Jag tror inte jag hade klarat av att hålla mig nykter utan Alkoholhjälpen.
Här finns så många pusselbitar som gör det möjligt.
Det stora jobbet gör ju jag själv förstås, det är jag medveten om.
Har ju om inte tusen gånger så säkert minst hundra försökt sluta tidigare.
Jag har tänkt att jag vill sluta men jag har lämnat för många fönster öppna för att lyckas. Många gånger har jag ju också försökt att dricka måttligt.
Har provat att bara dricka vin, bara dricka öl, begränsa antal glas, inte dricka efter en viss tid, dricka ett glas i timmen, ätit både Naltrexon och Campral, bara druckit mellanöl ,nähä då testar jag att bara dricka 3,5 bla.bla.bla.....
Har trott att jag vill sluta men viljan har inte varit 100%-ig.
För varje misslyckande så har självföraktet växt i samma takt.
Alla dessa vidriga mornar jag vaknat med minnesluckor från kvällen innan och bara hatat mig själv.
Varit på jobbet bakis och ofräsch och förmodligen luktat fylla lång väg.
Nu vill jag inte dricka mer..
Jag har fortfarande sug ibland, speciellt på väg hem ifrån jobbet, men steget till att ta första glaset är stort.
Nu känner jag att jag har redskap att ta till när det svajar som jag saknat tidigare. Dels detta forum, poddar, böcker, youtube osv. Men framförallt att jag har berättat för mina närmaste. Vill aldrig svika dem något mer. Om jag skulle ta ett återfall, vilket kan ses som mänskligt, så kan jag inte piska mig så hårt som jag tidigare gjort. Jag gör så gott jag bara kan och förmår. Jag har börjat läka och förlåta mig själv för mina gamla snedsteg.
Jag har mitt bagage och är formad därefter. Håller på att bryta den nedåtgående spiralen till en uppåtstigande istället.
Tycker framtiden ser ljus ut!

Min I am sober-app visar idag att jag varit nykter i 2 månader och 26 dagar.
Dessa dagar har, när jag ser tillbaka, varit lite som en berg-och dalbana.
Jag har ju tidigare försökt massor med gånger med att sluta men trott att jag kan börja dricka lite ”normalt” igen och det har ju slutat i katastrof varje gång.
Innan jag slutade denna gång så hade jag verkligen nått botten och nu är jag färdig med drickandet.
Vill inte påstå att det varit lätt den här gången men det känns trots sug i perioder som att jag inte kommer att ta det där första glaset.
Känner vissa dagar stor sorg över att inte få dricka, framförallt fredag och lördag. Är lite låg och har svårt att dölja det. Inget känns kul, men har en fantastisk sambo som stöttar mig.
Är så glad att jag berättat vidden av mitt drickande för honom. Viktigt för honom att veta också för jag har numera svårt att dölja mina verkliga känslor. Är jag ledsen, arg, glad osv så märks det tydligare nu.
En stor vinst med nykterheten tycker jag.
Ingen mera teater som jag tycker jag tidigare spelat.
På med masken och inte visa hur dåligt jag tidigare mådde i min alkoholdränkta värld.
Det är klart att allt negativt inte försvinner bara för att man slutat dricka men nu har jag kraften och viljan att ta itu med det. Inte ta ett glas vin så snabbt gick mig emot. Då blev det negativa dubbelt så stort för då skulle jag dessutom tackla mitt dåliga samvete dom alkoholen innebar.
Nu närmar jag mig 3 månader i nykterhet och dagarna flyter på bra med stor hjälp av er i forumet och just nu bästa vännen Annie Grace ;)

Åh vad det är härligt att läsa om när fördelarna börjar komma, och det går att se tillbaka, och stå lite stadigt. Så bra jobbat och du känns trygg och har koll. Heja, heja dig! ??

Ja, du har nog banne mig rätt där..
Jag åtminstone börjar på att känna mig trygg i rollen som nykter, men det är ju tunn is man går på.
När som helst kan a-djävulen slå undan benen på en.
Tack Se klart för pepp och hejarop!
Det kan man aldrig få för mkt av!
Ha en skön söndag!
Kramar

Härligt! Stort grattis? Nu är du inte illa ute längre. Riktigt kul att det går så bra för dig. Hur ser din framtida plan ut?

Kram

Tack för stöttning och pepp på vägen!
Min plan är helt enkelt att sluta dricka alkohol...... För alltid.
Antingen total nykterhet eller undergång.
Det är bara dom två alternativen jag har så valet är enkelt.
Skulle jag ta första glaset så vet jag att jag skulle hamna precis där jag var när jag tog beslutet att sluta.... på min totala botten.
Vill aldrig dit igen, låg självkänsla, extremt självförakt och en enorm psykisk trötthet.
Men jag tar ödmjukt en dag i taget och säger varje morgon: -idag ska jag inte dricka. Har fungerat än så länge i 3 månader och 1 dag!
Hoppas att jag kan fortsätta på den vägen. Eller hoppas och hoppas, det SKA gå.
Aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset....

Från en som inte är så ”Illa ute” längre

Vid tre månader tog jag bytt beslut om ytterligare tre månader, och sen var jag klar med beslut. Förutom att jag vet att varje dag är en sorts beslut. Men enklare hela tiden, omärkligt passerar dagarna ur alkohol-aspekt, men desto mer värdesätter jag att leva. Låter som du verkligen vet vad som står på spel den här gången. Kram!

Jag tänker precis som du. Tar jag ett enda glas är risken stor att jag hamnar på ruta ett igen. Jag vill inte ta den risken. Mitt liv är för värdefullt för det. Det är ingen uppoffring för mig att låta bli att dricka längre. Vinsterna överväger med råge.

Kram ?

Se klart, låter som en bra strategi, ta 3 mån åt gången.
Man ska ju aldrig säga för alltid, då blir fallet hårt om man inte lyckas.
Andrahalvlek, fint att tänka att man är för värdefull för att förgifta sig.

Funderingar så här på söndagmorgonen:
När man tänker att man vill sluta med något, eller börja med något också för den delen, sluta dricka, börja träna osv, så tänker man ofta att man ska börja/sluta imorgon. Det är som om man tänker att man är två versioner av sig själv.
En nutids-version och en framtidsversion.
Framtidsversionen klarar det mesta men den man är idag är ofta svag och viljeklen, men IMORGON klarar jag allt! Man vill skjuta allt på framtiden.
Vi lever här och nu, inget blir lättare imorgon.
Kampen måste börja här och nu.
Du måste styra dina tankar rätt här och nu.
Livet pågår inte bara dag för dag utan sekund för sekund.
Har börjat gilla det gamla, dammiga klyschiga uttrycket mer och mer att:

Livet ska levas inte överlevas.

Snart ska jag ut i det fantastiska vädret, det är som ett sagolandskap ute i den delen av Sverige där jag bor.
Ha en skön söndag!

Med sagolandskapet alltså.
Och jag har efter en ändå rätt lång nykter period blivit en sån som ofta ”bara gör”. Jag återkopplar på grejer, jag slänger mig in i svåra process-arbeten, inte för att jag kan men för att mitt motstånd inte är så starkt längre, jag tänker att jag nog kan klara allt, ihop med andra kloka personer. Att man hjälps åt, gör det ihop. Är inte särskilt skraj att misslyckas utan tänker att det får ingå. Jag gör mitt bästa. Det räcker så långt det räcker.
IDAG har jag skaffat en tränings-tjänst som jag ska testa ikväll. Vissa saker är faktiskt mycket enklare att bara göra! Tankarna kring borde och bör eller måste tar mycket mer energi! Ha en fin dag ☀️❄️

”Det där har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert galant”. Så har jag alltid tänkt, och min äldsta dotter är precis likadan, himmel vad mycket man för uppleva om man har den attityden till livet ?

Min vildaste tanke just nu är att lära mig klättra. Ska gå ner några kilo i vikt först bara, så jag slipper vara så baktung.

Kram ?

Jag är ingen Pippi - tyvärr kanske. Annikor är bra de med och har ibland oförtjänt dåligt rykte.
Men det bästa med att bli äldre och nykter i kombination är väl att man inte är så rädd att prova sig fram, eftersom identiteten inte är så skakig att man krampaktigt måste hålla sig fast i den. Jag är väl allt mer, på lite olika sätt helt enkelt. ?

Gillar er Andrahalvlek och Se klart men har aldrig gillat varken Pippi eller Annika. Pippi skrämde mig rentav som liten med sin orädsla och framåt sätt..
Annika var, och Tommy med för den delen de mesigaste jag kan/kunde tänka mig. Vill nog helst identifiera mig med Pippis pappa isåfall.. haha, skämt åsido

Tyvärr är jag nog en person som hela tiden går och tänker att jag vill ha en förändring men aldrig riktigt kommer till skott. Vad det gäller att börja träna och sluta röka, dricka alkohol och stressa har gått galant, men jag längtar efter något större...
Brukar säga att jag längtar och väntar på att ett tefat ska landa på mitt tak.
That will be the day...

Läste igenom några av mina första trådar under annat nick sen 2014-15.
Kämpade redan då.
Insåg redan då att jag var alkis, men hade inte kraften att förändras.
Höll upp nån månad nu och då, men återföll alltid tillbaka till destruktivt drickande.
Har alltid vetat att jag har alkoholproblem.
Ända sen tonåren.
Uppvuxen i en dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar.
Omgav mig naturligtvis alltid med jämlikar så mitt problem på så sätt blev norm och normaliserades.
Är jag densamma idag som jag var då?
Vill inte tro det....
Idag med 3 månaders nykterhet i ryggen vill jag hoppas att jag har förstånd att förändras.
Vill och SKA vara en person som inte dricker.
Säger fortfarande varje morgon -Idag ska jag inte dricka.
Har också börjat tacka mig själv för att jag klarade att inte dricka föregående kväll och att jag är tacksam mot mig själv att få vakna utan att vara bakis.
Stor skillnad nu från då är också att jag läser och lyssnar på böcker och tittar på tv-program som fäster mitt beslut om att alkohol inte är något för mig.
Jag kan inte dricka ”normalt” ( vad det nu innebär ). Varenda fiber i min kropp inser det nu.

Äntligen fredag och ledig helg!
Har inte haft en sekunds tanke på alkohol denna vecka.
Tankarna kom smygande idag eftersom det är helg förstås, men det är dock bara flyktiga tankar som passerar förbi, men aldrig fäster.
Är så glad över att jag lyssnat på er, mina fina forumvänner som hela tiden sagt att -det blir bättre vartefter tiden går. Precis när man börjat sluta ( blev en konstig mening, men ni fattar ) så tror man/jag att suget hela tiden skulle finnas. Men det har avtagit, iallafall för mig, dag för dag till att nu efter 3 månader ( ? dagar imorgon ) helt upphört. Tankarna kommer förstås ibland.
Känner ibland att jag kanske är provocerande när jag skriver att det gått lätt och bra att sluta. Hoppas att det inte uppfattats så. Drack tidigare precis varje dag i veckan, blev ofta berusad och hade på slutet minnesluckor dagen därpå. Det var verkligen illa. Passerade 9 enheter i veckan med råge. Jag drack nog trippelt så mkt på slutet.
Men nu har jag slutat och det har varit en berg-och dalbana. Milt sagt!
Vill bara ge er hopp där ute att det går!
Läs på, skriv av er, lyssna på ljudböcker, ta till alla verktyg ni kan!
Läs och skriv här... toppen med en egen tråd som man kan gå till när man börjar tvivla och glömma.
Ha en fin fredag!
Kram

Ja det är verkligen skönt när nykterheten blir en vana, precis som drickandet blev en dålig ovana..Det gäller att lyssna på dom som har haft ungefär likadan situation. Det skönaste är ju när alkoholen blir en Icke-fråga..?..Men det kommer alltid att finnas ett beroende i hjärnan, för oss som är beroende..Bara se till så vi inte tar första klunken, då är det lugnt..???