Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Om ni bara visste hur glad jag blir över ert engagemang. ? Och alla fina ord. Från djupet av mitt hjärta, tack!

Är känslig som person - även om jag kanske inte alltid uppfattas så. Då jag ibland tycker att mina texter kan tolkas som provocerande, kritiserande och jag själv som trotsig och motvalls blir jag extra tacksam för vissa kommentarer. Är så himla rädd att missförstås.

Jag är egentligen en riktigt snäll och hjälpsam person. Har som många andra här en ledarfunktion i mitt arbete och är uppskattad vad gäller denna. Min chef säger att det beror på att jag själv alltid föregår med gott exempel och gör det jag kräver av andra. (Nu är kinderna röda... ? Jantelagen, ni vet... Även om jag tränar på detta också...)

Det jag vill ta upp nu är något jag bäddat för ett tag. Snuddat vid i några kommentater. Lite jobbigt då det känns som att jag tänker kritisera något bra. Men det kanske är bättre att jag ger mig på att förklara...

Har varit inne på detta att olika saker hjälper olika personer. Det som passar för en kanske inte funkar för en annan.

Detta kan vi ju se inte minst vad gäller metoder. Någon pratar sig varm om AA, andra uttrycker tydligt att det inte passade dem. En annan tycker att litteratur i ämnet är det bästa, somliga tycker inte alls att det hjälper dem. Ytterligare några har blivit hjälpta av Antabus, en del passar det inte alls.

Självklart ska vi förespråka och tipsa om det som passat och hjälpt oss bäst, det är ju det forumet är till för. ?

Huruvida en person med ett alkoholberoende aldrig någonsin kan lära sig att kontrollera sitt drickande har vi diskuterat förr. Vissa vetenskapliga studier har visat att en del klarar det. Observera att det inte är något jag förespråkar annat än som det näst bästa alternativet. Den som ger upp och dricker mycket för att den inte kan avstå helt mår förstås bättre om den dricker mindre. Flera beroendemottagningar har numera detta som ett alternativ och en hel del fakta finns i ämnet.

Det finns dock annat som kanske är mer intressant att ta upp. Observera att detta är skrivet utifrån mina egna känslor.

Om vetenskaplig fakta - som hur lång tid det tar för olika organ att återhämta sig - återges på ett korrekt sätt finns ju inget att diskutera. Så är det bara.

Men när känslor och egna upplevelser presenteras som sanningar kan det bli problematiskt. Jag upprepar k-a-n. När "gör si = blir det så" tas för något som gäller alla. Många gånger kanske det är så för de flesta, men väldigt sällan alla.

Nu vet vi ju att samtliga här på forumet vill hjälpa, stötta, peppa, det behöver man inte läsa många inlägg för att förstå. ? Värmen oss forumvänner emellan är enligt mig betydligt mer äkta än vad den många gånger är ute i det där så kallade verkliga livet.

Så varför kan ens egen upplevelse bli problematisk för någon annan?

Eftersom det känns som att jag är inne på ett känsligt ämne där jag inte vill trampa någon på tårna väljer jag att ge ett par exempel som får illustrera vad jag menar:

"Den första tiden är värst, sedan blir det lättare och lättare. Till slut planar suget ut. Efter typ tre månader är det nästan borta, så försök att stå ut."

Nja, för mig och många andra är det precis tvärtom. Det är busenkelt att sluta och hålla i några veckor, men s-e-d-a-n kommer suget. Och ibland blir det bara värre och värre.

För de flesta är det nog jobbigast i början och när flera bekräftar att de håller med blir vi andra tysta och undrar vad det är för fel på oss som inte blir mindre sugna efter ett tag - tvärtom. Känslan av misslyckande är total. I värsta fall ger vi upp när vi inte får den utlovade effekten.

Märk väl att jag varken kan eller vill lägga ansvaret på någon annan för mitt eget drickande. Självklart inte. Inte heller vill jag ge någon dåligt samvete för hur den uttryckt sig. Absolut inte. Här kan inte ställas några krav alls. Jag vill bara visa på ett alternativ:

"För mig var det jobbigast i början, men det blev lättare med tiden. Jag upplevde att efter ett par månader hade suget försvunnit nästan helt."

"För mig" eller "Jag upplever att..." är den stora skillnaden. För det är självklart en sanning för var och en.

Nu får vi ju alla skriva (nästan) vad vi vill här på forumet och jag vill i-n-t-e att någon ska känna sig begränsad för att den inte vet om den uttrycker sig på ett som kan uppfattas som icke korrekt sätt.

Nej nej nej!

Så får det inte vara. Det är min innerliga önskan. Det kommer att fortsätta skrivas och stöttas kravlöst på liknande sätt framöver. Min poäng var och är bara att uppmärksamma skribenter - men också läsare - på detta. Det är ju av naturliga skäl oftast de som lyckats som beskriver vad som funkar - och vi är så tacksamma för det. Tyvärr tystnar många när det inte går bra. Misslyckandet blir en skam.

Sammanfattningsvis:

Snälla, fortsätt skriva och peppa. Ni som lyckats är fantastiska förebilder. ? Vi vill höra mera. Om du kommer ihåg och vill, skriv gärna att det handlar om dig och din upplevelse. Låt dock inte denna önskan hämma ditt skrivande. Jag lovar att du gör mer nytta än skada oavsett formulering.

Du som inte nådde fram till ditt mål, fortsätt skriva ändå. ? Forumet behöver fler berättelser av oss som trillade dit. Igen. Vår känsla av misslyckande får inte stoppa oss. När vi sedan verkligen lyckas är vår historia guld värd.

Jag är övertygad om att vi måste hitta vår egen väg. Plocka russinen ur alla fantastiska råd och skapa vår egen framgångssaga. Kanske hittar vi det som funkar relativt snabbt - om inte måste vi fortsätta söka och prova oss fram.

Aldrig aldrig aldrig ge upp.

En dag är vi där, det är jag övertygad om. Så måste det vara. Sådeså...

Massor med kärlek till er alla. ? Om du vill, skänk mig gärna en extra tanke i dag. Den behöver jag.

Kram

Även om vi alla här kämpar mot samma sak finns det helt uppenbart skillnader i hur vi upplever vår kamp. Håller med. Jag skrev i går att jag fortfarande saknar ruset (inte vinet men ruset). Tycker själv det är lite konstigt men så kom jag att tänka på mina genom åren frivilliga försök att sluta snusa. Jag har lyckats komma ur det fysiska beroendet men tanke på att en snus vore gott har hängt kvar i flera år och jag har också börjat igen. Blir det samma med alkoholen för mig? Hoppas inte det då alkoholen är en betydligt mer potent drog än nikotin så det är förhoppningsvis argument nog för mig. Snus är ju inte ens "farligt" enligt många undersökningar. Tror jag inte på ett dyft, men det är klart att jag gärna läser fakta som fan läser bibeln om jag vill :-)

Jag håller på dig i dag Vinäger! Vore toppen att få läsa här om din nyktra lördag i morgon.

Kram!

Så bra skrivet av dig?
Man får aldrig glömma att dricka för mycket är en sjukdom som är olika för alla.
Jag tillhör ju dem som kämpade i många många år till dess jag kände att det går inte att fortsätta dricka och inte hade sug alls i början av nykterheten.
Alla är så olika och inget är bättre eller sämre än någon annan.
Massa kramar till dig???

Nu har du gjort det igen...skrivit ett inlägg med så mycket igenkänningsfaktor....å du satte liksom ..vad heter det nu igen..det där uttrycket?? Men vad jag menar är att det där med att göra sin upplevelse till en sanning...nog är det lite så jag har känt ibland och därför har jag inte kunnat ta det till mig. Jag kan lyssna till hur det har varit för andra ..absolut inga problem...för kanske känner jag igen mig hos någon...eller någon känner igen sig i mig...annars lyssnar jag gärna till professionen som arbetar med beroende...eller forskningen. Det handlar ju även om litteraturen...vem är det som skriver boken..pratar i podden...det är viktigt att ha det i bakhuvudet.

Jag har alltid fått till mig att jag har inte bestämt mig...å så kanske det är...men det innebär inte att jag kan bli nykter..givetvis är det så mycket bättre om man har bestämt sig till 100%...och eftersom det inte är så för mig så försöker jag lägga nyktra dagar till nyktra dagar för att det sedan ska bli en helhet och förhoppningsvis bestående.

Hur går det för dig idag? Jag är nykter och jag tänker på dig. Tillsammans ska vi klara det här!

Bamsekram:)

Så är det ju, att olika personers resor ser olika ut. Jag tycker dock att det är mycket som följer ungefär samma mönster för många. Särskilt i början, med dålig sömn tex. Och även att det händer mycket mellan månad 4 till 6 när nykterheten börjar sätta sig ordentligt. Sug kan skilja mycket mellan olika personer, men tankesättet och att det liksom släpper ” på riktigt” då, känner jag igen hos många. Nykterheten blir mer naturlig för många efter ca ett halvår tycker jag mig sett.

Jag har nog varit lite slarvig ibland och skrivit typ, vid månad 3 händer det, och månad 5 händer det osv. Och glömmer att tillägga att det var så för mig i alla fall. Får väl avsluta ev framtida inlägg med: ”OBS! Så var det för mig, men det är inte säkert att det är så för dig”?

Tack för dina intressanta och tänkvärda inlägg! ?

Uppdateringen man inte vill göra kommer nu. Är ju för känd för att vara brutalt ärlig. På gott och ont.

Förresten, tack för gensvar på mitt eventuellt provokativa inlägg. ?Läste Miss_missblondys inlägg i Det vidare livet och fick en bekräftelse på att jag inte är ensam om att tycka att universallösningar inte finns.

Nu till erkännandet som jag bävat för. Något jag aldrig trodde jag skulle behöva skriva mer.

Pinsamhetskänslan är total nu. ?

När jag besvarat ett inlägg om att jag druckit handsprit slog det slint i huvudet. Jag som inte druckit en en droppe eller ens varit sugen på sex veckor började snegla på den Alcogel-flaska som nu är standard i nästan var familjs hem.

För att göra en lång historia kort:

Till slut greppade jag den och drack! ???

Antalet skämsemojis kommer aldrig att räcka till, om jag så upptar flera sidor...

Ärligt, jag fattar ännu inte hur det kunde gå till.

Åh, jag dör nästan vid tanken på att publicera detta. ? Vet ännu inte om jag gör det. Men texten ska ned i alla fall.

På kvällen bad jag M om något att dricka (fylla på med var det ju egentligen, men det visste ju inte han. Hur mycket jag än berättar går gränsen vid intag av handsprit...)

M är den bästa man kan ha i en missbrukssituation. Enligt mig. Han avstår tillsammans med mig, men vägrar att leka polis. Eftersom all alkohol är noga inlåst på mitt initiativ sedan tre år ligger ansvaret hos honom. Om jag själv inte handlar, förstås. Vilket jag alltså inte gjort på många veckor.

Sagt och gjort, han hittade ett par öl och fyllde på med whiskey. På min begäran. Ingen blev för berusad, inga katastrofer. Inte ens yngsta barnet reagerade.

Men - känslan av misslyckande är total. Inte så mycket för återfallet, tror jag, utan för handspriten. Alcogel är fruktansvärt äckligt. Jag gjorde det igen. Bläää...

Varje gång jad läser om någon som inte dricker annat än vin eller öl, som låter whiskeyn eller annan starksprit vara, tänker jag inom mig: Grattis, då har beroendet inte tagit över helt. För när det väl har gjort det spelar innehållet ingen roll. Procenten är det enda som räknas.

Undvik att hamna där. Snälla!

Tänker ibland att det funkade bättre det halvår jag drack kontrollerat. Då uppstod aldrig sådana här situationer...

Nu publicerar jag, det må bära eller brista. Skänk mig en omsorgsfull och kärleksfull tanke. Snälla, döm mig inte för hårt.

Nu nu nu...

Kram på er

Vinäger, varför skulle någon ens komma på tanken att dömma dig. Du är brutalt ärlig. Det uppskattas verkligen av många forum vänner. Jag kan förstå om du känner dig olustig efter den här händelsen. Det viktigaste är att du reflektera över situationen och förhoppningsvis får mer visdom. Det finns ingen standardlösning för oss med missbruksproblem. Vi måste lära oss av våra egna upplevelser.
Skickar en Corona säker digital kram till dig.
/ Mrx

Ingen dom som ska falla över dig kära Vinäger ?
Om det var reptilhjärnan som slog till eller om det blev ett strömavbrott det vet vi inte..? Men gjort är gjort och visst är det en märkligt sak att göra men ibland är man konstig?
Du kommer över detta också såklart.
Kram ???

Kunde du inte be din man om "riktig" dricka i stället? Det kanske inte var läge för det? Fel tid på dygnet eller du hann inte helt enkelt? Här kommer en stor kram från Charlie! Vi är med dig Vinäger.

Hur skulle vi kunna döma dig för din handling bästa Vinäger? Vi alla har gjort och gör tokiga handlingar pga beroendet innan man vet ordet av så har det hänt.

Du är precis samma Vinäger för mig nu som innan du drack alcogelen❤️ Du är så otroligt ärlig och det är så hjälpsamt för många av oss och omtänksam❤️

Så som jag känner dig så tror jag inte att din söndag är toppen men jag håller tummarna för att du snart är på banan igen??

Bamsekramar❤️

Tråkigt att du tog ett återfall, du verkade ju ha fått lite kontroll på läget. Vem här kan döma? Vem har inte tagit ett återfall?
Jag har läst din råd, och du har ju jobbat länge för att komma dit du var. Hoppas du kan komma tillbaka dit så snart som möjligt. Du vet att det bara blir svårare ju längre man låter återfallet pågå. Sök stöd hos "M" och kom tillbaka till nykterhet så fort du kan och på det sätt som passar dig.

Jag hävdar fortfarande: att jaga folköl en söndagseftermiddag och att dricka handsprit bara är två sidor av samma mynt. Ett övermäktigt begär efter alkohol.
Som Mrx skriver, reflektera och tag lärdom (lättare att säga till andra än att göra själv).

Var snäll mot dig själv och tag hand om dig!

Ingen här kommer att döma dig. Verkligen strongt av dig att berätta här.
Du är en fin och inspirerande person här och du hjälper många med ditt pepp och din ärlighet. Ta nya tag bara.
Heja dig!

Men snälla Vinäger dricka vodka nästa gång.
Det är farligt att dricka handsprit.
De har medel i den för att den inte ska drickas.
Man kan bli jättedålig.
Köp hem alkogel, den är inte lika lätt att dricka.
Ta hand om dig ?
Kram⚘

...det är det som är så sjukt. Och svårt. När det slår slint så gör det. Och fort går det. Någon process är igång, ibland omedvetet. Håller med Onkel F, skillnaden mellan din handsprit och hans folköl är hårfin när det gäller just sånt här. Liksom den äckliga kladdiga tequila-flaska som jag, utan att jag fattade hur det gick till, plötsligt stod och halsade ur, samma dag som jag vaknat och känt mig säker och nykter. Men vet du vad Vinäger, nu har du gjort det mest osannolika på ett nästan tvångsmässigt sätt, och jag tror faktiskt inte det kommer att hända igen. Nästa gång har du garden bättre uppe. Kram.

Så bra du berättar. Strongt. Måste fråga, gav det dig det du ville? Du behöver rannsaka dig själv det är ju inte ofarligt att dricka handsprit och göra det du kan för att det inte skall hända igen.

Var rädd om dig. Vi alla här vet hur starkt detta beroende är, en hemsk sjukdom är det verkligen. Kram?

Ingen dom hör inte, men jag undrar verkligen vad som egentligen händer.,Nör och hur slår det över från noll och inget sug till att första klunken blir handsprit. Att det blev det tänker jag beror på att du gjort just det en gång tidigare. Men just det där med kontrollförlusten... Varför fanns det inget stopp just nu. Och ändå så finns kontroll i och med att du ändå inte gick helt ”all in” och såg till att du fick tag på ännu mer alkohol.
Jag har ju upplevt den där kontrollförlusten själv och det är ju bara för galet och obegripligt och inte alls likt den man är.
Tror att det bästa du kan göra är givetvis att inte låta det här bli en ny start på ”gömmande och tömmande” för det är vi väl färdiga med både du och jag? Att försöka hitta orsakerna till just där, just då är väl använd tid tror jag. Har det varit mycket nu? Hur är det med återhämtning? Mat?
All styrka till dig Vinäger!

Vill först önska dig en fin måndag❣️

Å sen så har jag funderat....det där skåpet som finns hemma hos dig med alkohol....kan man hälla ut alkoholen? Jag tänker att ha alkohol hemma är alltid en risk.....bara en tanke...

Allt gott t dig! Kram❣️

Dör lite inombords. Ångrar att jag berättade. Fy, vad jobbigt det är nu. Vet inte om jag orkar skriva mera.

Varafrisk, den alkohol som finns förvaras inte ens inomhus. M har nyckeln och jag kommer inte åt den. Känns lugnt för min del.

Det är tydligen värre med Alcogelen... Kaye, den är fruktansvärt äcklig. ? Förstår att den är tänkt att inte kunna drickas...

Jag fattar ärligt inte vad som hände. Är så ledsen. Känner mig fruktansvärt misslyckad.

Sisyfos, jag är nog utarbetad efter några galna jobbveckor, men om det påverkade min handling vet jag inte.

Charlie, att dricka något fanns inte alls i min planering av helgen, det liksom bara hände. Skumt och svårt att förklara.

Tack för att ni bryr er. ? Det är tungt nu. Riktigt tungt. Tack också för fina ord, de betyder mycket. Extra mycket just nu.

Men jag är nykter och har inga planer på att vara något annat. Åh, vad jag önskar att jag kunde säga för alltid. Men...

En dag i taget.

VaknaVacker, om det var värt berusningen? Inte ett smack. Tvärtom. Tack och lov för det åtminstone.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram