Nykter på semestern, och sen också!

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Jag tror du har rätt (också), men första stegen i verkligheten kan vara riktigt bra att sitta av och prata och nysta lite. Hur som helst är det bra att det finns vägar in i den gemenskap jag har irl där det går prata om sådant här - jag är ju inte ensam, om någon kamp i livet, men det är lätt dölja det.

Dels har det här hållit i sig mycket längre, jag har aldrig hållit mig borta många månader som nu, tidigare försöken har varit korta, minns inte hur länge det senaste var via AH, men några veckor kanske?

Men rent inuti mig, kanske att jag började vara mer ärlig med mig själv, och lärde mig att inte springa iväg direkt jag misslyckades (= jag behöver inte vara perfekt). Sedan har jag ju denna gång bit för bit öppnat upp mig för de jag känner i min omgivning. Som nyss ikväll, jag hade ett långt samtal på telefon förvisso med en av mina äldsta vänner, där bl.a. alkoholen berördes.

Ser jag runt omkring mig och inuti mig lite så tror jag faktiskt hann mogna lite mer som människa på andra områden, så det blev lite lättare att kasta av mig stödkryckorna, än det var tidigare. ?

Pastorn frågade "betraktar du dig som nykter alkoholist?" jag fick fundera lite innan jag svarade - men sa något "nja, kanske mer att jag inte dricker längre" - alltså jag vill inte klä på mig en ny identitet, utan mer bli mig själv. Kanske semantik, men ändå viss skillnad.

Jag känner mig i vilket fall nöjd och glad att jag klev in och fick igång ett samtal.

Profile picture for user Vjlo

Ang skillnad;

"Jag har förstått att du har slutat dricka några gånger tidigare. Vad är skillnaden den här gången tycker du?"

En sak tror jag faktiskt är skillnad, månaderna innan märkte jag när jag hade samtal med en kompis hur oresonlig och arg jag blev. Oförlåtande. Tror det var en sak till som fick mig inse att det här inte är hållbart. Antagligen hade pulkaåkandet i utförsbacken börjat accelerera utan att jag märkte av det.

Nu när vi träffas känns det bra mycket bättre. Min kompis får ha sina åsikter. Det gäller för övrigt många andra situationer.

Beror antagligen på ? Mindre interna konflikter för mig. Jag behöver inte vara 1000% perfekt (spelandes perfekt), så andra behöver inte vara det heller lika mycket.

Regn och rusk här, så blir en innesittarkväll!

Profile picture for user Vjlo

Det är riktigt skönt att det äntligen är fredag, det har varit en ganska intensiv vecka på jobbet, och jag funderar lite om jag ska flexa ut lite på eftermiddagen och njuta av vädret (det verkar bli fint i dag men trist hela helgen).

Att jag pratade med min pastor ledde mig ju till att prata med en kompis också. Kompisen visste ju om att jag "tidigare haft" (alltid pratat i dåtid); men denna gång blev samtalet lite annorlunda då det - förvisso var i dåtid - men något jag hanterat under sommaren (100% tack vare stödet här på forumet). Det känns bra, och väldigt viktigt att människor i min egen verklighet faktiskt vet om fler sidor av mig, för det gör faktiskt att jag inte kan "smita" om jag skulle vilja det. När tiden är inne ska jag berätta lite mer här och där, för det skadar inte att människor hör om min sommar. Antingen bara för att bli mer sann, eller kanske uppmuntra andra att fundera över sina vanor. I bästa fall hjälpa någon.

Jag har någon form av hjälpande ådra inom mig, att jag vill få andra må bra, så det går ju inte bortse från tankarna att mina livserfarenheter kan vara viktiga nyklar för andra också :-) Men samtidigt, jag måste också bli ännu bättre på att bry mig om mig själv och sätta gränser (inte bara mot A).

En dag i taget, ett steg i sänder. Jag är inte en nykter alkoholist, jag är en människa som inte dricker. Jag är mycket mer också, och mycket jag inte längre är. Men främst är jag nog mer o mer mig själv, även om jag kanske aldrig varit mig själv, så ser jag ju att jag kan se på meningsmotståndare med avslappnade lugna ögon, kanske t.o.m kärlek numera. Det är en stor vinst, jag vet vad som hänt i sommar, jag vet hur jag mår, och vem jag är mer, och behöver inte dunka in argument i skallen på någon. Men jag behöver inte heller ta emot att någon dunkar in argument i mig heller.

Tyvärr kommer det ju som jag förstått vara dåligt väder i helgen, så mina kajak-vattendrömmar i höst verkar helt gå om intet. Nu står kajaken i garaget där den står, och alla kläder finns redo om vädret börjar bli bättre igen, så direkt det finns tillfälle så ska jag passa på. Det finns inget härligare än att paddla nära naturen, och på hösten, när allt börjar somna in, svalt, löven börjar rasa från träden, alla färger..... måste

Profile picture for user Andrahalvlek

Tänkte på det igår faktiskt. Vi hade möte med ledningsgruppen. Människor jag känner väl, vi drar oftast åt samma håll. Vi har förstås lite meningsmotsättningar, men det är viktigt att vi snackar ihop oss till samsyn. Tar diskussionen där och då i det forumet, och sen går vi ut och sätter på oss chefsmasken.

Jag brukar vara tydlig, men igår var jag om möjligt ännu mer tydlig. ”Det här är okej, det här är inte okej” osv.

Framför allt är jag nog mer lyhörd, fångar upp nyanser, frågar rakt ut. ”Jag uppfattar det som att du xx, stämmer det?” Folk svarar av bara farten. Tysta först, tänker efter, svarar sen vad jag upplever som ärligt.

Jag kan ju inte ansvara för om folk är ärliga mot mig, men jag kan ställa frågorna. För att rensa luften, visa att jag bryr mig, klargöra min egen ståndpunkt, ta reda på vad andra faktiskt tycker osv.

I början av min nykterhet läste jag någonstans att man blir inte förändrad av nykterheten så till vida att man förändrar sin personlighet. Snarare förstärker man sin personlighet.

Så tycker jag faktiskt att det känns. Jag har alltid varit rakt på sak, men nu är jag det ännu mer. Jag är inte längre hämmad av baksmälla och/eller dåligt samvete för att jag har baksmälla. Jag funderar inte heller över när jag ska dricka nästa gång, för det ska jag ju inte göra. SÅ mycket tankekraft att använda till annat ??

Jag är inte heller nykter alkoholist, den etiketten känner jag mig väldigt obekväm med. Jag dricker inte längre. Jag väljer att vara nykter. Thats it.

Hjälpa andra förbehållningslöst utan egen vinning tillhör förresten de aktiviteter som ger förundranseffekt, det vill säga frisättande av kärlekshormonet oxytocin.

Chill helgkram ?

PS. Hinner du inte kajaka i eftermiddag? Så tidigt går väl inte solen ner i norr ?

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Tydlighet är något jag övar mig på bli bättre, jag har nog inte alltid varit bra på det... Men det känns lättare nu att säga saker som det är - kanske av snarlik anledning som du skriver ; inte längre hämmad av baksmälla/dåligt samvete, eller att jag är på väg till nästa smygumgänge med alkoholen.

Jag lunchade på stan med en kompis, det var både jättetrevligt och gott (vem kunde ana att vitkålssoppa faktiskt kan vara smarrigt??), och jag tror jag fick stötta honom i den situation hans familj är i, ett av deras barn har haft det väldigt kämpigt psykiskt i år. Det är nästan så de gått sönder, även om de fått hjälp utifrån så har det varit smärtsamt och jobbigt som föräldrar. Jag blev glad att det börjar gå sakta åt rätt håll.

Min stöttning bestod ju såklart inte i råd hur de ska göra, mer att han fick chans berätta utan att känna sig obekväm eller att han behövde sätta upp en fasad, det finns mycket ur mitt eget liv som går att flika in för att motparten ska förstå att den inte är ensam.

Jag hann med reflektera lite över hur jag själv mådde under samtalet, kände mig hel och trygg i det. Skön känsla på något sätt :-)

Jo, jag kan kanske hinna med ut och paddla ikväll, men tror det kan vara så jag softar hemma ändå, känns just nu skönast.

Men blev visst ändring på mina planer då en av bröderna ville ha fikasällskap. ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen en träningssak. Pirrigt första gångerna, sen mer och mer naturligt. Man behöver vara uppmärksam på att man har rätt ton bara. Inte vara ett dugg aggressiv.

Min erfarenhet är att folk verkligen uppskattar tydlighet. De tar mycket hellre ett ”nej” om de får förklarat för sig varför, än ett undvikande ”kanske”.

Hoppas att du har haft en vilsam helg!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Helgen har varit lugn här, fått tillfälle bara ta den som den kom, med lagom umgänge irl och per telefon med syskon o vänner. Helgen är inte helt slut än, men jage nöjd med allt jag upplevt so far.

Tydlighet, ärlighet, enkelhet är saker som är allt lättare - och saker som kräver mod ibland att testa. Känns som många relationer blir lättare o lättare hantera, förmodligen för jag fått bli fri från saker som bundit och tyngt.

Profile picture for user Vjlo

Jag vet inte riktigt varför jag peppat dig lite mer, men vi hade en liten dialog av o till "i början"; och vi har bollat lite tankar.

Men framförallt:

Jag har peppat dig för jag varit lite orolig, och för att Du är värd att peppas och må bättre. Det har ju känts sorgligt och oroligt när du försvunnit bort.

Oavsett vad du själv tänker och tycker om dig själv just nu för du skitit i det blå skåpet du inte tänkte kliva in igen ;-). Du är mer än alkoholmissbruket du pysslar(t) med.

För mig har den här sommaren varit ganska omtumlande, på ett obemärkt sätt, jag vet att många inte ens fattar vad som faktiskt hänt... Att folk här och irl har peppat mig har gjort hela skillnaden. Utan första stegen här på forumet hade det inte gått, då hade jag fortsatt X år till. IRL har jag ju andra relationer som betytt mycket men där jag dolt delar av mig för jag skäms över att jag "håller på", först nu som jag kan säga "så här var det", och jag vill ni ska veta för att det ska förbli stabilt, eller kanske bli ännu bättre.

Om du inte tror på dig själv, låt oss på forumet göra det! Även om du bara tassar runt här så vet du att du kan försöka igen. Igen. och Igen. och Igen. Så många gånger det krävs. Om du inte vet att det är så är forumet fyllt av personer som vet det.

Tänk över om det är något du kan göra annorlunda (nu vet jag ju att du läser här ibland).

?

Profile picture for user Andrahalvlek

Skriver också en hälsning till Mic här ? Du har hängt på det här forumet för att se folk komma och gå, och komma igen. Det är helt naturligt. Ibland krävs det många vändor. Men hellre komma tillbaka många gånger än att försvinna helt i alkoholdimmorna.

Plötsligt händer det. Plötsligt en dag går det hela vägen, som för Villjulevaockså. Det kommer att hända dig också Mic, det är jag övertygad om. Men du måste tro på dig själv, och verkligen bestämma dig.

Varma kramar till er båda ?

Profile picture for user Vjlo

Andrahalvlek (o Mic o andra)

Att falla igenom, jag vet faktiskt inte själv hur jag skulle bete mig och klara mig ur det, har ju alltid varit så bra på springa o gömma mig i många år. Jag åkte o shoppade på bolaget en gång en vecka in i "nya livet", men lärde mig av det.

Om (jag tänker o skriver inte "när" längre) det skulle hända hoppas jag att jag nyktrar till och kommer hit igen. Det finns inga garantier i livet. Förutom erfarenheten och tryggheten i att det faktiskt bär.

Går det se lite snällt på sina strulperioder så vinner man på det. Man måste nog vilja helt bli fri, oavsett vad det innebär, inte ha kvar något som lockar en in i skiten igen. Sen kan det ta tid nysta ut garnnystandet, och kan krävas mer hjälp än forumet. Alla är vi olika.

Mic; försök ha en så bra dag / vecka / månad som det går. Hörs igen! ?

Profile picture for user Vjlo

Hej Mic,

Ditt svar värmer på denna sida nätet. Jag blev själv lite svarslös när du skrev som du gjorde (skyddsmurar, irl o så). :-)

Men det jag skrev menar jag ju, även om jag inte känner dig irl. Trots din kamp finns det en livsglädje och livsvilja i dina inlägg!

Vi här på forumet tror att du kan, när du är redo. Av det du skriver ser det ut som om du tagit ett litet kliv framåt mot "förra" gången. Aldrig ge upp :-)

Det finns ett ordspråk på Swahili, "Mtu ni watu" (jag har pluggat lite av det språket, men kan bara några fraser numera), det betyder översatt ordagrant "människa är människor", och som jag tolkar det så blir man till som människa i gemenskap med andra, man behöver speglas, brytas, bändas, reflekteras, bli bekräftad, korrigerad osv. Jag tror stenhårt på det- trots mina egna svårigheter att växa färdigt någon gång - att det alltid finns hopp, när vi börjar prata och umgås med varandra, ser varandra på riktigt. Jag är "allergisk" mot pyskiatriska stämplar eller etiketter (typ "jag är alkoholist"). Var och en av oss är individer. Vi är människor. *punkt*, och långsamt går det skala bort trassligheter, även om det kan ta enormt lång tid. (menar inte att man inte ska söka professionell hjälp när det behövs, utan att jag starkt ogillar etiketterna och att diagnosen blir målet i livet)

Denna sommar var jag redo - hade väl både ledsnat rejält - men även blivit lite tryggare i mig själv och mådde bättre.

Det hade kanske varit lättare på något sätt om man enkelt kunde säga IRL "hej, jag dricker kanske för mycket, eller?", men skammen har ju bundit i alla fall mig, så att få börja här på forumet gjorde hela skillnaden för mig. Jag behövde märka att det började bära lite innan jag fick mod att gå till någon jag kände och visa den sidan.

Överlag kanske jag på grund av den smärta jag behövt bearbeta och hantera har en obändlig tro på att det finns hopp, även om jag själv hade mått bättre om jag tidigare börjat släppa in folk på livet vad gäller missbruk är jag glad det började lossna rejält denna sommar. Det jag gått igenom har, tycker jag mig se, gjort att jag har väldigt mycket lättare se människor för vad de är, där de är.

Det är inte bråttom, även om vi bara har ett fantastiskt jobbigt, härligt liv så har vi hela livet på oss bli människor! :-D

Sköt om dig så länge!

Profile picture for user Vjlo

Sätter mig bara ner o uhm, oj.. men ja... livet är ju ungefär så.

Skönt få sätta ord på det inför några :-)

Jag är ju lite av o till aktiv här, så kommer det nog vara, men kommer inte släppa taget och vara här emellan åt. Jag är fortfarande inne varje dag och läser.

Det finns säkert tusen rader till att skriva om mig själv, men var sak har sin tid, och sina forum. Nu ska jag tydligen koppla på headset och delta i ett webinar (lyssnare) om Cybersäkerhet. Jäääsp... viktiga ämnen egentligen fast vore roligare egentligen sitta och lyssna och prata med verkliga personer om deras liv... nåväl.... Zoomar ut

Profile picture for user Vjlo

?
Uhm, nej det såg jag inte alls komma, jag jobbar inte med att hjälpa andra företag med att bli bättre på cybersäkerhet, är mer på andra sidan bordet och tillhör den del av organisationen som har mest ågren om sådant inträffar. Väldigt lätt det blir ett eftersatt område - eftersom när allt funkar vill ingen i ledningen lyssna. Tack o lov har det blivit lite bättre...

Webinariet var ganska intressant - jag fick med mig några tankar som jag ska ta upp i vår styrgrupp. Så länge det är gratis är det alltid gott ?

Mic, du ska inte ha brådska för någon annans skull :-)

Denna dag har varit otroligt lång på slutet av dagen - det var flera möten i BRF:en jag bor i som vi hade knökat in på samma eftermiddag - kväll... Ett härligt gäng umgås med runt praktiska frågor. Det som jag satt o reflekterade över flera gånger är hur bra jag faktiskt mår numera när jag är bland andra. Så mycket lugnare, och många gånger kan jag släppa självanalysen och bara vara närvarande. Tänk vad missbruk kan röra till det och förstöra? Lite som att vakna ur en lång mardröm för första gången....

På söndag ska jag o en bekant åka till en gemensam bekant och umgås, han jag ska plocka med mig har haft en lång historia av missbruk, men är nu i princip nykter. Han har berättat ganska mycket om sitt liv, en klok kille som periodvis trasslat rejält. Men en vänlig själ. Får se om jag kommer berätta i bilen på väg dit eller hem igen hur min sommar varit. För jag har ju själv hört honom berätta om sina perioder, men jag har inte sagt något om mina.. präktig som jag försökte vara. När öppenhet och ärlighet var det som löste mig ur våldet. (och envishet)

Nåväl, det finns säkert mer upptäcka av livet nu när det är mer lugn o ro i kroppen.

Jag får läsa ifatt andra trådar här sedan, nu behöver jag varva ner och börja tänka på sängen.

:)

Profile picture for user Torn

Det där med att må bra bland andra känner jag igen. Det var väldigt gött när man upptäckte det. Minns tex när jag var på en trädgårdsfest i våras. Så mycket lugnare och mer närvarande som du skriver.

Du har verkligen kommit långt med det här att prata med andra irl. Och ventilera din egen resa och kanske t.o.m. inspirera andra. Riktigt nice!?. Jag umgås inte jättemycket med ”kompisar” på fritiden. Blir mest umgänge med familjen för tillfället. Däremot pratar jag en hel del med kollegor på jobbet. Jag har en ( än så länge) riktig solskenshistoria som jag har bidragit till på jobbet. Hen har varit nykter ganska länge nu. Vilken skillnad! Vill/ kan inte skriva så mycket mer om det här dock. Anonymitet du vet.?

Ha det bra!

Profile picture for user Vjlo

Torn; ja det är nu livet börjar på riktigt! Jag pratade igår kväll med en kompis över telefon om detta - och kompletterade "men det som varit tidigare var ju inte helt bortkastat". *ALLT* som hänt tidigare var ju inte elände, och även eländet som var kan bli meningsfullt framöver.

Är (för att plocka Andrahalvleks ord) ganska nöjd med min självsamhet - jag är ju singel ännu så länge, vilket är en liten välsignelse, mycket hade varit mer trassligt för mig om jag hade varit gift dessutom, såklart en sorg också, men livet är inte slut än riktigt. Så kompisar, umgänge med bekanta, i olika former är viktigt, för förutom mina syskon o mina föräldrar har jag ju inga som automatiskt finns i min närhet. Fast det är skönt att inte ha ett skriande behov av att vara med en kompis hela tiden, att kräva, klänga, att måsta sms:a med någon en kväll för att finnas till.

Det här med att inspirera andra; jag är lite "kluven" inför det;

Dels för att jag inte vill bli känd som en som har problem med X(vad det nu är), utan som den jag är; min pastor tog upp frågan sist jag pratade med honom - fundera vilka du delar med - för det blir ju gränslöst om jag skriker ut min historia överallt. Och kan bli rejält jobbigt om det skulle bli ett bakslag. Då är det bättre ha några som jag litar på i förtroende som faktiskt kan stötta även om det brister. En viktig aspekt.

Sedan, jag vill undvika dela för att någon ska titta upp på mig och tänka "wow vad han är duktig"; alltså... det är ju inte inspirerande utan jag blir någon slags idol. Då har jag lättare dela saker jag 100% vet jag inte har problem med, såsom min tidigare (sociala fobi (som fortfarande kan göra sig påmint i känslan ibland, men inte som när jag inte vågade åka buss eller lämna lägenheten, mer som en liten reaktion att jag kan vara obekväm bland folk men inte agerar utifrån den obekväma känslan), denna fobi nämnde jag för några vänner i kyrkan häromkvällen, en av de som hörde sa "men oj, hade du inte berättat så hade jag aldrig ens anat det". I samtalet som följde så kändes det som flera andra slappnade av, och samtalet blev lite mer personligt.

Det ä rväl en balansgång. Jag har en resa att göra i båda aspekterna, men har inte superbråttom :)

Faktiskt har jag inte bråttom försöka gå ner i vikt, att komma igång med superträningen igen, något som jag haft på agendan länge. Det får ta sin tid. Och nu är ju tiden det går ha en lite mysig varm vinter/höstjacka så inte "fläsket" syns lika mycket. Men jag behöver inte förändra min kropp för att försöka må bra eller duga längre.

Nu ska jag föröka avrunda mitt morgonbabbel....

Profile picture for user Vjlo

Jo.

Sedan detta med anonymitet på nätet. Det var ju det som fick mig våga ta bladet från munnen och börja prata anonymt om mig själv och se att det inte var helt kört och att det gick tråckla sig ur det, så det har verkligen varit guld.

Men mitt liv levs ju inte på nätet, så nästa viktiga steg var för mig att faktiskt våga ta och berätta för några utvalda vänner om det. Att det inte var omvänt är kanske ett underkännande av närheten i de vänskapsband jag har, att jag undvikit det så länge och dolt det från dem så det inte varit naturligt vända sig till dem. *knasigt*

Jag hoppas jag framöver kommer göra tvärtom - söka stöd irl bland människor jag känner före anonymt på nätet. Att jag lärt mig jag inte behöver trassla själv med något utan kan - där det finns förtroende säga som det är. Vad gäller alkoholen hade det ju kunnat skona mig från flera år av kamp mot A. Fast nog är det onödigt gräma sig över det som varit :-)

Men, skamfylld som jag var så var detta sätt det som gick för mig. Och jag är väldigt tacksam för att forumet finns o alla som stöttat på olika sätt :-)

Jag kommer inte överge forumet, utan fortsätta dutta in lite inlägg här o där, just nu har jag en period jag mest/endast skriver i min tråd, kanske kommer en annan period framöver, kanske tystnar jag några dagar ibland, men är ändå inne här och läser.

Ha en fin fredag alla.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har mest familj och kollegor runt mig, sporadiskt, men jag upplever också att min närvaro är påtagligt bättre. Och jag kan uppskatta lite lättsamt prat om ditt och datt oerhört mycket.

Mest påtagligt är det att mitt tålamod med yngsta dottern och min mamma har blivit mycket bättre. De två kan vara en prövning minst sagt, men på olika sätt.

Jag har mer överseende med deras krångligheter, gör en walk-around, tar ansvar för att inte hela samtalet spårar ur, låter mig inte provoceras.

Nykterheten för onekligen oväntade fördelar med sig, och jag är så tacksam för att få uppleva det.

Som någon uttryckte det ”Jag ångrar inte drickandet, för utan det hade jag inte fått uppleva skillnaden i och med nykterheten”.

Sen kan jag förstås önska att jag gjort det här tidigare, men jag var nog inte mogen tidigare helt enkelt.

Chill helgkram ?

Profile picture for user Vjlo

Alla möten med människor verkar vara lite enklare, även om alla inte är perfekta. De kan fortfarande bli lite knepiga o konstiga, men beror i alla fall inte på att jag sitter o funderar över annat eller mår dåligt.

Jag är inte heller säker på att jag kunnat ta tag i det här tidigare, såklart, om jag aldrig börjat, eller tagit första ölen en gång hade jag inte behövt trassla mig ur det. Menar att jag inte är säker att jag hade klarat stanna kvar, sen berätta irl för några utvalda. Men gräma mig? Nja, nu är jag där jag är och är supernöjd över det som hänt på olika fronter i somras.

Helgen har varit bra här - massa umgänge i går med grillning ute (jag stod för ätandet av ett par av burgarna), och idag har jag varit o fikat och umgåtts på eftermiddagen med ett par bekanta, varav en haft stora problem med alk... på väg hem kom missbruk upp, så då berättade jag i förbifarten att jag också vet hur det är men att jag sen midsommar slutat dricka, och att det inte bara var lätt sluta, men det gick. Det fick räcka så, och det kändes bra att inte ha stor ojämnvikt i relationen, jag menar, jag känner ju till hur han haft det på samma område. Vi pratade vidare om lite ditt o datt sen ?

Jag hade aldrig kunnat tro jag skulle vara så pass öppen här o där om mig själv, men det känns riktigt bra.

Nu dags för helgrefrängen med lite te o en bra bok.

:)

Profile picture for user Vinäger

Tack för en varm och inspirerande tråd. Du verkar vara en mycket fin människa, någon jag gärna skulle vilja lära känna där ute i det där så kallade verkliga livet. ?

Kram

Profile picture for user Vjlo

Tack ??

Funderar över hur jag ska jobba i höst, ingen kan ju egentligen tvinga mig jobba hemma; och jag känner att jag både blir mer effektiv på jobbet o har lättare koppla av när jag inte jobbar hemma; så tror det blir någon 75% på jobbet o resten hemma-lösning. För det känns också trist med mörkret.

Det kommer inte - verkar det som - vara något problem undvika alkohol. Låååångt bort. Det finns andra saker jag behöver mogna i o växa i, o tror det blir enklare med det upplägget.

Här har jag faktiskt mest mått bra sen jag skrev sist; kanske lite för lite egentid hemma (motsäger inlägget lite - men det är en på jobbetvecka) o det kommer vara aktiviteter de flesta kvälllar. Det dränerar en enstöring lite :-)

Återupprepar det jag skriver tidigare. Den här sommaren o hösten känns som jag för första gången slutat springa från problem, vilket bl a gjort jag fick nåden att sluta dricka; men även kunna lättare umgås med de jag möter.

Och - jag har med erfarenheterna av att jag slutat dricka insett jag kan prata om andra saker som tynger också - men det gör jag ”irl”, och hör inte till det här forumet. Jag hade inte kommit till den slutsatsen utan att först sluta med A. Så dumt har jag tänkt, men man mognar bara så mycket man klarar av i taget :-) Jag känner mig extremt mycket bättre tillmods nu i höst sen jag började på andra delar i mitt liv, lite orsak också till varför jag inte skriver så mycket här längre, på något sätt är inte A i fokus längre, kanske inte andra problem heller längre, men det är andra skavanker som jag behöver och nu kan hantera.

Det är värt släppa kramen om flaskhalsen.

En god vän frågade på telefon idag när jag sa det inte var 100 uppåt - jasså är det problem med A; nej nej, det kommer inte sådana tankar alls. Det är / var inte 100 nedåt heller måste jag väl skriva som avslutning :-)

Profile picture for user Andrahalvlek

Corona tar fart här hos oss nu. 40 fall senaste två dygnen, och det är mycket när totalen är 796.

Vi har tydliga riktlinjer hos oss, vilka pass man ska jobba hemifrån. Så man turas om. Några i riskgrupp jobbar alltid hemifrån.

Själv försöker jag jobba 50/50, dvs 2-3 dagar per vecka på jobbet respektive hemifrån. Utgår från hur det ser ut med möten etc. Info går bra på video men idémöten funkar bäst IRL tycker jag.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Andrahalvlek; det har ökat i höst även här, så det gäller nog fortsatt vara klok. på jobbet har vi stora oanvända ytor och faktiskt något arbetsrum som står helt tomt som går nyttja om jag vill vara där mer än 50/50.

Mic; om vi är lika så har du också varit / är bra på att ge upp, tycka det inte är någon mening att ens försöka / inte värd bättre ;-) men båda två vet ju det är nån falsk fågel som sitter och ljuger på axeln.

Fredag. Idag blir det vinterdäcksbyte på bilen här. Något av det bästa jag gjort är att låta en däckfirma lagra däcken och sköta om tvätt, kontroll. Det är hur skönt som helst slippa stå i slasket o regnet på hösten och frysa och byta. När jag för några år sedan fick punktering och blev arg på att reservdäcket på nya bilen faktiskt inte fanns, utan det som fanns var istället en pump med något lim i som skulle ersätta... så ringde jag däckfirman och tog ut ett av de fyra däcken o låter det ligga i skuffen. Om jag får punktering vill jag kunna byta och köra med ett riktigt däck...

Jag är ju singel och trivs ganska bra med min självsamhet (för att citera Andrahalvlek), och nu i Coronatider är väl det bara en av bröderna som ibland kommer på besök. Men, det är ändå lite märkligt hur mycket mer städat det har blivit här sen midsommar. Alla dessa timmar som jag inte förstör, gör att det dels inte blir rörigt på grund av det jag gjorde, men även att det är lätt att dra dammsugaren en stund, eller så. Damma bokhyllor ligger dock fortfarande på min bucketlist...

Ha en fin fredag :)

Profile picture for user Torn

Ja det är värdelöst med de här reservdäckslösa bilarna.? Det tar dubbelt så lång tid att pumpa upp däcket med den lilla kompressorn än att slänga på ett reservdäck. Och så funkar det bara om det är en liten pyspunka. Har testat flera gånger själv. Du får göra som Andrahalvlek gjorde med fönsterputsningen. Testa att damma bokhyllorna på typ din halvårsdag. Det går bättre än man tror, och kan tom vara kul. Den nyktra tiden gör underverk med en.?

Ska ut och klippa gräset nu, känns väldigt avlägset med frost här.

Må väl!

Profile picture for user Vjlo

Jag ska erkänna en sak.. när jag fick punktering så tog det några minuter innan jag insåg att jag hade problem, tyckte först det bara var underligt att bilen inte gick styra så bra... så det hade faktiskt inte ens hjälpt om jag försökt pumpa, då det bara var "slarvor" kvar av däcket..... Men det fick mig verkligen att bestämma att ha ett riktigt däck i.

Det här med bilar... på jobbet har vi börjat prata batteribränder, och speciellt bränder i elbilar. Tydligen så måste man i princip sänka ner en elbil i en vattenfylld container i ett par dagar för att kunna släcka en brand. Inte kul om det brinner i ett garage...

Hehe, ja om jag får vänta till halvårsdagen så har jag tid på mig till strax före jul att ta tag i det. Kan ju vara lämpligt och få städat o fint innan dess :-)

Klippa gräset... avundsjukan är stor.... Här är det idag långt till frost, känns det som, men kan växla snabbt

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har ett varningssystem på min bil som tjuter om däcktrycket är förändrat. Himla smart. En gång tjöt larmet, men det syntes inte ens på däcket. Däckverkstan upptäckte en skruv, som precis nyligen fastnat. Han stoppade i något plastkrafs i hålet och sen kunde jag fortsätta köra. Himla smidigt.

Förutom skruven så har jag under mina snart 30 år med körkort aldrig fått punka. Får jag punktering ringer jag bärgare. Eller mina barns pappa ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Andrahalvlek; så ny bil har jag inte :-) Den är precis i skarven mellan mekanisk och ett videospel. Jag var nöjd den hade bluetooth till radion (en koppling som funkar dåligt och gör jag måste starta om bilen ibland för den ska fungera).

Mitt körsätt och var jag kör på sommaren är väl som upplagt för att det ska bli skador på bilen, så ska definitivt vänta så länge som möjligt innan jag köper en ny gasbil eller elbil om det inte finns gasvarianter då... (jag tror inte riktigt på el på grund av arbetsmiljön för barnen som gräver i gruvorna, och hur mycket laddinfrastrukturen behöver byggas ut, det vore smidigare med gasladdning - och snabbare brandförlopp ;-) )....

Jo jag gick med i "Blåbandet", lite inspirerad av Andrahalvlek som gick med i IOGT. Det är nog samma princip - att verka för ett drogfritt samhälle, men med historik ur frikyrkorörelserna :-) Jag blev uppringd av den lokale ordföranden som undrade hur jag hittat till dem - "via formuläret på en hemsida", sa att jag inte vet vad jag gav mig in på riktigt, men att jag gärna tog emot information och såg var det utvecklar sig. De har just nu bara digitala träffar, och nästa träff ska jag vara med på :-) Det pratas lite om alkohol i våra församlingar - det blir "bara" på LP-nivå, dvs då allt gått precis överstyr, men inte innan. Jag är nog inte ensam där det såg ut fungera på utsidan. Sedan är jag inte ensam ute i övriga samhället / bekanskapskretsen.

I övrigt...

Livet tuffar på, jag har fått komma till en samtalskontakt angående annat i mitt liv. Det var såklart nervöst att träffas och börja prata och lägga upp garnnystanet på bordet. Men det kändes bra. Jag kommer inte gräma mig att jag slet i det fördolda med t.ex. alkoholen i många år innan jag via det här forumet kunde börja ta steg iväg från missbruket. Så mycket som jag vuxit på alla möjliga områden bara senaste 5 åren (nej jag är inte perfekt eller kaxig, mer ödmjuk att till slut faktiskt få börja må bra och fungera), så hade det nog inte gått tidigare. Tyvärr.

Inget blir bättre med ett missbruk som binder en. Även snuset är väl ett sådant, som jag har kvar och kramar om, tänker inte röra det på ett tag. Tids nog.

Profile picture for user Andrahalvlek

Både Blåbandet och besök hos terapeuten låter toppen! Personlig utveckling på olika områden, som förstås hänger ihop.

Det händer bannemej grejer när vi slänger av oss den tunga våta illaluktande filten som alkoholen är. Vi vågar se vad som faktiskt skaver därunder, och har drivkraft att ta itu med det.

Jag brukar säga att jag ångrar att jag inte blev nykter tidigare, att det är det enda jag ångrar just nu efter åtta månaders nykterhet. Det är en sanning med modifikation. Jag vill inte ha någonting i mitt liv ogjort.

Allt jag har upplevt har format mig till den jag är, och jag trivs med mig själv. Jag har gjort ett bra jobb med mig själv! Och mina barn! Vilket är mest deras förtjänst, men lite har jag förstås bidragit.

Det är väl det som kallas självkänsla. Att vara nöjd och stolt över den man har blivit, trots allt eller tack vare allt man har gått igenom. Jag duger bra som jag är, utan mina prestationer. Jag är värd att älska, av mig själv och andra.

Är blåbandet såpass utbrett att det finns en fysisk grupp där du bor? Att först hänga digitalt och sen träffas är ju en gåva. Snart står du på de nyktra barrikaderna också ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag tror mitt förra inlägg försvann, eller så tog inte spara-knappen..

Det finns en lokal ganska stor förening här, med både aktiva "vuxna" och "ungdomar", jag hade själv faktiskt inte hört om det innan jag googlade runt. Enligt ordförande är Blåbandsrörelsen o IOGT jämnstora.

Och jamendåså... , då har jag varit med på mitt första medlemsmöte med Blåbandet... Det var en digital frågesport, och större delen av mötet handlade om att få alla att klicka rätt på mötet, stänga av mikrofonen osv. Men det är ju där alla börjar, ovana med det digitala. Jag vet inte vad det ger för mig ännu, men det får visa sig, jag är gärna passiv stödmedlem :-). Det var lite intressant höra en av medlemmarna berätta om en del av historiken där man hade gjort stora sociala insatser, i kombination med nykterhetsarbetet.

Sol o måndag

Profile picture for user Vjlo

Det tuffar på för mig, inga sug efter alkohol.

Här har det varit uppehåll i det ständiga regnandet, så jag har passat på göra lite utflykter i skogarna häromkring (både igår och idag), det märks verkligen hur blött det är i markerna, men det var riktigt härligt vara ute och promenera, med lite fika, och helt fritt från insekter :-)

Dagens utflykt blev till ett helt okänt ställe för mig, flera kilometer efter grusväg rakt in, men jag hade sett den på appen "Naturkartan" som jag upptäckte igår kväll. Appens design var väl inte den bästa, men det bästa var att den listade många oupptäckta små smultronställen (vandringsleder, rastplatser, utkikstorn) här i närheten. Kartan täcker hela Sverige, så den kan verkligen rekommenderas.

Det var inte bara jag som var ute i skogen de här dagarna, det var även ett gäng med riktigt stora ryggsäckar och vattendunk, jag surrade lite med dem, de hade tänkt tälta... tydligen aldrig för sent.

Nåväl - ha en fin lördagkväll!

Profile picture for user Andrahalvlek

Den appen ska jag kolla upp!

Jag ska också uppsöka skogen imorgon, där tankar jag verkligen energi. Vi har haft strålande väder idag, hoppas på detsamma imorgon. Men det blir ingen jättelång runda eftersom jag ska ha dottern och hennes kompis i släptåg. Deras tålamod klarar inte allt för långa skogspromenader.

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Tycker att det har blivit vanligare med dubbelposter på sistone. Eller är det jag som börjat göra på annat sätt än jag gjort tidigare? Innan fick man dubbelposter då och då. Nu får jag dubbelposter flera gånger varje dag. Skumt.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Du har väl inte börjat skriva på paddan utan tangentbord?? Nä, bara skoja, det verkar vara mycket fler dubbelposter nu. Har säkert att göra med att de laborerar med forumet. Kram

Profile picture for user Vjlo

Siten har blivit väääldigt mycket segare senaste tiden tycker jag - det är som sirap när jag går in, så kanske har de någon optimering de glömt göra eller kämpar med?

Profile picture for user Andrahalvlek

Häromdagen var mobilanpassningen helt väck, men den kom tillbaka tack och lov. De borde skaffa funktionen att man kan ta bort sina egna inlägg också, så vi slipper alla dessa dubbelposter.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Hej forumet,
Jag tänkte jag skulle skriva en litet kort inlägg i min tråd; jag är sällan här just nu, det är inte alls för jag börjat dricka, utan för annat tar plats i mitt liv, på ett bra sätt, och jag har andra saker som jag behöver bearbeta än just frågor kring alkohol (eller snus), men det gör jag inte här :-)

Repeterar lite det jag skrivit flera ggr tidigare ; för mig har det varit ovärdeligt att få börja nyktra resan här, när jag fick stöta o blöta tankar, och få pepp även de dåliga dagarna. Det gjorde hela skillnaden för mig då. Nu runt 120 dagar senare; runt 17 veckor, så har jag inget sug alls, och jag har folk runtomkring mig jag skulle kunna använda som livlinor IRL om det blir riktigt illa - men det känns extremt avlägset dricka, alltså. Igår kväll gick jag ner på stan till församlingen, då passerade jag systembolaget, såg flera stressade som var på väg dit (såg ut så i alla fall), och jag tänkte mest, vad skönt jag slipper det där nu. Så mycket enklare allt blivit. Livet har inte blivit perfekt, men detta var verkligen en av stenarna som behövde lyftas bort. Jag tänker inte rulla hem alkoholstenen igen. Kommer finnas här på forumet emellanåt, och även prata sprit irl med de jag känner så det inte blir helt bortglömt, utan att beredskapen finns kvar om det kommer dåliga dagar då jag "råkar" bestämma mig och göra ett felaktigt beslut. För hur jag väljer i framtiden vet jag inte, såklart.

I övrigt, det är jobb jobb jobb, denna vecka hemma i lägenheten, har utrustat mig med ett höj o sänkbart arbetsbord vilket verkligen känns bra, för jag tillbringar ju dels mkt arbetstid hemma, men även egen tid framför datorn, eller vid skrivbordet, och ergonomi är inte att underskatta. Och en fördel vara singel - behövde inte fråga frun om jag fick baxa in det i sovrummet ;-)

Det är en ganska blöt höst här där jag bor, jag har precis kommit in från en morgonpromenad, med en blöt dunjacka som resultat.

Profile picture for user Andrahalvlek

Skönt att du mår bra ? Du får ändå skriva då och då så vi får veta att du verkligen mår bra. Göra en söndagskrönika som Berra kanske? Men välj en annan veckodag då ?

Önskar jag hade plats för höj- och sänkbart skrivbord i min lägenhet. I sovrummet vill jag INTE ha en dator, där ska luften vara frisk och orörd när jag ska sova eller vila.

Jag får hålla tillgodo med köksbordet, det funkar bra. Jag har bra vinkel för axlar, armbågar och handleder till min laptop, det är huvudsaken. Höjda axlar går bort, plus att jag behöver ha armbågarna och händerna så nära kroppen som möjligt.

Det enda lilla bekymret är den lilla skärmen. Vissa arbetsuppgifter just nu hade mått bra av skärm modell XXL, så det blir mycket förstora och förminska. Men det funkar med kortkommandon.

När jag började jobba 1992 hade vi en utbildare på plats hela dagarna under en period. Så fort vi började leta i menyerna kom han rusande och sa med barsk stämma ”kortkommando, kortkommando, kortkommando”. Det sitter i fortfarande.

På vanligt tangentbord använder jag rullmus sen typ 20 år tillbaka, men laptopens touch funkar bra också. Nära kroppen är huvudsaken.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Så långa krönikor som han skriver kommer jag inte att kunna prestera :-) Men höra av mig mer eller mindre regelbundet lovar jag göra - lovar inte att jag inte kommer sitta o tokskriva i forumet heller :)

Håller egentligen med att sovrummet ska vara rummet att bara sova i, det är klokt o bäst om det fungerar;

Jag har försökt bara ha laptop i köket o i knäet, men ergonomiskt är det en katastrof för mig som har nackproblem, så kompromissen blev detta :) men visst jag skulle helst vilja ha ett till rum för just skrivbord o dator, men tänker inte flytta :)

Kortkommandon är bra kunna, för att slippa ha ena armen vinklad ut från kroppen en längre tid.... Själv klarar jag inte av rullmöss, men har klarat mig ganska bra med arbetsskador ändå. Jag har ett litet tangentbord utan numerisk del så det blir ganska bra vinkel. Egentligen ska jag ha musen i vänster hand då jag är vänsterhänt, men gillar att ha det rent på den sida där jag skriver eller har anteckningar :)

ha en fin dag!

Profile picture for user Vjlo

Tisdag igen :-)
Ja ni, jag hinner inte med att läsa i fatt andra trådar, men gör ett litet kort inlägg här "hos mig".

Inte så mycket nytt (igen), kanske för att alkoholhälsan tiger still. I mitt liv är det just nu jobb, fritid, pyssel, och ibland långtråkigt... Tristess och långa kvällar hemma var ju tidigare ett stort skäl tror jag. Men inte nu, vilket är bra. Vet inte om jag är superproduktiv hemma - typ toklagar mat, tränar och har mig, känns just nu som jag mest lever. Äntligen. Jo, ska på 50-årskontroll snart, besiktning... får se vad utfallet där blir, och om frågan kring "hur är din konsumtion av A?", jag vet ju vad jag ska svara... :-) Värst med läkarbesök är nålsticken men men... Jag har inte dött av dem än.

Jag hade tänkt skriva en hälsning till Mic i hans tråd - att ingen här glömt bort honom - men gör det i min egen tråd; Jag hoppas du kommer tillbaka och igen. Kanske med en liten annan ansats? Och kämpar vidare. Det är inte omöjligt, och du är inte hopplös.

Over-n-out.

Profile picture for user Vjlo

:-)
Riktigt kul höra av dig, och att du mår ganska bra. Det är inte alltid just antal dagar som är viktiga, men hur som har du hittat en väg som just nu bär. Bra! och något vara glad över. Och det kan ju vara helrätt att bara ligga lågt och bara läsa här ibland. Keep up! :)

I mitt liv då...
Var på 50-års kollen idag, när brevet damp ner i brevlådan tänkte jag först ringa och avboka. "Vill inte veta", men ändrade mig ju och var klok nog och åka dit. Var ju lagom nervös innan (sprutor gillar jag inte...), men tänkte att det nog är bra få en övergripande kontroll (hjärt, kärl, diabetes är fokus på kontrollen), och vänja mig lite att gå till läkare - för nog kommer det bli mer framöver på grund av åldern.

Allt gick bra, förutom att det var segt värre sitta och vänta två timmar på socker-testet (man fick dricka 2 dl sockerlösning och sen skulle kroppen ta hand om det)...

Med lite stolthet kryssade jag för "Aldrig" under hur ofta jag dricker alkohol, inser efteråt att jag förmodligen skippade resten av sidan lite för "lättvindligt", för det handlade egentligen om "det senaste året"... men men.. Jag ska prata med sköterskan när vi har genomgången nästa vecka.

Sedan de här frågorna som handlade om hur livet var i övrigt, hur jag mår, är nöjd osv... Alltså, trots jag är singel är jag ju just nu busnöjd, och mår bra. Bor bra, osv osv. Har inte tre dussin vänner, men har några få (2-3 beroende på hur jag räknar) som jag kan lita på o som jag delar allt med, kan vara mig själv helt med, andra som jag kanske inte skulle sätta mig o prata missbruket med, osv... Men det är ju bra att kunna ha olika typer av umgänge.

När jag tog min kvällspromenad började jag lyssna på ett avsnitt av Radiopsykologen på P1 ; "Sjukdomen är min hemlighet"; om en kille som hetsäter var o var annandag.. Det är inte något jag haft problem alls, men gick omkring o tänkte att på ett sätt verkar ju många missbruk vara "liknande"; de kidnappar belöningssystem, skuldbelägger oss, lägger skammen som en våt filt runt allt. "Det är inte lönt"...

Men ändå, vi var aldrig vårt missbruk :-)

Profile picture for user Vjlo

Hej,
tackar som frågar :)
Jo, det är bra här på min sida, är inte inne och uppdaterar eller läser så ofta "nu för tiden", men livet går sin gilla gång här nu.

Som alla andra drabbades jag av den panikartade inbromsningen av landet... trist... nu ska man jobba så mycket som det går hemifrån (får vara glad jag har bra jobb, och kan smita dit om det behövs eller jag blir för sällskapssjuk), kommer få fira jul ute på mina föräldrars bro... och bara digitala gudstjänster, t.o.m bönemötena blir digitala :-/... Fast egentligen klagar jag inte, vi måste dra vårt strå till stacken och ta ansvar. Fast tråkigt.

Fick mitt resultat av 50-års kontrollen, och det var ungefär som väntat, fick toppbetyg på vissa saker, t.ex. alkohol ;-), mindre bra på tobak, och så nära minus det går på mat. Så ska förbättra mina vanor lite - laga lite mer mat, äta mindre mackor, mindre ost, mindre smör, mer flytande oljor.. osv. Samt... till min förvåning, så ska jag ta emot ett samtal från sjukvården, någon astmasjuksköterska som är specialiserad på stötta till tobaksavänjning. När jag satt där och fick frågan så tänkte jag, varför inte? Varför ska jag försöka sluta själv hela tiden? Det är väl läge att faktiskt avdramatisera snusandet och lägga upp en plan. Kanske inte sluta pang på en gång, även om jag gick därifrån och gjorde ett sånt försökt *skratt*... Nåväl, ska vänta ut samtalet och se. Inte längre vara stark på egen hand.

Ska smita in en passage om det där andra som jag börjat ta hand om, som jag nämnt här på forumet, men inte vid namn. Porrmissbruk, det har jag också behövt få hjälp med IRL för att få bukt med. Jag har dolt det, skämts för det, skamligt, försökt låta bli. Utan framgång. Det "roliga" är att det gick komma ur våldet där, även om kampen är mer hmm.. personlig på mer än ett sätt, och lättillgänglig eftersom jag har med mig systembolaget i fickan eller i ryggsäcken hela tiden, dvs behöver inte undvika att gå in på ett ställe och köpa för att få tillgång till drogen - och filter i tekniken funkar inte då det just är datorer jag jobbar med.... Men, det går bra (förutom ett återfall är jag inne på vecka 10 plus veckor nykterhet på den fronten...), och har gjort enorm skillnad i hur jag mår, hur jag ser på andra, tankarna om mig själv är stabilare. Jag har nog ännu tydligare mål med det än med A - även om jag aldrig kommer dricka igen så är det samma mål med P - aldrig, aldrig, aldrig igen. På ett sätt missbruk som missbruk, med snarlika abstinenssymtom och sätt att komma ur dem (tid och få höra att man inte är värdelös), men P går in i skallen på ett sätt som inte A gör. Fast missbruk föder nog missbruk. Nåväl, nu har jag skrivit det här, och det kanske är förståeligt att jag behöver fokusera på det :)

Sen jo, jag funkar på en del sätt som jag alltid gjort, ibland är ju sömnen knasig. Jag sov fruktansvärt dåligt inatt, typ 3 timmar, plus 4 timmars vridande i sängen, sen några timmars sömn... En sån dag jag måste till jobbet, nog tur egentligen annars hade nog dygnsrytmen blivit helt förstörd.

Vi har en stegtävling på jobbet, man ska gå minst 10 000 steg om dagen i 30 dagar. Och som jag är så råkar jag hamna på mentalt mål på ca det dubbla. Går ju ett tag, men så igår när det var regn och snålblåst hela dagen kom jag "bara" upp till 15 000. Gav mig och bestämde mig det ska vara mitt nya mål. :-) Det är inte så mycket som det låter, för de gånger jag är på jobbet gör jag bort 4000 där, och ca 4000 dit o 4000 hem... Men måste ju inte stretcha mig hela tiden, utan vara nöjd med att lägga mig till en vana som kanske kan hålla, istället för att jag måste ligga bland de 3 bästa i tävlingen...

Och jag ska försöka läsa i fatt mig här på forumet...

Profile picture for user Andrahalvlek

Du är go du. ”Livet går sin gilla gång”. Och sen har du gjort en massa förändringar med allt möjligt, och det mesta framgångsrikt dessutom. Alkoholen är som sagt bara symtomet, grundorsakerna krävs det att man tar itu med en och en. Men snuset känns ju minst farligt om du frågar mig. Vill inte ens tänka tanken själv att sluta snusa.

Vad det gäller porren börjar det verkligen hända grejer på den fronten. Som aktiv i tjejjouren förstår du nog att jag är väldigt insatt i frågan. Nu tillhör du inte den gruppen jag jobbar med direkt, men det är förbannat sorgligt när man hör både unga killar och tjejer berätta om hur deras egna sexuella erfarenheter har blivit helt fruktansvärda pga just porren.

Såg nyligen en dokumentär på youtube, gjord av några unga killar som just slutat med porr. Tydligen byggs hjärnan om på något sätt, så ingenting de kan få ta del av i verkligheten blir ett dugg upphetsande i jämförelse med nätporren, vilket gör dem ofrivilligt impotenta i 25-årsåldern. Fy fan vilket öde.

Du behövs på barrikaderna även i den frågan! Jag kämpar på från min horisont. Mest handlar det om att få unga tjejer att förstå att det sex de beskriver inte är ”normalt” någonstans ? Jag har tagit snacket även med min äldsta dotter, som tack och lov lever i en fast relation sen snart 9 år, så de har nog uppfostrat varandra på det området.

Skriva på tisdagar får bli din grej, då vänjer vi oss vid att se fram emot det!

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Vad bra att du går vidare och tar itu med dina andra beroenden. Och bra att du tar upp porrmissbruket, att bryta tabun är viktigt om vi ska kunna komma tillrätta med våra problem. Angående snuset så var det väldigt annorlunda att bryta med jämfört med alkohol för mig. Snus var jobbigt i en månad, sen lite tomt, och nu saknar jag det inte alls. Det finns liksom inte samma sociala konnotationer med snus, inte en massa fina bilder på fredagsprillor på Instagram, eller prat om vilket gott snus man provat under helgen... Så lycka till, det kommer säkert gå bra!

Profile picture for user Vjlo

Hej,
Det är fortfarande tisdag så det är tillåtet för mig kommentera ;-)

Andrahalvlek, ja oj... det som ungdomarna drabbas av nu pga tillgänglighet och grovhet är groteskt annorlunda mot när jag själv växte upp. Läste på någon av kvällstidningarna hur det kan bli, "min kille trycker sin knytnäve i min mage för det ska bli trängre" - och båda tycker det nog nästan är okay för det är vad de sett...

De på filmerna är faktiskt riktiga människor av kött och blod, som även de har (hade) drömmar om sitt liv, de har dessutom i princip alltid föräldrar, en farmor, mormor, morfar, mormor, som virkat mössor åt dem, eller täljt sälgpipor med dem... Och de har vi ingen rätt förbruka även om våra hjärnor har fått oss göra det.
(lätt säga med viss nykterhet från det, men när man sitter i det är det *enbart* dopaminet som lockar och det var omöjligt sluta förrän nyss).

Är det något jag kommer stå på barrikaderna i mitt liv så är det frågor relaterat till detta, för det fördärvar så mycket, men inte nu och inte än och inte på det här forumet :)

Men grymt skönt vakna ur mardrömmen även där, faktiskt så var nykterheten kring A o det som hände här fortfarande en nyckel att börja; men ihop var A & P bästa kompisar som drev varandra... När A försvunnit så minskade mitt andra missbruk, och till slut blev det läge ta tag i det.

Jag håller med er båda - snusandet är en mindre grej än de andra, påverkar inte alls på samma sätt socialt och medvetandemässigt, minst farligt för psyket tror jag, mer för plånbok och hjärt o blodomlopp typ. Ganska tråkig drog egentligen, som är lite god och ger en liten tillfredställelse... men supersvår låta bli. Men... det verkar vara dags för mig att ta tag i det, en lite annorlunda väg.

Fick erbjudande att prata med en sköterska som pysslar med tobaksavvänjning, ja, tänkte jag, vi kanske ska testa, och inte försöka vara bror duktig och kämpa själv... Sen ringde hon upp idag och vi pratade lite. Allt börjar på måndag för mig. *gulp* Jag skriver på tisdag mer om det.....

Profile picture for user Vjlo

Fredag

Jag var och handlade på ett av köpcentrumena i stan i eftermiddags (trots rekommendationerna - men höll avstånd, och skulle bland annat till apoteket). När jag parkerade bilen hann jag med att tänka på hur jag brukade åka dit "förr i tiden" och gå in på bolaget och fylla på för en kväll... Ganska skönt gå förbi bolaget utan att ens slänga en blick av saknad, men tänkte också - så lätt det skulle vara att nolla ut alla månader, om jag gav mig in där... Ena skulle leda till det andra eländet.

Nu är jag ganska stabil på två fronter (helt på A och faktiskt på ganska god väg vad gäller det där jag skrev om tidigare i veckan), det är ganska fantastiskt trevligt egentligen.

Men visst, kan gå o vara arg o frustrerad eller ledsen o ensam ibland nu också... Dock är de dipparna eller tillfällena mycket mer hanterbara nu. Och vad gäller ilskan - ibland finns det ju skäl att vara arg, bara lite knepigt om det är något som funnits i min omgivning länge, och jag först nu börjar titta på med lite nyktra ögon - och funderar hur jag ska börja ta upp sakerna jag sett länge, men tidigare flytt ifrån. Nåja, det får visa sig succesivt. Rakare kommunikation tror jag blir en stor del i den lösningen.

Min vecka i övrigt har mest varit jobb, och så blev det helt plötsligt snöoväder och minusgrader, jag fick gå upp på vinden ikväll och hämta vinterjackan (den tunna dunjackan räckte inte längre) för att vilja ta mig ut på en kvällspromenad. Den blev lagom lång, ett par kvarter runt här. Faktiskt är det mycket finare ute när det är snö och vitt, istället för svart och blött. Men... längtar redan till februari-mars...

Återkommer väl på tisdag som utlovat :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är nog inte bra att få ilskna utbrott på allt och alla. Då undrar nog folk vad man håller på med. Men jag är väldigt mycket tydligare i min kommunikation numer. Jag tar ingen skit, och jag håller inte tyst. Men jag tar inte andras strider. Jag tar de strider som känns viktiga för mig, man måste välja sina strider för att hushålla med energin.

Det känns lite konstigt att en sådan sak som besök på Systembolaget, som tidigare ändå tagit tid varje vecka, plötsligt är helt raderat ur ens vardag. Ungefär som om man skulle sluta gå in på Ica, eller apoteket. Plötsligt har man inte i systembolagets lokaler att göra. Och all planering. ”Om jag tar bilen dit...” osv. Borta. Puts väck.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag har nog spontant börjat säga saker rakt på, ibland med en skämtsam ton, o ibland rakt av, istället för bara vara tyst. Kommer på mig själv ibland, oj... vad som slapp ut där. Men det är nog bra. Bara jag inte blir sura gubben, gäller ju ta de viktiga striderna. Mitt i allt har jag gått o varit lite glad för ilskan, men som jag är - funderat hur jag ska få något konstruktivt av den.

Profile picture for user Kennie

Jag tycker det låter bra med det raka sättet! Att göra det med en skämtsam ton gör att den det riktar sig mot får svårt att bemöta det, den vet ju inte om det kanske bara var ett skämt, eller om det låg allvar bakom. De flesta konflikter försvinner när man vågar ta upp dem, det är min erfarenhet.

Profile picture for user Vjlo

det ligger mycket i det du skriver Kennie ; fick mig fundera och grunna några dagar. För mig är det ändå stor skillnad nu, mot tidigare då jag mest knep tyst och bet ihop. Men att ha skämtsam ton för vissa saker gör ju att som du skriver att den på andra sidan inte vet om det var skämt eller allvar. Jag har just nu en mix av det, och att jag säger ifrån/till.

I alla fall, jag har gått och funderat lite, skrivit o plitat lite på min kant... Jag tror jag kommit fram till att jag försöka bli bättre på att säga vad jag tycker där å då, när saker inträffar, istället för att skämta bort det eller bita ihop, eller brisera av ilska...

Tror jag ska prata om det till veckan när jag går och pratar av mig. För ett tema denna månad i min dagbok har varit ilska :-)

(ville skriva av mig det idag, även om det inte är tisdag).

Igår var det regn rusk och snålblåst.. *blä* Det blev många timmar i soffan och en kamp att komma upp till mitt minimum av 10 000 steg, (nåde 10005 typ). Idag är det kavlugnt ute, solen skiner ännu, och det verkar bli en dag då jag ska dra på mig skor, ryggsäcken och njuta lite av solen. En "fördel" när det inte är irl-gudstjänster att man får fler chanser se solen på helgen :-)

Ha en fin dag.

Profile picture for user Andrahalvlek

Nu generaliserar jag, men är det inte lite typiskt killar att pika varandra? Under skämtet ligger allvar, ibland men inte alltid. Ibland vill man pika bara för pikandets skull liksom. ”Tro inte att du är bättre än någon annan.”

På mitt jobb har vi en avdelning med bara killar, där de håller typiskt grabbig jargong. Lite omklädesrum över det. De mår så dåligt flera stycken av dem, men är inte kapabla att ta sig ur det, trots återkommande insatser från företaget. De har en chef som inte accepteras fullt ut av hela gruppen, och de har en informell ledare som inte vill vara chef men ingen vågar tycka någonting förrän de vet vad han tycker i olika frågor. Mycket skitsnack inom de olika falangerna. Det finns personer som avstått att jobba i gruppen för att de inte fixat den ”hjärtliga men råa stämningen”.

En kvinnlig vikarie jobbar där om somrarna sen tre år tillbaka och jag har massvis med gånger frågat henne hur hon mår och hur hon fixar jargongen i gruppen. Jag är ju i högsta grad medveten om problemet, och hon också. Hon är dock van eftersom hon tillbringat hela sin uppväxt i idrottsvärlden. Hon är väldigt ung, före detta klasskompis med min äldsta dotter faktiskt, och männen är i min ålder och de har liksom adopterat henne som en lillasyster. De skulle nog kunna gå över glödande kol för henne - de hjälper henne med allt innan hon ens ber om hjälp. Och hon spelar inte med i deras spel, hon anammar inte jargongen alls. Hon kliver in där med sin ungdomliga blick och ställer gubbarna mot väggen indirekt. Modig ung kvinna! Jag står i kulisserna och hejar på henne ?

Gruppsykologi är jävligt spännande. Jag skulle kunna skriva något lika generaliserande om ”kärringar i flock”, som också är ett enormt problem på vissa arbetsplatser. Men trots att man generaliserar grovt kan man hitta spår av sanning i det, spår som är värda att granska närmare.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Hm..

Vet inte om det alltid är en grabbig del, men säkert mer vanligt bland oss än bland er :-/ vi ska ju aldrig visa eller prata om känslor.

Jag minns så väl hur vi hade en äldre konsult för massa år sen, en gammal militär, han kläckte ur sig många pikar, men det han egentligen ville säga var "men grabbar, vad bra jobb ni gör", men genom att pika så där skrattande kunde han säga det utan att riskera att ... det blev för uppenbart? Hmm. Ungefär som när min pappa går ut och tvättar min bil för att bry sig om.

En på jobbet kom bärandes på en skruv för någon vecka sen, och frågade om det var min, nä sa jag utan att tänka på den bakomliggande lydelsen. kollegan fortsatte "har inte du en lös skruv?" - "nä sa jag självklart", "tycker du ja" sa kollegan och gick. Jag mådde rätt gott när jag insåg vad som hänt. att jag utan känslor nekat att ta emot piken, utan bara petat tillbaka till avsändaren.

Mellan mig o en annan kollega har det varit tydligt det varit någon slags "hjärtlig pikande", som jag försöker undvika, utan istället säga positiva saker om de är positiva, och bara vara vänlig om det är så.

Ack så svårt o jobbigt det är att försöka bryta en gruppdynamik man börjat vara del av men inte längre vill vara del av på exakt samma sätt... Men trägen vinner....

Profile picture for user Andrahalvlek

Du kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Och ni kan låna in en psykolog med expertis på grupper och prata om hur ni pratar med varandra. Det skulle alla må bra.

Under Kevlaret, föreningen Män och Storebror är tre organisationer som jobbar aktivt med dessa frågor. De gör ett kanonjobb!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Mhm...
Svårt nog förändra sig själv, och helt rätt att föregå med gott exempel. Det kan vara så det går trycka in en expert eller något annat i gruppen (som är två personer), de övriga exemplen är inget jag alls har problem med, utan det är nästan alltid ett gott o trevligt samtalsklimat. Förutom den situationen jag mår dåligt över, då samtalet väldigt ofta är bra, men det blir alltid jag som får göra allt jobb och personen är expert på smita undan utan reaktion. Fick ska jag säga... jag har ju börjat reagera och säga ifrån, tyvärr ibland skämtsamt men ibland mer rakt än jag trodde.

Skriver igen; Det är lite svårt skriva ner alla detaljer på några inlägg. Faktiskt är det nog bara en jobbrelation som är jobbig, de övriga jobbigheterna jag skrivit om var bara exempel på hur samtal i bland kan vara.

Profile picture for user Vjlo

Jag hade i alla fall ett rakt samtal om några aktuella frustrationer med den på jobbet som jag har lätt bli frustrerad över. Tänker jag ska jobba på bli bättre på att mer direkt säga vad jag tycker, upplever, står för, osv, utan att försöka skämta bort det. Men utan att kräva att han ska förändra sig, mer "så här tänker jag", "nu är det..." osv.

Känns bättre..

Profile picture for user Andrahalvlek

Alla samtal blir så mycket bättre när man börjar med ”jag”. ”Jag tycker, upplever, känner...” osv.

Istället för att lägga orden i munnen på motparten, dvs ”Du gör alltid, aldrig...” osv.

Det finns ofta lika många ”sanningar” som det finns individer inblandade i varje konflikt.

Latmaskar till kollegor är svinjobbigt. Det bästa är då enligt min mening att ha tydliga ansvarsområden. Och inte täcka upp i tid och otid utan låta vb själv skämmas om de inte levererar i tid. Om de har vett att skämmas.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Ja precis, jag ska bli bättre på säga högt vad jag tycker o upplever :-D
om inte annat så kommer även kollegans bild fram snabbare, vem vet, det kanske sker saker som jag inte har en aning om...

skönt sitta hemma denna vecka, så får kollegan göra sitt ;)

Profile picture for user Vjlo

Utlovade ju en liten avsnusningsrapport, vad jag egentligen håller på med på den fronten..
Det var ju så att i samband med min 50-års kontroll fick jag chans prata med en sköterska som skulle kunna stötta mig i snusavvänjning, nåväl tänkte jag, var för inte? det kostar ju inte (så mycket), och kanske kan vara bra faktiskt testa?

Vi hade samtal förra veckan - och hon ledde in mig på att jag skulle prova en medicin som avvänjningshjälp (Champix - läs inte alla biverkningar), som man ska ta under en 12 veckors period, lät ju länge tänkte jag, och jag har alltid varit extremt skeptisk till att ta piller. Fast... just i det här fallet så tillför jag ju något snarlikt.

Iaf, jag är på dag 2 av upptrappning, och märkligt nog så har mängden snus halverats så där utan kamp eller fundering, ibland lite äckligt ha inne. Känns mest som det inte ger något.

Men en skön känsla av att pulsen faktiskt har gått ner, och jag redan känner att hjärtat mår bättre.

Nåväl, får väl se om jag blir hispig och får någon av de jobbiga biverkningarna eller om det går bra.

Det ska först vara en upptrappningsperiod på 2 veckor då snusandet inte ska upphöra utan det får man fortsätta med som man bäst vill, men många slutar spontant - eller börjar dra ner rejält. Sedan efter 2 veckor ska man sluta helt, och många ska ta plåster samtidigt (verkar variera om jag läser på nätet om just sluta snushjälp). För en rökare så klipper man alltid helt - men vi vet ju hur mycket nikotin vi snusare tillför, så det är kanske inte konstigt det krävs lite extra.

Jag vet jag kommer vara extra vaksam på välmående o konstiga tankar o så, men ännu så länge så känns det ganska okay, och lite skönt få sluta med en sak med stöd utan att måsta kämpa. Det räcker liksom till med kamp o insikter om det andra.

När man gått dosen ut, då ska man klippa medicinen och tydligen vara en ny människa ?? Antagligen är det då en del av kampen börjar, men jag har vant mig av med själva snusbeteendet. Vet inte. Får se.

Jo, varje vecka så kommer det vara en samtalsstund med sköterskan.

Profile picture for user Andrahalvlek

Är det ett nikotinplåster typ? Eller blockerar det nikotinreceptorerna så att du inte får en kick av snuset längre?

Vanan kan nog vara bra att bli av med. Jag har alltid snus inne. Har inte alla snusare det? Vill och vågar inte ens tänka tanken att sluta ?

Minns hur överjävligt det var att sluta röka. Det var 12-15 år av ständiga avslut och börja igen. Nikotintuggummi, nikotinplåster, och sen röka igen. Tills jag började snusa. Då kunde jag släppa rökningen.

Följer detta experiment med spänning!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Det blockerar - binder tydligen 20 ggr bättre än nikotin; och ger en betydligt lägre stimulans, men den är av mer långtidsverkande karaktär, så därav att man slipper undan abstinens ganska mycket och ska ledsna på snuset...

Jag känner mig skraj över just bieffekter som kan komma, men har inte märkt något särskilt jobbigt än (för tidigt gissar jag). Självmordstankar, blåsor i munnen, nedstämdhet, osv osv. Fast flera av de på listan får man ju om man kör en cold turkey. Och det är inte säkert man får dem. Dock verkar många få livliga drömmar.. sköterskan sa på skämt jag skulle skriva dagbok om drömmarna ;-)

Det är extremt svårt släppa dosan normalt, men det här känns lovande. Och varför inte - måste man kämpa om det går få ett sådant piller under begränsad tid ?

Några säger de blir äcklad av lukten efter ett tag, även när andra snusar osv. och det är säkert också sunt.

Jag gissar - att den dagen det är slut på pillren så kommer jag ändå såklart få vara vaken och aldrig prova igen. Aldrig första dosan... såklart :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Nä, det är så dumt att läsa om alla biverkningar ? Ändå kan man inte låta bli. Och de brer ju på med gud vet allt bara för att svära sig fria liksom. De allra värsta biverkningarna fick jag av SSRI-medicinen. De gjorde att ångesten blev VÄRRE de första veckorna. Överjävligt. Tror inte några biverkningar någonsin kan slå det. Då gäller det att ha tilltro till att medicinen hjälper till slut.

Jag håller tummarna för att det går galant för dig! Men äventyra inte nykterheten!

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Att sluta snusa var otroligt skönt för min speedade hjärna som ofta är uppe i varv även utan snus. Blev lugnare och sover bättre. Så det finns vinster med att sluta även där, både fysiskt och psykiskt. Älskade att snusa förr, men nu kan jag över huvud taget inte frammana något snussug, det har blivit en total icke-produkt för mig. Jag är förvånad själv, höll på att sluta och börja igen under typ tre år, och plötsligt bara funkade det...

Profile picture for user Torn

Hoppas det går bra! Jag följer dina uppdateringar. ?

Profile picture for user Vjlo

Tack alla :-)
Det är klart lite nervöst , men tänker inte äventyra mina andra viktigare projekt, att börja slösa tid o pengar igen på öl finns inte på kartan.

En effekt just nu verkar vara att det liksom inte spelar någon roll hur mycket jag snusar, får ändå inte samma effekt, kan ju undra vart allt tar vägen... Men medicinen - har jag läst på lite till - blockerar till ca 50% av alla receptorer, och lågstimulerar de som är blockerade. Så nikotinet har ingen möjlighet att fästa i lika stor grad som tidigare.

Hjärtat liksom går på lågvarv även om jag trycker in två av gammal vana. och ingen större kick heller.

humöret är inte så jättepåverkat än. vilket ju är bra, kanske lite lite mer lättirriterad.

Jag har märkt att jag varit frusen om händerna, ungefär som när man snusat jättemycket och är utomhus o det är kallt, det är inget stort problem. En annan bieffekt är att jag sover dåligt, är inte lika trött alls. Men är inte lika död på morgonen heller :-)

Jag gissar friskt, men antar att sömnen går till sig på ett tag ?

Så här, om jag inte slutat med annat i år hade jag gärna gett mig in i sluta-snus-kampen med berått mod, men jag såg en chans att slippa äventyra så mycket och ändå få bort snusandet.

Keep u updated

Profile picture for user Vjlo

Hej,
Jag dimper in med en liten status här, det som rör sig mest för mig är ju den medicinska avänjningen av snusandet. Jag hade ju verkligen aldrig tänkt jag skulle börja ta medicin mot det, men här är jag, har precis tagit morgondosen, inne på dag 6. Dosen trappas upp, första 3 dagarna en 0,5 tablett på morgonen (alltid ta i samband med att man äter något), sen resten av "kuren" en tablett morgon o en kväll, från dag 7 är det maxdos 1.0 mg(?).

Det är ju en ganska dyr medicin - ca 600 kr för de första två veckorna (hm... halva priset mot snusandet typ....)

Första erfarenheten, ungefär dag 1-3 tror jag var först att snuset slutade lukta "gott", och det smakade lite annorlunda i munnen, märkbart gav det mindre effekt, så spontant gick först förbrukningen ner till hälften, sen... på dag 3 så insåg jag att jag var uppe i samma nivå igen, men utan att egentligen få någon effekt. Typ "förnekelse" / "sorg"??

Igår köpte jag en dosa snus och en dosa nikotinfritt bara för att testa om jag upplevde någon skillnad. Nä, just det, just nu spelar det nästan ingen roll.. alla receptorer är tilltäppta verkar det som. Kanske en liten liten effekt, men den var då försumbar. Just nu skulle jag nog kunna fylla munnen med en hel dosa och knappt märka något, känns det som.. :-( Tråkigt faktiskt....

Men det är ju så man ska få hjälp, att det blir meningslöst få i sig nikotinet.

Det är ju en stor fördel att jag bara behöver ta ett medvetet beslut två gånger om dagen. Jag har nog med saker att kämpa o fundera med ändå, så det är skönt få åka lite räkmacka i detta fall.

Tur nog så stimulerar medicinen lite granna så det har ännu inte blivit brutala abstinenssymtom, det jag nog mest märkte av var igår då jag var lite extra trött under dagen o fick lägga mig o sova, men det är ju samtidigt inte konstigt, jag har ju haft svårt att sova o varit pigg mitt i nätterna hela veckan. Jag hade också relativt mycket huvudvärk en stund, och var irriterad o så. Men gick över.

Det finns tydliga framsidor också - på morgonen är jag inte lika "död" som jag brukar vara, vaknar lite lättare. Pulsslagen känns inte längre på samma sätt, så blodtrycket har nog steppat ner rejält.

Det är totalt en 12-veckors behandling, och jag får ett samtal från sköterskan en gång i veckan som kollar läget, som stöttar, och vi ska nästa gång bedöma om jag ska toppa upp med nikotinplåster när jag helt *ska* sluta snusa (dvs dag 16), fast eftersom jag redan nu känner hur lite extra stimulans jag får av snuset så tror jag att jag kommer klippa allt då, och kanske ta lite abstinens. den borde vara väldigt liten.

Säkert kommer en del kamp efter 12 veckor... men det är en bit dit :)

I övrigt, det har inte direkt varit lättare undvika godis denna vecka... så suget förflyttar sig nog delvis... Men överlag, är jag nöjd.

Belöningssystemet och vanor styr mer än jag vill och det är klart lite rörigt blir det i livet även med det här stödet med medicinen, men jag känner ändå stor förtröstan och lugn, förutom hetsätande av godis har jag inte t.ex. hamnat inne på bolaget, känner inte det är stor risk, men jag har fått prata bort tanken några gånger denna vecka. Allt sitter ihop.

Sedan har jag nog blivit lite mer förstående över att vissa behöver toppa sin sluta-med-alkohol med medicin för att få stöd. För inte är det en lättare kamp det... Där hade jag "tur" som inte var lika fysiskt beroende som med snuset.

Profile picture for user Charlie70

Tack vare att du delar dina erfarenheter har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har tagit kontakt med VC för möte med sluta-snusa sköterska. Jag vill sluta och jag behöver medicin. På onsdag smäller det!
Tack för det VillJuLevaOckså!

Kram!

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Charlie70

Jamen, vad spännande!

Jag har bara träffat sköterskan via telefon - men det är ändå bra, få prata med någon 200% neutralt och få stöd, bra få medicin (som ju går på högkostnadsskyddet dessutom...)

Det blir spännande följa hur det går för dig. Lycka till!

Angående abstinenssymtomen - de är i ofta helt obefintliga, till skillnad från cold-turkey-metoden.

??
Kram

Profile picture for user Vjlo

Morrn... Nu är det väl tisdag igen. Jag kom av mig att skriva i min egen tråd då jag la in något kort i en annan... Men jag är här o har hälsan i bättre form.

Alltså, det är lite jobbigt att helt sluta med snuset. Jag gjorde så att jag tjuvstartade med slutandet under helgen, slängde bort dosor i soppåsen på lördagkvällen och bar ut allt. Jag tänkte att det är bättre ta första smällen när jag inte jobbar...

Jag fick tips - och råd - av sköterskan att antingen börja med plåster eller nikotinpiller ett tag när jag slutar snusa, eftersom snus faktiskt är extremt vanebilande o ger mer dos än rökning. Rökare klarar slutandet ofta enbart med Champix, men vi snusare är snäpp värre. Så, sagt o gjort, jag har ju bestämt mig för att inte köra på bara egen maskin och lida igenom abstinensen, så i lördags kväll började jag knapra så sakta på förrådet av nikotintabletter.

På ett sätt - ja, ersätter ju snus med annat. Men det är fortfarande rejält lägre dos så jag får de trista abstinenssymtomen ändå - dvs trötthet, huvudvärk, märker i fingrar o fötter hur blodkärlen släpper eftersom det pirrar. Något börjar hända med lukten också, för helt plötsligt doftar nybryggt kaffe så oerhört gott.

Det är fortfarande skönt o rätt köra snuset via sjukvårdens 12-veckors-program. Stegen av abstinens & nedtrappning kommer lite mer kontrollerat, tyvärr utdraget, men framförallt mindre brutalt. Det är bra bli kontrollerad en gång i veckan av en sköterska som ringer och kollar hur det går. Champixen gör också att om jag skulle återfalla så faller jag inte tillbaka hela vägen :-)

Det märks på puls o blodtryck att de går åt "rätt håll". Sötsuget och behovet av att äta går nog lite åt fel håll, men okay då det går ta hand om sen om jag inte börjar halsa kakor hela tiden vill säga..

Jag märker väl att mitt humör ibland är lite mer stickigt gentemot kollegor. Delvis bra, för de kan ju behöva höra nått argt från mig ibland....

Har inga stora tankar o deppigheter i kroppen. Tänkte mest häromdagen att .... egentligen, det är bara några saker jag muttrar o buttrar om i mitt liv - ett par av dem handlar om hur jag har låtit vissa relationer bli i obalans (inte sagt nej, så jag blivit lite utnyttjad - på jobbet t.ex). Men... Om det är de stora sakerna jag har i mitt liv som är skit, så är det ändå vääldigt mycket bättre än hur det var för några år sen.

Att sluta med de tre missbruken som jag fått nåd o kraft o mod o ork och framförallt tillfälle att lämna under året har faktiskt gjort stor skillnad inombords. Oklart och osäkert hur mycket som märks utombords, men det är väl inte det viktiga :-)

Läste hos Andrahalvlek det där med promenader. Jamen... det är så lätt att sluta gå! Jag själv hade en ganska lång period det var lätt traska uppemot 15-20 tusen steg om dagen. nu tar jag mig knappt ut, kanske snarlikt skäl som hos henne - det är grått o trist ute - och jag har inte så mycket ångest i kroppen nu. Men min trötthet behöver botas så jag ska ta tag i morgonpromenader igen, och lunch, och kvälls... ska bara...

Blir ingen uppdatering om alkohol denna gång - håller mig borta från det i både handling och tanke. :-)

Hörs!

Profile picture for user Andrahalvlek

Underbart uttryck, det snor jag. Tänker ofta lite likadant - har jag inte värre saker att bekymra mig över, så är jag faktiskt lyckligt lottad.

Jag brukar också tänka så här när jag hör folk gnälla över skitsaker: ”Har du inte värre saker att beklaga dig över så har du det rätt okej i ditt liv ändå”. Men det säger jag inte till dem förstås. Istället möter jag dem med ett leende och börjar prata om något roligare.

Jag kunde INTE förmå mig att gå ut och gå i morse. Helt omöjligt. Gör ett nytt försök på lunchrasten, ställer ett larm pronto.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag tog en promenad innan gryningen, inte så lång som jag tänkte mig, men det blev av i alla fall!

På lunchen kommer jag iväg på promenad även om jag inte väljer själv, för en säljare valde att förlägga ett "walk and talk" möte idag med utgångspunkt från mitt hem :-) Smart sätt att få träffas.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen en jättebra idé. Jag har hört om dem som brukar ha telefonsamtal så också nu i hemifrån-jobb-tider. Jag har inte kommit ut än ? Det regnar. Jag fryser (vilket är ovanligt för mig som är klimakterietant). Jag kan inte förmå mig, endast en hund hade fått ut mig idag känner jag ?

Ja, ja även solen har fläckar ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Ja det var smart, jag hade nog inte gått så raskt o långt idag om det varit för egen maskin bara. Alla möten passar inte för det, men nu var det ett ganska informellt avstämningsmöte ; och gissar att säljaren/konsulten summerar o drar fram nått som jag råkat säga som han kan spinna vidare på ?

Och bra idé att kanske ta promenad telefonmöten så. Ska lägga det på minnet. Går ju göra så även om det är videomöten också; en del i alla fall

Hmm... Dags fundera över hund kanske?

?

Profile picture for user Vjlo

Hej Mic,
Bra med perioder utan problem, och ibland blir det lugnast bara låta de vara så, inte prata sönder “streaket”, perioden där det fungerar. Låt så vara :)

Men ...

Jovisst, jag håller egentligen med, att det bästa vore att köra in i kaklet även med snusdosan.

Att ta medicin... som påverkar något i skallen har jag varit extremt skeptiskt till i hela mitt liv, och är nog försiktig o skeptisk fortfarande. Men men... nu ersätter pillrerna i princip nikotinet och gör det svårare för nikotinet att fästa där det gillar vara i hjärnan, så det fick mig vekna lite...

Kanske finns en tanke att få lite insikter om hur det är att söka hjälp via sjukvården, t.ex. som en del med alkoholbekymmer behövt göra för att klara av att börja tillnyktra? Allt går inte med viljestyrka enbart. Och ibland...

En bit är att jag inte på några villkor vill äventyra min hela resa för att bli av med just snuset. Sedan - nä jag har ingen ork att ta en 2-3 veckors fight där allt är skit, avtrappningen som jag gör nu är verkligen uppskjuten smärta, det kommer i omgångar när man slutar snusa, eller när dosen ändras. Men, det är inte mer än vad jag klarar av eller orkar, och det är kontrollerat, begränsat till 12 veckor.

Just nu är jag inne på första veckan utan snus - och min sköterska sa det var okay suga på mindre mängd nikotintabletter när det är som värst. Så då gör jag det, inte alla 10 kvarvarande veckor, men kanske 2-3, tills jag känner att ja, snusdosan behöver jag inte söka eller sakna längre...

Jag kommer inte kliva av den här resan utan låta det bli 12 veckor, om det inte stöter till hemska komplikationer... Sen funderar jag såklart om det är värt hålla på alla tolv veckor...

Mängden nikotin i kroppen har i vilket fall sjunkit dramatiskt sedan jag började, och den ska fortsätta skruvas ner.

När jag var o handlade idag var det skönt att gå förbi kassan utan att behöva toppa upp snusförrådet. Ja, jag vet jag har annat i kroppen just nu som gör störtlandningen mindre jobbig, men är på väg... :-)

Sen såklart, vet inte sköterskan om vad jag slutat med tidigare i år så hon vet inte hur tjurig och beslutsam jag faktiskt kan vara att sluta med något. Dock... som sagt, det är skönt få mjuklanda i detta.

Vad är man utan sina missbruk? Ja, jag hoppas jag är mindre kick-sökande, och mer förnöjsam, och sann och ärlig med mig själv och andra. Jag tror jag gett upp tanken på bli perfekt, så mer sann är nog viktigare än perfekt.

Dessutom - mer arg ibland också, för det finns situationer jag faktiskt har rätt vara arg märker jag, för jag har ett värde och en plats.

Utan mina missbruk? Ja, hittils är jag mindre skamfylld och mindre säker på att allt löser sig snabbt. :-) Det är okay att det här tar 10-12 veckor att landa ut innan medcinen tas bort (hm och då tar det väl 10 veckor till *skratt*), men må så vara. Det tog massa veckor innan jag började känna mig stabil mot alkoholen i somras.

Må gott, och kämpa o lev :-)

Kul höra från dig!

Profile picture for user Vjlo

Mic,
Det är lugnt, jag tog inte illa vid mig, det är chill.

Vi har olika prioriteringar olika saker vi fastnat i osv :-) Vill alla må bättre.

Det är så sant att snuset - och alkoholen inte var o är grundproblemet, det var porren. Och massa mognad som krävdes för mig innan jag ens kunde komma till nätet och börja släppa greppet om de tre sakerna :-) Lång resa har det verkligen varit...

Och - alltså, ditt perspektiv att köra stenhårt är som jag skrev *egentligen* det rätta. Hade jag gjort en kortare resa, o utan det där med dator o nät som kom emellan, utan "bara" alkoholen o snuset, så hade jag nog prioriterat på ett annat sätt.

Kämpa på och lev! :-D

Profile picture for user Torn

Enligt mig så gör du helt rätt som försöker sluta med snuset på det sättet som du gör. För mig är snuset ett ickeproblem om man jämför med alkoholen. Jag var inte beroende av porr, men av datorspelande. Det försvann konstigt nog som i ett trollslag samtidigt som jag slutade dricka. Men om det inte hade gjort det, så hade det gått före snuset att bli av med. Det satt liksom i hjärnan, snuset ägnar jag inte en tanke åt. Nu först funderar jag på att i första hand försöka dra ner på snusandet.

Tror faktiskt att jag har snuset att tacka för att jag har klarat den här resan så här långt utan ett enda återfall. Men som sagt, det kan säkert vara olika från person till person.

Ha det bra! ?

Profile picture for user Kennie

Det här du skrev gjorde mig väldigt glad att höra:

"Dessutom - mer arg ibland också, för det finns situationer jag faktiskt har rätt vara arg märker jag, för jag har ett värde och en plats."

Visst är det så att när man slutar gå runt och dölja och skämmas så blir det lättare att känna sitt eget värde och stå upp för det man tycker?
Jag hejar på dig, du gör en modig resa bort från dina missbruk, det är inspirerande att läsa om!

Profile picture for user Andrahalvlek

Om medicinen funkar, dvs täpper till nikotinreceptorerna, är det ju kanonbra att bryta vanan först och nikotinberoendet senare. Lägger du nikotintabletterna under läppen? Jag tror att tomhetskänslan under läppen hade varit överjävlig om jag hade försökt sluta snusa.

Jag är som Torn och tänker inte alls på snusandet. Jag snusar kanske en dosa på två dagar. Visst är det dyrt, men någon last är jag värd ? Åtminstone tills vidare. Då känns chokladberoendet viktigare att bli av med för min del.

Det är märkligt att man slutar med ett beroende och sen blir beroende av något annat. Min alkoholiserade ex-sambo gjorde gastric by pass (GBP) för cirka 20 år sedan. Han slutade missbruka mat och blev alkis istället. Plus att hans magsäck var deformerad efter operationen, så vissa gånger fick han verkligen en snedfylla som hette duga på noll och ingenting. Sannolikt när han drack på tom mage.

Jag minns en gång när jag tog en höneblund hemma hos honom och han skulle laga middag under tiden. Jag vaknade av brandvarnaren, rusade ut i köket och fick ur en sotig köttbit ur ugnen. Han satt i soffan och sov, asplakat. Kl 16-17 en lördag. För honom var det ingen big deal, så länge man höll sig hemma och ingen såg en när man gjorde bort sig på fyllan. Jösses.

Nu i efterhand förstår jag inte att jag blundade för alla varningssignaler, även om min magkänsla skrek och levde rövare. Jag borde satt stopp redan då, inte låtit honom flytta hem till mig. Kär och dum.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Blockeringen ska vara upp till 60%, jag skulle säga att det för hjärnan nog är mer, för det blir ju i princip noll stimulans. Kanske lite lite, och kanske lite stimulans i form av att blodkärlen får dra åt sig lite. Men hjärtrytmen ökade ju i princip inte alls när jag la in snus efter jag börjat trappa upp medcinen.

Sugtabletterna åker runt lite, ibland parkerar jag dem under läppen o ibland i kinden, visst finns risk ersätta en vana med en annan... Redan första veckorna så slutade jag ha inne hela tiden, och den där kliande känslan av att inte ha nått under läppen har jag sluppit, kanske för att kroppen får återställa sig sakta under många veckor istället för några dagar? Utdragen glädje eller smärta :-)

Vet inte, men tänker att jag ska klippa bort de tabletterna inom 2 veckor eller kanske 4?, för något slags tillskott och vana är ju även det. Även om det är i en "renare" och mindre tillfredställande form...

Sen är det ju klart... det känns lite onödigt långt med totalt 12 veckor, men ska inte justera något av det i förtid, Lite skönt som sagt vara i händerna på någon som hjälpt till vänja av "folk" tidigare och få ett accountability-pepp-samtal en gång i veckan. Jag tror dessutom sköterskan är gratis :-)

Funktionsmässigt är snus ganska värdelöst, ger väldigt lite personlighetsförändring, utan mesta handlar ju om att undvika abstinens o njuta lite av en vana. Så den är nog minst farlig för psyket medans en håller på. Sen såklart - kemiskt beroende är den kanske bland de värre.

Oj... ja kär o galen kan man acceptera mycket... trist när det blir drogbyte, lite askan ur elden på riktigt... Bäst är nog om man kan chilla ner o sluta jaga kickar, och mogna lite :)

Kram

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Ingefära låter ju rejält rivit... och kryddnejlika hårt... kanske man ska pina sig på något sätt...

Jag tror faktiskt jag inte behöver substitutet under läppen, känns inte som det är där jag måste stoppa in något - men det är smidigt ställe för där har jag sett till det finns plats ;-)

Det som händer i kroppen känns mest som positiva saker, och även om allt är utdraget så bygger det ändå någon slags insikt o känsla av att "aha, det är så här det var", att inte ha så hög puls att hjärtat kändes hela tiden, att vakna mer pigg på morgonen, att inte behöva handla snus varje gång jag gick förbi en affär osv osv.

Ska avlägga rapport om någon vecka, för resan är inte direkt avslutad.

Nu jobb

Profile picture for user Andrahalvlek

Det där med förhöjd puls lider jag inte av ett dugg. Vet inte ens hur det känns. Kanske något jag har ibland utan att tänka på det? Hänger det ihop med blodtrycket? Nä, eller? Jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck, men på senare år har det höjts lite utan att ha blivit alarmerande högt dock. Tror att alkoholstoppet sänkt det igen. Mitt blodtryck är aldrig något som oroat mig.

Däremot är mina järndepåer hoppsan hejsan så de har jag lite koll på. Mitt hb brukar vara bra (ca 135-140) när jag lämnar blod, men nu måste de kolla även mitt ferritin varje gång, dvs järndepåerna. Man ska inte ge blod om depåerna är för låga, då behöver man allt blod själv.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag vet inte om det är så många fler slag i minuten, kanske ett par-fem? hm, men även att hjärtat slår hårdare; kanske för det behöver jobba för att få ut i de ihopkramade blodkärlen? Oaktat - så har det minskat som jag skrev. Skönt. Jag skulle vilja haft ett mätt före o eftervärde på blodtrycket. Men..... måste jag mäta allt i mitt liv? :-)

De där 1.5 mg sugtabletterna har jag ibland börjat dela i två, och bara låter dem vara på tungan. Jag vill inte ha dem inne "hela tiden", utan det är bättre en går åt och sen är det lugnt. Märker att jag behöver lite färre nu än i måndags. Så det går åt rätt håll.

Idag är förresten exakt 24 veckor alkoholnykter :)

Alltid nått som piggar upp en helt gråmulen dag

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag som jobbar med rekrytering och schema vet att vecka 24 är i början på sommaren, strax innan sommarsemestrarna börjar. Veckan innan midsommar. Det är långt från årsskiftet till midsommar! Heja dig!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Sluta snusa-medicinen ger livligare drömmar, eller, ja jag vet inte, de är betydligt lugnare än de gånger jag försökt sluta med plåster., men till skillnad från vanliga drömmar så minns jag dem oftare. De är inte hemska utan mer intressanta.

Jag drömde inatt om en äldre granntant jag hjälpt köpa batteri till brandvarnaren hennes (vi har inte lyckats ses samtidigt som hon haft pengar så hon fått chans betala 20 kr till mig... oj oj...). I vilket fall. I drömmen hade hon baxat sig in i lägenheten, ofärdig som hon är, satt i en fåtölj och tog fram tre stora kartor med exklusiva frimärken (de var jättestora och dyra), värdet var många gånger mer än 20 kr... hon tyckte jag skulle få dem. Sen hade hon plockat någon ros från någon rabatt. Tydligen fyllde jag år samtidigt...

Frimärkena, fåtöljen, och lite annat, kommer sig nog av att jag totalrensat på vinden och i lägenheten senaste veckorna, och en frimärksamling från min barndom dök up, och fåtöljen var den jag slängde när jag rensade i somras...

Hjärnan är underlig :-)

Angående förråd och prylar. Min bil har gått varm senaste veckorna av alla turer till återvinningen (skräp) och PMU (saker jag aldrig kommer använda, men inte orkar sälja). Kvar i gömmorna ska finnas begränsat med nostalgiprylar, böcker som antingen är väldigt bra / referensböcker / sådana jag vill läsa igen (på riktigt...), resten av böckerna är borta nu. Jag har några prylar som jag troligen aldrig kommer använda, ska försöka sälja iväg dem under vintern, eller se om de kommer användas. Egentligen är nog mitt mål att inte ha något alls i något av förråden jag har, utan rymma mitt liv i lägenheten, nåja, det går ju inte, men i princip, varför ska jag ha saker på vinden i tiotals år... speciellt nu när jag lyckats få bort allt sånt..

Att ha tomt med prylar, och nästan allt överblickbart ger mig lugn. Till skillnad från kaoset där uppe ibland när det till slut inte har varit möjligt gå in...

Så det här med vikten.. Jag försöker styra in så jag bara käkar godis fredag - lördag istället för när jag vill. Och fortsätta laga mat emellanåt.

Någon gång framöver ska jag ta tag i någon mer träningsform, men just nu är jag nöjd med att jag tar mig iväg på promenader.

Profile picture for user Andrahalvlek

Att ha rensat så mycket är ju verkligen kanonbra! Typiskt en sådan sak man tar itu med när man blivit nykter. Jag minns att jag säkert hundra gånger under min uppväxt frågade min pappa om vi skulle städa klädkammaren. För att jag bedömde att det behövdes, trots att jag själv inte var mer än 11-14 år kanske. Han svarade alltid: ”Nä, jag orkar inte”. Varje gång!

Jag blir stressad av för mycket prylar. När jag flyttade från huset till lägenheten tog jag knappt med mig någonting. Mina kläder, mina böcker, mina krukväxter, hälften av alla kökssaker, en byrå och en kökssoffa. Jag fick en säng och en soffa, köpte resten på Blocket. Och det var SÅ skönt! Barnens pappa är en samlare. Inte värsta sorten, men han har nog potential att utvecklas till en sådan.

Så länge vi bodde ihop lyckades jag mota det värsta, men efter att jag flyttade har han ökat sitt samlande rejält. Han tar hem allt möjligt. Senast stod det en stor järngrind och en jättestor trädrot på tomten. Öh ? Och ännu en ny fotogenlampa (han har redan tre hängande på olika ställen) och en stor ljusstake som ska stå på golvet. Trots att det snart inte finns någon golvyta att uppbringa. Och huset är ändå 140 kvm. Han borde ha ett Tradera-filter ?

Att samla på sig så där är också ett missbruk kan jag tycka. Ingenting kan vi ta med oss när vi dör. Mina ex-svärföräldrar har SÅ mycket fina saker, gamla bilar, stort hus osv. Inget testamente skrivit. Det blir jobbigt! Jag har pratat med min ex-svärmor om det, men hon säger att det är ursvårt för henne att ta den diskussionen med sin man. Som är 82 år och kan dö när som helst. Han vägrar att prata om testamente.

Jag ska ta med min mamma till den fina kyrkogården som jag besökte på allhelgona. Där vill jag ha en gravplats, i en skogsdunge med blåbärsris och tallar intill graven. Jag vill veta hur min mamma vill ha det. Hon pratar om minneslund, men vi får se vad hon säger efter besöket på kyrkogården. Hon var väldigt positiv när jag föreslog ett besök där, och hon verkar lika pigg på att prata om det andra också. Psalmer, gäster, förtäring efteråt eller inte. Självklart vill man ha något att säga till om själv där, det vill jag ha i alla fall. Lite tidigt för min del kanske, men min mamma är 75 år.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Andrahalvlek

Huga, ja för mycket saker gör mig också stressad. Nu fick jag ju iväg saker som faktiskt legat i förrådet i princip sedan jag flyttade hit, och då behövs de sakerna verkligen inte...

I teorin är jag en uttalad minimalist - så skönt det skulle vara att nästan bara ha en tandborste.

Utmaningen nu när det är ganska rensat är ju att inte börja handla och fylla på, utan se till att lära mig en sak in - en sak ut (typ ungefär).

Jag är uppvuxen med föräldrar som varit ganska bra på vara onostalgiska och rensa och slänga, så har nog ett påbrå därifrån, men även omvänt - i min närhet finns en kompis vars situation är totalt det omvända, så även hans mamma (pappan är död), där det känns som stor del av livet nu handlar om att flytta fina prylar från plats a till plats b, med massor av minnen. När nu mamman ligger orörlig i sjuksängen har hon inte så stor nytta av den fina bokhyllan, böckerna, sofforna, men hon är glad ha med sig åtminstone bokhyllan :-) Fast inte heller hon får ta med sig den.

Allt fint som finns behöver man ju egentligen inte äga eller ha hemma hos sig. En av det bästa sakerna med att vara ute på vattnet, eller ta en skogspromenad är att sitta ner en stund och beundra allt och känna hur fantastiskt skapat allt är, men att det får vara kvar där ute och jag behöver inte sköta om det :-)

Vad fint ta med din mamma till kyrkogården, det är nog bra kunna prata om slutet och hur man vill ha det.

Profile picture for user Vjlo

Jag petar på med mitt avsnusande. Av mitt 12-veckorsprogram med Champix är jag inne i vecka 3

Sedan 1.5 vecka har jag slutat med snus, och ersatte ju det med nikotinpiller, men från och med idag är det slut med nikotinpiller. Varje kliv nedåt har ju inneburit någon dags eller så med lite irritation o konstigheter i huvudet (så ja - det är lite utdraget). Så mängden nikotin o effekt är långt ifrån det jag fick i mig i mina gamla dar. Jag inbillar mig att jag nog totalt sett får liknande mängd på abstinensen - men det sker i steg utan fritt fall.

Att sluta med snuset gick ju oväntat bra, saknar inte något under läppen faktiskt! Men jag märkte att jag kunde knapra på nikotinpiller nästan för mycket - även om effekten kanske inte var så stor, så beslöt mig på eget bevåg att bara göra slut på alla förråd och sen sluta. Det som finns kvar i mitt förråd just nu är en spray med nikotin, som jag tar ibland när det känns nödvändigt.

Efter den är slut är det oklart om jag ska bara ska klippa. troligen, men ska känna efter lite försiktigt.

Jag pratade med sköterskan idag (min veckoavstämmning), och hon föreslog plåster... men det vill ju inte jag! Jag vill inte börja klistra på mig något som är på plats hela tiden. Bättre dosera med något ibland när det är absolut nödvändigt ett tag, sen klippa.

Min överenskommelse nu tills nästa vecka är att testa en hel dag utan nikotin och se hur det går, kanske fler sen.

I övrigt, går väl omkring och är lite småarg eller inte. känns som jag börjat hitta små små trådar att dra i för att reda ut det jag tycker är jobbit omkring mig.

Hörs!

Profile picture for user Charlie70

Fick Champix utskrivet av läkare i dag. Sätter i gång i morgon med första pillan. Men jag undrar, slutar du redan efter tre veckor? Trodde det är 12 veckor man bör ta dem? Eller har du fått någon annan medicin VillJuLevaOckså?

Hälsningar från en taggad Charlie

Profile picture for user Vjlo

Som svar på av Charlie70

Hej,

Neeeeej. Jag skrev mitt inlägg väldigt otydligt ser jag, har skrivit om lite. Champixen kör jag på med enligt plan, blir nog totalt 12 veckor - möjligen med ett par veckors nedtrappning också.

Det jag ska få bort är nicorette, niquitin-tabletterna, kanske någon vecka för tidigt vem vet, men tror jag är beredd ta den kampen ett par dagar, nu när jag har fått bort vanan att stoppa snus under läppen så vill jag inte bygga upp en allt för stor vana ha tabletter i munnen istället.. Kör nu med nicorette spray som jag hade i skåpet, får se om jag låter bli helt sen, sprayen smakar äckligt och inget som jag använder mer än om jag känner jag är på skithumör en stund. Övergången från tabletter till spray - ja det ger lite sämre humör några dagar och trötthet, eftersom effekten sjunker.

Tänker försöka parera så att jag är helt nikotin-ersättningsfri under lördagen (träffar minst folk då), och utforska hur det går, går det tillräckligt bra fortsätter jag på söndagen. Det skulle vara jätteskönt gå igenom denna fas med piller o ersättning nu och sen bara ha champixen kvar under de återstående veckorna.

För sanningen om Champix och sluta snusa är ju att den inte tar bort *alla* abstinenssymtom eller allt begär efter nikotin, men den lindrar fallet, och gör effekten av snusandet mycket mindre. Så det är en stödkrycka, men en för mig hittils en fungerande stödkrycka, jag har ju försökt minska snusandet, gå ner till mini, käka tabletter, plåster och annat i ganska många år, utan att kunna hålla ut. Så, i detta fall tog jag läkarkonsten till hjälp - mot mina "principer" som jag skrev tidigare.

En rökare får tydligen i sig så pass mycket mindre nikotin - och inte heller över hela dygnet - så där fungerar det utmärkt klippa rökningen efter de första två veckorna. Men för oss snusare så behövs längre tid, kanske mer än de 3.5 - 4 veckor jag tänker klippa tablett/spray-tillskott.

Trots att allt är ganska utdraget så uppväger fördelarna, känner t.ex. ibland till min förundran att jag har annan känsel i fingrarna i bland nu, kanske också för att blodkärlen inte är lika krampaktigt ihopdragna. På morgonen ibland när jag kokar kaffe så *sniff* what, kaffedoft...

Men du Charlie, vad bra du fick stöd och fick Champix utskrivet! Visst kommer du få samtalsstöd också?

Under upptrappningsfasen så var jag lite extra nojjig och uppmärksam på alla olika symtom, illamående några minuter (kan hända fortfarande), någon blåsa här o där märkte jag, men inget mer. Drömmarna finns fortfarande kvar :)

Lycka till på första dagen! ?

Profile picture for user Charlie70

Nej, samtalsstöd verkar svårt att få i mina surroundings. Nu bad jag läkaren på företagshälsovården som har hand om min utmattning att skriva ut Champix. Vill jag få samtalsstöd måste jag vända mig till HR som ska skicka rekvisition till FHV. Orka. Jag tänker att jag har dig här och så finns ju sluta-röka-linjen som man kan ringa till- Illamåendet är det läkaren varnade för. Jag är beredd på det. Dag 1 i dag!