Det är inte konstigt att du varken sover eller äter när du genomgår så mycket samtidigt. Går du i terapi? Känns som att du hade behövt det i detta omvälvande skede. Så härligt att du håller dig nykter i alla fall! Då behöver du inte fundera över om dina känslor och tankar verkligen är dina eller om de är komna ur alkoholruset. Du är starkare än vad du tror och utstrålar jävlar anamma, så kör på samma linje så tror jag att allt kommer bli bättre. Håller tummarna för dig och att allt ordnar sig på bästa sätt!

Ska tänka på dig och vara med dig i tanken hela dagen och natten. Allt blir som det blir och går som det går. This to shall pass.

Kramar i massor till dig ?

Ta livet en dag i taget på samma vis som många/vi förhåller oss till alkoholen. Allt för snabba och stora beslut kan vara svåra att manövrera , men oavsett så skickar jag kraft över den molniga himlen. ?

Även om det är tufft just nu hänger jag med.

Tack, Se Klart, Andrahalvlek och Rule74! Era ord värmer oerhört skall ni veta. Även om jag inte varit så aktiv här senaste dagarna så har jag tänkt på era ord och de gör mig varm inombords.

Livet är förändrat. Jag dricker ingen alkohol alls. Kände ett rejält sug i måndags kväll när jag kände mig ordentligt nere. Då kom den där känslan över mig hur det känns när jag kommer hem med en alldeles ny vindunk. Öppnar den och häller upp det första glaset. Mmmmm, men det stannade vid tanken. Ingen tur till Systemet och således inget vin.

Jag har en kista i hallen som är proppfull med alkoholhaltiga drycker, men jag vill inte ha. Just nu handlar det om att bara ta dagen som den kommer och att ta sig genom detta. Att överleva helt enkelt.

Maken har flyttat ut och jag vet inte åt vilket håll detta kommer att gå, men jag VET att ingenting blir bättre av att jag dricker. Tvärtom! Om jag skulle hälla i mig alkohol skulle jag sätta igång att skriva sms och ringa och det är det sista jag vill.

Vi har bestämt att höras en gång i veckan och det blir på fredag.

Jag tror att vi skulle ha kommit hit där vi är tidigare om jag slutat dricka tidigare. Jag har liksom varit omtöcknad av alkohol så länge att jag inte orkat se vad som hänt med mig och oss. Har liksom stängt av för att inte se det som ett nytt misslyckande.

Jag måste ta itu med mig själv nu och det är inte lätt. Se mina fel och brister och jobba med dem.

När jag går in i en relation är det precis som om att själva jag slutar att existera. Jag anpassar mig så till den milda grad att jag själv försvinner. Och då är jag en person som uppfattas stark. Hur motsägelsefullt är inte det??? Och sen rinner liksom bägaren över av all anpassning och "vara till lags"-idioti.

Just nu försöker jag vara jag. Mitt nyktra jag och ni vet "This too shall pass" och sen kommer en ny tid som jag inte har en aning om hur den ser ut, men det KAN ju vara så att det är positivt!

Idag är jag nykter och förhoppningsvis även i morgon!

Kram

Jag är också en stark person, som sällan fegar ur på jobbet tex. Jag gör min röst hörd och jag anser mig vara kapabel till det mesta.

Men i relationen till barnens pappa blev jag bara tystare och tystare. Han var en besserwisser som inte kunde ta in andras åsikter alls. I början funkade kvinnlig list på honom, men inte mot slutet. Så jag tystnade. För husfridens skull.

Sen började jag dejta - och föll direkt i anpassningsfällan. Var till och med beredd att lära mig spela golf innan jag kom till sans ?

Precis som med nykterheten är det bara att ta en dag i taget, låta sorgen över er havererade relation ta plats. Tänk på positiva och negativa minnen under er relation. Reflektera, sörj, gråt. (Ta hjälp av musik om det är svårt att gråta!)

Lösningen är inte att lägga locket på. Lösningen är att verkligen känna det du känner. Det är inte farligt, det är bara känslor och de går alltid över. De kan inte skada dig. Tvärtom blir du skadad om du inte låter känslorna ta plats.

Oavsett hur du tänker om nykterheten i framtiden så mår du just nu allra bäst av att vara nykter. Då får du tillgång till alla dina förmågor att nyorientera dig.

Kram ?

Nu blåser det hårt runt dig Sommarbarnet! Håll nu i nykterheten så kommer du se att blåsten lägger sig fortare än annars. Glöm inte varför du är här!

Kram!

Nu har jag officiellt slutat räkna veckor. Nu kör jag månader??Den fjärde skall jag fira varje månad✨

Mår fantastiskt bra i kroppen. Gått ner åtta kilo av att avstå från alkohol och socker, äta lite nyttigare och att röra på mig. Orkade ju inte röra på mig när jag drack för jag var alltid trött. Nu tar jag mina morgonpromenader på en dryg halvmil och det är SÅ skönt! Att få gå ut innan stan har vaknat och se solen stiga upp över vattnet. Magiskt?

För övrigt knallar livet på. Mycket gråt vissa dagar. Andra dagar känns det ganska ok. Ene sonen kom och stannade hela dagen häromdan. Sen kom ena svärdottern förbi bara för att snacka bort en stund. Dottern kom förbi igår med en bunt tidningar, frukt, godis och läsk. Som tröst, för hon hörde vad det var för slags dag när vi pratade i telefon. När hon kom så började jag gråta igen. Jag känner en sån djup tacksamhet över mina ungar! Vet inte vart jag hade varit om jag inte haft dem.

Har annars tagit mig bort från allt vad sociala media heter. Orkar inte surfa runt och titta på alla så kallade lyckliga liv. De är så långt ifrån mig och min verklighet just nu. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.

Åh, Andrahalvlek vad jag skrattade när jag läste att du varit på väg att börja spela golf?Det gjorde nämligen jag i min förra relation?Konstigt att man inte ser vad som händer med en själv när man så tydligt ser vad som händer med andra.

Idag kommer maken förbi för att hämta katten som han tar med till landet. Gruvar mig lite (eller ganska mycket?) för att han skall komma för jag tänkte ta upp med honom att jag vill köpa ut honom ur lägenheten. Jag vill skapa mig min egen trygghet för oavsett hur det än blir vill jag ha min egen bas, mitt eget hem där jag bestämmer och som jag kan låsa dörren och bara öppna för den jag vill.

Men nu är det dags för hunden att få komma ut på en runda??

Kram?

Hurra för dig på din 2 månaders-dag! Skönt att du har stöd av dina barn i det jobbiga.

Självklart ska du köpa ut maken ur lägenheten. Men du kanske ska låta honom landa i allt detta först lite. Allt behöver inte gå i 190 knyck. Tiden jobbar för dig ❤️

Kram ?

Två månader är stort! Du är på en plats du har längtat till. Wow vad vi kan åstadkomma genom en icke-handling, visst är det lite magiskt.
Önskar dig en fin helg och som Ah skriver finns ingen lag som säger att allt måste gå fort. Inte minst erfar vi det när vi slutar dricka. Kram!

Hej! Kikar in och tänkte bara säga att jag saknar dig här och undrar hur det står till, och hur det går med lägenheten och så.

Kram ?

Tack, Torn vad härligt att höra att någon saknat mig✨Varit ganska inaktiv här senaste veckan?

Det går ganska bra just nu faktiskt. Den här veckan har bjudit på en del svängar dock inte alkoholrelaterade även om jag kan känna ett visst sug när min numera utflyttade make och jag försöker kommunicera?Han verkar inte vilja ta in att jag vill köpa ut honom, men jag tror att det böjar klarna framförallt efter att jag sålde bilen igår.

Jag köpte nämligen en ny suv i början av året för att han tyckte att det var jobbigt att ta sig i den gamla bilen som var mer sportig. Jag tyckte också att han skulle resa mer bekvämt när han jobbar i Sverige. Men eftersom bilen var min och jag vill ha en mindre så sålde jag den stora igår?På något vis en lättnad, en del av ett avslut. Den stora bilen var egentligen inget jag behöver. Så nu tänker jag köpa mig en liten bil som jag själv valt ut. En röd?

Försöker rensa upp i mitt liv. Tänker på vad JAG vill istället för vad andra förväntar sig av mig. Och det började med att JAG bestämde mig för att sluta med alkohol. Jag tänker inte anpassa mig längre!

I helgen när vi pratade så sa jag att han kan ta med katten hem till sig efter han återkom från landet. Det är ju hans katt också och inget han bara kan dumpa hos mig när det inte passar honom längre. Då skulle han köpa ut mig ur katten så att han kunde ”göra vad han ville” med den. Han vet hur mycket jag älskar djur. Och han vet vilka strängar han skall spela på.

För nästa två år sen kastade jag ut honom när han, efter en del andra tillmälen, hävde ur sig att han ”kan byta ut mig närsomhelst”. Sedan lovades det guld och gröna skogar så han flyttade hem igen efter några månader.

Jag har stått ut med dessa elakheter/spydigheter under egentligen hela vårt förhållande. Jag har anpassat mig så till den milda grad att tom mina egna barn blivit lidande. Men det är slut med det nu!

Det hörs att jag är förbannad va??

Bortsett från det där med ett havererat äktenskap mår jag bra. Jag promenerar och umgås med dem jag vill umgås med. Dagarna fylls med massa som jag gillar att göra. Idag var mellansonen här och pluggade. Då hade vi lite sällskap båda två och det var mysigt. Ikväll är jag helt ensam för att jag vill vara det. Inte helt ensam för jag har ju min hund?

Börjar så smått titta på jobb. Hoppas på att hitta något jag tycker verkar kul, men har ingen brådska. Det är mycket som måste landa.

Så kontentan för denna vecka får bli ”Jag bestämmer i mitt liv”!

Ha en härlig fredagkväll?Det tänker jag ha?

Kram?

Ja, det märks verkligen att du är förbannad ? Och med all rätt verkar det som!

Och det märks tydligt att du har tagit kommandot i ditt liv. You go girl!

Trevlig helgkram ?

Sommarbarnet. Har precis läst igenom din tråd.
Får positiva känslor av att läsa det du skrivit, även om jag fattar att du haft det tufft. Ger mig på nåt sätt styrkan att fortsätta, är ”bara” på dag 6 än så länge. Fick helt enkelt nog av alkoholen förra helgen!
Tack för att du delar med dig?

Brukar tänka på det under mina morgonpromenader. Tacksamhet! Över att jag lever. Över mina barn. Över morgonen som doftar efter nattens dagg. Över min kära följeslagare, min hund (katten bor fortfarande hos maken?). Och över att jag vaknar och somnar nykter varje dag nu.

”Gratitude” blir min nästa tatuering. Tid bokad??

Min själ mår bra av nykterheten och det är det som håller mig kvar. För det är uppror bland känslorna och det kan vara svårt att hantera för mig utan att ta till alkohol.

Kroppen mår också bra utan alkohol. Jag orkar massor mer än tidigare och vågen visar minus 10 kg. Bonus?

Tittar lite på jobb, men det är ingen brådska?Måste rida ut min privata storm först och jag tror att det kan bli rätt segdraget det här.

Och jag har ju en till sak att vara tacksam för kom jag på?Min lilla röda bil som kom igår?Tog det ut till kyrkogården för att ”prata” lite med mina föräldrar. Fick tyvärr inga svar på mina frågor så jag tror att de menar att jag skall försöka luta mig tillbaka och ta det lugnt.

Så jag försöker att ta det lugnt?

Kram?

Så härligt att läsa ditt inlägg! Jag vågar inte tatuera mig (än...) men Counting my blessings står det skrivet med fin skrivstil över mitt liv utan alkoholen. Jag tänkte fortsätta så! Kram ?

Man ska alltid lyssna på sina föräldrar ❤️ Och jag tror att de har helt rätt.

Fortsätt att njuta av att dina sinnen är extra påkopplade i nykterheten, det är bästa här-och-nu-träningen ??

Kram ?

Idag är det min biologiska pappas födelsedag och således den sista gång jag såg honom. Tio dagar senare valde han att avsluta sitt liv. Den här tiden på året är alltid fruktansvärt tung för mig. Undrar om det någonsin går över? Det är 21 år sen nu. Men det är också drygt åtta år sen min andra pappa valde att avsluta sitt liv samma dag som min mamma dog. Så såna här dagar känns min ryggsäck extra tung.

Igår funderade jag faktiskt på ett återfall. Planerade när och hur. Skulle vara så skönt att bara få försvinna in i dimman för en stund. Idag tänker jag istället på ångesten som kommer i och med bakfyllan och känner att det kan f-n inte vara värt det.

Idag kan jag inte komma med något positivt inlägg, men

Jag andas
Jag lever
Jag är nykter

Kram ⚓️

Sorg och saknad är ju tyvärr en del av livet som inte alltid är lätt att hantera. Du har ditt liv, gör det bästa av det!
Du andas, du lever och, framför allt, du är nykter. Det är en bra grund att stå på.

känns tunga och känslomässigt jobbiga. Förstår att idag är en sån dag för dig.
Inget blir bättre av alkoholen precis som du skriver, snarare tvärtom.
Förhoppningsvis känns allt bättre imorgon, tills dess fortsätt leva, andas och förbli nykter.
Kram?

Nu går det inte en dag utan att jag tänker på att ta ett återfall. Jag har hitintills lyckats att avstå, men vet inte hur länge jag klarar det...

Vaknade kl 3 och har varit ute på min halvmilarunda. Gråter.

Träffade maken igår och efter det samtalet känner jag att det finns bara ett alternativ. Igår hotade han till och med med att han skall köpa ut mig ur lägenheten. Lägenheten som är min enda trygghet och han har dessutom tre lägenheter OCH en sommarstuga. Till råga på allt vill han inte ens bo i den stad jag bor i.

Så jag packar ner hans resterande grejor. I helgen skall de möbler som är hans upp på vinden.

Jag vet inte idag hur min morgondag ser ut, men än så länge ingen alkohol och nu börjar jag närma mig tre månader. Kan säga att jag inte rört en droppe på 79 dagar. Och när jag skriver det här så blir jag starkare. Jag SKA klara det! Jag VILL inte dit igen!

Det är skönt att ungarna vet om att jag inte dricker alkohol längre för då kan de stötta mig. Pratade med dottern häromdagen att jag kände att jag skulle vilja hälla i mig vin, men som hon sa "Men mamma, det löser ju inga problem". Så sant!

Så jag fortsätter en dag till

Jag lever
Jag andas
Jag är nykter

Kram ⚓️