Jaha ja, jag har varit medlem på detta forum i flera år men har inte lyckats repa mod att starta en egen tråd.
Men nu känns det som om jag borde göra just det, vet inte riktigt varför men de inlägg jag gjort i Berras tråd har hjälpt en hel del känns det som.
Kanske är det av ren egoism jag skriver, men hoppas på att något kanske hjälper någon annan?
Jag har inga ambitioner om att skriva massor och ofta, utan det får bli som det blir.

Jag är över den ålder då man får ledigt från jobbet på sin födelsedag, men jag har läst någonstans att den psykiska mognaden och utvecklingen stannar av då man börjar dricka alltför mycket, så jag får väl betrakta mig runt 30-35 gissar jag. För det var där någonstans som det började eskalera ordentligt.

Min första träff med alkoholen var i 15-års åldern och det var nog kärlek vid första buzzzet i huvudet.
Tänk att man kunde bli så framåt, modig, världbäst och pratglad!
Därifrån till att börja utveckla ett risk/miss-bruk skulle alltså ta ca 20år.

Vet inte riktigt varför det började gå åt pipan, men det fanns många saker som "rättfärdigade" mig att behöva lugna ner mig.
Allt från att något barn hade trubbel i skolan, det var stressigt på jobbet, oförstående chef, bilen krånglade till att jag bara helt enkelt på något sätt (kunde vara precis vad som helst) hade gjort mig förtjänt av att slappna av.
Från att ha varit drickande när det var fest började det dock bli var och varannan helg till att de sista åren bli i värsta fall 5-6 dagar i veckan.
Ville så småningom inte dricka med andra utan gjorde det helst själv.

Favoriten för mig var starksprit av något slag (gick ju mycket snabbare så), men om det knep dög precis vad som helst, bara det innehöll alkohol.
Har dock alltid klarat av att jobba utan att någon märkt något (tror jag), men de som själva håller på med samma hobby ser naturligtvis tecknen.

Min fru och barn började den senare tiden att uttrycka alltmer oro för mig, men det tog jag inte så hårt. Tyckte väl att de överdrev och att de egentligen inte var så bekymrade.
Först nu har jag förstått att jag åsamkat dem massor av oro och smärta.
Det plågar mig mycket, tillsammans med insikten om hur mycket tid och välmående jag druckit bort för mig själv.

I dag upplever jag i alla fall min tredje fredag utan vare sig destillerade, jästa eller bryggda drycker i kroppen, det känns dj_kligt bra!
Trött som satan är jag, men på ett bra sätt. Jag känner mig redan nu mera "med" och närvarande. Stör mig inte på att jag får besök (som hindrar mig att dricka). Fått massor med tid över på något konstigt sätt... Har tagit upp en älskad hobby. Det bästa för ett par dagar sedan, frun sa spontant hur glad hon är att ha någon att prata med på riktigt igen.

Jag har också förr lyckats med att "hålla mig" i längre perioder, så känslan av att det är skönt att vara nykter är inte ny och jag vet att det kommer sug & bakslag med blixtens hastighet.
Det gäller att hindra benen när de får en order av hjärnan att styra mot barskåpet utan att jag själv är med och bestämmer!?!?
Hur jag ska lyckas klura ut VAD det egentligen var som triggade mig är dock en gåta, jag antar att det kommer att krävas mycket tankemöda, kanske detta skrivande kan hjälpa till med det? Hoppas det.
Mina första riktiga utmaningar kommer nu i December med julbord som ska ätas. jag har inga problem med att behöva ursäkta mig med något svepskäl för att jag väljer alkoholfritt, jag har ju kört nykterhetsperioder förr så folk vet. Mitt problem blir att behöva stå ut med att vara ute till efter midnatt på den efterföljande festen som jag inte kan krångla mig ur. Jaja, det kommer att komma fler och värre utmaningar som min hjärna antagligen antagligen alldeles själv kommer att skapa åt mig. Den har ju som sagt lyckats med fjärrkontroll förr...

Problemet (tror jag) har varit att jag alltid satt en gräns i dagar eller månader och sedan räknat ner och längtat. Efter att gränsen nåtts har jag tänkt att nu ska jag kunna dricka som vanligt folk. Stort feltänk, som de flesta av er redan vet.
Jag har läst mycket i det här forumet under åren men först nu börjat ta åt mig av tankesättet och resonemanget som en del av er har. Tänker särskilt på Berras tråd här som många kloka människor skriver i och jag läser från början. Har kommit 2/3 in i den nu och den hjälper mig mycket i mitt tänk.
Jag har inte satt någon gräns denna gång, inte heller tänker jag "idag ska jag inte dricka", jag är bara så in i själen trött på eländet med att alltid må dåligt både fysiskt och psykiskt.
Sen får vi se hur långt det tar mig.

Oj, det blev mer text än jag trodde, men skönt var det att plita ner lite av det som snurrar i min skalle just nu.

Buzzz

Buzzz

Tack för era inlägg, det är mycket värt att få lite respons. Särskilt så här i en nystart.
Sisyfos, du skriver "varken nykter eller full".
Tolkar det som om du lyckas hålla dig på en "bra" nivå? Gläds med dig i så fall.
Har precis börjat läsa boken "Skål ta mig fan", den kan rekommenderas så här långt. Författaren verkar veta vad han pratar om.

Dag två nu, och jag mår långt ifrån bra kroppsligt. Denna vända har tärt hårt, det känns nu. Åt h_lvete för stora mängder (av allt med alkohol i) och i princip varje dag.
Vill så innerligt tillbaka till måendet jag hade 2013/14!

//Buzzz

PP

Som du kanske minns när vi skrevs vid runt 2013 hade jag just misslyckats och kommit tillbaka efter tre år med alkoholen. Det blev mitt avstamp, jag ville inget hellre än att slippa drickat. Fokus blev bara en enda sak. Att inte dricka, och med tiden återvänder livet. Så sedan dess är jag alkoholfri, det är så skönt. Tittar in till och från för att återkalla minnet av hur jobbigt det var. Bara för säkerhets skull som du förstår, så att inga tankar nässlar sig om om att det kan vara värt att prova på ett måttlighetsdrickande. Haha, Tjena! Det skulle säkert sluta i katastrof igen- ingen lust alls att riskera åren av nykterhet. Du är det din tur Buźzz!
Lycka till!!
//PP

Buzzz

Skönt att höra om din lyckade nykterhet. Det ger mig hopp!
Boken jag läser "Skål ta mig fan" tyckte jag var riktigt intressant, tills jag kom halvvägs.
Då kom varningarna. Om man inte är beredd att ta steget att gå på 12-stegsmöten så är chansen att lyckas minimal...

Själv kände jag mig aldrig bekväm där, så jag tänkte fråga: Hur har du gjort? Är det enda sättet att lyckas?
Tänker så här att detta forum fungerar ju på ungefär samma sätt? Med skillnaden att man är anonym på riktigt.
Och "delar" gör man ju här också, på vilka tider på dygnet man än önskar.

Bevisligen fungerar ju AA för många människor, men att få höra från dom att det i princip är rökt om man inte går på möten resten av sitt liv är faktiskt (för mig) ganska nedslående.
Observera att detta inlägg iNTE är något angrepp på AA, bara det att det inte var min grej.

//Buzzz

Angående din fundering om AA, samt om det finns något som kan ersätta AA, så har jag ett litet längre svar.

Om du har läst i min tråd, "Tredje gången gillt", så har du sett att jag haft två långa frihetsperioder utan alkohol tidigare. I början på den andra gick jag på AA-möten. Tyvärr visade det sig att AA bara delvis kunde vara ett stöd för mig, och då främst genom deras litteratur med alla värdefulla tips och erfarenheter som andra beroendemänniskor delade med sig av. Mötena fungerade inte för mig, jag kände mig obekväm på dessa. Av främst två orsaker. Det ena var den återkommande uppmaningen att söka efter en högre makt, som för mig är helt främmande. Den andra orsaken var själva upplägget med att sitta i en ring och prata om sig själv. Det passar mig väldigt dåligt.
Efter ett antal mötesbesök insåg jag att jag mådde sämre av att gå på dessa möten, än att låta bli. Så jag slutade att gå på AA-möten.
Då menar jag inte att det är helt fel med AA. Det finns många positiva saker hos AA, och det har hjälpt många sargade människor att bli fria från alkoholen. Men det fungerade inte för mig att gå på AA-möten.

Den här gången, i min tredje och slutgiltiga befrielseprocess från alkoholen, har jag använt detta forum i stället för AA. Och det fungerade som ett mycket bra stöd i början på nykterheten.
Anonymitet, utbyte av tankar med medmänniskor som vet vad det handlar om, värme, förståelse, stöd, tröst, etc. Som mulletant så fint beskrev detta forum, det är som en värmande yllefilt.

När det handlar om att slå sig fri från alkoholens gissel, så handlar det i slutändan om vilja och beslutsamhet, och att det bara finns en människa som kan se till att jag inte börjar dricka igen. Nämligen jag själv. På vägen till en trygg frihet, under själva befrielseprocessen, ska man självklart ta all den hjälp som finns, och som man har behov av. T.ex. detta forum.

För mig är det viktigaste konceptet för att lyckas, att jag klarar att göra en distinkt skillnad mellan sug och förrädiska tankar på alkohol, och att sträcka ut handen efter det första glaset.
Sug efter alkohol och berusning, är bara en konstgjord känsla, som i mångt och mycket kan jämställas med andra känslor när det gäller behov och längtan. När man mentalt bygger upp den förståelsen och inställningen, vilket kräver mycket arbete och uthållighet i början, så får man ett övertag gentemot sugen och de lockande tankarna. När man övervunnit de första sugen, blir man starkare och säkrare, och med tiden ebbar sugen ut och upphör. För mig tog det 9-10 månader. Nu är jag trygg i nykterheten.

Du kan också nå dit Buzzz. Du har gjort det tidigare, och du vet därmed att du kan klara av det. Dessutom har du samma erfarenhet som jag, att börja lite försiktigt med alkohol och försöka hålla det till måttliga mängder och tillfällen, ja det är dömt att misslyckas om man tidigare i sitt liv druckit sig till ett beroende. Alkoholen vinner på alla plan. Alkoholen kan aldrig besegras om man ibland sträcker ut handen efter glaset. Enda vinnarpositionen för oss beroendemänniskor är i den ringhörnan där första glaset alltid får stå orört.

Jag önskar dig styrka och framgångar i din kamp, och hoppas verkligen att du lyckas.

/Pi31415

Buzzz

Det du skrev betyder hela världen för mig just nu. Tack!
Efter att återigen läst/hört att det bara finns EN lösning kände jag mig nedslagen minst sagt.

Men, fungerar detta forum för dig så kan det ju också fungera för mig, tänker jag.
Håller definitivt med ett det är fråga om vilja. Inte viljestyrka alltså, utan en vilja att inte dricka mer. Inte tänka att jag inte FÅR, utan att jag inte VILL, för man är såå trött på det att man inte orkar mer.

Har börjat läsa din tråd nu, och vi har likheter kan jag se. Får nog också betrakta mig som periodare, med att dricka så man (förhoppningsvis) inte ligger över gränsen för bilkörning på morgnarna i veckorna. Men helt ohämmat under helgen, med alla begränsningar det innebär.

Nu på slutet skrämde det mig att jag inte ens blev bakfull längre, och att det gick åt runt 40-50cl starksprit för att känna nåt.
Mitt illamående var mest psykiskt då jag visste att det kommer med all säkerhet att sluta med för tidig död.

Men som sagt, så skönt att höra att forumet fungerar bra som hjälp för dig med.

Ha en bra kväll alla goa människor. Dag 3 i morgon.

//Buzzz

Välkommen tillbaka! Jag minns dig! Jag har hängt här på forum sju år nu, mer och mindre aktivt. Jag hittade hit när jag desperat sökte utvägar för att min man skulle sluta dricka (ha ha) och läste allt. Jag lämnade honom sedan och gick tillbaka då han lovade välja nykterheten. Det var lite vingliga år till en början men nu känns livet stabilt. Jag förstod småningom att min uppgift i sammanhanget var att ta hand om mig och mina medberoendemönster.

Jag tror det finns olika vägar till stöd i att bibehålla nykterhet (och för medberoende att få ordning på sig själv och sina tankar). Bland de första jag fäste mig vid när jag hittade hit var Adde, Berra och Fenix, de verkade vara vuxna män som druckit länge och ha genuin vilja till nykterhet. De hade också olika vägar att söka 'vägen' till ett nyktert liv vilket gav mig hopp eftersom min man på den tiden var absolut totalt emot AA.

Jag tror inte att Berra nånsin varit till AA. Inte heller santorini. Och inte victoria som var med på AAs landsmöte en gång och sen inte fortsatte på AA men är fortsatt nykter. Och det finns fler som hittat andra vägar. Jag tror att för den som har utbyte av att tänka, läsa och skriva kan forum vara en ersättning för AA. Den möjligheten som forum erbjuder fanns ju inte på den tiden AA bildades. Idag finns många stödgrupper på nätet som har anknytning till tolvstegsarbete t.ex för socker- och matberoende.

För egen del har jag gått på Alanon men jag bedömer att jag haft långt större nytta av forum. För mig har skrivandet varit en viktig väg att se mina mönster och bearbeta känslor. Dessutom kunna gå tillbaka och läsa min egen process. Också att följa andra genom att läsa, reflektera och återkoppla i lugn och ro har varit till hjälp för mig. Annan hjälp än möten irl, båda bra på olika sätt.

Det blev ett långt inlägg men forum är ju bra också på det sättet att det är upp till var och en att välja vad och hur långt man läser:)
Lycka till med att hitta och följa din egen väg! Du vet ju att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Buzzz

Ja, jag minns dig också. :)
Skönt att höra från dig.
Tack för ditt inlägg, det stärker mig i min tro att det måste finnas fler än ett sätt att hantera sina problem.
De personer du räknar upp är ju levande bevis på att många sätt fungerar.
Men som sagt tror jag att för min del var mitt deltagande i forumet en av framgångsfaktorerna då.
Ska verkligen försöka vara något så när aktiv här. Men, jag får någon konstig prestationsångest och tycker alltid att jag borde skriva mer och oftare.
Jag ska dock försöka vara tillfreds med att skrivandet får bli när jag känner att det behövs.
Just nu känns det riktigt bra för första gången på länge.
Jag känner det där goa lugnet igen såhär på dag 3. :)

Ha en bra dag.
//Buzzz

Buzzz

Ja, jag minns dig också. :)
Skönt att höra från dig.
Tack för ditt inlägg, det stärker mig i min tro att det måste finnas fler än ett sätt att hantera sina problem.
De personer du räknar upp är ju levande bevis på att många sätt fungerar.
Men som sagt tror jag att för min del var mitt deltagande i forumet en av framgångsfaktorerna då.
Ska verkligen försöka vara något så när aktiv här. Men, jag får någon konstig prestationsångest och tycker alltid att jag borde skriva mer och oftare.
Jag ska dock försöka vara tillfreds med att skrivandet får bli när jag känner att det behövs.
Just nu känns det riktigt bra för första gången på länge.
Jag känner det där goa lugnet igen såhär på dag 3. :)

Ha en bra dag.
//Buzzz

Tjalle

Hej buzzz. Jag ska väl inte säga att det är roligt att du är tillbaks. I alla fall inte av de skäl som du beskrivit. Ändå är det en positiv känsla när också några av de gamla veteranerna hänger kvar här på forumet.

Du nämner AA och huruvida detta är ett helt nödvändigt steg för att behålla nykterheten. Min erfarenhet är att AA är bra, tom mycket bra. Det passar dock inte alla av många olika skäl. F.n. ligger min egen "AA-verksamhet" nere men jag känner att detta forum ger mig lika mycket energi. Du, Buzzz, har ju också tidigare lyckats med hjälp av detta forum så det är bara att kavla upp ärmarna och försöka kopiera bedriften.

Sedan löper vi naturligtvis alla risken att ta ett återfall, eller två. Risken men också lusten till dessa återfall minskar dock i takt med att de nyktra dagarna löper på. Det är så förbannat skönt att vakna utan det ständiga dåliga samvetet och den vedervärdiga ångesten. Hos mig har problemet varit att jag har vägrat att ta till mig tidigare erfarenheter och bara "stängt av". Inte, i detalj, gått igenom vad som hände senast jag drack. Hur jag mådde, att jag i praktiken inte ville leva vidare, den bottenlösa ångesten. Det är vad jag själv måste jobba med. Tänka efter före jag bestämmer mig för att hälla i mig det första glaset.

Allt gott till dig buzzz
Tjalle

Buzzz

Och tack för besöket i min tråd!

Med tanke på hur jag drack, har jag själv funderat i banorna om det var så att jag faktiskt omedvetet inte ville leva mer.
Om man ett knappt halvår efter ett tungt besked om allvarlig sjukdom ändå börjar hälla i sig igen, så lutar väl det åt det hållet?
Nåja, då var då, och nu är nu. Dag 3 idag, och den förgicks av en tung, tung sömn.
Mina tankar börjar gå till när jag började skriva här för 5 år sedan, och jag vill också tillbaka till det underbara flow jag kände periodvis under min nykterhet.
Känns lugnt, och ikväll blir det inget. Det är säkert.

Ha det bra Tjalle.

//Buzzz

trevligt att se dig här igen! Vi har ju varit med ett tag på forumet. Jag är nykter nu tack vare antabus och inne på min tredje vecka. Tänker mkt på alkohol och drickande, men samtidigt är jag väldigt glad varje morgon när jag vaknar nykter. När det gäller AA har jag varit med till och från, de senaste åren väldigt sällan. Men jag gillar ändå AA, och nu har jag hittat en grupp som jag trivs väldigt bra i, går dit en gång i veckan och får lugn i själen av att lyssna på andra människor och bidra med några ord när jag känner för det. Att bara gå på AA var inget för mig heller i längden, men i dag är det mer som att gå i kyrkan och bara sitta och njuta av stillhet och orgelmusik. Det är skönt att slippa förhandla varje dag med hr A, men hade jag inte haft antabus hade han nog vunnit flera gånger den senaste tiden. Det är trist att huvet är upptagen av tanken på ruset, jag hoppas det klingar av ju längre jag är nykter. Kram/

PP

Den första tiden låg jag väl i princip i sängen och tänkte konstant på drickat. Inte att jag ville dricka, mer fokusera på att inte göra det och helt enkelt stå ut.
Redan efter 2-3 veckor hade det värsta lättast, och första gången 2010, trillade jag då dit. Fick väl för mig att det inte varit så svårt, och att jag väl kunde pröva. Andra gången hade jag innerst inne bestämt mig för minst 6 månader. Jag mådde slut men även denna gång vände det efter ett par veckor.
Gjorde ett besök på SÅ, mest för jag var nyfiken. Skrev ju då om det i min tråd , vill minnas att den hette " Vill sluta Nu!"
Var faktiskt lite spännande att prova AA. Gjorde till och med en kort delning, och i med att jag började med att tala om att jag är alkoholist- som alla övriga med - så kändes det som att det blev en form av acceptans för mig själv. Sedan dess inga fler besök, kände nog att jag oavsett måste fixa detta själv, men jag tror på konceptet för de flesta. Det fina var att min bild av alkisar och missbrukare i och med detta förändrades. Idag vet jag att trots att det är svårt, kan alla bli nyktra. Det handlar nog om en ärlig vilja, tålamod och mycket självdisciplin. Trots detta är jag medveten om att det är en oerhört svår uppgift, och jag hyser stor respekt för alla som kämpar, och beundran för alla som klarar av att hålla sig ifrån giftet. Alla kan falla tillbaka och det gäller att o så fall bryta direkt. Fallen blir tyngre och värre för varje gång och utgången blir vidrig.
Jag har fått en andra chans! Nej, jag har gett mig en andra chans. Nykterheten får vi inte. Vi måste på något vis erövra den. Även om jag inte gjorde det så uppmanar jag alla att ta hjälp.
Nu önskar jag dig styrka och uthållighet. Livet väntar på dig!!
//PP

Fy vad tiden går...

Hur har dom varit, dessa år?
Ja, inget vidare alls faktiskt.

Mitt missbruk har bara accelererat.
Var och varannan dag, värre på helgerna.
Nu är jag där igen, vid en punkt då jag mår illa bara jag _tänker_ på alkohol i någon form.
Varför måste det komma dit innan man kan tänka sig att ge f_n i skiten?
Dag 1 idag för mig. Igen...

//Buzzz

Forumet hjälpte mig något enormt då jag lyckades hålla upp över ett år förut.
Så, nu kommer jag att hålla mig här och läsa. Skriva när jag kan och orkar.
Allt gott till er alla här inne.

/Buzzz

Det här forumet är guld ?

I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en MASSA tips på böcker, poddar och youtube-klipp om hur alkoholen skadar oss. Du behöver hjärntvätta dig med nyktra argument.

När man väl förstått det fullt ut är det lättare att skifta från ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka”. Och då går den nyktra resan så mycket lättare.

Kram ?

Såå, tillbaka här efter snart 10 år från start...
Har det gått bra? Nej! Önskar verkligen att jag hade kunnat vara "duktig", men det har bara blivit värre...
Funderar starkt på AA trots att jag inte gillade det förra gången.
Varför var det inte ok? Jo, därför att jag fick ett närmande av en kille som insisterade på att bli min Sponsor...
Kändes riktigt akward pga sättet han framförde det på...
Men nu funderar jag på riktigt på att betala och lägga in mig på ett hem för att bli fri från detta.
Har en kompis som har erbjudit sig att hänga med på möten.
Mina nästan 18 månader nykter var den bästa tiden i mitt liv!
Skriver detta under påverkan, med en önskan om att få hjälp & råd.
Orkar helt enkelt inte mer.

//Buzzzz