Jag lyssnar när jag promenerar, cyklar, kör bil, diskar, lagar mat. Och när jag ska sova ? Då lyssnar jag på 30 min av ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Lyssnar igenom hela boken 4-5 gg nu. Bra repetition för mig varje kväll!

Kram ?

”Så som jag minns det” är bra också. Vilken misär han levt i. Att han kunnat prestera som han gjort är helt otroligt!

Jag har haft svårt för Persbrandt, men ändrade mig lite efter att ha lyssnat på boken faktiskt.

Kram ?

Jag lyssnar till väderleksrapporten när jag ska sova, om jag går i säng i normal tid. Inte alltid så lätt hålla sig vaken till alla konstiga namn på fyrarna....

Bra tips om Åsbergs oPersbrandts böcker jag ska lägga dem i bokhyllan på Storytel; och o lyssna vid någon tråkig hushållssyssla

Sitter på en sten, det duggar lätt, jag har precis tagit en stadsnära skogspromenad, det var fullt med folk efter elljusspåret, men jag hittade lite mindre stigar där lugnet fanns. Skönt!

Livet är okay här, inte superuppåt just idag, men det beror nog mer på att det finns så lite jag har lust med, samt att jag försöker unna/lära mig att ta det lugnt. Jag är nog uttråkad. Men okay då, dör inte av det. Orken och glädjen har ju funnits för några dagar sen så de kommer tillbaka. ?

Inget A- såklart.

NiZet

Då har du ändå haft en skön dag även om den likt min mest varit grå. Jag känner att det jag längtar mest efter varje dag är att kl ska bli 10 och jag får lägga mig o somna till en halvbra film och bara vila.

Den har varit tråkig, händelselös, men mest för jag låtit den vara det, har varit trött och utan så mycket inspiration. Men som jag skrev - en ganska okay dag. Det måste inte vara tjo o tjim jämt.

Jag missade regnet, för nu öser det ner ute.

En månad idag! (31 dagar)

Tjohoo.... det var den 25:e jag vaknade upp efter att ha halkat ner i ölflaskan senast.

Några takeaways till mig själv;

• Själva slutandet gick lättare på ett sätt än jag trodde, det var nödvändigt hänga här på forumet, och skriva av mig. Att bli ”responsible” för några, även om det är ett nätforum som gjorde det iaf skillnad för mig. Mycket kunskap, erfarenhet, smärta och glädje här.
• Efter ett tag var det inte lika krampaktigt och nervöst.
• Sug och triggers kommer av o till men jag behöver inte vinka in dem på landningsbanan, det har gått att säga nej. Direkt eller efter ett tag.
• Tröttheten har ibland varit stor, så där utslagen så man bara vill sjunka ner i kudden och vara där. Inte på grund av depression eller nedstämdhet, utan bara trötthet. Det är okay.
• Vikten av att bara låta saker vara som de är, acceptera att du inte blir i tipp topp form och ny människa på 2 minuter. Du har hela livet på dig. Första steget var att inse det inte ska drickas mer.
• Vikt, mat o sånt. Jo, jag vet inte, har nog börjat äta lite mer onyttigt ibland, men vad gör det? Om det ger lite tröst nån gång och jag unnar mig det, istället.
• Det är jätteviktigt försöka aktivera sig, eftersom tröttheten som sagt kan få mig att sova bort ganska mycket om jag bara vill.
• Jag är inte deprimerad längre (i alla fall inte på det där ältande, jobbiga, trista, hemska sättet). Det är mycket mer stabilt i mitt liv nu.
• Meningen var inte jag skulle bli perfekt och oklanderlig, utan börja leva. Och vara bättre rustad för alla viktigare saker än sprätta ölkapsyler.

Så dagens utmaning: Det är fortfarande grått, trist, regn ute. Bara det blir lite mer dag och mer uppehåll ska jag tvinga mig ut efter någon vandringsled här i närheten. Det går inte tillbringa en lördag inomhus helt.

AmandaL

Grattis villjulevaockså och fin lista på varför du blivit nykter. Hur det påverkat dig, både positivt och ibland negativt men framförallt om att få livet åter utan depression och ångest, så bra ???

Riktigt bra jobbat, grattis till 1 månad!? Du är på helt rätt spår och med risk för att låta kaxig, men nu har du klarat det värsta i början. Nu börjar snart det verkliga fördelarna falla på plats. En efter en , ju längre tiden går.

Gött är det!

Tack Torn o AmandaL för uppmuntran :-)

Ett annat skäl, eller snarare symtom på hur jag hade målat in mig i hörnet, mina tankar hade åter börjat snurra om att åka till Jula och köpa rep och gå ut i skogen. Det är ett symtom, och jag vet av erfarenhet att jag aldrig skulle komma hela vägen, eller ens prova på riktigt. Det har jag aldrig aldrig gjort.

Däremot har sådana tankar förföljt mig ganska ofta av och till beroende på hur jobbigt livet varit. En gång för länge sen när jag mådde riktigt dåligt, tog jag bilen, körde iväg, svängde av på en skogsväg, stängde av bilen och bestämde mig för att sitta där tills jag svalt ihjäl.

Det gick ju sådär.. *skratt* Satt där nån... halvtimme eller kvart tills det blev för varmt i bilen. Det är typ det längsta jag kommit i aktiva försök.

Överlag mår jag oerhört mycket bättre nu för tiden, mot vad jag gjorde för 10-20 år sen. Ja, jag har släng av social fobi fortfarande, men det styr mig inte längre. Jag vet mitt värde på ett annat sätt nu än tidigare. Och livserfarenheten gör ju att man blir stabilare.

Just tankarna om att göra slut på allt är såklart något jag får passa mig för att leva i, för det har varit en flykt från mig själv som kortslutit alla möjligheter att faktiskt resa mig upp och gå. ”Det är ändå ingen mening”. ”Det är hopplöst”.

På ett sätt är jag glad jag har den livserfarenheten, för jag kan säga ibland till folk i min omgivning om just de erfarenheterna, när de själva mår skitdåligt. Och jag kan säga - det är ALLTID fel utväg. Det drabbar inte dig utan alla omkring dig. Gör *aldrig det*. Jag sa det senast igår till en i min närhet som blivit arbetslös och tyckte det skulle vara rätt ställa sig på spåret.

Det är inte hopplöst. En månad nu då tankarna inte finns där, utan när det är som värst är jag bara uttråkad över att jag inte gör något roligt. Att vara uttråkad tror jag är nyttigt, fast tråkigt.

Att må dåligt, ha ångest, så till den milda grad att man har lust skippa allt. eller supa bort det. Tror jag nästan alltid är symtom på något annat. Eller en dålig vana/ett beroende, av att tycka synd om sig själv är ju också ett bra sätt att slippa ta ansvar för sitt liv :-) ”jag ligger här och allt är bara skit, ingen mening göra något åt det, se det blev som jag sa, jag låg där och tyckte synd om mig, och det blev bara skit”. Typ.

Stort grattis till 1:a nyktra månaden och alla fördelar du hittills har upplevt! Och fler fördelar kommer för varje nykter månad!

Att främja min psykiska hälsa var den helt avgörande faktorn för mitt alkoholstopp. När jag fullt ut förstod att alkoholen skapade min ångest och återkommande depressioner så fanns det ingen återvändo.

Jag har också haft tankar på att ta livet av mig när jag mått som allra sämst. Bara att tänka tanken är fruktansvärt hemskt. Man tror ju där och då att alla andra får det bättre utan en.

Men eftersom jag mått så dåligt så har jag ju lite mer förståelse för hur det känns för andra. Jag försöker då förmedla ”this to shall pass”. Ha tillit för att det blir bättre och att tiden är din bundsförvant.

Jag har väldigt svårt för att folk lättsamt slänger sig med uttryck som att de är deppiga, har gått in i väggen och lika gärna kan gå och ta livet av sig. När de i själva verket bara är lite nedstämda. Jag tar det snacket ibland, men inte alltid. Orkar inte. Okunskapen är så enormt stor.

Kram ?

Ja exakt - det kommer gå över och bli bättre!

En del som pratar om det gör nog det som du skriver - lättvindigt säger det som en sak bara. Andra menar det, och ser det som enda utvägen. Jag var noga att aldrig prata om det, för jag förstod att om jag skulle prata om det skulle folk börja fråga och bry sig, och då skulle jag inte äga den utvägen/hemligheten själv. Glad jag är för rädd för smärta och att jag vet att det bara varit en dålig ventil.

Jag har under perioder gått i själavård och pratat av mig, det har hjälpt. När trollen tas fram i ljuset dör de ju ofast. Men under andra perioder har jag stängt allt inom mig, de senaste åren har varit en sådan period. Konstigt nog kombinerad med att andra delar i mitt liv har varit bra och bättre, så har en del mörka sidor blivit större. Jag tror det är först nu jag kan möta detta med A, och eländet den har dolt/och skapat.

En övning jag ska göra, i lagom dos o när tiden är redo, är att prata mer med mina vänner om mitt mående. För att bli sann inför de som finns i min omgivning. Inte bara vara den glade killen som knappt verkar ha mycket problem. När en av mina bröder mådde skit i vintras pratade vi ganska mycket om sådana här saker, jag öppnade upp mig för att förklara att - oavsett hur du mår - så är du inte ensam om det. Såklart kunde jag prata om allt utom alkohol, eftersom jag själv satt fast och drack hej vilt den perioden. ?

I vilket fall så är denna semester, trots att vädret är kallast och regnigast på 60 år eller vad de säger, rätt bra ?

Om det enda jag kan svara på frågan ”Vad gjorde du på din hemester då?”, är:

Jag blev nykterist

(och var ute i naturen, umgicks med vänner & familj, läste böcker, njöt av livet, sov, hade urtråkigt ibland)

Så är det en semester väl värd att minnas.

”Jag blev nykterist” är ju ashäftigt att kunna svara!

Snacka om att kollegorna kommer att sätta kaffet i halsen ?

Kram ?

Hehe, ja garanterat skulle kaffet hamna fel, inte för alla har trasslat in sig som jag, men nog är A en stor del av mångas liv på jobbet...

Jag tycker det är tråkigt att vi numera har A även på arbetsplatsen i samband med en del aktiviteter, den gamla ledningen hade A förbud i våra lokaler, alltid. oavsett. never ever never. Men tiderna har förändrats ? Samtidigt så har vi program mot missbruk i olika former. Jag skulle aldrig själv gå via jobbet, men bra det finns, sänder ju signaler. Iofs dubbla budskap. Men bättre det än bara ett budskap kanske.... ?

Och idag skiner solen ibland, vilket verkar påverka mitt humör lite. Konstigt va ? Glad i hågen nu, så ska ut för tredje gången och hitta på något. ⛅️

Slet mig iväg på en cykelorientering, för att ha något att göra förutom att bara cykla hit o ditl... härligt, soligt, skönt. Kontrollerna är ju extremt lätthittade, men det är ändå lite kul. När jag tagit ett par kontroller kollade jag vad en av mina bröder gjorde, han var på väg ut i bärskogen... så jag blev ”tvingad” följa med honom. Riktigt trevligt med lite spontan tid med honom, vi fick väl inte så jättemycket bär, kanske 300 gram hjortron, men de är ju så goda och fina. Skogens guld som det heter ?

Sitter nöjd hemma nu igen, inser jag borde plocka bär lite oftare.... En aktivitet som är trevligare än jag minns....

”Så gott att må gott igen” spelar i högtalaren.

Livet kan vara bra, en lördag utan drogen i kroppen.

Sol ute sol inne sol i sinne ? eller hur var den där jobbiga meningen....

I vilket fall, det har varit en lite småtrött morgon, inte på grund av A, utan för att gårdagskvällen blev så intensiv.... först bärplockning med bror, sen kom en kompis förbi och vi satt och pratade om ditt o datt, barndom, föräldrar och sånt, jag funderade lite om jag skulle nämna något om min månad, men det gjorde jag inte, främst för tiden var lite knapp, för när han åkt skulle jag ut och ta en sen kvällspromenad med en annan kompis, också trevligt, vi avrundade med att sitta i trädgården här och prata.

Och nu idag då? Jo, eftersom det är mer sol än moln och dessutom lite lugnt med blåst ska jag ut med min leksak, kajaken, ??⛅️☀️, ska sno i hop en wraps tror jag så jag kan stanna till på någon ö och käka lunch. Men.... inte nog med det. Sen ska jag på middag med min andre broder....

Allt på en gång, ketchupeffekt ?....

Dock känner jag mig lugn i alltsammans. Faktiskt, backa bandet ett par månader så hade jag varit stressad och ”trängd”. För jag hade inte fått nog lugn och ro och vila, och hade allt detta hänt med kompisen A i fickan hade jag ju åtminstone i går styrt bort båda mina kompisar och sagt nej en annan dag.... för jag hade varit full när de hörde av sig.

Det jag vill komma till är nog, nu är jag inte alltid på väg någon annanstans, dvs inte på väg till att lägga mig på rygg och ta en tratt och säga till A, bedöva mig, låt mig slipp, låt mig flyta in i det behagliga ruset där jag slutar tänka.

Okay jag är trött efter att jag somnade först efter midnatt, men nöjd i sinnet ändå.

Ha en fin, nykter eller nyktrare dag idag allihopa. Njut av det som kan ge glädje, finns ingen glädje att få, ta en promenad, finns ingen promenad, lyssna/läs på en bok, eller se på en film.

?

Tidigare var livet en transportsträcka till nästa tillfälle att dricka. Nu tar vi chansen när vi får den att umgås med andra, och med oss själva när tillfälle ges.

Jag är MYCKET mer närvarande i varje enskilt möte med andra. Stannar upp, stannar kvar, tar det som det kommer.

Och du verkar också ha kommit till det stadiet nu ?

Kram ?

... och igenkäningsfaktorn är hög! Nu är ju inte jag på samma plats som du (ännu), men jag har varit där förr och förstår hur du menar. Det är som om livet innehåller mer utan alkohol, det finns så mycket mer tid och ett annat lugn, en annan närvaro. Allt blir mer "på riktigt" istället för att man flyr in i dimman... Heja dig- du gör det så bra!!!

Andrahalvlek: Det är ju bara början på att inte sticka iväg och fly, men ja, det är ändå en bra sak.

Jasmine: Lite mer smärtsamt nu ibland. Saker går inte fly från helt.

Så, denna dag då?
Jag har nyss kommit hem från en lång dag, dels med egen kvalitetstid utomhus ☀️ Riktigt skönt! Sedan en eftermiddag med umgänge med bror med familj, också trevligt, vi pratade väldigt mycket om ytliga saker (sånt som två bröder som inte känner varandra trots de är vuxna pratar), men trevligt ändå, med lite mat o dryck såklart.

Dock, som ofta när jag är i närheten av min familj så kommer gamla / befintliga sår inom familjen upp idag. Inget som direkt störde det vi gjorde idag, men ändå närvarande indirekt i samtalet i periodvis. Jag känner mig som den vuxne i rummet (och jag är ganska omogen relationsmässigt), i hur flera parter inom min närmaste familj umgås / inte umgås med varandra, och hur de relaterar. Jag mår dåligt bara när jag tänker på det, jag förstår att jag i något läge bör ta upp en del av det direkt med åtminstone en av de inblandade. Flera parter har låst in sig i var sitt rum och smällt igen dörren, känns det som, och... inte första gången.

Några saker hindrar mig. Jag vill det ska ske i rätt tid (och upplever själv inte det är exakt just nu), och jag är extremt allergisk mot att ta ansvar för andras trassliga relationer (var och en måste vara vuxen själv och se skiten de ställer till med), men samtidigt, eftersom mina föräldrar och syskon är inblandade så borde jag... peta lite. Med den insikten att jag vet att jag knappt kan förändra mig själv, och definitivt ingen annan.

Tror jag måste prata med en god vän som känner en del av vår släkthistoria... så får jag lägga upp en plan. Och fundera vad som är mitt ansvar / vad jag kan hjälpa till med så saker blir bättre.

En bra dag, trots att denna del av min verklighet kom upp till ytan.

Låter som du spånat vidare på mitt inlägg från häromdagen om min mormor och mamma.

Tror tyvärr inte heller att du kan förändra dem. Men det du kan göra är att ändra på ditt sätt att förhålla dig till det.

Du kan tex säga när det sker i din närvaro ”det där är inte okej”. Då väcker du kanske tankar hos dem, så det ger ringar på vattnet.

Fundera vidare du! Nu fungerar din hjärna så mycket bättre när den slipper alkohol så du kommer säkert fram till något klokt.

Kram ?