vill ha fortsatt kontakt med dem eller om jag kanske kan släppa det då. Jag har även gjort programmet här, men ingen internetbehandling. Tycker internetbehandling verkar bra! Forumet har varit den absolut viktigaste kontakten för mig. Men även beroendeklinikens möten har sina poänger. Man är efterfrågad av någon IRL som har uppdraget att kolla hur det går. Regelbundna blodprov är också bra och har taggat mig när det känts lite svårt. Någon medicin har jag inte behövt.
Jag har säkert upp några kilon under åren, säkert bl.a. p.g.a. alkoholen. Har inte tappat ett gram sedan jag slutade. Men det är för mig en bifråga som jag inte tänker lägga vikt vid nu. Om någonsin. Viktigast är nykterheten och att jag äter allmänt sunt och motionerar lagom. Där pressar jag mig INTE.
jag drack min sista alkohol på påskafton och har sedan dess gått ner 5 kilo! Det beror nog inte bara på alkoholen utan också på att jag nu tänker mer på hur jag äter. Förr var det väldigt lätt att ta lite ost och kex tillsammans med en box vin, men nu blir det på ett annat sätt!
Först av allt, heja dig. Vad du kämpar, Varafrisk. ?
Den enda jag berättat för, utom min man, är min husläkare. Det är nu ett och ett halvt år sedan, när jag nådde min botten. Jag fick då Naltrexone och ett återbesök ett par månader senare. Vid detta mådde jag bra och var nykter. Han frågade om jag ville lämna ett prov, men eftersom jag varit helvit en längre tid tackade jag nej.
Sedan dess har jag inte haft någon kontakt med vården angående detta. Så de tror väl att allt fortfarande är ok...
Naltrexonen tror jag har hjälpt mig att ändå kunna hålla en viss balans i mitt drickande. Jag menar inte på något sätt att det är normalt eller ofarligt, men det har ändå inte på långa vägar varit så illa som det var november 2018. Att läsa tillbaka är inte roligt kan jag säga.
Vad gäller vikten så har jag helt klart gått upp massor av flera års missbruk. Har alltid varit smal fram till 45-årsåldern. Sedan kan jag se hur kilona har ökat i takt med A-intaget. Jag rullar inte fram, men väger för mycket. Ja, du har ju sett mig... ? Glädjande nog svarar kroppen hyfsat snabbt när jag håller igen.
Hoppas verkligen att du får känna belöningen av att tappa några kilon. Visst, det är en förstås en bisak jämfört med alla andra hälsovinster, men det är ofta en sporre i vår fåfänga tid. Alla, anledningar till att sluta/hålla uppe/minska intaget är bra.
Önskar dig lite framgång nu, det behöver du. Visst, det är bara du själv som med hjälp kan ge dig den, men jag vet också att det inte är bara...
Jag beundrar er som är öppna om alkoholismen gentemot vården. Förutom min familj som nu vet (sedan denna vecka) har jag inte vågat öppna mig för någon, allra minst vården. Det är nog mitt idiotiska kontrollbehov av att inte visa mig sårbar och rädsla och skam som bidragit till det. Så, all cred till dig för det!
Angående vikten är min nuvarande övervikt klart kopplad till alkoholen. Jag tror iofs att man måste ta itu med alkoholen först och inte ha så mkt fokus på vikten. Men jag har märkt att en lågkolhydratkost hjälper mot både mat- och alkoholsuget. Så det är vad jag försöker med nu. Nån annan som har denna erfarenhet?
Tack för dina fina kommentarer i min tråd! Jag blir rörd av att läsa
att du vill komma dit jag är nu.❤️ Jag hoppas och tror att du kommer
göra det, på ett eller annat sätt.
Vad gäller viktnedgång så blev jag jättemotiverad efter två veckors nykterhet
och började äta rätt och träna och gick snabbt ner ca 5-6 kg. Nu ligger jag
kvar på samma vikt, men är nöjd ändå.
Min vikt steg absolut tillsammans med alkoholintaget. Håller med de andra att hälsan går så klart först men för mig har viktnedgången i samband med a-stopp hjälpt mig mycket. Jag hatade att se min svullna kropp och rödmossiga ansikte. Jag har framförallt börjat att röra på mig mer och tänker mer på vad jag stoppar i mig. Jag har minskat 8 kg nu på 2 1/2 mån och det gör mig motiverad! Kämpa på och ta den hjälp du kan få så kommer du lyckas galant! Kram Rosa
Ja...mina vänner imorgon börjar första steget på behandlingen..ska ta prover på vårdcentralen 7.40. Hoppas remissen fr Sthlm har kommit fram och att de kan ta proverna. På fredag kl 11 har jag ett videosamtal med psykolog. Vill inte prata med psykologen på jobbet därför åker jag hem. Får skylla på att jag måste vara hemma för att någon ska lämna ngt i samband med vår köksrenovering. Hatar att ljuga!! Det här är det svåraste...skulle så gärna vilja berätta för kollegor...säga "vet du...nu ska jag få hjälp med mitt alkoholmissbruk"...självklart kan man det...men jag känner att jag är inte där...å jag är så glad och stolt över mig själv att jag har tagit det här steget...men jag kan inte berätta det för mina kollegor...fast mina barn och min man vet...och ni:)
Torn...du var så klok och sa ngt om att jag verkade ha för mycket inbokat i denna vecka...en mycket klok tanke. Vad jag behöver tänka på i nuläget är de olika kontakter som jag har och vad jag behöver prioritera...är en fena på att ha mycket på gång och så blir det inte ngt med ngt... Eftersom jag inte har börjat internetbehandlingen ännu så vet jag inte exakt vad det kan innebära.
Kanske får jag bestämma mig att jag kan inte vara här på forumet eller kanske att jag kan vara här en dag i veckan eller vad det nu kan vara. Hur som helst på ngt vis bestämma hur min kontakt med forumet ska vara.
Väntar på att få komma till sömnmedicin...och det är liksom bara att vänta...inget jag kan göra något åt i nuläget. Har fått övningar från tandläkaren som jag ska göra fyra gånger per dag. Hon ska ringa mig om några veckor och därefter inbokat besök. Har tidigare gått på workshops m Viktväktarna en gång per vecka fast nu är det digitalt. Var på taktil massage idag vilket jag svarar bra på.
Så min tanke är att gå in i internetbehandlingen under tre månader beroende på vad det tar i tid och energi försöka ha en plan kring kontakten med forumet. Skriva i loggen på alkoholhjälpen. Väga mig en gång i veckan. Göra övningarna med mina käkar fyra gånger per dag (tar ca 5 minuter varje gång). OCH...sitta ner...lyssna till mitt inre...inte glömma av..att jag har alla möjligheter i världen att bli nykter...att bli lite lättare...att bli mer rörlig...och att ha kul...och att leva!!
Ang vikten...så...har alltid var smal...men har inte riktigt förstått det...varit smal och smidig. Men så började jag högskolan...pendlade fyra timmar per dag...och eftersom jag satsade på mig själv med utbildning så slopade jag träning och körsång..började gå upp i vikt...därefter... ja ni vet...tonårsproblematik, många som dog, sjukdom och jag började självmedicinera mot ångest. Jag drack ju inte vin el öl utan ngt tilltugg...helt plötsligt var jag uppe i 101 kg...jag med mina 164 cm. Jag kände verkligen inte igen personen som jag såg i spegeln...endast rösten. För kanske sex, sju år sedan gick jag ner 20 kg...först 10 kg och därefter 10kg...Var nere på ca 80 kg...Skulle aldrig någonsin gå upp i vikt igen. Men för fem år sedan blev min man sjuk i matstrupscancer på tre veckor rasade han 11 kg..innan han blev sjuk vägde han ca två kg för mycket...medan han gick ner så gick jag upp..tröstdrack och tröst åt...och så fortsatte det. Nu väger jag 94,7 kg idag...om jag slutar med alkohol så kommer det bli så mycket bättre för med alkoholen äter jag mer..
Så....jag är verkligen väldigt hoppfull inför denna internetbehandling men även så nervös...tänk om jag inte lyckas. Det är så många utav er som säger att man måste bestämma sig....det är ett kaos i min hjärna...men jag orkar inte dricka alkohol längre...för jag blir så trött och jag lever inte det liv som jag vill leva.
Vinäger..jag minns dig så tydligt från träffen i februari...och vad jag såg då och vad jag minns är en så vacker kvinna..så spred sådan energi och glädje omkring sig...och jag minns dig Charlie70..oxå så vacker...och jag minns även din dialekt...där min mamma hade sitt ursprung...minns dig FinaLisa..så vacker...och att vi pratade om Billströmska och du om en målarkurs….jag minns även er andra som var på träffen...men det är mest ni som jag har nämnt här som har skrivit i min tråd och jag i er...Nu skulle man ju verkligen vilja ha er här..och bara myst ihop!!
Varafrisk, jag hade också gärna haft en mysig dag ihop med er från träffen!
Vad skönt det hade varit att bara få babbla och skratta och gråta med för den delen?
Och att jag inte behövde tänka på när tåget skulle gå..?️?
Håller tummarna för att allt ska gå din väg idag!
Kram ?
Tack för att ni håller tummarna för mig?
Just nu känner jag mig allt annat än stark. Känner mig så ledsen. Vet inte riktigt vad min ledsenheten kommer ifrån. Beror det på mitt alkoholmissbruk? Jobbsituationen? Coronan? Hur som helst om jag inte dricker alkohol så är det lättare att veta. Är så orolig för att jag inte ska klara behandlingen?men längtar t mitt samtal m psykologen imorgon. Vet inte om jag ska sitta i bilen eftersom vi har en kakelsättare hemma i huset vid den tiden när jag ska ha samtalet. Känns knepigt att sitta i ett rum hemma och prata m en psykolog om mitt alkoholmissbruk när det är en man i köket och sätter kakel?
Ofta är det ju så att om det är tungt privat så behöver det vara lättare på jobbet och vice versa men när det är det på båda ställena blir det oerhört tungt. Som jag berättat tidigare har jag blivit lasad men har ingen tjänst vilket innebär att jag inte träffar patienter/föräldrar ska jobba med lite administrativa saker men det blir SÅ tråkigt och SÅ långsamt och det känns som om jag befinner mig i någon slags bubbla precis som det är med Coronan. Å då är det så lätt att ta till alkoholen...?
Men jag vill så innerligt klara det här och leva mitt liv...vill cykla, läsa, gå längs vattnet, greja i trädgården mm..då tror jag att jag klarar både jobbet och Coronan bättre.
Se det som en gåva att det är lugnare på jobbet just nu. Se det som din tid och möjlighet att tänka och göra nykterhet 24/7.
När det blir intensivare på jobbet har du pga din nykterhet mycket större möjligheter att fokusera på jobbet.
Mötet med psykologen imorgon blir kanon. Det känner jag på mig. Och min yngsta dotter brukar säga ”Mamma, du har alltid rätt”. Och jag väljer att tro henne ?
Självklart ska du sitta i bilen och ha mötet. Du måste känna dig helt fri att prata fritt ur hjärtat ❤️
Tänker att jag måste förtydliga gällande min tjänst?
Det är ju inte så att jag har det lugnare pga Coronan el ngn annan dipp. Anledningen t att jag har det lugnare är att jag är övertalig. På den arbetsplats där jag arbetar ska det vara två kuratorer men nu är vi tre och jag är övertalig därför jobbar jag inte som kurator i den benämningen att jag har patienter. Så det kommer inte bli mer intensivt..
Jag tänker att så småningom kommer ngn sägas upp inom mitt område vilket innebär inte nödvändigtvis att det blir jag.
Så skönt...ingen alkohol idag??
Känns verkligen bra...och imorgon blir det heller ingen alkohol??
Tar en dag i taget??
Idag var min son hemma och hjälpte oss med köket. Nu känns det riktigt kul med ett nytt kök...det kommer bli snyggt??Men när vi satt och drack kaffe berättade jag om mitt samtal m psykologen på internetbehandling igår.
Berättade att jag har druckit under många år, dricker på vardagar och att jag har druckit utan att han el min dotter förstått det. Berättade om toleransnivån som har stigit under åren. Då säger min son...hade du druckit alkohol när du skickade alla sms t mig? Sen nämner han även min brors och svägerskas namn plus en kompis namn. Under en period skickade jag väldigt många sms när min son var ute på nätterna och inte kom hem. Det hjälpte ju inte att jag skickade 15, 20, 25 eller 30 sms för inte kom han hem ändå men det var oron/ångesten/alkoholen som drev mig t det. Smsen t min bror, svägerska och kompisen skrevs för att jag var arg/ledsen och skrevs under påverkan av alkoholen. Och, nästa dag vaknade jag ännu mer ångestfylld ..nu för tiden skriver jag högst sällan sådana sms. Såg på min son att han tänkte och tänkte...liksom la ihop det ena och det andra å kunde kanske förstå lite grann...å mina tårar rann..för jag skämdes?men det var skönt att berätta.
Men för att berätta om samtalet m psykologen på internetbehandling så kändes det väldIgt speciellt att sitta i bilen på en stor parkering i min stad med Vänern framför mig och ha ett digitalt vårdmöte. Det känns skönt att det är gjort och det gick bra! Massvis av frågor, väldigt lika varandra men vinklade på olika vis. Tog 50 minuter. Vissa frågor gällde om jag hade upplevt det under de två senaste veckorna eller de tre senaste månaderna eller under de 12 senaste månaderna. Frågorna berörde områden som droger, om jag var suicidbenägen, om ätstörningar, om jag hörde röster, såg saker som ingen annan såg, om jag före 15-årsålder hade stulit saker, varit i bråk mm mm och givetvis frågor om alkohol. Det jag gav utslag på var ju alkoholen...På onsdag blir det samtal m läkaren därefter ska de komma fram t om denna behandlingsform passar för mig vilket jag innerligen hoppas att de tycker??
Så idag nykter tack och lov??
Kram t Er alla?
Ps! Har inte orkat att kommenterat i era andras trådar ...men har läst??
Jag läser in; hopp och tro, stret och jobb och massor av vilja.
Är så imponerad av dig, såna stora och viktiga steg du tar, inget enkelt men en väg framåt,
Tänk på att här gör man som man vill, orkar och hinner med att kommentera etc.
Jag tror på dig och tycker du verkar urstark. Kram.
Har berättat tidigare för min son om mina problem men nu berättade jag lite mer i samband med att jag berättade om internetbehandlingen vilket kändes väldigt skönt??
Idag känner jag mig nöjd över gårdagen att jag var nykter men känner mig ändå väldigt låg. Uttråkad?Brukar alltid se fram emot jobbet på måndagen, att träffa kollegor igen men nu gör jag inte det. Jo, jag ser fram emot att träffa kollegorna men inte den tristess jag känner el ensamhet då jag inte ska jobba m patienter/föräldrar. Hoppas att chefen är på jobbet och har tid att prata m mig. Jag kan fixa och ha det så här t sommaren men efter sommaren måste chef och HR-avd sett över situationen. Att ha en kurator anställd på 100% men jobbar kanske knappt 50% kan ju inte vara särskilt hållbart??
Detta som ni förstår innebär att det blir desto svårare att avstå alkoholen men jag måste på ngt vis hålla mig över ribban att inte välja alkohol utan motion. Mår väldigt bra av att vara ute i naturen..i skogen och vid vattnet??Tänker att om jag fixar måndagen så blir det onekligen lättare att klara tisdagen??
Jag märker att många som skriver här inne ber om ursäkt om man inte är på topp om inlägget blir lite deppigt men det måste det få vara så tänker jag. Eller om man inte skriver i andras trådar..jag bad ju själv om ursäkt om det igår. Visst blir jag glad när någon skriver i min tråd för man vill ju gärna få lite feedback på vad man skriver men ibland får det vara så..att man inte orkar skriva helt enkelt??
Tänker även att det inte är konstigt att man känner sug efter en dag, en vecka, en månad eller mer. ...vi har ju ett beroende. Jag blir mer förvånad över att många beskriver att det går så lätt...men glad för eran/deras skull att det verkligen gör det??? Den svåra utmaningen är ju att motstå suget och om man inte kan motstå det utan faller dit att man kan ta sig upp snabbt igen och det är verkligen ingen dans på rosor?
Jag vet inte om jag är så himla stark ..fast jo..på ett vis är jag nog det. Jag är ganska medveten om vad som triggar mig att dricka. Trots att jag vet att alkoholen för m sig så mycket negativt inte minst för den fysiska hälsan men likväl har jag fortsatt. Så är det ju för det som röker, snusar osv. Anledningen t att man inte slutar beror ju oftast inte på kunskap. Om jag nu får börja m internetbehandlingen så hoppas jag verkligen att jag kan få stöd i att hitta mina fallgropar på djupet för att kunna motstå alkoholen.
Någonstans tänker jag att de där samtalen du nu har med nära och kära kanske är viktigare för dig än alla behandlingar i världen. Självklart behöver du mer, men jag bara vill peka på att du nu gör ett jättestort jobb på egen hand. Sonen verkar ha fått lite att fundera över så när han återkommer med frågor får du en ny chans att prata om det som har varit. Potentiella fallgropar är ju något som är högaktuellt för mig. Att bli nykter är helt enkelt inget dagsverke utan en pågående process under låååång tid. Kanske resten av livet.
Precis som du säger Charlie70 att bli nykter är inget dagsverke utan en lååång process?
Idag blev ingen helnykter dag men jag har i alla fall slagit ut hälften el mer av vad jag köpte. Har känt mig så ledsen idag...pga jobbet...ska maila min chef och HR-specialist ang att få ett möte. Hur ser planeringen ut kring mig för framtiden?
Hade ett samtal m min terapeut i em. Så gott??Det handlar för mig om att stå ut i känslan ..oavsett vad den beror på...gång på gång. Det finns så mycket mer att berätta som jag inte känner att jag orkar berätta just nu..just nu behöver jag mest vänner som gör att jag fixar att stå ut..därför är ni viktiga för mig här på forumet??
Men, om du har fullt upp m dig själv precis som jag..känna inga krav...vill du skicka ett hjärta...en kram...gör gärna det...om du orkar❤️
Ska försöka stå emot alkohol, söka bekräftelse fr vänner ( gör jag ju här?men ni fattar) vill så gärna lyckas m att vara ute i naturen ..cykla...promenera..och när köket är färdigt...satsa på trädgården????
Bra att du hällde ut hälften av det du köpte ❤️ Du ångrade dig halvvägs, och det är jättebra!
Vad säger terapeuten om din situation? Får du konkreta råd av hen?
Jag tänker att det är den konstanta oron för jobbet som framkallar ångest och stress - och som i sin tur får dig att dricka.
Men du kan inte påverka din chefs och hr-avdelningens arbete. De har säkert fullt upp med massa annat coronarelaterat just nu.
Det är ingen lösning att du tänker ”imorgon ringer jag”. För när du ringer riskerar du ändå att få svaret att de inte har tid just nu, och då sitter du där på vänteläge igen.
Det bästa du kan göra tror jag är att skriva ner vad DU tycker och vill med framtiden. Maila chefen och hr-avdelningen samtidigt. Skriv att du är beredd på ett möte närhelst de har tid.
Och sen måste du släppa det. Då ligger bollen hos dem. Var tydlig med det i mailet. ”Nu väntar jag på en mötestid från er”.
Du kan inte påverka hur andra människor beter sig. Du kan bara påverka ditt förhållningssätt till det.
Lägg all din kraft och energi på att må så bra som möjligt just nu. Helst vara här och nu hela tiden.
Lättare sagt än gjort, men med meditation, mindfulness och yoga kan man träna sig på det.
Nu har jag ett inbokat samtal med min chef och HR-specialist!
Tack för dina råd AndraHalvlek!
Jag visste vilken väg jag skulle gå, att jag ville ha ett möte inom en vecka eller högst två och fick ett möte i nästa vecka. Vet vilka frågor som jag vill ställa och jag kommer ta med mig ngn vid mötet. Ska fråga fackliga representanter först därefter någon annan. Eftersom jag jobbar inom landstinget så sitter facklig representant en bit bort!
Min terapeut som jag har haft kontakt med under flera år och är på väg att avsluta...den kontakten initierades inte pga alkoholproblem även om vi har pratat om detta. Jag vet till stor del varför jag dricker...vad det är som triggar...men behöver förstå ännu mer och hoppas få det av en professionell behandlare på internetbehandlingen. Sammanfattningsvis så handlar det om att stå ut i känslor...oavsett om det handlar om ångest eller glädje. Dvs jag är ledsen..jag dricker vin...solen skiner...jag dricker bubbel...jag har haft tråkigt jag dricker vin...det är fredag...jag tar en öl...
Imorgon har jag tid med läkaren...ser fram emot detta samtal:) Och hoppas därefter att jag får börja internetbehandlingen! Det blir ett nytt samtal i bilen..på en parkeringsplats..kanske samma som i fredags.!
Ha en skön tisdagskväll...där jag bor skiner solen:)!!
Tänk..jag vet inte när jag sov åtta timmar senast?La mig strax före 22 igår kväll och klev upp kl 6. Visserligen klev jag upp två gånger och tyvärr hade jag druckit alkohol men kände mig lugnare inombords. Känner mig väldigt trött...som alltid när jag vaknar...men ändå?
Nu in i duschen därefter lite fixande och trixande m denna 57-åriga kropp så jag känner mig redo att möta jobbet och så småningom läkaren via nätet el som vi på jobbet säger digitalt vårdmöte.
Och nu ska jag testa en annan variant att skriva nu att idag ska jag vara nykter istället för att imorgon skriva att jag drack el att jag var nykter.
Så lättlurad jag är...spelar ingen roll vad jag skriver här utan det handlar om känslor?att hantera dessa känslor??
Haft ett bra samtal m läkare idag på internetbehandlingen även om det tekniska var lite struligt?Till slut fick vi ha ett vanligt telefonsamtal??
Läkaren tänker att jag ska kunna påbörja internetbehandlingen??
Kändes verkligen skönt??
Fast verkligheten är ju att det är precis lika svårt men jag måste tro på detta????
Under den här rubriken som jag/vi skriver ”Förändra sitt drickande” så de trådar där jag har läst i förutom ngn enstaka så är många inne på ganska många månader som nykter tom kanske upp emot tio år som nykter...jag undrar hur kom du dit??
För mig funkar det inte med...jag har bestämt mig...har läst massvis av böcker... lyssnat på poddar..för det är ngt mer...tänker jag som gör att man slutar..Vill du berätta? El har du berättat i din tråd?
Nu ska jag försöka vila från allt vad den digitala världen erbjuder... märk väl jag sa...ska försöka ??
Önskar er alla en fin helg och en helg som du önskar?❤️
Jag tror inte bara att igenkänning gör att man svarar, även om det kanske är vanligast.
Ibland vill man nog bara bekräfta: ”Jag ser dig, hör dig, lider med dig” osv. Ibland vill man nog förstärka det positiva: ”Heja dig, du tänker/gör helt rätt, fortsätt så” osv.
Jag tror att man även kan svara för att man känner att man har något att tillföra ”diskussionen”.
Fakta, alternativa åsikter eller något som kan fördjupa tänket hos den som har skrivit inlägget. Vara ett ”bollplank” helt enkelt.
En riktigt fin Kristi himmelsfärdsdag önskar jag dig!
Det pratas ju en del om att "nå sin botten". Vad är det då? För mig hände det när jag kom hem, mycket berusad, tillsammans med en karl i december. Jag var ju inte ensam hemma utan hade faktiskt min pojke boende hos mig då. Den blicken jag fick av honom. Den blicken blev min botten. Innan dess hade jag under typ tio års tid försökt få koll på min ambivalenta inställning till det där rödvinet, genom att inte dricka alls (bestämt mig många gånger för det innan jag kom hit), dricka lite, dricka i bland osv osv. Det hade jag nog fortsatt med om inte det som hände i december hade hänt. Då nådde jag definitivt min botten. Det var först då jag kunde känna att jag med hela min hjärna kunde bestämma mig för att det får vara nog nu. I vilket fall kan ju bara var och en utgå från sig själv. När är nog, nog liksom...?
Grattis till din kommande internetbehandling! Hoppas den är givande och ser fram emot lite återkoppling från den när och om du känner dig redo.
Jag håller ett extra öga på din tråd eftersom vi sågs på träffen. I övrigt är jag inte så aktiv i skrivandet som jag var tidigare. Jag läser just nu inte allt heller. Det går upp och det går ner. Just nu är jag lite introvert i mitt liv och leverne....
Det är så bra när du skriver om triggers, Charlie70. Ska nog skriva ner mina och se vad jag kan välja istället?
Idag har inte varit en jättebra dag. Dels var jag låg pga att jag drack alkohol igår dels pga av att vår dotter kom hem och var inte alls på humör. Hon ville åka till en vän som bor ca två timmars bilresa fr oss. Hon frågade vad jag tyckte om det och jag sa att jag tycker att det var ingen bra idé med tanke på Covid-19 och att smittspridningen i vår stad är störst i vårt län. Jag vet att hon egentligen tycker detsamma men hon har ledig helg, känner sig ensam och uttråkad. Vår dotter har alltid haft vänner men är sedan några år tillbaka en ganska ensam tjej. Det är lätt då att hamna m vänner som man känner sig sviken av precis som det även var m några andra vänner idag. Fast när hon åkte t jobbet var hon på lite bättre humör. Jag är SÅ påverkad av hur mina barn mår...deras känslor går in i mig...jag älskar dem så oerhört gränslöst mycket❤️
Men idag har det varit en nykter dag vilket känns skönt??En dag i taget...men mitt nästa mål är iaf fyra dagar för det var väldigt länge sen...fast en dag i taget?
Finns det någon som håller på som jag i detta forum under denna rubrik
”Förändra sitt drickande”? Det är inspirerande att läsa om er som lyckas att klara av månader ...nu läser jag visserligen endast några trådar...så det borde finnas fler som jag.
Har en jättefin man men kanske inte ett stöd t 100%. Vill inte utelämna honom mer här och nu eftersom några här på forumet har träffat honom.
Hur som helst..har funderat över mina triggers och de är följande:
- Fredagar och lördagar men fredagar när svårare...mys.
- Solsken (en helg) förknippat m bubbel.
- Köpa efter jobbet...väldigt mycket en vana...
- Tristess
- Ensamhetskänsla
Har aldrig alkohol hemma...men fastän skammen kryper längs ryggraden så går jag ändå in där på systemet och köper...en bestämd mängd under vardagar för att klara jobb och kunna köra mer..ngt mer när det är helgdag efteråt.
Känner en sådan fruktansvärd stress inom mig...för nu måste jag ta steget in t det nyktra livet...stå emot suget...gång på gång.
Har bett om antabus flera gånger men man vill inte ge mig det pga lite förhöjda levervärden...och om jag skulle kunna få det så måste jag dessutom hämta ut dem på Rådgivningscentrum ...och där känner jag personal som jobbar?
Känner att jag bor i en för liten stad för AA...
Ska börja internetbehandling om några veckor...
Ja....det är tufft...och det krävs mycket av mig..:så jag måste hitta saker som fyller på??
Tänk om jag hade kunnat träffa mina vänner här på forumet i real life??❤️
Det kommer att bli toppen för dig! Synd att du inte kan få antabus någon annanstans. Jag tror verkligen att det kan hjälpa massor.
Min ex-sambo (inte barnens pappa utan en senare relation) fick antabus på vårdcentralen. Fick en burk med sig hem. Funkade svinbra tills han slutade ta tabletterna ? Den storyn ska jag berätta någon gång när jag orkar tänka på det.
Tänker att både vårdcentral...socialtjänst behöver jobba på ett alternativ som möter oss som verkligen vill bli nyktra men inte kan/vill använda sig av gamla rutiner...det måste vara så viktigt??!!
Dessutom att jobba för att alkoholberoende/alkoholmissbruk avstigmatiseras ...skamfläcken måste försvinna så vi alla vågar be om hjälp...
Idag är det en riktig skitdag....men nu kommer i alla fall tårarna...har lätt för att gråta men idag har de bara värkt bakom ögonlocken...tills nu...nu rinner dem nedför kinderna..å jag är ledsen, trött, uttråkad...lite huvudvärk. Har på något vis hamnat i Moment 22...jag tror verkligen att jag skulle behöva antabus nu för att få en lite längre period av nykterhet...men man vill inte ge mig det pga mina något förhöjda levervärden. Om man kan ta antabus behöver man gå till en beroendemottagning/rådgivningscentrum (som i min kommun) för att få medicinen...och är man då själv socionom...har jobbat i flera kommuner inom socialt arbete...ja då känner man väldigt många….Tänk om man såg till individen som behöver hjälp och inte att man nödvändigtvis ska följa gängse rutiner...Om det inte var så skamfyllt att söka hjälp för sitt alkoholmissbruk så skulle ju inte detta forum behöva finnas...jo...det skulle det för att har man sökt hjälp på en beroendemottagning så är det ändå gott att prata med andra i liknande situation...fast vi är så många som skriver här för att vårt missbruk är så skamfyllt....
Tror att detta inlägg kommer att bli långt men vill gärna skriva lite om ensamheten...
Som jag skrivit tidigare (tror jag) hade jag tre äldre syskon...numera har jag endast en bror kvar. Jag var väldigt beskyddad som barn, väldigt mörkrädd...och väldigt beroende av mina föräldrar. Min pappa dog hastigt för ca 9,5 år sedan och min mamma dog 1,5 år efteråt..men jag var med vid hennes dödsbädd. Min syster som var nästan åtta år äldre än mig dog för 6,5 år sedan. Hon var väldigt mycket storasyster...som en extramamma till mig...och det var helt ok när jag var liten men hon hade svårt att förstå att jag blev vuxen...och jag hamnade lätt att bli den "lilla" i hennes närvaro och även i hennes mans närvaro. Jag kunde bli så arg och ledsen på henne...men konstigt nog så när hon dog....så var det på något vis som jag saknade henne både som syster och extramamma. Det var först ett år innan hon dog som hon släppte på sin storasysterroll.
Som jag berättat tidigare har jag gått i terapi under ett antal år vilken jag nu när på väg att avsluta. Fast under terapin det var då som jag först förstod att jag hade inte klippt navelsträngen från min föräldrar förrän de dog. Min föräldrar ville mig absolut de bästa och jag har lärt mig massvis av saker av dem men kanske inte så mycket att tro på min egna förmåga, att lita på mig själv och att trivas i mitt egna sällskap. Det har nog alltid funnits en underliggande rädsla för att bli ensam/bli själv. Skulle kunna skriva väldigt mycket mer här men det blir så himla långt då.....så jag ska försöka runda av lite grann...fast jag kommer nog inte lyckas...när min man insjuknade i matstrupscancer för nästan exakt fem år sedan blev jag SÅ rädd att förlora honom och SÅ rädd att bli ensam...tack och lov så lever han...men den skräcken som jag kände då kan ibland väckas till liv...Vårt sociala nätverk är ganska sparsamt...och det är sällan som någon ringer el skriver ett sms...Så därför har min terapi handlar mycket om att bearbeta begravd sorg men även att stärka min självkänsla...att lyssna till mitt inre...tro på mitt jag...innan Covid-19 kom så hade jag påbörjat min målarkurs..börjat gå till Friskis & Svettis lite mer ...har fortfarande tankar om att bli funktionär där...och att jobba ideellt på ett konserthus i närheten ...att lyssna till vad jag vill. Men så kom Covid-19...och jag är på jobbet, hemma och i mataffären. Och jag har inte byggt upp känslan av att trivas med mig själv ….att välja att läsa en bok...att inte välja alkohol. Och idag..ikväll...är det något som inte stämmer med min dotter...hon behöver inte alls berätta var hon befinner sig...men hon brukar göra det..i synnerhet nu när Coronan kom..för då har hon varit ofta hos oss. Jag hade ju börjat att öva mig på att släppa taget..men jag vet att när hon inte hörs av så är det något som inte är helt ok. Hoppas på en bättre dag imorgon...nu ska min man och jag laga mat...utanför är det typ..åskregn.
starka du.
Vad bra att du bearbetar och jobbar så mycket med dig själv. Jag förstår att tårarna måste strömma när du har så mycket att känna ikapp med.
Tänker på dig och dottern, hoppas du kan släppa orostankarna lite och få vila.
Nu har min dotter svarat!! Och, det är en sådan lättnad! Under några perioder och då i dessa perioder har min dotter stuckit iväg ..som längst var hon bort i elva dygn endast 18 år...under hela julhelgen och nyåret..hon mådde inte alls bra..skrev till henne på sms..fick nog svar varje dag...men med ett "ja" el ett "hej"...hade ingen susning om var hon var...sedan har hon försvunnit ytterligare fler gånger. Nu är jag så van att ha kontakt med henne varje dag ...och att hon alltid svarar på sms så när hon inte svarade så började jag undra..Inatt vaknade jag kl två och bara tänkte..."hon har inte svarat alls" och jag blev så rädd men somnade om igen. Alla minnena finns inom mig så det behövs inte mycket förrän jag trillar tillbaka igen...men då när hon var borta i elva dygn...så för att inte gå sönder av oro...lärde jag mig att tänka "hon kommer tillbaka, hon är en återvändare och hon är en överlevare". Dessa ungar...som kan driva en till vansinne men som man älskar så innerligt och över allt annat.
Idag har jag fortfarande känslan inom mig av att ha en skitdag...men jag vill inte ha det..fast jag känner att det krävs så mycket av mig själv att kunna vända på den. Berättade för min man när vi satt och åt frukost hur min känsla är...det är precis som det finns en skiljevägg. Vill berätta även för er men först vill jag återgå lite till det här med ensamhet. Skrev ju om det igår lite grann. Min man och jag har haft ett nätverk av släkt och vänner som har varit helt ok (det är nu många år sedan). Nätverket är näst intill obefintligt just nu...det finns vänner i periferin...men inte den där regelbundna kontakten..vilket jag kan sakna att någon ringer och hör hur det är inte bara sms. De vännerna har kanske inte heller inneburit en ömsesidig relation utan att jag har haft mer behov av den andre än den andre av mig. Det har ofta varit jag som hört av mig, kommit med förslag på träffar...mycket detta utav rädsla för att bli helt ensam. Men, så kände jag att nu lutar jag mig tillbaka så får vi se hur det blir...och när det då blir längre och längre mellan kontakten...eller att ta kan ta flera veckor för att kunna stämma en träff så tröttnar jag...det blir ensamt...och jag måste stå ut i den ensamheten...men så här vill jag inte ha det längre. Flera av våra gemensamma vänner har vi också kommit ifrån pga vi haft våra tonåringar, gamla föräldrar, död och sjukdom dessutom att man utvecklas olika.
Så tillbaka till skiljeväggen..på ena sidan finns alkoholmissbruket, tröstätandet, besvikelse på vänner, tappar lust t att motionera och just nu att det är lite tungt på jobbet men på andra sidan skiljeväggen finns vägen till nykterheten, ett normalt ätande, fokusering på mig själv inte massa ältande över vänner och släkt, läsa böcker, cykla, promenera, vara ute i naturen, inte sitta och deppa på mitt kontor utan försöka ta itu med vad jag kan göra för att få tillvaron att vara positiv.
När man läser vad jag skrivit så är det ju egentligen inte svårt att välja sida...men man hamnar ju inte på den positiva sidan direkt (även om jag i grund och botten är positiv) utan det är ju liksom en väg att börja bestiga...jag har ju varit där tidigare på den positiva sidan...men pga ja ni vet...så har jag länge befunnit mig på den andra sidan. Ibland känns det som om den där skiljeväggen är mastodont hög...och helt omöjlig att komma över...och då när det känns så där omöjligt att komma över den så är det så lätt att tappa taget...men en dag i taget. Så nu ska jag ta mig en kopp kaffe efter det ta min hund och gå på en promenad...vill att skitdagen ska ta slut nu!
Håller med om att den positiva sidan verkligen överväger. I min värld är det inte ens ett vägskäl. Men det är jag det. Gräsligt positiv, nästan alltid.
Jag tror verkligen att man medvetet kan styra sig att tänka och göra positivt. Jag tror verkligen på det.
Tänk att du alltid har tänkt att ett glas är halvtomt. Sen bestämmer du dig - hädanefter ska du tänka på glaset som halvfullt. Punkt. Samma glas, samma innehåll (vatten förstås). Två olika sätt att tänka på det.
I början får du korrigera dig gång på gång. ”Visst ja, halvFULLT var ju glaset”. Men efter ett tag blir det rätt med automatik! Jag lovar ??
Precis så kan man tänka om allt i livet. Samma sak. Samma innehåll. Två olika vinklar och inställning. Välj den positiva. Då blir det till slut inte ens ett val utan en självklart utstakad väg.
De kommer och går. Kanske blev det en till skitdag eftersom du inte kunde sova ordentligt p.g.a. din dotter? Hoppas det känns bättre i dag. Jag skilde mig för ett par år sedan och det blev väldigt tydligt att vänkretsen minskade snabbt. Får inga inbjudningar till familjemiddagar längre. Flickan har ju också satt käppar i hjulet när jag bjudit hem till mig. Men då får man ta egna initiativ på annat sätt. Nu har jag ett ganska aktivt liv med lunchpromenader t.ex. Många som arbetar hemma och eftersom jag också är hemma så passar det ju bra! Det blir tillfälle för lite avstämning med ett naturligt avslut när promenaden är avklarad. Jag har också vågat mig på att höra av mig lite på telefon till några som jag tycker mycket om. Jag har varit rädd för att känna mig som en belastning, men alla har ju sitt och jag är självklart lika intresserad av deras liv som de av mitt. Lite upplivande mitt i allt. Kanske du också ska börja tänka lite så, ta tag i någon som du gillar och som finns i din närhet? Sällskapslivet behöver ju inte alltid betyda arrangerade middagar tillsammans med hela familjen (och vin). Det finns enklare sätt att umgås på.
Bara lite tankar från min horisont! Inget du behöver bry dig om om du känner annorlunda.
Tack goa AndraHalvlek och Charlie70 för att ni vill peppa mig:)
Känner till det där med om glaset är halvfullt eller halvtomt...och jag är inte där just nu. Jag är i grunden mycket positiv och ser möjligheter...men jag vet precis...när jag bara behöver återhämtning och lyssna till mig själv...få landa...fast jag är superdålig på det!
När det gäller att ringa en vän så finns det inte riktigt en sådan vän just nu...tyvärr...å jag har absolut inte stora krav...skulle bara vara gott med ett samtal. Å Charlie70...du sa att jag kunde ta till mig vad du skrev bara så där upp och ner och det gjorde jag.
Känner fortfarande att det är något som inte stämmer med min dotter...men vet inte riktigt vad det är..och försöker att inte vara för mycket på...men det är något...och jag avskyr att det ska påverka mig så mycket...för nu vill jag verkligen bara ha fokus på mig själv...nu är det liksom min tid..så lätt att säga men så svårt att släppa.
För...idag kom det ett meddelande på 1177 från Internetbehandlingen...och jag har fått ett namn på min behandlare..och fått flera olika filer att läsa igenom...och det ska jag!! Jag har även bokat ny tid för blodtrycket och leverprover!
Jag är verkligen bara hur nervös som helst...tänk om jag inte fixar det..åker ändå till bolaget...jag litar verkligen inte på min hjärna...men jag hoppas eller jag ska ta över ..jag måste...bestämma hur det ska bli!! Läste i "Tänka klart" igår...behöver avsätta tid för mig själv...det är verkligen så..jag behöver det!
Så...om du vill håll tummarna...var med mig...jag kommer att skriva här ibland..tror jag...men ska försöka ge allt fokus på internetbehandlingen.
Kram:)
Ps! Har lagat din soppa Charlie70 smakade verkligen gott...blir matlåda imorgon!
Jag trodde inte heller jag hade den där vännen. Men både du och jag har ju människor omkring oss och några av dem känner vi oss närmre. Det är någon av dem du ska ta kontakt med! Så gjorde jag och det funkade faktiskt :D
Det går ju framåt med stormsteg för dig nu! Kör järnet - du kommer att fixa det förr eller senare. Prata med oss under tiden!
Vad kul att du gjorde soppan - och att du tycker om den!
Nu går det ju framåt, fina du. Du kommer att fixa det här. Är gärna fortsatt din vän här, men har ju inte mått så bra. Får se hur mycket jag orkar hänga här, men vill att du ska veta att du finns i mina tankar. Ofta. ?
Charlie70❤️Jag är ju så fokuserad på några speciella vänner men det är kanske några helt andra vänner som jag behöver fokusera på?Får fundera på detta?
Å goa Vinäger❤️du är min vän oavsett om du orkar skriva el inte...vet att du har inte mått så bra
...är så glad att du är med mig??
Ja...ibland så längtar jag så himla mycket att få träffa er ..få prata med er❤️
Jo, men då kör jag väl igång min internetbehandling på riktigt nu då??
Min planering för dagen är...först arbetsdag när jag kommer hem efter den något lätt mellanmål och därefter cykeltur. Kvällsmat och sedan läsa de filer som jag fått av min behandlare. Idag ska inte hjärnan få spela mig ett spratt och klarar jag denna planering då får jag vara tacksam❤️
Är otroligt påverkad av min dotters beteende....men på ngt vis behöver jag lära mig att fokusera på mig själv. Det är likadant m några vänner...det blir liksom bara negativa tankar.
Så största utmaningen idag fokus på mig själv och ingen alkohol????
Önskar er alla var du än befinner dig på din resa t nyktert liv en jättefin tisdag❤️?
Den behöver också få utrymme, men betydligt mindre utrymme än du kanske är van vid. Nu behöver du fokusera på dig själv. För att du även i fortsättningen ska kunna vara den bästa mamman till dina barn!
Och vi är många som har lätt att ”gå i cirklar” utanför oss själva istället för raka vägen- in i oss själva. Alkohol hör till cirklarna, behandlingen är ju en rak väg tlll väsentliga saker.
Du kämpar så bra, och massa nya tankar och insikter varje dag. Kram ?
Äntligen....
Äntligen....
så fixade jag dag nr 3! Det var evigheter sedan...??
Kram?
Grattis!
Så skönt att du fixade det!? Jag har alltid tyckt dag 3 är den värsta. Kör vidare nu bara, en dag i taget, inte ge upp.
Kram
Yes!
Så glad för din skull ? Den nöjda känslan ska du bära med dig och förstärka ytterligare dag 4.
Kram ?
Härligt!
Har tänkt på dig i dag, så det var verkligen positiv läsning.
Kram
Tack?
Tack?
Ja...nu blir jobb imorgon och besök h en ny tandläkare. Känns lite pirrigt... tycker att det är lite jobbigt att gå t tandläkaren...men skönt när det är över.
Godnatt??
???
???
Det blev inte fyra dagar i rad...men det ska det bli...druckit alkohol ikväll...varför??
Vet inte vad det är men det är ngt som händer under dagen ..på jobbet?Känns som om lite tristess...å nu i dessa tider..när inget är som förr och inte heller på jobbet .. så är det ngt som triggar?
Igår var jag hemma hela dagen...det fanns egentligen inget som var roligare men jag var 90% säker på att jag inte skulle dricka alkohol under dagen. Jag tror att jag behöver en spikad agenda för vad som ska hända när jag kommer hem efter jobbet. Imorgonem hoppas jag på hembesök hos en liten patient m familj??Kanske kommer jag hem sent och det blir lite lättare då att undvika att köpa alkohol.
Annars så har jag träffat en ny tandläkare...kändes super??
Allt var bra m tänderna så det känns skönt??men ska tillbaka om en vecka eftersom jag berättade om mina problem med bett och käkar...äntligen vågade jag berätta!! å så seriös tandläkare❣️
Nu ska jag släcka och förhoppningsvis sova gott??
Man
Vet inte alltid svaret till varför men så bra att du skriver här direkt. Annars märker man lätt att det blir tyst ett tag. Du fixar detta. Du har viljan? Det där med tandläkare. Har själv en tid nu i maj o funderar på att skjuta upp den... hur har du det idag? Kram
Tack??
Tack??
...Ledsen själ för din fråga. Känner mig ledsen?Rädd?Rädd för att bli drabbad av Covid-19.... å man tror att nu i maj månad kan det öka i det område där jag bor...vi har varit ganska förskonade ...min arbetsplats är på ett sjukhus...så pratet är omkring mig hela tiden...å dessutom luddigheten i mitt arbete? idag blev det tyvärr alkohol igen?Imorgon läkarbesök ska bli så skönt att få lite svar...oavsett vad...fast givetvis hoppas jag på så bra svar som möjligt??
Vet inte vad jag ska ha för strategi imorgon??bara att jag ska vinna över hjärnan som vill köpa alkohol????
Behöver er?
Usch
Som svar på Tack?? av Varafrisk
Ja den rädslan kommer och går för mig med även om jag är realivt ung tror jag men när man hör att det går ner i ålder så blir man nästan lite knäpp. Jag gör faktiskt så att jag tittar endast nyheter ca 2 gånger i veckan. Det räcker mer än väl. Som du säger det pratas om tillräckligt ändå. Jobbar själv inom vården och visst pratas det där. Man behöver inte bli matad mer än nödvändigt. Och det man ser är ju tyvärr oftast de som drabbats hårdast. Inte de som klarar det bra. Jag har en vecka i bagaget idag och jag känner mer att jag hanterar allt bättre utan ångest skapat av a. Det är min motivation. Att inte ta till nånting som kan spä på det i detta läget. Du fixar det. Tänk vad härligt att vakna imorgon när halva sverige ligger o är bakis och skakis och må bra eller i alla fall mycket bättre. Eller hur.ska vi köra på det? Håller tummarna att läkarbesöket går bra för dig idag? KRAM
Tack Ledsen själ?
Tack Ledsen själ?
Ibland vill inte jag skriva att idag blir det ingen alkohol ifall jag inte fixar det för det känns som om jag luras då. Vill hellre skriva när jag lyckats men man ska ju kunna skriva precis när som helst.
Idag är det Valborgsmässoafton... har aldrig firat det speciellt..kanske gå och lyssna på en kör..gå t en brasa dock så har det ju varit mat och alkohol. Min hjärna är så inmatad m att god mat kan man inte äta utan dricka vin el öl till. Så då blir det lätt alkohol el mindre god mat. MEN det är klart att man äta god mat utan alkohol??och det är klart att jag kan våga skriva att ikväll blir det ingen alkohol??
Så mitt mål idag är läkarbesök, god mat med ngn festlig dryck utan alkohol och lite fina blommor??????
Önskar er alla en fin Valborg?
Kram?
Detsamma till dig ?
Önskar dig Varafrisk en fin och nykter valborg också!
Du behöver nog också tänka på HALT:
H = hungry (hungrig)
A = anxiuty (ångest, arg)
L = lonely (ensam, ledsen)
T = tired (trött)
Mina största triggers för sug är hunger och trötthet, då kommer de andra två på köpet liksom.
Tänk inte på att du ”ljuger” för oss här när du skriver att ”ikväll blir det nyktert” och sen klarar du det inte. Tänk mycket hellre på att den största skadan åsamkar du dig själv. Din självkänsla tar stryk varje gång du ”misslyckas” ?
Du är värd mycket bättre. Du ska boosta din självkänsla - inte sparka på den. Du gör det här för DIN skull! För din hälsas skull, för din framtids skull ❤️
Jag tror på ditt besök
och att det kan finnas lite extra hjälp att få nu i början. Det är jättesvårt att vinna mot a-djävulen när man väl håller på att förhandla. Hoppas att antabus kan vara ett alternativ denna gång...Kram på dig!
Håller tummarna
Hoppas att besöket blev givande. Önskar dig det lugn du så väl behöver. Lite extra motivation på det.
Och du, här är det ärligheten vi vinner mest på. Ärligheten mot oss själva. För det är ju faktiskt vi själva som förlorar mest när vi fortsätter att dricka.
Ha en fin helg!
Kram till dig
Godmorgon Varafrisk!
Hur går det med köksrenoveringen? Blev det till att grilla i går i stället? :-) Tänker på dig!
Kram!
Så gott med alla era inlägg!!
Så gott med alla era inlägg!! Så tacksam:)
Idag känner jag mig verkligen hoppfull! Det blev dock alkohol men inte pga ångest...men idag blir det ingen alkohol!! När jag drack tidigare var det mycket för att livet var så tufft (som jag har berättat i ett tidigare inlägg) men eftersom drickandet var ett beroende så fortsatte jag. I grund och botten är livet så mycket bättre än vad det har varit tidigare men jag blir starkt påverkad av olika stämningar/situationer..som tex Corona och att ha ganska otydliga arbetsuppgifter på jobbet. Jag måste därför vara väldigt noga med vad gör jag istället för att känsloäta och känslodricka..vi pratade om det på viktväktarna i veckan...fast då handlade det om att äta...jag behöver återigen välja mig själv först i mitt egna liv!!
Men...jag var ju på vårdcentralen igår och träffade en så himla noggrann läkare!! Ställde massvis av frågor..alltså hur många som helst...Han berättade att han var hjärtläkare i sitt hemland (Syrien..väldigt välutbildade läkare som kommer därifrån) ...vilken tur för mig!! Han kollade blodtrycket, lyssna på lungor, tryckte på magen och till sist togs även ett EKG. Vi hade först pratat om levervärdet...i ett levervärde ingår tre olika mätningar/siffror..han visade och förklarade väldigt noggrant och jag låg inom referensramen på två av tre...och det tredje endast lite förhöjt. Jag blev så glad!! Blodtrycket var ngt förhöjt men han sa att det kan gå upp och ner pga alkoholen. Och det sista han pratade om var livsstilen...ingen alkohol, noggrann med saltet, inte rött kött gärna fisk två, tre gånger i veckan samt frukt och grönsaker. Givetvis även träning/motion!! Även om värden var bättre så kvarstår min alkoholproblematik men det kändes så gott!!
Det blev ännu bättre när en specialistsjuksköterska från internetbehandlingen ringde...och nu har jag två samtal inbokade..ett med en psykolog och det andra med en läkare...det känns fantastiskt bra!! Jag känner mig verkligen peppad!!
Och, nej det blev ingen grillning igår Charlie70 det regnade hos mig men det blev smörstekt gös med potatis, grön sparris och vaxbönor. Så himla gott!! Beträffande köksrenoveringen så går den sakteliga framåt...idag kom sonen hem för att hjälpa till....men kombinationen far och son går inte alltid ihop...båda egna på sitt eget lilla vis. Min man har varit i byggbranschen i nästan hela sitt liv varav 20 år som snickare men slutade för nästan 20 år sedan...min son jobbar nu som snickare och jag gjort så i ca fem, sex år. Min man har väldigt svårt till att lyssna på sonen emellanåt... och just nu är dem inte sams...kan man säga...kul...eller inte?? Tror jag tar vår hund ut på en promenad så jag kommer ifrån det här....
Ha en fin första maj alla:)
Skriver igen....
Skriver igen....
Skrev ju i förra inlägget att min man och son inte var sams och det hela resulterade i att sonen åkte hem....Behöver inte diskutera mer om detta men det här gjorde mig väldigt både ledsen och arg?
Tog hunden ut på promenad men när jag kom hem igen kände jag mig fortfarande irriterad...så jag tog bilen åkte en sväng och därefter in en snabb tur t mataffären.
Hade jag haft alkohol hemma så hade jag druckit det eftersom jobbiga känslor dämpas med alkohol. Tänkte att jag kan köpa öl m 3,5% för det dämpar lite men inte tillräckligt. Samtidigt som jag tänkte detta så tänkte jag..varför? Varför ska du dämpa känslorna överhuvudtaget?? Stå ut...det går över! Å jag tänkte...innan du blev alkoholberoende hur stod du ut då?? Inte tog jag varken alkohol el mat för att dämpa känslorna då... så det blev alkoholfri öl istället. Nu har jag snart landat i mina känslor så det blir nog inte öl överhuvudtaget utan Loka??
Under tiden när jag resonerade m mig själv fanns ni i bakhuvudet...jag ville så gärna klara den här dagen. Även om jag vet att jag kan skriva här både när jag inte lyckas/lyckas så förstår ni ju den där känslan när man fixar det...den känslan går inte att dela m ngn annan.
Tack för att ni finns?
Ikväll blir det tacos och Loka?
Fint Varafrisk!
Du kommer att fixa detta - förr eller senare. Det är jag övertygad om! I början var jag också lite "ögontjänare" gentemot forumet. Ville ju göra så som jag skrev att jag skulle göra.... Gösen lät ju dundergod!
Kram!
Seger ??
Det är precis så du stärker din självkänsla!
Varje gång du ifrågasätter en automatisk tanke ”vill ha alkohol” med en medveten tanke ”varför då”, och går segrande ur den dusten, så växer du mentalt några centimeter.
Kram ?
Tänker oxå att jag kommer
Tänker oxå att jag kommer fixa det här??
Att fixa att sluta dricka alkohol...det är bara att resan t målet går lite i kringelikrokar?men ju fler
alkoholfria dagar desto bättre??
Andrahalvlek...just den där diskussionen som jag hade m mig själv i em..var nog första gången...jag har haft många men inte just den..bra att ta m mig t nästa gång jag hamnar där??
Charlie70..gösen var verkligen supergod..som tur var fanns det lite över tills idag?
Även om det är helgdag så är det ändå en fredag och jag fixade det??
Nu ska jag gå och lägga mig...läsa en bok???
Idag kommer dag nummer två??
Idag kommer dag nummer två??
Så himla skönt att jag inte har köpt alkohol fastän det är lördag.
Vaknade tidigt men långtifrån utvilad som många beskriver här utan jättetrött i hela kroppen ...tror det beror på spänningar i kroppen samt snarkning...hade väckt min man? Jag tänkte några gånger på alkohol men det blir en likadan natt igen så blir den definitivt inte bättre m alkohol.
Tog en promenad m vår hund.. satte mig en liten stund vid vattnet. Så underbart! Hem och drack kaffe och åt äggmacka. Ut på cykeltur .. det blev två mil...härligt att orka??
När jag kom hem var dottern hemma en liten sväng, problem m kedjan på cykeln. Alltid så mysigt att sitta och prata m henne ....hon berättar mycket om relationer m vänner och killar...jag är så glad att hon ger mig det förtroendet. Det har ju funnits perioder då hon har dragit iväg och varit arg. Sen skjutsade min man henne hem och jag satt ute i solen. Köksrenoveringen pågår. Jag klippte gräset ..vi har ingen stor gräsmatta men gräset var så tjockt! Nu blir det duschen och ikväll blir det grillning för vi har jättefint väder här hemma hos mig☀️?
Ha en fin lördagskväll?
Ha en fin lördagskväll du me,
Ha en fin lördagskväll du me, tänkte följa dig en bit på vägen. Tycker att känslorna blir mer intensiva den första tiden. Man går liksom igång på det mesta, åtminstone jag. Kram jullan
Ja, vad kul om du vill följa
Ja, vad kul om du vill följa mig Jullan65?det är ju det som känns så gott när man har följare i sin egna tråd??
Kram?
Barnprat
Hallå där,
Vad mysigt att läsa om prat med din dotter, så skönt att vi kan vara där- och inte påväg nånstans i sinne eller handling. Och vad fint att du kämpar på så, trots orosmoment i form av renovering och två som inte håller sams :)
Du fixar det här!
Kram.
Så skönt att ligga i sängen
Så skönt att ligga i sängen och att vara klar i knoppen??
Tror jag släcker lampan direkt...ögonen vill gå igen??
Godnatt ?
God förmiddag!
Hoppas du har sovit gott i natt Varafrisk! Då blir det väl en dag tre i dag då när bolaget har stängt? Vilket underbart samtal du hade med din dotter. Och grillning på det. Jag tror jag måste köra igång grillningen här hemma också. I mitt liv som gift var det exmaken som stod vid gillen samtidigt som jag langade ut diverse med olika instruktioner. Jag har själv inte grillat på många år. Får kanske bli sommarens projekt nu när vi kommer att vara hemmavid de flesta av oss. Har försökt svara på dina frågor i min tråd.
Kram!
Mys
Vilken fin stund du fick med dottern. Det betyder så mycket att få förtroende från dem. Tänk att du klarat helgen. Hoppas att du känner ett flyt nu. Det är du värd. ?
Kram till dig
Ja, så är då dag tre över och
Ja, så är då dag tre över och imorgon hoppas jag på dag fyra men jag vet att det kommer att bli en prövning. Har ju märkt att det är något som händer när jag är på jobbet..som triggar igång mig.
Är glad över mina tre dagar. Helgen har varit sisådär. Det som har varit positivt har varit vädret igår och idag. Strålande solsken. Två långa cykelturer - 20 km igår och 24 km idag. Mysig pratstund med dottern igår. Idag hämtade jag henne och vi tog en biltur ut till ett sommaröppet café och fikade. Hon körde tillbaka, vi köpte korv och sen grillade vi när vi kom hem. Min man skjutsade hem henne till sig. Vår son kom i em och hämtade sin såg. Vi skulle prata lite grann om vad som hade hänt han och jag. Det brukar ofta gå bra men inte denna gången...mycket av det han säger har han rätt i...men det som gjorde mig så ledsen var att han sa att de senaste åren efter allt det tuffa som har hänt (som han tycker att jag ältar hela tiden)så har jag haft ångest, varit ledsen och arg hela tiden och att min man och jag bråkar. Jag tror att han sa det när jag frågade hur han mådde för jag har upplevt att han är annorlunda på något vis. Det finns väldigt mycket som jag inte berättar nu som man egentligen behöver veta för att förstå sammanhanget men som jag inte vill berätta om. Efter att han hade sagt det blev det så svårt att prata..för jag kände att det skulle behövt vara på ett annorlunda vis för att jag skulle kunna berätta att det stämmer. När jag var ute och åkte med min dotter var jag tvungen att fråga henne om också upplevde mig sådan och hon svarade ja...fast kanske inte att jag var sådan hela tiden. Och, visst har det varit så...arg och ledsen..ångest...allt vad vi har gått igenom min man och jag har starkt påverkat vår relation...och detta har jag ju dämpat med alkohol...och inte sjutton blev det bättre!!! Det har funnits perioder som jag känt att jag kan inte leva längre med min man...men jag har varit rädd för att bli ensam. Min terapeut sa till mig att man får välja, antingen får man gå skilda vägar eller så får man stanna kvar men inte bli bitter. Det är en lång historia det här om min man och min relation...men som det är nu vill jag leva med honom..givetvis är jag även rädd att bli ensam...men min förhoppning är att när jag har levt en längre tid utan alkohol...när jag kommer mer i balans..att jag ska bli mindre arg, mindre ledsen och inte ha ångest så ofta. Men, det gjorde mig väldigt ledsen iaf när min son sa så...det gjorde ont...och något som jag inte kan göra ogjort. Hade jag haft alkohol hemma el systemet hade varit öppet jag hade åkt och köpt alkohol.
Till en annan grej som inte riktigt hör ihop med vad jag skrivit ovan men som jag skriver mer utifrån vad som kan trigga att dricka alkohol...Min man och jag har haft en relativt ..ja..kanske inte stor umgängeskrets men det har funnits ett regelbundet umgänge med vänner. I december 2007 gick jag i väggen kanske inte helt och hållet, jag brukar säga att jag blev rejält vidbränd. Jobbade då som skolkurator och fick fem skolor på min tjänst...hade inte massa ärenden men hade alltid en känsla att jag borde vara någon annanstans. Min svärfar dog och min son började högstadiet. En tid då min son inte mådde så bra..och vi var på mängder av möten i skolan. Var vi inte på möten i skolan, så var det vårdplaneringar med våra föräldrar, besök på vårdcentraler/sjukhus med föräldrar samt mina egna besök. Orken att umgås men vänner tröt, helgerna blev efter några år mer inriktade på att leta tonåringar ute på stan..som vi kanske ändå inte hittade....så umgänget med vännerna blev mindre..vi orkade inte hänga med på partyn, konserter..och än mindre bjuda hem några...så därför är nätverket idag tämligen litet...det är inte så att vännerna försvunnit men vi ses nästan aldrig...och numera kanske det inte bara beror på dem utan att vi..eller åtminstone jag känner att vi har inte så mycket gemensamt. De här vännerna som jag nämner här har varit min mans och mina gemensamma vänner. Sedan är det de vännerna som endast jag umgås med...där relationen har blivit lite sisådär pga att jag har backat för det har alltid varit jag som tagit kontakten eller att jag har varit mer i behov av vår kontakt än vad de har varit därför att de har andra vänner som är de närmare än vad jag är. Det innebär att det blir inte en jämbördig relation..jag tycker om dem...men jag vill inte vara ett andrahands val. Så därför försöker jag backa för att inte bli så sårbar..det innebär att det blir ganska tyst...och lite ensamt...och det är även då som jag gärna har tagit till alkohol. Det här är även något som min terapeut och jag pratat om att stå ut i ensamheten utan att skicka sms utan att dricka alkohol. Jag började därför min målarkurs, gick på viktväktargrupperna, gick till Friskis...men nu finns ju inget att detta pga Coronan.
Känner att jag har skrivit väldigt ryckigt, rörigt men nu orkar jag inte skriva om ..hoppas att ni hänger med för det jag vill komma fram till att med detta i mitt bagage...att mitt arbete inte kommer vara som tidigare (kommer inte arbeta som kurator men är anställd på habiliteringen har dock titeln kurator) att fritiden är som den är ..det bidrar till att jag känner mig ensam och uttråkad...och det är då tufft att även sluta dricka alkohol i allt detta...så det är ju inte konstigt om man är ledsen...idag har jag tänkt flera gånger att jag ska köpa alkohol imorgon...men jag vill inte det för det är inget som kommer bli bättre av det...och jag har många saker inplanerade med läkare och psykolog som ska hjälpa mig att klara av det här...så det gäller verkligen att hålla sig över ytan.
Det här blev långt...osammanhängande kanske...men så får det bli..klockan är ändå 23.40 och om sex timmar ska jag upp igen.
Tack för att ni finns...jag behöver er:)
Att behöva andra
Är faktiskt helt okej och jag tänker också att du nog inte hade gett uttryck för det om du hade druckit idag. Jag ser en strimma solljus från dig, och att det finns så mycket vilja, försök och önskan om att det ska bli bättre. Stora saker i rörelse.
Vi är ju här och vi är många som tror på dig. ?
Godmorgon Varafrisk ?
Känner att du behöver mycket kraft och energi för att klara denna måndag utan alkohol!
Har läst ditt inlägg nu på morgonen och det är varken ryckigt eller rörigt.
Jag förstår ganska väl hur och varför du hamnat i utmattning och tagit till alkohol som lugnande medicin.
Men på det viset du skrev igår kväll så verkar du redan ha kapitulerat eftersom du redan i tanken planerar att dricka idag..
För det är när du kommer till jobbet som det händer något.
Och då är det kört menar du?
Men det behöver det absolut inte vara!
Du måste bara hitta din inre kraft och välja att INTE dricka!
Kan du ta denna dagen och tänka:
Klarar jag denna dagen då är det fyra dagar, sedan får vi se...
Hur länge sedan är det du höll fyra dagar?
Tänk att din kropp mår jättebra om du inte ger den alkohol utan något annat som är gott att dricka!
Bestäm dig för att göra något helt annat än du brukar efter jobbet.
Jag ska sända dig tankar hela dagen med mycket positiv energi och hålla tummarna för att du ska lyckas! ??
Kramar ???
Sänder styrka att klara denna
Sänder styrka att klara denna dag.
Fakta, fakta, fakta
Först när jag till hundra procent förstod att det är alkoholen som faktiskt skapar min ångest och dåliga mående så kunde jag välja bort alkoholen helt. Intellektuellt och känslomässigt.
Styrkekramar i massor ?
Varafrisk
Tycker som FinaLisa skrev. Gör något helt annat efter jobbet, och vad du än gör, åk INTE till Systembolaget i dag.
Kram
Kära du!
Läser ditt inlägg från i natt. Du är inte ett dugg rörig eller ostrukturerad. Förstår mycket väl. Både det du skriver och varför du hamnat där du är. Jag sällar mig till de andra och hoppas innerligt att du kan ta det som en utmaning att INTE gå till Systembolaget i dag. Du behöver bara bestämma dig för i dag. I dag går du inte dit. I dag dricker du inget. I morgon tar du ett nytt beslut. STYRKA till dig!
Kram!
Jag också
Tänker på dig i dag och hoppas att du klarar utmaningen att inte svänga förbi Systemet i dag.
Jag tror på dig.
Varm kram
???
???
Det är pinsamt men.....Det blev alkohol idag....sovit dåligt inatt och väldigt ledsen under fm på jobbet? Måste prata m min chef imorgon ang hur jag kan hantera situationen på jobbet just nu??
Jag är ändå positiv och känner att jag är på G...så jag räknar nollor i loggen/börjar på dag 1 igen imorgon....
Känner mig ändå så förhoppningsfull??❤️
Ny dag, nya tag
Hoppas du orkar hålla i. Ska tänka lite extra på dig i em när du rattar raka vägen hemåt. ?
Kram
Idag är jag hemma från jobbet
Idag är jag hemma från jobbet...måste få ordning på all oreda i min hjärna...har tagit en promenad med min hund vid vattnet..det är verkligen en lisa för själen:) Här, där jag bor skiner solen idag och det är alldeles ljuvligt!
Även om jag inte lyckades få till fyra dagar i rad så har jag trots allt många fler alkoholfria dagar eller nollor som det blir när man registrerar i loggen vilket känns skönt! Att vara hemma när det är mycket i hjärnan som rör gör det lättare för mig att få till en ny alkoholfri dag. Det är så många saker som jag har tagit itu med så jag måste få lite ordning och struktur på det hela. Jag tänker att jag måste hitta ett nytt förhållningssätt på jobbet eftersom det ser så annorlunda ut för min del och det beror inte endast på Coronan. Det beror ju på att jag är lasad och blivit tillsvidare anställd men har ingen tjänst. Har fått några arbetsuppgifter men som är så ostrukturerade på ngt vis och kan inte heller bli på ngt annat vis. När jag jobbar med patienter och föräldrar så vet jag vad mitt arbete innebär men nu ska jag inte gör det längre. Jag måste därför som jag skrev hitta en annan struktur på mitt arbete för att hålla mig över ytan...för är inte min dag bra på jobbet så triggar den än mer att åka till systembolaget efter jobbet.
Var hos tandläkare i tisdags och har nu fått övningar som jag ska göra pga problem med käkarna vilket är till största del kopplat till oro/dåligt mående. Mitt grundläge är att vara spänd..jag vet inte hur det känns att vara avslappnad...Har bokat in tid på taktil massage eftersom jag svarar bra på det. Har fått tid för digitalt vårdmöte med psykolog och läkare när det gäller internetbehandlingen. Ska även ta två blodprover på vårdcentralen kopplad till denna behandling. Dessa prover är markörer för att kunna se hur hög min alkoholkonsumtion är. I måndags fyllde jag i ..jag tror att det var fem olika formulär..kring hur mycket jag dricker, mående mm mm. Det är verkligen skittuftt att fylla i dessa formulär...för det är liksom bara att blotta sig...och det är även en påminnelse om vart är det jag befinner mig någonstans.. och hur hamnade jag här..och jag blir ledsen. Jag känner mig samtidigt väldigt stark och modig som vågar ta itu med detta..som vill förändra mitt liv. Men, det var ju inte över en natt som jag hamnade här och det kommer även ta sin tid att ta sig ur det. Fast jag längtar till att styra över mitt egna liv...Har berättat för mina barn om behandlingen..min man...och jag förstår för vilken gång i ordningen vet jag inte...men jag förstår att jag måste sätta mig själv i främsta rummet...och jag har egentligen tiden till att göra det. Det handlar bara om att tänka om..att lära mig det.
Har förstått vad detta forum betyder för mig..jag kan ju inte berätta för någon annan om denna resa..om behandlingen..tiderna...blodproverna..men ni finns ju..tack och lov för det!
Ha det fint:)
Bra energi?
Varafrisk, jag tycker du kämpar på riktigt bra. ?
Du har insikt och handlingskraft att ta kontakt med människor som kan hjälpa dig att komma på rätt köl igen.⛵
Att bryta ett alkoholberoende är ju en process och ett arbete som ska genomföras, du får se det som en investering i dig själv.
Du har så mycket att vinna!
Och tänk vad kul det skulle vara om vi skulle träffas på en danskurs nästa år!???
Lycka, mod och framgång önskar jag dig!?
Kram ?
Ja...FinaLisa det är
Ja...FinaLisa det är verkligen en investering i sig själv??och jag har inte gett upp. Det finns bara ett mål och det är att bli nykter men det är en liten krokig väg dit?
Ja tänk va kul det skulle vara om vi sågs på Billströmska ..å fick dansa och njuta??????
Vet att du har haft det tufft men hoppas att det är bättre??
Ta hand om sig
Ja, det är viktigt. Bra att du har börjat investera i dig själv nu. Förhoppningsvis kommer kampen att bli lite lättare när du mår bättre i grunden.
Kram
Fredagförmiddag och solen
Fredagförmiddag och solen skiner...snart blir det en promenad med min hund längs stranden igen...där hämtar jag kraft..ibland sätter jag mig ner på en bänk och sänker axlarna..ser till att jag sitter på hela rumpan inte i luften...å det är ljuvligt oavsett väder!
På fredagar brukar det vara svårt att inte dricka alkohol eftersom då kommer "längtan-efter-fredagsmyskänslan" som är så förknippad med lite bubbel, lite vin...den känslan är på något vis nästan lika självklar som alla de där vanorna man har och gör rutinmässigt. Det är bara det att denna känsla har jag brottats med under så många år...så det blir ju aldrig det där myset..det är ju liksom kört för länge sedan. När jag dricker alkohol har jag alltid en begränsad mängd hemma för att jag ska kunna köra bil och arbeta dagen efteråt..när det är fredag och lördag brukar det finnas lite mer men ändå begränsat för då ska jag inte jobba dagen efter eller köra bil så tidigt. Förra fredagen drack jag ingen alkohol då var det även lättare eftersom systembolaget var stängt. Fast det var en himla go känsla att kunna se Let's dance och komma ihåg hela programmet efteråt..att kunna sitta och sticka ...och vara klar i knoppen. Jag ska köra på den banan även idag men det går inte utan ansträngning...måste fylla dagen med positiva saker. Är hemma från jobbet idag också..ska åka till handelsträdgården och köpa lite tomatplantor, ngn annan planta, fröer och blommor att sätta på bordet. Längtar tills vårt kök blir klart för nu är altanen fylld med skåp så jag kan inte göra den vårfin men tids nog så kommer jag kunna göra även det.
Jag tänker att det är olika vägar som har bidragit till att vi som är här på forumet har hamnat i ett missbruk/beroende och det är även olika faktorer som bidrar till att vi kommer ur det här.
Som jag har skrivit tidigare har jag gått i terapi under flera år...och först vid 57 års ålder har jag kunnat säga högt att jag har aldrig haft en grundtrygghet inom mig...jag har varit medveten om det under flera år men att säga det högt...alldeles för tufft för då är det liksom sanningen. Jag har haft en massa samtalskontakter under åren och jag förstår ju nu varför...en otroligt sökande på bekräftelse...att duga. Jag förstår också att jag genom åren haft kortare anställningar, inte hittat rätt...det har funnits och finns en stor rädsla för ensamheten. Men vid nästan 39 år började jag på socionomprogrammet..mina barn var tre och sju år..jag pendlade två, tre dagar i veckan till högskolan. Det tog drygt fyra timmar sammanlagt..först åkte jag buss en halvtimma för att byta till nästa buss en halv timma och sedan tåget 45 minuter. Jag slutade motionera och jag slutade sjunga i kör. Jag prioriterade först familjen och därefter studierna. Satt varenda helg och pluggade. När jag var 42 år var jag färdig socionom och jag var väldigt stolt över mig själv! Att jag vågade satsa på utbildningen berodde på en fantastisk studievägledare på Komvux där jag hade läst under några år för att få upp betygen. Det var han som pushade mig för jag hade aldrig trott att jag skulle klara det. Flera i bekantskapskretsen sa "kvinnor i medelåldern som utbildar sig och lämnar sina män", "ska du bli akademiker nu?"...min syster tyckte att jag svek mina barn men faktum var att jag var nog hemma mer med barnen när jag pluggade än om jag hade arbetat. Och jag hade ett fantastiskt stöd av min man.
Jag har aldrig satt mig särskilt högt..aldrig trott att jag är förmer än någon annan men jag är mycket insiktsfull när det gäller mitt alkoholmissbruk. Jag tänker att hade jag haft en grundtrygghet inom mig och en tro på mig själv...så hade jag kanske klarat de tuffa åren (dryga tio år) utan att ta till alkohol...men man vet inte och det är ingen idé att spekulera i det. Då fanns det ångest före alkoholen hade blivit ett problem men jag lärde mig dämpa ångesten med alkohol. Idag ser situationen helt annorlunda ut och jag vet att det är alkoholen som står bakom de jobbiga känslorna, bakom ångesten...men likväl är det en kamp kring det här med att sluta...för jag har ju utvecklat ett starkt beroende...men jag har inte gett upp och jag kommer att klara det!
Pratade med en sköterska på sömnmedicin och jag berättade om allt vad jag håller på med kring tandläkarbesök, läkarebesök och internetbehandling...Hon sa..."var inte hård mot dig själv...se dig i spegeln och säg fasen vad jag är bra". Jag tänker inte på att jag är hård mot mig själv, att jag dömer mig själv men det är många som säger till mig att inte vara hård mot mig själv...så jag får väl se till att var lite mer varsam. Om jag inte hade velat bli nykter så hade jag inte blottat mig för så många som jag gör då tänker jag på professionella kontakter..att ta blodprover...prover som visar vilken alkoholkonsumtion man har, fylla i dessa formulär. Man känner sig väldigt liten när man gör detta...fast egentligen är man ju så stark...ska försöka behålla den känslan inom mig!
Till er alla så önskar jag en fin fredag:)
På rätt väg
Det är så bra att du reflekterar över ditt liv och hur det har blivit som det har blivit.
Intressant att få ta del av din historia. Jag vidareutbildade mig också vid samma ålder som du och med småbarn hemma. Även om det var jobbigt ibland tror jag att vi hade nytta av vår livserfarenhet på högskolan/universitetet.
Tycker att du har varit klok som har fortsatt att söka stöd genom livet. Att inse att det finns hjälp att få är en styrka. Även om det kanske inte alltid känns så tycker jag att du har kommit långt. Och nu har du börjat investera i dig själv även i vardagen.
Önskar dig en fin helg och hoppas för din skull att du orkar stå emot ett eventuellt sug. Tänk på känslan att vakna utvilad och utan baksmälla. Att må så bra det går.
Kram till dig
Du är bäst!
Allt du gör Varafrisk för att komma till det läge i livet där du vill vara, det är ett oerhört arbete som bara kan göras om man har självinsikt, vilja och kraft! I detta ska du hålla dig själv mycket högt.
Kram!
Känner så igen mig i dig...
...känslan av ensamhet. Att aldrig varit grundtrygg. Studera med barn (blev klar med en treåringutbildning förra året). Altanfix. Tomatplantor. Stickning. En förstående make. Byte av jobb. Känsla av att inte hitta rätt. Att känna sig liten fast man borde känna sig stor.
Allt detta känner jag igen i dig. Och det betyder ju att vi inte borde känna oss helt ensamma ändå tänker jag.
Jag ser detta varje dag i detta forum, gemensamma drag, tankar och känslor. Alla tankar om att duga och räcka till. Att vilja mer, men inte orka.
Du har tagit fantastiska kliv framåt mot nykterheten. (Där skiljer vi oss åt, för jag har aldrig varit ärlig i något formulär jag fyllt i eller pratat med någon inom vården. Jag har varit för harig där).
Tyckte så mycket om hur du beskrev hur du satt där på stenen vid sjön med din hund..med båda skinkorna mot stenen och inte i luften. Ibland behöver man se till att landa FYSISKT också, inte bara psykiskt ju.
Kram
- - ?
Tack för svar och pepp!!
Tack för svar och pepp!!
Honungsblomman..jag vet inte om jag var så himla ärlig i början...men eftersom jag har högt blodtryck så går jag på årskontroller på vårdcentralen...då man tar flera olika blodprover bla leverprov då man kunde se att de var ngt förhöjda. Jag kände att jag kunde inte ljuga utan berättade som det var dock kanske inte hela sanningen då. Det var ingen läkare som följde upp mig då men min läkare som nu är föräldraledig hon har återkommande bokat in mig antingen via besök el telefonsamtal för att återkommande kolla mina levervärde. Hon har även tagit ett prov som jag inte har känt till men som jag nu fick reda på att hon har tagit eftersom internetbehandlingen som jag ska gå vill att jag ska ta två prover (vilka jag ska ta på torsdag)och jag frågade vårdcentralen om de har tagits. Det ena provet hade tagits och detta prov kan visa om man har hög konsumtion. Min läkare har sagt att hon kan se att jag har hög konsumtion men jag trodde att det berodde på att levervärdena var förhöjda. Specialistsjuksköterskan sa att hon kunde förstå att min läkare tyckte det var högt eftersom hon jobbar på en vårdcentral men på en beroendemottagning upplever man det inte lika högt. Jag tänker att det beror väl på vilka patienterna är. Jag tänker att det som borde fått mig att sluta dricka alkohol vore givetvis för att jag vill ha ett bra liv med allt vad det innebär men den fysiska hälsan. När jag läser om hur alkoholen bryter ner kroppen så blir jag väldigt rädd...men grejen med alkohol är att den är så förbaskat lömsk....så man kan vara frisk för att sedan få besvär med både det ena och andra samt allvarliga sjukdomar..och det är så läskigt! Det skrämmer mig ...men lik förbaskat har jag fortsatt dricka.
Nu till ngt annat ...skrev senast att jag är så insiktsfull...men så insiktsfull är jag inte utan att jag igår drack alkohol på ett vis som jag gjorde för så många år sedan och som jag aldrig någonsin vill uppleva mer igen. Veckan som har gått har inte varit bra men när jag har druckit har det inte varje gång varit för att dämpa ångest utan det har liksom bara blivit och kanske delvis beroende på att jag ska börja behandling nästa vecka. Hur som helst så var min son hemma igår och hjälpte min man (oss) med köket. Min son har inte varit riktigt på humör den senaste tiden känner jag. Jag har tänkt när han var yngre att han hade ADHD därför fått kämpa mer med sitt humör. Eftersom det var alltid jag som satte gränserna när han var i tonåren var det ofta jag som fick alla utbrott mot mig. Så igår när jag bara ställde en fråga till sonen så svarade han väldigt tråkigt vilket gjorde mig väldigt ledsen. Mina tankar hade väl tidigare kretsat kring om jag skulle köpa alkohol..men de blev starkare. Även min dotter och svärdotter var hemma. Satt inte med och åt mat utan jag åkte iväg och köpte alkohol, blommor och mat. Vet faktiskt inte hur jag tänkte..tänkte inte alls. Började dricka i smyg..fast då var stämningen bättre. Vi grillade och tjejerna gjorde sallad. Jag kunde dricka öl i smyg och så lite fröer. Till slut var det middag...det var bra stämning...jag sa ngt till min son som inte var menat som kritik men som jag som mamma mycket väl kunde förstå att han skulle ta det som kritik. Och då kom en väldigt tråkig kommentar till mig...det blev tyst vid bordet...och jag gick ifrån..hade en liten flaska vin kvar...tog den...och gick och satte mig i ett skogsparti nära där vi bor...satt och drack vinet och grät...och grät. Det här hände ofta för kanske tio år sedan..då min son mådde jättedåligt och var i tonåren...var tuff i sina ord mot mig...jag kunde inte hantera det...det slog direkt på min dåliga självkänsla..jag dämpade känslan med alkohol..blev kaxig och sa ngt till min son som gjorde honom ledsen och han sa ngt ännu mer tråkigt till mig...och jag gick iväg och drack ännu mer. Jag vaknade vid två..gick på toaletten och tog en huvudvärkstablett..gick och la mig igen..somnade och vaknade vid 8.30 och mådde så dåligt...bakis, trött och ångerfull.
Vill aldrig någonsin sjunka så lågt igen...ALDRIG...så hemskt...jag vet inte varför jag tillät mig och sjunka så lågt??? Det var många år sedan som jag sjönk på det viset...och jag som är insiktsfull.
Nej, nu får det verkligen vara nog! Min son har varit här idag igen..vi har pratat lite grann...och stämningen har varit bra. Min dotter och jag har pratat...åkte bil..hon pratade om igår...att hon blev drabbad som bara ville mig väl..att jag stängde ute henne. Jag berättade för henne om att jag hade druckit alkohol...att jag har allvarliga problem...och jag grät. Jag tänker berätta för min son en annan dag lite mera om mina alkoholproblem när han är mer tillgänglig och lyssna. Nu är han helt fokuserad på kök som tur är.
Tror att det ska bli en bra vecka..nu är jag som du Vinäger...men jag tror att det ska bli en bra vecka. Har reflekterat över min nya jobbsituation hur jag kan förhålla mig till den så jag inte dippar då blir risken med alkohol större. Imorgon ska jag med vår hund till "djursköterskan", på tisdag ska vi ha personalfest dvs vi ska vara i Stadsträdgården om det är fint väder så vi kan sprida ut oss och hålla avstånd (det är aldrig alkohol på våra sammankomster vilket är så himla skönt), onsdag - massage, torsdag provtagning och på fredag samtal med psykologen på internetbehandlingen.
Det här blev väldigt långt men så fick det bli...har varit låg idag...men är nykter!
Önskar er alla en fin vecka!
Tufft
Det är så inprogrammerat i dig att alkohol ska lösa dina problem. Problem som du egentligen inte kan lösa. Man får tycka olika, men man får inte kalla varandra idiot eller liknande.
Varje gång du dricker så, fast du verkligen inte vill egentligen, så stampar du på din självkänsla.
Du måste se dina motgångar som lärdomar. Varför blev det som det blev? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gör jag nästa gång det sker? Reflektera, analysera, planera annorlunda.
Hoppas att du får en toppenbra nykter vecka!
Kram ?
Hej Varafrisk
Jag hoppas verkligen du ska bli fri från alkoholen men jag blir lite fundersam när jag ser hur mycket du har planerat nästa vecka. När jag slutade så var det 100 procent fokus på en enda sak. Att inte dricka, allt annat gick bort. Jag tror att du måste gå tillbaka till basic, dvs tänka efter om du verkligen vill sluta och ta ett riktigt skarpt, benhårt beslut. Och därefter fokusera stenhårt på att inte dricka.
Det kommer bli svinsvårt annars.
Håller tummarna för att det går bra för dig❤️
Kram
Blir alltid glad över att få
Blir alltid glad över att få svar/kommentarer på mina inlägg?? Det bidrar t att jag funderar en runda till
AndraHalvlek det är sant som du säger att hjärnan är inprogrammerad på alkohol vid problem. Men på det viset som jag
drack igår var väldigt länge sedan som jag drack...jag dricker nog mestadels idag av ren vana..givetvis av ångest, ensamhet oxå och tristess..men mycket en vana. Och jag lovar dig alla de frågor som du har skrivit att jag ska ställa jag har ställt dem många gånger...jag är en överanalyserande och reflekterande människa...tänker som en tok?
Men...nu när jag ska börja min behandling ...så vet jag ännu mer om mig själv min problematik/fallgropar genom att jag har skrivit här samt att haft kontakt m min rådgivare här...som jag kan berätta om.
Torn...när det gäller att ta beslut så ja..jag tror på det. Mitt förnuft tänker nykterhet t 100% och min känsla kanske 85-90%...jag undrar om det är så att det måste vara 100% på båda ställena?Det ligger nog mycket i det samtidigt säger forskningen att somliga personer lyckas bättre om man inte säger att det är för evigt. Jag vet iaf att dricka alkohol funkar inte för mig nu kanske är det så att hjärnan inte fattat det.
Jag kan förstå att du tycker att jag har mycket men det som händer i veckan fyller på m energi. Tanken före Coronan var att fylla min tid m fler aktiviteter för att det inte skulle finnas plats för alkoholen. Jag hade mycket tid före Coronan nu ännu mer tid...jag får för lite stimulans och blir uttråkad.
Imorgon ska jag bara få lära mig lite mer om hur vår hunds status är just nu. Tisdagem ska jag bara umgås m mina kollegor...ett härligt gäng. På onsdag massage för att minska oro och spänningar i min kropp som gör att jag får besvär m käkar och huvudvärk. Torsdag ett snabbt blodprov som är en del i min behandling mot nykterhet vilket även psykologsamtalet är på fredag. Så jag ser verkligen fram emot allt detta. Jag berättar sen hur det har varit/har gått!
Sovgott och Godnatt??
Hej!
Hej!
Jag som ska börja internetbehandling är nyfiken hur ni andra haft kontakt med vården? Dvs kolla olika värden mm.
En annan faktor har varit vikten ...är det ngn som har gått upp i vikt pga alkoholen...för det har jag gjort...en hel del?
Behandling
Hej Varafrisk! Samma dag som jag blev medlem här tog jag även kontakt med en beroendeklinik. För mig var det hängslen och livrem som gällde. Jag ville dessutom ha möjlighet till medicinering om det skulle bli tufft. Hade mitt första möte där 5 veckor senare med sköterska. Tog blodprov och kort därefter möte med läkare. På kliniken har de varit öppna för hur jag vill ha det med möten. Jag har valt ganska glesa möten med sköterska och tog även nya blodprov för en månad sedan. I augusti kommer jag att träffa läkare igen för "6-månaderskontroll". Jag får fundera till dess om jag vill ha fortsatt kontakt med dem eller om jag kanske kan släppa det då. Jag har även gjort programmet här, men ingen internetbehandling. Tycker internetbehandling verkar bra! Forumet har varit den absolut viktigaste kontakten för mig. Men även beroendeklinikens möten har sina poänger. Man är efterfrågad av någon IRL som har uppdraget att kolla hur det går. Regelbundna blodprov är också bra och har taggat mig när det känts lite svårt. Någon medicin har jag inte behövt.
Jag har säkert upp några kilon under åren, säkert bl.a. p.g.a. alkoholen. Har inte tappat ett gram sedan jag slutade. Men det är för mig en bifråga som jag inte tänker lägga vikt vid nu. Om någonsin. Viktigast är nykterheten och att jag äter allmänt sunt och motionerar lagom. Där pressar jag mig INTE.
Som du kämpar, Varafrisk! Beundrar dig!
Kram!
jag drack min sista alkohol
jag drack min sista alkohol på påskafton och har sedan dess gått ner 5 kilo! Det beror nog inte bara på alkoholen utan också på att jag nu tänker mer på hur jag äter. Förr var det väldigt lätt att ta lite ost och kex tillsammans med en box vin, men nu blir det på ett annat sätt!
Vård och vikt
Först av allt, heja dig. Vad du kämpar, Varafrisk. ?
Den enda jag berättat för, utom min man, är min husläkare. Det är nu ett och ett halvt år sedan, när jag nådde min botten. Jag fick då Naltrexone och ett återbesök ett par månader senare. Vid detta mådde jag bra och var nykter. Han frågade om jag ville lämna ett prov, men eftersom jag varit helvit en längre tid tackade jag nej.
Sedan dess har jag inte haft någon kontakt med vården angående detta. Så de tror väl att allt fortfarande är ok...
Naltrexonen tror jag har hjälpt mig att ändå kunna hålla en viss balans i mitt drickande. Jag menar inte på något sätt att det är normalt eller ofarligt, men det har ändå inte på långa vägar varit så illa som det var november 2018. Att läsa tillbaka är inte roligt kan jag säga.
Vad gäller vikten så har jag helt klart gått upp massor av flera års missbruk. Har alltid varit smal fram till 45-årsåldern. Sedan kan jag se hur kilona har ökat i takt med A-intaget. Jag rullar inte fram, men väger för mycket. Ja, du har ju sett mig... ? Glädjande nog svarar kroppen hyfsat snabbt när jag håller igen.
Hoppas verkligen att du får känna belöningen av att tappa några kilon. Visst, det är en förstås en bisak jämfört med alla andra hälsovinster, men det är ofta en sporre i vår fåfänga tid. Alla, anledningar till att sluta/hålla uppe/minska intaget är bra.
Önskar dig lite framgång nu, det behöver du. Visst, det är bara du själv som med hjälp kan ge dig den, men jag vet också att det inte är bara...
Kram till dig
Vård och vikt
Jag beundrar er som är öppna om alkoholismen gentemot vården. Förutom min familj som nu vet (sedan denna vecka) har jag inte vågat öppna mig för någon, allra minst vården. Det är nog mitt idiotiska kontrollbehov av att inte visa mig sårbar och rädsla och skam som bidragit till det. Så, all cred till dig för det!
Angående vikten är min nuvarande övervikt klart kopplad till alkoholen. Jag tror iofs att man måste ta itu med alkoholen först och inte ha så mkt fokus på vikten. Men jag har märkt att en lågkolhydratkost hjälper mot både mat- och alkoholsuget. Så det är vad jag försöker med nu. Nån annan som har denna erfarenhet?
Kram och lycka till med behandlingen ?
Tack Varafrisk!
Tack för dina fina kommentarer i min tråd! Jag blir rörd av att läsa
att du vill komma dit jag är nu.❤️ Jag hoppas och tror att du kommer
göra det, på ett eller annat sätt.
Vad gäller viktnedgång så blev jag jättemotiverad efter två veckors nykterhet
och började äta rätt och träna och gick snabbt ner ca 5-6 kg. Nu ligger jag
kvar på samma vikt, men är nöjd ändå.
Kram
Hälsa och vikt..
Min vikt steg absolut tillsammans med alkoholintaget. Håller med de andra att hälsan går så klart först men för mig har viktnedgången i samband med a-stopp hjälpt mig mycket. Jag hatade att se min svullna kropp och rödmossiga ansikte. Jag har framförallt börjat att röra på mig mer och tänker mer på vad jag stoppar i mig. Jag har minskat 8 kg nu på 2 1/2 mån och det gör mig motiverad! Kämpa på och ta den hjälp du kan få så kommer du lyckas galant! Kram Rosa
Tack ALLA för era svar känns
Tack ALLA för era svar känns så himla gott!!
Ja...mina vänner imorgon börjar första steget på behandlingen..ska ta prover på vårdcentralen 7.40. Hoppas remissen fr Sthlm har kommit fram och att de kan ta proverna. På fredag kl 11 har jag ett videosamtal med psykolog. Vill inte prata med psykologen på jobbet därför åker jag hem. Får skylla på att jag måste vara hemma för att någon ska lämna ngt i samband med vår köksrenovering. Hatar att ljuga!! Det här är det svåraste...skulle så gärna vilja berätta för kollegor...säga "vet du...nu ska jag få hjälp med mitt alkoholmissbruk"...självklart kan man det...men jag känner att jag är inte där...å jag är så glad och stolt över mig själv att jag har tagit det här steget...men jag kan inte berätta det för mina kollegor...fast mina barn och min man vet...och ni:)
Torn...du var så klok och sa ngt om att jag verkade ha för mycket inbokat i denna vecka...en mycket klok tanke. Vad jag behöver tänka på i nuläget är de olika kontakter som jag har och vad jag behöver prioritera...är en fena på att ha mycket på gång och så blir det inte ngt med ngt... Eftersom jag inte har börjat internetbehandlingen ännu så vet jag inte exakt vad det kan innebära.
Kanske får jag bestämma mig att jag kan inte vara här på forumet eller kanske att jag kan vara här en dag i veckan eller vad det nu kan vara. Hur som helst på ngt vis bestämma hur min kontakt med forumet ska vara.
Väntar på att få komma till sömnmedicin...och det är liksom bara att vänta...inget jag kan göra något åt i nuläget. Har fått övningar från tandläkaren som jag ska göra fyra gånger per dag. Hon ska ringa mig om några veckor och därefter inbokat besök. Har tidigare gått på workshops m Viktväktarna en gång per vecka fast nu är det digitalt. Var på taktil massage idag vilket jag svarar bra på.
Så min tanke är att gå in i internetbehandlingen under tre månader beroende på vad det tar i tid och energi försöka ha en plan kring kontakten med forumet. Skriva i loggen på alkoholhjälpen. Väga mig en gång i veckan. Göra övningarna med mina käkar fyra gånger per dag (tar ca 5 minuter varje gång). OCH...sitta ner...lyssna till mitt inre...inte glömma av..att jag har alla möjligheter i världen att bli nykter...att bli lite lättare...att bli mer rörlig...och att ha kul...och att leva!!
Ang vikten...så...har alltid var smal...men har inte riktigt förstått det...varit smal och smidig. Men så började jag högskolan...pendlade fyra timmar per dag...och eftersom jag satsade på mig själv med utbildning så slopade jag träning och körsång..började gå upp i vikt...därefter... ja ni vet...tonårsproblematik, många som dog, sjukdom och jag började självmedicinera mot ångest. Jag drack ju inte vin el öl utan ngt tilltugg...helt plötsligt var jag uppe i 101 kg...jag med mina 164 cm. Jag kände verkligen inte igen personen som jag såg i spegeln...endast rösten. För kanske sex, sju år sedan gick jag ner 20 kg...först 10 kg och därefter 10kg...Var nere på ca 80 kg...Skulle aldrig någonsin gå upp i vikt igen. Men för fem år sedan blev min man sjuk i matstrupscancer på tre veckor rasade han 11 kg..innan han blev sjuk vägde han ca två kg för mycket...medan han gick ner så gick jag upp..tröstdrack och tröst åt...och så fortsatte det. Nu väger jag 94,7 kg idag...om jag slutar med alkohol så kommer det bli så mycket bättre för med alkoholen äter jag mer..
Så....jag är verkligen väldigt hoppfull inför denna internetbehandling men även så nervös...tänk om jag inte lyckas. Det är så många utav er som säger att man måste bestämma sig....det är ett kaos i min hjärna...men jag orkar inte dricka alkohol längre...för jag blir så trött och jag lever inte det liv som jag vill leva.
Stor kram till er alla:)!!
Glömde skriva...
Glömde skriva...
Vinäger..jag minns dig så tydligt från träffen i februari...och vad jag såg då och vad jag minns är en så vacker kvinna..så spred sådan energi och glädje omkring sig...och jag minns dig Charlie70..oxå så vacker...och jag minns även din dialekt...där min mamma hade sitt ursprung...minns dig FinaLisa..så vacker...och att vi pratade om Billströmska och du om en målarkurs….jag minns även er andra som var på träffen...men det är mest ni som jag har nämnt här som har skrivit i min tråd och jag i er...Nu skulle man ju verkligen vilja ha er här..och bara myst ihop!!
Kram:)
Håller med dig? ?
Varafrisk, jag hade också gärna haft en mysig dag ihop med er från träffen!
Vad skönt det hade varit att bara få babbla och skratta och gråta med för den delen?
Och att jag inte behövde tänka på när tåget skulle gå..?️?
Håller tummarna för att allt ska gå din väg idag!
Kram ?
Hoppas och tror att allt kommer gå bra <3
Jag håller också tummarna att allt ska gå väl. Tycker du är enormt stark som tar tag i allt. Sänder stora kramar din väg.
Tack för att ni håller
Tack för att ni håller tummarna för mig?
Just nu känner jag mig allt annat än stark. Känner mig så ledsen. Vet inte riktigt vad min ledsenheten kommer ifrån. Beror det på mitt alkoholmissbruk? Jobbsituationen? Coronan? Hur som helst om jag inte dricker alkohol så är det lättare att veta. Är så orolig för att jag inte ska klara behandlingen?men längtar t mitt samtal m psykologen imorgon. Vet inte om jag ska sitta i bilen eftersom vi har en kakelsättare hemma i huset vid den tiden när jag ska ha samtalet. Känns knepigt att sitta i ett rum hemma och prata m en psykolog om mitt alkoholmissbruk när det är en man i köket och sätter kakel?
Ofta är det ju så att om det är tungt privat så behöver det vara lättare på jobbet och vice versa men när det är det på båda ställena blir det oerhört tungt. Som jag berättat tidigare har jag blivit lasad men har ingen tjänst vilket innebär att jag inte träffar patienter/föräldrar ska jobba med lite administrativa saker men det blir SÅ tråkigt och SÅ långsamt och det känns som om jag befinner mig i någon slags bubbla precis som det är med Coronan. Å då är det så lätt att ta till alkoholen...?
Men jag vill så innerligt klara det här och leva mitt liv...vill cykla, läsa, gå längs vattnet, greja i trädgården mm..då tror jag att jag klarar både jobbet och Coronan bättre.
Kram t er alla?
Din tid nu ?
Se det som en gåva att det är lugnare på jobbet just nu. Se det som din tid och möjlighet att tänka och göra nykterhet 24/7.
När det blir intensivare på jobbet har du pga din nykterhet mycket större möjligheter att fokusera på jobbet.
Mötet med psykologen imorgon blir kanon. Det känner jag på mig. Och min yngsta dotter brukar säga ”Mamma, du har alltid rätt”. Och jag väljer att tro henne ?
Självklart ska du sitta i bilen och ha mötet. Du måste känna dig helt fri att prata fritt ur hjärtat ❤️
Kram ?
Tänker att jag måste
Tänker att jag måste förtydliga gällande min tjänst?
Det är ju inte så att jag har det lugnare pga Coronan el ngn annan dipp. Anledningen t att jag har det lugnare är att jag är övertalig. På den arbetsplats där jag arbetar ska det vara två kuratorer men nu är vi tre och jag är övertalig därför jobbar jag inte som kurator i den benämningen att jag har patienter. Så det kommer inte bli mer intensivt..
Jag tänker att så småningom kommer ngn sägas upp inom mitt område vilket innebär inte nödvändigtvis att det blir jag.
Kram?
Så skönt...ingen alkohol
Så skönt...ingen alkohol idag??
Känns verkligen bra...och imorgon blir det heller ingen alkohol??
Tar en dag i taget??
Idag var min son hemma och hjälpte oss med köket. Nu känns det riktigt kul med ett nytt kök...det kommer bli snyggt??Men när vi satt och drack kaffe berättade jag om mitt samtal m psykologen på internetbehandling igår.
Berättade att jag har druckit under många år, dricker på vardagar och att jag har druckit utan att han el min dotter förstått det. Berättade om toleransnivån som har stigit under åren. Då säger min son...hade du druckit alkohol när du skickade alla sms t mig? Sen nämner han även min brors och svägerskas namn plus en kompis namn. Under en period skickade jag väldigt många sms när min son var ute på nätterna och inte kom hem. Det hjälpte ju inte att jag skickade 15, 20, 25 eller 30 sms för inte kom han hem ändå men det var oron/ångesten/alkoholen som drev mig t det. Smsen t min bror, svägerska och kompisen skrevs för att jag var arg/ledsen och skrevs under påverkan av alkoholen. Och, nästa dag vaknade jag ännu mer ångestfylld ..nu för tiden skriver jag högst sällan sådana sms. Såg på min son att han tänkte och tänkte...liksom la ihop det ena och det andra å kunde kanske förstå lite grann...å mina tårar rann..för jag skämdes?men det var skönt att berätta.
Men för att berätta om samtalet m psykologen på internetbehandling så kändes det väldIgt speciellt att sitta i bilen på en stor parkering i min stad med Vänern framför mig och ha ett digitalt vårdmöte. Det känns skönt att det är gjort och det gick bra! Massvis av frågor, väldigt lika varandra men vinklade på olika vis. Tog 50 minuter. Vissa frågor gällde om jag hade upplevt det under de två senaste veckorna eller de tre senaste månaderna eller under de 12 senaste månaderna. Frågorna berörde områden som droger, om jag var suicidbenägen, om ätstörningar, om jag hörde röster, såg saker som ingen annan såg, om jag före 15-årsålder hade stulit saker, varit i bråk mm mm och givetvis frågor om alkohol. Det jag gav utslag på var ju alkoholen...På onsdag blir det samtal m läkaren därefter ska de komma fram t om denna behandlingsform passar för mig vilket jag innerligen hoppas att de tycker??
Så idag nykter tack och lov??
Kram t Er alla?
Ps! Har inte orkat att kommenterat i era andras trådar ...men har läst??
Lättnad
Bra att du tog samtalet med sonen. Nu vet han. Och ert samtal kommer nog att fortsätta framöver när han kommit på ännu mer saker.
Men jag förstår verkligen att det var ett jobbigt samtal att ta ?
Skönt att samtalet med psykologen gick bra - och skönt att köket snart är klart!
Kram ?
Sån kämpe du är
Jag läser in; hopp och tro, stret och jobb och massor av vilja.
Är så imponerad av dig, såna stora och viktiga steg du tar, inget enkelt men en väg framåt,
Tänk på att här gör man som man vill, orkar och hinner med att kommentera etc.
Jag tror på dig och tycker du verkar urstark. Kram.
Tack vänner för era inlägg?
Tack vänner för era inlägg?
Har berättat tidigare för min son om mina problem men nu berättade jag lite mer i samband med att jag berättade om internetbehandlingen vilket kändes väldigt skönt??
Idag känner jag mig nöjd över gårdagen att jag var nykter men känner mig ändå väldigt låg. Uttråkad?Brukar alltid se fram emot jobbet på måndagen, att träffa kollegor igen men nu gör jag inte det. Jo, jag ser fram emot att träffa kollegorna men inte den tristess jag känner el ensamhet då jag inte ska jobba m patienter/föräldrar. Hoppas att chefen är på jobbet och har tid att prata m mig. Jag kan fixa och ha det så här t sommaren men efter sommaren måste chef och HR-avd sett över situationen. Att ha en kurator anställd på 100% men jobbar kanske knappt 50% kan ju inte vara särskilt hållbart??
Detta som ni förstår innebär att det blir desto svårare att avstå alkoholen men jag måste på ngt vis hålla mig över ribban att inte välja alkohol utan motion. Mår väldigt bra av att vara ute i naturen..i skogen och vid vattnet??Tänker att om jag fixar måndagen så blir det onekligen lättare att klara tisdagen??
Jag märker att många som skriver här inne ber om ursäkt om man inte är på topp om inlägget blir lite deppigt men det måste det få vara så tänker jag. Eller om man inte skriver i andras trådar..jag bad ju själv om ursäkt om det igår. Visst blir jag glad när någon skriver i min tråd för man vill ju gärna få lite feedback på vad man skriver men ibland får det vara så..att man inte orkar skriva helt enkelt??
Tänker även att det inte är konstigt att man känner sug efter en dag, en vecka, en månad eller mer. ...vi har ju ett beroende. Jag blir mer förvånad över att många beskriver att det går så lätt...men glad för eran/deras skull att det verkligen gör det??? Den svåra utmaningen är ju att motstå suget och om man inte kan motstå det utan faller dit att man kan ta sig upp snabbt igen och det är verkligen ingen dans på rosor?
Jag vet inte om jag är så himla stark ..fast jo..på ett vis är jag nog det. Jag är ganska medveten om vad som triggar mig att dricka. Trots att jag vet att alkoholen för m sig så mycket negativt inte minst för den fysiska hälsan men likväl har jag fortsatt. Så är det ju för det som röker, snusar osv. Anledningen t att man inte slutar beror ju oftast inte på kunskap. Om jag nu får börja m internetbehandlingen så hoppas jag verkligen att jag kan få stöd i att hitta mina fallgropar på djupet för att kunna motstå alkoholen.
Kram??
Samtalet med sonen
Någonstans tänker jag att de där samtalen du nu har med nära och kära kanske är viktigare för dig än alla behandlingar i världen. Självklart behöver du mer, men jag bara vill peka på att du nu gör ett jättestort jobb på egen hand. Sonen verkar ha fått lite att fundera över så när han återkommer med frågor får du en ny chans att prata om det som har varit. Potentiella fallgropar är ju något som är högaktuellt för mig. Att bli nykter är helt enkelt inget dagsverke utan en pågående process under låååång tid. Kanske resten av livet.
Kram!
Precis som du säger Charlie70
Precis som du säger Charlie70 att bli nykter är inget dagsverke utan en lååång process?
Idag blev ingen helnykter dag men jag har i alla fall slagit ut hälften el mer av vad jag köpte. Har känt mig så ledsen idag...pga jobbet...ska maila min chef och HR-specialist ang att få ett möte. Hur ser planeringen ut kring mig för framtiden?
Hade ett samtal m min terapeut i em. Så gott??Det handlar för mig om att stå ut i känslan ..oavsett vad den beror på...gång på gång. Det finns så mycket mer att berätta som jag inte känner att jag orkar berätta just nu..just nu behöver jag mest vänner som gör att jag fixar att stå ut..därför är ni viktiga för mig här på forumet??
Men, om du har fullt upp m dig själv precis som jag..känna inga krav...vill du skicka ett hjärta...en kram...gör gärna det...om du orkar❤️
Ska försöka stå emot alkohol, söka bekräftelse fr vänner ( gör jag ju här?men ni fattar) vill så gärna lyckas m att vara ute i naturen ..cykla...promenera..och när köket är färdigt...satsa på trädgården????
Kram❤️
Släpp det du inte kan påverka
Bra att du hällde ut hälften av det du köpte ❤️ Du ångrade dig halvvägs, och det är jättebra!
Vad säger terapeuten om din situation? Får du konkreta råd av hen?
Jag tänker att det är den konstanta oron för jobbet som framkallar ångest och stress - och som i sin tur får dig att dricka.
Men du kan inte påverka din chefs och hr-avdelningens arbete. De har säkert fullt upp med massa annat coronarelaterat just nu.
Det är ingen lösning att du tänker ”imorgon ringer jag”. För när du ringer riskerar du ändå att få svaret att de inte har tid just nu, och då sitter du där på vänteläge igen.
Det bästa du kan göra tror jag är att skriva ner vad DU tycker och vill med framtiden. Maila chefen och hr-avdelningen samtidigt. Skriv att du är beredd på ett möte närhelst de har tid.
Och sen måste du släppa det. Då ligger bollen hos dem. Var tydlig med det i mailet. ”Nu väntar jag på en mötestid från er”.
Du kan inte påverka hur andra människor beter sig. Du kan bara påverka ditt förhållningssätt till det.
Lägg all din kraft och energi på att må så bra som möjligt just nu. Helst vara här och nu hela tiden.
Lättare sagt än gjort, men med meditation, mindfulness och yoga kan man träna sig på det.
Kram ?
Nu har jag ett inbokat samtal
Nu har jag ett inbokat samtal med min chef och HR-specialist!
Tack för dina råd AndraHalvlek!
Jag visste vilken väg jag skulle gå, att jag ville ha ett möte inom en vecka eller högst två och fick ett möte i nästa vecka. Vet vilka frågor som jag vill ställa och jag kommer ta med mig ngn vid mötet. Ska fråga fackliga representanter först därefter någon annan. Eftersom jag jobbar inom landstinget så sitter facklig representant en bit bort!
Min terapeut som jag har haft kontakt med under flera år och är på väg att avsluta...den kontakten initierades inte pga alkoholproblem även om vi har pratat om detta. Jag vet till stor del varför jag dricker...vad det är som triggar...men behöver förstå ännu mer och hoppas få det av en professionell behandlare på internetbehandlingen. Sammanfattningsvis så handlar det om att stå ut i känslor...oavsett om det handlar om ångest eller glädje. Dvs jag är ledsen..jag dricker vin...solen skiner...jag dricker bubbel...jag har haft tråkigt jag dricker vin...det är fredag...jag tar en öl...
Imorgon har jag tid med läkaren...ser fram emot detta samtal:) Och hoppas därefter att jag får börja internetbehandlingen! Det blir ett nytt samtal i bilen..på en parkeringsplats..kanske samma som i fredags.!
Ha en skön tisdagskväll...där jag bor skiner solen:)!!
Härligt ?
Skönt att du fått ett jobbmöte inbokat, och jag hoppas att läkarmötet blir bra imorgon också. Besök kan man ju inte kalla det längre, eller?
Kram ?
Tänk..jag vet inte när jag
Tänk..jag vet inte när jag sov åtta timmar senast?La mig strax före 22 igår kväll och klev upp kl 6. Visserligen klev jag upp två gånger och tyvärr hade jag druckit alkohol men kände mig lugnare inombords. Känner mig väldigt trött...som alltid när jag vaknar...men ändå?
Nu in i duschen därefter lite fixande och trixande m denna 57-åriga kropp så jag känner mig redo att möta jobbet och så småningom läkaren via nätet el som vi på jobbet säger digitalt vårdmöte.
Och nu ska jag testa en annan variant att skriva nu att idag ska jag vara nykter istället för att imorgon skriva att jag drack el att jag var nykter.
Så, idag ska jag vara nykter???
Hej vänner?
Hej vänner?
Så lättlurad jag är...spelar ingen roll vad jag skriver här utan det handlar om känslor?att hantera dessa känslor??
Haft ett bra samtal m läkare idag på internetbehandlingen även om det tekniska var lite struligt?Till slut fick vi ha ett vanligt telefonsamtal??
Läkaren tänker att jag ska kunna påbörja internetbehandlingen??
Kändes verkligen skönt??
Fast verkligheten är ju att det är precis lika svårt men jag måste tro på detta????
Under den här rubriken som jag/vi skriver ”Förändra sitt drickande” så de trådar där jag har läst i förutom ngn enstaka så är många inne på ganska många månader som nykter tom kanske upp emot tio år som nykter...jag undrar hur kom du dit??
För mig funkar det inte med...jag har bestämt mig...har läst massvis av böcker... lyssnat på poddar..för det är ngt mer...tänker jag som gör att man slutar..Vill du berätta? El har du berättat i din tråd?
Nu ska jag försöka vila från allt vad den digitala världen erbjuder... märk väl jag sa...ska försöka ??
Önskar er alla en fin helg och en helg som du önskar?❤️
Kram??
Nu känner jag att jag blottar
Nu känner jag att jag blottar mig helt otroligt men....jag undrar vad är det som gör att ngn svarar på ens inlägg/kommentarer?
För egen del så är det kanske ngt som liknar min egen historia..
Kram?
Något att tillföra?
Jag tror inte bara att igenkänning gör att man svarar, även om det kanske är vanligast.
Ibland vill man nog bara bekräfta: ”Jag ser dig, hör dig, lider med dig” osv. Ibland vill man nog förstärka det positiva: ”Heja dig, du tänker/gör helt rätt, fortsätt så” osv.
Jag tror att man även kan svara för att man känner att man har något att tillföra ”diskussionen”.
Fakta, alternativa åsikter eller något som kan fördjupa tänket hos den som har skrivit inlägget. Vara ett ”bollplank” helt enkelt.
En riktigt fin Kristi himmelsfärdsdag önskar jag dig!
Kram ?
Godmorgon Varafrisk?
Önskar dig en fin helg utan alkohol. Kram ?
Att sluta
Det pratas ju en del om att "nå sin botten". Vad är det då? För mig hände det när jag kom hem, mycket berusad, tillsammans med en karl i december. Jag var ju inte ensam hemma utan hade faktiskt min pojke boende hos mig då. Den blicken jag fick av honom. Den blicken blev min botten. Innan dess hade jag under typ tio års tid försökt få koll på min ambivalenta inställning till det där rödvinet, genom att inte dricka alls (bestämt mig många gånger för det innan jag kom hit), dricka lite, dricka i bland osv osv. Det hade jag nog fortsatt med om inte det som hände i december hade hänt. Då nådde jag definitivt min botten. Det var först då jag kunde känna att jag med hela min hjärna kunde bestämma mig för att det får vara nog nu. I vilket fall kan ju bara var och en utgå från sig själv. När är nog, nog liksom...?
Grattis till din kommande internetbehandling! Hoppas den är givande och ser fram emot lite återkoppling från den när och om du känner dig redo.
Jag håller ett extra öga på din tråd eftersom vi sågs på träffen. I övrigt är jag inte så aktiv i skrivandet som jag var tidigare. Jag läser just nu inte allt heller. Det går upp och det går ner. Just nu är jag lite introvert i mitt liv och leverne....
Kram!
Tack för era inlägg?Det gör
Tack för era inlägg?Det gör mig alltid glad?
Det är så bra när du skriver om triggers, Charlie70. Ska nog skriva ner mina och se vad jag kan välja istället?
Idag har inte varit en jättebra dag. Dels var jag låg pga att jag drack alkohol igår dels pga av att vår dotter kom hem och var inte alls på humör. Hon ville åka till en vän som bor ca två timmars bilresa fr oss. Hon frågade vad jag tyckte om det och jag sa att jag tycker att det var ingen bra idé med tanke på Covid-19 och att smittspridningen i vår stad är störst i vårt län. Jag vet att hon egentligen tycker detsamma men hon har ledig helg, känner sig ensam och uttråkad. Vår dotter har alltid haft vänner men är sedan några år tillbaka en ganska ensam tjej. Det är lätt då att hamna m vänner som man känner sig sviken av precis som det även var m några andra vänner idag. Fast när hon åkte t jobbet var hon på lite bättre humör. Jag är SÅ påverkad av hur mina barn mår...deras känslor går in i mig...jag älskar dem så oerhört gränslöst mycket❤️
Men idag har det varit en nykter dag vilket känns skönt??En dag i taget...men mitt nästa mål är iaf fyra dagar för det var väldigt länge sen...fast en dag i taget?
Klarade inte av suget idag.
Klarade inte av suget idag..ville så gärna?
Finns det någon som håller på som jag i detta forum under denna rubrik
”Förändra sitt drickande”? Det är inspirerande att läsa om er som lyckas att klara av månader ...nu läser jag visserligen endast några trådar...så det borde finnas fler som jag.
Har en jättefin man men kanske inte ett stöd t 100%. Vill inte utelämna honom mer här och nu eftersom några här på forumet har träffat honom.
Hur som helst..har funderat över mina triggers och de är följande:
- Fredagar och lördagar men fredagar när svårare...mys.
- Solsken (en helg) förknippat m bubbel.
- Köpa efter jobbet...väldigt mycket en vana...
- Tristess
- Ensamhetskänsla
Har aldrig alkohol hemma...men fastän skammen kryper längs ryggraden så går jag ändå in där på systemet och köper...en bestämd mängd under vardagar för att klara jobb och kunna köra mer..ngt mer när det är helgdag efteråt.
Känner en sådan fruktansvärd stress inom mig...för nu måste jag ta steget in t det nyktra livet...stå emot suget...gång på gång.
Behöver ha med er?
Kram?
Antabus?
Då KAN du inte dricka! Det är kanske den kryckan du behöver för att uppnå en lite längre tids nykterhet. Så att du verkligen får UPPLEVA fördelarna ?
Lider verkligen med dig ? Du kämpar hårt och VILL verkligen, men det räcker inte. Har du funderat på AA eller behandling?
Kram ?
Har bett om antabus flera
Har bett om antabus flera gånger men man vill inte ge mig det pga lite förhöjda levervärden...och om jag skulle kunna få det så måste jag dessutom hämta ut dem på Rådgivningscentrum ...och där känner jag personal som jobbar?
Känner att jag bor i en för liten stad för AA...
Ska börja internetbehandling om några veckor...
Ja....det är tufft...och det krävs mycket av mig..:så jag måste hitta saker som fyller på??
Tänk om jag hade kunnat träffa mina vänner här på forumet i real life??❤️
Tack flr dittt stöd❤️
Kram?
Internetbehandling ?
Det kommer att bli toppen för dig! Synd att du inte kan få antabus någon annanstans. Jag tror verkligen att det kan hjälpa massor.
Min ex-sambo (inte barnens pappa utan en senare relation) fick antabus på vårdcentralen. Fick en burk med sig hem. Funkade svinbra tills han slutade ta tabletterna ? Den storyn ska jag berätta någon gång när jag orkar tänka på det.
Kram ?
Tror också på Antabus....
Tror också på Antabus....
Tänker att både vårdcentral...socialtjänst behöver jobba på ett alternativ som möter oss som verkligen vill bli nyktra men inte kan/vill använda sig av gamla rutiner...det måste vara så viktigt??!!
Dessutom att jobba för att alkoholberoende/alkoholmissbruk avstigmatiseras ...skamfläcken måste försvinna så vi alla vågar be om hjälp...
❤️❤️❤️
Håller med dig!
Skammen är så stor att det tar onödigt lång tid innan man ens ber om hjälp. Och när man väl får den måste man få den direkt - på sina villkor!
Kram ?
Idag är det en riktig skitdag
Idag är det en riktig skitdag....men nu kommer i alla fall tårarna...har lätt för att gråta men idag har de bara värkt bakom ögonlocken...tills nu...nu rinner dem nedför kinderna..å jag är ledsen, trött, uttråkad...lite huvudvärk. Har på något vis hamnat i Moment 22...jag tror verkligen att jag skulle behöva antabus nu för att få en lite längre period av nykterhet...men man vill inte ge mig det pga mina något förhöjda levervärden. Om man kan ta antabus behöver man gå till en beroendemottagning/rådgivningscentrum (som i min kommun) för att få medicinen...och är man då själv socionom...har jobbat i flera kommuner inom socialt arbete...ja då känner man väldigt många….Tänk om man såg till individen som behöver hjälp och inte att man nödvändigtvis ska följa gängse rutiner...Om det inte var så skamfyllt att söka hjälp för sitt alkoholmissbruk så skulle ju inte detta forum behöva finnas...jo...det skulle det för att har man sökt hjälp på en beroendemottagning så är det ändå gott att prata med andra i liknande situation...fast vi är så många som skriver här för att vårt missbruk är så skamfyllt....
Tror att detta inlägg kommer att bli långt men vill gärna skriva lite om ensamheten...
Som jag skrivit tidigare (tror jag) hade jag tre äldre syskon...numera har jag endast en bror kvar. Jag var väldigt beskyddad som barn, väldigt mörkrädd...och väldigt beroende av mina föräldrar. Min pappa dog hastigt för ca 9,5 år sedan och min mamma dog 1,5 år efteråt..men jag var med vid hennes dödsbädd. Min syster som var nästan åtta år äldre än mig dog för 6,5 år sedan. Hon var väldigt mycket storasyster...som en extramamma till mig...och det var helt ok när jag var liten men hon hade svårt att förstå att jag blev vuxen...och jag hamnade lätt att bli den "lilla" i hennes närvaro och även i hennes mans närvaro. Jag kunde bli så arg och ledsen på henne...men konstigt nog så när hon dog....så var det på något vis som jag saknade henne både som syster och extramamma. Det var först ett år innan hon dog som hon släppte på sin storasysterroll.
Som jag berättat tidigare har jag gått i terapi under ett antal år vilken jag nu när på väg att avsluta. Fast under terapin det var då som jag först förstod att jag hade inte klippt navelsträngen från min föräldrar förrän de dog. Min föräldrar ville mig absolut de bästa och jag har lärt mig massvis av saker av dem men kanske inte så mycket att tro på min egna förmåga, att lita på mig själv och att trivas i mitt egna sällskap. Det har nog alltid funnits en underliggande rädsla för att bli ensam/bli själv. Skulle kunna skriva väldigt mycket mer här men det blir så himla långt då.....så jag ska försöka runda av lite grann...fast jag kommer nog inte lyckas...när min man insjuknade i matstrupscancer för nästan exakt fem år sedan blev jag SÅ rädd att förlora honom och SÅ rädd att bli ensam...tack och lov så lever han...men den skräcken som jag kände då kan ibland väckas till liv...Vårt sociala nätverk är ganska sparsamt...och det är sällan som någon ringer el skriver ett sms...Så därför har min terapi handlar mycket om att bearbeta begravd sorg men även att stärka min självkänsla...att lyssna till mitt inre...tro på mitt jag...innan Covid-19 kom så hade jag påbörjat min målarkurs..börjat gå till Friskis & Svettis lite mer ...har fortfarande tankar om att bli funktionär där...och att jobba ideellt på ett konserthus i närheten ...att lyssna till vad jag vill. Men så kom Covid-19...och jag är på jobbet, hemma och i mataffären. Och jag har inte byggt upp känslan av att trivas med mig själv ….att välja att läsa en bok...att inte välja alkohol. Och idag..ikväll...är det något som inte stämmer med min dotter...hon behöver inte alls berätta var hon befinner sig...men hon brukar göra det..i synnerhet nu när Coronan kom..för då har hon varit ofta hos oss. Jag hade ju börjat att öva mig på att släppa taget..men jag vet att när hon inte hörs av så är det något som inte är helt ok. Hoppas på en bättre dag imorgon...nu ska min man och jag laga mat...utanför är det typ..åskregn.
Kram:)
Stor kram
starka du.
Vad bra att du bearbetar och jobbar så mycket med dig själv. Jag förstår att tårarna måste strömma när du har så mycket att känna ikapp med.
Tänker på dig och dottern, hoppas du kan släppa orostankarna lite och få vila.
Bara att skriva på!
Skitdagar kommer och går. Hoppas din oro för flickan är obefogad.
Stor kram!
Tack❤️❤️
Tack❤️❤️
Måste lära mig att släppa orostankar....men ngt stämmer inte....vilket inte betyder att det har behövt hända ngt allvarligt...?
Kramar ❤️
Nu har min dotter svarat!!
Nu har min dotter svarat!! Och, det är en sådan lättnad! Under några perioder och då i dessa perioder har min dotter stuckit iväg ..som längst var hon bort i elva dygn endast 18 år...under hela julhelgen och nyåret..hon mådde inte alls bra..skrev till henne på sms..fick nog svar varje dag...men med ett "ja" el ett "hej"...hade ingen susning om var hon var...sedan har hon försvunnit ytterligare fler gånger. Nu är jag så van att ha kontakt med henne varje dag ...och att hon alltid svarar på sms så när hon inte svarade så började jag undra..Inatt vaknade jag kl två och bara tänkte..."hon har inte svarat alls" och jag blev så rädd men somnade om igen. Alla minnena finns inom mig så det behövs inte mycket förrän jag trillar tillbaka igen...men då när hon var borta i elva dygn...så för att inte gå sönder av oro...lärde jag mig att tänka "hon kommer tillbaka, hon är en återvändare och hon är en överlevare". Dessa ungar...som kan driva en till vansinne men som man älskar så innerligt och över allt annat.
Idag har jag fortfarande känslan inom mig av att ha en skitdag...men jag vill inte ha det..fast jag känner att det krävs så mycket av mig själv att kunna vända på den. Berättade för min man när vi satt och åt frukost hur min känsla är...det är precis som det finns en skiljevägg. Vill berätta även för er men först vill jag återgå lite till det här med ensamhet. Skrev ju om det igår lite grann. Min man och jag har haft ett nätverk av släkt och vänner som har varit helt ok (det är nu många år sedan). Nätverket är näst intill obefintligt just nu...det finns vänner i periferin...men inte den där regelbundna kontakten..vilket jag kan sakna att någon ringer och hör hur det är inte bara sms. De vännerna har kanske inte heller inneburit en ömsesidig relation utan att jag har haft mer behov av den andre än den andre av mig. Det har ofta varit jag som hört av mig, kommit med förslag på träffar...mycket detta utav rädsla för att bli helt ensam. Men, så kände jag att nu lutar jag mig tillbaka så får vi se hur det blir...och när det då blir längre och längre mellan kontakten...eller att ta kan ta flera veckor för att kunna stämma en träff så tröttnar jag...det blir ensamt...och jag måste stå ut i den ensamheten...men så här vill jag inte ha det längre. Flera av våra gemensamma vänner har vi också kommit ifrån pga vi haft våra tonåringar, gamla föräldrar, död och sjukdom dessutom att man utvecklas olika.
Så tillbaka till skiljeväggen..på ena sidan finns alkoholmissbruket, tröstätandet, besvikelse på vänner, tappar lust t att motionera och just nu att det är lite tungt på jobbet men på andra sidan skiljeväggen finns vägen till nykterheten, ett normalt ätande, fokusering på mig själv inte massa ältande över vänner och släkt, läsa böcker, cykla, promenera, vara ute i naturen, inte sitta och deppa på mitt kontor utan försöka ta itu med vad jag kan göra för att få tillvaron att vara positiv.
När man läser vad jag skrivit så är det ju egentligen inte svårt att välja sida...men man hamnar ju inte på den positiva sidan direkt (även om jag i grund och botten är positiv) utan det är ju liksom en väg att börja bestiga...jag har ju varit där tidigare på den positiva sidan...men pga ja ni vet...så har jag länge befunnit mig på den andra sidan. Ibland känns det som om den där skiljeväggen är mastodont hög...och helt omöjlig att komma över...och då när det känns så där omöjligt att komma över den så är det så lätt att tappa taget...men en dag i taget. Så nu ska jag ta mig en kopp kaffe efter det ta min hund och gå på en promenad...vill att skitdagen ska ta slut nu!
Kramar:)
Ett halvfullt glas
Håller med om att den positiva sidan verkligen överväger. I min värld är det inte ens ett vägskäl. Men det är jag det. Gräsligt positiv, nästan alltid.
Jag tror verkligen att man medvetet kan styra sig att tänka och göra positivt. Jag tror verkligen på det.
Tänk att du alltid har tänkt att ett glas är halvtomt. Sen bestämmer du dig - hädanefter ska du tänka på glaset som halvfullt. Punkt. Samma glas, samma innehåll (vatten förstås). Två olika sätt att tänka på det.
I början får du korrigera dig gång på gång. ”Visst ja, halvFULLT var ju glaset”. Men efter ett tag blir det rätt med automatik! Jag lovar ??
Precis så kan man tänka om allt i livet. Samma sak. Samma innehåll. Två olika vinklar och inställning. Välj den positiva. Då blir det till slut inte ens ett val utan en självklart utstakad väg.
Kram ?
Skitdagar
De kommer och går. Kanske blev det en till skitdag eftersom du inte kunde sova ordentligt p.g.a. din dotter? Hoppas det känns bättre i dag. Jag skilde mig för ett par år sedan och det blev väldigt tydligt att vänkretsen minskade snabbt. Får inga inbjudningar till familjemiddagar längre. Flickan har ju också satt käppar i hjulet när jag bjudit hem till mig. Men då får man ta egna initiativ på annat sätt. Nu har jag ett ganska aktivt liv med lunchpromenader t.ex. Många som arbetar hemma och eftersom jag också är hemma så passar det ju bra! Det blir tillfälle för lite avstämning med ett naturligt avslut när promenaden är avklarad. Jag har också vågat mig på att höra av mig lite på telefon till några som jag tycker mycket om. Jag har varit rädd för att känna mig som en belastning, men alla har ju sitt och jag är självklart lika intresserad av deras liv som de av mitt. Lite upplivande mitt i allt. Kanske du också ska börja tänka lite så, ta tag i någon som du gillar och som finns i din närhet? Sällskapslivet behöver ju inte alltid betyda arrangerade middagar tillsammans med hela familjen (och vin). Det finns enklare sätt att umgås på.
Bara lite tankar från min horisont! Inget du behöver bry dig om om du känner annorlunda.
Kram!
Tack goa AndraHalvlek och
Tack goa AndraHalvlek och Charlie70 för att ni vill peppa mig:)
Känner till det där med om glaset är halvfullt eller halvtomt...och jag är inte där just nu. Jag är i grunden mycket positiv och ser möjligheter...men jag vet precis...när jag bara behöver återhämtning och lyssna till mig själv...få landa...fast jag är superdålig på det!
När det gäller att ringa en vän så finns det inte riktigt en sådan vän just nu...tyvärr...å jag har absolut inte stora krav...skulle bara vara gott med ett samtal. Å Charlie70...du sa att jag kunde ta till mig vad du skrev bara så där upp och ner och det gjorde jag.
Känner fortfarande att det är något som inte stämmer med min dotter...men vet inte riktigt vad det är..och försöker att inte vara för mycket på...men det är något...och jag avskyr att det ska påverka mig så mycket...för nu vill jag verkligen bara ha fokus på mig själv...nu är det liksom min tid..så lätt att säga men så svårt att släppa.
För...idag kom det ett meddelande på 1177 från Internetbehandlingen...och jag har fått ett namn på min behandlare..och fått flera olika filer att läsa igenom...och det ska jag!! Jag har även bokat ny tid för blodtrycket och leverprover!
Jag är verkligen bara hur nervös som helst...tänk om jag inte fixar det..åker ändå till bolaget...jag litar verkligen inte på min hjärna...men jag hoppas eller jag ska ta över ..jag måste...bestämma hur det ska bli!! Läste i "Tänka klart" igår...behöver avsätta tid för mig själv...det är verkligen så..jag behöver det!
Så...om du vill håll tummarna...var med mig...jag kommer att skriva här ibland..tror jag...men ska försöka ge allt fokus på internetbehandlingen.
Kram:)
Ps! Har lagat din soppa Charlie70 smakade verkligen gott...blir matlåda imorgon!
Vännen
Jag trodde inte heller jag hade den där vännen. Men både du och jag har ju människor omkring oss och några av dem känner vi oss närmre. Det är någon av dem du ska ta kontakt med! Så gjorde jag och det funkade faktiskt :D
Det går ju framåt med stormsteg för dig nu! Kör järnet - du kommer att fixa det förr eller senare. Prata med oss under tiden!
Vad kul att du gjorde soppan - och att du tycker om den!
Kram!
Framåt
Nu går det ju framåt, fina du. Du kommer att fixa det här. Är gärna fortsatt din vän här, men har ju inte mått så bra. Får se hur mycket jag orkar hänga här, men vill att du ska veta att du finns i mina tankar. Ofta. ?
Kram
Charlie70❤️Jag är ju så
Charlie70❤️Jag är ju så fokuserad på några speciella vänner men det är kanske några helt andra vänner som jag behöver fokusera på?Får fundera på detta?
Å goa Vinäger❤️du är min vän oavsett om du orkar skriva el inte...vet att du har inte mått så bra
...är så glad att du är med mig??
Ja...ibland så längtar jag så himla mycket att få träffa er ..få prata med er❤️
Stor kram??
Jo, men då kör jag väl igång
Jo, men då kör jag väl igång min internetbehandling på riktigt nu då??
Min planering för dagen är...först arbetsdag när jag kommer hem efter den något lätt mellanmål och därefter cykeltur. Kvällsmat och sedan läsa de filer som jag fått av min behandlare. Idag ska inte hjärnan få spela mig ett spratt och klarar jag denna planering då får jag vara tacksam❤️
Är otroligt påverkad av min dotters beteende....men på ngt vis behöver jag lära mig att fokusera på mig själv. Det är likadant m några vänner...det blir liksom bara negativa tankar.
Så största utmaningen idag fokus på mig själv och ingen alkohol????
Önskar er alla var du än befinner dig på din resa t nyktert liv en jättefin tisdag❤️?
You go girl!
Det kommer att bli bra. Det känner jag på mig. Min yngsta dotter brukar säga: ”Mamma, du har alltid rätt.”
Kram ?
Förstår din oro för dottern
Den behöver också få utrymme, men betydligt mindre utrymme än du kanske är van vid. Nu behöver du fokusera på dig själv. För att du även i fortsättningen ska kunna vara den bästa mamman till dina barn!
Vi är med dig.
Kram!
Ja vi är med dig!
Och vi är många som har lätt att ”gå i cirklar” utanför oss själva istället för raka vägen- in i oss själva. Alkohol hör till cirklarna, behandlingen är ju en rak väg tlll väsentliga saker.
Du kämpar så bra, och massa nya tankar och insikter varje dag. Kram ?
Läget i dag Varafrisk?
Kram!