När kommer dag nr två??

Profile picture for user Vinäger

Självklart gör jag det, men jag kommer att sakna dig. Precis som flera ovan tycker jag att du tillför forumet mycket. Du visar hur svårt det kan kännas, hur krokig vägen kan vara. Tror att många finner stöd i den igenkänningen.

Men mest kommer jag att sakna dig för att du är du. Min vän. ?

Förresten, försökte logga in på mitt AH-konto, men lyckades inte. Ska pröva igen. Förhoppningsvis ses vi där.

Lycka till nu, finaste. ?

Många kramar till dig

Profile picture for user Varafrisk

Om jag känner mig själv så kommer jag inte kunna vara ifrån forumet...mitt behov av att skriva och skriva om något som jag endast delar med er....alkoholberoendet. Har en god vän som jag kan berätta för hur det är men eftersom hon inte har problem m alkoholen är det svårt för henne att förstå fullt ut. Men hon är en god lyssnare som igår när jag fick berätta om hur min lediga dag hade varit...

Idag är jag SÅ trött och SÅ gråtmild?sliten...tanken är att jag ska jobba imorgon och på fredag men det känns som om jag bara vill vila?

Min svärdotter ligger nu på sjukhus drygt fem mil fr vår stad. Det är ngt m äggstockarna. Min son och man har åkt t sjukhuset för att lämna en väska m hennes saker. Får stanna utanför och lämna t en sköterska. J-a Covid-19?Så tufft för min son?Igår pratade jag m hans svärmor som lever ensam. Hon var SÅ ledsen. Jag hörde mig själv säga att du får gärna ringa om du behöver prata. Det händer ofta att jag gör så...och så ångrar jag mig för jag känner att min kraft håller på att ta slut.

Kanske vi hörs snart igen..hur som helst jag behöver tänka lite hur jag ska använda forumet...

Kram???????❤️?

Profile picture for user VaknaVacker

Så klart du skall ta paus❤
Forumet är redo att när som helst tas i bruk av dig. Förstår dig mer än du anar?
Hoppas det går bra med svärdottern. Förstår du är orolig! Kram?

Profile picture for user Varafrisk

Behövde skriva för att skingra mina tankar och lämna dem här i forumet kanske...

Idag var första gången som jag hade besök med både visir och munskydd...och det är ju allt annat än trevligt! Känns som om hjärnan trycks samman...det kliar och det spänner...och det känns som när man pratar är det som tex när man är förkyld och det rösten är inne i huvudet på något vis..om ni förstår vad jag menar. Har liksom ingen känsla heller var visiret slutar eller börjar...dessutom är det munskydd på hela tiden på jobbet förutom när jag sitter ensam på mitt kontor, äter mat och är på toa! Och det blir bara glesare och glesare mellan oss på jobbet....och utspridda när vi äter....och via länk på kontoret. Å jag vill snabbt säga att det är absolut inget synd om mig men det påverkar mig starkt! Och, därför vill jag också säga...att jag har tänkt tidigare på den personal som arbetar med Covid-patienter...men nu får jag ännu mer perspektiv på det...och jag tänker att dessa människor är helt fantastiska!! Hur orkar dem både psykiskt och fysiskt?!?! Ja...även om de inte kan välja så är det dock beundransvärt!

Så jobbet där jag tankar mycket energi....tar bara mer och mer energi...

Slutade tidigt för att åka och ta prover...som jag trodde leverprover och järnprover. Jag kom till vårdcentralen blev uppropad..satte mig i stolen..sköterskan kollade att jag var den jag var...mitt namn och personnummer. Så säger hon att hon kan inte ta några prover...och jag undrar givetvis varför?? Jo men järnproverna ska man ju ta helst före kl 10. Det visade sig även att jag skulle ta många olika prover som jag inte visste om...så ny tid på måndagmorgon kl 8!

Men efter besöket blev jag så nedstämd inte för att jag inte kunde ta proverna idag...utan att jag skulle ta så många prover och orolig för att de kanske inte visar det bästa resultatet och att jag redan nu kan känna att jag skäms!! Och jag avskyr dessa känslor!! Och hur många gånger har jag inte tänkt...det här är sista gången ..nu får du banne mig ta itu med ditt liv!!! Samtidigt tänker jag....så bra att du får ta dessa prover och kolla hur det står till med dig...så har du ett utgångsläge...och förhoppningsvis kan allt bara bli bättre!!! Så här gäller det att ta bort skammen...se möjligheter...och...ja...jag jobbar på det!!

Men ngt som är gott är att min son har hämtat sin sambo på sjukhuset idag och jag blev så förvånad. Jag pratade med henne igår vid 23.30 ..hon hade varit väldigt dålig under dagen och skulle göra en magnetröntgen idag...men hur som helst så är hon hemma nu..och har smärtlindring med sig hem. Det känns SÅ skönt!

Har även varit och köpt de första tulpanerna för året, den första primulan samt lite andra växter. Imorgon ska julen ut...och nya växter ska in...och jag älskar den känslan! Köpte även blommor till mitt kontor.

Ja...det är inget dagsverk att hamna på rätt sida...men jag ger inte upp...livet är så värdefullt...å jag vill leva!

Stor kram till er alla ....och styrka!

Profile picture for user Varafrisk

Först vill jag skriva några ord om mitt velande ....att jag skriver att jag ska sluta skriva..göra ett uppehåll...men så skriver jag igen. Jag tycker om att skriva, att sätta ord på mina känslor...men jag precis som alla andra här på forumet tycker också om att få respons...vilket jag också får...men ibland har jag större behov av att få det...och då räcker det inte bara med de där hjärtana man får...det är väl oftast då jag funderar på om jag ska ta ett uppehåll. Att försöka härbärgera mina känslor själv...utan att skriva här...och utan att dricka alkohol...vilket jag inte har lyckats med så bra. Och...jag vet att en del tycker att det är svårt att skriva, pusha..när man inte lyckas.
Och precis som jag har skrivit tidigare så har jag hamnat lite mitt emellan....det är väldigt många nya på forumet vilket är bra att man har tagit sig hit...det är många som har gått vidare...vilket också är att gratulera....och jag känner igen några nick som är kvar precis som jag men som klarar nykterheten bättre. Jag tror dock att precis som vi har skrivit tidigare så behövs sådana personer som jag som skriver för att andra ska våga stanna kvar...att inte behöva känna sig misslyckad...för att man inte lyckas med nykterheten. När jag klarar av att bli nykter så undrar jag hur det kommer att bli...för ibland när jag läser i andras trådar där man har klarat av nykterhet under ett år så låter det så lekande lätt och jag undrar kan det verkligen vara så lekande lätt?? Läste i min lokala tidning om hen som hade varit nykter i tolv år men kände att det fortfarande var svårt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att bli så...

I dag är jag verkligen på uruselt humör...och då blir jag irriterad på minsta lilla grej...tänker att mycket handlar om att inte leva mitt liv. Min dotter bor ju nästan hela tiden hos oss just nu och det beror ju delvis på hennes mående men även på Coronan. När hon inte är manisk så är hon en ganska lätt individ att ha att göra med men nu när det är corona så blir ju livet väldigt begränsat och hon blir så beroende av oss. Hon sköter sitt jobb och hon tränar annars är hon inte så drivande just nu. Har inte riktigt kraften till att ta itu med saker och ting. Glömmer saker som hon ofta gör. Sprider grejer omkring sig. Och när jag inte riktigt orkar med mig själv blir det svårt att hantera detta. För min man är det absolut inte lika störande. Hon flyttade hemifrån för två år sedan...är mycket hos oss pga att hon är så ensam. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och vill att hon ska må bra..men ibland blir jag lite kvävd.

I fredagskväll kom hon hem efter jobbet och då hade jag druckit alkohol så jag gick och la mig innan hon kom hem för jag ville inte vara onykter i hennes sällskap. Det har hänt flera gånger även fast jag har tänkt att jag inte ska dricka när hon är hemma men jag har inte druckit så mycket då men ifredags blev det mer därför gick jag och la mig. Vi pratade om det dagen efter (igår) och hon är ganska tuff mot mig....inget gullande där inte...och det är bra....sen pratar vi...och hon undrar varför jag inte lägger in mig på något behandlingshem...och vi pratar vidare.

Och ja...jag vet..jag ska tänka på min dotter....det finns inget till mitt försvar...det finns förklaringar...och förklaringen är att alkoholen är lömsk och vrider på mina tankar och gör att jag lätt glömmer vad jag har bestämt mig. Jag har också så svårt att sätta mig själv i främsta rummet därför vet ju min man, mina barn....att allt bara rullar på....de vet även att det är jag som bestämmer mycket här hemma...med mat, handla mat osv...likväl så bestämmer jag inte att jag bara sätter mig i en fåtölj och läser ett par timmar på lördagseftermiddagen precis som min man sätter sig för att titta på sport under två timmar....utan jag vill ju städat färdigt först och göra fint för att sedan vila och då är klockan oftast ganska mycket. Gör alltid det misstaget...göra fint först, ta hand om tvätt osv...och sen mig själv...och då har det redan hunnit mörkna ute och solen har gått ner...

Jag måste verkligen se efter var jag kan inhämta energi...tycker om att klä mig på ett vis som gör mig glad, tycker om att sminka mig....men just nu i coronatider så blir det något helt annat med skyddsmundering...det kan låta som ett väldigt ynkligt problem...men det tar bort en bit av min identitet och personlighet.

Oj, vad jag låter gnällig men idag är det precis så det är.....

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Känner mig väldigt låg och trött. Ingen vidare påfyllning av energi i helgen. Svårt att sova/somna med sömnmaskinen vilket bidrar t att jag tar av mig den efter ett tag.

Ska iväg om knappt en timma för att få ta prover. Funkade ju inte i fredags men hoppas att det funkar idag. I em APT så då hoppas jag att vi får lite mer tydlighet kring vårt arbete nu i Coronatider och nya restriktioner.

Även om jag inte klarat av att vara nykter så lever jag och är än så länge frisk vad jag vet??

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag skriver i min egen tråd i första hand för min egen skull. När jag skriver får jag mina tankar på pränt och ibland börjar texten resonera med sig själv. Aha, tänker jag så, kan jag plötsligt komma på. Jag skriver för att komma ihåg olika viktiga stadier i min utveckling också. Nu är inte alltid, men ibland är det nyttigt att kolla tillbaka och se att man faktiskt har utvecklats. Blivit lite klokare och/eller snällare mot sig själv. Jag blir jätteglad när jag får hjärtan och kommentarer, men det är som sagt bara en bonus. En trevlig bonus.

De flesta som känner att de inte lyckas försvinner från forumet. Det ligger lite i sakens natur. Man tappar fokus, prioriterar andra saker. Men det är samtidigt otroligt sorgligt, för den nyktra vägen kan vara otroligt krokig och guppig och man behöver något att hålla sig i. Sen är den nyktra vägen olika för alla. Det är okej. Jag gillar olika. För att den nyktra vägen ska bli hållbar måste alla hitta sin egen väg - och för att hitta den vägen måste man låta sig inspireras av andras framgångar. Tror jag. Att vara avundsjuk på andras framgångar tror jag är direkt destruktivt.

Oavsett så tillför alla inlägg otroligt mycket. Inlägg om motgångar påminner oss om hur skör nykterheten kan vara, vilket är väldigt viktiga påminnelser för oss som är ”lyckosamma”. Och bara för att jag är ”framgångsrik” just nu betyder inte det att jag alltid kommer vara det. Om jag snubblar rejält så vet jag att forumet finns här och fångar upp mitt fall så jag inte slår ihjäl mig åtminstone.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Har läst era inlägg Illaute och Andrahalvlek. Läste ngt inlägg hos dig Illaute och nu fattar jag ditt nick....Vet du...jag har alltid trott att det var tagit från den grekiska mytologin...haha...

Hur som helst...så tog jag prover i morse...inga Covid-prover...utan en hel massa andra prover som jag faktiskt inte riktigt vet vilka det är?? Men jag tänker att de hör ihop med mitt årliga blodtryckskontroll...lever, blodsocker, njurar, blodvärde, kolesterol ev ngt mer dessutom har jag bett om järnprover tack vare Sisyfos:) Och jag önskar att alla ska vara bra men vet att leverproverna inte kommer vara det....men sedan så vet jag inte mer...

I ordet bekräftelse kan man lägga så mycket...och faktum så tror jag att vi alla vill ha någon form av bekräftelse här på forumet...en önskan om inlägg ...ja gärna även hjärtan...men om ingen skulle kommentera mina inlägg då kan jag skriva någon annanstans...en egen dagbok som ingen läser mer än jag själv. Det är ju när jag skriver och någon kommenterar vad jag skriver som jag kan lyfta mina vyer...jag tar inte till mig allt vad alla skriver...men det väcker ändå tankar inom mig...och startar en process inom mig...antingen väljer jag att ta till mig det eller annars låter jag bli.

Jag tänker att vägen till nykterhet är otroligt krokig...och kan se ut på hur många olika sätt som helst....jag gläds av andras framgång...men inspireras av den framgång som passar in på mig själv...för i mitt liv finns så mycket mer än ett alkoholberoende....och om jag känner att ngn liknar mig så blir det lättare att ta till sig...men att vara avundsjuk...är det någon som är det?? Nej...det är bara att gratulera till nykterhet:)

Men nu har jag bestämt mig att fortsätta att arbeta 80% resterande delen av januari månad och förmodligen även februari månad beroende på att jag känner mig så sliten. Och då ska jag öva på att prioritera mig själv på min lediga dag....

Har tre böcker som jag vill läsa "Vad gör skillnad?...Eftertankar från en själsdoktor"---"Ljudet av tystnad".....samt "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk"....Är det någon som har läst dessa böcker??

Har en bok som heter "Ord för dagen ...365 texter för styrka och sinnesro"...har någon läst den?

Kram:)

Profile picture for user Sisyfos

Ska jag vara helt ärlig så har nog jag ibland känt mig avundsjuk på lyckade historier härinne. Såna som bara lyckas, till synes utan ansträngning. Kanske inte missunnsam men helt klart lite avundsjuk har jag varit. Jag skriver därför väldigt lite nu i min tråd. Det är inte jobbigt alls den här gången. Och det tänker jag inte är så viktigt att skriva om. Det tillför inget för mig och inte något för nån annan. Det är otroligt skönt och jag hoppas att det ger er som kämpar lite hopp för det har suttit långt in. Nu menar jag inte att ni som lyckas ska sluta skriva, såna historier och reflektioner behövs och jag har lärt mig mycket genom den.
Istället läser jag mycket och kommenterar i andras trådar. Jag tänker att trådar som din ger mig många insikter. Tror att det är bra och viktigt att skriva av sig. Jag har ju hängt här så länge så det känns som om jag har skrivit allt förrut vad gäller min egen tråd. Men att läsa andras historier och reflektioner tror jag är till hjälp när man ska försöka förstå sig själv.
Hoppas du får positiva besked på dina prover. Eller att det finns en orsak till att du varit trött, utöver att du tar på dig ett stort ansvar för andra. Läste om din vardag... du bestämmer mat, handlar och tar ansvar för att julen säkert både kommer på plats och försvinner. Där försvinner en hel del möjlighet till återhämtning. Det är inte så konstigt att man behöver en quickfix för att varva ner snabbt om det är bråttom innan nästa måste ska utföras.

Profile picture for user Varafrisk

.Å jag undrar är det endast alkoholen som gör mig så trött??Jo...givetvis även sömnapnén...kanske även hur Coronan påverkar mitt arbetsliv och privatliv....kanske även oerhört trött efter allt som har hänt under det senaste halvåret....i synnerhet med min dotter....och ovissheten med mitt arbete. Skönt att jag har tagit prover även om det känns jobbigt att få negativa svar...skämmigt om det beror på att de negativa svaren beror på mitt alkoholberoende.

Kanske även rollen som logistiksamordnare gör mig trött...att alltid vara den som finns..imorse messade min svärdotter till mig före 5.40 och frågade om jag ville köra in henne till akuten före mitt arbete. Vid sju lämnade jag henne vid dörren till akuten...nu väntar hon på ambulans för att få åka till ett annat sjukhus och förhoppningsvis bli opererad imorgon. Men jag vill finns för henne i detta läge...Ringde även personligt ombud som min dotter har kontakt med och bad om stöd...så hon skulle ringa min dotter i slutet av veckan.

Imorgon är jag ledig och ska verkligen försöka ta dagen som den kommer....försöka äta bra...läsa någon av de böcker som om jag skrev i mitt inlägg igår....jag har alla böckerna hemma hos mig...ta en promenad...köpte nya kängor efter jobbet som jag hoppas ska bli bra..med lite mindre risk för att trilla....

Har läst det inlägg där du relaterade till mitt inlägg Miss Mary Poppins ...så gott att läsa:)...Och tack för ditt inlägg SIsyfos...tycker så mycket om dina inlägg:)

Började åter igen fundera på ordet/innebörden avundsjuk...är jag avundsjuk på de personer som lyckas att vara nyktra?!?! Kanske inte på personerna...för det fantastiska liv som många beskriver sig ha utan alkohol...jag vet inte riktigt om jag skulle få till det livet ändå...för jag är en så grubblande person...skulle inte vilja kalla mig negativ...men grubblande...men jag skulle vilja åt nykterheten.

Ibland så rekommenderas det att läsa böcker, lyssna på poddar och titta på youtube gällande alkohol...och jag är inte där att jag kan ta till mig det just nu...kanske längre fram när jag har lyckats vara nykter lite längre...Jag skulle kunna vara duktig att läsa och lyssna bara för att säga att jag gör det...men jag skulle ändå ha samma beteende som jag har just nu...så vad är det som gäller för mig då?!?!? Jo...GÖRA...

Nu blir det stuvade makaroner, stekt falukorv och rödkålssallad....enkelt och inget att förakta men så himla gott:)

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Glömde skriva att jag har reflekterat att flera som har klarat av att vara nyktra har ett beroende av snus. Funderar på vilken påverkan det beroendet har att bli kvitt alkoholberoendet? Eller stimulerar snuset alkoholberoendet?

Ser hur snus helt klart påverkar mina barn att bli lugna❤️

Alkoholen stimulerar helt klart mitt tröstätande av mat/snacks....

Kram

Profile picture for user TappadIgen

Jag slutade snusa för 4 år sen eller så på ungefär samma sätt som jag slutade dricka, fast kanske lite mer drastiskt. Hade funderat på att sluta ett tag och sen en dag slängde jag dosan och det var det. Den fysiska abstinensen var dock ganska svår med snus. Visst sammankopplade jag snus och alkohol också. Det var väl lite av en avkopplingsritual en gång i tiden att knäppa en öl och slänga in en prilla.

Profile picture for user Aklejan

Jag snusar och jag är inte i närheten av viljan att sluta med snus som jag är med A. I mitt fall är snuset inte kopplat till alkohol på ett starkt sätt.
Men det är nog olika. Nu har jag tryckt i mig choklad och är helt mätt. DET måste jag ta tag i. I sinom tid ?
Kram på er! Vi ska fixa detta.

Profile picture for user Torn

Jag var grymt trött det sista året innan jag lyckades sluta med alkoholen. Kunde sova bortåt 15 timmar de dagar jag inte behövde jobba. Jag misstänker att det var kroppens sätt att försöka återhämta sig från skadorna som alkoholen gjorde på min kropp. Och att motivationen tröt, jag orkade inte gå upp. Var glad för att du inte är beroende av nikotin Varafrisk. Det verkar väldigt tufft att sluta snusa. Jag har aldrig provat att sluta, men det lutar åt att jag gör ett skarp försök framåt våren.

Jag tycker det är bra att du fortsätter att skriva här på forumet när du känner för det. Att ta en paus känns lite som om man ger upp. Jag är ju på det vidare livet nu, men jag läser alltid alla dina inlägg ändå. ?

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Är ledig idag...har sovit hela natten utan att behöva vakna eller gå på toa...vaknade efter sju och somnade om och sov ytterligare en timma ...skönt men var jättetrött när jag vaknade...åt lite lättare frukost och därefter ut på promenad men vår hund i ett snöigt vintrigt landskap. Gick både vid vattnet och i skogen. Så himla skönt!! Idag var det verkligen folktomt. Den senaste tiden när jag har varit ledig på en vardag har jag ändå mött flera människor mest i pensionärsåldern och jag tänker att det beror på Coronan....fast idag kanske man inte vågade ge sig ut pga halka. Hade på mig mina nya kängor och de funkade faktiskt ganska bra...lite öm i fötterna men så brukar det vara för mig med nya skor...men inget skoskav och dessutom bra sulor som biter bra på det hala snöiga underlaget.

Jag är ju en grubblare, funderar och tänkare...kärt barn har många namn....hur som helst...jag behöver dock vara ensam emellanåt med mina tankar...för att kunna tänka klart...och jag behöver vara ensam för att återhämta mig. Nu har ju vår dotter i princip bott hos oss...hon är absolut ingen jobbig individ (förutom när hon är manisk) men det är ändå något helt annat när hon är hemma. Så idag..när jag var ute och gick klarnade mina tankar...och jag tänker ...det här går inte...jag kan inte fortsätta så här....jag låter troligtvis mer bestämd när jag skriver än hur det har landat inom mig men verkligheten är att det kommer sluta med katastrof om jag inte gör någon form av förändring!!

Jag dricker ju av många olika anledningar....och de flesta anledningar är inga bra anledningar att dricka på...men min hjärna är inte omprogrammerad till att tänka...att du ska inte tycka om det här för jag tycker om öl och jag tycker om vin framför allt rött vin och jag tycker om bubbel. Jag tycker väl ändå att jag har hittat relativt bra alkoholfria viner, likaså bubbel men inte röda viner...det är som saft. Jag tror därför att en del av hjärnan behöver verkligen omarbetas..så enkelt är det.

Men så kommer det då till min hälsa...att jag är så trött...har ont i magen..osv...och att inte må riktigt bra skapar en oro inom mig en oro för min hälsa. Och, hur ska jag veta vad som är det ena och vad som är det andra?!?! Jo, jag måste ju börja med att ta bort alkoholen ur mitt liv...börja låta min kropp läka...och låta min hjärna tänka positiva tankar eller iaf tankar som innebär möjligheter. Jag vill även få tillbaka en mer rörlig kropp, en lättare kropp...nu är den alldeles för tung och osmidig.

Grejen är bara den att när jag börjar återfå lite mer positiva tankar då kan de rusa iväg och jag ska göra så mycket...och så rasar det igen. Så det gäller verkligen att skynda långsamt..som när jag har en ledig dag att vara hemma...vila..ta en promenad..vila...läsa...försöka stänga av hjärnan snabbt när den får tankar på alkohol eller något annat som inte handlar om alkohol men som kommer att leda mig till alkoholen...

Är tacksam för era inlägg....tycker om att skriva och tycker om att berätta....kanske återkommer jag senare..

Kram så länge:)

Profile picture for user Varafrisk

Kunde skriva en nolla i loggen idag...så himla skönt??Det var i slutet av samtalet med min terapeut vid ca 17.20 som jag tänkte att jag hinner åka iväg och handla. Men så kände jag den trötta hjärnan...och den uppblåsta magen...så efter samtalet lade jag mig i soffan ...fortsatte läsa ”Vad gör skillnad” av själsdoktorn Håkan Andersson.
Pratade även m min son vars sambo nu är nyopererad. Hade en cysta på nio centimeter i diameter som var vriden och satt i närheten av den konstgjorda ändtarmen. Vilken smärta?

Kommer stanna hemma imorgon för att vila. Behöver både återhämta mig och återerövra mig??

När det är dax så kommer jag att somna nykter. Känner mig nöjd❣️

Kram?

Profile picture for user Aklejan

Jag tror vi är många dom är just tänkare o grubblare. Det stämmer isf på mig också. Får ofta höra ”du tänker för mycket”. Men hur kan man INTE tänka o grubbla över allt som händer?
Men du gör klokt i att vila o promenera. Har du läst Hjärnstark? Där framgår det hur bra det är att röra på sig, tex att gå raska promenader.
Jag tycker du är en kämpe!

Profile picture for user Se klart

Jag började le för jag tänkte först att nu vågar jag inte skriva grattis till nollan- men du vet ju att jag skriver vilka dagar som helst, när det går bra och när det går mindre bra.
Men jag tänker att allt som händer här är BRA jämfört med om du inte berättar. Vad bra att du kan ta en dag ledigt och ta det lite lugnt.
Jag känner mig aldrig avundsjuk på någon men behöver starkt läsa berättelser från de som varit nyktra längre än jag. Då känner jag hopp om att jag ska fixa ett nyktert liv. Men gemenskap känner jag med var och en. Vi sitter i den här båten och ror i lite olika takt. Håller ihop. Kram ?

Profile picture for user Blenda

Avundsglad är väl ett bra hitte-på-ord när det inte handlar om missunnsamhet, men om något som man själv också vill ha. Eller avundsfrisk :)
Och som ofta så fångar Se klart allt så fint här ovan.
Kram Varafrisk, du är bra!

Profile picture for user Varafrisk

Sitter här vid mitt köksbord och skriver...bestämde mig för att vara hemma idag...vila. För ca 13 år sedan var jag sjukskriven inte pga av utbrändhet för det gick inte riktigt så långt....men väldigt vidbränd. Jag är därför hyfsat bra på att känna igen min kropps signaler då den säger till mig...nu är det vila som behövs. Ibland kan det räcka med en dag men ibland behövs längre tid. Tröttheten är kopplad till stress fast det behöver inte innebära stress för att jag har för mycket att göra på jobbet (för det har jag inte just nu) utan stressen kan bero på en mängd olika saker så som det är precis för mig just nu.

Känner mig dödligt trött idag....satt länge och pratade tillsammans med min man igår kväll så klockan hann nog bli över midnatt innan jag släckte lampan. Hade på mig sömnmasken men hade SÅ svårt att somna..när klockan var ca halv två då åkte masken av för då hade jag inte somnat. Ska försöka ytterligare några nätter men sedan ska jag ta kontakt med sömnmedicin. Tror att första steget är att masken behöver justeras lite grann. Så inte undra på att jag är trött!! Jag vet att jag inte behöver känna mig stressad med masken men jag gör det...vill ju att den ska fungera...hur som helst jag ska ringa till avdelningen...och det är fantastisk personal där så det känns lätt att ta en kontakt.

Men...hur vill jag då att denna dag ska bli?? Eftersom jag vet att min dotter är ledig idag då känns det som om jag behöver tala om att jag är hemma. Det kan hända då att hon vill komma hem vilket jag känner att hon alltid ska få...men som jag skrev igår...att vara helt ensam är ett annat vilande än när någon är hemma. Dessutom så när jag pratade med min dotters personliga ombud ...pratade hon om att min dotter behöver öva sig på att vara i sitt boende igen...att vara ensam där. Så jag behöver kanske inte ha dåligt samvete...och kanske inte behöver berätta direkt att jag är hemma...Jag tänker att även jag behöver öva på att inte hela tiden ha kontakt med min dotter...men det blev så mycket svårare efter att jag fick reda på att hon aktivt försökte avsluta sitt liv...

Pratade med min son igår som hade precis pratat med sin sambo...som var nyopererad... och jätteledsen...så svårt att hon ligger där borta på det stora sjukhuset...alldeles ensam.

Något som jag också har inom mig är att när jag är hemma så ska jag snabbt upp dricka te och äta lite fil för att sedan ta en promenad och därefter hem för att dricka kaffe i lugn och ro....känner alltid lite stress när jag gör som jag gör tex idag...tar det ganska lugnt för jag behöver fixa så att man på jobbet vet att jag är hemma...ja...tar det lugnt helt enkelt..väljer att skriva här...bädda sängen..men har inte tagit på mig ännu...ska nog ta en kopp kaffe och en knäckemacka innan jag går ut. Bella min hund sover så henne går det ingen nöd på.

Så jag vill inte känna måsten..utan ta dagen i min takt utan dåligt samvete...och det mina vänner...det är verkligen en övningsprocess.....vill läsa...kanske kolla en serie...ta en höneblund som Andrahalvlek säger...försöka stänga av tankar som är negativa.

Som vanligt är jag så jättetacksam för alla inlägg som skrivs i min tråd...jag orkar själv inte skriva så mycket i andras trådar för tillfället..läser bara lite grann..för jag har svårt att läsa utan att skriva något...och jag behöver vila lite ifrån det.

Aklejan...jag har inte läst Hjärnstark för du menar boken som Anders Hansen har skrivit? Min dotter har den och jag har den hemma hos mig..den är kanske värd att läsa?
Se klart...så tokigt om du inte skulle våga skriva Grattis...det är kanske flera som inte vågar nu när jag har skrivit att det är oftast då som man får lite respons...och ja..jag vet att du skriver oberoende av vad...och som vanligt så skriver du så vackert och klokt. Är du lärare? Du behöver inte svara på det om du inte vill men jag får lite den känslan..
Och Blenda...vilka fina ord..avundsglad och avundsfrisk...låter mycket bättre än avundsjuk för det handlar ju inte om missunnsamhet.

Till en helt annan sak... något som jag gör ibland....tog fram ett litet etui eller vad man ska kalla det gjord av samma material som man gör korgar utav...har precis tappat ordet...har i alla fall köpt det i Colombia..mina barns land. I detta etui ligger åtta ringar..sex av guld och två av silver. Två av ringarna är mina vigselringar en tredje är min mammas vigselring. Övriga ringar är en serie av ringar som heter Stairway ...när jag var färdig socionom fick jag några av dessa ringar av min man några har jag fått när jag fyllde år. Just nu är dessa ringar lite små....men min önskan har under många år varit att kunna bära dem igen. Vet inte hur många kilon som behöver tappa för att kunna bära dem igen men det skulle vara kul att kunna bära dem på vår 30-åriga bröllopsdag i juni. Istället för att ha etuiet i en byrålåda kanske borde hade det på mitt nattygsbord (bredvid sömnmaskinen...) för att inte glömma av min önskan.

Kanske återkommer jag igen under dagen....

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Har en bok som heter "Ord för dagen - 365 texter för Styrka & Sinnesro". Varje dag är det en text....och jag tyckte att dagens text passade så bra in på mig så att jag ville dela med mig den med er.

" Den totala tystnaden kan vara svårfunnen, för tystnad är mer än avsaknad av ljud. I tystnad kan vi samla ihop oss, fylla på batterier som behöver laddas och få klarhet kring hur vi kan bidra med oss själva till dem som vi har omkring oss. Tystnad är en katalysator för visdom och liv. Det är tack vare tystnad som musik kan uppstå. Det mest avgörande samtalet kan vara det, där orden är få. I varje melodi, rytm och rörelse finns tystnad och stillhet invävd, som en motvikt till toner och ljud. Tystnade är inte statisk. Den är ebb och flod som våra liv".

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Det blev ingen nolla idag men hoppas på morgondagen ??

Tycker att livet är lite tungt nu...min terapeut frågade mig ” vad behöver du??”..Å jag vet ganska väl vad jag behöver...å den resan är ganska lång...så då blir liksom allt lite lättare med lite quick fix...som att dricka lite vin och öl...men definitivt ingen lösning ? Har bokat in några samtal??

Men har bestämt mig för att jobba imorgon...gå 1,6 km...köpa tulpaner...ringa sömnmedicin..även om jag har druckit alkohol så har jag fått en del insikter...??

Kram ?

Profile picture for user Rule74

Jag känner igen det där med att "hoppas" att det inte blir något imorgon - redan där står dörren på glänt i hjärnan och alkoholdjävulen ser ett sätt att ta sig in...Säg bestämt NEJ till honom när han sätter in foten!
Bra att du ska jobba och promenera. Det ska jag med och banne mig också köpa tulpaner :) Håll i och håll ut!
Kram

Profile picture for user Varafrisk

Idag ska jag ha en nolla i loggen...ska vara nykter hela dagen! Ska ta en promenad på 1,6 km när jag kommer hem! Jag har klarat det förr och jag kommer att klara det igen....idag. Kommer det några otäcka tankar så säger jag NEJ! Jag har inte uttryckt mig så här tidigare men andemeningen i vad jag har uttryckt har varit densamma men idag SKA jag.
En nykter fredag är verkligen något att sträva efter??

Kram??

Profile picture for user Sisyfos

Ibland gör inlägg lite ont att läsa och idag skrev du ett sånt. Man känner så starkt att du behöver ha fokus på dig själv och det går ju inte riktigt.
Du skrev ett inlägg tidigare om att det kändes som att du hade tentakler ut ur ditt huvud. Jag gick en flummig kurs en gång där man blev ombedd att ta tillbaka energier från människor utanför som fanns i ens tankar. Då när jag var ung, barnlös och obekymrad då var det en rätt häftig upplevelse för det dök upp glimtar av människor som jag inte visste fanns i mina tankar. Att göra det där har inte varit möjligt på länge. Det går inte att ta tillbaka energi från barnen. De gånger man verkligen kan vila är när man vet att barnen har det bra (helst hemma).
Nu när jag har lugnat ner mig på alla sätt och slutat dricka när det blir för mycket är det mer påtagligt hur stressad jag är i kroppen ibland och i julas t.ex. när vi bara skulle fira med de närmaste och jag ändå hade satt lite för hög ambitionsnivå och blev stressad för att jag ville ha gjort mer. Den enda som brydde sig om det var jag, så stressen var verkligen helt onödig.
Å så barnen då... tänker på det du fått höra om att din dotter borde träna på att vara ensam på boendet. Det går ju inte att föreställa sig den oro du har för henne, men det är nog en balansgång mellan att finnas där vid behov och att förutse eller gissa hennes behov och tillfredsställa dem innan hon ber om det. Det är nog inte alltid till hjälp, men ack så svårt det är att inte hamna i det för där har man varit länge. Jag känner igen mig i det. Har jobbat hårt för att faktiskt helt sluta gissa mig till sambons behov. Herregud, han är en vuxen människa men mitt medberoendemönster (han dricker inte) är tydligt. Nu tänker jag att jag planerar vad jag vill. Han får säga till. Lite så med barnen också. Men det är svårare för där måste man ju vara både och. Både coach och trygghet.
Den senaste tiden har du tillfredsställt sonens (och hans sambos) behov och dotterns. Var hamnar du på din prioriteringslista?
Tänker på en episod jag hade när barnen var små och jag gick till tandläkaren. Där i tandläkarstolen kunde jag vila en stund. En angenäm känsla. Tid för bara mig själv. Borde ha tänkt till då...
Funderar på hur man kan börja det... du räknade upp så många saker som du skulle kunna göra... läsa, se serie... bli kvitt negativa tankar.
Jag tipsade i Sessis tråd om Eckhard Tolle och hans sätt att kontrollera (hindra) tankar genom att fokusera på kroppen. Vara i kroppen och känna kroppen.
Dina negativa tankar verkar till viss del också handla om att du inte duger som du är... du borde vara smalare, inte dricka, göra mer... Förlåt dig själv för dina tillkortakommanden. De finns i ett sammanhang, ett sammanhang där du troligtvis gör alldeles för mycket för andra och inte har tid för dig själv. Så vad behöver du? Det kändes som du hade ett stort svar på den frågan. Och vilken är den pyttelilla pusselbit som du kan börja med? Du har ju redan börjat tänker jag med sömnproblemen (jätteviktigt) och läkare, terapeut. Jag är helt säker på att du kommer att lyckas och jag tycker att du ska fokusera på dina segrar, inte dina tillkortakommanden.

Profile picture for user Varafrisk

Du är så himla klok, och du skriver så fint till mig...du fångar upp mig. Tänkte på det där med tillkortakommanden. Tänkte på det när en sjuksköterska ringde från sömnmedicin och frågade hur det gick med min sömnmaskin. Jag har ju börjat att använda den men inte så mycket eller så längre varje natt...och jag förklarade det för henne. Hon sa till mig att jag tror att du gör det hela lite för stort...och...se vad du har gjort istället för vad du inte gjort. Och, jag sa till henne att det är jag i ett nötskal.....

Och jag tänker på mina tillkortakommandon...och tänker på min mamma...på min uppväxt....så jag vill bara berätta lite om min mamma....varning för att det kan bli långt!!

Min mamma föddes 1925 i en syskonskara av sju barn, hon var mittenbarnet. När jag pluggade till socionom läste jag en kurs inom äldreomsorg då man skulle intervjua en äldre person. Jag intervjuade min mamma. Jag frågade henne om det var något hon ångrade, hon svarade jo att hon aldrig fick utbilda sig. Men så sa hon att hon var tvungen att jobba på mina morföräldrars gård, hjälpa till med att ta upp sockerbetor (mamma kom fr Österlen). Hon fick sluta att ta pianolektioner för att det var för dyrt. När hon var ca 19 år flyttade hon ca fyrtio min norrut och fick plats som kokerska och barnflicka på en gård. Min pappa arbetade på en annan gård och de träffades på dans. Det finns en sida hos min mamma som jag tyckte mindre om men en annan sida som jag i vuxen ålder kunde känna stolthet inför som jag hade kanske tänkt på tidigare. Mina föräldrar var i princip självförsörjande med djur på gården och min pappa var jägare. Mamma hade en stor köksträdgård och en trädgård full av blommor och fruktträd. Under femton somrar hade vi sommarbarn ...på somrarna var det fullt med folk i mitt hem...sommarbarn och släktingar från Skåne. Mamma tog hand om barn/sommarbarn/släktingar och hushållet. När hon vara 40 tog hon körkort, när hon var 50 läste hon engelska tre år på kvällstid och efter det åkte till England och Skottland med min faster och vid 60 blev hon "dagmamma". På kvällstid var hon aktiv i föreningslivet i Röda korset, Kyrkliga syföreningen, Centerns kvinnoförbund och bygdegårdsföreningen. Min mamma var född till att passa in...och jag var född till att passa in...men kanske har jag ändå min mamma att tacka för att jag vågade börja plugga vid 39-årsålder.

Mina föräldrar var kärleksfulla men inte så pushande...hade inte så höga krav på mig...mer än man skulle hjälpa till hemma med olika sysslor. Som många andra föräldrar i den åldern så var det mycket jantelag över det hela....så under nästan hela mitt liv sökte jag bekräftelse hos dem...känna att jag var speciell för dem. Jag är alldeles övertygad om att jag var speciell för dem men de sa det inte och jag hade aldrig den känslan.

Så varje dag är en ny dag att erövra...att förstå sin egna betydelse...och jag har så svårt att förstå det...men jag jobbar på det....

Och när det gäller alkoholen så vet ni ju att jag jobbar på det...och jag funderar verkligen vad som ska till....en sak har jag lärt mig iaf att inte skriva i forumet på morgonen att jag ska vara nykter den dagen för när jag inte lyckas...då blir misslyckandet så stort...och skammen...så det är bättre för mig att skriva efteråt.

Känner mig lite nervös inför provsvaren samtidigt som jag tycker att det skulle vara skönt att få reda på dem...men jag tror inte att jag kommer att få antabus för då måste mina levervärden vara helt perfekta vilket jag inte tror att dem är. Jag tror inte att antabus är lösningen på mitt problem men jag tror att det skulle kunna ge mig en paus från alkoholen en möjlighet till flera nyktra dagar i rad.

Vill bara säga det att jag behöver er mina vänner...jag är inte en lätt person att ge råd till men jag behöver vänner på min vandring:)

Kramar:)

Profile picture for user Varafrisk

Ngt som jag har tänkt att skriva om men glömt är....huden ...å vet inte varför men tänker på dig Se klart ?

Tittar på mig själv i spegeln...å ser ögon som inte är så där pigga och gladaut..en hud som är blek, rödflammig, torr och lite svullen..

Visst kan allt bli bättre dvs att se lite pigg ut?

Längtar tills på fredag för då ska jag göra slingor...blonda slingor...få lite stadga i håret?? har ett tunt mjukt hår... som inte blir grått utan mörk trist färg..

Så jag tänker..utan alkohol då kommer huden bli pigg...kanske inte trolleri m håret men ändå ett hår som mår bättre??

Kram❣️

Profile picture for user Varafrisk

Skrev ju om min mamma igår och läser i Se klart som bjöd sin mamma på en fin dag❣️

I maj är det tio år sin mamma dog..jag älskade henne men hon var inte alltid en lätt person. Under några års tid var det så mycket död i mitt liv. Min svärfar dog i aug -07, min pappa dog hastigt i sept -09, min svärmor nov-09, min mamma i maj -11 och min syster i nov -13 dessutom ngn kusin och morbror. 2015 insjuknade min man i matstrupscancer och var sjukskriven i åtta månader. Idag är han frisk men varje dag påminns vi om hans sjukdom. Tack och lov så var det länge sedan jag nu var på en begravning.

Mina föräldrar var nästan 38 år när de fick mig och jag var 32 och 36 år när jag fick mina barn. Så jag hade önskat att mina barn hade kunnat få ha kvar sin mor- och farföräldrar längre i sitt liv.

Det blev väldigt tomt efteråt och många gånger dämpade jag sorgen med alkohol. Dessutom hann jag knapp sörja en person förrän nästa dog eller blev sjuk eller att det var något med mina barn.

Idag har jag mer tid som jag borde prioritera åt mig själv ...tid som jag borde förvalta bättre. Det kan vara ganska tunga ärenden på jobbet men det är mycket sällan som jag tar med mig jobbet hem i mina tankar. Jag kan däremot ta med mig det privata som finns i mina tankar t jobbet oftast mina barn vilket inte är så bra för jag tappar lite fart i mitt arbete då. Det gäller då att jag har mycket att göra gärna lite mer än lagom.

Jag tänker att kunna bli nykter och åtminstone få till en stor förändring kommer förmodligen innebära att jag tar bättre hand om mig själv och mitt liv. Men jag tänker att det kanske inte kommer innebära guld och gröna skogar. För min del är trådar som visar på att nykterheten innebär ett bättre liv viktiga att ta del av likaväl som de trådar som även visar på hur kämpigt det kan vara att bli nykter.

Det var som när jag pratade med sjuksköterskan på sömnmedicin då jag berättade om en kollega som berättat att sömnmaskinen revolutionerade. Sjuksköterskan sa att för alla blir det kanske inte så fantastiskt och viktigt ha med det i tankarna.

För att inte låta för flummig...jag tror på nykterheten men den är kanske inte lösningen på allt. Den är dock lösningen för att få ett mer hälsosamt liv och att vara närvarande i livet.

Ha en fin söndag?

Profile picture for user Se klart

...om din uppväxt, föräldrar, ja allt det som präglar oss. Och så mycket bra du har fått med dig av dina föräldrar. Jag som vuxit upp i stan och utan så mycket koppling till landet, känner att jag måste lära mig så mycket från början. Årskurs ett i odling etc, när jag är 55 år.
Men trots att inte barnen är nämnvärt engagerade tänker jag att barnbarnen kommer lära sig, bara genom att gå bredvid, att det är en del av sommarlivet, blommor och saker som växer.
Min mamma växte upp på landet och jag tycker mycket om att höra henne berätta. Sedan blev hon stadsbo ihop med min pappa som jobbade mycket. Och vi reste, men hade aldrig landställe.
Jag tycker du gör klokt i att inte fokusera bara på alkoholen utan att försöka läsa mönster i livet. Men när det sen gäller är det ju mycket konkreta handlingar som leder till att vi dricker. Och när handen kopplas ihop med hjärnans stora pussel, då går det att avstå.
Som du vet blir inte livet som ett trolleri (jo, ibland känns det så) men inte varje dag. Det är gnetigt ser vara nykter för man måste ta tag i saker som man skjutit framför sig. Jag kan fortfarande få impulsen ”dricka” när det dyker upp tankar om vad jag måste ta itu med.
Ha en fin söndag!

Profile picture for user Varafrisk

Tack för ditt svar, Se klart?

Jag är tacksam idag för min uppväxt för jag har lärt mig att inte ta allting för givet. Mina föräldrar hade inte så god ekonomi men tack vare att vi var i princip självförsörjande klarade vi oss. Jag vet hur det är att inte kunna göra och inte kunna få ...hur det kan kännas. Därför är det där med människors lika värde så viktigt för mig...

När du skriver om odlandet så tänkte jag på det här om dagen...att jag vill väldigt gärna odla men får liksom inte till det? Eller är det så att jag vill kunna plocka upp morötter, sallad mm i min trädgård men att själva odlandet är inte tillräckligt intressant? Eller är det så att bara för att jag kommer från en odlande familj så har jag förväntningar på mig själv/vill jag kunna odla? Min syster var jätteduktig på att odla och min bror är liksom bäst men vi har i princip ingen kontakt.

När vi köpte vårt hus planterade vi vinbärsbuskar men tog inte hand om bären för att sedan köpa hallonbuskar där vi inte heller tog hand om bären och så har det liksom hållit på....men i somras efter att jag hade köpt nya större krukor till mina tomat- och chiliplantor fick jag både tomater och chilin. Det var ljuvligt att gå ut och plocka på altanen. Skulle vilja införskaffa mig ett växthus för att kunna ha mina plantor där så att blommorna kan vara kvar på altanen??

Så när jag tänker på min barndom och köksträdgård så är det så förknippat med plocka jordgubbar, hallon, krusbär, vinbär och som barn och tonåring tyckte jag verkligen inte om det. Eller som när vi gick ut en eftermiddag i skogen för att plocka blåbär. Det varade en hel evighet och myggorna bet sönder mig. Och med alla bär var det så många måsten...inte för mig utan för mamma...sylta, safta osv...

Så kanske var det därför som en del av mitt odlingsintresse försvann...men vi får se t våren hur det blir....för det är ändå ngt visst när det knopparna börjar visa sig..

Fast nu är det snö och vitt därute...

Och en nykter dag....??

Profile picture for user Sisyfos

Känner igen mig litegrann. Jag är egentligen väldigt förtjust i att odla, gräva, göra plantor, så etc, men har inte riktigt haft tid, ork och fokus och då har till och med våra krukväxter fått stryka på foten. Nu pysslar jag om dem igen när jag har mer ork och inte är så splittrad och stressad längre. Svårt att veta om man bara tappat intresset eller om det är för att man aldrig hinner klart och av den anledningen ger upp. Nu har vi ett stort trädgårdsland på landet så jag får min beskärda del av odling och grönsaker ändå. Tror att jag kommer att uppskatta allt mer i år när jag mår bättre igen.

Profile picture for user Charlie70

Fint att du skriver och berättar om din uppväxt Varafrisk! Själv har jag inte riktigt tålamod till att odla. Kan det vara det som det handlar om för dig också? Tålamod är kanske inte vår bästa gren :D

Kramkram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag kan börja odla som sjutton, sen orkar jag inte ta hand om det. Trädgård är jättekul på våren och försommaren, mindre kul när man ska rensa ogräs femte-sjätte gången en säsong. Tålamod är en bristvara.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Men först...ja...kanske kan det vara så att tålamodet tryter..och för mig är det nog inte tillräckligt med intresse för att lära mig hur jag ska gå till väga...utan ner med tex alla fröer i jorden...så upp kommer en klump med rädisor på en fläck fast kanske bara bladen då förstås därefter lite tom för att det kommer ytterligare lite rädisor...men men bara får vara glad för det lilla.

Herregud vad jag är trött på det här livet....så himla trött på att gå till systembolaget för att köpa ungefär det jag brukar...å jag blir så besviken och lite rädd för mig själv...och skäms för att skriva här. Jag vet...jag behöver inte det...men likväl så är det så. Även om jag fortsätter dricka så känner jag ändå lite hopp inför att göra en förändring...för jag orkar inte längre vara så här trött...och jag känner att magen mår inte alls bra av detta. Kanske är det just dessa två faktorer som kan bidra till att jag gör en förändring i mitt alkoholberoende...eller jag vet att det är dessa faktorer som kan bidra till en förändring. För jag går rakt in i väggen om jag inte gör en förändring nu...för jag är SÅ trött.

Fick svar från min läkare idag vilket visar att jag inte har blodbrist samt att Vitamin B12, Järn och Folat är normala (vet inte ad Folat innebär..får googla på det). Ett av två leverenzymer är lite förhöjt och B-PEth visar att jag har en hög alkoholkonsumtion. Jag tror att jag kommer att bli kallad igen för en årlig blodtryckskontroll då man tar ytterligare prover. Läkaren har även bett mig höra av mig om jag behöver diskutera min alkoholkonsumtion.

Kanske låter det dumt men det var en lättnad att inte behöva sitta ansikte mot ansikte och skämmas för att ingen förändring har skett. Det var samtidigt skönt att få svaren...och ...innerst inne viste jag ju att leverproverna inte skulle vara bra.

Jag vill ju gärna att förändring ska ske över en dag....för jag är ju rädd för hur alkoholen har påverkat min kropp fysiskt....är rädd för att ifall jag skulle insjukna i Covid-19 hur det skulle gå för mig...men jag vet ju att varje litet steg jag tar för att minska på alkoholen inte dricka alkohol alls...är en väg till bättre hälsa...så Varafrisk....sätt fart!!

En annan sak är att det är/kommer bli väldigt mycket på jobbet just nu.. Jag har varit övertalig men kommer nu vara ordinarie..fast jag och ordinarie kurator har arbetat 80% var på en heltidstjänst och i princip fullt upp. Nu ska jag arbeta själv 80% på samma tjänst eftersom min kollega slutar. Jobbet är kul men verkligen fullt upp...och lite till just nu.

Har under lång tid tittat efter jobb eftersom jag inte har varit ordinarie och sökt en del jobb kanske inte nu men för något år sedan. Från att ha varit gott om jobb för socionomer där jag bor blev det plötsligt väldigt ont om jobb.
Även om jag är ordinarie kurator så sökte jag ett jobb som verkar intressant men pendlingsvägen är det negativa. Idag ringde HR-specialist för att fråga om jag var fortfarande intresserad vilket jag är så imorgon är det anställningsintervju via zoom. Vi får se om jag blir erbjuden tjänsten efter intervjun...kanske tackar jag nej....kanske blir jag inte erbjuden tjänsten...men att vid 58-årsålder bli kallad på intervju....bara det ..det är stort för mig!

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Såg ditt inlägg efter att jag skrivit, Andrahalvlek!

Ja...tålamod...men både du och Charlie70 har ju ett fantastiskt tålamod! Nu är ni så trygga i er nykterhet men det krävdes ju ändå ett visst tålamod för att kunna komma dit där ni är nu❣️

Kram❣️

Profile picture for user Varafrisk

Skrev ju en annan gång att jag inte skulle skriva förrän efteråt om jag har klarat av att vara nykter. Men jag vet nu att jag inte ska dricka alkohol idag för att jag vill inte dricka. Hela jag behöver vila men en del kroppsdelar mer framför andra givetvis levern men idag behöver magen ännu mer vila.

Och jag vill komma ut ur den här dimslöja som hänger över mig. Känslor blir ju inte verkliga...

För många år sedan då jag förstod att jag behöver sluta dricka alkohol tänkte jag nog att livet skulle bli trist utan alkohol men idag tänker jag definitivt inte så. Jag kan tycka att det är tråkigt att mitt beroende har gått så långt att jag inte kan ha ett kontrollerat drickande men det är försent för det. Men den största längtan nu är att uppleva varje minut utan tänka på alkohol, vara klartänkt samt slippa alkoholslöjan. Eftersom jag är en person som alltid haft oro inom mig tror jag inte att den kommer försvinna per automatik.

Kram❣️

Profile picture for user Varafrisk

Så speciellt att bli intervjuad digitalt via zoom?Kameran på min dator funkade inte utan jag fick ta mobilen. Intervjun skulle ta en timma men tog en timma och tjugofem minuter! Så formellt, så många frågor ...herregud jag var helt slut efteråt?

Det var 41 sökande och man hade valt ut fyra st (däribland jag) till en första intervju. Därefter blir man ev kallad t en andra intervju som äger rum fysiskt...coronavänligt. Blir jag kallad t en andra intervju men inte utvald blir jag inte ledsen. Men detta kändes ändå gott för självkänslan?

En liten stund efter intervjun kände jag sug och hade funderingar på att åka fram t systemet. Jag kände dock att nej...det går inte ...jag måste läka min kropp. Och idag fungerade det...idag är jag nykter??

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Bra jobbat med intervjun! Jag har varit på tre intervjuer i mitt vuxna liv. Så nervöst. Men det är bra att ni pratade länge. Säker att de gillade dig ❤?
Att låta kroppen läka. Så fint! Bästa gåvan du kan ge.
Tack för uppdateringen!!

Profile picture for user Sisyfos

Oj då, verkar ju helt förvirrad men jag började skriva innan du rapporterade.

Hoppas intervjun gick bra!

Nästan lite tråkigt att du inte hade några dåliga järnvärden. Hoppas de inte låg nära lägre referensvärdet för i så fall kanske de är för låga ändå. Hade ju gått att fixa. Måste kanske ompröva min diagnos, eftersom jag tror att fler kan ha lite problem med det här.

Har också passerat stadiet där jag inte längre tycker att det är trist utan alkohol. Ibland har jag svårt att förstå vad som är kul med alkohol, särskilt nu när jag inte dricker. Jag ser fram emot helg och vila och alkoholen har liksom ingen plats i det längre.

Profile picture for user Hitofude

Spännande med intervjun, hoppas det går bra! Vet roliga med intervjuer är att en alltid lär sig nåt om sig själv i såna situationer ?

Profile picture for user Vinäger

Du gör det så bra, reflekterar, analyserar och därför utvecklas.

Lycka till med allt. Jag tror på dig. ?

Profile picture for user Varafrisk

Tack för inlägg, för lycka till och för att ni tror på mig❤️

Har en knepig känsla i kroppen och jag undrar varför?Men jag vet...intervjun igår. Intervju digitalt är verkligen inget att föredra...blev så opersonligt. Fick känslan av att både chef och HR-specialist läste frågor fr ett formulär. En fråga var om jag hade varit osams med en kollega och hur löste jag detta? Likaså om jag hade varit osams med chefen? Jaa fy vad frågor...och jag som brukar kunna läsa av ansikten ..såg bara två ansikten som var väldigt neurala och knappt log. Men som sagt var jag blir inte ledsen om jag inte får jag skulle nog även tacka nej om jag blev erbjuden men kul att bli utvald?

Trött är jag som vanligt...försökte somna m sömnmaskinen igår men det tog för lång tid så den åkte av. Jag tror att tröttheten till stor del beror på en något nedgången kropp pga störd sömn, alkohol, dålig kondition och all den oro jag har haft/har för min dotter samt även oro om jag skulle blivit omplacerad pga att jag var övertalig. Vaknar dock med en lättnad över att jag var nykter igår och att jag klarade det?? Nya tag idag...alltid svårare när jag har varit på jobbet. Vet att jag har två telefonsamtal och ett besök idag som ställer stora krav på min förmåga och tar energi. Den energi det tar kan få mig på villovägar...inte heller lika lätt att få påfyllning av kollegor då vi är så utspridda när vi fikar/äter och jobbar hemifrån pga Coronan men jag ska göra mitt bästa idag för att hålla mig nykter??

Kram??

Profile picture for user Varafrisk

Skriver mer en annan dag...kanske imorgon...för när jag skriver här då vill jag inte har druckit något...
Men pga en liten konflikt med en kollega som jag tycker så mycket...så fick jag sådan ångest och ledsenhet...detta hände i torsdags. I grund och botten handlar det om självkänsla och att trivas i sitt egna sällskap...men jag har gråtit...och hoppas att morgondagen blir bättre...

Kram

Profile picture for user Varafrisk

De senaste fyra dagarna har varit allt annat än bra....nåja det skulle vara i fredags då när jag var hos frissan, blev ompysslad och ljusa slingor i håret igen....jag trivs så bra i det ljusa och håret blir med ens så mycket kraftigare. På kvällen fixade min dotter och man tacos så jag slapp stå vid spisen och kunde ta mig ett bad:)

Hur som helst så var jag så övertygad i onsdags att jag inte skulle dricka och jag klarade det bra. Känner att hela kroppen behöver vila och återhämtning. I torsdag hade jag suttit hemma och arbetat under förmiddagen men åkte sedan till jobbet för att ha ett besök. Efter besöket går jag i till min kollega (som jag har vikarierat för under hennes två föräldraledigheter och hon jobbar endast denna vecka innan hon går vidare till annat jobb) och tänker diskutera några ärenden samt berätta om intervjun som jag hade varit med eller ja...det var nästan ett förhör. Det blir att vi pratar väääldigt länge dessutom berättar hon att hon har gått i upp till heltid för att kunna ta ut sin flex vilket i mina öron lät så knepigt. Jag har naturligtvis inget med det att göra men kommenterar lite grann vilket resulterar i att min kollega blir irriterad och säger att nu har vi pratat så här länge men hon hinner verkligen inte med att prata så länge i synnerhet inte nu när hon ska sluta. Så jag går ut ur rummet. Det känns liksom inte bra...och jag går tillbaka med då är dörren stängd men när jag ser att den är öppen så går jag in och säger förlåt. Hon säger att hon förstod att jag hade förstått att hon var irriterad och hon säger att hon har inte gjort något fel. Jag säger att det hela handlar om mig. Och hon säger att hon måste skriva så jag går ut ur hennes rum.

Vet inte riktigt vad som hände..för även om jag tycker att det är knepigt att gå upp till heltid för att kunna ta ut flex så har jag ABSOLUT inget med det att göra. Jag kände mig också så himla dum som inte hade begripit bättre utan pratat SÅ länge för det kändes som om det var bara mitt fel. Så ...det här var i slutet av dagen...jag blev väldigt ledsen...och ångesten så himla stark...och jag kunde inte härbärgera den utan åkte till systembolaget.

På fredagen pratade min kollega och jag med varandra igen men något hade hänt inom mig...kanske för henne också fast svårare att läsa av...kände mig väldigt låg på jobbet. Många arbetar hemifrån och vi är utspridda på massa ställen när vi fikar/äter så känslan av ensamhet blir stark och påfyllningen inte densamma...mitt arbete brukar annars vara en stor källa till energipåfyllning.

Har funderat så mycket över min reaktion varför jag ska lägga mig i det där med flexen...och varför jag blev så ledsen efteråt. Även om jag trivs bra på jobbet så känns det ibland som jag skulle vilja byta jobb. Och jag tänker att jag vet vad det handlar om...självkänslan...den där självkänslan som hela tiden gör sig påmind...och som många gånger gör att jag dricker alkohol. Jag var ju vikarie i två år och sedan har jag varit övertalig under nästan hela 2020...och ordinare blir jag först under vecka 4. När jag fick vikariatet var det en medveten handling att söka detta arbete.. och jag var den som var ansvarig kurator...men så fort min kollega har kommit har jag liksom tappat bort min plats..jag har blivit nummer två...förutom i början av hennes andra föräldraledighet. Jag är tacksam över mitt arbete men känslan av att bli över...att nu räknas jag..den har påverkat mig starkt. Jag tänker att en person med en helt annan självkänsla än vad jag har...hade kanske tagit sin plats.

Före Coronan kom när jag avslutade min terapikontakt kände jag att jag var mer på banan istället för att söka utåt....så började jag söka inom mig. Vad behöver jag och vad vill jag? Men det blev så svårt när coronan kom...när aktiviteter stängdes ner mm. För vad det hela handlade om och fortfarande handlar om är att trivas i sitt egna sällskap...men jag har ju även behov av sociala kontakter och även om inte coronan hade funnits är nätverket snålt men jag försökte upptäcka nya arenor...Vad vill jag göra?? Återigen vad behöver jag??

Så..jag känner mig så ångestfylld...jag behöver verkligen låta bli att dricka alkohol...men just nu känns det väldigt svårt att låta bli.

Kram:)

Profile picture for user Hitofude

Känner igen mig gällande de sociala jobbdelarna nu i pandemin. Läste en artikel om att extroverta personlighetstyper hanterar distansarbete bättre än introverta. Att personer som hämtar energin utifrån fyller på genom existerande nätverk, medan de (som jag) som söker motivationen inom sig själv blir mer ensamma och alienerade vid distansarbete. Vet inte om du identifierar dig som introvert eller extrovert, men att hitta sin egen plats, som du skriver, är mycket komplicerat när alla naturliga sammanhang är borta, pausade.
Skickar styrka till dig!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag trodde att extroverta skulle lida av att inte komma till jobbet och tjöta med folk, medan de introverta skulle trivas med att kunna jobba i lugn och ro hemma vid köksbordet. Jag saknar jobbet, men det är inte lönt att åka dit eftersom det nästan är folktomt.

Jag saknar mina rutiner, men nu har jag börjat skapa nya rutiner på hemmaplan istället. Jag har inget stort nätverk privat, men jag har i nykterheten lärt mig att trivas bättre i mitt eget sällskap. Jag är extrovert. Jag är den som börjar tjöta med folk i affären, bara för att tillfälle ges. Och kan ha ett givande samtal.

Jag är så svältfödd på att prata att jag tjatar sönder öronen på de få jag jag träffar ? Men jag kan inte påstå att jag lider av distansarbetet. Snarare vet jag inte om jag någonsin kan vänja mig vid att åka till jobbet VARJE dag igen? Imorgon ska jag åka till jobbet och vara på plats kl 8. Minns inte när det hände senast, brukar åka dit kring lunchtid annars när jag åker dit och printar och postar.

Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Tänkte bara skriva att jag tycker att din kollega verkar visa en ganska otrevlig sida när du går in och ber om ursäkt. Inte okej, så jag förstår om du kände dig ledsen. Jag tycker att det är modigt att ta ansvar för samtalet och ta tag i när en konflikt uppstår men blir man bemött som du blev då så blir man besviken.
Helt opartiskt efter att bara ha hört din sida, så anser jag att du har handlat helt riktigt och klokt och borde ha fått ert bättre bemötande. ?
Och alkohol på de här känslorna är ju inte så bra, men det vet du redan. Kramar

Profile picture for user Andrahalvlek

När folk beter sig puckat brukar jag tänka att det är den personen som har problem. Vaknat på fel sida, är stressad, ledsen whatever. Det är inte mig det är fel på. Så visst handlar det om bristande självkänsla hos dig själv i grunden. Grubbla inte på det, släpp det. Hänt har hänt och går inte att göra ogjort.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Till dig Varafrisk.
Hoppas idag blir en nykter och KLAR dag, inte grumlig.
Lättare att sortera i tankar och känslor då. Men också att släppa och gå vidare. Att fokusera på det som går att påverka (sällan andra människor) kram till dig!

Profile picture for user Varafrisk

När det gäller "konflikten" med min kollega kan jag tänka mig att hon har för länge sedan släppt det. Hon har fullt upp med att avsluta sitt jobb hos oss, fredag är sista dagen. Imorgon ska vi avtacka henne. Och när hon inte är på jobbet har hon fullt upp med att vara småbarnsförälder, syster, svägerska, dotter och vän. För mig ser det ut på ett helt annat vis och förmodligen har jag lagt alldeles för mycket energi på detta. Ok min självkänsla är inte helt grundad...men så här mycket energi på en liten enstaka händelse...nja...jag måste släppa det. Jag måste vara rättvis..hon är en fin människa...och hon brydde sig mycket om mig när min dotter mådde som sämst.

Jag är extrovert..är social...känner igen mig så mycket i vad Andra halvlek skriver...är också så himla svältfödd på social kontakt att jag tar tillfället i akt på varje samtal som jag kan få...hihi...men hade jag en bättre självkänsla...och var nykter...så tänker jag att jag hade landat så mycket bättre i mig själv.

Det är så himla speciellt på jobbet nu...och jag trivs verkligen inte med denna sociala distansiering...känns som om jag befinner mig i ingemansland...jag tröstdricker och tröstäter...och inte fasen blir det bättre för det...jag blir bara arg och ledsen!

Var i alla fall uppe på Friskis & Svettis idag för att förnya mitt medlemsskap...och när jag skriver uppe...så ligger F & S på fjärde plan...och trapporna suger...men jag behöver verkligen boka in mig på ngt pass...finns flera pass utomhus men ganska få platser. eller om jag inte bokar in mig på ngt pass...få iaf kontinuitet i promenader eller vad det nu är.

Även om det inte blev utan alkohol idag så väldigt tacksam för ditt inlägg Se klart...som fick mig att tänka efter..inte tillräckligt men SÅ mycket mer!

Profile picture for user Varafrisk

Känner mig så orolig för jag litar inte på mig själv?

Vet egentligen vad jag behöver, vad jag kan för att gå vidare i livet likväl så gör jag inte det och det är så frustrerande...

Är målet att avstå från alkohol och tänka att äta bra och motionera kommer som en följd av detta?

Imorgon är det ledig dag vilket kan innebära alkoholfri dag...??

Kram⭐️❤️

Profile picture for user Varafrisk

Känner mig så orolig för jag litar inte på mig själv?

Vet egentligen vad jag behöver, vad jag kan för att gå vidare i livet likväl så gör jag inte det och det är så frustrerande...

Är målet att avstå från alkohol och tänka att äta bra och motionera kommer som en följd av detta?

Imorgon är det ledig dag vilket kan innebära alkoholfri dag...??

Kram⭐️❤️

Profile picture for user Varafrisk

Onsdag...ledig dag...⭐️

Ätit en tallrik m youghurt/miniyoggi och flingor samt druckit te. Fixa på diskbänk och bädda säng. Ut m hunden i det minusgradiga och frostiga vädret.

Koppla upp mig på zoom på workshops med couchen Annelie fr Viktväktarna sedan t lokal för att väga mig. Var ifrån det några veckor och även om det inte händer så mycket på vågen behöver jag den sociala kontakten. Helt svältfödd på sociala kontakter?

Kl 11 samtal m min terapeut. Ska bli så himla skönt??

Sen får vi se vad som händer...kanske åker och köper en fin bukett blommor?

Öva mig på att vara här och nu??

???

Profile picture for user Varafrisk

Har nyss kommit in från min promenad. Sitter nu med mitt kaffe och ett tänt ljus. Om jag hade kunnat delat m mig av mina foton fr Vänerns strand så hade jag gjort det. Naturen är magisk och balsam för själen?❤️??

Profile picture for user Varafrisk

Vet man det först när man har varit nykter en period? Att man nådde botten innan man blev nykter? För när man fortfarande håller på och dricker och har några nyktra dagar här och där så kan det vara svårt att känna att man har nått botten? För man har tänkt det så många gånger och ändå går det lite till. För ganska så länge sedan när jag gick på rådgivningscentrum sa kuratorn att många blir nyktra först när det har hänt något som tex att man har kört rattfull.

I eftermiddag när jag var och handlade stod en kvinna och sålde tidningen "Faktum" . Det är väldigt sällan som någon säljer den tidningen i vår stad men jag har sett det någon gång tidigare. Jag stannade till och jag köpte tidningen...kvinnan pratade nästan ingen svenska..men jag förstod att av de 100 kronorna som jag betalade fick hon 20 kr. Jag bor i en liten stad och jag vet att det finns hemlösa i vår stad...och att hemlöshet beror på olika faktorer. Jag kom då att tänka på när en man som jobbade på Familjerätten i den stad som jag pluggade i kom till vår utbildning...och han berättade hur lätt det kan vara att bli hemlös. Så när jag satte mig i min bil efter att ha handlat lite mat och köpt tidningen så tänkte jag...."Varafrisk (tänkte givetvis mitt namn) om någon hade sagt till dig för ca 15 år sedan att du idag skulle vara alkoholist..hade du trott på det??" Och..NEJ...jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle hamna där jag är idag...MEN..och SÅ...det finns liksom inget skydd...utan vem som helst kan hamna här!!

Och, jag vet inte om jag är på botten ..men det känns som om jag är väldigt nära..för jag är sliten..nedgången...och jag lever inte mitt liv...utan jag har fastnat i tankar om alkohol...om mat...om dålig självkänsla...och det känns verkligen som ett träsk...och väldigt snårigt...och jag vill inte vara här!!

Profile picture for user Rule74

Du är på rätt väg, bort från träsket. Jag vet och känner som du, att det är svårt. Men vi är här. Och vi kämpar. Framåt är vägen vi ska gå. Tänk hur du vill att ditt liv ska se ut om 15 år och försök att ha den målbilden. Behöver göra samma sak själv. Känner mig just nu handlingsförlamad. Har ingen lust med någonting. Dricker bara en massa alkoholfritt, äter en massa onyttigt och kollar serier. Jobbar mycket mindre än vad jag borde i min karantän. Mitt liv är liksom på paus. Så himla tråkigt på något vis. Måste ta mig upp och i kragen och GÖRA saker. Inget händer av sig själv, liksom. Skulle bara vilja komma bort från allt just nu. Äter lite mer choklad som tröst...Snacka om patetisk självömkan...
Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Plus och minus. Så länge plus överväger fortsätter man. När minusen dominerar får det vara nog. Så kände i alla fall jag. I dina inlägg kan jag bara se en massa minus med alkoholen. Sen behöver beslutet mogna och förankras och förankras och förankras och processas och processas och processas. Det tar sin tid, och olika lång tid för alla.

Själv är mer spontan än jag borde vara, i alla situationer. Att jag kastade mig hals över huvud in i detta med övertygelsen om att jag skulle fixa det förvånar mig inte ett dugg. Så gör jag med allt, det är en del av min personlighet. Du måste nyttja styrkorna och fördelarna i din personlighet, hitta dina drivkrafter.

Keep up the good work!

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Fast de flesta av mina inlägg blir långa...skriver alltid långt...långa mail..långa sms...använder mig av många ord...ibland lite för många men hur som helst.....

Jag tror det var Blenda som skrev att förr så vaknade hon varje morgon med att alltid tänka på andra först och sig själv i princip sist....och jag hade hög igenkänningsfaktor där....kan man säga.

Igår när jag hade varit och handlat lite mat (berättade ju igår att jag köpte tidningen Faktum) och var på väg hem kör genom ett litet industriområde för att komma hem till mig. Jag ser att det går en mörkklädd person längre fram och jag försöker parera denne person men person ställer sig i vägen..när jag kör åt andra hållet så ställer sig personen i vägen. Jag förstår att han är påverkad av något kanske alkohol..han har en flaska sprit i ena handen. Jag känner att jag vill inte stanna...känner mig lite rädd...så jag backar och vänder väljer en annan väg. Då pekar mannen finger åt mig. När jag har vänt bilen och kör in en annan väg till vårt bostadsområde så ser jag att det ligger en ryggsäck och en gitarr där...och jag tänker att det är säkerligen mannens tillhörigheter. När jag kommer hem är jag lite uppskärrad...dels både för att jag blev rädd dels för att jag lämnade honom där...jag som stannar till och ser om människor mår bra. Pratade med min son lite senare och han sa...det är så märkligt Mamma för det är som om alla personer som behöver hjälp dras till dig. Han brukar säga till mig att du behöver inte rädda världen Mamma. Kanske jag också blev mer berörd eftersom jag har stora alkoholproblem...och jag vet att min dotter ofta dricker för mycket när hon är på fest...och tänk om ingen skulle hjälpa henne. Så visst är det så...visst ser jag och visst tänker jag. Minns en nyårsafton när min man och jag hade hämtat min dotter inne i stan..och en kvinna drog upp dörren till vår bil..min plats..och var SÅ berusad...hon frågade mig om jag visste något ställe som jag trodde var öppet..och jag sa att det är nogt stängt nu. Vi åkte hem men när vi kom hem tänkte på min dotter och jag att vi kan inte lämna henne på detta viset. Hon kände inte igen oss men vi visste vem hon var. Så vi åkte tillbaka och hittade henne ...en yngre kille hade också stannat. Han frågade oss om han skulle ringa polisen och vi sa ja...Kvinnan blev jättearg på honom..men när polisen kom åkte vi därifrån.

Så ja...inte är det så att jag tänker på mig själv först och främst när jag vaknar på morgonen ...utan oftast min dotter i synnerhet om hon är ensam hemma hos sig..tänker på jobbet...och jo....om jag tänker på mig själv så tänker jag som oftast att idag ska du vara nykter. Idag är jag hemma från jobbet...vet inte om det beror på något jag åt häromdagen eller om det även kan vara lite magkatarr. Känner att det är skönt att vara hemma..kunna ta det lugnt ...kanske städa lite grann...köpa nya blommor. Men så får jag dåligt samvete när jag vet att min dotter är ledig, hon börjar jobba ikväll, för jag känner att jag borde kanske berätta och säga att hon kan komma hem om hon vill. Jag vet att hon ibland tycker att det är jobbigt att vara i sin lägenhet eftersom hon den kille hon träffade i augusti nästan höll henne fången...samtidigt så behöver hon få vara i sitt egna hem...och jag behöver öva mig på att klippa navelsträngen. Så jag skriver nog inte till henne hon kommer nog till oss imorgon ändå..

Pratade med min terapeut igår...och det var skönt...pratade om självkänsla..jämförelse..och avundsjuka. För min del är att erövra en god självkänsla varje dag en pågående projekt...tror att det är livslångt. Och nu i dessa tider när det är social distansering som gäller överallt...så får jag jobba mer med självkänslan...att trivas i mitt egna sällskap...och det är inte så himla enkelt. Och när självkänslan svajar då kommer lätt det där med att jämföra sig med andra och då kan även en viss avundsjuka födas och en känsla av ensamhet. Och på den känslan är det lätt att dricka för helt plötsligt...så duger jag som jag är...jag känner mig inte så ensam...och JA imorgon kommer jag klara det här med att vara nykter...så himla målmedveten som jag är idag. Och denna målmedvetenhet finns under nästa morgon...kanske vid lunch det kan även ha hänt tidigare...då börjar det svaja och de där förbannade tankarna sätter fart...för det är ju inte så enkelt det är ju alkoholen som lurar mig att tro att det är enkelt för under påverkan av alkohol så blir allt så enkelt...så himla lätt att sluta.

Fast så tänker jag...dagen idag är din dag...du bestämmer över den...ingen annan...hur du förvaltar din dag på hemmafronten bestämmer du själv...du behöver inte se intellektuella serier läsa intellektuella böcker (det är många på mitt jobb som gör det...och ja...ni vet...jag jämför mig...håller tyst om vad jag tittar på och läser)...titta på och läs vad du vill...känn dig fri!! Känn inte stress över att bli färdig...utan ta dagen som den kommer...men jag tänker att för att förändra livet ...leva mitt liv..så behöver jag ta bort alkoholen.

Så Andrahalvlek...vad är mina styrkor som kan hjälpa mig på vägen till att bli nykter..ska fundera på detta. Och Rule74..om 15 år är jag 73 år...det är nästan lite läskigt...för tiden som är kvar att leva blir ju bara kortare och kortare...och då vill man ju för sjutton må gott!! Å det jag önskar allra först...är inte att resa...inte att gå på konserter även om det är det jag älskar mest...det jag önskar...det är en bättre kondition...att orka mer...att kunna ta ut mig så svetten rinner...inte att svetten ska rinna pga dålig kondition eller att alkoholen går ur kroppen....att jag är bakrusig...nej jag vill vara stolt över min kropp..jag är egentligen stolt över den...men vill vara ännu mer stolt!

Det här inlägget blev nog väldigt rörigt...kanske ingen röd tråd igenom det hela...men det får vara så helt enkelt.

Kram:)

Profile picture for user Andrahalvlek

Din målbild är kanon! Och det bästa är att du kan påverka ditt liv i den riktningen. Mycket omkring oss kan vi inte alls påverka, det kan vi bara sörja eller beklaga. Men just det här kan DU påverka.

Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Blir väldigt berörd av dina inlägg, VaraFrisk. De är så äkta på något sätt och komplicerade. För det där med självkänsla är svårt och än svårare när du har väldigt lite tid över för dig själv. Tänker på den bild du beskrev av dig själv som att det stack ut tentakler ifrån dig. Och jag tänker att det är så och det är en stor del i alkoholproblemet. Det är svårt att ens identifiera sig själv och sina egna behov när man är så van att se andra som du tycks vara. Men det är en fin egenskap som du ska vara stolt över tänker jag. Och dessa jäkla jämförelser med andra... jag rör mig i rätt intellektuella kretsar tror jag, men tja... jag vet nog inte någon som inte kopplar av med skitserier ibland, eller böcker av enklare karaktär. Jag tänker att man inte behöver skämmas så mycket över sina val. Det är rätt befriande att umgås med människor som står för att de har knäppa intressen, läser tantsnusk, tittar på mandelman, Farmen, eller nåt annat som kanske man inte skulle vilja identifieras med om man måste imponera på andra.
För mig blev de där känslorna av otillräcklighet mycket värre av alkohol. Och jag hade så svårt att tycka om mig själv och ge mig tid och sätta mig själv först. Det är fortfarande svårt. Jobbar med att inte hela tiden fundera över om jag borde göra något för nån annan. Som du skriver är det nog ett livslångt projekt att erövra självkänsla och kanske börjar det med att sakta men säkert börja ta hand om sig själv. För det är du värd!

Profile picture for user Varafrisk

Tack Andrahalvlek och Sisyfos för era inlägg!!

Det där med självkänsla...ja...den blir absolut inte bättre när man dricker alkohol...den krymper....och som jag skrev tidigare...för mig föder den jämförelse...ibland avundsjuka..känsla av ensamhet och på den känslan dricker jag...det är blir bara en enda ond cirkel. Så blir det för mig...

Alkoholen bidrar till att den oro som finns nästan medfödd i mig...blir så mycket starkare...och jag oroar mig för min egna hälsa...och känner oro inför ifall jag skulle drabbas av Covid-19...hur skulle jag klara mig... och ändå har jag druckit. Så förvridet allt blir.....

Men....idag är jag nykter...så himla skönt!! Jag sa till min man i veckan att vi måste göra en utflykt till helgen...åka någonstans dit vi inte brukar åka...inte långt bort men ändå någon annanstans....för det måste ske en förändring under helgen. Och igår sa jag till min man vi måste åka på utflykt och befinna oss där det inte finns ett systembolag. Så vi åkte iväg vid 11.30 kanske bara fyra mil bort men där vi inte brukar gå. Gick en runda på ett spår i en skog där jag tror min man har varit tidigare för det är lite mer i hans hemtrakter och även där han jobbar. Efter rundan drog vi till en liten sjö som jag aldrig hade hört talas om förrän en vän la ut en bild på sjön på instagram. Pratade om det på jobbet och det visade sig då att en kollega brukade bada där som barn. När vi kom till sjön så var den frusen och bilburna ungdomar körde rally på sjön. Vi åt våra ost- och äggmackor där och drack vårt kaffe. Smakade underbart! Tänkte någon enstaka gång på alkohol men inte på så vis att jag ville köpa utan mer ett konstaterande att det blir ingen alkohol idag och jag kunde känna ett lugn inom mig. Känns som om jag har en förkylning på gång..för jag hoppas innerligt att det är så och inget annat. Så jag ska ta mig en dusch...lägga mig en stund och läsa. Ikväll blir det fläskfilé med grönsaker. Blev sugen på att göra hummus när jag hade läst Charlie70 inlägg...kanske även gör tzatziki ...känner mig sugen på vitlök.

Jag är inte särskilt troende men en sökare men jag ber till vem det än kan vara...kanske till mig själv...må detta vara första dagen på flera nyktra dagar. Jag behöver få mitt liv tillbaka!!

Kram till er alla:)

Profile picture for user Vinäger

Hoppfullt att läsa ditt inlägg, Varafrisk. Låter som en mysig dag. Kura ihop dig hos mannen nu, så känns det kanske ännu bättre. ?

Profile picture for user Varafrisk

Har känt mig väldigt låg idag...arg och ledsen ...nedstämd....hade systemet varit öppen så hade jag säkert handlat på dessa känslor....å dessa känslor kan lätt finnas kvar imorgon?

Imorgon är det första gången på tre år och fyra månader som jag är ordinarie kurator och det känns faktiskt skönt! Att vara övertalig har inte varit en höjdare för mig så aldrig mer att jag vill vara det någon mer gång....

⭐️⭐️⭐️

Profile picture for user Varafrisk

Sisyfos...älskar din formulering i Andrahalvleks tråd... ”sund inställning till dig själv och livet”. Ska försöka tänka i de banorna...så himla bra❣️??

Profile picture for user Sisyfos

Tack VaraFrisk! Det jag tycker att AH verkar ha är en acceptans för sig själv (precis som hon är) och också en väldigt sund inställning till livet, vila och annat.
Acceptans av sig själv, svårt när man dricker, men ett sätt att börja är att fokusera på sina fantastiska sidor och låta de andra ta mycket liten plats.
Tänker att du gjorde precis rätt i lördags när ni åkte och upptäckte nya vyer. Små förändringar åt rätt håll. Samla nyktra dagar. Alla dagar utan alkohol räknas. Å plötsligt har man efter många års trasslande varit nykter i fem månader. Och plötsligt finns där också ett lugn och ”good enough”. Det räcker så och jag är helt säker på att du kommer dit. Skrivandet här och läsandet. Jag har lärt mig så mycket av att läsa härinne. Andras strategier och kloka kommentarer. Andras reflektioner. Det är ett toppenforum och du är här!

Profile picture for user Varafrisk

Ska göra allt vad jag kan för att nå dag nummer tre som nykter idag.
Det handlar om att inte ratta bilen till parkeringen vid Systemet. Det handlar om att se vad jag gör istället för vad jag inte gör.
Är oerhört trött...sömnmaskinen och jag har inte blivit kompisar ännu ...men jag har inte gett upp.
Nu på morgonen ska jag iväg t arbetsterapeuten och visa upp min tumme som inte går att böja?
Ska åka hem efteråt och jobba lite grann för att därefter åka t jobbet.

Tack Sisyfos för dina fina och hoppfulla inlägg❤️

Idag är det förste februari....ordinarie kurator....och lite närmare ljuset☀️

Ha en fin måndag❣️

Profile picture for user Se klart

Jag hoppas jag kanske fångar dig nu innan nån bil kör dig dit du inte vill. ?
Det är BARA du som bestämmer Vara frisk.
Bara du.
Jag tycker det är läskigt ibland. Men det är samtidigt en befrielse. Att inte kunna skylla på någon annan. Men också att känna sig stolt och glad över det livet man skapar.
Ta hem din vilja och dina beslut till dig! De bor i dig och i dina handlingar! Ingen annanstans. Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Jag vet och har alltid vetat att det är mina beslut och ingen annans beslut som gör mig nykter. Inte forumet, inte AA, inte antabus el annnan medicin, inte olika beroendecentrum, behandlingscentrum...utan endast jag.

Kram❣️

Profile picture for user Varafrisk

Ja...åter igen det är bara jag och ingen annan som kan få mig nykter. Så är det...

Tycker om att skriva ....men vet faktiskt inte riktigt var jag hör hemma här på forumet ...och så känns det även på andra platser....men älskar Sisyfos kommentar att ha en sund inställning t sig själv....ska jobba på det??❣️

Profile picture for user Varafrisk

Så otroligt ledsen idag av flera anledningar...??

Fixade inte gårdagen pga att jag ville fira att jag är ordinarie kurator...går ju fira utan alkohol men så blev det inte....och mina kollegor tyckte nog inte det var lika fantastiskt som jag att jag var ordinarie...jag har ju funnits på habiliteringen under flera år....fick ingen respons på sociala medier av dem ( känns som om jag verkligen är på barnnivå).

Så väldigt låg idag...och köpt samt druckit dock inte mycket men beteendet finns där.

Jag skriver inget mer men jag fattar vad mitt ansvar är....men idag är jag SÅ ledsen...och känner mig SÅ ensam??

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Det finns miljoner människor som har samma problem men som inte ens försöker. Och då misslyckas man inte heller. Men du är ju här! Och varje dag ändrar du en lite sak. En tanke, känsla eller bara intuition. Så länge du vet vart du är på väg, och tar dessa små steg, så kommer du dit till slut. Du kommer att vara nykter ❤
Ge inte upp ?????

Profile picture for user Se klart

Håller med MMP.
Uppåt och framåt.
Först. Sen lite reflektion.
Det kan du superbra.
Du kommer att fixa det här, helt säker. Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Det värsta med alkohol som jag tycker är att det faktiskt förstärker precis alla de där känslorna som du har just nu. Jag förstår egentligen inte riktigt varför men usch vad jag känner igen mig.
Jag tycker att det är fantastiskt bra att du har blivit ordinarie, att dina kollegor inte kommenterar eller gillat kanske beror på att de inte sett ditt inlägg. Eller haft tid just då, men det är såna där små små saker som börjar skava när man dricker. Å så känns det som man är misslyckad både för att man dricker och för att man blir ledsen för utebliven respons. Jag tycker att du är högst mänsklig! Jag kan också hänga upp mig på så fåniga saker som likes, vi är säkert fler så du är i gott sällskap.
Ibland tänker jag såhär... om ingen annan ger en beröm så får man göra det själv!!! På mitt jobb är cheferna rätt dåliga på att ge positiv återkoppling. Vi som jobbar får boosta varandra lite, det är bra, men jag har en kollega som har otroligt svårt att ta beröm. Ibland skulle jag vilja ställa mig och hoppa på hen för att det ska sjunka in ordentligt. Men varje litet beröm tas emot med en harang om att det ändå inte är tillräckligt bra. Kanske har hen svårt att fokusera på en sak och tänker in allt.
Just nu frossar jag i min egen förträfflighet (lite lagom utåt givetvis). Jag menar inte att du ska bli olidligt självbelåten, men ta tillvara dina bästa egenskaper och frossa i dem. Du skrev i början att du trivdes så bra på ditt jobb. Återvänd till de känslorna och vad ni gjorde då och återskapa detta.
Sömnbristen du har, har stor betydelse för hur du mår och den eländiga sömnkvalitet man får av alkohol hjälper inte till alls.
Så alla nyktra dagar räknas,
Du duger som du är
Du hör absolut hemma här!
Hoppas det känns bättre idag!

Profile picture for user Varafrisk

Hitofude, Miss Mary Poppins och Se klart...tack för era inlägg??
Så betydelsefulla för mig❣️

Onsdagsmorgon....jag är väldigt trött...skulle vilja krypa ner i sängen igen ...men nej det är bara att fixa till sig och iväg t jobbet. Och när man väl är där så brukar energin smyga sig på....

Jag kan göra massvis av förändringar ( nu gör jag dock inte det....) som äta mindre, motionera, lägga mig tidigare...men alla förändringar börjar med alkoholen.
För alkoholen är en stor stor del till allt som påverkar mig negativt...som visar fel väg....är så otroligt trött på detta liv...ska fixa att bli nykter...och kommer fixa det....det är snårigt och det är som ett träsk...men jag ska fixa det!!

Så nu blir det lite föning av håret, smink och därefter t jobbet för att ta på mig den blå smurfdräkten utan passform och munskyddet som gör mig andfådd .. slipper som tur är visiret då jag inte har besök..men har en digital föreläsning med en kollega i em...få se hur det går!

Ha det fint❣️

Profile picture for user Varafrisk

Ditt inlägg kom nog när jag skrev för jag läste det efter att jag skickar iväg mitt inlägg.

Alltså du är toppen! Du möter mig precis där jag är och det är så betydelsefullt för mig...och jag tänker att jag kan och jag tänker...fram med dig nu...göm dig inte i träsket...ta fram den person du är...med allt det positiva????

Kram❣️

Profile picture for user Sisyfos

Tack VaraFrisk!
Att läsa dina inlägg är som att läsa lite om sig själv när det har varit som jobbigast. Jag skrev aldrig när det var jobbigt. Tänker att ni som vågar göra just det är så beundransvärda. Det jag vet nu är att jag borde ha varit snällare mot mig själv och tagit hand om mig. Du gör just det. Sminkar dig, fönar håret. Kanske betyder dessa små, små saker mer än man tror, att om så bara för ett ögonblick ge sig själv lite omtanke och få vara först i kön.
Det är inte så lätt alla gånger med alla dessa tankar på vad man borde göra och varför det inte duger med här och nu. Det blir en lite ond cirkel. Gäller att hoppa av den karusellen i tid.

Profile picture for user Varafrisk

Jag blir glad av ditt inlägg, Sisyfos! Jag säger ju lite då och då att jag ska göra ett uppehåll i skrivandet, att jag inte passar in osv. Detta beror i sin tur på att jag har nästan hela tiden känt när jag skriver här på forumet under denna rubrik "Förändra ditt drickande" att många som börjar skriva här har läst i forumet ett tag därefter har man ett antal nyktra dagar för att sedan börja skriva. Och jag tänker....men...jag kan ju inte behöva vara nykter först för det är ju nu när det är snårigt, geggigt, dimmigt, träskigt, sorligt, jobbigt som jag behöver stöd och pepp. Jag kan förstå att det är tröttsamt när jag inte lyckas..jag har skrivit här under ett år nu...men det är så här det är just nu och där är du väldigt bra på att möta mig Sisyfos vilket stärker mig och gör att jag tror på mig själv på min förmåga. Självklart hade jag önskat att jag hade varit nykter nu att jag hade ändrat min livsstil för SÅ länge sedan vilket gör mig JÄTTELEDSEN OCH OROLIG men det som är gjort är gjort.

Livet har varit tungt, är tungt och mitt stora problem är att jag dricker så ofta på känslor...alla möjliga olika känslor dämpas med alkohol...och känslorna dämpas inte bara med alkohol utan även med mat. Inte så ofta med sötsaker som godis och fikabröd möjligtvis snacks...vill hellre ha salt än sött.

Men det funkar inte det här livet...igår när jag var på jobbet och hade på mig arbetskläder som inte är anpassade till min vikt, längd eller kroppsform ...var i det rum som vi benämner motoriken i ett hörn finns där speglar. Det kändes inte så kul att se sig själv där....när jag kom hem och skulle tvätta bort sminket såg mig själv i spegeln...tyckte att det hade kommit fler rynkor under ögonen har tidigare inte sett dem så tydligt...och jag tänkte ..det är åldern, munskyddet som vilar högt upp på näsan...och alkoholen som bidrar till ett trött ansikte. Imorse när jag vaknade hade jag märke på näsan efter sömnmaskinen..det var nog första natten som jag hade sömnmaskinen hela natten..tycker att den trycker på näsan...vi är inte riktigt vänner än min mask och jag. Sköterskan på sömnmedicin sa att det kan ta fyra, fem månader att vänja sig...och jag har ju inte hållit på så länge ännu...och jag har inte gett upp.

Så jag är väl ändå tacksam för min kropp fungerar även om den väger alldeles för mycket och är tämligen spänd och otränad. Väldigt torr. Fast jag var ute på en promenad med min hund, det var härligt men bistert solen hade ännu inte kommit fram men nu skiner solen in genom fönstret och värmer min arm. Ska ta mig en dusch och efter det köpa mig en bukett blommor. Hoppar systembolaget idag...hjärnan är helt igengrodd och jag längtar så efter klara, tydliga tankar...samt att få en rättvis bild av verkligheten...inte så ingrodd.

Så mina vänner här på forumet...jag önskar er alla en fin fredag:)

Profile picture for user Charlie70

Och jag önskar dig en trevlig helg Varafrisk! Solen skiner här i vintervackert landskap. Hoppas då får många möjligheter att njuta i helgen.

Kram!

Profile picture for user Vinäger

Önskar dig en vacker och fridfull helg. ? Förhoppningsvis blir den helt alkoholfri. För din skull. Bara och endast för din skull. Oss har du inga förpliktelser till. Fortsätt att hänga kvar. Vi behöver varandra - om än på olika sätt. ?

Profile picture for user Varafrisk

......för det blev något helt annat än vad jag ville!

Men först...tack för era hälsningar Charlie70 och Vinäger! Blir så glad för er skull när jag läser era inlägg i er egen tråd! Skriver nästan inte i någon tråd just nu för jag orkar inte riktigt...på måndag är det ett år sedan vi träffades uppe i Stockholm. Åh vad jag skulle önska att det fanns möjlighet till att ha flera sådana fysiska träffar...har tyvärr inte kunnat vara med på de träffar som har varit via zoom pga att jag har arbetat då.

Innan jag fortsätter att skriva vill jag även skriva att...ja jag vet...det är bara jag...och endast jag...som bestämmer om jag ska dricka alkohol...ingen annan!

När jag skrev under förmiddagen var jag hundra procentigt inriktad på att jag inte skulle åka iväg till Systembolaget idag. Hade sett till att handla all mat igår och åkte ut endast för att köpa blommor idag vilket jag gjorde vid 14-tiden. Innan jag åkte ut för att köpa blommor hade jag haft full dialog i min hjärna ang ifall jag skulle köpa hem lunch när jag var ute och köpte blommor. Kom fram till att jag inte skulle göra det utan laga något enkelt och nyttigt hemma vilket jag gjorde. Men under eftermiddagen kände jag mig ganska ledsen...ensam.....

Och vad jag skriver nu är ganska utlämnande men det är ärligt...jag kände mig SÅ ensam...känner mig SÅ ensam....har min man, min dotter, min son med sambo...och mitt arbete...men för övrigt inga kontakter. Min dotter har ju bott hos oss när hon inte har arbetat men hon är mer och mer i sin egen bostad...vilket är sunt eftersom hon själv har känt sig väldigt ensam samt har haft svårt att vara i sin bostad då hon i princip hölls fången under tre veckor i augusti månad. Det är skönt att hon inte hela tiden är hemma hos oss samtidigt som hon fyller en stor plats...så det blir SÅ tomt när hon inte är hemma. Sonen träffar vi då och då även sambon...men nu var det ett tag sedan sist. På jobbet arbetar en del hemifrån..och vi fikar på olika plan...så väldigt många av mina kollegor möter jag inte så där vardagligt som man gjorde tidigare...vilket också påverkar mig. Och sen är det ganska tyst....berättar kanske mer en annan gång.

Så dessa känslor fanns inom mig och triggade igång...att kanske kan jag ändå köpa lite vin...men så tänkte även hjärnan att nej..det ska du inte göra...för du blir ledsen, du blir trött, du sover dåligt, du spär på din oro och du ångrar dig imorgon.

Men jag åkte iväg och handlade..och i bilen hem rann tårarna...över att jag inte fixade det här...att jag känner mig så ensam...att det känns som om jag befinner mig i en livskris...för återigen ska jag vänja mig vid att min dotter inte bor hemma....och oron finns där...varför kommer hon inte hem? Är hon på väg in i ett skov eller vad är det som pågår? Min man fyllde pensionär i augusti förra året så hur ska det bli efter sommaren...ska ha gå ner i tid? Och när ska jag gå i pension? ....och denna oro för att insjukna i Corona...jag hoppas att jag får vara frisk...ser fram emot att få vaccineras med första dosen den 22/2.

Vill skriva mer... för det är så mycket mer som rör sig inom mig...men det får räcka för idag...för nu ska jag se "På spåret" och äta räkor. När jag läste att Se klart och Torn skulle äta räkor så tänkte jag att det var ju faktiskt inte så tokig idé.

Å Vinäger...jag vet att jag inte har förpliktelser mot andra i forumet...men jag skäms..jag vet att jag inte behöver ..likväl gör jag det...jag skäms när jag har skrivit att jag inte ska dricka alkohol och ändå gör det...så är det!

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Jag visste ju igår hur jag skulle må idag när jag tog första klunken igår och ändå gjorde jag det?Ångest, trötthet, ont i magen, lite illamående....känslor som tynger ner mig...som jag är så trött på att känna ...men jag gjorde ett val ....ursäkta mig men ett jävligt dumt val som jag får lida för idag?

Det är ju lätt att dagen idag förmörkas av de negativa känslorna..för nykterheten...den fina huden...den lite lättare kroppen.. den pigga känslan ....känns SÅ avlägset?

Men jag ska göra allt vad jag kan för att förtränga de här jobbiga känslorna och istället försöka plocka fram känslorna om hopp om möjlighet....för solen börjar komma fram, landskapet är vitt och hos mig ca minus nio grader....det kan bli en riktigt fin dag☀️❄️och vill inte tappa bort denna dag.

I min familj är det jag som oftast kommer på utflykterna...ja står för logistiken...att alla mår bra...säger sällan nej t mina barn om de kommer med ngt förslag....de är väldigt vana att vi föräldrar alltid finns. Jag är nog en person som finns....jag vill finnas även idag...men ska försöka lyssna in mig själv...inte låta känslor av ensamhet ta över. Men skiljelinjen mellan negativa och positiva känslor är hårfin...så det går inte slappna av?

Nu dax för frukost??

❣️⭐️❣️

Profile picture for user Sisyfos

Åh jag känner så väl igen mig i det du beskriver. ”I min familj är det oftast jag som kommer på utflykterna, står för logistiken...”
Jag har pratat med en kurator och med en alkoholterapeut på senare år. Jag har läst och skrivit här. Fortsatt att dricka, trots att jag velat rapportera succé till min alkoterapeut. Svalt min stolthet så jäkla många gånger de senaste åren. När man är motorn, den som håller maskineriet igång så är det inte så jäkla lätt att förlika sig med att det inte är helt bra. Det funkar ju inte riktigt så för man måste ju orka. Så jag förstår dig absolut. Har ju tyvärr inte någon lösning heller. Jag visste länge på nåt sätt vad jag egentligen behövde, men förmådde inte riktigt.
Du är inte ensam VaraFrisk. Du har berört så många av oss som har varit där du är just nu så du finns i våra tankar ibland. Häromdagen när jag lyssnade på podden ”vanliga människor” t ex och de tog upp medelklassen har ”borgarångest” måste tycka rätt, vara rätt etc. Då tänkte jag på det du skrivit om serier som duger och att andra läste eller ser på mer intellektuella program.
Jag gillar att umgås med sådana som erkänner sina tillkortakommanden. Jag måste göra det ofta för jag har lite dåligt polerad yta... det är helt enkelt inte perfekt städat, perfekt ordning.., det skulle krävas enormt mycket energi att ha det perfekt, så det får vara som det är. Med det så kommer också andras historier där det inte är perfekt. Tycker kanske att det är de som till synes har ett perfekt liv som har jobbigast inuti.
Din tid kommer. Ett steg i taget. Framåt mest, bakåt nån gång, men jag tänker att du gör som jag, Vinäger och några till som har haft en skumpig resa. Det blir grundligt analyserat i alla fall. Så fundera över varför, fundera över när och ta gärna lite hjälp så du får nån som hjälper till att hålla fokus. Tror du har haft så mycket så länge så att fokus är svårt. Det hjälper otroligt mycket, men det är svårt när man inte får ro. Men sakta men säkert så. Du ska se att det blir bättre och återigen alla nyktra dagar räknas. Jag hade aldrig tagit mig upp om jag inte hade slutat, slutat, slutat och slutat oräkneliga gånger.

Profile picture for user Se klart

Jag har inte något speciellt att skriva idag förutom att jag håller med Sisyfos i allt, och jag hoppas hoppas du läser inlägget flera gånger- det känns som det finns spår och nycklar där. Alla kanske inte kan användas idag, men snart, så småningom.
Jag är också en motor. Jag har tänkt ofta att så måste det vara och om jag inte orkar så skarvar jag med alkohol för att orka. Det hörs ju att det inte är någon bra lösning men ofta är vi människor där att vi försöker lösa livet utifrån situationen. Det är inte dumt utan liksom smart. Även om konsekvenserna inte alla gånger blir de bäst. För min del handlade det också i viss mån om att livet behövde förändras för att jag skulle kunna sluta. Motorn var på ett lite lägre varvtal. Det fanns lite tid till mig. Så i efterhand när man lägger pussel ser det annorlunda ut än när man är mitt i. Jag tänker att det kanske är så att ditt liv ändras vad gäller att känna lite mer trygghet kring din dotter. Att sömnen fungerar bättre. Att du kanske pratar med din man om hur motor-människan kan få det ganska ensamt (min erfarenhet).
Jag tänker på dig! Kram ?

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Synd att du snubblade. Men vad gör det nu? Vi kan inte ändra på det som hänt.
Är det verkligen så att allt hårt arbete är som bortblåst? Huden? Sömnen? Alltså jag frågar för jag inte vet. Nollställs allt arbete om man dricker en gång? Låter konstigt...
Jag vill inte förminska dina känslor. Så klart kan man vara besviken. Men viktigast är att inte låta den påverka dig idag och framtiden. Om du har önskan att vara nykter så finns det endast en dag i livet du behöver vara det - idag!

?????

Profile picture for user FinaLisa

Det tog en stund att läsa ikapp mig i din tråd?
Du skriver mycket kloka saker och får också kloka saker tillbaka.
Ändå skaver det någonstans och du når inte dit du vill och blir missnöjd.
Men jag tror ändå på att du mår bättre av att skriva av sig härinne än inte alls.
De helvita dagarna gör att du mår bättre och du ångrar ju aldrig en nykter kväll...

Själv har jag nu bestämt att ha en helvit period med start idag.
Måste göra en förändring och då börja med att låta bli att dricka.
Jag har fixat det förut och kan jag så kan du!
Varafrisk, vi kan väl ta varann i hand och gå eller dansa framåt tillsammans, ett par steg i taget!??‍♂️

Kram ???

Profile picture for user Torn

Gör det Varafrisk, ta FinaLisa i handen. Det kan vara det som ger dig den där extra motivationen och styrkan som jag tror du behöver.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Och, ni vet ju sedan tidigare...jag blir så glad och varm i hjärtat när ni skriver. Och, jag har läst inläggen om och om igen...så himla gott!!

Igår åkte min man och jag en liten utflykt med vår son och hans sambo. Tog en promenad i vinterlandskapet. När vi satt själva i bilen igen sa jag till min man...tänk jag/vi har varit på så många möten tja sedan vår son började årskurs sju. Anledningen till att jag nämnde det var att när man är på en arbetsplats så bär vi alla på olika ryggsäckar. Ibland känns det som om mina kollegor har varit väldigt skyddade från yttre svårigheter...sedan är klart...de delar ju inte allt med mig. Min son hoppade av skolan när han hade gått några månader på IV-programmet ...och det var tur...hade han inte gjort det så hade han troligtvis hamnat någon helt annanstans än där han är i dag...han fick lämna skolan, blev snickarlärling och idag är han en duktig ambitiös snickare. Men innan dess...ja..jag vet inte hur många skolmöten jag har varit på...så arg och så ledsen...anmälde hans högstadieskola till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter. Så mycket skolan hade missat....
När det gäller min dotter så började väl mötena mer i årskurs nio ..man hade liksom tappat bort henne...hon har läs-och skrivsvårigheter..och i årskurs två på gymnasiet blev det ännu fler möten...pga konflikter mellan henne och klasskamrater...att hon blev utfryst och var ensam under ett helt år...tills hon hoppade av...och då var hon så manisk...var försvunnen i tio dagar över jul och nyår. En mängd möten i skolan och på socialtjänsten och nu senast inom psykiatrin. Jag anmälde även hennes gymnasieskola med samtycke från min dotter eftersom hon var myndig..för jag tyckte inte att skolan hade gjort tillräckligt vilket vi även fick rätt i! Jag hade ju jobbat som skolkurator i tio år! Under denna tid blev även min föräldrar sämre så det var vårdplaneringar, vara med på läkarbesök och de sista fyra veckorna som mamma levde stred jag för att det inte skulle vara så mycket olika personal. 17 olika personer vårdade min mamman i hennes hem under hennes sista levnadsdagar. Hon var klar i knoppen men orkade inte prata!.Så jag köpte en skrivbok och la i köket där personal kunde skriva vad de hade gjort och där vi barn kunde skriva vad mamma tyckte om. Och under ett år var min man sjuk i matstrupscancer. All behandling och sjukvård var på Sahlgrenska dit vi har 13 mil. Han låg även där under 14 dagar när han hade opererats. Så många läkarbesök. Jag körde till honom efter jobbet med min dotter för att hälsa på honom. Och jag arbetade. Jag skriver inte det här för att låta märkvärdig eller att någon ska tycka synd om mig utan för mig är det liksom en insikt att allt det här har jag varit med om. Utan stöd från någon annan...jo min man...men det är ändå jag som styrt i det här...delvis beroende på ett kontrollbehov. Så varför skulle jag inte klara att bli nykter när jag har överlevt allt detta?

Jag hade förmodligen känt mig ensam även om pandemin inte hade pågått fast inte på samma vis tror jag. Hade troligtvis fått mer påfyllning på jobbet samt att jag hade kunnat gå på konserter, bio mm som jag tycker mycket om. Men när jag känner mig ensam...att jag inte lyckas med vad jag vill så är det så lätt att hamna i jämförelsediket...och ibland kan jag ju göra det med mina kollegor...för jag upplever att det lever ett enkelt liv...och efter helgen presenterar vi det vackra och fina...precis som alla de bilder som läggs ut på facebook och instagram med skidåkning och skridskoåkning. Min man sa så klokt till mig igår...men nu jämför du dig med de andra...och så trycker du ner dig längst ner. Och då kom jag att tänka på...att det är som att min arbetsplats har blivit mer en plats för att hämta social energi än att arbeta och då blir ju fokuset helt fel. Givetvis är jobbet en viktig social faktor men man är ju faktiskt där för att arbeta. Så när jag började tänka så kanske känslan av ensamhet blir mindre....samt om jag inte behöver tänka på alkohol...så kommer även jag kunna fokusera ..på jobbet...och hitta känslan igen att jag är bra på det jag gör på jobbet!

Så åter igen...så handlar det om ...vad behöver jag för att jag ska må bra?? Rikta fokuset på mitt inre...inte dämpa alla känslor med alkohol eller förstärka med alkohol....det är som om jag hela tiden tänker att jag ska avsluta det onyktra livet på ett snyggt vis med god mat och ett gott vin...för att sedan gå vidare in i det nyktra livet...men det händer ju aldrig...det är ju snärjigt och snårigt...och uppsvullet....och lite rödaktigt i ansiktet...och dålig kondition...och ont i magen...det är ju det där med att stå ut....att surfa på suget....

Fina Lisa...jag vill gå med dig...måste landa lite till idag....för nu har jag skrivit så mycket....men jag skriver senare idag.

Kram:)

Profile picture for user FinaLisa

Du har verkligen varit igenom många tunga perioder de senaste åren. Inte konstigt att du dränerats på energi och livsglädje.
Fast egentligen är du ju en väldigt levnadsglad person!
Det märks i dina texter att du ser lyckan i de små viktiga sakerna som egentligen är de finaste vi har, naturen, blommor, promenader och fika tillsammans.
Du gör ju dessa saker ofta och gärna och mår bra av detta.
Så sluta titta på andras aktiviteter och njut av dig själv och de som är nära istället.
Skriv upp en bra sak du gör minst en gång per dag. Det ska jag börja med idag i min tråd...bestämde jag just nu!?
Vilken bra idé, vi behöver ju inte ha någon prestationsångest inför varandra.
Huvudsaken är att vi sätter något som vi är nöjda med på pränt.???

Kram
???

Profile picture for user Varafrisk

Det var en sak som jag tänkte på tidigare men aldrig skrev....just det som Sisyfos skrev ”att rapportera succé”. Hur många gånger har jag inte velat göra det?? Att kunna säga t min läkare, kurator på rådgivningscentrum, min hälsocouch, här på forumet....att jag har fixat fem dagar, en vecka, en månad osv och det har aldrig hänt?men en gång så ska jag väl lyckas.....??

Måste skriva om ngt som påverkar mig starkt men som är kanske på låg nivå....det är det här med arbetskläder. Men jag vill först även skriva att det är inget som jag sätter mig emot utan respekterar till fullo!! När vi efter jul dessutom är tvungna att bära munskydd hela tiden samt även visir fick man verkligen perspektiv till hur personalen som arbetar inom vård, intensivvård mm har det fastän det har det SÅ OÄNDLIGT mycket tuffare än vad jag har det. Vår identitet kan kopplas till många olika saker och för min del betyder kläder, smink och smycken väldigt mycket. För att jag tycker att det är kul, för att jag älskar färg och för att det gör mig glad. Nu har jag väl landat i det här med arbetskläder...men jag tycker att de är fula och oerhört tråkiga....men åter igen så villl jag påpeka att jag har full respekt för det??

Så..hemkommen efter en promenad..denna gången framme i stan. Det var härligt med frisk luft även om det ibland kändes lite avgaser?

Men när jag gick där så kände jag mig andfådd, uppsvullen, stel, inte så graciös och jag tänkte ”men ska du ändå inte hänga på FinaLisa”. Jag känner inte YES?? men jag vill ju inte må så här längre. Fast varje gång någon frågar mig och jag måste bestämma mig och blir stressad och får nästan lite panik?
Så det går liksom inte att vänta på den rätta dagen för den tror jag inte kommer komma men jag tror starkt på att med nyktra dagar och med förändring så kommer det rätta?

Om än tveksam men jag dansar och går tillsammans med dig, FinaLisa, ett steg i taget???

Kram???