av Illaute

Illaute
mån, 2020-11-30 - 20:14

Skrev mitt senaste inlägg lite på skoj/ironiskt.
Faktum är allt känns annorlunda nu. Det har vänt på bara några dagar. Från att tillvaron nyss var grå och trist och jag kände stor sorg över att aldrig få dricka så har jag fått en helt ny känsla. Tänker allt mindre på alkohol, nästan inte alls.
Lyssnar varje dag på ett avsnitt av Alkispodden. Alla avsnitt är inte så bra men gillar dom avsnitt där dom intervjuar människor som bestämt sig för att bli nyktra. En del nyligen och andra som lyckats i många år. Det är så intressant. Jag själv blir mer och mer beslutsam att vara nykter för alltid.
För en månad sen sa jag att jag ville bli nykter men hade ändå nåt litet fönster f på glänt att jag kanske ville dricka i framtiden igen. Fönstret börjar mer och mer att stängas. Vågar inte ropa hej än men vill i nuläge att fönstret stängs helt. Vill helst borra igen det och spika några stadiga plankor över.
Mina tankar om framtiden känns ljusare för varje dag. Antar att man går igenom många faser och känslolägen på vägen till nykterhet. Är beredd på det mesta.
Just nu är jag iallafall nykter och det är det viktigaste. Ska nog göra den där listan över allt positivt som kommer med nykterheten. Imorgon kanske.

Illaute
tis, 2020-12-01 - 08:51

Ert pepp och stöd har ju varit ovärderligt!
Människor i min omgivning vet ju inte att jag är alkoholist... det är ju bara ni som vet. Ni vet hur det känns, hur man mår och hur man tänker. Jag har ingen (än) som jag pratar öppet med i min omgivning. Min sambo tycker att jag är duktig som håller upp men vi pratat inte mycket om det och ordet alkoholist har aldrig uttalats varken hemma eller i bekantskapskretsen. Jag har paus i mitt drickande pga mina starka mediciner, heter det. Det är bara jag ( och ni ) som vet att jag är en alkoholist. Ni är viktiga.
Alkoholhjälpen är viktig.
Jag är dålig på att skriva i andras trådar för jag tycker att jag inte har något att komma med. Inget att bidra med. Det kanske blir lättare framöver. Hoppas det. Är så glad över varje kommentar jag får och det vore roligt att glädja och kanske hjälpa andra här.

Illaute
ons, 2020-12-02 - 09:22

Under min dryga nyktra månad så har jag haft rätt mycket alkohol runt i kring mig. Min sambo drack redan måttligt när jag drack och dricker ännu mindre nu när jag är vit. Han tycker det är skönt säger han.
Jag har träffat kompisar och kollegor som har druckit under den här månaden och det jag skulle komma till är att det är så stigmatiserat att prata om alkoholism.
Varför är det så fult? Det är så många som själva upplever att dom har problem, men det är ingen som vågar prata om det. Har man alkoholproblem är man stämplad som en sämre människa. En svag person som inte klarar att sätta gränser. Jag önskar att jag kunde säga rakt ut att jag slutat dricka för jag är alkis men jag vågar inte.
Personligen tycker jag att alkoholism är en sjukdom. Vissa personer tål inte alkohol utan blir beroende. I min bok så är man alkoholist om man är beroende. Oavsett hur mycket man dricker.
Om man vaknar på morgonen och säger: -idag ska jag inte dricka och ändå gör det på kvällen, då är man alkoholist.

Vi har nog alla olika uppfattningar om vem som är alkoholist. För vissa är det killen som sitter på parkbänken.
Men jag tycker att det är orsaken till ATT man dricker som definierar alkoholisten.
Och när ens drickande får konsekvenser för omgivningen då är det illa.
Jag har också alkoholism i familjen.
Båda mina föräldrar var alkoholister och delar av min syskonskara är nog också rätt illa ute, även om dom aldrig skulle erkänna det. Tänker med sorg på om mina barn kommer att få problem dom också i framtiden. När jag tänker på det så känns varje nykter dag lättare.
Vill verkligen lyckas den här gången.
Som det känns nu går det förvånande bra. Har sug nu och då men inte mer än att jag kan slå undan det.
Men ju längre tiden går och när man tror att man är säker, det är då det kan bli farligt.
Önskar alla en fin onsdag!
Kram

Andrahalvlek
ons, 2020-12-02 - 11:30

Det är inte mängden som spelar roll utan beteendet. Det som jag tycker skiljer problemerickare från alkoholister är det fysiska beroendet. En alkoholist dricker varje dag, MÅSTE dricka varje dag för att överhuvudtaget fungera. Och får svår abstinens när man slutar, som kräver sjukhusvård och medicinering. En problemdrickare kan dricka olika mycket, men kan också hålla upp några dagar. Åtminstone en dag ?

Genom att vi pratar om det bryts stigmatiseringen tror jag. Jag pratar om det pö om pö, men det tog flera månader. Jag brukar säga att jag slutat dricka för att det påverkade min psykiska hälsa negativt, och det är ju sant. Mer detaljer behöver ingen veta, om jag inte har lust att prata om det och tillfället känns rätt. Min pappa var också alkis. Min äldsta dotter som är 23 år har medvetet avstått alkohol pga det ”onda arbete”. Modigt!

Kram ?

Pianisten
ons, 2020-12-02 - 15:31

Jag tror att det största problemet hos andra när man börjar prata om alkoholproblem är inte att de ser ner på det utan att de själva får obehagliga tankar om sin egen konsumtion. Jag har många människor i min närhet som jag vet dricker oftare än bra men snacket i lunchrummet är en putsning av verkligheten. Alkoholen är dessutom så normaliserad ända in i de finaste rummen.
Ni har säkert reagerat på filmer och serier nån gång, särskilt amerikanska men även svenska tyvärr. Allt från advokater till banktjänstemän och höga chefer i kostymer. Alltid en liten drinkvagn på kontoret. I alla tuffa situationer, en hård dag på jobbet så häller man upp lite sprit, i fina kristallglas. Hemma i huset eller lägenheten sitter den ensamma, hårt arbetande och häller upp ett stort glas i soffan för att lätta dagens problem och plötsligt är allt lite bättre igen. hashtag#normaliserat

Ingen skulle ändå sitta i lunchrummet och erkänna att man dricker för att ruset är så skönt. Nej då, det handlar ju om druvor, fat och årgångar. Lagringar, Ipa hit, Ale dit. Allt för att kunna förtäcka syftet med ett "intresse" och en smakupplevelse. För i slutändan är det ju en drog och att erkänna att ruset är syftet är att erkänna ett drogbruk.. De finns säkert, några enstaka som faktiskt skulle välja vin till maten för smakens skull , men de som verkligen dricker av de syftet är lätt räknade vågar jag lova.

Jag har skrivit om det nyligen det här med gråskalan hos allting där man vill att det skall vara svart och vitt. Ser ganska tydliga paralleller till den psykiatrisk utredningen jag själv håller på med just nu angående bipolaritet. Alkoholism är inte heller svart eller vitt, det är en gråskala, från hen som måste ha sitt vinglas vid tv:n varje kväll till parkbänksalkoholisten.
Alla varianter finns där emellan. En person kan dricka mycket mer än någon annan, men ändå få livet att fungera bättre.
Störst är (som nästa alltid på en normalkurva) det där mellanskiktet som finns överallt bland oss, från dem som dricker ganska mycket men förnekar all form av missbruk, till de som börjat tänka tanken eller t.o.m vet att de dricker för mycket, men fortfarande är fullt fungerande i samhället.

Illaute
fre, 2020-12-04 - 08:11

Ser idag fram emot en ledig helg på riktigt. Har knappt tänkt på alkohol alls de senaste dagarna. Tror knappt själv att det är sant. Nu kan det komma över mig ibland som en tomhet som jag inte riktigt sätta fingret på, om ni förstår vad jag menar. Inget tydligt sug utan det har blivit en vag känsla bara. Luddigt, jag vet.
Hursomhelst så mår jag nu jättebra.
Syns nog på hela mig, tycker själv att jag ser piggare ut. Blicken som möter mig i spegeln är klarare och stadigare.
För en månad sen ville jag knapp inte ens se mig själv i spegeln. Spåren av mitt drickande syntes tydligt.
Har inte tappat vikt (tyvärr) men jag tränar mycket så det kan ju bli att jag bildat muskler istället. Plus att jag unnar mig massor med godis. Är värd det.
Jag har under min uppväxt haft ätstörningar som har yttrar sig på olika vis. I vuxen ålder har jag fått någorlunda bukt med det, men har aldrig kunnat äta för mycket av någonting. Vissa dagar tidigare så drack jag bara utan att äta knappt nåt... inte bra.
Nu mår jag så pass bra att jag kan äta godis utan ett uns av dåligt samvete. Ett stort steg för mig. Hellre godis än vin och öl! Längtar till helgen med god mat och mys hemma framför tvn.
Ha en fin fredag!
Kram

Andrahalvlek
fre, 2020-12-04 - 10:59

Så tänker jag också, hellre godis än vin. Men nu försöker jag trappa ner på godiset. Jag behöver inte äta choklad varje dag ? Härligt att du mår så mycket bättre!

Chill helgkram ?

Illaute
sön, 2020-12-06 - 13:27

Måste nog dra ner lite på sötsakerna också. Är man en beroendepersonlighet så finns det ju inget som heter måttligt, eller hur?
I helgen har jag verkligen mofflat i mig både godis, glass och till och med läsk ( must) som jag aldrig annars dricker.
Tänker att jag är så värd det bara för att jag inte dricker...men hur länge ska jag unna mig det? Tills jag rullar fram?
Nej, måste nog skärpa mig lite med unnandet. Har haft en toppen helg med barnen på besök. Ätit god mat, spelat spel och tittat på Så mycket bättre.
Har varit så härligt att umgås utan att överhuvudtaget tänka på alkohol. De övriga har tagit ett glas vin till maten och nån öl till spelet och thats it. Hade jag tagit ett glas vin hade hela min kväll gått ut på att få dricka glas nr 2 och 3 osv. Mitt drickande hade fått mitt totala fokus. Allt annat hade kommit i andra hand.
Nu har jag varit närvarande i stunden med fokus på samtalet och umgänget.
Har inte haft alkoholdjävulen sittande på axeln skrikandes att jag ska dricka.
Nu känner jag att min hjärna börjar bli inställd på att aldrig dricka. Jag har inte längre några andra alternativ. Sorgen över det har också lagt sig lite. Så känns det idag iallafall. Tänker på alla andra söndagar jag vaknat och varit så trött och bakis och inte fått något vettigt gjort. Idag har jag hunnit med massor fast klockan bara är 13. Har tänkt att träna också. Fanns inte på kartan att träna på söndagar tidigare när jag drack.
Gillar fortfarande att chilla så här på en söndag men långpromenad och träning gör att det är ännu skönare att slappa framför teven resten av dagen.
Nu känner jag mig till och med lite sugen på att baka också.
Hjälp! Vad är det som händer med mig?
Jaha, jag håller på att bli normal. Eller vem är jag egentligen? Om några månader kanske jag är mitt rätta jag. Längtar efter att få träffa henne. Det var längesen vi sågs. Mitt nyktra jag och jag.
Undrar vad mitt nyktra jag längtar efter?
När längtan efter alkoholen inte längre finns... ska bli spännande att se.
Framtiden känns ljus.. 2020 har ju varit ett skitår för oss alla pga pandemin men jag vill se bakåt och säga att -2020 var året där jag blev nykter. 2021 kommer att bli bra det känner jag på mig.

Illaute
sön, 2020-12-06 - 19:42

Du är verkligen beundransvärd. Du kommer alltid med fina kommentarer och heja-rop. Har läst stora delar av din tråd (inte hunnit genom hela. Än) och vi har mkt gemensamt även om sakernas ordning ser annorlunda ut just nu. För ca 7 år sen var jag också singel och missbrukade både vin och dejtingsidor. Stor igenkänning på mkt där.
Har träffat en fantastisk man nu men tyvärr så är vinmissbruket kvar. Iallafall fram till för en månad sen. Nu jäklar är det nya tider ;)
Har också växt upp i en dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar.

Det jag vill komma till är att du gjort en jäkla resa. Och du har kommit långt.
Du är bra, men det vet du väl redan?
Kram

Andrahalvlek
sön, 2020-12-06 - 23:41

Även om jag själv är stolt och nöjd med min nyktra resa så känns det otroligt fint att läsa dina ord ❤️

Kan dra en parallell med äldsta dottern, som alltid haft så lätt för sig i skolan. Nästan bara A rakt igenom grundskola och gymnasium. Kom in på sina betyg på psykologprogrammet på första försöket direkt efter studenten. Och det ska vara svårare än att komma in på läkarprogrammet har jag förstått.

Äldsta dottern har alltid fått höra av sin omgivning ”du har så lätt för dig”. På högstadiet blev hon retad för ”plugghäst” och på gymnasiet behandlades hon illa för att de var avundsjuka. Hemma fick hon beröm i massor ❤️

På senare år har hon berättat att hon störde sig på dessa kommentarer jättemycket, det vill säga att hon hade så lätt för sig. ”Jag har fan ansträngt mig också.” Och det har hon, det vet vi föräldrar och har därför berömt henne massor! Hon blir lika glad varje gång ❤️ Trots att hon vet att hon är duktig.

På högstadiet fick hon 100 kr för varje A på prov. Det fick jag sluta med, hon ruinerade mig ?

Och lite så är det med mitt nykterhetsarbete. Jag har fan ansträngt mig också ?

Kram ?

Illaute
sön, 2020-12-06 - 22:04

Håller som sagt på att läsa igenom din tråd. Mycket klokhet och inspiration.
Är också så jäkla nyfiken när elefanten kom in i bilden... och varför?
Spännande det här....

Illaute
mån, 2020-12-07 - 08:08

Syftade på din signatur. Tänkte att det kanske var någon specifik händelse dom gjorde att du började skriva under med en elefant ?

Sisyfos
tis, 2020-12-08 - 07:53

Så fina och välförtjänta ord du skrev till Andrahalvlek, Illaute.

”Ens rätta jag” - du skriver att du får lust att baka och undrar om det är ditt rätta jag som tittar fram. Det är väl nästan det som är värst med alkoholen att den har en tendens att ta över känslor och bli viktigare. När man är nykter och dessutom mår bra då tycker jag det är så skönt att börja upptäcka sig själv. Det här brukade jag göra, jag ser också saker som behöver göras nu som jag har blockerat tidigare för att jag inte orkat.

Du skrev att du har ont och tar starka värktabletter. Vet du varför du har ont? Jag tror att jag har medicinerat min smärta och trötthet med alkohol. En usel medicin. Tror jag hittat delar av varför jag har ont, så jag jobbar nu på med träning, avslappning och kosttillskott. En ganska långdragen process verkar det vara. Men det ersätter alkoholen och jag är så mycket gladare när mitt sanna jag tittar fram.
Starkt jobbat och hoppas du håller i.

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 12:38

Snacka om att jag är trög ?

VaknaVacker har ? ”stark som en björn” som signatur. Så då valde jag ? eftersom elefanter är starka, kloka, måna om sin flock, och tar sig stadigt framåt i vilken terräng som helst typ. Jag har även en liten porslinselefant som påminner mig om vännerna här på forumet ❤️

Tack för fina ord Sisyfos ❤️

Kram ?

Illaute
tis, 2020-12-08 - 19:21

Smärtan jag har sitter i nacken. Artros.
Har haft as-ont i många år och provat ALL sorts behandling. Lagt ner en förmögenhet, till för snart ett år sen som jag fick Gabapentin utskrivet. Är nu nästan smärtfri. Tränar nu också nacken skonsamt för att stärka muskler runtom. Slutat med de smärtstillande nu. Äter också antidepressiva tabletter.
Inget av dessa preparat är bra i kombination med alkohol såklart. Har nu kommit till en punkt där jag känner att jag vill sluta dricka för alltid. Oavsett om jag medicinerar eller inte. Tål det helt enkelt inte. Vill inte dricka 2 glas, kommer aldrig lyckas med det. Det blir alltid för många glas och även om jag inte dricker för mycket (händer faktiskt ;) så är jag ändå mentalt besatt av att få mer. 1 glas väcker suget och sen är det kört.
Gillar verkligen att vara nykter, börjar tycka om mig själv mer och mer. Ny känsla. Har ju bara tidigare brutit löftet till mig själv att inte dricka för mkt och det bryter ner en långsamt när man ständigt misslyckas och sviker både dig själv och andra.
Tänker allt mindre på att dricka. Glömmer bort det i långa stunder nu. Kan komma ett litet sug när jag är på väg hem från jobbet men det är lätt att slå ifrån sig. Men jag vet att jag måste vara på min vakt och inte ta något förgivet, det är ett hårt jobb att hålla sig nykter!